;\''A\'- y - Vaasa

■ .-. _'*■ 

" . . - ■ 

'-.i'-" ""'■.' ' ■ ■■■"''"""".;■■'"■■■/." .' ■""'■■"■■. 

'■'"■ "' ■ 

'—,'.''■-- "_". ■"■'... "■'■ .." :■■■"■.'.■■■"'":■ 

. . 

.■■'""'.* ....... v:-'; ■"■"■" ."■■". ;":■""■■.'" 

I- 

' " ' '* 

.■ *. 

''' 

■"" '""i 

:- '" ;.'-- / :" »:'■'■"■■■..' ■:'"-"'.'.'; .. .'. "'■■'■■ '■'■'■'-:.'-iv.'.'. . ' 

:;■'!'"■■"; ■ ''■"■*'"'»■ 

■'*■'..'"'.' ■■>',"■.."■.'!'■■'.■■"'.■■' 

.', f *'-.- :-\. :;. ;;".." '..';.;" < 

I■■ ■< 

' . . _;*.. ■'■-■; 

■ 

':. ;. ".'"■.'.. " ":."* ,"''■'. ' 

" "- ■. " : "'" .- '■»"■♥'.'-".■ '■ ■ 

* / "■'..'■-'■ '♥>-'.',, ' '■.■.'*" ;" »'■"','■ '" ■.. ..,».■'»■;'. -i■■ ''■ 

"*■ *""' *'";:'-.' " j ■;"■: \ "■',.., ■ 

'■'■' '. ■■: '■" ■'■"*■ "* ■ '.■"■'■.':-■ ' ;,.''.' : '■.". ■'" .' ;'■ -",■■■■'■■ '".-. '■' 

l * 

r 

' 

:.'.. '. ; ■■ ■ ' 

;■'■,,'' '.'' .■; ■ ■ 

■ : , ','■', 

' 

■'.'■»■';-''i.' ■!,"* ■■■;""' ■-.. 

- ■' :". ■■'■'.;. }■. ".'"..'" ..".'..■'.»'■'.■■>''"■'■*«- ; ,' .'.' r- ■.'.-."..~.. *.. ■■.... "■.■'." «.VJ| ■'-'" ' 

'■..'■ ■ ''" ' "' ■■" ■ 

' ;'/.' ''■ ."'■'■ ' ■■ '-' ' ' 

■ " .' ■ . ' '■'. ' 

'# 

■ 

.!■"'■" ■"■""*■ v---."' ■"''"■■■ "■; v "■ .- ■'■.;;"."■■■"./ .. : -:'-V ■■■■".':" . v ; v:'^^fN 

■ ■■■■' :■■■;-.. v:;^..:./ -.f '.■-t' ■-■■'."■■. ■?" :':■■:.■/ : -\.■?■%':;:::■■' *?" :: >.- ;>; 

E 

bS 

-. '

T7

Europeiska Staternas 

HISTORIA, 

efter FredeniWien år 1809; 

\F 

FR. BUGHHOLZ. 

Sjunde Delen; 

Frän det Heliga Förbundetskungörande till 

Gongressens slutiAachen. 

STOCKHOLM, iS25, 

hos Zacharias Hce ggstr öm. 

"

»» 

"I. 

I 

V- V'\ ' 

-V 

% . > v, 

/ 

f I 

~,jftt k 

i"**» .H '' ■■ "-f, 

. »*' . ■ A .;*«"»" 

/ 

t 

» 

I 

' ti 

/ \ 

T 

/> .4. 

i 

« 

t. 

a .-? 

N 

I I 

( 

■l 

* 

« 

-*, 

j 

l,

■^^----»»■■■■»■■■■■il 

SJUNDE DELEN. 

Frhn det Heliga Förbundets hungörande 

till Congressens slutiAachen. 

INLEDNING. 

"tl-är är nu icke mer fråga öm nederlag 

och segrar. Jag skrifver historien öfver 

ett treårigt fredstillstånd. Ett förbund, 

som man kallar det heliga, förenar Europas 

samtliga magter -— med undantag af 

England, Kyrkostaten och Turkiet — till 

ett gemensamt ändamål, nämligen den Europeiska 

frihetens vidmagthållande. Den 

man, som till ar 1815 skakade alla stater, 

bevakas nu af den fiende, med hvilken 

han oaflatligt brottades, förvisadtillSt. Helenas 

klippor midt imellan Afrika och Arnerica; 

han kan nu mer blott klaga öfver det 

obeqvämliga isitt läge, samt öfver den 

stränghet, hvarmed han behandlas; han 

Buchhoh, VII. 2* 

II

2 

måste »" taga sin tillflykt till medlidandet, 

att goda lagars stiftande erfordrar en organism, 

?om väsendtligen skiljer sig frän 

den, hvilken är satt att iakttaga dessa lagers 

uppfyllande. Imellertid äro icke alla 

svårigheter derigenom häfda. Vi-serligen 

skola folken deltaga ilagarnas stiftande. 

Men till hvilken gtad och inom hvilka 

gränsor? Intet förfärar så mycket, som minnet 

af dessa gamla ständer, hvilka lika 

mycket kufvade folkets kraft, som furstens 

tnagt; och likväl ega ständers sammanträden 

och folkets representation sin grund just 

i samma ändamål. — Dertill kommer, alt 

hogkomsten af fordom åtnjutna företräde» 

rättigheter inom visea klasser icke vill 

Utdö, och att man icke kan komma till 

samdrägt öfver representationens fördelning 

mellan tvänne kamrar. Alla möjliga försök 

göras; men om intet enda kan man säga, 

att det lyckats. Än sammankallar man 

gamla ständerna och tror sig kunna vara 

försäkrad om framgång, derigenom, att man 

förbinder dem med nya elementer; men 

det visar sig då, att privilegiernas anda icke 

hunnit slockna, och, under det man söker 

att ställa sig ensam och afskild från andra, 

går ändamålet förloradt. Än vill man öfverenskomma 

om en ny författning, som 

skall utgå från öfverensstämmelse mellan 

representanternas insigt samt furstens och 

dess första tjenares önskan; men man gör 

äfven då allt för snart den upptäckt, att 

3 

4 

lagar för statsförfattningen äro något, hvaröfver 

man icke kan komma till enighet i 

meningar. Till och med iminre stater 

lyckas eller misslyckas statsförfattningsverket-, 

efter det större eller minre motstånd, 

aom eger rum; och, deristörre stater den 

kongliga magten föreskrifver dessa författningar, 

der tjena former, som till utseendet 

befordra friheten,endast till en bemantling 

af godtycket, hvilket ingenting minre 

eftersträfvar, än att afsäga sig oinskränktheten. 

Öfver allt visar sig vanans magt; 

och sjelfva ideen är på långt när icke så 

lefvande, att det fasta och bestående med 

charakter af nödvändighet derifrån skulle 

utgå. För att bättre kunna förstå det följande, 

menisynnerhet för att rättfärdiga det 

hela, som viidenna framställning villja 

sökaatt uppfatta, blir det ickehär på orätt 

ställe att med få allmänna drag söka framställa 

sammanhanget mellan forntidens inrättningar 

och hvad som nu syseisätter vår 

samtid. 

Carl den Stores rike, detta oerhörda 

verk af en till ärftlighet sträfvande aristokratie, 

förfölltill följe af sin storlekitrenne 

konungariken,somaldrig upphörde att ligga 

istrid med hvarandra. Den naturliga följden 

deraf var den,att, underLudvig den Frommes 

efterträdare, prästerskapets och adelns 

dubbla aristokratis ernådde sina afsigter, så 

t

vidt de gingo ut pä att lätta sigioberoende 

af Konungens villja. Konungamagten blef 

derigenom från sjelfva sin grundval förstörd? 

aldra förstiFrankrike och Italien, sedermera 

äfven iTyskland. Med en konstterm 

kallar man detta tillstånd en feudal-anarchie. 

Derifrån utgick, sedan slutet af elfte 

århundradet, Päfveväldet, som till sitt väsende 

icke var något annat, än ett försök, 

att regera den Christna verlden genom 

sederna,iform af lagar, sedan den blifvit 

oförmögen, att regeras af lagarne. Imellertid 

fortforo benämningarne Spanien, Frankrike, 

Italien och Tyskland; och benämningarne 

bidrogo mer än allt annat dertill,att 

å ena sidan begreppet om samhälle, å den 

andra åter föreställningen om en ordentlig 

regering, icke helt och hållet förmörkades 

och försvann. Utvecklingens gång 

varihvart och ett rike olika efter graden 

af den skyndsamhet, hvarmed det mer eller 

minre lyckades, att der undertrycka den 

högstamagten. Man insåg väl öfverallt dess 

nödvändighet för rikets bestånd; men, dä 

hindren, som ställde sigi dess väg, voro 

allt för många, blef segern svår att vinna. 

IFrankrike tilldrog det sig, att Hugo^ 

Capet, en mägtig Carolinernas vasall,till 

följe af sina domainers läge ihjertat af 

riket, vann utsigt att förvandla förläningsrättigheten 

till souverainetet och således 

göra slut pä vasall-systemet, ehuru först 

5

6 

efter flera århundradens förlopp. ITysk-» 

land inträlFade motsatsen; ty der segrade 

vasall-systemet öfver konungaväldet, Det 

skulle afleda för långt, om man ville uppgifva, 

hvad som här eller der förenade sig, 

att tilivägabrioga en så olika utgång; 

det är nog, att iFrankrike högsta magten 

arbetade sig upp ur det grus, hvarmed den 

århundraden igenom legat betäckt, och 

attiTyskland, vid samma tid, ur denna 

förstöringflere serskiida stater uppstego och 

utbildade sig, tjildess högsta magten helt 

och hållet var försvunnen. 

Frankrikes Konungar kunde icke, för 

sitt enskiidta bästa, företaga något nytti-gare, 

än att bekämpa* adelns och prästerskapets 

dubbla aristokratie* och framgången blef 

på deras sida» För att blifva herrar, sa väl 

öfver den ena, som det andra, förenadeåe, 

med begreppet om högsta magten, äfven 

Inbegreppet oberoende, såsom en företrädesrätt, 

den der tiilkomme konungs * Idet; och, 

ju mer man eftergaf, desto hastigare kommo 

deibesittning af denna oinskränkthet. 

Likväl var icke detta deras sanna fördel. 

Ty, då nu omkring dem allt bleflika kraftlöst, 

och deras villja var ensam lag, och 

denna lag från ett ögonblick till det andra 

undergick förändring; då kände och in.*åg 

man ganska allmänt, att ett sådant tillstånd 

icke kunde fortfara; och d-e funno detta 

ajelfve ända till efteigifvando för de fordlin-

7 

gar, man gjorde hos dem, som oinskränkta 

beherrskare. På detta sätt uppstod Franska 

revolutionen,som icke hade annat ändamål, 

än att upphäfva den laglöshet, hvarunder 

man ett och ett hälft århundrade befunnit 

sig, och att insätta lageni godtyckets ställe. 

Missförstånd af alla slag förenade sig 

med okunnighet och passioner, för att af 

denna omhvälfning göra, hvad den, som bekant 

är, blef. 

Men, likasom FrankrikesKonungar under 

tiden smittat sina grannar till höger 

och venster med förmenandetom oinskränkthetens 

oundgänglighet; äfven så borde dessa 

oinskränkta Konungars öde varna deras 

grannar. Sedan trettio år tillbaka har cret 

blott ankommit på den frågans besvarande: 

genom hvilken stateo3 inre inrättning furstens 

magt kunde skyddas, utan att vinna 

dess säkerhet genom oinskränkthet; och 

denna fråga sysselsätter ännu verlden. Men 

elementerna för det gamla samhällstillståndet 

äro hvarken så utdöda, eller så förändrade, 

alt de icke skulle hafva ettväsendtligt 

inflytande på besvarandet af denna fråga. 

Adel och presterskap (de sistnämnda 

förnämligastide så kallade katholska länderna) 

villja icke afsäga sig rättigheter, 

hvilka, ursprungligen följder af en eröfring, 

under århundradens lopp erhållit en viss 

helgd. De villja ännu framgent skilja fursten 

från folket, förhindra antagandet af en

8 

lag, som omfattar hela samfundets fördel, 

och sålunda fortsätta det gamla ofog, som 

godtycke och förtryck drifvit. Äfven de 

afsky despotismen; likväl afsky de den blottså 

vidt de sjelfva blifva des3föremål. Det 

katholska presterskapet ärisynnerhet sysselsatt, 

att utom denstat, hvaruti det lefver, 

bibehålla försig en stödjepunct,hvarigenom 

de för sina ord och bud kunna vinna ett 

desto högre anseende. Det ligger iljus 

dager, att, om folkens rättigheter och furstames 

magt icke skola kommaistrid och 

motsägelse, detta endast derigenom kan undvikas, 

att godtycket måtte inskränkas, då 

fråga blir om den allmänna villjans, det 

vill säga lagens, uppfattande, under det att 

för denna villjas utöfvande den mest oinskränkta 

magt måste medgifvas; så att, vid 

statsförfattningens uppgörande, allt ankommer 

på att skydda lagarnas duglighet. Men 

det är just detta, som det katholska presterskapet 

vill, om just icke tillintetgöra, åtminstone 

tillbakahåila; och derföre fortfar 

en krisis, hvarom det är sannolikt, att den, 

som hitintills,långt mer genom det väsendtligt 

egna hos menniskan, att hvarken 

igodt eller ondt blifva stillastående, än 

genom de magtegandes vishet, kommer att 

föras till en lycklig utgång. 

Den,som med en blick öfvegskådardet 

hela af den Europeiska verlden, kan ' icke 

rörblindas öfver det inflytande, som Kyrko-

9 

statens öfverhufvud utöfvar på alla regeringar: 

ett inflytande, som, huru mycket det än 

under de tvänne sista århundraden förminskat 

sig,ikraft af det inre sammanhang, 

hvaruti den allmänna kyrkans väsende står 

med staten, likväl icke förr kan upphöra, 

än de gränsor, som skilja den gudomliga 

lagen från den menskliga, eller samhällets, 

blifvit uppfattade och utstakade. Justioch 

för detta inflytande, somidesednaste tiderna 

åtminstone icke aftagit, tillkommer Kyrkostaten 

det första rummet i,enbeskrifcing, 

hvilken har till ämne de förändringar,som 

under de tre sista åren Ulldragit sig. Man 

måihvilket ljus som heldst betrakta den 

påfliga regeringen och hvad från densamma 

utgår: så mycket är likväl alltid visst, att 

den Europeiska verlden har grunden för 

sitt egna skick iKyrkostaten, så att, förutan 

denna, hvarje enskildt phenomen inom 

denna verld icke allenast erhåller en annan 

färg, utan äfven en annan charakter. 

Vi börja således vår berättelse med Kyrkostatens 

hufvudsakligaste händelser. 

KYRKOSTATEN. 

Då Pius den Sjuude, efter Murats nederlag, 

de första dagarne af Maj år 1815

10 

var återkommen från Florenz tillRom, församlade 

han den 4 September samma år 

ett hemligt consistorium, hvilket han meddelade 

upplysningar öfver påfliga stolens 

förhållanden till de serskiida Europeiska 

magterna.Isitt tal berömde han i synnerhet 

det bemötande, som cardinalen Consalvi, 

hans ambassadeur, hos de förbundna 

monarcherna åtnjutit i London, dit han 

år 1814 åtföljt dessa. ''Han förnyadeder," 

anmärker den helige fadren, "ett skådespel, 

som sedan tvänne århundraden icke blifvit 

seddt der: en cardinal-legats offentliga 

uppträdande i London, med regeringens 

tillåtelse prydd genom alla de glänsande 

tecken af sin värdighet, somiden Christna 

verldens hufvudstad skulle hafva utmärkt 

honom." Det kan icke lätt inses, hvilka 

anledningar kunnat föra cardinalen tillLondon, 

så- frarnt af«igten dermed varit någon 

annan, än att vinna monarchernas välviilja 

och fängsla denna för den påföljande congresseni 

Wien. Men dermed må nu hafva 

varit huru som heldst, han erhölliLondon 

audience hos prinsen Regenten och 

öfverlemnada en påflig skrifvelse, hvilken, 

såsom Pius den Sjundeisitt consistorium 

yttrade sig deröfver,för Hans Kongl. Höghet 

och den tappra Engelska nationen förklarade 

hans lyckönskan och hans vänskap. 

Isamma tal lemnade Han» Helighet icke 

obemärkt, att furstar, hvilka icke hörde 

till Roineräk-katholska kyrkan, delat den

11 

eran, att vid Wiener congressen hafvaunderstödt 

hans föreställningar och följaktligen 

varit verksamma för hans bästa. Han beklagar 

förlusten af Avignon, en province, 

som den heliga stolen förvärfvat och fem 

hela århundraden innehaft; han beklagar 

på samma sätt förlusten af Venaissin och 

Ferrara på venstra sidan om Po; men han 

lät Kejsaren af Ryssland, Konungen af 

Preussen, så väl som Prinsen Regenten af 

Storbrittannien och Konungenaf Sverige den 7 

rättvisa vederfaras, att de antagit sig hans sak, 

och lät dermedförstå,det honom,förutandessa 

furstars bistånd,skulle hafva blifvit beskärd 

en sämre lott. Amärkningsvärdt är slutet 

af detta tal, derigenom att han säger: han 

hade serskildt vändt sig till sin dyre soni 

Christo,Franz,Kejsare af Österrike, ochLudvig, 

den aldra heligaste Konung,underhvilkas 

välde dessa länder hefunnos, och hos dem 

anhållit, att de, med det dem vanliga ädelmod, 

ville återgifva dem till Romerska 

kyrkan; likväl hade hans anhållan ditintills 

blifvit ouppfylld. 

Hvad den helige fadren med sina underhandlingar 

icke lyckades att erhålla, det 

trodde han sig, torde hända,likväl kunna återvinna, 

om icke strax, åtminstone efter 

hand, genom Jesuiternas biträde. Denna 

farliga ordens återupplifvande tilldrog sig 

och lyckades på en tid,då man icke tänkta 

på något minre än ett sådant steg, nämii- 

r -

12 

gen sommaren år ißi4i då regeringarne, 

försatta i trångmål af andra angelägenheter, 

förlorat kyrkans ur sigte. Efter 

långa strider med Europas magier hade 

Kyrkostaten, under Ciemens den Fjortondes 

regering, fattat- det beslut, att upphäfva 

Jesuiter orden; och, så vidt den gör 

anspråk på den allmänna kyrkans ledning, 

var det väl dess pligt, att icke taga ett så afgörande 

steg, som denna illa beryktade ordens 

återmförande, utan de samtliga Europeiska 

furstames samtycke. Men, sättande 

sig öfver en sådan försigtighet, följde 

den denna gången sitt godtycke,i det den 

derjemto uppoffrade sin osvikliga ofelbarhet, 

hvarpå Påfvarae aldrig upphört att göra 

anspråk. Man ostridigt var hela detta steg 

länge sedan beslutadt; åtminstone påstår 

man om Pius den Sjunde, att han alltid 

varit en vän af Jesuiterna. Ty Chiaramonti,hvilkenisin 

faders husiCesena erhöllsin 

undervisning af Jesuiter, fortsatte som Renedictiner 

sitt umgänge med dem, så väli 

Rom somiBologna; och, då han, enligt 

vedertaget bruk, försvarade vissa satser, för 

att derigenom förskaffa sig rätt, att söka 

iectors värdigheteniklostret St. Gaiistoi 

Rom, gjorde han det så mycketien ton, 

som röjde Jesuitiska grundsatser, att hans 

abbot, Pater di Castagno, vägrade honom 

lectoratet med den förebråelse, att hanien 

bättre anda borde försattasjua theologiska

13 

studier. Den unge Chiaramonti beklagade sig 

öfverdettalillbakasättandehos Pius den Sjette, 

som var hans landsman och slagting på 

långt håll; och genom Jesuiten Bolgoeris 

hemedJing, som var sistnämnde Påfves favorit, 

erhöll Chiaramonti icke allenast lectoratet, 

utan äfven af synnerlig pailig nåd 

titel af Reverendissimo. Som förhållandet 

till Benedictinernaihans kloster härigenom 

icke förbättrades, så utnämnde Påfven 

honom till biskopiTivoli. Som sådan ådsgalade 

han så otvunget sin tillgifvenhet 

för Jesuiterne, att presterskapet i hans stift 

deröfver beklagade sig hes Riddaren Azara, 

Spansk minister vid Romerska hofvet; och 

Azara försummade icke, att göra föreställningar 

mot det skydd, som den upplösta 

Jesuiter orden erhöll genom biskopen af 

Tivoli. Men, hvad som gick ut på Chiaramontis 

undergång, gaf anledning tillhans 

befordran; ty Pius den Sjette, som icke eftergaf 

sin slagtingikarlek för Jesuiterna, 

begagnade denna anledning, alt förstutnämna 

den anklagade till biskop af Imola och icke 

långt derefter till cardinal. Chiaramonti 

hade således den vänskap, han redaniyngre 

år fattat för Jesuiter orden,isynnerhet 

att tacka för sin upphöjelse; och, nar 

man öfvervägar^ huru mycket den heliga 

stolens förhållande till samtliga Europeiska 

staterna behöfver en ordens understöd, som 

icke studsar tillbaka för den djerfva tanken

14 

att göra sig till herre öfver alla samfundsförhållanden, 

så begriper man lätt,huru Chiaramonti, 

som Påfve, blott genom Bonapartes 

magt kunde afhållas. att åter upplifva Jesuiter 

orden och åter insätta deni dess gamla 

verksamhet. 

Men, hvilka fördelar Pius den Sjunde 

äfven kunde vånta sig af Jesuiternas återställandena 

svarade likvälicke följdernamot 

denna förmodan.Bland alla Europas stater voro 

Neapel, Sardinien, Spanien och några cantoneridet 

katholskaSchweiz de enda,som deltogoiJesuiternas 

återupptagande. Portugal, 

Frankrike,Österrike, Preussen och Tysklands 

samtliga Konungar och furstar försmådde, 

upplyste af erfarenheten, detta af Påfven erbjudna 

medel för religionens återupplifvande. 

Aldra mest måste det smarta den helige 

fadren, att Österrike afvek från hans 

politik, eller hans välmenta afsigter; ty 

den stora roll, som denna .magt spelade 

iItalien genom det Lombardiskt-Venetianska 

konungariket, menisynnerhet genom 

storhertigdömet Toscahs, beröfvade Påfven 

all utsigt, att se sin favorit orden utspridd 

Öfver hela den Italienska halfön. Dertill 

horn äfven, att Kejsaren af Ryssland nästan 

vid samma tid, som påfliga regeringen i 

alla stater underhandlade om Jesuiter ordens 

återupplifvande, förvisade denna orden, 

som efter dess upplösning hade funnit 

skydd hos den stora Catharina, från sitt ri*

15 

kes hufvudstad, emedan den ofverträdt de 

villkor, hvarpå den blifvit tåld, och med 

begäret att göra proselyter stcrt det husliga 

lugnet inom familjerna. Ett sådant 

förfarande var åtminstone icke tjenligt att 

öka opinionen om Påfvens ofelbara insigt. 

ISjelfva Italien felades det icke hufvuden, 

som högt förklarade sig mot påfveväldets 

fortfarande, d. v. a. mot den presterliga 

theokratien. — Kätteriet hade antagit 

en charakter, som i de förra tiderna icke 

tillhörde det. Istället för att bestrida den 

ena eller andra trosläran, rigtade sanningsbegäret 

sin styrka mot hela systemet för 

den allmänna kyrkan, såsom mot en väfnad 

af list och bedrägeri, hvarvid samfundet 

nu mer icke kunde ega bestånd; och, under 

det man ville göra idéerna för en borgerlig 

statsförfattning gällande, satte man påfven 

och curian i ännu större förlägenhet. 

Denna mot kyrkan ifrande sect, som kallas 

Carbonari, gaf inquisitionen mycken sysselsättning, 

äfven sedan en päflig bulla förvisat 

den ur Kykostaten och hotat den med 

de svåraste andeliga och verldsliga straff. 

Det var ostridigt icke inquisitionens sak, att 

kalla personer till räkenskap, som på sin 

höjd voro anstötliga genom sina politiska 

tänkesätt; detta var så mycket minre 

dess sak, somiförra tider det alltid varit 

Påfven likgilltigt, om statsformerne voro 

rent monarchiska eller antimonarchiska»

16 

Men det hadenu kommit derhän, att theo> 

logie och politik på sätt och vis sammansmält 

till ett, så att trosdomstolar måste 

anställaundersökningar öfver den politiska 

trosbekännelsen, för att icke alldeles nödgas 

inställa sin verksamhet. Förevändningen 

Jblei — den, att det, som undergräfde thronen 

och med denna förstod man den oinskränkta 

furstliga magten — äfven vore farligt 

för religionen; och så kunde det icke 

felas inquisitionen kättare af en alldeles ny 

och egen art, på en tid, då allt uppfordrade 

till eftertänka öfver de politiska formerna; 

för dessa nya kättare voro väl kyrkans 

läror alldeles likgilltiga; men derigenom, 

att de på ett afvikande sätt tänkte öfver 

regeringens förhållande till samhället, 

och öfver kyrkans till stater, voro de likväl 

ändå påfvedömets verkliga fiender. I 

påfliga regeringens förfarande mot Carbonari 

varisynnerhet det märkvärdigt, att, 

då rättighet till dessa brottslingars bestraffande 

alldeles felades» de af inquisitionen till 

döden dömde af Påfven väl icke benådades, 

men likväl dödsstraffet så vida mildrades, 

att det förvandlades till lifstids 

fängelse. På detta sätt sökte,under nittonde 

århundradet, päfvedömet att befästa sig, 

och detisjelfva Kyrkostaten. 

Detta allt oaktadt, kunde dock Pius den 

Sjunde sjelf ej undgå,attisina egna stater 

uppträda som nyhets-stiftare.] Detta sked-

17 

de genom ett organisations-stfllut af den 

6 Juli år 1816. Kyrkostatens befolkning, 

ehuru ansenligt förminskad, mot hvad den 

variförra tider, utgjorde likväl ännu 3 

millioner 354,719 menniskor; och en sådan 

befolkning har visserligen onekliga anspråk 

pä en ordentligt fastställd regering, som 

försäkrar hvarje samfundets medlem om 

säkerhet och frihet för sin person och sin 

egendom. Imellertid hade Kyrkostaten,enligt 

Pius den Sjundes eget medgifvande, aldrig 

haft en sådan regering under sitt tusenåriga 

bestånd, och samma påfvar, som 

föreskrefvo hela den Europeiska verlden 

lagar, hade aldrig varitistånd, att tillvägabringa 

ordning och regelbundenhet inom 

sin höga värdighets egna besittningar. Alldeles 

obeslöjadt framträdde detta medgifvande, 

som till det högsta kunnat förlåtas 

en verldslig monarch, uti inledningen 

till det nyssnämnda organisations-statulet* 

"Enhet och enformighet", säger Påfveniden 

samma, "måste betraktas som grundläggning 

för hvarje politisk inrättning, emedan dem 

förutan hvarken fasthetiregering eller folkets 

lycka kunna försäkras; ju mer en re* 

gering närmar sig till det enhetssystem, 

som Gud införtinaturens ordning, desto 

mer kan den smickra sig med att närma 

sig till fullkomligheten» Följande denna Öf- 

Buchhoh, Vlh 

2,

18 

vertygelse, har jag varit omtänkt, att gifvs 

hela Kyrkostaten att företräde,som hitintills 

felats den; ty min och mina föregångares 

bemödanden hafva hitintills varit frugtlösa, 

då det varit fråga om att bringa de åtskilliga 

den offentliga förvaltningens grenar till 

enhet, tilldess den ständigt beundransvärda 

Försynen, som stundom låter de största 

fördelarutgå från de störstaolyckor, så skickat, 

att till och med det afbrott, som jag 

vid utöfningen af min magt fått erfara, bidragit 

tili ett sådant företags lättande." Det 

var således till ett inom sig sjeift nära förbundet 

regeringssytem, som den helige fadren 

ville förhjelpä Kyrkostaten: ett regerings-system, 

som blott är möjligt, der feudalsystemets 

elementer icke störa förvaltningens 

enformiga gång. För detta ändamål 

indelades Kyrkostateni 17 legationer, 

hvaraf en hvar erhöllsin prefect såsom chef, 

under benämning af legat; och på samma 

sätt blefvo, inom hvarje legation, förvaltningens 

grenar söndrade från hvarandra,och 

hvar och en öfverlemnad åt ett serskildt 

coliegium. Kyrkostaten erhöll således slutligen 

samma snitt som de verdsliga staterna. 

