;\''A\'- y - Vaasa

272
att qvarlemna fyra befullmägtigade, eller
om de ej skulle göra afseende derpå. För
att hålla sig vid dengamla statsförfattningens
väsende, föreslogo de, att deras af 25 ledamöter
bestående instructions-commission
skulleqvarstadna,likasomettständernarepresenterande
collegium; men,då Konungen förkastade
detta förslag, dels derföre, att han
bar afsky för bevilljandet af ett ständigt utskott,
som skulle utöfva ett slags ephorat,
dels emedan han insåg, att vid en statsförfattnings
uppsättande det icke berodde på
antalet utan beskaffenheten af de hufvuden,
som utarbetade den: så åtskildes ständerne,
utan att hafva qvarlemnat de fyra befullmägtigade;
ett steg, hvilket var så mycket
mer tadelvä'rdt,som Konungen villelåta behaga
sig, att deras antal utvidgades till åtta, ja,
om det så fordrades,till och med ända till
tolf. Det var således denna gången ständerne,
som afbröto underhandlingarna; och
den förebråelse, som derföre gjordes dem,
var så mycket mer grundad, som sakens
natur innebar, att goda organiska lagar
icke kunna utgå från en stor församling,
emedan det alltid felas denna den nödiga
förmågan att blifva ense.
Redan uppgaf maniWiirtemberg allt
hopp att erhålla en statsförfattning, grundad
på de goda gamla rättigheterna — så
uttryckte man sig deröfver — och som tillika
svarade not tidens fordringar, då, efter