;\''A\'- y - Vaasa

158
ga: ty de anförde, att continental staternas
krigiska ställning nödgade Storbrittannien
till ett lika förfarande,och de nyss förvärfvade
öar och gebieter måste besättas och
beskyddas, samt attIrlands oroliga ställning
äfven erfordrade en styrka af 25,000 man.
Imellertid var intet ministrarna meraivägen,
an det ofta förnyadelöftet,att inkomsttaxan
icke skulle fortfara längre än kriget,
och, till och med när de förmåddes att nedsätta
denna tsxa från 10 till 5 på hundradet,
hade parlamentet ännu mycket att invända
mot en militärisk styrka af 150,000
man, hvarigenom den allmänna friheten
hotades. Man beskyllde ministrame förden
afsigt, att de ville införa en militär-regering,
och man ifrade deremot, att militäriska
klubbar skulle få ega rum, mot slöseriet
med militära befordringar och ordenstecken,
mot militärens skiljande från
borgareklassen. Imellertid inkomma till
underhuset otaliga böneskrifter mot inkomst-taxans
förnyande. Utan att deraf
låta störa sig, föredrogo ministrame den
närmare pröfningen af årets militär-stat.
Deras tanke var, att, när man blifvit ense
om ändamålet, skulle enigheten öfvermedlet
(inkomst-taxans bibehållande) lättare
kunna vinnas. De segrade verkligen den 28
Februari (den dagen,då militär-statens ventilerande
slutades) med en pluralitet af 120
röster öfver sina motståndare. De ansågo