Det enda, hvarpåidet nya organisations-statutet 

intet afseende blifvit gjordt, 

var, att väl ordnade familj-förhållanden 

icke allenast äro goda elementer,utan äfven 

den bästa grundval för en god statsförfattning, 

och att, der det felas sådana, denna 

*

19 

Icke vinnes. Likasom de öfriga staternas 

Öfverhufvuden, ville påfven äfven vara monarchr, 

men valet,som stödjer sig på celibat, 

fkuMe derjemte fortfara; och prester skulle 

på samma sätt ställasispetsen förLegationerna 

och de serskiida förvaltningens grenar, 

utan att afsäga sig det presterliga celibatet. 

Man ser således, att den helige fadren ville 

förena saker, som icke låta förena sig. 

Den laglöshet och osedlighet, som varit 

Kyrkostaten så egna genom alla dess afdelningar, 

skulle väl upphöra, men bådas frön 

skulle fortfar», eller öfverhufvudets väljbarhet 

och det lagliga celibatet hos alla 

dess verktyg. Påfven lofvade sina undersåter 

en borgerlig, en straff -»och en handelslag, 

samt utnämnde till dessas uppsättande 

serskiida commissioner; men af dessa 

commissioners flit har man likväl ännu 

icke sett något prof; och, så vidt som Kyrkostatens 

väsende grundar sig på en förblandning 

af seder och lagar, så tyckes det 

äfven, som skulle dess fortgång blott kunna 

ega rum under de villkor,hvarigenom medborgare, 

Christen och menniskai canoniska 

lagens stadgar med hvarandrahittills förväxlades. 

LikasomKyrkostatenvidsin förstauppkomst 

var en product af barbari och sedan 

aldrig lemnät denna charakter, så tyckes den 

äfven vara nödsakad att alltid behålla den. 

Intet kunde,efter händelserna åren 1814 

och 1815, mer sysselsätta Påfven och hans 

i

20 

ministrar än den vändning, sakerna skulle 

tagaiFrankrike; ty deraf berodde ihög 

grad den heliga stolens tillkommande anseende. 

Det med Napoleon Bonaparte afslutade 

concordatet var alit för menligt för 

den heliga stolen, att kunna öfverensstämma 

med dess önskningar; men den gamla 

konungastammens återvändande lofvade fördelaktigare 

villkor och ett obehindradtinflytande 

på Franska statsförfattningen. Det 

felades icke heller Ludvig den Adertonde 

god villja, att tili påfvens förmon ändra 

det förhållande, hvaruti Frankrike sedan 

år 1801 befunnit sigianseende till Kyrkostaten. 

Han kände väl, att han genom 

chartani höggrad bundit sina händer;men 

a andra sidan önskade han, dels till fromma 

för sitt folk, dels till förmon för de 

med honom från landsflykt återkomna biskoparne, 

att öka biskopsstiftens antal. 

Den underhandling, som deröfver öppnades 

IRom, anförtroddes åt Marquis Blacas 

d'Aulps, en man, till hvars insigter Konungen 

var van att hysa det mest oinskränkta 

förtroende. 

Om underhandlingens gång har intet 

blifvit bekant. För att icke behöfva medgifva 

sig hafva concorderat med en så kallad 

usurpator, öfvergick Romerska hofvet, 

med stillatigande, det cöncordat, som blifvit 

afslutadt med Napoleon Bonaparte. Det 

nya concordatet blef- med ett förvånande

21 

afsteg från sanningen, kalhdt ett återställande 

af det, som år 1515 afslutades mellan 

Frans den Förste och Leo den Tionde; ty 

båda hade intet annat gemensamt än titeln, 

ochiFrankrike anmärkte man icke orätt: 

att det ämne, som Frans den Förste och 

Leo den Tiondebehandlat, eller prebenderna, 

nu mer vore försvunnet;och dessutom 

kunde väl icke inses, hvarföre man ville 

påminna folket en tid, då en Konung hade 

beviiljat en påfve det andliga, och en 

påfve en Konung det verldsliga. Från an* 

dra artikeln, tillkännagåfvo alla stipul|jtionerneidet 

nya concordatet århundradenas 

olikhet och den förändrade ställning, som 

kyrkan genom revolutionen antagit mot 

staten. Deruti var hvarken fråga om ett 

återgifvande af de föraringar med landoch 

folk,hvarigenomkyrkoväldetblifvit utstyrdt, 

eller ett återmförande af de andliga ordnarne, 

men aldra minst om Jesuiternas återställande. 

Tillika med de utbetalningar 

ur statscassan, hvarigenom samtliga presterskapet 

borde aflönas, skulle äfven den ed 

förblifva orubbad, som Frankrikes biskopar, 

enligt 1806 års cöncordat, voro förpligtade 

att svära statsförfattningen och lagen, ett 

förordnande, hvaröfver påfvenicardinalsconsistorium 

medgaf, "att det blott hade afseende 

på civila förhållanden och pl intet 

sätt förpligtade till något, som vore stridande 

mot Guds och kyrkans lagar." Det

22 

hnfvudsakliga i concordatet angick således 

fyratiotvå biskopsstolars återställande. Vid 

revolutionens utbrott räknade Frankrike 159 

ärchebiskopiiga och biskopsstolar. Af dessa 

hade blott 49 blifvit återställde af Napoleon 

Bonaparte "— ostridigt derföre, att 

vid den tid, då detta återställande skedde 

(är 1801), hans medel icke medgåfvo mera. 

Men nu skulle biskopsstiften till antalet 

blifva lika många som departementerna; 

och de nya diceces-afdelningarne, som derigenom 

blefvo nödvändiga, jemte de nya biskopgpstolarnas 

underhäll,funno dervid ostridigt 

den största svårigheten. Denna svårighet'löstes 

likväl iRom. Påfven bevilijade 

inrättandet af sju nya metropolitankyrkor; 

nämligeniSens, Reims, Alby, Auch, 

Narbonne, ArleB och Vienne i det f

23 

Ihela concordatet var intet förgripligt, 

intet, som kunde berättiga Franska folket 

till något misstroende mot sin regerings 

afsigter. Påfven,öfvertygad,att deticke skulle 

kunna möta någon motsägelse,kungjorde 

det iRom den 22 Augusti år 1816 ochöfverskickade 

sin bekräftelseset till Frankrikes 

ärchebi kopar och biskopar, jemte en 

skrifvelse, hvaruti han rättfärdigade den 

nya dioeces-indelningen, såsom nödvändig 

för Fransmännens andeliga väl, och följaktligen 

förutsatte deras samtycke dertill. Ingen 

kunde förmoda, Att ett cöncordat, som 

med så mycken sorgfällighet var afpassadt 

efter tidens anda och revolutionens verkningar, 

likväl skulle finna motsägelse. Men 

nu hade det knappt blifvit bekant, förrän 

röster från alla sidor höjde sig deremot. 

Ju mer chartan var något nytt för Fransmännen, 

desto mer voro de svartsjuka om 

bevakandet af dess innehåll; och, då påfveni 

sin stadfästelse-act hade hotat alla 

dem, som med förvägen hand vågade anfalla 

hans bulla, med Gud-? viede och de heliga 

apostlarnes Petri och Pauli bann; så 

uppstod allt för snart den frågan, med hvad 

rätt påfven på lika sätt ville befalla öfver 

Frankrike som öfver sin egendom och före* 

skrifva dess lagstiftande magt lagar. "Kan 

väl en sådan rätt tillkomma påfven," sade 

man, "så äro aila förutgångnaöverenskommelser 

haiua, så ar Konungen af Frankrike

24 

icke annat än ett påfvens creatur, så kan 

man anse de deputerades kammare som ett 

skuggspel, så måste man sätta den Guds 

vrede och den apostlarne Petri och Pauli 

bannlysning, som af en menniska förkunnas, 

högre än förnuftet."Idenna ton förklarade 

sig för detta biskopen iBlois,Gregoire, 

öfver den påfliga bullan; och hans 

skrift, som hade titel af: Historiskt försök 

öfver Gallicanska kyrkans frihet, gjorde 

ett så mycket starkare intryck på Fransmännen, 

som den tillika meddelade den tarif, 

enligt hvilken den apostoliska kammaren 

meddelade förlåtelse för brott, till och 

med för fader-, moder-, broder- och systermord. 

Den påfliga hotelsen hade näppligen 

varit något mer än ett blott formulair-uttryck, 

som, infördt under okunnighetens 

och barbariets tider, genom flera århundraden 

blifvit bruk adt, emedan en 

lång vana talade för dess bibehållande. Men 

från denna sida viile man icke taga det i 

Frankrike; man kände sig snarare böjd, att 

deruti finna alla de anapråk, som påfvarne 

allt sedan Gregorii den Sjundes tid hade 

gjort. Ide deputerades kammare öfverlemnades 

concordatet åt en commission; 

men af den granskning deröfver, som denna 

meddelat, har intet blifvit bekant. De 

gamla adliga ledamöternaide deputerades 

kammare voro icke obenägne att bifalla 

Konungens och påfvens önskan,ochenbland

25 

dem uttryckte till och med för den heliga 

fadren sin ledsnad öfverde svårigheter,som 

concordatets verkställighet hade måst möta; 

imellertid kunde detta ganska litet uträtta 

mot de stora svårigheter, som mötte vid de 

summors upptagande, hvilka erfordrades för 

dessa biskopsstolars underhåll och aflöning. 

Concordatets hela verkställighet kom såledesistockning, 

emedanFranska folket,utom 

de många utskylder, det hade att bestrida, 

icke på samma gäng ville utstyra 

42 nya biskopar. Hvad somienren monarchie 

icke kunnat möta något motstånd, 

fann detien constitutionell; och nu visade 

det sig för första gången, hvilken fara 

påfveväldet är underkastadt, så ofta det måste 

strida mot det allmänna tänkesättet. Om 

iGregorii den Sjundes och Bonifacii den 

Åttondes tider folkförsamlingar äfven egt 

rum, så skulle påfvarne visserligen icke ästadkommit 

så mycket bulleriverlden. 

Icke minre äni Frankrike, ja torde 

hända iännu högre grad än der, hadei 

Tyskland sakerna förändrat sig till Romerska 

stolens nachdel. De andeliga furstames 

bortgång, som så många århundraden 

haft sitt säte på venstra Rhenstranden; 

riksförbundets upplösning år 1806, föranleddt 

af en Fransk Kejsares oemotståndliga 

villja; Wiener congressens förordnanden,angående 

de af Frankrike till Tyskland återgifna 

områden; den omständighet slutligen,

26 

att protestantiska fursUr kommit ibesittning 

af katholska länder och der regerade 

enligt tolerancens föreskrifter; detta allt 

måste förätta påfven och Roms curia i 

mångfaldig förlägenhet. Det katholska 

presterskapet kunde till och med icke, sedan 

det förlorat de andliga furstames understol, 

eller sin omedelbara stödjepunct, 

nu mer vi*.* en lika tillgifvenhet för den 

heliga stolen; och,i det de genom nödtvång 

måstö öfvergå till fördragsamhetens 

grundsatser, måste da äfven till och med 

blifva b-jjda till affall. Det felades väl icke 

äregirige, som, för att så mycket säkrare 

ernå sina ändamål, hycklad» en obetingad 

undergif.-fnhet; likväl var deras antal ganska 

obetydligt. Af dem förfördt,trodde Romerska 

hofvet sig ännu kunna rädda eller 

tilitviuga nig några fördelar, genom ett 

strängt yrkande af kyrkans bud och Jagar; 

men den allmänna andan verkade öfver alit 

deremot. 

D' t mesta uppseende väckte den påfliga 

magten* strid med capitel-vicarius Friherre 

von Wessenberg, en upplyst theolog, 

fom i synnerhet hadt. Tysklands aflidne 

Furst Primas att täcka för sin uppböjel»e. 

Honom nekade Pius den Sjunde bekräftelse 

på hans befordran till capitel-vicarius, emedan 

elaka tungor iRom an»ifvjt honom 

som irrlarig. Torde hända gingo påfvens 

aföigter längre; ty det kunde ej fela, alt ju

27 

en strid med stnrhertigen af Baden skulle 

blifva följden af Friherre von Wessenbergs 

öfverilade förkastan".«; en strid, som slutligen 

skulle blifva afgörande öfver påfvens 

förhållande till de protestantiska furstame. 

Huru dermed nu ock må hafva förhållit 

sig, så beslöt likväl von Wessenberg, 

år 18-7, att företaga en resa till Rom, för 

att, om möjligt vore,igodo göra slut på 

denna sak, och med denna resa hade han 

för öfrigt ingen vidare afsigt, än att, om 

möjligt, rena sig från de beskyllningar, 

man gjort honom. Han ankoai dit den 18 

Juli, men kunde först efter sju veckors förlopp 

bringa det derhän, att en cardinalslat-ssecreterarensnote 

för honom uppgaf de 

pnncter, som föranledt hans förkastande. 

De voro af dubbel beskaffenhet, ty å ena 

sidan angingo de irriga läror och tänkesätt, 

och å den andra biakopsdömets förvaltning. 

Ianseende till de förstnämnda, gjordes 

honom den förebråelse: att han droge i 

tvifvelsmål Jesu Chri*ti aflelse genom den 

Heliga AndaiMarias rena sköte, emedan 

han skänkt sitt bifall åt vissa commentorier 

öfver den Heliga Skrift, enligt hvilka man 

bevisat de första capitlens oäkthet, hos Evanêlisterna 

Mattheus och Lucas; att han 

kallat de bevis vederläggbara, hvarigenom 

theoiogerne bruka intyga och bestyrka kyrkans 

ofelbarhet; att han funnit den berömde 

J-tbuilen Canisii definition öfver den ka-

\ 

28 

tholska kyrkans äkthet orimlig och absurd; 

att han tviflat på nödvändigheten af ett 

synligt öfverhnfvnd för hatholska kyrkan 

och d-sttas ofelbarhet, genom det af Jesus 

Christus gifna väldet öfver hela de rätttroendes 

församling; att han jemnfördepåfvens 

autoritet med den Trojanska hästen, emedan 

ett oberäkneligt ondt derifrån utgått 

under de äldsta tiderna; att han blott ville 

medgifva Påfven ärans primatur, men icke 

jurisdictionens; att han ansåge den katholska 

lärosats, att ingen frälsning och salighet 

gåfves utom Jesu Christi sanna kyrka, som 

falsk och stridande mot den Christna kärleken; 

förklarat läran om transsubstantiationen 

för orimlig; utgifvit messans ritus 

för theatralisk och en blott hof-pomp; ansett 

helgonens tillbedjande som vidskeplighet; 

läran om skärselden för phantastisk 

och bildernas dyrkande som ett afguderi; 

samt flutiigen, att han icke dragitibetänkande 

att kalla det kyrkofädrens beslut i 

kyrkorådetiEphesns en Gudahädelse, "att 

den Heliga Jungfrun vore Guds sanna moder." 

Alla dessa förebråelser träffade von 

Wessenberg blott så vida, att hanien under 

hans ledning utkommen tidskrift, kallad 

Archiv der Pastoral-Conferenzen, upptagit 

Coopers bref öfver de Irländska katholikernas 

sanna tillstånd. Dessutom beskyllde 

statssecretsraren Consalvi Friherren 

von Wessenberg för deltagande ien sam-

29 

mansvärjning mot den katholska enhetens 

medelpunct, emedan han år 181/*. skulle 

hafva sagt: att han ville blifva biskop, 

trotsbiskopeniRom.Idenna note anmärktes 

äfven, att friherren,iförbindelse med 

fem andra ganska dåliga pre»ter, uppgjort 

och tillkännagifvit det afskyvärda uppsåt, 

att de inom trenneårs tid skuileur helaTyskland 

förvisa ideen om Jesu Christi gudomlighet. 

De förebråelser,man hade att göra 

Friherre von Wessenberg, i anseende till 

biskops-stiftet Con9tantz' förvaltning, hado 

dels afseende på vissa villkorliga dispenser, 

dels på det föga afseende, han visat för 

kyrkans föreskrifter i afseende på giftermåls 

saker, dels äfven ett allt förkallt deltagandeidet 

missöde,som år 1809 träffade 

den helige fadren, då Napoleon Bonaparte 

bemägtigade sig hans personoch höll 

honom fången i en af Italiens nordliga 

småstäder. Af alla dessa beskyllningar 

kunde ses, att påfliga regeringen tänkte sig 

Tysklands upplysning just sådan somitolfte 

och trettonde århundradet, och att den af 

Tysklands biskopar och prester väntade sig 

samma vasall-trohet,som deni äldre tider 

fann. Friherre von Wessenberg försvarade 

sig mot dessa påfvens och hans ministers 

beskyllningar, sa godt som det lät sig 

göra på detta afstånd från alla skriftliga 

bjelpmedel; mnn, då Romerska hofvet,i 

stället för att ingaiundersökning af detta

30 

försvar, ästundade, att Isan skulle nedlägga 

sitt bifkops vicariat och ien offentlig förklaring 

betyga sin anêr öfver sitt föiflutna 

uppförande, samt derjernte utlofva förbättring; 

föredrog han att hvarken lemna sin 

Storhertig eller Tyska kyrkan till pris för 

ett sådant »teg, och återvände till Baden. 

På detta sätt ställde sig nu Tysklands förhållande 

till Påfven på samma punct, som 

det stod före år 1122, dåi Worms det 

första concordatet afslöts. Storhertiên af 

Baden ansåg det nödigt, att vid förhundsdagen 

föredraga general-vicarien Friherre 

von Wessenbergs angelägenhet och derigenom 

förvandla den till hela Tysklands. 

Detta skedde ungelär vid samma tid, 

som Maximilian Joseph, Konung af Baiern, 

med Pius den Sjunde afslutade ett cöncordat. 

Det låter svårligen bestämma sig, hvad 

som kunde föranleda denne Konung och 

hans ministerium, att gifva ett enskiidt cöncordat 

företräde för det, som kunde afslutas 

gemensamt med Tysklands öfrigaregenter, 

så frarnt det icke härflöt från den önskan, 

att vid denna öfverenskommelse mer 

uppträda såsomen Europeisk,än som enTysk 

magt. Underhandlingen uppdrogs å Baieraka 

sidan åt ärchebiskopen Häfelin, en man, 

som redan från nuntiatur-stridigheternas 

tid gjort sig känd såsom påfliga stolens anhängare 

och som sådan otridigt måste blifva 

Romerska hofvet ganska välkommen* 

r. 

i

31 

Skulle och måste ett cöncordat avlutas, så 

kunde man nu förträffligt begagna den 

förlägenhet,hvaruti påfven befann sigianseende 

till Tyskland, för att åt d*>u Tyska 

katholska kyrkan förskaffa betydande fördelar. 

Istället för allt sådant, lemnade 

Häfelin sin Konung och sitt fädernesland 

till pris, fpr att återställa förhållanden, 

hvarigenom Baiern ' lef påfven blindt och 

ovillkorligt undergifvet. Väl behagadePius 

den -Sjunde, att bevilija Konungen af Baiern 

och dess efterträdare något, som hans företrädares 

ståndaktighet vägrat att medgifva 

Tysklands Kejsare, nämligen rättigheten att 

utnämna ärchebiskop och biskopar-., men,som 

han förbehöllsig rättigheten att bekräfta 

dessa val,så var derigenom äfven anledning 

gifveo till alla de stridigheter, som äro en 

oundviklig följd af en sådan valrättens delning. 

Blott för att smickra en fördom, 

hade Baiern således underhandlat om en 

sonveraineteten tillkommande handling och 

tillerkänt en fremmande monarch den rättigheten, 

att bibehålla eller störaettkonungarikes 

frihet, allt som det öfverensstämde 

med hans fördelar. Iconcordatets andra 

artikel fastställer påvven antalet af ärcbebiskops- 

och biskops-stiften, så väl till förhöjandeaf 

sitt eget anseende, som till konungarikets 

fördel. Ty, med en befolkning 

af 2,800,090 katholska undersåter, skulle 

Baiern erhålla ickeminre än 2 ärchebiskopar

32 

och 6 biskopar. Biskops-stiftens utslyring 

vari personernas antal rikligare änianse* 

endetilliönevillkorenjly,under detatt,utom 

en probst och en decant, hvarje biskopsstift 

hade erhållit ntta, och hvarje ärchebiskopsstift 

10 capitulärer, samt hvarje serskiidt 

capitel dessutom sex vicarier, så blefvo ärchebiskopames 

löner blott upptagne till 

15000 och 6000 gyllen (det förra för ärchebiskopeniBarnberg, 

det sednare för ärchebiskopeniSpeier) 

och för biskoparne till 

10,000 och 8000 gyllen, för probstar och 

decanter till 3500 och 3000, för capitulärer 

tili 1600 och 14.00. För att ännu mer 

Öka det högre presterskapets oberoende af 

staten, skulle ärchebiskoparnes och biskopames 

stat utgå från afkastningen af jord 

och icke tagas af penninglöner. Staten afsade 

sig all rättighet till uppsigt öfver det 

andeliga ståndet,så väl som öfver de andliga 

uppfostringsanstalterna, emedan denna 

rättighet återgafs till ärchebiskoparne 

och biskoparne. Isjette artikeln förpligtade 

sig Konungen att grunda en stiftelse för 

eineriti af andliga ståndet, till förmon för 

dem, som grånatikyrkans tjenst — ostridigt 

derföre, att hemligheterna, beträffande 

kyrkans regering, desto säkrare skulle blifva 

bevarade. Klostrens återställande var 

föremål för en hel artikel; likväl fastställdes 

icke deri något om en serskild ordens införande, 

hvaraf man icke orätt gjorde des

33 

slutsats, att Pius den Sjunde hade för afsigt, 

att återställa Jesuiterna. Iåttonde artikeln 

utlofvade staten kyrkogodsens orubbliga 

säkerhet' och bevilijade kyrkan rättigheten 

att förvärfva nya besittningar, utan 

att någon gräns sattes för detta förvärfvande. 

Till sammanhangets befästandemed den 

Romerska curian fastställdes, att påfveni 

capiilen skulle utnämna probstarne, och 

Konungen decanterna; ochianseende till 

de öfriga capitulärerna förordnades, att deras 

tillsättande skulle tillkomma Konungen 

under de sex så kallade apostoliska månaderna, 

men under de öfriga sex dels skulle 

tillkomma ärchebiskopar och biskopar, dels 

capitlen. Hvad åter pastoraten anginge, så 

skulle^ Konungen ega rätt, att bortgifva alla 

dem, vid hvilka han från äldre tider varitibesittning 

af presentations-rätten, ellee 

som han förvärfvat genom upplösta stift 

och kloster; men biskoparne skulle utnämna 

till alla andra. Itolfte artibeln bestämdes 

biskopames verkningskrets till förmon 

för den andliga magten; och den. följande 

artikeln bevilijade dem en sträng censur 

öfver alla mot religion och kyrko-discipiine 

rigtade skrifter, samt förpligtade Konungen 

till deras indragande, På samma sä-tt 

anbefalldes Konungen genom fjortonde artikeln, 

att beskydda religionen, liturgien och 

Buchhoh. VII. 3- 

*

34 

presterskapet. Deremot medgaf påfven, alt 

Baierns biskopar avuro Konungen samma ed, 

som Frankrikes biskopar hade svurit Kej- 6 

sar Napoleon. Alla mot närvarande cöncordat 

stridande lagar förklarades derigenom 

upphäfda, ochisista artikeln lofvade 

Konungen, att, förutan Roms medverkande, 

idetta cöncordat intet skulle ändras eller 

förklaras. 

Så förhölldet sig med detta cöncordat* 

Pius den Sjunde gjorde det först bekant i 

ett hemligt consistorium, deni5Nov. 1817* 

och uraktlåt icke att anmärka, "det Tyska 

kyrkan och dess presterskap, genom det 

fastställda och bekräftade stiftandet af nya 

fromma inrättningar och samfund, så väl 

som genom tillåtelsen och fulla lagligheten, 

att, utan allinskränkning, framgent förvärfva 

och orubbligt besitta, å nyo såge sig en väg 

öppnad till nyarikedomar," samt försummade 

icke att tillägga, "att han förlänade den 

förträflige Konungen af Baiern, så väl som 

dess katholska efterföljare, den företrädesrätt, 

att utnämna dugliga personer för de 

ledigblifna stolarna vid de åtta kyrkorna 1 

hans rike,samt några andra värdigheter och 

canonicater." — ITyskland kunde icke detta 

cöncordat blifva bekant,utan attiochmeddet 

samma gifva anledning till mycket tadel,som 

yttrade sigimånga skrifter. Man förutsatte 

allmänt, att Konungeus af Baiern samtycke 

förutgått påfvens kungörande, så mycket

35 

frier, som påfven berömt sig deraf. Imellertid 

dröjde kungörandet å Baierska sidan 

från en tid till en annan, och man kunde 

Slutligen förutse,att,omBaiern,enligt Wiener 

congressens stipulationer, inginge på en för*, 

fattning, så skulle concordatet icke kunna 

låta förena sig med de sundare och bättre 

politiska idéerna. Såskeddedet äfven följande 

året; och, då dén upptäckten var gjord, att 

en på lagar och sjelfbestånd grundad monarchie 

icke kunde förenas med Romerska 

Stolens inflytande, så återstod intet annat än 

det medgifvande, att Häfelin, archebiskop af 

Chalcedon, öfverskridit sina iulimagter; 

Det var det Romerska hofvets missöde, 

att öfver allt se sig bedragetisina förhoppningar, 

till och medide länder* der katholicismen 

ren och oblandad egtrum. lÉvora i 

Portugal hade ärchebiskopen Genado aflidit, 

och Konungen af Brasilien och Portugal hade 

utnämnt fienedictinern Joachim a Santa 

Clara till den lediga ärchebiskops-stolen. 

Som denne var en.man, hvilken skrifrit ett 

loftal öfver ministern Pombal (denna oförsonliga 

Jesuiternas fiende); så vägrade hofvetiRom 

sin bekräftelse. Det var således 

äfven här Jesuiternas sak, som påfven försvarade; 

Statssecreteraren Gonsalvi, som 

insåg följderne af ett sådant vägrande, trodde 

sig derigenom kunna förlika allt detta, 

att han äfven gaf den Portugisiska Beneditinern 

tillkänna de medel, hvarigenom

36 

han kunde försona sig med den helige lädren. 

Men Joachim a Santa CUra,istället 

för att göra bruk deraf, bad Konungen a£ 

Brasilien,attbefria honom från årchebiskopsstolens 

mottagande, emedan han med en fridälskande 

mans hela öppenhjertighet skildrade 

för Konungen det elaka förhållande, 

hvaruti han skulle komma att stå till påfliga 

stolen. Konungen svarade honom: 

*'ett sådant tänkesätt passade icke för våra 

tider; och, om ock en Eenedictiner skulle 

frukta påfven, så behöfde icke en Konung 

göradet." Konungen af Brasilien lätifölje 

deraf genom sitt sändebud vid hofvetiRom 

säga Hans Helighet: "att han kände Big förolämpad, 

genom dess vägrande att bekräfta 

en af honom utnämnd biskop; ty, då påf-ven 

påstod, att den anklagades lärosatser 

vore misstänkta,så beskyllde hanioch med 

detsamma Konungen för ett oklokt val. 

