;\''A\'- y - Vaasa

415
nas upplösning, som dermed stodiförbindelse,
hotade att blifva ännu farligare. För
att nu kunna införa en förbättringi penningeverket
och, om möjligt vore, återställa
förra tiders enkelhet och enfald, fattade
regeringen det beslut, att förbjuda införseln
af luxens handelsarticlar. De, som sågo djupare
inidessa angelägenbeter, tillskrefvo
förlusten af Finnland denna minskning i
Sveriges välmåga; och en dröm var visserligen
icke denna åsigt, då Norrige visserligen
icke kunde erbjuda något, som ersatte
förlusten af Finnland, och Sverige, efter
mistningen af detta land, äfven var nödsakadt
att ännu taga många bland sina behof från
samma land, det vill säga från Byssland.
Imellertid var denna förlust nu en gång
gjord, och Sverige hade blott att lösa den
uppgift, huru det skulle kunna lära sig
att umbära Finnland. Och, då detta nu
icke kunde ske på annat sätt än genom
inskränkningiSveriges handel, sa var regeringen,
som deruti fann en absolut nödnödvändighet,
visserligen till fullo rättfärdigad.
Likväl ville icke nationen gerna
underkasta sig denna inskränkning, så att
den blef svår att utföra, utan att föranleda
allt för mycket missnöje, och orätt hade
visserligen icke heller de, som påstodo, att
utförsel blott är möjlig,så vidt införsel äfven
medgifves, och att, så snart man vill
det ena utan det andra, förstör man alltid
handeln, detta summariska uttryck af ett