;\''A\'- y - Vaasa

270
kunde bifalla en serskild representation för
adeln. För utskottets årliga sammankomster
bevilljades en längre tid,men likväl icke
permanents: ochianseende till lagarnas
reviderande blefvo ständerne hänvista till
den dem inrymda petitionsrätten.
När ständerne nu sågo, att det icke felades
Konungen beslutsamhet vid dess rättigheters
försvarande, blefvo de, åtminstone
till en del, af andra tänkesätt. Flere insågo,
att intet vunnes genom ett hårdnackadt
den gamla författningens försvarande; det
var representanten från Aaken, Herr Gleich,
som aldra först förklarade sig deröfver.
Hans tal blef nästan med allmänt ogillande
upptaget; men, då ständerna redan afvikit
från. sin grundsats, nämligen genom den
beredvillighet de visat, att villja inlåta sig
i underhandling om sin idol; så hade
de äfven förloraträttighetenatt ännulängre
försvara den. Hufvudpuncten vid denna
strid med Konungen var upprättandet af en
under ständernas disposition stående cassa,
som på Wiirtembergska språket kallades kistan(Txuhe).
Konungen kundeicke medgifva
en sådan cassas inrättande, utan att ställa sig
på samma linie med hertigarne af Wiirtemberg
och från sin autoritet bortgifva något
ganska väsendtligt; ständerna deremot betraktade
denna inrättning som nödvändig
för hela deras verksamhet. Idetta sakernas
läge var det nu Gleich, som tillväga-