;\''A\'- y - Vaasa

33
slutsats, att Pius den Sjunde hade för afsigt,
att återställa Jesuiterna. Iåttonde artikeln
utlofvade staten kyrkogodsens orubbliga
säkerhet' och bevilijade kyrkan rättigheten
att förvärfva nya besittningar, utan
att någon gräns sattes för detta förvärfvande.
Till sammanhangets befästandemed den
Romerska curian fastställdes, att påfveni
capiilen skulle utnämna probstarne, och
Konungen decanterna; ochianseende till
de öfriga capitulärerna förordnades, att deras
tillsättande skulle tillkomma Konungen
under de sex så kallade apostoliska månaderna,
men under de öfriga sex dels skulle
tillkomma ärchebiskopar och biskopar, dels
capitlen. Hvad åter pastoraten anginge, så
skulle^ Konungen ega rätt, att bortgifva alla
dem, vid hvilka han från äldre tider varitibesittning
af presentations-rätten, ellee
som han förvärfvat genom upplösta stift
och kloster; men biskoparne skulle utnämna
till alla andra. Itolfte artibeln bestämdes
biskopames verkningskrets till förmon
för den andliga magten; och den. följande
artikeln bevilijade dem en sträng censur
öfver alla mot religion och kyrko-discipiine
rigtade skrifter, samt förpligtade Konungen
till deras indragande, På samma sä-tt
anbefalldes Konungen genom fjortonde artikeln,
att beskydda religionen, liturgien och
Buchhoh. VII. 3-
*