;\''A\'- y - Vaasa

335
ämbeten, som bortgafvos af regenten; en
församling, hvaruti just den klass, hvilken
företrädesvis såg sig berättigad, innehade
öfvervigten, icke, som man kunde tro,
genom vigten af 6ina besittningar, utan fast
mer genon sina privilegier — en sådan församling
var visserligen icke tjenlig att representera
folket och uppföra en för tidens
behof tjenlig byggnad; den kunde blott tjena
som masque för despotismen, hvars stöd
den ditintills äfven varit. Detta visade
sig också i en af de påföljande sammankomsterna,
då, vid frågan om huru vida
sammankomsterna skulle blifva offentliga
eller icke. pluratiteten genast förklaradesig
mot en sådan förvägen tanka, som tycktes
förekomma dem lik en dödsdom. Den Brittiska
stats-representationens bristfälligheter
voro troget efterhärmade inom de Hannoverska
ständerna,isynnerhet genom det
stora antalet af ämbetsmän, som i sjelfva
ideen qväfde all motverkande kraft;
men deremot felades det, som sedan århundraden
utmärkt det Brittiska parlamentet,
nämligen åtskiljandet i tvänne kamrar;
en inrättning, somiså hög grad befordrar
friheten, och förutanhvilken England,
lika så litet som andra länder, skullehafva
erhållit ett kraftfullare medelstånd.
De Hannoverska ständerna bibehöllo,
under hela den tid, som här beskrifves, den
charakter, de hitintills haft; och detta kan