;\''A\'- y - Vaasa

#
261
om intet. WiSrtembergs förra statsforfattning
hade sin upprinnelse från ett fördrag,
och, som det tycktes, var Konungens
och hans ministrars samt hans statsråds
aktning fördenna författning ännu stor
nog, för att gifva dem den öfvertygelse,
att äfvenledes den nya statsförfattningen
blott så vida skulle kunna lyckas, som den
utginge från en underhandling och ett
fördrag. Innehafvarne af viril-rösterna, s_
väl som do egentliga representanterne,
blefvo således kallade till en sammankomst,
som skulle öppnas den 15 Mars;
menikraft af en sällsam villa såg mani
de sammankallade heldre medlemmarne af
redan bildade ständer, än constituerande,
med hvilka man skulle öfverenskomma. De
sammankallade an&ågo sig blott som constituerande.
De kunde icke heller annat; ty
som innehafvare af viril-röster måste de
hafva den rättighet att antaga eller förkasta,
och som representanter, d. v. s. som
sådana, hvilka utgått från folkets val, hade
de sin tillvaro, icke genom utkastet till en
ny grundlag, utan efter en föregående sakernas
ordning, som sedan 1806 hade varit
upplöst. Så snart Konungens utkast således
föreladesdem (som förstskedde vid sammankomsten
den 15 Mars år 1815),kunde de
icke länge stadnaivillrådighet om dess antagande
eller förkastande. De nekade väl
icke, att ju Konungen velat gifva allt, hvad