;\''A\'- y - Vaasa

155
hade under sista kriget stigit till 800 (enligt
andra till mer än 900) millioner pund
sterling, hvilkas årliga förrenta.nde erfordrade
mer än 4° millioner pund sterling,
och, då statens öfriga behof derjemte äfven
måste uttaga sin rätt, så låg deti
sakens natur, att en ganska stor del af statens
medlemmar skulle känna sig tryckta.
Det hade kommit så långt, att man med en
medelmåttig förmögenhet ej kunde njuta
fördelame af borgarerätt i Storbrittannien,
utan att nödgas utsätta sig för de
mest känbara försakelser; men ännu sorgligare
var deras läge, hvilkas anspråk hvilade
på behofvet af dagligt arbete. Tvänne anledningar
förenadesig allt framgent att göra
fäderneslandet förhatligt för dessa menniskor:
det högapriset på de aldra nödvändigaste
behof, och bristen på tillfällen att
genom handarbete förtjena sitt lifsuppehälle.
Det förra berodde af ett penningsystem,
hvars förändring icke stodiregeringens
förmåga; det sednareimachinernas
inrättning, som bemödade sig att gifva flitens
producter för lindrigare pris genom
besparingen af lefvande kraft. Ibredd med
den utomordentliga rikedom, hvaraf en obetydlig
del af nationen såg sigibesittning,
hade mängdens fattigdom ökat sig till en
verkligt förfärande grad. Tvänne tiondedelar
lefde af välgerningar, och fattigtaxans
belopp öfversteg ganska mycket stats*