;\''A\'- y - Vaasa

11
eran, att vid Wiener congressen hafvaunderstödt
hans föreställningar och följaktligen
varit verksamma för hans bästa. Han beklagar
förlusten af Avignon, en province,
som den heliga stolen förvärfvat och fem
hela århundraden innehaft; han beklagar
på samma sätt förlusten af Venaissin och
Ferrara på venstra sidan om Po; men han
lät Kejsaren af Ryssland, Konungen af
Preussen, så väl som Prinsen Regenten af
Storbrittannien och Konungenaf Sverige den 7
rättvisa vederfaras, att de antagit sig hans sak,
och lät dermedförstå,det honom,förutandessa
furstars bistånd,skulle hafva blifvit beskärd
en sämre lott. Amärkningsvärdt är slutet
af detta tal, derigenom att han säger: han
hade serskildt vändt sig till sin dyre soni
Christo,Franz,Kejsare af Österrike, ochLudvig,
den aldra heligaste Konung,underhvilkas
välde dessa länder hefunnos, och hos dem
anhållit, att de, med det dem vanliga ädelmod,
ville återgifva dem till Romerska
kyrkan; likväl hade hans anhållan ditintills
blifvit ouppfylld.
Hvad den helige fadren med sina underhandlingar
icke lyckades att erhålla, det
trodde han sig, torde hända,likväl kunna återvinna,
om icke strax, åtminstone efter
hand, genom Jesuiternas biträde. Denna
farliga ordens återupplifvande tilldrog sig
och lyckades på en tid,då man icke tänkta
på något minre än ett sådant steg, nämii-
r -