;\''A\'- y - Vaasa

289
de närvarande behofvens magt och den
kraft, som tillhör en bättre insigt. Ju lugnare
man ur denna synpunct fullföljde det
började arbetet, detto säkrare kunde man
på ett med tiden öfverensstämmande sätt
åter närma sig till den gamla författningen-,
såsomiTiibinger fördraget. Han (Konungen),
som på detta och alla andra möjliga
sätt med renaste hjerta och en fast villja
alltid skulle sträfva att befordra sitt
goda folks sällhet, öfverlemnade sig äfven
åt det hopp, att ständerna,ikraft af deras
vsgtiga bestämmelse, med Bamvetsgranntnit
skulle verka till denna gemensamma statsförfattnings
återställande, samt gifva Tysklands
stater ett lärorikt och upplyftande
exempel af äkta fosterlandskärlek och orublig
trohet mot Konung och folk."
Idetta svar låg intet, som kunde behaga
ständernas partichefer. Så häftig, ja,
man kan väl säga, så vansinnig var kärleken
för den gamla statsförfattningen, att
Grefven af Waldeck, under de sista månaderna
af Fredriks regering, vädjat till Tiibinger
fördragets löftesmän, utan att hogkomma,
att,då England, Preussen ochDanmark
antogosig de Wiutembergska ständernas
sak mot en lika så slösandesom egensinnighertig,
de blott hade för afsigt, att upprätthålla
Tyska riksförfattningen, hvaruti
BuchhoJz, VII, -9.