;\''A\'- y - Vaasa

413
da en ny hvälfning. Hvilka de väl kunnat
vara, som ståttispetsen för ett sådant parti,
har hitintills likväl förblifvit obekant. Den
15 Mars 18 17 tiilkännagaf en tiacteur, vid
namn Lindbom, att Kronprinsens och dess
sons lif voreifara. Carl Johan föraktade
denna angiivelse så mycket minre,
som en ung gardesofficers oförsigtiga yttranden,
och skalar, eom på Konungens
namnsdag t Wisby på Gotbiand blifvit
druckna, redan gåfvo anledning att förmoda
en verklig sammansvärjning. Vakterna
fördubblades, statsrådet uppkallades
och befann *Big hos Hans Kongl. Höghet
till kl. 2 på natten. Följande dagen gaf
Kronprinsen företräde åt Stockholms magistrat,
samt gardes- och garnisonsregementernas
oflicers-corpser. Han tackade
dessa corpser för det nit och den
trohet, de visat, och sade bland annat:
"Hvad vill denna svaga och föraktliga
hand-full af stämplande orolighets-stiftare
„ som i mörkret drifva sitt spel
för att störa det allmänna lugnet! Om
de blott traktade efter mitt och min
sons lif, skulle jag lika lätt kunna förakta
deras afsigter, som deras bemödanden.
Men de villja störta Sveriges constitution,
de villja angripa Sveriges ära och frihet;
och det är detta, som uppmanar mig till
motstånd. Nationens fria villja har kallat
mig till Svenska thronen; jag har aldrig