Trots loftalet öfver Pombal,ansåge han den 

utnämnda värdig att intaga ärchebiskops stoleniEvora; 

och, om hofvetiRom vägrade 

att bekräfta honom på denna plats, så 

hade han beslutat att återgå till den ursprungliga 

kyrkoförfattningen och låta bekräfta 

biskoparne genom en metropolit och 

icke genom hofvetiRom." Förklaringar af 

detta slag måste naturligtvis återförapåfven 

till känslan af sin svaghet. 

Men mer, än alla"felslagna försökmed 

de Europeiska magterna, kränkte den heli- 

i

37 

ga fadren fortfarandet af en inrättning, som 

under krigstiderna tagit sin början. Bibel- 

*ällskaperna voro denna inrättning, som utbredt 

sig från norra Tyskland allt intill Italien3 

gränsor. Sommaren år 1813 kom 

en Engelsman, vid namn Pinfcerton, till 

Berlin, der,iden sinnesstämning, som der 

var rådande allt intill slaget vid Leipzig, 

ingenting blef honom lättare, an att upprätta 

ett sällskap, som gjorde bibelns utbredande 

till sitt ändamål. Så oskyldigt detta 

ändamål äfven syntes, så oroande blef det 

för en kyrkas styrelse, den der vill behandla 

religionen som enhemlighet,ihvilken blott 

några kunna invigas. Romerska hofvets oro 

ökade sig,isamma mon som bibelsäliskaperna 

allt vidare utspridde sig. Slutligen 

kunde icke påfven afbålla sig, att offentligen 

uppträda mot dem. Detta skedde 

genom en bulla af Pius den Sjunde till 

ärchebiskopen i Gnesen, somiRom förfrågat 

sig, huru han skulle förhålla sig mot 

bibelsällskaperna. Påfven berömde den ifver, 

hvarmed denne archebiskop ditintills 

satt sig mot verkningarne af sådana sällskaper, 

förmanade honom till ihärdighet deri 

och kallade kättarnes biblar: "Böcker, som 

borde räknas bland de förbjudna",samt ställde 

de sällskaper, som utbreda bibeln,idet 

falska ljuset af ett listigt företag, hvarigenom 

religionens fundamenter skulle företöras. 

Verkligen var också ingenting farliga-

38 

förhierarchiensfortfarande än bibelns kring? 

spridande,isynnerhet Nya Testamentets; 

ty, ju friare hvar och en för sig serskild^ 

kan uppfatta dessa skrifters innehåll, för att 

deraf skapa sig ett eget system, desto öfver- 

Jflödigare blir en sorgfälligt uppställd auto? 

ritet, som skall bibehålla och bevara en 

viss bestämd lärobyggnad. Till och med 

protestantismen, så vidt den hitintills har 

utbildat s-lg* tyckes, genom fortfarandet aj 

sådana sällskaper, blifva tvungen att förändra 

sin gestalt, så frarnt man kan antaga, 

att den stora delen af läsare en gång befrias 

från sin brist pi sinne och förmår att 

fatta andan af skrifter» som gifvas i dess 

händer. 

Påfvens läge var således, trots alla de 

fördelar, som på congresseni Wien bevil!* 

jades honom, ihögsta grad kinkigt, och 

den Christna verldens öfverhufvud åtmin 

stone till sitt anseende mer än någonsin 

sattifara. 

tiXi, 

PORTUGAL. 

Detta konungarike kände hårdare än 

någon annan stat följderneaf den hvälfning, 

Napoleon Bonaparte föranledt. De tappra

39 

portugisarne både dervid uppoffrat lif och 

egendom, till att åter förena sig med den 

sedan år 1808 till Brasilien slungade regerande 

familjen; men, sedan det förstlyckats 

Portugal och derpå äfven Spanien, att befria 

sig från det Franska oket, bjödo trängande 

omständigheter huset Braganza, att 

ännu längre dröja iBrasiliens hufvudstad: 

genom ett décret, som den 25 Dec. år 1815 

Utfärdades från Rio Jcneiro, tillkännagaf 

Prinsen Regentenßrasiliens upphöjelsetillett 

konungarike. Brasilien, Portugal och debåda 

AlgarvierUa skulle från detta ögonblick 

sammanfattade bilda ett konungarike, och 

Rio Janeiro blifva dess hufvudstad. Derigenom 

hade nu allt förändrat sig för de 

pnropeiska portugisarne. Portugal, som 

fordom hade varit kärna, blef nu skal och 

kunde icke längre bländas öfver det förhållandet,att 

hafvablifvit enBrasiliens colonie; 

en förvandling, somialla afseenden måste 

vara högst obehaglig för Portugisarne, 

Maria Francisca Isabella,Prinsen Regentens 

moder, under hvars sinnessvaga tillstånd 

han fört regeringen sedan år 1792, 

lefde ännu; men denna furstinna var nära 

sin död,och, när denna den 20 Mars 1816 

inträffade, antog hennes son, under namn 

af Johan den Sjette, titeln Konungaf Brasilien, 

Portugal och Algarvien. Han stod nu 

i spetsen för ett rike, hvars storlek skulle 

ingifvit aktning,sä frarnt dess befolkning sva*

40 

rat deremot. Att förökadenna, var Johans 

ifrigaste bemödande. Upphöjd öfverkyrkans 

fördomar, utmärkte han sig framför alla 

sina föregångare genom sin tolerance, den 

han utan undantag förunnadealla seder; ty 

blott genom detta medel blef det möjligt,att 

på ett, mot den korta tiden ganska förvånande, 

sätt befolka det sköna Brasilien 

och försätta deti ett blomstrande tillstånd. 

Johan utsträckte äfven dessa grund» 

satser till sina Ostindiska besittningar, och, 

efter eniflera århundraden fortfarande omensklighet, 

blefvoiGoa inquisitions-domstolens 

papper brända, med folkets högljudda 

bifall, som trenne dagar bivistade 

detta skådespel. På detta sätt uppmuntrade, 

hegåfvo sig Fransmän och Tyskar till 

Brasilien. Om man får tro de underrättelser, 

man erhållit af de dit flyttade, öfver 

deras mottagande och den behandling, de 

funnit, så bekom hvarje nybyggare en Portugisisk 

quadratmils område; men, som man 

måste rensa denna mark från eni högsta 

grad insnärd och tätt vext skog, genom dess 

afbrännande, samt derefter rena jorden från 

en otalig myckenhet rötter, förrän man deruti 

kunde odla nyttiga vexter, så tröttnade 

mängden bland de inflyttade vid detta 

stränga arbete, och blott den flitige Holländaren 

visade ca ihärdighet, som trotsade 

alla svårigheter. Fransmännen inskränkte sig 

till att genom sina insigterinaturvetenska-- 

%

41 

pen upphjelpa tobaks-, socker- och iudigoplanteringarne, 

förbättra vinodlingen och 

diamant-grufvornas afkastning. Under ledning 

af en medlem från Franska institutet, 

vid namn Lebreton, öfverflyttade till Brasilien 

en colonie af 4° konstnärer och handtverkare, 

af hvilka grunden lades för nya 

fabriker och inrättningar. 

Genom Atlantiska hafvet afsöndrad 

Från Portugal och genom sin hela personlighet 

fästad vid en ny skapelse, huru kunde 

Johan den Sjette undgå att vända sitt 

hjerta från Portugals invånare, eller åtminstone 

att deruti lemna Brasilianerna ett företräde? 

Att med framgång kunna fortfara 

som Portugals beherrskare, fanns icke för 

honom något bättre medel, än att lägga 

högsta magtenien fremlings händer. Denne 

var ingenting minre än Fältmarskalken 

Beresford, som sedan år 1815 burit titeln 

Hertig af Elvas. Vid hans sida stod den 

regering, med Hertig af Abrantesispetsen, 

som år 1807 utnämndes och återställdes följande 

året efter Fransmännens bortdrifvande. 

Kunde den förstnämnde icke göra något 

bättre än förvandla Konungens af Brasilien 

villja till sin egen, så hade deremot 

den sednare ett motsatt interesse: — eller 

det fäderneslands, genom hvars rättigheters 

försvarande man ville förhindra Portugals 

uppoffrande för Brasilien. Ty, om Johan 

den Sjette, som han verkligen gjorde,

42 

fortfor attiPortugal göra lån, bjuda rikets 

förnämsta adel och rikaste köpmäntill Bra»* 

silien och dit äfven förflytta de Portugisiska 

tropparne, så kunde deraf intet 

annat förväntas än ep stigande fattigdom 

iPortugal, om hvars 3 millioner starka 

befolkning man länge sedan icke utan grund 

påstått, att den till hälften bestode af tiggare. 

Hertigen af Elvas, som aldrig varit älskad, 

kunde nu så mycket minre blifva det, sedan 

han, att försäkra sig om Portugisiska 

armeens trohet, börjat förse den med Engelska 

officerare. Men detta var icke det 

enda, som gjorde honom hatad. Med Engelsmännens 

biträde hade Portugisarne befriat 

sig från det Franska oket. Och efter 

Napoleon Bonapartes fall hade de fulla 

skäl att göra anspråk på oberoende och frihet. 

Men,istället för att erhålla dessa, måste 

de låta behaga sig, att Engelska troppar 

qvarstadnade ilandet. Man förebar, att 

Portugals förhållande till Spanien gjorde 

ett sådant steg nödvändigt: likväl låg det 

iöppen dag, att detta aldrig behöft ske, 

så frarnt Konungen af Brasilien återkommit 

till Lisabon., Under oafbruten strid med 

den tillförordnad© regeringen, såg Beresford 

sig nödsakad, att begifva sig till Brasilien, 

för att utvidga sina fullmagter; ooh Johan 

den Sjette var så villig att uppfylla sin 

ståthållares önskningar, att denne återvände 

till Lisabon, prydd med alla Portugals ord-

43 

par och riktad af rika skänker. Visserligen 

försämrades derigenom hans förhållande 

fill de flesta Portugiser, mer än det förbättrades; 

men, då det å ena sidan felades Portugisarne 

en Prins af Braganzska huset, 

som kunnat blifva ett stödför de missnöjda, 

och å andra sidan ett outsläckligt hat mot 

Spanien föranleddePortugisarne till försigtighet; 

så kunde han räkna derpå, att ännu 

länge kunna fortfara i sin förhatliga 

roll Portugals förhållanden till Spanien hade 

dessutom på en gång både utseende af 

vänskap och fiendskap, Ferdinand den Sjunde, 

Konung af Spanien, giftade sig, tvänne 

år efter sitt uppstigande på thronen, med 

Donna Maria Isabella Francisca, Konungens 

af Brasilien andra dotter,då denna princes-* 

sa uppnått 19 års ålder; derjemte knöt Infanten 

Don Carlos, Konungens af Spanien 

broder, äfven ett äktenskap med Konungens 

af Brasilien tredje dotter, Maria Francisca 

de Assis, som var sexton år gammal. Den 

sjunde September 1816 fördo Portugisiska 

linieskepet den Helige Sebastian,beledsagadt 

af Spanska fregatten la Soledad, de båda 

princessorna till Cadix, efter en öfverfart 

af 56 dagar; de mottogos i nysnämnde 

hamn, på Konungens vägnar, af Grefve Miranda 

och af Drottningens nya hofstat. 

f\edan följande morgonen föregick förmäl- 

■pings-Geremon-ier. på skeppet, förrättad af

44 

ärchebiskopen af Laodicea. Efter förmätningen 

begaf sig den unga Drottningen 

i land, åtföljd af sin syster, och aldraförst 

till kathedral kyrkaniCadix. Offentliga 

fester, hvaribland en tjurfäktning 

icke heller fick felas, mottogo de från det 

vestra halfklotet ankommande princessorna. 

De handlandeiCadix gåfvo dem en skänk af 

1000 uns guld och bestredo rese-omkostnaden 

frän Cadix till Toledo, Derifrån åtog 

sig ärchebiskopen af Toledo denna kostnad 

fram till Madrid. Den 26 September 

ankommo de båda furstinnorna till Aranjuez, 

der de mottogos af Konungen och dess broder. 

Intåget i hufvudstaden skedde med 

tillbörlig prakt. För att spara den långa 

omvägen öfver Stenbron, och för att tillika 

gifva de unga princessorna anblicken af Prado, 

der hela hufvudstadens folkmängd var 

församlad, hade man byggt en träbro öfver 

Mansanarez; flere trumphbågar voro äfven 

uppförda, den praktfullaste vid Atacha-porten 

v hvarigenom intåget skedde. Spaniens 

hufvudstad öfverlemnade sig åt glädjens yrsel, 

och Spaniens gränder tafladeifester, 

som de gåfvo åt de båda kongliga paren. 

En så innerlig förbindelse med huset 

Braganza tycktes villja utesluta alla fiendtligheter. 

Imellertid visade sig kort derefter, 

att blottde förbund kunnaanses som fasta och 

varaktiga, hvilka mer grunda sig på staternas 

fördelar,än på deras, som ståispetsen för

45 

dem. Sedan fredseongrefiser. i Wien hade 

icke alla strfdigheter mellan Spanien och 

Portugal blifvit häfna, och hufvudföremålet 

för dessa var fästningen Olivenza med det 

territorium, som Portugali fördragetiBadajoz 

afträdde till Spanien. BegagnandeKonungens 

af Portugal frånvaro och urskuldandeeller 

rättfärdigande sitt förfarandegenom 

deiPortugal lidna förlusterna,vägrade 

Spanien att återgifva denna fästning till 

Portugal, ehuru Portugal allvarligt yrkade 

på dess återlemnande. DåPortugisiska hofvet 

icke kundeiEuropa tilltvinga sig detta 

återställande, så skulle det deremot ske 

i America. Ostridigt- hade Konungen a£ 

Brasilien alldeles inga eröfringsafsigter; intet 

frikänner honom mer från alla sådana, 

än Brasiliens omätliga område, som 

icke kunde utvidgas, utan att skada rikets 

kraft och styrka. Imellertidfelades det icke 

uppmaningar att deltaga i händelserna 

inom de sydliga Spanska Americanska besittningarna. 

Vice-konungariket Rio de la Platå 

hade förklarat sig oberoende; och, sedan 

General Ellio för Ferdinand den Sjunde försvarat 

den delen af detta rike, som ligger 

mellan Uraguay och Brasiliens gränsor, samt 

afsöndrat denna del från det öfriga, så började 

sakerne att taga en förBrasilien ofördelaktig 

vändning. En viss Artigas, som 

bemägtigade sigMonte Video,tillät sig ströftåg 

in pä Konungens af Brasilien område;

46 

icke nöjd dermed, uppmanade han deså 

undersåter till uppror. Spanska regeringen 

hade gått från sin första plan, enligt hvilken 

General Murillo var bestämd att strida 

mot de upproriskaide södrabesittningarne, 

och hade på det sättet bedragit 

Konungens af Brasilien förmodan, som utlofvat 

att förena sina vapen med Spaniorernas, 

för att återställa Brasiliens lugn. Öfvergifven 

af sin svärson, uppbragt af Ar-» 

tigas, beslöt Johan den Sjette att taga ibesittning 

det land, som ligger mellanRio de lä 

Platå ochUraguay. Artigas gaf vika* emedan 

hans manskaps svaghet icke medgaf en strid 

mot inöfvade troppar; och General Lecor 

komibesittning af Monte Video. Tar man 

nu det Spanska Americas tillstånd skarpare 

i ögonsigte, sådant som det var vid slutet 

af år 1816, så kunde, hvad Johan den Sjette 

gjorde, med skäl anses som obetydligt; Men 

så tog man det ickeiSpanien. Glömmande, 

det han förut anmodat Konungen af 

Brasilien att visa sig verksam mot insurgenterna, 

protesterade nu Konungen af Spanien 

mot PVirtugisiskä troppames inryckande 

på Spanska området. En note, daterad 

den 8 November 1816, öfverlemnadesiRio 

Janeiro; men den erhöllintet annat svar än 

följande: "Spanska regeringen finge, så 

länge den ville, vara obeslutsam och med 

lugn åskåda, huru upprorsandan grepe allt 

Vidare omkring sig; den hade likväl ingetf

47 

SrStt att hindra fremmande stater från att 

försvara sig mot de upproriska, som moderlandet 

hvarken kunde eller ville bringatill 

lydnad." 

Huru Spanien under gyrfnande omständigheter 

skulle hafva upptagit detta svar, 

låter icke säga sig. Men nu, då det icke på 

Portugal kunde utöfva sin hämnd för denna 

kränkning, i anseende till den fiendskap 

med England, som deraf skulle blifvit en 

följd, så anförde det sina klagomåliParis. 

De fem förenade magternas ministrar 

tillkännagåfvo således detta för sina monarcher, 

och dessa toro färdige att uppträda 

som medlare. Ien note, som öfverlemnades 

till Brasilianska sändebudet vid hofvet 

iParis, Marquis de Aguiar, och som var 

Undertecknad af de Vincent,Richelieu.Stuart, 

Golz och Pozzo di Borgo, blef Johan den 

Sjette anmodad, att afstå från de fiendtligheter, 

han börjat mot Spanien genom Monte 

Videos intagande. "Med verklig sorg",hette 

detidenna note, "och icke utan förvåning, 

hade magterna sett, att, då ett dubbelt 

äktenskap mellan husen Braganza och 

Bourbon ännu starkare knutit de gamla familj-förbindelserna 

och borde göra alla förhållanden 

mellan de båda husen ännu vänskapsfuliare, 

Portugal likväl öfverfallitSpanska 

besittningarne vid Platå floden,och det 

dertill med utan all föregående förklaring. 

Rättvisans och billighetens grundsats

48 

ser, å den ena sidan, och ett fast beslut å den 

andra att bibehålla en genom så dyra offer 

eröfradfred, föranleddedem, att antaga sig 

en sak, som kunde medföra de vigtigaste 

följder. De anhöllo hos Hans Aldratrognaste 

Majestät om en tydlig förklaring öfver dess 

afsigter, och tillika om det skyndsammaste 

fattande af sådana steg, hvarigenom den 

farhåga kunde skingras, som genom Spanska 

besittningames intagande blifvit föranledd. 

Ett vägrande att samtycka till ett sä 

billigt påstående kunde icke lemna något 

tvifvelsmål öfrigt om Brasilianska cabinettets 

afsigter; men de följder, som deraf 

kunde uppstå för båda verldsdelarne,skulle 

ansamt komma att falla Portugal till last, 

och Spanien, som genom sitt visa och lugna 

handlingssätt vunnit hela Europas bifall, 

skulleirättvisan af sin sak och sina bundsförvandtersbistånd 

finna tillräckliga medel, 

att afhjelpa detta tillfogade lidande." 

Men, förrän denna note kunde framkomma 

till Rio Janeiro, såg Johan den 

Sjette sig föranlåten, att lemna sin eröfring 

på venstra stranden af Platå floden; ochintet 

bidrog mer dertill,än ett utbrustet upproriprovincen 

Pernambuco. 

Ett Europeiskt hofs bosättningiBrasilien 

var icke till alla sina följder fördelaktig 

för detta land. Till år 18Ö8 hade det 

blifvit styrdt af general-capitainer och gouverneurer, 

hvilka, med despotisk magt för-

49 

sedde, likväl funno gränsor försitt godtyckeibristen 

af medel för denna oinskränkta 

magts utöfning. Med detta slags regeringsrätt 

satte sig fördelar och olagenheter 

»natt med hvarandraijemnvigt, och, då 

vanan äfven tillkom, befann man sig dervid 

till och med rätt väl. Sorglöshet och uppblåsthet 

uppgifvas som hufvuddragiBrasilianernas 

charakter. Så frarnt denna uppgift 

är tillförlitlig,måste personer, hvilka satta 

ett öfvermåttan stortvärdepå sinEuropeiska 

födsel och betraktade sig som omedelbarn 

länkariKonungamagten, naturligtvis göm 

ett ganska obehagligt intryck på Brasilianarna. 

Dertill kom hofvets penningbehof-, 

som stodiett dåligt förhållande till undersåtarnas 

välstånd. Ännu mer uppbragte företrädesrätten 

Aposamiento: en rättighet» 

enligt hvilken Konungenär befogad, att, efter 

en uppsägning af trenne dagar, tillegna 

sig hvilket boningshus han heldst behagar. 

Var inquisitionens upphäfvande en fördel,sa 

var deremot införandetaf en strängpolice sä 

mycket mer tryckande, som maniborgerlig 

frihet förlorade,hvad man vanniandlig,utan 

att något behof talade för denna sistnämnda. 

År 1810 ansåg regeringen nödigt att utrota 

den sedan år 1797 hopade statsskulden; 

men, som hon icke kunde betala densamma», 

så utströks den rent af, si att de fordringa- 

Buchhoh, Vlh 4,

50 

egande erhöllo intet. Utskyblerna hacU 

varit obetydliga; men sedan år 1809 hade 

man palaggt alla landets producter en tionde 

och följande året en dylik på alla försäljningar 

och köp af fast egendom och 

slafvar. Allt detta frambragte den verkan, 

att man blott hatade regeringen. Undersåtar 

och herrskare voro för hvarandra nya; och, 

som felsteg från sednare sidan voro oundvikliga, 

så var från den förra åter intet naturligare, 

än missnöje och förbittring. Endast 

tiden kunde foga det ena efter det 

andra och föranleda inbördes tillgifvenhet; 

ja, man har påstått, att, till frambringande 

af denna verkan, ett eller annat allvarligt 

uppträde erfordrades. 

Pernambuco, beläget inordöstra delen 

af Brasilien, är detta konungarikes minsta 

province. Dess befolkning uppgifves till 

520,000 hvita, 4^-°°° Negrer och Mulatter 

samt «4» 000 Indianer. Provineens hufvudstad 

Olinda, eller Pernambuco,har blott 

15,000 invånare och anses som den tredje 

iordningen bland Brasiliens städer. Der 

utbrast,ibörjanaf Mars år 1817, ett uppror. 

Regeringen, som blifvitunderrättad om den 

obehagliga stämningen hos Olindas och hela 

provineens invånare, hade anbefallt Pernambucos 

gouverneur att låta arrestera hufvudmännen 

för detta missnöje. Detta skulle 

ske den 6 Mars, då en capten, som 

hörda till de missnöjdas antal, ställd till

51 

ratta infor sin öfverste, dödatack denne och 

derigenom gaf signal till upprorets utbrott. 

De dåligt besoldade tropparne förenade sig 

Utan svårighet med Olindas invånare, och för 

den både af militären och folket öfvergifna 

gouverneuren blef intet annat öfrigt,än att 

med sin stat och sin öfriga suite kasta sig in t 

castellet Bräm,derhanden följandemorgonen 

capitulerade. Man medgaf honom fritt aftåg 

till Rio Janeiro. Inom få timmar var således 

denna revolution fulländad, som blott 

kostade en enda menniskas lif. Genast efter 

gouverneurens afresa bildade sig en provisorisk 

regering. Den bestod af Domingo 

José Martinez, en Portugisare, som det icka 

fattades dristighet och rådighet till stora 

företag, samt trenne andra personer, vid 

namn Montenegro, Aracigo och Mendoza. 

Deras afsigt var, att, tilldess encongres kunde 

sammankallas, bilda både en lagstiftande 

och verkställande magt; och som magthafvande 

uraktläto de icke att utfärda proclamationer, 

samt att lägga beslag på stater** 

egendom och alla fremmande skepp, som 

befunno sigiOlindas hamu. Då de insago, 

huru det förstderigenom skulle kunna lyckas 

dem att bibehålla sig, att deidetta uppror 

äfven invecklade kringliggande provincer, så 

försummades icke att affärda utskickade 

till Bahia och Maranhao; men de, sora visade 

sigiSt. Salvador, Bahias hufvudstad, 

blefvo genast arresterade af provineens gou-

52 

verneur samt skjutne. Grefven af Arecs, 

Bahia-s gouverneur, nöjde sig icke med att, 

genom upprättandet af ett landtvärn skydda 

sin province; han skickade äfven troppar 

till Pernambuco. Öfverlemnade åt sig 

sjelfva, voro icke Pernambucos invånare 

mägtige att göra ett ihärdigt motstånd, 

ehuru det visst icke felades beslutsamhet 

hos presidenten Martinez. Så snart afståndet 

var besegradt, föregick således contrarevolutionen 

lika lätt, som den förutgående 

revolutionen. General Majoren Mello anförde,de 

troppar, som Grefve Arcos afskickade. 

När Mello ankom till Serimhaem, 

erfor hän, att insurgenternas general Martinez, 

anförande sin så kallade södra afdelning, 

framryckte mot honom ochredan vore 

färdig att anfalla hans förposter. Att 

förekomma honom, uppbröt Mello redan 

den 15 Maj från Serimhaem, och tvänne 

dagar derefter kom det till en träfFning vid 

Poiuca, hvari Martinez blef slagen. Denne 

olycklige föllgenom förräderiidesegxandea 

händer, och dessa skickade honomi 

kedjor till Bahia. Der blef han dömd tili 

döden och hängd den 12 Juni. Samma 

missöde drabbade .75 plantage-egare, som 

voro Pernambucos förnämstainvånare. Om 

de blefvo hängda, såsom Martinez,är likväl 

ickeUka säkert,som att alla förloradehela sin 

förmögenhet, den regeringen togibeslag 

för de undersåtars räkning, som förbliivir

53 

sin Konung trogna. Maa har intet att anföra 

till ett sådant handlingssätts gillande; 

omständigheterna kunna blott urskulda det. 

Bättre tider lofvade sigBrasilien af en förändring 

i ministeren. Förste Ministern 

Grefve Barca var blifven död,ochDon Antonio 

de Villa Nova hade intagit hans ställe. 

Till underministrar utnämndesidetta sakernas 

läge: Grefve Palmella, för krigsdepartementet 

och utrikes angelägenheterna; Grefve 

de Arcos, förut gouverneur öfver Bahia, för 

marinedepartementet, och Bezarro för tinancsrns. 

Dessa skulle nu medföra räddning, 

under det rikets olyckor likväl härflöto 

från det missförhållande, hvaruti området 

stod till dess befolkning; ett missförhållande, 

som blef så mycket känbarare 

gsnom eu med Europeisk lux van regering. 

Hotadidet inre af sitt rike, återkallade 

Johan den Sjette sina troppar från Maldocado 

och Monte Video. Försonad med 

de fem förbundna magterna, förökadehan 

det anseende, hans hus redan egde, genom 

en förmälning mellan Kronprinsen af Portugal 

och Brasilien med Ärchehertiginnan 

Leopoldine, Österrikiska Kejsarens dotter. 

Den 5 Juni 1817 lemnade den unga 

Princessan sin faders hof, för attiLivorno 

stiga cm bord och begifva sig till Brasilien;msn 

der blef hennes vistande förlängd* 

gsnom oroligheter, hvilka utbrustoiPor tu

54 

gal vid samma tid, som deiBrasilien väl 

hunnit blifva biiaggde. 

Högst missnöjdamed det öde,som förvandlat 

deras land till en colonie under 

Brasilien, erforo Portugisarne Johan den 

Sjettes uppstigande på thronen med en likgilitighet, 

som svarade mot deras missnöje. 

