;\''A\'- y - Vaasa

277
derna, af Konungen väl blott medgifvet
såsom något oundgängligt, om en
statsförfattning skulle komma till stånd
— blef af denna adfel begagnadt såsom
ett medel att rädda gamla företrädesrättigheter;
och, om en så egennyttig afsigt
rådde hos Wiirtembergs gamla adel, så
öfverträffades denna deruti ännu mer af den
nya, som, i egenskap af för detta ståndsherrar
och riksriddare, ännu icke kunnat
finna sig i det öde, att vara undersåter
under en Konung,som blott egde 1,300,000
menniskor att styra. För hela denna klass
var således en statsförfattning blott så vida
god, som den skyddade dess gamla existens;
och då, för konungariket Wiirtemberg, om
det med någon kraft skulle kunna bestå,
denna gamla existens nödvändigt måste
upphöra,så var adeln en naturlig fiende till
hvarje ordning, som på dess bekostnad biefve
införd. Idetta hänseende hade man
bordt förmoda, att adeln hos ständerna icke
skulle finna något försvar; ty de egentliga
representanternas interesse var åtminstone
af en helt annan art; men de våldsamheter
och det godtycke, som Konung Fredrik sedan
nära nio års tid tillåtit sig,iförening
med de omåttliga anspråk, han var van att
görapå sina undersåters förmögenhet,hade
gjort önskningarne,att se det gamla tillståndet
återkomma, allt för allmänna; och dessa
önskningar var det, hvarpå adeln stödde