;\''A\'- y - Vaasa

204
idet allmänna omdömet så påtaglig, att
underpanterna icke stego öfver 3 till 4
på hundradet.
Intet var naturligare, än att den
statsförfattning, som Konungen år 181^ gat
Holländarne, efter Wiener congressen, då
Belgiens förening med Holland fastställdes,
äfvenväl gälide för de nya provincernasinvånare.
Men dessa voro på långt när icke
nöjda mad sin förening med Holländarne
och lydnaden under samma lagar som dessa.
Genom språk och seder skilde från Holländarne,
ansågo de sig blott förödmjukade
genom det nödtvungna uppträdandetiAmsterdam
bland general-staterna. Ännu mer
kränkte det dem, att nödgas tåla hos sig, om
just icke Holländsk militär, åtminstone
Holländska officerare. Hade de alltid visat
afvoghet mot dem, som öfver dem utöfvat
sin autoritet, så yttrades den nu mer än
någonsinmotWilhelmI;ochhosdemkomdet
alldeles ickeiberäkning, att deras förening
med Holländarne var ett steg, taget af hela
Europa för att befordna verldens lugn.
Presterskapet begagnade snart denna fiendtliga
stämning, för att desto säkrare kunna
bibehålla sin egen charakter. Hvad som
skettiförra tider, då Nederländarne satte
sig mot Joseph II:s förändringar, det samma
förnyades under de sednare åren, ehuru
med minre beslutsamhet. Nu var det Ärchebiskopen
af Gent, som träddei spetsen