;\''A\'- y - Vaasa

459
nade han monarchens knän och frågade
honom: "Känner väl Eders Kejserliga Majestät
ännu mig gamle man? Jag föreläste eder
kröningseden, när jag förde regalierna
till Frankfurt,- och samma nåd förlänade
mig äfven den Gode Guden vid eder företrädare
Leopolds kröning." Rörelsen qväfde
nu den gråhåriges röst, som öfverlefvat
ett olycksdigert tidhvarf. Kejsaren upplyfte
honom nådigt och yttrade, att han
ganska väl påminte sig honom, lat honom
sätta sig och hade nu ett samtal med den
gamle mannen, som vid afskedstagandet sade:
"att han nu gerna ville nedstigaigrafven,
sedan han sett Herrans smorda." Men
vi återvända till congressens angelägenheter.
Occupationsarméen hade redan företagit
sin återmarche, och de förbundnamonarcherna
voro färdige att företaga sin återresa
till sina residencer, då vid första
början af November det uppenbarade sig,
att Frankrike, åtminstone icke på de öfverenskomna
terminerna, kunde fullgörade,den
9 October, ingångna förbindelserna.IParis
hade ett plötsligt rentornasfallande inträffat,
hvilket skulle blottställt banquiererna Bäring
och Hope icke allenast för en pinsam
förlägenhet, utan äfven för undergång, om
de hade måst, inom de föreskrifna terminerna,
inlösa de på dem af Franska skatt-