;\''A\'- y - Vaasa

207
komma allt vidare uppseende och all förargelse;
men han kom dermed för sent, ty
JBriisselska assis-domstolens contumacialdom
öfver den flydda ärchebiskopen var redan
uppspikad på skampålen, och det
samma dag, som tvänne till tukthus och
bränmärkning dömda tjufvar blefvo utställda.
— Ett så beslutsamt förfarande med den
rebelliska ärchebiskopen kunde icke annat
än hafva den bästa verkan. Pius VII kom
detta steg äfven till hjelp, derigenom att
han ställde fördetta Furstbiskopen af Liittich,
Grefve von Mean,ispetsan förBelgiska
prästerskapet; en man, hvars milda charakter
och bepröfvade klokhet gaf föga anledning
att befara något ytterligare ledsamt
uppträde. Andra författningar, tagne, af
Konungen sjelf, verkade äfven å sin sida
till att försona Belgierna med sitt öde.
Dertill kom ock, att Kronprinsen af Nederländerna
med sin unga gemål nedsatte
sigiEriissel; menisynnerhetbör märkas,
att Konungen utnämnde tvänne Belgier till
de båda kamrarnas presidenter vid general-staterna,
nämligen Grefve Tiennes de
Combiz till president för den första, och
Herr Crommelin, deputerad frånWickefoort,
till president för den andra. Men fiendtligheter,
som genom århundraden fortfarit
och än antagit den ena än den andra gestalten,
äro icke så lätt utplånade; och de-