;\''A\'- y - Vaasa

262
han som regent trott sig kunna gifva,;
men, som detta var ganska litetijemnförelse
med hvad Wiirtemberg förut åtnjutit af ett
folks rättigheter, så var det nu representanternas
åliggande, att fråga, hvarföre man
icke heldre återställt Wiirtembergs förra
statsförfattning, och hvarföre man öfver
hufvud ansåg ett ensidigt upphäfvet fördrag
såsom upphäfvet. Innan ständerna
ännu häröfver kunnat förklara sig, recommenderade
sig det kongliga husets agnater
och anhöllo om skydd för sina rättigheter
hos församlinge», som sålunda vann på 6in
sida ett stöd, hvarpå den svårligen hade
räknat.
Hufvudsvårigheten lågiutkastets ofullkomlighet
och felaktighet; och detta var
en svårighet, som icke stod att öfvervinna,
så länge man hade att göra med en Konung
af så oböjlig^ charakter. Ibörjan
feltes det icke å båda sidor god villja,
men väl nödig insigt; och således kunde det
svårligen undvikas, att denna statsförfattnings
angelägenhet urartade till ett gräl,
hvarvid de församlade ständerna förglömde,
att Wiirtembergs förra författning, så vidt
den icke grundade sig på sig sjelf, utan
hade sitt stödiriksforfattningen, nu mer
icke stod att återställa, under det att Konungen
och dess ministrar deremot uraktläto
att betänka, det deras liberalitet icke
stodi förening med grundsatser och följ-