;\''A\'- y - Vaasa

343
diet anbefallde, utom stiftelser, kyrkor och
andliga, alla corporationer 6amt hvar och
en serskild undersåte, som ännu år 1806
voro fria från ulskylder, det de, enligt en
bestämd quot, skulle deltagai de allmänna
bördorna. Dessutom skulle, till följe af
samma edict, förutan ständernas hörande
(så uttrycktes det), en beskattning uppbäras,
som härrördefrån den Westphaliska freden
ochskulle kommaatt användas tillbetalande
af landets skulder. För det tredje fann Hans
Kongliga Höghet för godt, att af eget
välbehag tillerkänna bondeståndet, som
allt intill år 1816 icke varitiåtnjutande
af politiska rättigheter, den förmon
att blifva, likt de öfriga stånden, kalladt till
ständernas sammankomst. Detta allt måste
dock bidraga, att göra ständerna, hvilka
under konungariket Westphalens bestånd
ännu icke fått något tydligt begrepp om
sin bestämmelse, åtminstone motvilliga och
hos dem föranleda den misstanka, att do
vigtiga angelägenheter, för hvilka* öfverväcande
de blifvit sammankallade, vida mer
angingo det kurfurstliga interesset an den
allmänna välfärden.
Imellertid församladesig på föreskrifven
tid den ärftlige marskalken (Wurtembergska
Geheimerådet och Statsrådet Carl Riedesel),
tvänne prelater, fem ström-deputerade,åtta
landskapsfullmägtige (tili största delenborgmästare),
samt fem bondeståndets fullmägtige.
Den 2 Mars öppnades samman-