;\''A\'- y - Vaasa

298
yttrade: att de icke skulle låta fråntaga sig
sina gamla goda rättigheter; de ville se
sina förrädareiansigtet; de ville utkräfva
en blodig hämnd på dem,om det också skulle
blifva förenadt med den största fara för dem
sjelfva, deras hustrur och barn; man skulle
blott visa dem,hvilka som röstatmot de
gamla rättigheterna. På ord följde gerning.
Man ville vid utgåendet stänga vägen för
innehafvaren af en viril-röst; men han
förstod likväl, som han sedan vid ständernas
sammanko'cnst yttrade sig, att med armbågen
tränga s;ig fram. Några skrikare ropade
tvänne representanter — Cotta oc Griesinger
— vidnamn,ehuru dessa fritt ochöppet
gått igenom hela folkskaran samt af de flesta
blifvit rätt tydligt sedda och igenkända.
Båda voro kända som de, hvilka mest öppet
satt sig emot adelns samt juristernas
fördomar och stämplingar; afsigten var förmodligen,
att båda skulle blifva åtminstone
skymfade. Ty, då större delen af folksamlingen
redan begifvit sig bort, fordrade
omkring 17 ännu qvarblifne karlar af ständernas
vaktmästare, att han skulle visa dem
det ställe, der Cotta vore dold; och, då vaktmästaren
sade dem, att denne representant
redan långtfördetta vore bortgången,yrkade
de attblifva uppfördaihusets öfra våning,der
de frugtlöst sökte ända in genom kakelugns
luckorna, föratt finna den, mot hvilken de
voro köpta. Härmed hade detta uppträde
\
i