;\''A\'- y - Vaasa

253
nu åter införas. Att genom blotta förbund
bibehålla sig vid den år 1806 utlofvade
oinskränktheten, var ett vågadt företag;
dessutom stridde förbundsactens innehåll
och ännu mer Wurtembergarnes allmänna
missnöje helt och hållet deremot, emedan
de aldrig upphört att beklaga förlusten af
sin gamla författning. Om Fredrik således
ville vinna säkerhet för sig och sina efterträdare,
så återstod för honom intet annat,än
att afsäga sig oinskränktheten,för att genom
en statsförfattning vinna det, som yttre
förhållanden icke förmådde gifva.
Härvid gick han ock tillväga med en
beslutsamhet, som alltid utgjort grunddragetihans
charakter. Ikraft af ettistatsrådet
den11Januari år 1815 hallat tal,öfverlemnade
han till öfverläggande åt en commission
de af honom sjelf utkastade grunddragen
till en statsförfattning meå ständer
för Wurtemberg, med det uppdrag, att till
ett fullständigt utkast utbilda dessa grunddrag,
så att de erhölle formen af en
grundlag. Grefve von Mandelslohe, Konungens
stats-, conference- och financeminister,
presiderade i denna commission.
Huru denna utbildat Konungens grunddrag,
har blifvit en dess hemlighet; men efter
kungörandet voro utkastets hufvudsatser
följande:
"Konungarikets representation genom
ständer består,i anseende till de personer,