;\''A\'- y - Vaasa

\
166
af Juni slutades sammankomsterna. Bland
de acter, som från dem utgingo, hörde
framför alla andra den, hvilken angick Na-
poleon Bonapartes vistande på St. Helena
och gemenskapen med denna ö; ty enligt
denna var regeringen berättigad, att efter
dess godtfiwnande anvisa för detta Fransmännens
Kejsare ett annat statsfangelse, så snart
klippan St Ijfeléna icke vore tillräcklig för
dess säkra förvarande; tillika skulle hvarje
försök att befordra Napoleons flykt anses
som högförräderioch umgällas med dödsstraff.
Trenne linieskepp, tvänne fregatter
och flere briggar skulle bevaka tillgången
till ett fängelse, som ansågs egaisitt förvar
underpanten för Europas lugn.
Bland alla Europeiska magter var Storbrittannien
den enda, som under loppet af
år 1816 dragit svärdet ur skidan. Detta
blef blottadt — - till att förödmjukasjöröfvarne
på Afrikanska kusten, somisitt öfvermod
till och med börjat oroa Tysklands
kuster. Storbrittannien, som under congresseniWien
gjort sig så mycken möda
att hämma handeln med Negerslafvarna,
måste slutligen Anna sig skyldigt till de
förebråelser, som gjordes det, att, såsom
mägtig sjömagt, likväl gynna Europeiska
Chri6tnas slafveri, emedan det
icke satte några gränsor för Afrikanames
sjöröfvener. För att från' sig vähra dessa
förebråelser, skickade det vid vårens baljan