;\''A\'- y - Vaasa

271
brågte det förslag, att man idenna punct
skulie visa sig eftergifvande mot Konungen,
Hvad få skulle hafva. väntat, men icke desto
minre inträffade, var, -.att en så insigtsfull
man, som Cotta,.Bobiingens representant,
öfvergick på Gleichs sida. Båda voro
af den mening, att controllen öfveralla
grenar af financeväsendet så mycket nödvändigare
skulle tillfalla ständerna, ju beredvilligare
de afstodo från kistan. Men
den motsägelse, de funno hos de öfriga,bevisade
allt för tydligt, att dessa voro angelägne
om något helt annat än en god statsförfattning,
eller att åtminstone .vanans
magt var den, som hos dem gaf utslaget.
För Konungen rättfärdigade -sig ständerna
genom ännu en utveckling af de grunder,
hvarigenom de bestämdes att hålla sig fast
vid den gamla af-Konungen sjelf besvurna
statsförfattningen; Och, då Fredrik insåg, att
han icke skulle komma från stället, så länge
församlingen bibehölle sin egensinnighet
— så prorogerade han densamma den
21 Juli år 1815» med den befallning, att
qvarlemna 4 fulimägtiga, med hvilka Konungens
commissarier skulle öfverenskomma
om ett nytt utkast ml statsförfattning.
Denna prorogation var för ständerna
ganska oväntad, och deras förlägenhet deröfver
så stor, att de blefvo ovissa, om de
skulle efterkomma Konungens befallning,