;\''A\'- y - Vaasa

345
heten i hans fordringar. Detta gjorde de
Ien förklaring, hvaruti de, utgående från
den grundsatsen, "att regent och ständer
icke voro tvänne hvarandra rakt motsatta
och mot hvarandra verkande partier",
fordrade en obetingad offentlighet i alla
bandets angelägenheter, samt upphörandet
af den fördérfiiga ovisshet, som hittills varit
rådande i afseende på statens förmögenhet
och penning-angelägenheter. Isamma förklaring
anhålles om införandet af en med
förnuft och tidens erfarenhet öfverensstämmande
constitution. Först,sedan dessa villkor
blifvit uppfyllda, kunde man skrida
till öfverläggning om de propositioner, söm
blifvit gjorda.
Härj var"nu intet, som kunde befinnas
stridande mot billigheten; men desto mer
sårades kurfursten personligen af den förklaring,
ständerna gåfvo, och, på der. efterverlden
måtte erfara, i hvad ljus åtskilliga
Tysklands regenter ännu betraktade sigi
nittonde århundradet, kan det icke vara
otjenligt, att här i utdrag meddela
Hans Kongl. Höghets svar. "Ständerna",
heter det deri, "förfelade den rätta
synpuncten, då de tillämpade från allmänna
statsrätten lånade satser, rörande statsförmögenheten,på
Tysklands riksständer;
dessa satser voro icke annat än fremmande
vexter, som icke mognade på denna jord.
Krigscassan vore afsöndrad från kammar-