;\''A\'- y - Vaasa

37
ga fadren fortfarandet af en inrättning, som
under krigstiderna tagit sin början. Bibel-
*ällskaperna voro denna inrättning, som utbredt
sig från norra Tyskland allt intill Italien3
gränsor. Sommaren år 1813 kom
en Engelsman, vid namn Pinfcerton, till
Berlin, der,iden sinnesstämning, som der
var rådande allt intill slaget vid Leipzig,
ingenting blef honom lättare, an att upprätta
ett sällskap, som gjorde bibelns utbredande
till sitt ändamål. Så oskyldigt detta
ändamål äfven syntes, så oroande blef det
för en kyrkas styrelse, den der vill behandla
religionen som enhemlighet,ihvilken blott
några kunna invigas. Romerska hofvets oro
ökade sig,isamma mon som bibelsäliskaperna
allt vidare utspridde sig. Slutligen
kunde icke påfven afbålla sig, att offentligen
uppträda mot dem. Detta skedde
genom en bulla af Pius den Sjunde till
ärchebiskopen i Gnesen, somiRom förfrågat
sig, huru han skulle förhålla sig mot
bibelsällskaperna. Påfven berömde den ifver,
hvarmed denne archebiskop ditintills
satt sig mot verkningarne af sådana sällskaper,
förmanade honom till ihärdighet deri
och kallade kättarnes biblar: "Böcker, som
borde räknas bland de förbjudna",samt ställde
de sällskaper, som utbreda bibeln,idet
falska ljuset af ett listigt företag, hvarigenom
religionens fundamenter skulle företöras.
Verkligen var också ingenting farliga-