;\''A\'- y - Vaasa

122
således icke mer dragai tvifvel tillvarelsen
af en ny nation, som, enligt hvad man försäkrar
oss, endast ksn uppstiga ©ch bibehålla
sig genom utrotandet afall partianda och alla
partigängar*». Idetta fall bestå då de omtalade
part-igäcgarna »f alla skattskyldiga.
Vi kunna, thy värr! iclia längre neka det: våra
långa borgerliga ©roligheter och vårt
långa öfveråerrakapiEuropa hafva hos oss
bildat en egen klass af några tusen människor,
hvilka, genom sina contractar med
regeringen, sina politiska och financiella
speculstioa§r, &iv vanaatr varaibesittning af
alla isdrägtiga ämbeten, nödvändighetenatt
betäcka stora utgiftar med stora inkomster,
ca lång tid betraktat hela Europa som ett
vidsträckt fält attskörda på och, sedan detta
icke msr kunde ©ga rum, vm anse Frankrike
som sin egendom. Må vi dock ej medgifva,
att man öfver osa utöfvar något förtryck.
Må vifaeldra följa vår .Konungs råd,
som med så mycken sanning sagt till oss:
"Det förstamedlet till våra utgifters bestridande
är sparsamhet." Hvarje verkställd
reduction, hvarj© indraget ämbete, hvarje
inställd pension måste i departementerna
blifva en uppmuntras» för de ökattskyldige,
att uppfylla sin pligt. Detta helsosamma
ändamil måst® vi med alla krafter söka att
ernå. Slöseriet, yppigheten, vanan att lefva
rikligt på allmänhetens bekostnad, äro
sedan några år allt för mycket inrotade, att