När uppstigandet på thronen förkunnades 

J Portugal, förklarade en stor del bland 

Xiisabons invånare, att, om Johan den Sjette 

ville vinna deras bifall, måste han åter* 

komma till Portugal. Samma stämning var 

äfven rådande ilandsorterna. Man hörda 

således ogerna en regerings fordringar, från 

hvilken man var skild genomettstort verldsiiaf. 

Ett lån af 2-| miiliouer piastrar, som 

hofvet i Rio Janeiro ämnade att upptagai 

Portugal, kundeicke samlas. Och troppar- 

»es inskeppande, som Konungen yrkade,var 

lörenadt med så många svårigheter,att Reresford 

måste bevillja en capitulations-tid 

af tre år, så frarnt motsträfvigheten icke 

skulle taga öfverhand. Till och med detta 

lugnande medel var icke af den kraft, att 

|u icke åtskilliga regementen upplöste sigB 

skingrade sigi sjelfva landet eller öfvergingo 

till Spaniens gueriilas. Under dessa 

omständigheter felades de många missnöjda 

blott ett öfverhufvud, eller en anförare., 

Denna fann maniGeneral-Lieutenanten Gomez 

Frcire d'Ändrade, en man, älskad 

som anförare, och hvilken både ståt-

55 

hållaren och regeringen ansilgo lika misstänkt, 

emedan han ståttiFransk krigstjenst. 

Huru vida denna sammansvärjning fick tid 

att utbilda sig, kan icke med visshet sägas. 

De missnöjda blefvo beskyllda för den afsigt, 

att de velat rödja Marskalken Beresford 

och Ministern Don Miguel Pereira 

Forgaz ur vägen, kalla Hertigen af Cordorel, 

en nära konungahusets slagting,tillPortugisiska 

thronen, och att på detta sätt afbryta 

all gemenskap med Brasilien.Ianseende till 

medlen påstod man, att det varit de sam 

mansvurnas afsigt, att ett uppror skulle utbryta 

mellan den 25 Maj och 5 Juni, och 

att General d'Ändrade idetta ändamål skulle 

marchera till Lisabon. Man lemnar derhän, 

huru mycket som af alla dessa påståenden 

väl kunde vara sanning.Igod tid underrättad 

om denna sammangaddnings tillvarelse, 

meddelade Marskalken Beresford den 

tillförordnade regeringen dennaunderrättelse 

och aftalade med densamma om demedel, 

hvarigenom man skulle tillintetgöra detta 

de sammansvurnas uppsåt. Natten till den 

25 Maj blef General Freire d'Ändrade arresteradisitt 

husiLisabon och afförd till 

castellet St Julien. Ett lika öde hade Öfverste 

Montiera och flere officerare. Efter 

hand utbredde sig arresteringarneöfver hela 

Portugal,isynnerhet till Oporto och traden 

deromkring. Dessa stränga steg, understödda 

genom en massa af troppar,

■5* 

hvilkas sjal bildades af Engelska officerare, 

fcibehöllo lugnet idet upprörda Portugal, 

utan att dess invånares anda derigenom på 

minsta sätt förbättrades. Den process, man 

anställde mot de sammansvurna, slutades da 

följande månaderna, och domarne blefvo 

den 19 October sattaiverkställighet. General 

Ggmez Freire hade det ovärdiga miss- 

Öde, att döigalgen, hvareftsr hufvudet 

skildes från kroppen, ocb denna uppbrändes; 

fyra timmar derefter aflifvades 11 medbrottsligaien 

stor folkmängds närvaro, som 

stillatigande bivistade detta skådespel pä St. 

Anna slätten. Detta är, hvad som blifvit helant 

om dessa afrättningar; många biand 

*le arresterade blefvo likväl försattaifrihet, 

emedan man icke kunde bevisa dem något 

deltagande. Det var en oneklig olycka för 

Portugal, att ödet genom ett så stort afstånd 

söndrat det från regeringens medelpunct. 

Det kan aldrig rätt komma att finna 

sig dervid, och, då afstandet från moderstaten 

för colonien är den kraftigaste 

uppfordran till resningar och försök att 

göra sig oberoende; huru mycket mer måste 

då icke detta ursäktas, då det blir fråga 

om en stat, som för några år sedan ännu 

var sjelfva moderstaten,men nu för konungahusets 

bästa måste uthärdaallt det förtryck^ 

som är oskiljaktigt från colonial-förhållanden! 

Alla de betraktelser voro således ganska 

erättvisa, som i synnerhet Frankrik©

57 

gjorde oiver närraxande tids upprowanda, 

och som togo sin anledning från dessa uppträdeniBrasilien 

och Portugal. Dessa upp» 

träden voro alla nödtvungna genom de mest 

obehagliga förhållanden, hvaruti Portugal* 

och Brasiliens regering kommit genom nofveta 

flyttning. 

SPANIEN 

Ferdinand den Sjundevilleinittonde århundradet 

lösaden uppgift, att bibehålla 

monarchien på den grundval, som den till 

år 1808 bibehållit genom kyrka och adel. 

Det löfte, han år 1814 gifvit adeln, enligt 

hvilket han med notabler skullerådslå öfver 

afskaffandet af rikets gamla missbruk, förblef 

ouppfyldt. En Jesuit blef den unge 

Konungens biktfader, och återinförandet 

af den inquisition, som Cortes afskaffade, 

tillsperrado inträdet för alla räddande ideer. 

ISpanien förföljdeman, likasom i 

Kyrkostaten, Frimurarne; men under namnet 

Frimurare förstod man allade personer, 

söm voro misstänkta för att villja något 

bättre än en oinskränkt monarchie. Mer 

an någonsin, blef inquisitionens ändamål 

ett rent politiskt. Det var na mer icke

58 

fråga om trosläror; man undersökte blott 

politiska äsigter. Dessa skulle öfvereusstämma 

med en blott på prestvälde grundad 

konungamagt, och hvarje afvikande derifrsn 

ansågs som högförräderi,om det också var än 

så mycket gilladt af förnuftet, erfarenheten 

och Europas nuvarande culturtillstånd. En 

kateches, »om utkom år 1816 och utdelades 

bland de trogna, gaf de säkraste bevis för 

regeringens afsigter. Biskopen af Badajoz 

uppgafs som dess författare; en man,somi 

en föregående period hade hyllat Fredsfursten 

och sedermera utfärdat herdebief till 

Fransmännens bästa. Idenna kateches yrkades, 

såsom svar på framlaggda frågor: att 

Konungens magt utsträcker sig öfver det 

timliga; det vore nog, om lagarne blefvo 

kändaihufvudstaden; folkets deltagandei 

lagstiftningen vore stridande mot ändamålet, 

emedan den förminskade regeringens anseende; 

folkets dygd inskränkte sig till 

den att lyda; bland rikets undersåter vore 

endast de utvalde att skilja från de icke utvalda; 

presterne vore bland de förstnämnda, 

och deras egenskap,som utvalde, beredde å 

ena sidan på friheten från utskylder, å den 

andra på den företrädesrätt, att icke dömas 

af någon verldslig domare, emedan Gud 

redaniGamla Testamentet förlänat präster 

ochLeviter denna förmon o. s. v. Alldeles 

obeslöjadt blef således, likasomiden 

mörka medeltiden, konunga-magten tubor* 

i

59 

dinerad nnder prestvaldet, och med sådana 

inrättningar trodde Spaniens regering sig fä 

spela en roll bland Europas magier under 

19:de århundradet! 

Ju mer prästväldet steg, genom Jesuiters 

ränker och Inquisitionens våld, desta 

mer fördesåtermilitäreniskuggan. Män,som 

visste sig hafva uppoffrat allt för Ferdinand 

den Sjunde, måste låta behaga sig hvarje 

tillbakasättande och hvarje kränkning. Så 

långt gick försummelsen, att ansedda officerare 

till och med måste göra anspråk på 

medlidande. Man må således icke förundra 

sig, om idéer åter uppstodo, som med de 

så kallade liberalas blod tycktes vara utrotade. 

Efter Porliera afrättande och Mina's 

flykt skingrade sig flera biand dessa 

båda geneialers anhängareiGallicien, der 

de bildade nya gueriilas, som utskrefvo 

contributioner, ja till och med satte Corunna 

i förskräckelse; konungariket Navarra blef 

äfven hemsökt af sådana band. ICatalonien 

var en ny revolution förberedd. I 

spetsen för detta företag stodo de under 

sista kriget berömda Generalerne Lascy och 

Milans. Deras afsigt var att med Cortes 

återställa constitutionen. Proclamationerna 

lågo färdiga: de voro författadeisamma 

stil, som dem Porlier utfärdadeiGallicien. 

Man viile först bemägtiga sig regeringens 

förnämsta ämbetsmän samt fästningarne, Figueras 

och Moutjui och sedan göraBarcel-

60 

löna till krigsts medelpunct. ProvJneen 

Catalornens serskiida beskaffenhet understödde 

på ett underbart sätt utförandet af 

en sådan plan. Imellertid blefvo Lascys 

och Milans'planer förrådda, och,sedan den 

förre, jemte 18 stabs-officerare, blifvit arresterad, 

var det icke svårt att omringa och 

afvapna tvänne eoinpagnier af regementet 

Tarragona, som hördetill de sammansvurna. 

General Milans räddadesig med flere bland 

sina anhängare upp till bergen. Nu följde 

den ena arresteringen på den andra, så att 

de arresterade officerames antal icke var 

minre än 300» Lascys öde fann ett allmänt 

deltagande. Under han process, som 

fortfor flera månader, uppgjorde Milans 

och Villa Campo en plan att befria honom 

ur fängelset; men äfven detta förslag upptäcktes, 

och Villa Campo förlorade derigenom 

sin frihet. Oakiadt många böneskrifter 

ank oanno, som bönföllo om Lascys benådande, 

blef likväl denne general dea 

27 Juni år 1817 dömd till döden; men den 

försigtighet, som vidhans aflifvande användes, 

bevisade tiilfyllast, huru litet förtroende 

regeringen hyste för folkets tänkesätt. 

Lascy fördes genom en underjordisk gång 

ur sitt fängelse till hamnen, der man inskeppade 

honom till Mallorca, och äfven 

der blef han genast efter ankomsten 

framförd till afrätt^platse». Kloekan 5 på 

morgonen blef han ekjaten; ty denna nåd

61 

ville man icke nekahonom. "På Krans fält, 

sade fcau vid sin dödsstund, och mot Spaniens 

fiender, hade.en krigare som jag bordt 

få sluta sina dagar; och allt, hvad jag beklagar, 

är, att jag måste falla förmina va- 

penbröders händer.Men, då det ej kan ska 

annorlunda, såskjuteman' mig!" Han commenderade 

derpå sjelf: Fyr!" och sjönk 

till marken, genomborrad af flera kulor. 

I Valencia voro sinnena icke minra 

stämda till misnöje med regeringen. Den 

9 Januari 1817 församlade sigidess hufvudstad 

en flock af insurgenter och uppställde 

sig på den så kallade Constitutionsplatsen. 

Soldater och borgare sköto gemensamt 

på general-capten Eliio, som såg 

sig tvungen till retraite inifästningen. 

Folket ropade: "constitution och Cortes! 19 

och oroligheterna räckte flere dagar. Eftermiddagen, 

den 16, erhöllEliio slutligen förstärkning, 

och den 17 förmådde hen, efter 

ett hårdnackadt motsånd,af rebellerna, att 

slutligen dämpa detta upplopp. Många fölo 

a båda sidor; men icke desto minre förökades 

slagtoffrens antal genom afrättningar, som 

icke föregingos af någraransakningar. Öfver 

intet förvånadeshofvet mer, än att soldaterne 

förenade sig med borgrarne; och, att förekomma 

en så farlig förening, beslöt Ferdinand 

den Sjunde en allmän förändring t 

garnisoneringen. Konungens lifvakt,som bestod 

af Schweizare, kunde till och jged ic-

62 

ke undgå all mi*Atanka. åtminstone träffad* 

förläggningen äfven denna, under det atti 

hufvudstaden arresteringarne aldrig ville taga 

slut. 

Den Pyreneiska halfönsbeklagansvärda 

tillstånd hade hufvudsakiigen sin grund den, 

alt alla band mellan den regerande och de 

regerade voro upplösta, och att båda för 

hvarandra hyste lika misstroende. Ostridigt 

häda den idee, enligt hvilken Cortes hade 

tänkt sig Spaniens constitution,intet värde, 

ingen inre halt; men, då Ferdinand den 

Sjunde, missledd af egennyttiga förtrogna, 

åter införde den rena oinskränkta monarchien,istäijet 

för den constitutionella, och 

genom den plats, han sjelf gaf sig,förpligtade 

sig att genom personliga egenskaper 

göra goda författningar öfverflödiga,så erfor 

han följdarne af ett så öfveriladt förfarande 

ide betänkliga uppträden, som omgåfvo 

honom. Det felades icke personer, som 

väntade, att hans tänkesätt skulle blifva 

menskligare, så snart han åter förmält sig; 

men följden deraf blef alldeles motsatt, enligt 

hvad flere omständigheter tillkännagåfvo. 

Aldramest var uppmärksamheten fästad 

på de olyckligas slutliga öde,som, förvisade 

allt sedan sommaren år 1813, tagit sin 

tillflykt iFrankrike, der de sökt och funnit 

skydd och räddning. Bland dem furmos 

många ansedda och aktningsvärda personer 

af alla stånd; de båda ministrame A*

63 

7.sn/.fi och Ofari! hadeisynnerhet tilldragit 

sig Europas uppmärksamhet genom enskrift, 

hvaruti deialla afstenden lättfärdigade sitt 

uppförande. Deras förvisning var ett det 

motsatta partirts verk och icke Konungens; 

och, då denne, under de kritiska ögonblicken 

af sin resa frän Bayonne till Valencey, 

hade frikallat alla sina undersåler från deras 

trohetsed, så var han som Konung till 

och med skyldig att visa ädelmod mot dem, 

hvilka, på samma sätt, som han nödgats 

gifva vika for trängande omständigheter. 

Men, långt ifrån ett sådant ädelmod, höll 

han blott med det parti, som påstod sig 

ega den förtiensten att hafva återfört honom 

på Spanska thronen, och blef det deraf 

en följd, att orättvisan gjorde honom till 

sin slaf. Nästan öfver allt, såväl utom som 

inom Spanien, hade man tänkt, att, genast 

efter Konungens förmälning med Konungens 

af Brasilien andra dotter, enamnestielag 

skulle utfärdas. En sådan utkom väl 

äfven; likväl var den så författad, att ingen 

vågade,istöd af denna dunkla lag, återvända 

till sitt fädernesland; på hvarje 

rad visade sig en munklist, som blott gick 

ut på att lockaisnaran eller att lemna de 

återkommande till rof för enskilda personers 

hämnd. Denna lag var daterad den 

27 Sept. 1816, menisig sjelf blott ett upprepande 

af det kongliga circulairet af den 

14 Maj år 1814ioch, enligt detta, kunde 

*>

64 

Ingen; återkomma, som under Joseph Bonapartes 

regering hade varit minister eller 

råd; vidare ingen, som, i egenskap af sändebud, 

minister, atnbassadesecreterare eller 

consul, hade blifvit på sin post bekräftad 

af usurpatorn; ytterligare inger, som tjent 

under nämnde usurpator,iegenskap af general, 

stabs-officer eller capten; afvenväl ingen, 

som varit anställd vid öfver- eller underprefecturerna 

eller criminal- domstolarne; 

och slutligen ingen af de titulaira prelater 

och prester, somiJosephs sällskap begifvit 

sig ur landet. Blott de, som icke innefattades 

under någon af dessa fem rubriquer, 

kunde hafvarätt att återkomma till Spanien, 

men måste likväl blifva på ett afstånd af 

Sto mil från hufvudstaden. Deremot försatte 

Konungens nåd galerslafvar och annat 

förderfvadt folkifrihet. Den naturliga 

följden var,,att de förvista genom skrifter 

af alla slag satte Spanska regeringeniförlägenhet. 

Llorente, en prest med ädla tänkesätt, 

utgaf iParis sin kritiska historia 

Öfver Spanska inquisitionen och utbredde 

genom detta arbete ett nytt ljus öfver ett 

mörkt och obekant föremål, ehuru visserligenicketill 

Spanska regeringens fördel.Denna 

skyddade sig åter mot det allmänna 

tänkesättet, blott genom förbud mot skriftens 

införande,idet hon på samma gäng 

utvidgade katalogen öfver de böcker,som icke 

fingo inforas,samt fängslade tryckerierna 

!

65 

genom ännu strängare censurlagar. Genom 

en serskild lag sattes en penninge-pligt 

af 50,000 realer på försäljandet af hvarje 

bok, som en utom riket sig uppehållande 

Spanior låtit trycka,jemte ett tvåårigt landsförvisande.Svårligen 

kunde väl despotismen 

under en Phiiip 11 gå längre; eller, om 

man icke kan göra sistnämnde monarch 

företrädet för Ferdinand VII stridigt, så 

måste man likväl bekänna,att han, som despot, 

minre förolämpade, antingen derföre 

att man under 16 århundradet var känslolösare, 

eller mer fruktade hans consequens. 

Under en Furste af Ferdinand VIl.-s 

charakter kan man icke vänta någon beständighet 

förstyrelsens högsta ämbetsmän. 

Ombytet af ministrar under de 5 första åren 

af hans regering var verkligen så stort, 

att det utan mycken vidlyftighet knappt vore 

möjligt att följa det. Bland Konungens 

äldre vänner bibehöll sig blott Hertigen af 

Infantado, ochhans plats som president för 

det höga Castilianska rådet måste visserligen 

icke litet hafva bidragit dertill. Cevallo 

var utsatt för alla nycker och hade 

det misödet att än förskjutas än återkallas.I 

ett offentligt kungörande beklagade sig Ferdinand 

VII öfver den beställsamhet, hvarmed 

man sökte missleda honom till falska 

Buchhoh, VII. S

66 

steg. Vid början af år 1817 var hela det 

förra ministerium upplöst och Cevallos förvisad 

tili St. Änder med en pension af 10,000 

fr.; justitieministern Moyano till sin födelseort 

Seca; sjöministern Salazar till 

Vittoria, och iinanceministern Ibarro nedsatt 

till blott råd. Deras efterföljare voro 

Lozano, som minister förutrikes angelägenheterna, 

Abad Queipo, som justitieminister, 

Figuera som minister förmarinen,ochLopez 

Aranjo som linanceminister. Men denna 

förvaltning bibehöll sig blott 48 timmar. 

Full af ånger öfver Cevallo's afläganande, 

återtog Konungen sitt förvisningsdecretoch 

anförtroddeden förvista ministern för sjette 

gången departementet för utrikes ärendena- 

Ingen hade mer föranledt denna ministeriella 

förändring, än för detta iinanceministern 

Don Pedro Garcia Vellejo, en Cevallo's 

fiende. Öfver den omständighet, som föranledt 

Konungen till denna ministers återkallande, 

gaf han följande tillkänna: "Då 

jag", säger han, "vill gifva ett exempel af 

min kärlek för rättvisa och tillika en lecdon 

— åt dem bland mina undersåter som 

missbruka mitt förtroende och min ifriga 

önskan för mina undersåters väl — att afskräcka 

dem, från att, så länge jag sitter 

på thronen, närma sig min kongliga person 

med osannfärdiga berättelser; så' befaller 

jag, att Don Pedro Garcia Vellejo, som är 

skyldig till att hafva missbrukat mitt för-

67 

troende .och mina goäa afsigter, för tio års 

tid förvises till Ceuta." Tili ersättning för 

den lidna kränkningen erhöll Cevallos, efter 

få veckors förlopp, Gyldene-SkinnsOrden. 

Om Vellejo verkligen fördestill Ceuta, 

är icke bekant. Han förpligtade sig, att 

försvara sina yttranden för hvarje domstol, 

och Ferdinand hade,imotsägelse med sig 

sjelf,i ett offentligt kungörande gifvit tribunalerna 

företräde för commissionerna. 

Äfven för Spanien hade den händelse 

inträffat, att regeringens behof kommit t 

ett omvändt förhållande till nationens förmåga 

att bestrida dem. För att afhjelpa 

detta onda, återstod blott ett enda 

medel: nämligen införandet af en författning, 

hvarigenom det Spanska folket 

vore försäkradt om deltagandeilagstiftningen.. 

Som Ferdinand förkastade detta 

medel, så återstod intet annat, än att begagna 

personers verksamhet, till hvilkas insigt 

och rättskaffenshet man kunde hysa förtroende. 

Sådana voro Pizarro, Lozano de 

Torres och Garay, den första som minister 

för utrikes angelägenheterna, den andra 

som iustitieminister, och den tredje som 

financeminister. , Garay hade den svåraste 

uppgiften. Enligt offentliga acter utgjorde 

statens inkomster 597,126,987 realar,men 

utgifterna deremoti354»3 16»533' Har skulle 

således en balance af 707 millioner betackas, 

och det vid en tid, då Spanien än*

68 

nu icke hemtat sig frjlsa ett sjuårigt krigs 

förödelser, då handel och harultverk lågo 

hämmade, och då söndringen från America 

fortfor, då den höga adeln och presterskapet 

stridde Försina företrädesrättigheter, då 

vales-reales,eller skattkammarens assignationer 

förlorat 70 på 100. Det bedröiliga tillstånd,hvarunderSpanien 

med hvarje dag nalkades 

sin upplösning,kan svårligen skildras; 

likväl villja vi föraöka att komma sanningen 

så nära som möjligt och gifva målningen 

deraf i det sammanhang, som Ferdinand 

Vllien af sina kungörelser sjelf gifvit 

den. "Det är sannt," säger han, "att förra 

regeringens skulder, så väl som mina, stiga 

till en betydlig summa; att mina troppar 

äro blottställda för ett tryckande behof; 

att dem felas allt, som erfordras till 

deras understöd; att casernerne äro alldeles 

förfallna; att borgrarne måste bära 

tungan af inqnarteringar, packningens och 

trossens transponering; att på många 

ställen de villkorligaste contributioner indrifvas; 

och att sjöväsendetisynnerhet är 

blottadt på allt; att Spaniens och coloniernas 

kuster sköflas af sjöröfvare;att Americanska 

oroligheterna beröfvat landet dess 

väsendtligaste hjeipkällor; att magistraten 

och statens ämbetsmän se månader och år 

förbigå, utan att erhålla sina otillräckliga 

löner, att all ståndaktighet och all patriotism 

behöfvas,om de icke skola duka un-

69 

der för detta elände, och att det erfordras 

en utomordentlig kraft, för att åter vinna 

den politiska magt och det anseende, som 

Spanien,enligt Försynens afsigter, är kalladt 

att innehafva bland de menskliga samfunden." 

Att under sådana omständigheter icke 

förtvifla om, fäderneslandets räddning, är t 

och för sig sjelft en förtjenst, som blott 

kan överträffas af den ännu större, att veta 

afhjelpa detta onda. Finance-ministern 

Garay insåg, att han hvarken kunde skona 

serskiida mennisko-klassers ellerprovineers 

och konungarikensprivilegier och förmonsrättigheter, 

så frarnt han ville komma till 

sitt mål. Hans financeplan grundade sig 

£ synnerhet på inkomsterna. När deni 

statsrådet kom under pröfning, syntes genast, 

att man väl villehafva ändamålet vunnet, 

men ej inginge på medlem L-ozano 

de Torres förklarade sig strax mot Garay** 

idee,och det förstårsig väl af sig sjelft, att 

gränderna och presterskapet icke stadnade 

efter justitie-ministern. Man kan likväl 

icke neka, att den plan, hvarigenom Garay 

ville rädda, ännu mer skakade Spanien än 

Fransmännens vapen gjort det; men ögonblicket 

för en krisis tycktes vara kommet, 

och na var icke mer att tänka på privilelegiernas 

bibehållande. Enligt den beräkning, 

som en deputerad bland Cortes anställde 

öfver presterskapets inkomster redan

70 

* 

före 1808 års hvälfning, stego de då till 

51 millioner piastrar, således till nästan 

dubbelt så mycket som statenshela inkomst 

före dess nu varande utarmade läge, då 

den utgjorde 26 millioner piastrar. Visserligen 

var detta alldeles överensstämmande 

med det theokratiska regeringssätt, 

som i alla tider varit rådande i 

Spanien; men nu var det äter frågan,huru 

konungamagten skulle kunna ega bestånd 

jerr-te prestvaldet och staten upprätthållas: 

en fråga, som icke längre kunde lemnas 

obesvarad. Visliên drog presterskapet sig 

tillbaka till påfven och förklarade, att det 

icke kunde affäga sig sina privilegier, utan 

att dertill erhålla tillstånd af kyrkans öfverhufvud; 

och på denna grund öppnades 

iBom en underhandling med den helige 

fadren. Denna hade den utgång, att hans 

helighet tillät KonungeniSpanien: 1) att 

beskatta det andliga ståndets inkomster, med 

nndant?g af tionden och kyrkans penningar; 

2) att för sex är få på förhand upptaga en 

bekattning af 50 millioner realer; 3) attindraga 

de lediga ärchebiskops-, biskops- och 

sbbotstiftens inkomster, tilldess de blefvo 

åter besatta, och använda demtill pensioner, 

hänvista till kongliga skattkammaren; 4) att 

få begagna de minre beneficierna, annatema 

och vacancerna församma ändamål. Kan 

hända hade påfven bevilljat mer, än Konungen 

af Spanien vågade önska sig af sitt

71 

rikes presterskap. Imellertid var icke huvudsvårigheten 

derigenom häfven, ty, då 

utbetalning skulle ske, drogo ej de flesta 

af de andligaibetänkande, att öfvergå till 

oppositionen, ocb, ju strängare de steg voro, 

som Garay dervid begagnade, desto 

mer påskyndade han sitt fall. Det visar sig 

dessutom af Garay's exempel, huru omöjligt 

det är, att förbättra eller understödja 

ett förderfvadt financesystem genomen Konungs 

blottaautoritet;det visar sigäfven,huru 

frugtlöet det är, att vinna ett presterskap, 

hvars verksamhet beror pa tankens beherrskande, 

för hvilket liberalt ändamål det 

heldst måtte vara. Under Garay's förvaltning 

trodde sig regeringen, genom ettiförbud 

tillvägabragt upphäfvande af benämningarne; 

frisinnade ochJ o s eph in 

er (liberales y Josephinos) på ena sidan, 

samt drängar och kungaslafvar 

(serviles y regalones) på den andra, hafva 

återställt enighet och öfverensstämmelse 

bland folket; men dessa benämningar, som 

lika mycket öfverensstämde med tidens anda) 

som med den undertryckta delens af 

nationen verkliga tilstånd, fortforo likväl, 

trots alla uttryckliga förbud,och måste fortfara, 

emedan alla regeringens steg voro af 

den beskaffenhet, att partiandan icke kunde 

komma till hvila. 

Vi lemna nu den Pyreneiska halfön 

med alla dess inre bräckligheter, för att skildra 

de förändringar, som under de tre tigta

72 

area föregingoidess yttre förhållanden* 

Icke derföre, att vi tro oss ega förmåga 

att deröfver rätt bestämdt och med säkerhet 

säga mycket; hvilket äfven derföre är omöjligt, 

att Spanska regeringen, mer an någon 

annan, höljer sina angelägenheter ihemlighetens 

slöja.,Imellertid lönar det alltid 

sin möda, att meddela hvad som icke kunde 

undandragas allmänhetens kännedom, 

isynnerhet hvad som genompålitliga källor, 

eller åtminstone sådana, som äro fria för 

misstanka, haa inhemtas öfvermoderlandets 

förhållande till dess colonier. 

Spanien var, under loppet af trenne århundraden,isamma 

förhållende till sina Americanska 

colonier, som det, hvilket alltid 

inställer siginom en familj, så ofta en kraftlös 

gråhårsman behcfver sin rikblifna 

sons understöd. Om detta än vore för 

mycket sagdt, så är likväl onekiigt, att 

Spanska America långt lättare kan umbära 

moderlandet, än detta sina, oberoendet efterstr.äfvande,colonier. 

