;\''A\'- y - Vaasa

139
vasendtliga af de6S innehåll var: "Det dröjsmål,
hvarmed Frankrike ginge till väga vid
uppfyllandet af denna öfverenskommelse,vo«
re stridande mot dess egna fördelar,då det
förpligtat sig att betala dröjsmåls rentor,
så framt liquiden icke skulle gå i fullbordan;
det uppskof, fom hitintills egt rum,
måste upphöra, emedan det vore stridande
mot billigheten, som borde vara ett rättesnöre
för hvarje laglig regering; Preussens
regering såge sig icke berättigad att efter
godtycke förordna om sina undersåters fördel
och kunde derföre aldrig medgifva, att
den på något sätt förnärmades; visserligen
måste de steg,hvartill denna regering vore
nödsakad alt vända sig,blifva stränga, men
likväl på långt när icke liknande dem, som
Frankrike fordom utöfvade mot Preussen."
Huru allvarsamt detta svar nu också måtte
hafva varit menadt, si låg det likväl i de
politiska förhållandenas natur, att Preussen
måste gifva vika, då dess bundsförvandter,
vare sig af ädelmod, eller andra anledningar,
visade sig eftergifvande; och vi skola längre
fram se, huru hela liquiderings-saken slutades.
Under det Frankrike förbättrade sina
yttre förhållanden genom de inre, och
dessa åter genom de förra, kunde det icke
fela, att ju Europas allmänna tänkesätt
allt mer vände sig till Bourbonska
husets förmon. Val-lagen, som utfärdades