;\''A\'- y - Vaasa

174
men denna mening rubbades föret af freden,
derigenom att denna återställde handelns
gamla förhållanden, nedsatte jordens afkastning
till ett lägre penningvärde, än som
öfverensstämde,icke allenast med åkerbrukets
förraförmonlighet,utan äfven med dess
fortfarande bestånd. Härifrån härledde sig
alla bemödanden,som sedan år 1815 gjordesatt
förekomma införseln af de förnämsta
nödvändighetsvaror,och hvarigenom vi sett
ett allmänt missnöje alstras.
Föratt motarbeta åkerbrukets föregifna
undergång, förenade man sigiparlamentet
till utskott; men dessa utskotts berättelser
voro så fullamedosanningar,motsägelser och
öfverdrift, att man togibetänkande, att
meddela allmänheten desamma. Ministrame,
som förutsågo följderne af en sädes-bill,
sådan denna fordrades, ville icke ingå derpå»
För att hämnas, eller kan hända också
blott för att sälta sigisäkerhet, bestridda
underhusets ledamöterinkomst-taxan så länge,
tilldess denna afgift, som var en bland
hnanceplanens förnämsta stod, slutligen
måste afstås. De större egendomsherrarne
hade icke missräknat sig. Ministrame
började att blifva eftergifvande, då de
sågo sig nära sitt fall. Allt, somkom utifrån,
blef, efter parlamentets seger, antingen förbjudet
eller beiagdt med Oerhörda afgifter.
Spannmål, kött, fisk, smör, ost och träd*
gåidsfrugter,kort sagdt de varor, som man,