;\''A\'- y - Vaasa

«
141
teradé-kammarans sammanträde för år 1818,
bar stämpeln af en vida större säkerhet än
de föregående.
"De fredsfördrag "— säger han bland
annat — hvilka jag. år 1815 måste underteckna,
hafva gifvit resultater, som den tiden
ännu icke kunde förutses och hafva
gjort nya underhandlingar nödvändiga. Allt
ger anledning hoppas, att deras utgång skall
blifva förmonlig — att öfverenskommelser
och fordringar, som vida öfverstiga våra
krafter, måtte lemna rum åt andramed billigheten
enligare. Kostnaderna för occupationsarmeen
hafva blifvit till en femtedel
förminskade; men den tidpunct är
icke aflägsen, då denna börda kommer
att helt och hållet upphöra, och vårt fädernesland
åter får intaga den rang och
glans bland nationerna, som tillkommer
Fransmännens tapperhet och deras ädla
uppföranda under olyckan. Men, för att
ernå detta ändamål, behöfver jag me* än
någonsin folkets enighet och överensstämmelse
med thronen; denna kraft, förutan
hvilken hvarje autoritet blir vanmägtig.
Ju starkare denna autoritet blir, dessminre
sträng behöfver den visa sig. Dpt sätt,
hvarpå min magts förvaltare begagnat de
dem meddelade fullraagter, har rättfärdigat
mitt förtroende för dem; imellertid är det
med största tillfredsställelse, som jag kan
gifva eder tillkänna, att jag icke funnit för
nödigt att bibehålla prevotal-domstplarna