;\''A\'- y - Vaasa

i
275
eftergifvenhet så lår>f,t, att han medgaf en
revision af delagar, som sedan år 1805 blifvit
utfärdade, ty med mera styrka kunde
man väl icke förklara, att lagarne blott
voro ett uttryck af den allmänna vill jan,
och att allt, hvad som skett sedan år 1806,
icke hade erfoderlig inre kraft. Isjelfva
verket hade äfven Wiirtembergs lagstiftning
sedan en tid af tio år genom en sällsam
mängd af kongliga förordningar blifvit
en betydlig tunga; och intet hade
dertill bidragit mer än Konungens
oinskränkthet; ty under de nio första regeringsåren
hade, öfverhufvud taget, årligen
21 nya förordningar utkommit; men under
de nio sista regeringsåren hade summan
stigit till icke minre än 2342.
Efter det kongliga rescriptets erhållande
tvistade maniständernas sammankomst om
sättet, huru man skulle mottaga det. Då det
sedermera öfverlemnadestill Furstens af Oettingen-Wallerstein.Grefvens
af Waldeck samt
representanterna Bolleys och Weishaars bepröfvande,gåfvo
dessa det utslag, att, ehuru
den kongliga förklaringen ännu vore otillfredsställande,
emedan den icke ovillkorligt
medgåfve den gamla statsförfattningens fortfarande
gilltighet,utan blott villkorligt med
förbehåll om ett vidare uttydande, så kunde
likväl ständernainlåta sig på öfverläggningar
om författningenmed nytt förbehåll om sina
fordringar.Isammaton talade flere andra re*