;\''A\'- y - Vaasa

\
28
tholska kyrkans äkthet orimlig och absurd;
att han tviflat på nödvändigheten af ett
synligt öfverhnfvnd för hatholska kyrkan
och d-sttas ofelbarhet, genom det af Jesus
Christus gifna väldet öfver hela de rätttroendes
församling; att han jemnfördepåfvens
autoritet med den Trojanska hästen, emedan
ett oberäkneligt ondt derifrån utgått
under de äldsta tiderna; att han blott ville
medgifva Påfven ärans primatur, men icke
jurisdictionens; att han ansåge den katholska
lärosats, att ingen frälsning och salighet
gåfves utom Jesu Christi sanna kyrka, som
falsk och stridande mot den Christna kärleken;
förklarat läran om transsubstantiationen
för orimlig; utgifvit messans ritus
för theatralisk och en blott hof-pomp; ansett
helgonens tillbedjande som vidskeplighet;
läran om skärselden för phantastisk
och bildernas dyrkande som ett afguderi;
samt flutiigen, att han icke dragitibetänkande
att kalla det kyrkofädrens beslut i
kyrkorådetiEphesns en Gudahädelse, "att
den Heliga Jungfrun vore Guds sanna moder."
Alla dessa förebråelser träffade von
Wessenberg blott så vida, att hanien under
hans ledning utkommen tidskrift, kallad
Archiv der Pastoral-Conferenzen, upptagit
Coopers bref öfver de Irländska katholikernas
sanna tillstånd. Dessutom beskyllde
statssecretsraren Consalvi Friherren
von Wessenberg för deltagande ien sam-