Om således Spanska 

regeringen samlade sina sista krafter, för att 

åter eröfra affallna colonier, så skedde detta 

onekiigtiden öfvertygelse, att det utan deras 

besittning icke skullekunna ega ett fortvarande 

bestånd. Men olyckligtvis voro 

icke Spaniens befolkning och penningtillgångar 

tillräcklige, att kunna föra ett 

så önskeligt företagtill dessmål. De troppar, 

som General Morillo öfyerfördetill A-

73 

merica, voro allt för svaga, attkunna dermed 

verkställa sä stora landsträckors underkufvande,som 

de Spanska coloniernaspå Americas 

continent. De eröfradeCarthagena, der 

många omenskligheter af dem bggingos; de 

gjorde äfven på andra ställenframsteg,hvilka 

det vorelika tröttande, som onödigt att serkildtuppräkna. 

Menredan mothöstenår1816 

ledo denederlag på nederlag, sedan de Arne 

ricanska insurgenterne valt utländningar 

till sina anförare. Morillo fann en farlig 

moständareiSkotten M. Gregor, som den 

Si September slog honom sex mil frän 

Barcellona samt eröfradenllt hans artilleris 

och bagage. Från detta Ögonblick var Morillo 

så mycket mer hämmadisina företag, 

ju längre den honom lofvade undsättningen 

uteblef. "Jag anhåller hos Eders 

Maj.t"— -skrifver han den 27 Mars 1817 — 

"om uppmärksamhet på en af dess trognaste 

ochundergifnaste undersåters röst. Vid min 

ankomst tycktes alla, undantagande landtfolket, 

med tacksamhet villja erkänna Konungens 

ädelmod. Men, knappt uppbröt jag 

mot Carthagena och Santa Fe, förränupproret 

å nyo öfver allt visade sig. Monagas 

och Cedano gingo öfver Oronoko, för att 

angripa Guyanas hufvudstad; i Gumana 

bemägtigade sig insurgenterne städerna Maturin 

och Guiria. Likväl segrade ännu 

Konungens vapen öfver allt. Då uppsatte 

önMargarita,ifölje af Bolivara tillstäilnin-

74 

gar, upprorets fana, som ännu svajar der. Jag 

såg mig derföre nödsakad,att draga all min 

styrka från Guyana, der rebellerne antagit 

det för oss så farliga bloquade-systemet. 

Detta gebiets utomordentliga utsträckning 

är bekant. Man måste således billigt förvånas, 

att en hand full tappra män hitintills 

voroistånd vinna fördelar öfver förryckta 

och djerfva rebeller, som icke bero af klimatets 

skadlighet. Konungariket Santa Fé's 

ödeberor imellertid af Venezuela'B,och detta 

berorpåen skyndsamafsändning af förstärkningar; 

ty, om fienden blir segrareiGuyana 

samt på Marga nta, och Boiivar med sin 

expedition öfverfaller en lång och oförsvarad 

kust, der han har många anhängare, så 

är Venezuela förloradt. Vår magt är ganska 

svag och räcker knappt, att ännu en 

tid hålla rebellernaitygel; ty alla provinceriVenezuela 

äroiett öppetupprorstillstånd,ehuru 

28,000 man och otaliga skatterredanäro 

uppoffrade. Americanerne villja 

icke beherrskas af någon Europée, aldraxninst 

af någon Spanior. Dertill kommer 

äfven, att hvarje province erfordrar en serskild 

och olika regering, ty,hvad somiSanta 

Fé är båtande,duger ickeiVenezuela. På det 

förra stället äro invånarne fega ochskygga, 

påjdet sednare blodtörstiga och dumdristiga. 

De förstnämnda strida blott med pennan 

och med proclamationer, de sistnämnda 

med svärdet. Blott af Venezuelas inyå- 

f

75 

nare blef Carthagena med så mycken förtvifian 

försvaradt. Imellertid utsprida emissarier 

från Carraccas äfvenväliSanta Fé sin 

blodtörst,och provincen Antioquia har förklarat 

oss krig på lif och död. Hela kriget 

är ett krig mellan de hvita och de couleurta; 

och, äfven om talrika förstärkningar 

ankomma, kan denna strid icke genastslutas; 

ja, om lugnet också synbart återställes, skall 

folket likväl lura på gynnande tillfälle för 

ett nytt utbrott." 

Man ser af denna rapport, att Morillo 

på södra Americas östra kust rörde sig inom 

en trång omkrets, och att insurgenterna 

iMexico, Nya-Grenada, Peru, Quito, Bio 

de la Platå och Chile blefvo ostördeaf hans 

ankomst till Americas continent. Likasom 

det Spanska America aldra först eröfradesaf 

en hand fulläfventyrare, så ville man äfven 

nu tvinga det till ny undergifvenhet genom 

en dylik tropp. Det felades väl icke Ferdinand 

den Sjunde en god villja, attunderstödja 

sin generaliAmerica; men, då da 

troppar voro samlade, som skulle öfverföras 

till America, så felades det än skepp, som 

kunde öfverföradem, än lika så nödvändiga 

penningar, och den naturliga följden blef, 

att man åter måste låta tropparne skiljas, 

om de ej sjelfva gjorde det. Spanska sjömagten 

variett så beklagligt tillstånd, att 

regeringen såg sig nödsakadköpa skepp hos 

Byssarne. Man erhölldem;men, sedan des*

76 

sa skepp några månader legatihamnen 

Vid Cadix, fann man dem uppfrätna af mask 

samt helt och hållet otjenliga för deras bestämmelse. 

Imellertid vanninsurrectionenialla delar 

af Spanska America istyrka och omfattning.IMexico 

försvarade sig vice Konungen 

Callejo med all möda mot rebellernas 

öfvermagt, somiApatzingan och Tarretan 

upprättat en Mexicansk Congress, 

hvars grundsatser gingo ut på införandet 

af helt nya borgerliga förhållanden. Det 

är väl icke möjligt, att uppgifva alla da 

idéer, efter hvilka man ialla delar af 

Spanska America sökte göra sig oberoende 

af moderlandet. Imellertid har ett 

vice Konungens af Mexico manifest öfver 

de afsigter, man i detta konungarike 

hyste, förrådt det nödvändiga. Idetta 

heter det: "Denna provineens rebeller 

hafva ändtligen aftagit den masque, 

hvarmed de hitintills betäckte den sanna 

afsigten med sitt ursinniga uppförande, 

och hvaraf de okunniga förvillades; de visa 

sig nu som skamlösa förrädare, de der 

vägra Konungen, vår herre, sin lydnad,förklara 

Nya Spanien föroberoende och nedsätta 

kyrkans bruk och rättigheter. Detta 

inses tydligt af flera den så kallade Mexicanska 

congressens handlingar. Dessa bestå 

af en löjlig constitution, som är undertecknad 

af elfva rebeller, kallande sig 

* 

f

77 

deputerade, och ett decret, som befaller 

dess antagande. Efter en af det kongliga 

rådetiMexico anställd prölning, fortfar vice 

Konungen, har det visat sig, att dessa 

rebeller bildat ett slags republicanskt system, 

en löjlig blandning af det Engehkt- 

Americanska och de Spanska Cortss' ccnstitutions-system. 

Med ett fullkomligs förakt 

för biskopames anseende hafva de tillvallat 

sig den rättigheten, att välja kyrkoherdar 

och andeliga domare samt att tillintetgöra 

kyrkans frihet; de hafva underkastat presteståndets 

civila och brottmåls angelägenheter 

de verldsliga domstolames pröfning; 

de hafva ur calendern utstrukit alla helgon, 

emedan de påstå, att deras dagar icke äro 

högtidsdagar; de hafva upphäft all hierarchie, 

tillslutit dörren for all »örtjenst, emedan 

de påstå, att fädernas fortjenster icke 

skola komma deras barn och slägtingar till 

godo. Genom I7:de artikelniden nysmidda 

constitutionen hafva de medgifvit alla 

fremlingar, alla secter och religioner ett fritt 

tillträde, under det enda villkor, att de 

skola akta den katholska religionen, och 

det blott, för att så mycket mer påskynda 

den heliga trons fall. De hafva bestämt 

den 16 Sept. 1815 till årsdagen för deras 

frihets proclamérande och på detta sätt 

bevisat, att de förklarat både mot altaret och 

thronen ett krig,somunderensvart fanaskall 

förasmot vår fromma ochhögaraonarch- Dst-

78 

ta oerhörda brottien lid, då alla Spanjorer 

med största enthousiasm upptagit de rättrådiga 

och visa beslut, Konungen utfärdat, 

för att tillintetgöra Cortes' demokratiska 

nyhets-påfund, är så mycket större, som 

den föregifna constitutionen är vida orimligare 

och långt vidunderligare, än den Cortes 

förfärdigade, och icke allenast kullkastar 

Hans Majt:s, utan alla andra monarchers 

rättigheter." 

På detta sätt yttrar sig vice Konungen 

iMexico öfver insurgenternas afsigter; då 

det icke kunde stadna vid blotta orden, så 

anbefallde han äfven den nya constitutionens 

uppbrännande och förbjöd,vid dödsstraff, 

dess utspridande. 

Steg af denna beskaffenhet förmådda 

likväl icke att förhindra insurgenternas 

fortgång; och, ehuru hufvudstaden Mexico 

försvarade sig mot rebellernas anfall, hade 

likväl upproret gripit omkring sigidetta 

stora konungarikes flesta provincer. Det kom 

tillslagtningar, bland hvilka den af d. 9Nov. 

1815 visserligen var den mest betydande. 

Denna drabbning vid Antargo del Bio 

förloradeinsurgenterne, anförde af Morelos, 

som tillförne varit prest; imellertid voro 

följderna minre lysande, än deirapporterna 

framställdes; ty icke långt derefter eröfrades 

ett byte på 1524 mulåsnor under 

betäckning af 1500 man, och som bestod af 

7,250,000 piastrarisilfver, 357,000 pia« 

I

79 

strariguld och 397 centner spannmål. Öfver 

hufvud höllo sig insurgenterne vid den 

politik, att de så mycket som möjligt undandrogo 

moderlandet alla medel tili krigets 

förande, och vägen från Vera-Cruz var nästan 

oafbrutet besatt af infödda,som antingen 

voro spioner eller röfvare. Icke dermed 

nöjda, oroade insurgenterne äfven de 

Americanska farvattnen till den grad genom 

capare, att Spanska regeringen intet annat 

återstod,än atthelt ochhållet förbjudaall 

moderlandets handel med colonierna. Men 

insurgenterne gingo snart ännu längre; ty, 

sä snart de Americanska vattnen icke mer 

erbjödo något byte, nalkades de Spaniens 

kuster med så mycken fräckhet, att de 

handlandeiCadix och andra sjöstäder måste 

tänka på försvars-anstalter. Frugtlöst 

stiftade Ferdinand VII för sjöfolket en 

ny orden, som på ett kors med Konungens 

bild hade den omskrift: för sjöfolkets tapperhet. 

Hvad som kunde hafva bidragit att 

öka Spanska marinens mod, då en sådan 

ännu fanns, kunde nu mer icke återkalla 

den till lif, sedan den redan var försvunnen. 

Utan ordenstecken, till och med utan allt 

anspråk på heders-medailler, befordrade 

Americas och Europas mest ansedda män 

insurgenternas sak; och denna omständighet 

måste icke litet bidraga dertill, att 

Spanien, med sina anspråk på uteslutanda 

rätt till America, alltmer åsidosattes.

80 

Under loppet af trenne århundraden hade 

omständigheterna icke obetydligt förändrat 

sig. När under Ferdinandsoch Elisabeths tider, 

eller under Carl V och Philip 11, vägen 

till America var föga känd» och denna 

sjöfart för de flesta Européer ovanlig: sä 

hade deremot, under de trenne sista århundraden, 

men i synneihet sedan de 

NordAmericanska frietatemas tid, detta blifvit 

alldeles motsatsen. Så snart Boston 

och Philadelphia besöktes på samma sätt 

som London och Paris, och så snart hafvet 

blef nästanlika lefvande genom menniskors 

fram-och återfarande som fasta landet,måste 

naturligtvis många skiljemurar falla, som 

förr ansågos för oöfverstigliga. Den, som 

var missnöjd med sitt ödeiEuropa, eller 

hade att beklaga sig öfver ett orättvist förbigående, 

vände sig till America, för att 

der finna både lycka och ära; och, visade 

sig detta redan under NordAmericas frihetskrig, 

så förnyades det åter nu, emedan vid 

de sista hvälfningarne så många, bedragnei 

sina förhoppningar, blott i aflägsna mål 

funno ett ämne för sinakrafter. Personer af 

alla slag egnade sig åt de nya SpanskAmericanska 

fristaternas tjenst, somligaiegenskap 

af fältskärer, andra somartiilerister,och 

många äfven som sjömän och skepsbyggare. 

Den skiljemur, som söndrar det Europeiska 

Spanien från Frankrike,Tyskland och Italian, 

egde icke nu mer rum i'ör America, och 

I 

I 

i 

t 

l 

t 

t 

i

81 

följden deraf blef, att Fransmän, Tyskar, 

Engelsmän och Skottar understöddedet nya 

Americanska frihetskriget. 

Bland de stora colonial länder, Spanska 

spiran beherrskade, hade vice konungariket 

Chile, med sin befolkning af en million, 

hitintills icke blifvit smittadt af upprorsandan. 

Icke derföre, att der alldeles 

felades oroliga hufvuden; men det hade 

lyckats vice Konungen och de rikaste, att 

hämma alla resningar, ända till början af 

ar 1817, då General St. Martin» uppträdande 

gaf sakerna ett annat utseende. Denne 

general, föddiParaguay, hadeiEuropa lärt 

sig krigstjensten. Sedan han under Spanska 

generalerna Solanos och la Rommas 

befäl gjort vigtiga tjenster, afgick han, efter 

underrättelsenom frihetskrigetisitt fädernesland,iOctober 

år 1811 från London till 

Buenos Ayres, der han kort efter sin ankomst 

så utmärkte sigikriget motMont«-Video 

och Peru, att han uppsteg till generallieutenants 

värdighet. Om icke allt bedrager, 

föranleddeshans tåg mot Chile af ganska 

orena motiver, så frarnt han icke utgått 

från den tanke,att Chile's vedervillja för en 

hvälfninghotade konungariket Rio de la Platå, 

så väl med afseende på dess förhållanden 

till Brasilien som till Spanien. D«rmed 

må hafva förhållitsig huru som heldst; 

Buchhoh, VII. 

6.

82 

på en tid af 28 dagar öfversteg han des 

fyrdubbla kedjan af Cordilleras delos Andes, 

för att intränga iChile. Den på hans ankomst 

förberedde vice Konungen hade tagit 

en fördelaktig ställning vid Chacabuco, 

trettio Spanska mil från hufvudstaden San 

Jago. Här vågade St. Martin att angripa 

honom. St. Martin inträngdeispetsen för 

300 dragoner uti det inre af de fiendtliga 

förskansningarnaoch stred, tilldess alla krafter 

voro nästan uttömda, men besegrade 

likväl vice Konungens motstånd. Hans ryttares 

tapperhet afgjordeutgången. Vice Konungen, 

36 officerare och 600man blefvo tillfångatagne, 

och artillerimunition, proviant, 

samt fi,000,000 piastrar, om man får 

tro rapporterna, fölloide segrandes händer. 

Efter denna seger inryckte St. MartiniSan 

Jago, der han upprättade en så 

kallad republicansk regering, till hvars chef 

han utnämnde sin vapenbroder o'Higgins, 

till härkomsten Irländare, och hvars fader 

varit vice KonungiPeru. Chiles förening 

med de öfriga upproriska provincerna 

gaf dem ett nytt stöd; ty en armee af 

10,000 man upprättades genast, och denna 

erhöllunder Franska officerares befäl den 

bestämmelse, att utveckla upproret ide 

provincer, der det ännu slumrade. 

Under all den tid, vi här genomgått, 

kunde icke Spanien vinna någon bundsförvandt, 

som visade aig hugad, att bistå det

83 

mot sina Americanska, t uppror stadda, colonier.Europas 

hela läge 6tällda det så alldeles 

åt sigsjeif lemnadt. Frankrike,om det än 

hyste den bästa villja, blef tillbakahållet 

derigenom, att dess östragränsor betäcktes 

af qvarblifna de förbundnamagternashärar, 

som årligen betungade staten med 150,000, 

000 francs. England hade stridt för Spaniens 

sjefständighetiEuropa; men att bidraga 

till det fortfarande tvång, hvarunder 

colonierna varit hållna, ansåg denna 

magt för sig skadligt, dels ianseende till 

stridsplatsens stora afstånd,delsianledning 

af den erfarenhet, som det gjort sedan freden 

med Nordamericanska fristaterna,nämligen 

om det fördérfiiga af colonial-besittningar. 

De öfriga Europeiska magterna 

kunde icke hysa minsta afsigt att villja bistå 

Spanien,emedan de voro allt för mycket 

upptagne af sina egna angelägenheter. 

Om den afund, Konungen af Brasilien föranledde, 

då han vid slutet af är 1816 beinägtigade 

sig Piataflodens venstra strand, 

har redan blifvit nämndt. Americanska fristaterna 

nöjde sig med att draga fördel 

ef Spanska coloniernas strid med moderlandet. 

Intet låg dem så mycket om hjertat, 

som att utvidga sitt gebiet genom erhållandet 

af Östra och vestra Florida; ett land, 

hvilket icke utan skäl ansågs som hörande 

till deras continent. För att så mycket säkrare 

komma ibesittning dera r, bemägtiga

84 

de de sig Ön Ameolia, hvarigenem de beherrskade 

Mexicanska hafsviken. Alla deasa 

steg,iförening med de understöd, som 

insurgenterna erhöllo af privata personer, 

utan regeringens medgifvande, måste naturligtvis 

väcka Spaniens oviiija; men, redan 

svagtisin strid med insurgenterna, kunde 

icke Spanien, utan att väsendtligt försämra 

sitt läge, afven inlåta sigiett krig med 

Americanska Fristaterna, och följden deraf 

blef, att dessa mot slutet af år 1818 verkligen 

kommoirättmätig besittning af östra 

och vestra Florida,således videntid, då Spaniens 

regering, med ail orsak att tvifla om 

möjligheten att genom egna krafter kunna 

åter eröfra sina Americanska colonier, 

anhöll om dei Aachen församlademonarchernas 

bistånd. 

Men,likasom SpanieniEuropa ickekunde 

erhålla någon förklarad bnndsförvande 

mot de Americanska insurgenterna, likaså 

funnoickeheller dessa sednare någon bundsförvandtmot 

Spanien. Väl bemödadesig insurgenterne, 

från första ögonblicket,att vinna 

Englands biträde; men, så länge kriget 

på Pyreneiska halfön fortsattes, kunde ej 

England, utan att skada sig sjelft, öfvergå 

på insurgenternas sida; och dessutom skulle 

hvarje offentligt biträde hafva rubbat 

Europas fredstillstånd. Då nu England 

bland alla Europas magter var den enda, 

sona med kraft kunde verka for det^Spanska

85 

Americas afsöndring från moderlandet, så 

blefvo ock insurgenterne öfverlemaadeit sitt 

eget öde; hvilketialla afseenden var det 

bästa,isynnerhet derföre, att coloniernas 

strid med moderlandet derigenom så mycket 

renare fick kämpas till slut. Spanien 

skulle icke vara, hvad detialla århundraden 

varit, om det visat sig eftergifvande. 

Ien theokratiskt styrd stat antager alltid 

rättmätigheten sken af helighet; och, som 

klokheten på denna har ett ganska litet inflytande, 

så är det blott utgången medgifvet 

att göra utslagisak^n. 

Gemensamma fördelar föranledde,sommaren 

år 1816, ett förbund mellan Konungarne 

af Spanien och Holland. Detta var 

rigtadt mot Afrikanska röfvarestaterna och 

skulle fortfara, så länge Algier, Tunis och 

Tripolis icke ville afstä från sina fiendtligheter 

mot de contraherande magternas undersåten 

När således någondera blef förolämpad 

af en capare, tillhörig någon af 

de tre nämnda magterna, så skulle de förbundnas 

consuler fordra ersättning; och, 

om denna nekades, skulle de förena sig att 

gifvarepressalier. Det skulleanses somett förolämpande,om 

någondera af de treBarbareskerna 

genom confiscation af egendom sjelf 

skaffade sig rätt af de contraherande magternas 

undersåter, utan att förut hafva sökt 

lagliga medel, att erhålla sin sattsfaction. 

Vidare skulle det anses som ett de förbund-

86 

gra magternas förolämpande, om deras consuler 

biefve arresterade för enskilda personers 

eller deras monarchers skulder; och 

likaledes ville de förbundna tnagterneanse 

sig förolämpade, om skänker af dem fordrades 

som en skyldighet, äfven då de grundade 

sigpå ett gammalt bruk. Biefve en af 

de förbundnaanfallen af Barbareskerna,utan 

att genom någon liendtlighet dertill hafva 

gifvit anledning, så skulle förbundet visa sig 

verksamt, och skyldigheten att försvara den 

anfallna så länge fortfara, tilldess man erhållit 

ett billigt skadestånd för den tillfogade 

skadan och derjemte ersättning för 

krigskostnaden. Ingendera af de förbundna 

magternaskulle underhandlautan denandras 

samtycke och vetskap. För att skydda 

sin handel mot Barbareskerna» röfverier 

förpligtade sig de contraherande magterne,attuppställa 

en erforderlig magt:Konungen 

af Spanien att utrusta ett linieskepp, 

tvänne fregatter, en brigg och sex bombarderings 

fartyg; Konungen af Nederländerna 

att biträda med ett linieskepp och sex fregatter. 

Framför bayen vid Algier skulle en 

kryssnings station inrättas, för att hindra 

capares utlöpande eller uppsnappa dem vid 

deras återkomst. En annan kryssnings station 

skulle inrättas mot Tunis,ihändelse 

ett krig med denna magt yppade sig. 

Folie under kriget några skepp i dessa 

kryssares händer, så skulle de pä stället

87 

oppbrännas, men deras värde till fullo betalas 

till dem, som tagit dem. Krigsfångar 

ville man dela lika. 

Denna tractat, till hvars biträdande 

Konungen af Spanien uppfordrade Portugisiska, 

Neapolitanska och Turinska hofven, 

och Konungen af Nederländerna de 

Bysska, Svenska och Danska hofven, afslutades 

kort före expeditionen mot Algier, 

hvarom längre fram en utförligare berättelse 

skall förekomma. 

Vi anmärka nu blott, att Ferdinand 

den Sjunde, försonad med sin fader, tillät 

den Kongliga familjen att vistas iBom, 

och att år 1817 Carl den Fjerdes yngsta 

aon företog en resa, hvarunder han besökte 

de förnämstaEuropeiska hofven. 

FRANKRIKE* 

Året 1810 förflöt för Frankrike under 

i beständig reaction. Det låg onekligen 

sakernas natur, att, utom Ludvig XVP.s 

mördare, äfven alla de måste landsförvisas, 

som år 1815 understödtNapoleon Bonapartes 

ueurpation; men likväl hade det äfven 

bordt stadna dervid. Hvad som ännu ytterligare 

skedde, utgick ej tå mycket från

88 

Konungen eller hans ministrar, som icke fast 

merfrånen lucka,hvilkenbefannsiejelfva stateförfattnings-urkunden. 

Då deruti intet fastställeg 

öfver sättet att förrätta valen till de 

deputerades kammare, så kunde Ludvig 

XVIII falla pä den tanken, att sammansätta 

denna kammare af idel sådana personer, 

om hvilka man kunde taga förafgjordt,att de 

voro hans och hans familjs vänner. Detta 

lyckades öfver all förmodan derigenom, att 

blott män af gamla adliga familjer valdes 

tili ledamöteride deputerades kammare. 

Imellertid visade det sig snart, att dessa 

deputerade bedömde Frankrikas och sin 

Konungs fördelar endast efter sina egna. 

Beherrskade af den förutsättning, att den 

gamla dynastiens åteikomst innefattade alla 

gamla rättigheters återupplifvande,hyste de 

icke blott den förhoppning,att kunna hämma 

all vidare hväifninj», utan åsyftade till 

och med, att föranleda en ny motsatt, hvars 

yttersta resultat feudalsystemets återkomst 

skulle blifva. Man, så snart detta icke längre 

kunde misskännas, infann sig hos nationen 

en jäsning, som på flera puncter utbrötide 

gröfgta utsväfningar. De deputerades 

kammare förlitade sig på de 

i50,000 man starka fremmande troppar, 

som qvarsladnst iFrankrike, och på deras 

beredvillighet, att till nationens nachdel bevillja 

hvarje ministerens fordran, samt på 

enetämmigheten i deras grundsatser, om 

t; 

|

89 

hvilka de förutsatte,att de skulle behaga ett 

gammalt konungahus; men nationen kände 

deremot allt för mycket, att dess rättigheter 

lemnades tili spillo, att den ickeide deputerades 

kammare egde någon föreningspunct 

för sina krafter, och att en ny representativ 

författningsändamål heltochhållet förfelades 

genomen sådan de deputerades kammare,samt 

att slutligen hela regeringen, upplöst inom 

sig sjelf, sträfvade åtdemestmotsattarigtningar. 

Under sådana omständigheter var intet 

naturligare, än uppror och sammansvärjningar, 

och de regerandes strid med da regerade 

måste fortfara, tilldess man funnit 

det, som ensamt kunde bringa den till stiilestånd, 

nämligen en val-lag, som försatte 

valen till de deputerades kammare iett 

lika oberoende af hofvet och ministrame, 

som af de rika familjerna och den lägre 

folk-klassen. Deruppå beror det intere3se, 

som följandeberättelss kan hafva. 

Sedan Furstens af Benevent afgång stod 

Hertigen af Richelieuispetsen för ministeren. 

Hans colleger voro: Hertigen af Feltre, 

för krigsdepartetementet; Grefve Corvetto, 

för financerna; de Cazes, för policen; 

Vicotnte Bouchage för sjöväsendet och colonierna; 

Grefve Barbe-Marbois, för lagskipningen; 

Grefve Vaublanc, för de inre 

angelägenheterna.Hertigen af Bichelieu,som 

hade Kejsaren af Byssland att tacka för sitt 

anställande, hade genom sitt långa vistandei

90 

Ryssland blifvit en fremling i sitt eget land; 

likasom Franska revolutionen för sig gått, 

utan att på något sätt träffa honom, så var 

han äfven obekant med de verkningar, den 

haft på Franska nationen och hos den qvarlemnat. 

Idetta afseende måste hans collegers 

omdöme vara af högsta vigt för 

honom. Men dessa colleger afveko äfven 

allt för myckot från hvarandraisina meningar. 

Hertigen af Feltre och Barbe-Marbais 

kände långt mera sin värdighet som ministrar 

än som statsmän, mer sysselsatte 

med att försvara ett erhållet anseende, än 

att grundlägga det och sätta detisäkerhet 

för alla anfall. Corvetto och Vaublanc voro 

män, som det minre felades ineigter 

än skapande kraft; dan ena som den andra 

var mer duglig att undvika felsteg än att 

Bona den rätta vägen. Bouchages verknings-krets 

fordrade,isakernas nuvarande 

läge, ingen serdeles lysande taient; också 

kom sjöministaren aldrig i fråga. Det svåraste 

och mödosammaste ministerium var 

onekligen poiiceministerns; och detta var 

Öfveriemnadt i de Cazes' händer, som genom 

flera förtjänster om Frankrike måste ådraga 

eig adelns hat. Da Cazes hade vant 

secreterare hos Kejsarens af Frankrike moder; 

en post, på hvilken visserligen ingen 

stor taient hade tillfälle att utveckla sig. 

