;\''A\'- y - Vaasa

267
på sanningens och sin iosigts bekostnad
hafva låtit partiandan segra. Detta visade sigaldra
tydligast, då de antogo sig adelns besvär,
somiden föreställning, den samma inlemnade
till ständerna, icke allenast fordradeen
fullständig representation — ty 19 virilröster
på de 120, som förut tillkommo för
detta ridderskapet och den öfriga adeln,
tycktes den alltför ringa — utan äfven en
serskild adlig bank, frihet från utskylder,
en egen rang, domsrättighet och police
på deras gods o. s. v. Det var Consulenten
Griesinger, somi38:de sammankomsten
gjorderedo föralla dessa adelns påståenden,
försvarade dem och således äfven
sjelf hyllade denna klassens ogrundade anspråk,
utan att ständerna deremot hade det
aldra minsta att invända.
Om man får anse statsförfattnings-angelägenheter
vara af samma egenskap som menniskans
alla öfriga verk,så börmanicke söka
befordra dem på öfverlägningarnes väg och
genom fördrag; ty intet afgör så mycket
öfver de förras utgång, som rigtigheten
iden första tanken, och, der denna felas,
kan genom fremmande biträde endast
förvirring uppkomma. Konungen,
som efter hand insåg sitt misstag, sökte
att hjelpa det derigenom, att han den
16 April gaf ständerna tillkänna, det han
ville låna sin uppmärksamhet åt deras önskan,
att fä ur den gamla statsförfattningen