;\''A\'- y - Vaasa

"
349
heten, eller de af krigscassan afsatta capitaliter,
uppfyllde kurfursten åtminstone så vida
ständernas fordringar, att han uppgaf
en viss summa med den anmärkning, att
förskrifniogarne till en stor del Voro förpantade
tili säkerhet för de till nya rustningar
upplånade capitaler» Ständerna erkände
tills vidare de uppgifna summorna
såsom statsförmögenhet, men utbådo sig
Upplysningar öiver förskrifningarnes art,
samt hvarest Capitalerna voro förpantade;
en begäran, som kurfursten afviste, emedan
han höll före, att kännedomen 6å väl om
geldenärerna som de fordringsegande vore
Utan all vigt för ständerna.
Det skulle föra för långt, om vi ville
ingåidet enskildta af alla de underhandlingar,
som egde rum mellan kurfursten och
ständerna allt intill slutet af Juni månad
år 1815; men vi kunna icke lemna oanmärkt,
att kurfursten ännu en gång afstocj.
nära en million på den till 1,749,791 Rd.
nedsatta fordran, så att den slutligen befanns
nedsatt från 4, 107,822 Rd.till blott 800,000,
Aldrig hade man väl underhandlat på dy-»
likt sätt. Den förbittring, som i början
egde rum inom ständerna, öfvergicknu till
kurfursten. För honom kunde nu landldagen
således aldrig för snart taga sitt slut.
Ständernas förnyadeanhållan om en statsförfattning
förblef frugtlös, ehuru de erinrade,
det Tysklands förbunds-act på intet vis sto-