;\''A\'- y - Vaasa

221
Franfurt am Main. Stor var imellertid mången
Tysks otålighet, att få upplefva detta
förbundsdagens sammanträde; och denna
otålighet härrörde dels deraf, att några
ansågo den som ett slags rikskammarrätt,
andra åter som en riksdag, och att de förra
som de sednare af denna förbundsdag
väntade sig alla sina besvärs afhjelpände.
Derjemte tvistade Tyskalärda derom:
huruvida Tyskland framgent borde
kallas en förbundsstat eller ett stats-förbund.
När denna platt intet mer båtande
fråga var afgjord, felades det icke personer,
som prisade Tysklands förbundsförfattning,
såsom ett foster af den högstavishet. Europa,
sade en af dem,vore en förening af stater,
hvilka, oaktadtall yttre och inre olikhet,
alla betraktade sig som fria samt af
hvarandra oberoende och sinsimellan öfverenskommit
om denna frihets upprätthållande
förhvar och en serskild. Detta vore,hvad
politikens språk kallade jemnvigts-systemet:
ett föremål,hvars sanna värde snart falleri
ögonen,så snart man insett dess sanna varde.
Försöket med det motsatta systemet, en öfver
alla de andra rådande stat, eller en
universal-monarchie,hade blifvitgjördt;dock
skulle man väl svårligen blifva frestad att
förnya det. Då nu intet tredje gåfve?,så vore
det deraf en naturlig följd, att Tyskland
blott så vida öfverensstämde med Europas
alla.änna statssystem, som det upprätt-