;\''A\'- y - Vaasa

237
de kunnat tro honom vara utträngd. Då de
lidande nu vände sig till förbundsdagen,för
att hos den söka en rättvisa, somichurfurstendömet
Hessen var dem nekad, kunde
de der församlade befullmägtigade icke annat
än förklara Ärg mot Churfursten, hvars
förfarande befanns ia mycket tadelvärdare,
ju mer det äfs.täcte: mot Konungens
af Preussen liberalitet, som icke alienast
bekräftade all rättmätigt förvärfvad egendom,
utan till och med lemnade enskilda
Franska donatairer ibesittning af de dem
förärade gods. Men,knappt hade förbundsdagenidenna
angelägenhet förklarat sig mot
Churfursten, förränhan kände sig förolämpad.
"Förbundsförsamlingtnsbeslut", hette
detien note, som ChurHessiska sändebudet
måste aflemnaiMars månad 18x7, "har icke
kunnat annat än ganska mycket förvåna H.
K. H. Churfursten, då det på ett ensidigt,
icke en gång tillräckligen styrkt, anföranda
har kunnat fatta tvifvelsmål mot Churfnrsteus
rättvisa, tadla en förvaltningsregel,
hvartill de vigtigaste skäl och anledningar
föranlåtit, samt medgifvit undersater, att
anföra klagomål mot deras furste. Ett sådant
beslut skulle till och med finnas
förvånande,i det; fall behörigheten icke
kunde bestridas, emedan det blott ålåge
förbundsförsamlingen att medla, men icke
att döma; så mycket mer dåiett fall,
som hvarken anginge förbundet, eller af