De sista händelserna hade fört honom i 

förhållande till Fouehé, Hertig af Otrantoi

91 

och, om det eger grund, att han på denna 

Hertigs recommendation uppsteg till policeministers 

ämbetet, så är blott det enda 

dervid att beundra, huru Fouché, som, genom 

valens inrättande till da deputerades 

kammare, gifvit staten ett dödandegift, 

likvälide Cazes' person tillika lemnat den 

det nödiga motgiftet. 

En så sammansatt ministere kunde icke 

vinna någon hög grad af styrka; men de 

deputerades kammare, som icke kunde underlåta 

att inse denna svaghet, var genast 

omtänkt att använda den till sin förmon. 

Idenna felades väl icke män, som voro på 

chartans sida, och som följaktligen försvarade 

de ändringar, hvilka genom revolutionen 

inträffat iKonungens förhållande till 

nationen; men dessa utgjorde icke allenast 

minoriteten, utan de voro äfven till talenter 

sina motståndare underlägsna. Bland dessa 

furmosnågra,hvilkadet hvarken feladesineigter 

eller charaktersstyrka och vältalighet; 

man bör bland dem nämna du Plessis, la 

Bourdonnaye, Bonald, Grobois,Brenet, Yilléle, 

Castelbajac, Forbin, Seriéyes, la Chaise-Morel, 

Clermont Mont St. Jean, Kergolay, 

Corbiére m. fl., menisynnerhet 

Hyde de Neuville, hvars namn snart blef 

begagnadt, för att utmärka hans parti genom 

benämningen Hideux. Det märkvärdigaste 

vid hela de deputerades kammare 

var, att alla dess ledamöter gemensamtfunno

92 

sitt företrädei att vara royalister. Istället 

för att åt ministrame öfverlemna skyldigheten 

att försvara konungamagten och 

inskränka sig till beskyddande af folkets 

rättigheter, ombytte de bestämmelse sålunda, 

att de forsvarade Konungen mot 

folket; på detta sätt gjorde de ministrarna 

öfverflödiga och störde regeringens hela 

organism, sådan som denichartan var fastställd. 

Från hvarandra skildes de, blott så 

vidt somligai-sina insigter och grundsatser 

gingo längre än de andra. För de häftigare 

var intet regeringens steg strängt nog: 

de fordrade en så kallad landets purification 

och gjorde ingen hemlighet deraf,att, 

enligt deras öfvertygelse,ännu icke nog blod 

runnit. Adel och religion voro de båda medeipuncter, 

kring hvilka deras tal vände sig; 

men med adel menade de företrädes-rättigheter 

på andra medborgares bekostnad, likasom 

med religion den gamla kyrkans 

skick, hvars verksamhet grundade sig på 

lifegenskapen. Deras stora uppgift var,att 

återföra det tillstånd, som afbrötsår 178S, 

utan att betänka, det just från detta tillstånd 

den hvälfning utgick, hvars offer de 

sjelfva blifvit. Ministrame, som den ena 

gången efter den andra sågo sig, genom en 

så beskaffad de deputerades kammare, stördaide 

planer, de uppgjorde för att bibehålla 

det allmänna lugnet, kunde så mycket 

minre uträtta något, som det herrskan»

93 

da partiet hade sin stödjepunctiKonungens 

närmaste slagtingai; åtminstone var detta 

den allmänsaa förutsättningen. Några gånger 

öfverröstade,föräökte de att närmare 

förena de deputerades kammares mer moderata 

ledamöter; och på St. Honoré-gatan 

bildade sig en klubb, som ordentligt sammanträdde 

en gång i veckan, men äfven 

samlades till utomordentliga sammankomster, 

så ofta en lag föreslogs. — Imellertid 

bildade sig hastigt en mot-clubb, som höll 

sina sammankomsteriförstadenSt. Germain 

och bestod af de häftigaste royalister. 

Publiken, aldrig förlägen om benämningar, 

kallade de förras klubb Chårders, och chartans 

anhängare kallade deremot sina motståndare 

Hideux efter deras chef, den förr 

nämnda Hyde de Neuviile. Snart erhöllo 

de sednare andra benämningar; man kallade 

dem Ultras eller också de hvita Jacobinerna: 

ultras kallade man dem, emedan 

de ville mer, än chartan bevilijade; hvita 

Jacobiner, emedan de åtminstone hade det 

gemensamt med de röda Jacobinerne,att de 

förklarade sig mot sakernas antagna ordning. 

Med hvarje dag blefvo dessa allt 

mer ett föremål för allmän vedervillja; men, 

ju mer de förskansade sig bakom benämningen 

af konungaväldets anhängare, dess 

minre kunde man förebrå dem något. Statsförfattnings-urkundens 

sanna mening undföll 

de flesta, och derigenom blef dtt dessaroyali- 

■

94 

ster så mycket lättare att förborga den gröf-* 

sta egennytta bakom den föregifna kärleken, 

icke allenast för konungamagten, utan äfven 

för Bourbonska huset. 

Denna tvedrägt inom de deputerades 

kammare, som var af en så sällsam beskaffenhet,att 

båda partierna dervid förfeladesin 

sanna bestämmelse, måste snart sprida sina 

verkningar öfver hela riket och kunde svårligen 

undgå att uppreta till oroligheter, som 

störde det allmanna lugnet. Knappt hade 

det lyckats den väpnade magten att återställa 

lugnet efter de mord, röfverier och andra 

utsväfningar, somiNismes afbröto den 

inre freden, förrän Lyon äfven erbjöd anarchiens 

skådespel med dess mängfalldiga 

grymheter. Då denna stad beständigt visat 

mycken tillgifvenhet för Napoleon Bonaparte, 

så hade den till St. Helena förvista 

Kejsarens anhängare nu ett så mycket friare 

spel, som de hyste den afsigten att förföra 

folket till ett uppror. Nära slutet af Januari 

månad 1816 uppträdde ett ansenligt 

antal af Federerade, Jacobiner och Bonapartister 

på place des Terreaux. Ispetsen 

för der? visade sig en officer af Loire-armeen, 

som bar den så kallade Konungensaf 

Rom bröstbildi sina armar och utropade: 

"Lefve Kejsaren, lefve Konungen af Rom!" 

Få detta sätt tågade man genom Lyons gator, 

under det man hotade royalisterna med 

att allmänt nedgöra dem. Sex timmar sva-

95 

jade den trcfargade flaggan istaden. Imellertid 

uppfordrade cyramendantennationalgardet 

och alla under hans befäl stående 

troppar, och,nar det kom till ett afgörande 

handgemäng, omkommo å båda sidor,sammanräknad!, 

omkring 100 personer, förrän 

de upproriska helt och hållet blifvit skingrade. 

Dylika uppträden hotade äfven hufvudstaden; 

likväl var det der lättare, att taga 

nödiga steg för sådana utbrotts hämmande. 

Boulevarderna och hufvudgatornas hörnbesattes 

med vakter, och prevotal-domitolarne 

sattesiverksamhet; de misstänktas häktande 

tilltogi hög grad, och de afskedade oiTioerarnes 

sammankomster hindrades. Genom 

sådana steg tryggade väl police-ministern 

hufvudstadens lugn; men den allmänna rösten 

förblef likväl emot regeringen, och 

intet kunde göra den fördelaktigare,så länge 

oenigheten mellan ministrarna och de 

deputerades kammare fortfor. 

Ministrarna,som allt tydligare insågo, 

att regeringen med en så beskaffad de deputerades 

kammare aldrig skulle kunna ega 

bestånd, bragte en ny val-lag å bana; 

men det visade sig genast, huru litet det 

rådande partiet hade någon fallenhet att 

ingå på något, som var stridande mot dess 

fördelar ochde planer, det sysselsatte sigmed 

attutföra. Ministrames förslag gick ut pä, 

att förskaffa de modererade en afgjord öf-

96 

vervigt; och medlet var, att man årligen 

till en femtedel skulle förnya de deputéra*? 

des,kammare. Dessutom trodde de sig 

kunna ernå sitt ändamål derigenom, att 

de-föreslogo, det ett visst antal ämbetsmän 

skulle vara beständiga och ovalda ledamöter 

af valförsamlingarna; och att ingen finge 

väljas tillledamotide deputerades, kammare, 

som icke uppnått fyratio års ålder. 

Jemnför man denna val-lag med den, som 

sednare blef antagen, så kan man icke neka,att 

den varihög grad ofullkomlig. Som 

den öfver hufvud blott ville afhjelpa den 

vå varande -deputerade» kammarens missbruk, 

så-blef den äfven.af denna med afvoghet 

upptagen och bedömd. Den 26 och 

28 Februari aflemnade det utskott, till 

hvars bepröining förslaget var uppdraget, 

sitt yttrande; och, då man kom att förklara 

sig öfver frågan om kammarens förnyande 

efter hand och inträdet vid den bestämda 

åldern, yttrade sig utskottet på det sättet, 

att kammaren efter fem års tid borde 

helt och hållet förnyas, med undantag af de 

fall, . då Konungen funne för godt att upplösa 

honom, och att man som vald ledamot 

kunde inträdaikammaren vid det trettionde 

året, om man är gift,iannat fall åter 

vid det trettiondeförsta. Den sistnämnda 

föreskriftenerhöllsin vigt af de flestaultraroyalisternas 

ungdom,somskulleblifvit tvungen 

att utgå ur kammaren, om ministrarcef

97 

förslag gått igenom. Vid de bfverlaggniagar, 

som egde rum öfver detta ämne, kun* 

de det svårligen undvikas, att ju flere af 

konungaväldets strängaste förfäktare upphäfde 

sig till frihetens försvarare, och pa 

samma sätt några constitutionella äfven 

talade för konungaväldets inflytande. Här 

bytte man således roller, som manhitintills 

icke trott kunna omväxlas. Imellertid förblef 

ministrames förhållande till de deputerades 

kammare alldeles det samma som 

förut,och det ohjelpligaidetta förhållande 

härflötisynnerhet deraf, att Konungen «.ntog 

en ställning till sina ministrar, som gjorde 

det alltförosäkert,om, hvadsomafministrame 

föreslogs, verkligen härrördefrån honom 

sjelf. Vane att gifva Konungens autoritetföreträde 

framför thronens, blefvo Franmännen. 

denna vana trogne, äfven sedan regeringssystem 

nu var förändradt,och bevisade derfgenom, 

att deras begrepp om en folk-representations 

bestämmelse voro föga renade. 

Ludvig XVIII befåstade dem sjelfidenna 

oart; ty vid amnestielagen förklarade han 

sig, alldeles emotministrames afsigt, för de 

undantag, som det herrskande partiet gjorde, 

och berömde derjemte de deputerades 

kammare för dess anda samt kallade den 

"Frankrikes bäst sammansatta församling." 

Ministrarna förmådde knappt fördraga detta 

Buchholz, VII. 7

-» 

98 

Konungens förhållande till de deputerades 

kammare; dsras förslag blefvo misstänkta, 

och en bland kammarens ledamöter dref 

fräckheten så långt, att kan frågade ministrarna: 

"om icke Hans Maj.t gåfve kammarens 

bemödanden det fullkomligaste bifall." 

Sättet att stifta lagar var ännu allt 

för outbildadt; ja, då dessa lagar ännu beständigt 

kungjordes i form af kongliga 

förordningar,hade man äfven beröfvat sig 

medlen att förbättra lagstiftningens art och 

beskaffenhet. 

Huru Ludvig XVIII fattade sitt förhållande 

tilJ de deputerades kammare, det 

kunde man tydligast inse af det yttrande, 

han genom policeministern de Cazes lät 

öfverlemna demisammankomsten den 22 

Februari. Bland för detta convents-deputeraden 

Courtois' papper hade man funnit 

en skrift, som ganska nära angick Franska 

konungahuset. Den var af Ludvig den XVI:s 

gemåls hand och skrifven till Elisabeth, 

samma Konungs syster. Den olyckliga Marie 

Antoinette berättar henne deruti, att 

hon, af revolutions-tribunalet dömd till 

döden,blott beklagade, det hon måste lemna 

sina barn; att hon meddelade dem sin moderliga 

välsignelse ochförmanade dem att lefvaifred 

och endrägt med hvarandra, emedan 

vänskapen gåfve den största tröstiolyckan; 

att hon bad sin son ihogkomma och 

följa sin faders sista ord, att icke hämnas 

c

99 

sina föräldrars död; att hon doge iden katbolska,apostoliska 

och Romerska religionen, 

hvaruti hon blifvit uppfödd, och livartill 

hon ständigt bekant sig; att bon upprigtigt 

hedt Gud förlåta henne alla de synder,bon 

från dn födelse begått; att hon af hjertat 

förlät sina fiender allt det onda, de gjort 

henne; att, om man skickade till henne en 

constitutionéli prest, hon då icke skulle inlåta 

siginågot samtal med honom, utan 

behandla honom som alldeles fremmande. 

Så lydde denna skrifvelse, som af Drottningen 

författades få stunder före hennes afrättande 

och var bestämd för dess svägerska,men 

genom conciergeriets fångvaktare 

först öfverlemnades åt revolutions tribunalet, 

sedan fölliRobespierres händer och 

efter den 9 Thermidor komiconvents deputeraden 

Courtois* förvar, af hvilker, jemte 

en Drottningens hårlock och en Dauphins 

handske,denna skrifvelse förvaradessom en 

sällsynthet. Courtois ville lägga allt detta 

för Konungens fötter, att derigenom tillvinna 

sig Konungens nåd och undgå atti 

sin höga ålderdom blifva nödsakad lemna 

Frankrike, med många andra röstande — ty 

så kallade man de convents-ledamöter,som 

rostat för Ludvig XVlts död. Imellertid 

ernådde han icke sin afsigt. Genom policeministern 

bemägtigade sig hofvet dessa underpanter, 

som han kunde anse for sin egendom. 

Den olyckliga Drottningens skrifvel*

i 

?" 

i 

100 

se till Princessan Elisabeth var svårligen 

något-mer än ett familj-document; men, 

då man äfven gjorde det till ett testamente, 

kände man sig frestad, att kungöra det; 

policeministern erhöll således Konungens 

befallning, att uppläsa det för de deputerades 

kammare. Detta skedd? åfven på nyssnämnde 

dag. En familj-angelägenhet blef 

således behandlad som en statsangelägenhet, 

och till en församling, som blott borde 

komma ifrågaioch för sina kunskaper, 

vände man sig nu äfven, för att blott väcika 

känsla. Ett lifligt deltagande felades 

k;ke, och, enligt Presidenten Lainé's proposition, 

blef redan samma dag en deputation 

ef 25 ledamöter afskickad till Konungen, 

att tacka honom för meddelandet af 

detta document. Imellertid förbättrade xlocumentets 

uppläsande på intet sätt det gamla 

förhållande, hvaruti de Cazes stod till de 

deputerades kammare; och det ministerns 

tillägg: '"att Hans Maj.t Konungen, med 

den ära,som skeddehonom genom detta documentsuppläsande 

för kammarens ledamöter, 

mer gjort afseende på hans egenskap, 

som dess ledamot, än som minister,"bidrog 

just icke heller att minska det ela-ka anseende, 

hvari policeministern stod hos kammarens 

ledamöter. 

Flere andra höftfets handlingar bevittnade 

äfven dess överensstämmelse med det 

sådande partiet ide deputerades kammare-

101 

Den 21 Januari, eller Ludvig XVI:s dödsdag, 

firades derigenom, att,istallet för det 

brukliga liktalet, denna Konungens testamente 

upplästes:isanning en märkvärdig förändring, 

då Ludvig XVI just idelta testamente 

förlåter sina mördare, de samma, som 

hans broder nu förviste från Frankrike. Flere 

inrättningar, som hado revolutionen,att 

tacka för sin uppkomst, blefvo nu afskaffade, 

blott der.öre, att da icke härrördo 

från gamla konungafamiljen. Bland dessa 

var national institutet, som åter upplöstea 

till de fyra akademierna,nämligen Franska 

akademien, kongliga akademien förinscri- 

■pdonerna. och de sköna vetenskaperna^ 

hongl. vetenskaps-akademien, och kongl. 

akademienför de skönakonsterna. Ett ännu 

sämre öde hade polytechniska scholan,som 

helt och hållet upphäfdea. Hederslegionen 

förvandladesien konglig orden förhederslegionen, 

och Konungen blef dess beständige 

chef och stormästare. Riddarnes antal 

blef obestämdt; men oflicerarnes skulle vara 

2000, commendeuremas 4°°» storoilicerarnes 

160, och slutligen ledamöternas af 

stora kor-set.80.. — Reunions- orden, så väl 

som gyldne-skinns-orden,voro af sig sjelfva 

försvunna, sedan Napoleon afgått; de kunde 

således icke mer kommaifråga. Deremot 

blefvo HelgeAnds- och St. Micha* 

102 

hade afseende på Romersk-katholska tyrkoväidets 

fördelar,än på samhällets,och således 

väckte alla fördomsfriamenniskors förundran, 

så väl inom som utom Frankrike. 

Alla dessa steg hotade Frankrike med feudalsystsmetsoch 

katholska kykode». potismens 

återkomst satut voro, om icke stridande 

mot chartans bokstaf, åtminstone mot dess 

anda. 

Men hvad som höll royalisternas hopp 

vaket, ökade däremot deras motståndares 

oro ända till förtviflan. Prevotal-domstolarnes 

verksamhet förolämpade folkets hederskänsla, 

somidem sågbörjantill ett odrägligt 

tyranme.ITarascon utbröt ett uppror, som 

nödgade underprefscten att fly till Arles. 

De upproriska uppbröto fängelserna, och 

det till lugnets återställande uppfordrade 

nationalgardet blef overksamt. Dylika uppträden 

tilldrog» sig äfveniBretagne, der de 

Federerade åter upplefde, att försvara sig 

mot adelns och presterakapets fordringar. 

Det värsta tilldrog sigiGrenoble. En beväpnad 

flock af 2 till 300 upproriska, som 

till, större delen voro afskedade soldater, 

sökte genom ett anfall att bemägtiga sig 

denna stad, som utom betydande artilleriförråd 

egde 300 canoner. Hade företaget 

lyckats, så skulle ett inbördes krig visserligen 

hafva spridt sig öfverhela södraFrankrike, 

Ispetsen för detta stod en viss Didier, 

för detta-- adjutant 'hos-Marskalk Mac-

103 

donald. Hvarigenom han förfelade sin afsigt, 

låter icke säga sig. IGrenoble fördes 

befälet af Donadieu, en beshitam man. Denne 

ställde fcigispetsen förden ringa styrka af 

manskap och nationalgarde, som stodhonom 

till tjenst, dåde upproriske,anfördeaf artilleri-lieulenanten 

Uhuillot, om aftonen den 4 

Maj närmade sig stadens portar. Det skred 

till en formlig drabbning, som blott genom 

det artillerie, man från Grenobles förråder 

använde, kunde blifva afgjord till förmon 

för de kongliga tropparne. Grenoble blef 

på detta eätt räddadt; men upproret fortfor 

itracten der omkring, tilldess en öfverlägsen 

styrka meilankom. Nu skingrade 

sig de< upproriska. Didier sökteatt genom 

Turin fly till Italien; men, då man igenkände 

honom, blef han arresterad och skickad 

till Frankrike, der han med dödenmåste 

umgälla sitt företag. 

Men de missnöjda kämpade icke allenast 

med vapnen mot Ludvig XVIII:s regering; 

de sökte äfven med pennan och 

pressenskaffa sitt hjerta luft. Afrättningar 

och arresteringar blefvo hämnade genora 

smädeskrifter, bvaribland den trefärgade 

dvergen visserligen var den bittraste. Ja,Tor 

att på alla sidor kränka Ludvig XVIII,latman 

en ny Dauphin uppträda, då manialla 

fall insåg omöjligheten att kunna åter uppsätta 

Bonaparte eller någon bland dess an*

104 

N, 

horiga på thronen. Längre fram skall utförligare 

talas om denna Dauphin. 

De förvista kommo äfven de missnöjda 

till biträde, derigenom. att, de nedsatte 

sigide tillgränsanda Nederländerna. Förvisningslagen 

hade väl blott träffat dem, 

somunderskrefvoßonapartesadditionellaactj, 

eller mottagit befattningar af honom, sedan 

deras ed fastade dem vid Ludvig XVIIImen 

prefecterne, som mer följdeandan an 

bokstafven af derma lag, hade från sina departementer 

förjagat alla, som genom sits 

förra handlingssätt visat sig hafva aldrig 

varit Bourbonernas vänner. Bland dessa 

hegagnade nu de talentfullare grannskapet 

mcd Frankrike, för att genom tidningsarticlar 

och smärre skrifter bland folket 

sprida förbittring och underhålla upprorsandan;och 

dsn framgång, hvarmed de gjords 

detta, var så mycket större, som de känds 

alla de konstgrepp, hvarigenom man för 

ett parti kan vinna Fransmännens hjerta» 

Att förkorta derma strid, sag Franska regeringen 

sig föranlåten att hos Konungen a£ 

Nederländerna anhålla om de farligastes 

aflägsnande. Han uppfyllde derma önskan: 

General Hullin steg om bord, för att gi 

till America; Pommereuil och Garan blefvo 

arresteradeiBrtissel, Barrére uppsökt 

och flere andra ställda under sträng bevakning. 

Imellertid fortforiFrankrike^ do 

geaeralers arresterande, som varit verksam-

i 

105 

ma för Bonapartes usurpation. De frånvarande 

generalerne Morand och Drouot blefvo 

af en krigsrätt dömdatill döden. Samma 

öde hade de frånvarande generalerne 

Laliemand, af hvilka åen ena med Savary, 

Hertig af Rovigo, från Malta öfverkommit 

till Smyrna, och den andre uppehöll sigi 

America. Mot generalerna Clauz-el och de la 

Borde blef, genom ett den 24 Juli 1815 

ntfärdadt förordnande,en contumacial process 

anställd, men, ianseende till ett feli 

formen, mot den sistnämnda uppskjuten. 

Men denna stränghet förhindradeicke, 

att jutill och mediriketshufvudstad de största 

brott begagnades som näringsfång. Mot 

medlet af sommaren inställde regeringen 

28 sammansvuma för assise-domstolen i 

Paris. Dessa voro alla menniskor från den 

lägsta folkklassen, som nu kallade sig 1816 

årspatrioter,hnåe varit hufvudmän för 1815 

års federation och tillen del voro öfverlefvor 

af utskotten under skräckperioden. De klagomål, 

som mot dem anställdes, jiingo ut pä 

högförräderi', de beskylldes nämligen för 

den afsigt, att hafva velat mörda Konungen 

och medlemmarne af den kongliga familjen, 

samt omstörta den då varande regeringen. 

Som förbundets kännetecken 

hade dessa patrioter for 1816 valt kort af 

en egen form, hvaraf 10,000 blifvit förfärdigade 

och 500 utdelade. Detta factum blef 

af dem medgifvefc. Af deras öfrigä bekännel- 

v

106 

ser kunde man se, att de ömsesidigt låtit 

förföra sig att angifva hvarandra, för att 

af policen erhålla en dålig belöning. Alla 

deras utsagor voro så nedriga och låga, 

att de väckte meramedlidande änafsky. Blott 

Tolleron, en fotmskärare, vann, genom styrkan 

af sin charakter och djerfhetenisina 

svar,något deltagande. Han och hans båda 

medbrottslige,Pleignier, en sadelmakare, och 

Carbonneau, en «krifmä«tare, blefvo den- 7 

Juli dömde, för majestätsbrott, att förlora 

högra handen och halshuggas; de öfriga 

blefvo dels frikända, dels dömda till flerårigt 

fängelse eller deportation. Af sådana 

sammansvärjningar hade man föga att frukta,ehuru 

denstämning, hvarifrån deutgingo, 

torde hända var blott alltför fruktansvärd. 

Midt underdesta landsförvisningar,sammansvärjningar 

och upplopp, förmälde sig 

Hertigen af Berry med Maria Carolina The» 

resia Fredrica, Konungens af Neapel dotter-dotter. 

Hennes förstasammanträde med 

dess gemål och kongliga familjen skeddei 

en park vid Fontainebleau, der man för 

detta ändamål uppslagit tält. Den 16 Juni 

skedde intåget ihufvudstaden; sittandejemte 

sin gemål midt emot Konungen, blef hon 

nu helsad af Bourbonernas vänner. Bredvid 

vagnen redo hennes svärfader Monsieur 

och hennes svåger Hertigen af Angouléme, 

samt framföre den tjenstgörande generalmajoren 

vid kongliga gardet, Marskalken

107 

Öudinot, Hertig af Reggio. Följande dagen 

skedde vigselnikathedraikyrkan Nötre-Dame. 

Denna förbindelse varisynnerhetmärkvärdig 

for Bourbonska husets arfföljd,emedan 

hitintills arfvingar blott furmos på Orleanska 

slägtlinien; ty Ludvig den XVIII sjelf 

var barnlös,och det äktenskap,hvaruti Konungens 

broders äldsta son Hertig Ludvig 

Anton af Angouléme under sexton års tid 

lefvat med Ludvig den XVlrs ochMarie Antoinettes 

dotter, hade icke ännu erhållit någon 

arfvinge. Blef således Hertigen af Berry 

äfven utan arfvingar, aå ärfdes Franska 

thronen åter af Hertigen af Orleans bch 

dess tvänne söner, af hvilka den ena var 

sex och den andra i|» år gammal. På detta 

sätt förhölldet sig med thronföljden. Hofoch 

folk-fester följde på Hertigens af Berry 

förmälning; blott den 18 Juni, årsdagen 

af slaget vid Waterloo, lefde manitysthet, 

för att skona den allmänna sinnesstämningen. 

Kort efter, sedan de deputerades kammare 

omröstat öfver financeplanen för år 

1815 — 1816, slutades den 29 April båda 

kamrames sammankomster. Utan all förberedelse, 

ja under synbar öfverraskning, 

uppträdde Hertigen af Richelieuipairemas 

kammare, ochide deputerades kammare 

dess president Lainé, för att uppläsa 

en konglig proclamation, hvarigenom sammankomsterna 

för år 1815 ansågos slutade,

108 

®eh~ da för ar rßi6* utsattes till den ■£■ 

©ctober. Denna hastiga prorogation, den 

torrhet^ hvarmed den skedde,utelemnandet 

af hvarje yttrande, som kunde tillkännagifva 

bifall, förorsakade hos båda. kamrarna 

missnöje;-och,,när de deputerades kammara 

upplöste sig, och flere dervid utropade det 

brukliga, ordet "Lefve KonungenL" felades 

det icke heller en och annan röst, som betydningsfullt 

tillade: om, a n (quand. me? 

me)i 

Den sauna orsaken till denna oväntade 

prorogation har blifvit obekant. Några 

hafva tillskrifvit denEnglands och Rysslands 

inflytande, hvilka,såsom måne om fredens 

bibehållande, föreslagit delta steg. Det är 

sannolikt, att ultras royalisternas häftighetide 

deputerades kammare föranledda 

denna hastiga prorogation. Der oförståndet 

en gäng blifvit rådande, uteblifva icke hel»? 

ler ränker. Få dagar föreprorogationenerbjöd 

sig enbland kammarens ledamöterien 

hemlig sammankomst, att bevisa en sammansvärjnings 

tillvarelse, som hade dyna-stiens 

förändring till sitt föremål;men,icke 

nöjd dermed, nämnde han flere ministerens 

medlemmarsomdeltagandeidenna samman-svärjning. 

