;\''A\'- y - Vaasa

442
af detta cöncordat,huru mycket påfvens öfverherrskap
blef vidmagthållet.
Knappt hade Österrikiska tropparne
lemnat Neapel, förrän den gamla osäkerheten
på .landsvägarne åter inställde sig;
och den tog inom kort tid till den grad
öfverhand, att en serskild. comité måste
nedsättas, för att upprätta en förteckningöf-*
ver alla de banditer, som genoms-tröfvade
landet. Från detta ögonblick var hvar och
en fogelfri, som, utan grundade föreställningar
och invändningar af nå^on vän eller
gynnare, kom att uppföras på denna lista;
men ännu sämre var det, att en belöningaf
100 ducater utsattes fören röfvaresdödande,
och 200 för en bandit-anförares. Genom så
hedniska medel sökteen regering,som gifvit
den katholska kyrkan de största offer, att
befordra sin nations sedlighet. IPalermo
blef, mot slutet af år 1817, ett band af 14
personer afrättadt: man kallade dem förbrytare
mot majestätet, och, för att göra
fasan så mycket förfärligare, släpade man
anföraren för detta band, bunden vid en
hästsvans, till afrättsplatsen. Detta allt för».
ökade likväl hvarken säkerheteni konungariket
Neapel eller iKyrkostaten. Ibada
dessa länder kunde man icke resa utan
stark bevakning, så frarnt man icke ville
blifva plundrad. Till och med Konungen
af Neapel vågade sjelf blott med detta villkor
begifva sig på en resa, då han hösten