;\''A\'- y - Vaasa

30
försvar, ästundade, att Isan skulle nedlägga
sitt bifkops vicariat och ien offentlig förklaring
betyga sin an^er öfver sitt föiflutna
uppförande, samt derjernte utlofva förbättring;
föredrog han att hvarken lemna sin
Storhertig eller Tyska kyrkan till pris för
ett sådant »teg, och återvände till Baden.
På detta sätt ställde sig nu Tysklands förhållande
till Påfven på samma punct, som
det stod före år 1122, dåi Worms det
första concordatet afslöts. Storherti^en af
Baden ansåg det nödigt, att vid förhundsdagen
föredraga general-vicarien Friherre
von Wessenbergs angelägenhet och derigenom
förvandla den till hela Tysklands.
Detta skedde ungelär vid samma tid,
som Maximilian Joseph, Konung af Baiern,
med Pius den Sjunde afslutade ett cöncordat.
Det låter svårligen bestämma sig, hvad
som kunde föranleda denne Konung och
hans ministerium, att gifva ett enskiidt cöncordat
företräde för det, som kunde afslutas
gemensamt med Tysklands öfrigaregenter,
så frarnt det icke härflöt från den önskan,
att vid denna öfverenskommelse mer
uppträda såsomen Europeisk,än som enTysk
magt. Underhandlingen uppdrogs å Baieraka
sidan åt ärchebiskopen Häfelin, en man,
som redan från nuntiatur-stridigheternas
tid gjort sig känd såsom påfliga stolens anhängare
och som sådan otridigt måste blifva
Romerska hofvet ganska välkommen*
r.
i