;\''A\'- y - Vaasa

236
gingo skadeståndet för de personer, som
tillhört rikskammarrätten i Wetzlar, och
hvilka sedan år 1806 varit helt och hållet
förgätna. Hvad som tillhörde hela Tyskland
samt i och med riksförfattningens beståndsdelar
blifvit upplöst,kunde lättare tillvinna
sigmadlidande än erhålla någon hjeip.
Konus-garne af Preussen och Danmark visade
mesta beredvillighet att vårda sig om
de öfvergifua rikskammarrättsråden, och den
långa noden erhöll åtminstone någon lättnad
genom en gåfva af 4000 Rd.
I den största förlägenhet kom förbundsdagen
derigenom, att man från alla
sidor ansåg den som skiljemän: en egenskap,
som den svårligen kunde antaga,så vida
den var sammansatt af idel befullmägtigade,
hvilkaiafseende på Tyskland blott
representerade sina souveraina regenter och
således voro beroende af sina instructioner
och fullrrsagter. För de flesta och högsta
klagomålen var Churfursten af Hessen ett
föremal. Utgående från den synpunct, att
det aldrig kunde behaga Försynen, att uttränga
en Tysk Furste, så snart han en gång
blifvit landets herre, hade Churfursten,
med missbilligande af allt hvad som under
Konungens af Westphalen regering sig tilldragit,
utan all ersättning fråntagit köpare
af dooiainer och all annan krono-ecendom
deras rättmätigt förvärfvade besittningar
och gjort det till ett slags brott af dem, att