;\''A\'- y - Vaasa

414
eftersträfvat denna ära, men jag har rattvisat
den. Icke för att smickra min fåfänga,
har jag begifvit mig hit bland eder,
min personliga äregirighet var redan
tillfredsställd; men Sveriges välgång blef
och är mitt enda ändamål." Det sätt, hvarpå
Carl Johan behandlade hela detta uppträde,
försäkrade honom på en gång om
folkets kärlek och beundran; och, då misstankan
återföll på den samma adel, som
alltid föranledtalla Sveriges thronhvälfningar,
så kunde folkets glädje öfver Kronprinsens
räddning så mycket friare och
renare yttra sig. Undersökningarne bragte
icke saken så långti dagen, att en laglig
rättegångskulle kunnat anställas;ochderföre
felades det icke efteråt,som vanligt,enmängd
menniskor,de der påstodo, att den föregifna
sammansvärjningen blott varit endikt,på sin
höjd uppspunnen,att för att verlden ådagalägga
den fasta tillgifvenhet, som för alltid
fastade Svenskafolket vid dess nya dynastie.
Misslyckade sammansvärjningar sluta ock
vanligtvis dermed, att de uttydas till just
deras fördel, som tillställt dem.
Svenska bankens angelägenheter hade
sedan flera år tillbaka kommit i oordning;
ett allt för ymnigt utgifvande
af sedlar hade föranledt denna oreda,
och én summa af 30 millioner pappersmynt,
som efter hand hopat sig, var
uppenbart allt för stor för detta konungarikes
svaga befolkning. Den seder-