;\''A\'- y - Vaasa

118
de sig flere röster, som fordrade, att policeministern
skulle ställas till ansvar. Hade
de Cazes derpå inlåtit sig, så hade intet varit
lättare,än att tvinga honom till afiradanda
frän ministeren. Han vägrade väl icke de
upplysningar, man af honom äskade; men
han blef i-ast vid det påslående, att man hos
honom kunde få se acterna öfver hans förfarande
med Robert och hans son. Deröfver
uppkom mycket larm. Med mesta häftighet
antog sig Vicomte Castel-Bajac denna
böneskrift och familjen Robert. Ministern
för inre angelägenheterna, Lainé, och
Hertigen af Richelieu voro policeministerns
försvarare. Efter en bullrande öfverläggning,
dä Statsrådet Benoist och de deputerade
Viiette, Salaberry och Maccarthy talade
mot ministern, öfvergick de deputerades
kammare den 29, på Statsrådet Serre's uppmaning,
med en betydande pluralitet af röster,
från den unga Roberts böneskrift till
dagens ordning. Och på detta sätt slutödes
denna storm, hvaraf royalisterne onekligen
väntat lig en större verkan.
Man kundeiden nya de deputerades kammare
urskilja ett tredubbeit parti, nämligen
de constitutionella,royalisterna och de ministeriella.
Bland dessa var det förstnämnda
på långt när det svagaste; men den rigtning,
som ministrame gåfvo det af dem beroende
partiet,bragte vågskålen återijemnvigt.Det
skullevarit en olycka,som ickekunnatberäk-