;\''A\'- y - Vaasa

*
144
den 4 October Sr 1814 fastställda förklaring
icke blifvit gifven; fördet andra, när sjeifva
den framlaggda skriften uppmanade till
förbrytelser.Iintet annat fall skulle någon
för en skrift förr kunna anklagas, än hon
verkligen utkommit och blifvit bekant. I
den nionde till tolfte artikeln bestämdes,
hvad som hade afseende på en förekungörandetibeslag
tagen skrift. Denefterföljande
fastställde, att,då tre dagar, efter det
antingen till police-correctionsdomstolen
eller till general-procuratorn gjorda angifvandet,
ingen dom fallit, beslaget och anklagelsen
skulle anses som ogilltiga. Klagomålens
gång uppgifves i sju puncter,och
den 2i:sta berättigade hvar och en, som
genom tryckt skrift blifvit förolämpad, att
anföra klagomål antingen hos general-procuratorn,
eller instructions-domaren. Processer,uppkomna
genom tryckfrihetens missbruk,skulle
afgörasaf åen orts domstol, der
den anklagade vore bosatt; likväl skulle en
sådan process upphöraatt ega laga kraft, så
snart ett år vore förflutet efter skriftens aflemnande
tili domstolen. Journaler eller
periodiska skrifter, som upptaga politiska
underrättelser och ämnen, skulle, till den
1 Januari år 1821, icke kunna utgifvas
utan kongligt tillstånd.
Detta lagutkast fann så mycket mostånd,
att ministrarna med en ganska obetydlig
pluralitet vunco segern. Deras seger egda