;\''A\'- y - Vaasa

■■--
263
aktligen icke kunde gälla för hvad den utgaf
sig att vara. En strid af ganska egen beskaffenhet
utvecklade sig hastigt. Intet anförde
församlingen oftare och eftertryckligare
än helgden af besvurna fördrag; och,
under det den derigenom indirect prisade
sin egen samvetsgrannhet,anklagadeden Konungen
för samvetslöshet,utan att betänka,
det Wiirtembergs öden under de sista 10
åren vida minre utgått från dess Konungs
charakter än från en hvälfning, som till och
med de största stater ej kunnat motstå. Icke
atadnandedervid,uppställde representanterna
en verkligt rysvärd målning öfver samhällsförhållandet
i konungariket Wiirtemberg;
en målning, dan de förhöllo Konungen
som en spegel, hvaruti han skulle betrakta
verkningarne af sin styrelse. Efter denna
målning fanns på jorden intet olyckligare
folk än Wiirtembergarne. Deras förmögenhet
uttömdesgenomutskylder af alla möjliga
älag. De allmänna utlagorna medtogo
all den odlade jordens afkastning eller
15 millioner gyllen, utan att dervid
rentorna på statsskulden kommo iberäkning;
och dessutom skulle landtmannen äfven
låta behaga sig, att se sin flit förstörd
af en öfverdrifven mängd villebråd,
som icke fick angripas,Aldra mest uppehöllo
sig ständerna vid sin klagan öfverlagskipningens
beskaffenhet. "Här finnes väl", sade
de, "en criminal domstol; men huru kan