Det intryck,han derigenom gjorda 

på alla de församlade, svarade mot vigten 

af hans angifvelse. Redan var kammaren 

färdig att fatta utomordentliga beslut,då mi- 

Qisteren förekom densamma och hindrade 

*

-. 

>- 

109 

dén förargelse, som ofelbart skolat uppkomma 

af en sådan partianda. 

Huru oväntadoclrförvånande denna prorogation 

än må hafva varit förultra royalisterna, 

så nedslog den likvälicke deras mod. 

Ty, då detichartan var faåtstäldt, att de 

deputerade skulle väljas för fem år, och det 

på sådant sätt, att kammaren årligen till en 

femtedel förnyädeg, så kunde de räkna på, 

att, hvad som i första sammanträdet slagit 

felt, skulle lyckasi det andra och tredje. 

Konungarikens öde blef således alltid osäkert 

och vacklande; och, som grundfelet 

lågibristen på en tjenlig val-lag, så kunde 

man förutse, att oroligheterna icke skulle 

kunna upphörs, förrän denna ''bristfällighet 

blifvit häfven. Detta var således den tanka, 

som de följande månaderna skulle oafbrutst 

utarbetaö. Det ankom på intet minre, 

än att ställa allt så, att den utveckling, 

som en 28-årig revolution gifvit Franska 

väldet, genom de deputerades kammare 

blefve skyddad, därigenom att man fogade 

det så, attidenna kammare endast sådana 

personer finge tillträde, som genom sin förmögenhet 

måste vara fiender till alla nyheter 

och hvälfningar. Val-lagen måste således 

vara af -den beskaffenhet, att den 

träffade demokratien och aristokratien, så 

att konungaväldet blefve skyddade genom 

xrlUs väl insedda fördelar, utan att det vi-

110 

dåre biefve fråga om några föråldrade rättigheter. 

Man kan icke bestämdt uppgifva, hvilken 

den varit, som uppsatt denna lag; policeministern 

de Cazes ansågs likväl allmänt 

för den, som uttänkt densamma, och måste 

sedermera afven bära hela motpartiets hat 

derför. Förhåller det sig verkligen så, då 

kanmsn åter säga, att han genom dennalyckliga 

tanka beredt sig den odödliga förtjenst, 

att halva sparat Frankrike ännu en revolution 

samt försonat folk och dynastie med 

hvarandra. Val-lagens elementer voro följande: 

man antog Frankrikes befolkning 

till omkring 30,000,000. Bland denna befolkning 

antog man nu för alla städer, byar, 

gårdar 120,000 husfäder, som årligen 

erlade 300 francs iutskyltier. Åt dessa 

öfverläts valrättigheten, som således fölli 

medelståndets händer, likväl så, att de 

icke fingo välja bland sig sjelfva. Den, 

som ville inträdaiåa deputerades kammare,måste 

bevisa, alt han vore 40 år gammal 

samt betalade 1000 francsiårliga utskylder. 

Antalet af de husfäder, som hörde till denna 

sednare klass, blefvo för hela Frankrike 

antagna till ett antal af 16,000; och,då åratalet 

af dem, som kunde bU;va valde till 

ledamöteride deputerades kammare, blott 

steg till 253, så kxmåe det aldrig blifva 

svårt, att utur den sistnämnda klassen utleta 

dessa. Hufvudtankan i denna val-lag var

111 

således, att 255 deputerade genom 120,000 

väljare skulle valjas för den andra kammaren 

bland 16,000 de hög»t skattande, och 

att dessa valde skulle skydda nationens fördelar 

och följaktligen bilda dess tyngdspunct. 

Vid sådant valsätt behöfdes hvarken 

hofveta inflytande, eller ministrames 

medverkan; båda voro lika Öfverflödiga, ja 

till och med omöjliga. Med den högsta 

frihet, som någonsin kan medgifvas ett folk, 

i anseende till valet af dess representanter, 

var, jemte det öfriga af statsförfattningen, 

regeringen äfven räddad, ochierkännandet 

af rättmätigheten af den nya besittningsrätt,som 

under revolutionen tillkommit, fann 

dynaslien en säkerhet, som på intet annat 

sätt kunde tillvägabringas. Framför allt var 

ända till sista snåren den fara undanröjd, 

att från de deputerades kammare se en ny 

revolution utgå, som, under förebarande af 

rättigheter, likväl kunde blifva lika så förstörande 

som den föregående. Ultra royalismen 

var, om ickeisitt frö qväfd, åtminstone 

förlamad och krossad. 

Förrän en sådan val-lag kundeinföras, 

måste den förra de deputerades kammare 

formligen vara upplöst; ty vid en sammansättning, 

sådan som denna kammares var, 

kunde aldrig förmodas» att den skulle gifva 

en sådan val-lag sitt bifall. De deputerades 

kammare upplöstea genom en konglig 

förordning af den 5 Sept. år 1816. I

112 

denna yttrades: "Öfvertygad om Fransmän». 

nens allmänna önskan, att constitutionella 

urkunden, grundvalen för Frankrikes lugn, 

orubbligt bibehålles, har Konungen ansett 

nödigt, att återställa ledamöternaide deputerades 

kammare till det en gäng fastställda 

antalet och deruti blott medgifva tillträdet 

för män, som/Uppnått l\q Ers ålder. 

Men, för att på ett sätt, svarande mot ändamålet, 

kunna ernå detta, hade det blifvitoundgängligen 

nödvändigt,att å nyo sammankalla 

val-collegierna, för att skrida till 

val af en ny de deputerades kammare. Få 

denna grund förordnade Konungen: i) Att 

ingen enda artikel af constitutionsurkunden 

å nyo biefve uraktlåten; 2) att de deputerades 

kammare upplöstes; 3) att de deputerades 

antal bestämdes enligt urkundens tredjeartikel;4)att 

arrondissementarnas och departementenaa 

valcollegier noggrannt skulle 

lörblifva sådana, som de genom förordningen 

af den 11 Juli hade blifvit fastställda." 

Kongliga förordningens öfriga stadgar voro: 

Arrondissementernaa valcollegier, som församla 

sig den 25 September detta år, välja så 

mångacandidater, somdepartementet kommer 

att välja deputerade. Departementemas valcollegier 

församla sig den4 October detta år 

och välja åtminstone hälften afdedeputerade 

bland de ef arrondissementets valcollegier 

föreslagna candidaterna. Är antalet uddaaf 

departementets deputerade, så måste det ud- 

I

113 

da antalet alltid komma de föreslagna candidaterna 

till godo. De departements collegier, 

som blott utnämna en enda deputerad, 

kunna efter behag utnämna denna 

bland candidaterna eller icke. Hvarje val 

anses som icke gjordt, hvarvid icke hälften 

af valherrarne och enderutöfverinfunnit sig. 

Den absoluta pluraliteten erfordras förhvarje 

deputerads väljande. Om arrondissementernas 

valcollegier icke skulle hafva gjort 

antalet af sina candidater fulltaligt, så förhindrar 

icke detta departements collegierna 

att skrida till val. Val-protocollerna skola 

undersökas af de deputerades kammare, och 

valens rigtighet af dem afkunnas. De 

valda deputerade äro förbundneattför kammaren 

framlägga ett bevis öfver sitt födelseår 

och derigenom ådagalägga, att de uppnått 

en ålder af 4° år; tillika måste de 

uppvisa ett intyg från prefecten, som, genom 

utdrag af contributions-längderna,bevittnar, 

att de blifvit taxerade till åtminstone 

1000 francsdirecta utskylder.Manfår dervid 

inräkna, för mannen, de contributioner,som 

betalas för de*?s fru; för fadern de utskylder, 

han erlägger för sina minderåriga 

barn; en enkas utskylder få äfven räknas den 

son till godo, som man kan hafva valt;för 

magen får man beräkna, hvad hans som enka 

lefvande svarmoder contribuera;; för son 

Buchholz. VII. 8.

114 

eller mag få en faders eller svärfaders utskylder 

äfven räknas, så snart den ena eller andra 

på dem öfverflyttat sin rättighet. "Valförsamlingarne 

hållas och valen förrättas enligt 

den form och regel, som vid förra sammanträdet 

voro föreskrifna. Sammanträdet 

för år 1816 öppnas den 4 Nov. detta år." 

Denna kongliga förordning var ett askslag 

för det parti, hvars hala bemödande 

gick ut på att återställa den sakernas ordning, 

hvari Frankrike befanns före är 

1789. De gjorde a! T* möjliga försök att å 

nyo erhålla sate och stämmaiden nya de 

deputerades kammare; men, som den kongliga 

förordningen gjorde en ålder af _\o år 

oundgänglig, så kunde det blott lyckas några 

få att blifva valda till ledamöter. De 

uteslutnas antal måste blifva så mycket 

större, då pluraliteten bland de väljande, 

det vill säga den talrika klass, som mellan 

sig delat presterskapets och denutvandrade 

adelns egendomar, naturligtvis måste finna 

det öfverensstämmande med sina fördelar, 

att sådana deputerade blefvo valde, om hvilkas 

constitutionella tänkesätt de kunde vara 

öfvertygade. Valen utföllo således, åtminstoneiallmänhet, 

enligt Konungens och 

ministrames önskan. 

Denupplöstakammaren fann en vältalig 

försvarareiVicomte de Chateaubriand,som, 

sedan Konungens andra återkomst, fått sin 

platsipairemas kammare.Ien skrift, med

115 

titel: Monarchien efter chartan, söktedenne 

partigängare att öfvertala folket, det kammaren 

blifvit upplöstendast derföre, att den 

icke velat samtycka till de skogars försäljande, 

som nu mera utgjorde presterskapets 

enda öfverblifnaegendom; förordningen den 

5 Sept. härledde sig icke från monarchens 

fria val, emedan manisådant fall måste 

förutsätta, att Ludvig XVIII börjat helga 

revolutionen; fondernas stigande vore 

icke en följd af förtroendet för det politiska 

systemet, utan ett speculanternas konstgrepp. 

Chateaubriand, somutgöt sigidet 

bittraste tadel mot ministrarna ochisynnerhet 

gjorde ministern de Cazes till skotttafla 

för sina anmärkningar, sökteisynnerhet 

att för sig vinna allmänna tänkesättet 

därigenom, att han gjorde skilnad mellan 

det moraliska och materiella int&resset, så 

vidt de båda lågo grundade irevolutionen: 

nationalgodsens besittning samt de af, revolutionen 

utvecklade och af chartan helgade 

politiska rättigheterna borde beskyddas; 

deremot borde fastställandet af mot kyrko- 

Och statsförfattning stridande satser, lika så 

allt hvad som ginge ut på att antaga löftens 

brytande, stöld och orättvisa såsom lij

116 

förd af sin ifver förhierarchien, hade Chateaubriand 

icke allenast förolämpat Konungenioch 

genom dess ministrar utan äfvenidess 

egen person; och den naturliga 

följden deraf var, att Ludvig XVIIIutströk 

honom från listan af sina rådgifvare. På 

Fransmännen gjorde hans skrift ett svagt 

intryck, ©medan deiallmänhet insågo nödvändigheten 

af en bättre sammansatt de deputerades 

kammare. 

Till den 4 Nov. församlande sigiParis 

från alla håll medlemmarne för den nya 

deputerade-kammaren. Konungen öppnade 

samma dag sessionen med ett tal, hvars 

slut berättigade till de största förhoppningar; 

ty det hette der: "lika som vi äro troget 

undergifna religionens bud, villja vi äfven 

vara chartan trogne, hvilken, utan att 

vidröra religions-lärorna, inrymmer våra 

fäders trosbekännelse det densamma tillkommande 

företräde, samt,iden borgerliga 

ordningen, åt alla en vis frihet, 

samt at hvar och en det fredliga åtnjutandet 

af dess rättigheter, dess stånd och 

förmögenhet. Aldrig skall jagmedgifva, att 

denna grundlag våldföres; min förordning 

al den 5 Sept. har med tillräcklig tydlighet 

yttrat sig deröfver. Må, mina herrar! 

hvarje hat vara utslocknadt; måtte ett fäderneslands 

och, jag vågar tillägga, en 

faders barn i sjelf va verket blifya ett 

folk af bröder! Detta ar det ändamål, hvartill 

jag sträfvar, hvartill jag väntar mig a-

117 

der medverkan, och framför allt det frimodiga 

och ur hjertat kommande förtroende, 

som ensamt kan till en nödvändig enighet 

förbinda de trenne lagstiftningens grenar. 

Måtte ni räkna på den största beredvillighet 

härtill från min sida, och mitt folk vara 

försäkradt om mitt oryggliga beslut, att 

lika mycket qväfva ondskans företag, som 

tillbakahålla det allt för lågande nitets 

förvillelser." 

Så snart de deputerades kammare till 

Konungen öfverlemnat sintacksägelse-adress, 

och alla de formaliteter voro undangjorda, 

som försäkrastora sammanträdens regelbundenhet,började 

royalisternas parti å nyo sina 

anfall mot ministrarna. Underrättade om 

en val-lags tillvarelse, hvars pröfvandenära 

förestod,rigtade de sin hela styrkaisynnerhet 

mot policeministern, hvilken de betraktade 

som helaministerens själ. Anledning 

dertill gafs genom en advocats arresterande, 

som hette Robert, jemte dess son, för utgifvandet 

af skrifter, som dels gingo ut på att 

skymfa hela regeringeni allmänhet, dels 

de Cazes ensamt. Antoinetfe Robert, advocatensdotter, 

hade vändt sig till båda kamrarne 

med en böneskrift,hvaruti hon anklagade 

policeministern för våld på den 

personliga friheten. Pairemas kammare 

gjorde icke afseende på den klagandes anhållan. 

Men icke så de deputerades kammare. 

Isammankomsten den 28 Nov. höj-

118 

de sig flere röster, som fordrade, att policeministern 

skulle ställas till ansvar. Hade 

de Cazes derpå inlåtit sig, så hade intet varit 

lättare,än att tvinga honom till afiradanda 

frän ministeren. Han vägrade väl icke de 

upplysningar, man af honom äskade; men 

han blef i-ast vid det påslående, att man hos 

honom kunde få se acterna öfver hans förfarande 

med Robert och hans son. Deröfver 

uppkom mycket larm. Med mesta häftighet 

antog sig Vicomte Castel-Bajac denna 

böneskrift och familjen Robert. Ministern 

för inre angelägenheterna, Lainé, och 

Hertigen af Richelieu voro policeministerns 

försvarare. Efter en bullrande öfverläggning, 

dä Statsrådet Benoist och de deputerade 

Viiette, Salaberry och Maccarthy talade 

mot ministern, öfvergick de deputerades 

kammare den 29, på Statsrådet Serre's uppmaning, 

med en betydande pluralitet af röster, 

från den unga Roberts böneskrift till 

dagens ordning. Och på detta sätt slutödes 

denna storm, hvaraf royalisterne onekligen 

väntat lig en större verkan. 

Man kundeiden nya de deputerades kammare 

urskilja ett tredubbeit parti, nämligen 

de constitutionella,royalisterna och de ministeriella. 

Bland dessa var det förstnämnda 

på långt när det svagaste; men den rigtning, 

som ministrame gåfvo det af dem beroende 

partiet,bragte vågskålen återijemnvigt.Det 

skullevarit en olycka,som ickekunnatberäk-

119 

nas,omministrame gynnatultras'parti; ty,då 

skulle derasisig sjelft betydande antal blifvit 

förstärkt genom ministrames, och man 

skulle blott hafva sett förnyas förra årets 

kammare. Det egna skådespel, som kammaren 

framgent erbjöd, bestod deruti, att 

royalisternas antal och deras t&lenter nöd- 

gade ministrame, att spela den roll, som 

var deras^ naturliga rakt motsatt; ty,istället 

att försvarakronans rättigheter, måste de 

beqväma aig att försvara folkets. Imellertid 

såg man äfven under denna strid, huru 

litet blotas vapnen förslå, när deendast föras 

med skicklighet. 

Hvad som mest oafbrutet sysselsatte de 

deputerades kammare, var financeplanen. 

Financeministern, Grefve Corvetto, fordrade, 

för att betäcka statens behof år 1817, 

icke minre än 1,688,294,957 francs. Denna 

begäran grundade sig på Frankrikes heja 

lägeianseende till det inre och yttre. 

Aret 1815 hade icke litet bidragit till Franska 

financernas försämrande; ty å ena si1 

däri hade Napoleon Bonaparte, efter sitt 

infalliFrankrike, icke kunnat bestrida sina 

rustningar med reda penningar, utan med 

credit, och Frankrikes skuld hade på detta 

aätt biifvit ökadmed mer än 1000 millioner; 

på andra sidan kunde icke Franska regeringen 

uppfylla sina med de fremmaade 

magterna äfslutna öfverenskoatmeUer, utan 

att dertill erhålla 500 millioner francs. De

120 

lagutkast, som bildade budgeten förår 1817, 

öfverlemnades till en commission af 18 deputerade, 

för att af dem pröfvas; de voro 

Herrarne Lafitte,Roy, Camille-Jordan,Magneval, 

Montcalm, Louis, Gaudin, Hertig af 

Gaéta,Ganilh,Paccard, Labourdonnaye, Beugnot, 

Begouen, Magnier, Grandprez, Pontet, 

Lormand, Joliivet, Morgan och Barthe-* 

la-Bastide. Deras åsigter voro helt olika 

och föranleddeisjelfva commissionen de 

vigtigasta undersökningar. Dessa fortfort» 

öfver tvänne hela månader, och likväl blef 

ingen öfverensstämmelse resultatet deraf. 

De constitutionella hade dock beständigt 

öfverhanden, och den afvikande minoriteten 

inskränkte sigtill fyra eller fem röster. 

Slutligen aflemnade Herrarne Roy och 

Beugnot den 25 Januari sina länge väntade 

berättelser*-; de hade delat arbetet mellan 

sig, den förra tagit utgifterna, den sednare 

inkomsterna på sin lott. 

Den modifierade iinance-pTanen fann 

talrika motståndare i de deputerades kammare, 

och aldra lifligast blef den bestridd 

af ultras. Men bland alla dem, som förkastade 

den, utmärkte sig de VilJele framför 

någon annan; och, som hans argumenter voro 

de kraftigaste, och de inkast, han gjorde 

mir.istsarna och commibsionen, förrådde mesta 

sakkännedom, tro vi oss så mycket 

minre kunna försumma att meddela våra

ti 121 

läsare det väsendtligaste deraf, som alla 

Europas stater lida af ett och samma onda. 

"När, sade han — iFrankrikes stora 

olyckor, då fremmende härar innehafva våra 

fästningar; då vi äro förpligtade, att inom 

fem års tid till fremmande magter betala 

en utomordentlig contribution af 1500 

millioner, då Konungen och dess familj 

gifva stora exempel af uppoffring och afatå 

en tredjedel af sina inkomster; då folket 

på ett år, utom de vanliga, så högt 

drifna, utskylderna, äfven erlaggtiutomordentliga 

utlagor 200 millioner; då staten 

slutligen under första året af den si förfärliga 

krisis,hvari den sväfvar,äfven gjort 

ett lån af 6g millioner på 9 procent — när 

under dessa omständigheter ministrame på 

hela sin budget icke kunnat bespara 30 

millioner, nar deras räkningar tvärtom bevisa, 

att de haft nära 44 millioner nya, icke 

bevilljade, utgifter; när de tillåta sig att 

göraiklingande mynt för 50 millioner utbetalningar, 

som de enligt den sista financelagen, 

hvilken af dem sjelfva var föreslagen, 

bordt göra på ett med statens läge mer 

öfverensstämmande sätt; när de, föratt betacka 

de från det förflutna året återstående 

utgifterna, gjort en ny skuld af 10 millioner, 

som äfven måste återbetalas i reda 

penningar: så begriper jag ganska väl allt, 

hvad jag sedan sex månader sett, och hvad 

som alltid var mig oförklarligt. Jag kan

122 

således icke mer dragai tvifvel tillvarelsen 

af en ny nation, som, enligt hvad man försäkrar 

oss, endast ksn uppstiga ©ch bibehålla 

sig genom utrotandet afall partianda och alla 

partigängar*». Idetta fall bestå då de omtalade 

part-igäcgarna »f alla skattskyldiga. 

Vi kunna, thy värr! iclia längre neka det: våra 

långa borgerliga ©roligheter och vårt 

långa öfveråerrakapiEuropa hafva hos oss 

bildat en egen klass af några tusen människor, 

hvilka, genom sina contractar med 

regeringen, sina politiska och financiella 

speculstioa§r, &iv vanaatr varaibesittning af 

alla isdrägtiga ämbeten, nödvändighetenatt 

betäcka stora utgiftar med stora inkomster, 

ca lång tid betraktat hela Europa som ett 

vidsträckt fält attskörda på och, sedan detta 

icke msr kunde ©ga rum, vm anse Frankrike 

som sin egendom. Må vi dock ej medgifva, 

att man öfver osa utöfvar något förtryck. 

Må vifaeldra följa vår .Konungs råd, 

som med så mycken sanning sagt till oss: 

"Det förstamedlet till våra utgifters bestridande 

är sparsamhet." Hvarje verkställd 

reduction, hvarj© indraget ämbete, hvarje 

inställd pension måste i departementerna 

blifva en uppmuntras» för de ökattskyldige, 

att uppfylla sin pligt. Detta helsosamma 

ändamil måst® vi med alla krafter söka att 

ernå. Slöseriet, yppigheten, vanan att lefva 

rikligt på allmänhetens bekostnad, äro 

sedan några år allt för mycket inrotade, att

123 

rätt snart och på en gång kunna håfvas; 

men, om monarchens tänkesätt och ministrames 

fasta beslut icke skulle vara tillräcklige, 

attutföra detta, så måste vi komma 

dem tillhjelp, på det de desto minre må 

vara frestade att lemna del ondafritt spel. 

Ju mer J gifven, desto mer blir förslösadt. 

Ministrarna äroistrid med personerna: 

det är dem mycket lättara att upphäfva ämbetena 

an afdanka ämbetsmännen. De deputerade, 

som ickeäro ämbetsmän, tillkommer 

det att undersöka,om det är nödvändigt 

att bibehålla ämbetena, och sedan 

att blott votera löner för dem, hvilkas bibehållande 

föreskrifves af det allmänna intereiset. 

Kammaren, som voterar öfver utskylderna, 

tillkommer det att uppfylla de 

afsigter, som hysas af Henrik IV:s värdiga 

efterföljare, och hos honom spela Sully's> 

roll. — Ispetsen för ämbeten utan arbete, 

men icke utan emolumenter, prunka statsministrarne. 

Såsom bevis af monarchens 

tacksamhet eller gunst är en så ärofull titel 

ostridigt tillräckligioch för sig sjelf; men, 

då han gifver ett ämbete, som icke erfordrar 

något arbete, så borde han dermed 

icke heller förena någon lön;ämbetet biefve 

derigenom blott så mycket ärofullare 

och mer anseddt. Sedan mötavi understatssccreterare-ämbetet, 

en så alldeles ny befattning, 

att det vore öfverflödigthär anställa 

någon undersökning om dess nytta.

124 

Understatssecreterare posterna ega blott rum 

inågra ministrars bureauer och nu först på 

sista månaderna. Då förut sådana icke furmos, 

kan man väl utan bevis antaga,att de 

icke äro alldeles nödvändiga. Dsssa ämbeten 

kunna således indragas. Statsrådens 

löner stiga, förvaltnings-kostnaden inberäknad, 

tili mer än 800,000 francs. Jag hade 

väl skäl att fråga, hvad statsrådet kan 

hafva gemensamt med vår conslitution,som 

ej erkänner det, och hvilka fördelar det 

väl kan medföra under vår representativa 

regering, som icke behöfver det. Appellations 

domstolaraes reduction från 27 till 18, 

och tribunalernasiförsta instancen från 

561 till 300 skulle, som ministern försäkrar 

oss, tillskynda staten en besparing af 3, 

000,000. Man kan således icke hastigt nog 

verkställa den; tolf parlamenter voro fordom 

tillräckliga. Bureauernas underhåll, 

kamrerames, bokhåliarnes och cassaförvaltarnes 

aflöning vid fnanceministeren kostar 

staten en summa af 3,600,000 fr., det 

vill säga, mer an inkomsten af ett bland 

de skönaste departementerna, eller Öfre Garonne. 

Man finner dessutomi financemi- 

»isterens budget 500,000 francs till provisoriska, 

löner för de pä expectance ställda 

ämbetsmän, 542,000 francs till bestridande 

af utgifterna lör papper, bläck, längder, ved, 

ljus samt byggnadernas och mobiliernas underhåll,slutligen 

6y,000 francs till understöd

125 

för våra fordna agenteride afträdda provincerna. 

Men, för att ända till det oemotsägliga 

bevisa detta bureaukratiska systems 

missbruk, somigrund förstörstaten, 

vill jag vidare fästa uppmärksamheten dervid, 

att dessa stora utgifter blott äro en del 

af fiuanceministerens stora utbetalningar. 

De öfriga kunna icke beräknas; ty de uttagas 

af uppbörden, som ingår genom hvarje 

afdeloing af denna förvaltning,och hvaraf 

de blott lemna ifrån sig den'rena behållningen. 

Directeurerne för posterna, inregistreringarne, 

tullen, de indirccta utskylderna 

hafva sina bureauer med stående och 

provisoriska retraite-och reform-löner, och 

sina fonder för papper, bläck, längder o. 

s. v. På samma satt hafva general-directeurerna 

hvardera fyra till sju general-administrateurer, 

som bilda sin lilla conseil. Alla 

deisa machiner insattes af en regering, 

som ville eröfra verlden eller ock sjelf gå 

under. Den har ramlat. Låtom oss derföre 

vara kloka nog, att lemna ett system, som 

icke mer kan fullföljas, och låtom oss icke 

med 86 departementer bjuda till att underhålla, 

hvad detta systems stiftare genom 

en hel verlds utplundring hade all möda 

att kunna vidmagthålla. Förgäfves smickrar 

man sig med, att en budgetcommission 

inom få veckor skulle kunna bringa 

ljusidetta mörker; den kan blott se 

massor, då likväl endast enskildta factakin*

126 

na upplysa oss om det sanna förhållandet. 

Många ämbetsmän erhålla oerhörda gratificationer. 

Förvaltningames chefer hafva fri 

boning, fria meubler, fria vagnar, fri ved 

och fria ljus. Soqdiga hålla sig betjenter 

under namn af vaktmästareideras bureauer; 

och, som det säges, lät man till och med 

uppföra sockerbagaren och kammarjungfrun 

på förvaltningens stat. Huru kunnanu våra 

financer motstå ett sådant, ständigt tillvexande, 

med våra trångmål samtida,slöseri-system! 

Endast kammaren kan deremot 

sätta gränsor, derigenom att den blott bevilljar 

det oundgängligt nödvändiga ochmed 

all stränghet förfar mot de ministrar, som 

öfverskrida sin credit eller icke använda de 

fonder, åt dem anslås, för de ändamål,hvartill 

de blifvit anordnade. Ministeren begär 

af oss en milliard och 88 millioner 

francs. Summan af alla utskylder lemnar 

ännu ett deflcit af 314 millioner. Detta skall 

betäckas genom ett lån, och lånet tryggas 

genom betalningsfondens ökande. Med lånets 

villkor äro vi ej bekanta. Af statens 

skogar,hvilka man uppger såsom entillgång, 

anslår man åt presterskapet en massa, svarande 

mot 4 millioner inkomster. Men de 

5 till 600,000 hektarer, som man kan försälja, 

kunna icke inbringa mer an 400 millioner; 

och hvad är en sådan afbetalningsfond 

för en skuld af 4 milliarder! Hela financeplanen, 

sådan som den blifvit^ fram-

127 

laggd,förekommer oss således ganska många 

svårigheter underkastad vid dess utförande. 

