;\''A\'- y - Vaasa

97
förslag gått igenom. Vid de bfverlaggniagar,
som egde rum öfver detta ämne, kun*
de det svårligen undvikas, att ju flere af
konungaväldets strängaste förfäktare upphäfde
sig till frihetens försvarare, och pa
samma sätt några constitutionella äfven
talade för konungaväldets inflytande. Här
bytte man således roller, som manhitintills
icke trott kunna omväxlas. Imellertid förblef
ministrames förhållande till de deputerades
kammare alldeles det samma som
förut,och det ohjelpligaidetta förhållande
härflötisynnerhet deraf, att Konungen «.ntog
en ställning till sina ministrar, som gjorde
det alltförosäkert,om, hvadsomafministrame
föreslogs, verkligen härrördefrån honom
sjelf. Vane att gifva Konungens autoritetföreträde
framför thronens, blefvo Franmännen.
denna vana trogne, äfven sedan regeringssystem
nu var förändradt,och bevisade derfgenom,
att deras begrepp om en folk-representations
bestämmelse voro föga renade.
Ludvig XVIII befåstade dem sjelfidenna
oart; ty vid amnestielagen förklarade han
sig, alldeles emotministrames afsigt, för de
undantag, som det herrskande partiet gjorde,
och berömde derjemte de deputerades
kammare för dess anda samt kallade den
"Frankrikes bäst sammansatta församling."
Ministrarna förmådde knappt fördraga detta
Buchholz, VII. 7