;\''A\'- y - Vaasa

238
en serskild förbundets act vidrördes. Vid
andra tillfällen hade förbundsförsamlingen
gått tillväga med mera återhållsamhet.
Churfursten kunde således icke uraktlåta, att
gifva sändebuden vid förbundsförsamlingen
sin förvåning tillkänna öfver ett uppförande,
som visserligen icke kunde vinna
deras höga och högsta committenters bifall.
Öfver ekonomen Hoffmans förmentaklagan
skulle Hans Kongl. Höghet besluta, hvad
honomt billigt och rätt syntes;deremot vore
han nödsakad, attidetta som alla andra
fall, hvilka blott anginge inre statsförvaltningen,
undanbedja sig förbundsförsamlingens
medverkan, intilldess den samma, genom
en under högst dess egen medverkan
författad organisk lag, dertill biefve berättigad."
Genom denna note blef förbundsdagens
majestät aldra först förödmjukadt.
Den svarade väl derpå: "att den, med afseende
på sin höga bestämmelse samt förbunds-actens
föreskrifter och ändamål, genom
en enskild förbundsmedlems omdöme,
icke skulle låta hindra sig från att, inom
de ensamma föreskrifna gränsor, åtaga sig
try-.«.ta undersåters sak, för att äfven skaffa
dessa den öfvertygelse, det Tyskland
blott derföre, med uppoffringen af tappra
försvarares blod, blifvit befriadt från ett
fremmande ok, att öfver allt ett lagligt
tillstånd skulle trädaistället för godtycket."
Men, nar det felas en församlingden