;\''A\'- y - Vaasa

230
folk,imångfalldigheten af sina borgerliga
former, med frihet går mensklighetens
stora bestämmelse tili mötes, men
tillika utgör ett enda helt, såsom nation
betraktad." — .
Men hvad kan vara mer tröttande, ån
att upprepa dessa tomma sammanstaplad?
phraser, som hvarken hos sinne eller anda
qvarlemna något intryck, och om hvilka
eftprverlden svårligen skall tro, att de
kunnat öfverlemnas till tryckning, sedan de
en gång plågat sina åhörares öron.
Det undföll visserligen icke alla
de församlade ambassadeurerna allt det
vacklande och osäkraideras bestämmelse;
och Nederländska sändebudet, Friherre von
Gagern, vågade deröfv6r yttra sig i en
skrifvelse till Furst Metternich: "Hvad
vi hafva att göra,"skrifver han, "huru långt
vår verkningskrets får utsträcka sig, och
hvilka omständighetervi förstmåste omfatta:
dessa frågor ligga oss nu närmast. Men deras
besvarande är icke lätt. Kejsarevärdighetens
åsidosättande var visserligen icke den väg,
hvarpå man vann för det hela en bättre,
skyndsammare och mer banad fortgång;
allt år nu långt mer inveckladt, nytt och
formlöst. Delarne äro nu icke afskilda,
gränsorna icke mätta, och saknaden af en
rikets högsta domstol lägger otaliga hinder
i vägen för göromålen. Våra fordna be-