Om man inskränkte sig till ett lån 

af öoomillioner och icke skapade mer än 

20 millioner nya rentor, skulle den sannolikt 

blifva lättare att utföra. Man kunde 

då göra en fortfarande besparing af 100 

millioner. 

Så talade de Villele. 1 öfvereostammelse 

med hopom, och till en del mad ännu 

större häftighet, bestreds deena financeplan 

af GrefveLabourdannaye, Garnier-Dufougeray, 

Castel-Bajac, Murandöf, Grefve 

Marcéllus,Cornetd'lac6urt och andra.Imellertid 

felades det icke heller samma financeplan 

ganska skickliga försvarare, bland 

hvilka Hertigen af Gaeta, Magaisr-Grandprez, 

Statsrådet Dudon, Joliivet, Morisset, 

Lafitte och Statsrådet Barante gjorde största 

uppseende. När man till slut röstadeöfver 

hela den nya Hnancelagen, förklarade 

sig 135 deputerade för och 88 mot densamma. 

Den antogs såledeside deputerades» 

kammare med enpluralites af 47 röster; 

och, då ministrame nu erhöllösegern, tyckes 

det, som de alltid borde erhålla den, 

så länge en högreuppsigt icke vakar öfver 

alla de speciella budgeterna; en uppsigt, 

hvars uttryckliga bestämmelse det vore att 

sätta en gräns för bureauernas tillvext och 

förvisa luxen från statens tjehit., t)© Villele 

hade blott deruti orätt, att nan'ville

128 

hafva denna förrättning uppdragen St kammaren, 

hvars bestämmelse var en helt annan. 

Medan finaneelagen ännu var under 

commissionens händer,blef utkastet för den 

redan omnämnda val-lagen kammaren meddeladt; 

och det var policeministern de Caz.es 

sjelf, som åtog sig detta svåra värf. Ultras, 

som insägo, att derma val-lags antagande 

skulle bereda deras undergång, gjorde 

derföre allt, hvad som stodideras förmåga, 

att förhindra den. Den blef under 

trenne veckors tid punct för punct oafbrutet 

bestridd, och under den långa tiden såg 

det ofta ut, som skulle ministrarnes ödebli 

att duka under. Men, när det kom till 

omröstning, gick val-lagen så igenom, som 

ministrarne hade önskat, mcd undantag likväl 

af några obetydliga ändringar; och från 

detta ögonblick var dynastien genom lagstiftningens 

organisation vida bättre skyddad 

an genom en armee af 300,000 man» 

X pairemas kammare uträttade Chateaubriands 

vältalighet alldeles intet mot de mest 

upplysta senatorernas insigt. Val-lagen blef 

således äfven af dem antagen. Prinsarne af 

det kongliga huset voro den sista tillflykten 

för ultras. Dessa uppsatte nu en 

protest mot val-lagen, som öfverlemnades 

af Cancelleren Dambray: de hoppades derigenom 

förmå Konungen att vägra sin sanction. 

Men Ludvig XVIII tackade cancel-

129 

leren for dess gjorda tjenster och utnämnde 

till samma ämbete Pasquier, som ditintills 

varit president ide deputerades kammare. 

Härigenom vann det constitutionella partiet 

fullkomligt öfverhandiministeren. 

Konungen hade så mycket störreorsak, 

att vara nöjd med sina ministrar, som 

de icke försummade att använda allt sitt 

bemödande för attlätta rikets bördor. Hundrade 

femtio tusen man fremmaade troppar 

voro onekligen en stor börda förFrankrike, 

och utsigten af fyra hela år, som de 

ännu skulle qvardröjailandets fästningar, 

var lika nedslående för regesäten som folket. 

Redan under sommaren öppnadesunderhandlingar, 

hvilka s föramål var att lätta 

denna "börda. Ministrame anhöllo om 

den fremmande armeens förminskning genom 

hemförlofvande af 30,000 man, pä dea 

grund att Franska nationen därigenom skulle 

bespara 30 millioner francs. Som det tycktes,understöddeHertigen 

af Wellington deraa 

anhållan hos de förbundna magierna,hvilka 

funno sig*beredvillige att tagaett steg,som 

kunde bidraga till Frankrikes lugn. Da 

förbundna magterna låto således, mot slutet 

af år 1816, 30,000 man hemtåga,hvarigenom 

den lifligaste glädje förorsakades 

så väl hos kamrarna somihela Frankrike. 

Buchheh, VII. 9

130 

Att betäcka sitt deficit för det löpande 

året, tog regeringen sin tillflykt till 

ett lån. Men,istället att derom anlita Franska 

penninghandlare, vände man sig till 

främlingar. BäringiLondon och Hopei 

Amsterdam furmos hugade att gifva ett lån 

af 4 2° millioner francs, som på tio års tid 

skulle betalas. Dessa banquierers vinst 

steg till 10 å 12 procent, hvaremot de 

förbundo sig att icke under 70 för hundrade 

försälja de 30 millioner renior, som de 

erhöllo. Den inrättning trallades nämligen, 

att de förbundna magterna erhöllorentorna 

för en contributionaf 140 millioner,likasom 

rentorna för 160 millioner till underhåll åt 

tropparne, för att af dem öfverlemnas till 

husen Bäring och Hope, att disconteras. 

Ehuru detta medel hos några medlemmar 

af de deputerades kammare, som ville 

se hvarje financernas förbättrandeutgå från 

besparingar och indragningar, mötteett lifligt 

motstånd; 6å felades deremot icke andra, 

som läto ministerens vishet all rättvisa 

vederfaras. Till dessa hörde Banquieren 

Lafitte, somiett den 10 Februari hållet 

talbevisade nyttan af detta lån under närvarande 

omständigheter och blott yrkade 

Schweizer gardets och en stor dels af lifvakten 

förafskedande, samt förklarade sig mot 

hvarje presterskapets gynnande på samfundets 

bekostnad. Hans tal gjordeidet sista 

afseendet så djupt intryck, att mini- 

4 x

■»31 

gtrarne funno sig' föranlåtnaatt använda sin 

verksamhet deremot. Stor-sigillbevararen 

Pasquier och ministern för inre ärendena 

gjorde det med så mycken framgång, att de 

constitutionella, öfverraskade af den sistnämndes 

tal, yttrade: "ännu ett sådant tal, 

och vi blifva royalister." 

Så snart ministrame vunnitide deputerades 

kammare bekräftelse på val-lagen, 

förelade de kammaren fUre lagutkast. Det 

första angick den personliga friheten, de 

villkor, under hvilka den kunde inskränkas, 

och förlängandet af lagen den 24 Oct. 1815 

med vissa förändringar. Äfven detta utkast 

blef lifiigt bestriddt, men aldramest af dem, 

som för ett år sedan med största beredvillighet 

hade röstat för landsförvisningarne. 

Slutligenblef lagutkastet antagetmed en pluralitet 

af 44 röster; och enligt denna kunde 

till den t Januari -8»8 hvar och en, 

som var anklagad att hafva complotterat eller 

förehaft stämplingar mot Konungens 

person, statens säkerhet och medlemmarne 

af kongliga familjen, arresteras genom en 

af presidenten för ministrames råd och policeministern 

undertecknad arresterings ordre, 

utan att man behöfdeställa honom till 

rätta. Ett annat lagutkast angick 

den, och man öfverenskom efter långa öfverlaggningar, 

hvarvid ultras visade sig som 

de häftigaste försvarare af tryckfriheten,att 

censuren öfver tidningar skulle fortfara till 

131

132 

den i Januari 1818, \ men att den Öfver 

böckerna skulle inställa*. Ministrames ansvarighet 

blef föremål för ett tredje lagutkast. 

Den var väl redan genom chartan 

fastställd; men ännu fanns icke någon lag, 

som närmare bestämde den och tillika fastställde 

de former, enligt ministrar 

finge dömas. De förseelser,genom bestickning, 

eller förskingrande af statens medel, 

för hvilka ministrame skulle kunna anklagas* 

blefvo således nogare bestämda, så 

väl som de former, hvilka borde iakttagas, 

sa ofta pairemas kammare skulle sitta 

som domstol, inför hvilken de deputerades 

kammare då uppträdde som an» 

klagara. 

Frankrikes invånarelugnade sig allt mer 

iden öfvertygelse, att deras fördelar verkligen 

försvarades; och, hade icke året 2816 

för hela Europa varit ett missvextår, så 

skulle man i Frankrike ännu allmännare 

försonat sig med en regering, somiså hög 

grad bar välvilljans stämpel. Men,der lifvets 

nödvändigaste behof beständigt stigaipris, 

der sällar sig förtvifian lätt tillorolighetsandan; 

och aldra lättast sker dettaien 

hufvudstad af utomordentlig befolkning, der 

den stora hopens sedlighet till en stor del 

beror af alla vanliga förhållandens fortfarande. 

Utsigterna till en bättre skörd"för 

år 1817 förminskade oroligheterna; ochefter 

den förändring, som skett med statens lag-

133 

stiftning, var nu pä hela sommaren blott 

fråga om en enda sammansvärjning, som 

dessutom icke var på allvar menad. Ett sällskap 

hade nämligen bildat sig, som antagit 

den sällsamma benämningen: De svarta 

hnappncdarnes förening',och enligt den bekännelse, 

som en till döden dömd adjutant 

vid namn Monnser aflemnade, var denna 

complotts ändamål ingenting minre än att 

med biträde af en fremmande magt störta 

närvarande regering. Denna angifvelse var 

alit för vigtig, att icke föranleda den ena 

arresteringen efter den andra, för att komina 

till det sannas urskiljande från det 

falska. Hela hufvudstaden kom öfver denna 

nya sammansvärjningien icke ringa 

spänning. Med otålighet väntade man den 

26 September, då de anklagade skulle inställas 

för assise-domstoleniParis. Dagen 

kom, och man samman&kockade sig frän alla 

sidor, för att bivista undersökningen. 

Denna fortfar till den 4 Octobar, då samtliga 

medlemmarna af de Svarta Knappnålames 

sällskap förklarades oskyldiga och genast 

försattesisäkerhet. 

Med lika aktning för fastställdaformer 

blef en menniskas process utförd,som gifvit 

sig ut för alt vara den år 1795 aflidne 

Dauphin, ochhvilken som Ludvig den Sjuttonde 

gjorde anspråk på Franska thronen* 

Dethar likväl icke blifvit uppdagadt, hvad 

som kunnat föranledadenna bedragares upp-

134 

trädande, eller hvad ändamål man dermed 

kunnat hafva. Enligt sittföregifvandevarhan 

Carl Ludvig Bourbon, Hertig af Normandie, 

Ludvig XVlrs och Marie Antoinettes 

son, född den 27 Mars 1786, vid sju års 

ålder insperradiTempeltornet, genom Herrarne 

Frotte och Guerville räddad ur detta 

fängelse och förd till Charettes hufvudquarter, 

hvarifrån man skickat honom till 

England. Af Georg den TredjeiSt. James 

palats öfverhopad med nådebetygelser och 

af honom erkänd för Konung af Frankrike, 

hade han återgått till armeeniVendée, 

försedd med alla för hans rättfärdigande 

nödvändiga papper, och icke 

långt derefter hade haniMadame Viotoires 

närvaro af Pius den Sjette blifvit smord. 

ISpanien hade Enkehertiginnan af Orleans 

igenkänt honom, och, sedan, efter hans 

återkomst till Frankrike, policeprefecturen 

skickat honom till hospitalet i St. Denis, 

hade han af policeministern Fouché blifvit 

igenkänd och räddad. Han hade sedangått 

iAmericansk tjenst, der han stigit till captens 

rang, och, då han derpå begifvit 

sig till Brasilien, hade han der blifvit anställd 

som öfverstevid rytteriet.IJanuari år 

1815 underrättad om Bourbonernas återuppstigsnde 

på Franska thronen, hade han, 

utan att förloraett ögonblick,stigit om bord, 

föratt åter begifva sig till Frankrike. Napo* 

leons återkomst till Frankrike samma år ha-

-■35 

de för honom blifvit ett oöfvervinnerligt 

hinder att göra sina anspråk på Franska 

thronen gällaade; och efter Napoleon» fördrifvande 

kunde han ej låta behaga sig sin 

farbroders - usurpation. 

Sådant var hans tal, och dervid åberopade 

han sig Hertiginnans af Angouléme 

och andra höga personers intygande. Lättrogenheten 

förskaffade honom anhängare, 

det felades tilloch med icke goda menniskor, 

som understöddehonom med stora summor. 

Redan visade sig oroligheter, då policeni 

St. Malö arresterade denna falska Ludvig 

och under tillräcklig bevakning skickade 

honom till statsfängelsetiRouen. Tvänne 

år förflöto,förrän processen mot honom 

kunde anställas. Mer än 70 vittnen uppträdde 

efter hand mot honom; och af deras 

yttranden befanns: att den föregifné Dauphin 

vore född £ VezinsiCanton Chollet, 

hette Mathurin Bruneau och var en trsskomakares 

son; att han, efter sin faders 

död, af sina syskon förskjuteni anseende 

till sin lättja och sitt släta uppförande, 

utgifvit sig för son af Baron de 

Vezins och som sådan blifvit upptagen hos 

Vicomtesse Turpin; samt att han, efter att 

äfven hafva blifvit bortjagadfrån detta hus, 

«edan han längeirrat omkring,slutligen återkommit 

6om Carl af Navarra. Ehuru genom 

ojäfaktiga vittnen öfverbevist, kunde 

Mathurin Bruneau likväl icke förmås

136 

till erkännande af sitt bedrägeri; och den 

fräckhet, han under förhören bevisade, var 

så ihärdig, att han till ochmed trotsade den 

cfver honom fällda dom med ett: jag är 

ändå denjag är. Ide förra tiderna skulle 

man icke hafva dragitibetänkandeatt straffa 

en »ådan bedragare med lifvets förlust. 

Men brottmåhdomstolen iRouen nöjde sig 

med att döma honom till en penningpligt 

af 5000 francs, fem ers fängelse för hans 

bedrägeri, samt tvänne års för hans obehöriga 

uppförande mot domstolen under 

ssmmankometerna, och till erläggande af 

tre fjärdedelar af rättegångskostnaden. Så 

slutades denna process. 

De 30,000 man förbundstroppar, som 

lemnat Frankrike, voro knappt hemkomna, 

förrän mimeteren sökte att vinna andra 

fördelar, som voro af ännu större vigt. I 

de sista fredsfördragen hade Ludvig XVIII 

förbundit sig att godtgöra de fordringar, 

som de förbundna monarchernas undersåter 

kunde visa sig rättmätigt ega hos 

Frankrike, i följe af Napoleons plundringar 

och förtryck. Till anspråkens undersökande 

hade man funnit för godt att nedsätta 

en serskild commission; tillika hade 

man fastställt, att, om commissarierne icke 

kunde blifva eniga, en högsta domstol då 

skulle afgöra öfver sådana anspråks rättmätighet. 

En fond till borgan skulle ställas 

på Franska statsskuldens stora bok 

och bestå i ett capita! af 3! milliooeE

137 

francs rentor, som till betalning skulle utfalla 

den 22 Mars 1816. Till följe af denna 

öfverenskommelse var en liquiderings 

commission nedsatt, och elt capital af 5! 

millioner till denna öfverlemnadt. Kammaren 

för år 1815 hade väl förökat detta capital 

med tvänne millioner rentor;menallt 

detta var icke tillräckligt, att tillfredsställa 

de reclamerandes fordringar; och redan 

före sammankomsterna för år 1816 åstundade 

de förbundna magternas ministrar 

af Hertigen af Richelieu ett nytt capitals 

inskrifvandeiden stora boken. Hertigen, 

som då framför allt var angelägen att se 

en ansenlig del af de förbundna magternas 

troppar afläg&nade, lofvade, att detta skulle 

blifva ett föremål för underhandlingar med 

de deputerades kammare. Men, som detta 

icke skedde, så förnyadede förbundnamagternas 

ministrar sin begäran; men detta hade 

ingen annan följd, ån att hela liquidations-icrättningen 

komioverksamhet; ty, 

sedan Hertigen af Richelieu undersöktcommissionens 

arbeten och funnit, att liquiden 

öfversteg Frankrikes närvarande tillgångar, 

befallde han commissionen att inställa 

sina arbeten. Detta skedde i Maj år 

1817. En underhandling öppnades,istället 

för liquid. Hertigen af Richelieu vände sig 

till de förbundna magternas ministrar,mad 

anhållan om bättre villkor, än dem, som 

i iradätractaten af år 1815 utstakades. I

138 

en till dem ställd note uppräknade han alla 

de bördor,som blifvit Frankrike pålaggda, 

sä väl som all den förlägenhet,hvaruti det 

befunne sig, vid uppfyllandet af de förbioser, 

som i iß:de och 2o:de articlarne 

ålades det. En förlägenhet, som ännu mer 

ökadesgenom ovissheten öfver beloppet af 

de summor, som till en sådan liquid erfordrades, 

och som naturligtvis i kammaren 

måste förorsaka en orolighet, hvars följder 

icke kunde beräknas. Han bifogade, det 

Frankrikes läge vore så betänkligt, att, 

om regeringen, utom det nya länet, ännu 

ytterligare ville göra fordringar af sådan 

vidd hos de deputerades kammare, utgången 

då kunde blifva ganska osäker; ville deremot 

de förbundnamagterna gifva sitt bifall 

till en annan method för godtgörandet af 

deras undersåters rec!amationer,och en hvar, 

efter storleken af sina fordringar, åtnöja sig 

med en summa i ett för allt; så skulle 

Konungen vid sina kamrars öppnande vidröra 

detta ämne isina tal. 

Ett sådant förslag måste af de åtskilliga 

magterna olika upptagas. Österrike 

och Preussen, som mest lidit under krigen 

med Frankrike, kunde icke vara serdeles 

fallne ett samtycka till Hertigens af Richelieu 

begäran. Men England och Ryssland 

voro åter annorlunda sinnade. Af de svar, 

som hofven lemnade,har blottPreussensblifvit 

bekant, Furst von Hardenberg lemnade 

det under ätt vistandeiCarlsbad, och det

139 

vasendtliga af de6S innehåll var: "Det dröjsmål, 

hvarmed Frankrike ginge till väga vid 

uppfyllandet af denna öfverenskommelse,vo« 

re stridande mot dess egna fördelar,då det 

förpligtat sig att betala dröjsmåls rentor, 

så framt liquiden icke skulle gå i fullbordan; 

det uppskof, fom hitintills egt rum, 

måste upphöra, emedan det vore stridande 

mot billigheten, som borde vara ett rättesnöre 

för hvarje laglig regering; Preussens 

regering såge sig icke berättigad att efter 

godtycke förordna om sina undersåters fördel 

och kunde derföre aldrig medgifva, att 

den på något sätt förnärmades; visserligen 

måste de steg,hvartill denna regering vore 

nödsakad alt vända sig,blifva stränga, men 

likväl på långt när icke liknande dem, som 

Frankrike fordom utöfvade mot Preussen." 

Huru allvarsamt detta svar nu också måtte 

hafva varit menadt, si låg det likväl i de 

politiska förhållandenas natur, att Preussen 

måste gifva vika, då dess bundsförvandter, 

vare sig af ädelmod, eller andra anledningar, 

visade sig eftergifvande; och vi skola längre 

fram se, huru hela liquiderings-saken slutades. 

Under det Frankrike förbättrade sina 

yttre förhållanden genom de inre, och 

dessa åter genom de förra, kunde det icke 

fela, att ju Europas allmänna tänkesätt 

allt mer vände sig till Bourbonska 

husets förmon. Val-lagen, som utfärdades

140 

år 1816, måste bgjraktas som den punct, 

hvarifrån all Frankrikes välgång utgår; ty, 

ju mer ultras* parti måste stiga tillbakai 

skuggan, desto mer försvann fruktan för 

en contra revolution,ochdesto lättare kommo 

de.regerade och de regerandeidet förhållaode, 

som ensamt kunde gifva utsigt 

till en blifvande inre fred. Konungen kooi 

den från honom utgående författning till 

hjelp derigenom, att han ur sin ministere 

uteslöt sådana, »om hittills varit ansedda 

som stöd för ultras,men framför allt Hertigen 

af Feltre, som äfven derföre var 

hatad, att genom hans ministere, inu 

varande omständigheter, det minsta kunde 

uträttas, ehuru denipensioner uppslukade 

de största summorna. Grefve Gouvion St. 

Cyr erhöll Hertigens af Feltre plats, och 

Grefve da Molé utnämndes å nyo till minister 

"för sjöärendena. De deputerades 

kammare, som slöts genom sammankomsten 

den 26 Mars, sammankallades till den 

5 November;, och de nya valen, som utgåendet 

af femtedelen föranledde,gåfvo denna 

gångett så stort öfverfiödpåconstitutionella, 

att allt nu blef lättare för ministrarna,och 

att de småningom kunde gå tillbaka inom 

de skrankor, hvarifrån ultras royalisternas 

anda utryckt dem; skrankor, som gjorde det 

till deras pligt, att öfverlemna folkets försvar 

åt dess representanter, utan att deremot 

åsyfta mer än regeringens fördelar. 

Det tal- hyar111cd Konungen öppnadedepu»

« 

141 

teradé-kammarans sammanträde för år 1818, 

bar stämpeln af en vida större säkerhet än 

de föregående. 

"De fredsfördrag "— säger han bland 

annat — hvilka jag. år 1815 måste underteckna, 

hafva gifvit resultater, som den tiden 

ännu icke kunde förutses och hafva 

gjort nya underhandlingar nödvändiga. Allt 

ger anledning hoppas, att deras utgång skall 

blifva förmonlig — att öfverenskommelser 

och fordringar, som vida öfverstiga våra 

krafter, måtte lemna rum åt andramed billigheten 

enligare. Kostnaderna för occupationsarmeen 

hafva blifvit till en femtedel 

förminskade; men den tidpunct är 

icke aflägsen, då denna börda kommer 

att helt och hållet upphöra, och vårt fädernesland 

åter får intaga den rang och 

glans bland nationerna, som tillkommer 

Fransmännens tapperhet och deras ädla 

uppföranda under olyckan. Men, för att 

ernå detta ändamål, behöfver jag me* än 

någonsin folkets enighet och överensstämmelse 

med thronen; denna kraft, förutan 

hvilken hvarje autoritet blir vanmägtig. 

Ju starkare denna autoritet blir, dessminre 

sträng behöfver den visa sig. Dpt sätt, 

hvarpå min magts förvaltare begagnat de 

dem meddelade fullraagter, har rättfärdigat 

mitt förtroende för dem; imellertid är det 

med största tillfredsställelse, som jag kan 

gifva eder tillkänna, att jag icke funnit för 

nödigt att bibehålla prevotal-domstplarna

142 

öfver den ilagen bestämda tiden. Jag har,t 

öfverensstämmelse med chartan,utfärdat en 

lag öfver recruteringen, och min villja är, 

att intet privilegium dervid blir gällande;att 

den chartans föreskrift, som utan undantag 

kallar allaFransmän till allagrader afmilitär 

och civil tjenstgöring.icke skall vara något 

bländverk,och att soldaten på sinärofulla bana 

ickeskall finna andragränsor änsina talenter 

och sin förtjenst. Om utförandet af en 

så helig lag erfordrar ett tillskott ikrigsministerns 

budget, så skolen J, såsom organer 

för mitt folks tänkesätt, visserligenicke 

försumma att skydda en inrättning, hvarförutan 

hvarken Konung eller nation skulle 

kunna ega rum. — Jag, som blott har 

en passion —-- mitt folks sällhet — — Jag, 

som blott för dess väl är ömtålig om den 

»— ■ 

magt, jag mot alla anfall skall veta försvara 

bär inom mig den känslan, att jag är 

af detta folk älskad, och finnerimitt hjerta 

den försäkran,att denna tröstaldrig skall 

felas mig." 

Dådetta Ludvig XVIIIis tal härflöt 

från känslor, som blott kunna ega rum i 

en icke oinskränkt monarchie, så blef det 

äfven med en omisskännelig enthousiasm 

upptaget af de flesta ledamöterna och äfvenså 

af nationen, sedan det blifvit offentligt 

bekant. Ideputerade-kammarens sammanträde 

för år 1818 utgjorde tryckfriheten 

och conscriptionen hufvudföremålen

143 

för Överläggningarna. Det con*tjfutionella 

partiet hade så mycken pfvervigt; att bland 

255 ledamöter 14° dertill räknades, då deremot 

ultras parti hiott steg till 75 och de 

så kallade independenternas nedsjunkit till 

40.Desto lättare blef således minirtrarnesseger.Ianseende 

till tryckfriheten misstrodde 

ministrame partiandan ännu allt för mycket, 

att öfver dess missbruk låtaedsvurna domars 

afdöma;likväl tycktei de öfver hufvud icke 

inse, att tryckfriheten vida mer vore ett 

constitutionens villkor,än ämne för en serskild 

lag. Det lagutkast, hvarigenom den 

öfverlemnades till de deputerade?, kammare, 

bestod af 27 articlar. Enligt de.tre första 

skulle deniFrankrike bekanta och boende 

författaren till en tryckt skrift, eller 

öfversättaren, eller titgifvaren-, ensam vara 

ansvarig för dess innehåll. Boktryckarens 

ansvarighet skulle deremot efter fjerde artikeln 

icke oftare inträffa, änide fall, då författare, 

öfver9attare eller förläggare för en 

skrift vore obekanta, elleriFrankrike icke 

boende, eller icke hade tnedgifvit trycknin» 

gen. Bokhandlarens ansvarighet komme 

äfven förstifråga,iden händelse boktryckaren 

icke kunde upptäckas. Men, om 

en skrift uppenbart uppmanade till förbrytelser, 

så skulle författare, öfversättare, 

utgifvare och boktryckare anses lika ansvariga 

och inställas för domstol. Ställandet 

till ansvar för en tryckt skrift skullei 

tvänne fall ega rum; först då denilagen af

* 

144 

den 4 October Sr 1814 fastställda förklaring 

icke blifvit gifven; fördet andra, när sjeifva 

den framlaggda skriften uppmanade till 

förbrytelser.Iintet annat fall skulle någon 

för en skrift förr kunna anklagas, än hon 

verkligen utkommit och blifvit bekant. I 

den nionde till tolfte artikeln bestämdes, 

hvad som hade afseende på en förekungörandetibeslag 

tagen skrift. Denefterföljande 

fastställde, att,då tre dagar, efter det 

antingen till police-correctionsdomstolen 

eller till general-procuratorn gjorda angifvandet, 

ingen dom fallit, beslaget och anklagelsen 

skulle anses som ogilltiga. Klagomålens 

gång uppgifves i sju puncter,och 

den 2i:sta berättigade hvar och en, som 

genom tryckt skrift blifvit förolämpad, att 

anföra klagomål antingen hos general-procuratorn, 

eller instructions-domaren. Processer,uppkomna 

genom tryckfrihetens missbruk,skulle 

afgörasaf åen orts domstol, der 

den anklagade vore bosatt; likväl skulle en 

sådan process upphöraatt ega laga kraft, så 

snart ett år vore förflutet efter skriftens aflemnande 

tili domstolen. Journaler eller 

periodiska skrifter, som upptaga politiska 

underrättelser och ämnen, skulle, till den 

1 Januari år 1821, icke kunna utgifvas 

utan kongligt tillstånd. 

Detta lagutkast fann så mycket mostånd, 

att ministrarna med en ganska obetydlig 

pluralitet vunco segern. Deras seger egda

145 

dessutom blott rum under vissa villkor; ty 

deniutkastet upptagna artikel,enligt hvilken 

dagbladen tillår 1821 skulle stå under ministrames 

censur, fann så mycken motsägelse, 

att dessa, föratt icke dukaunder, på några 

deputerades proposition, voro nödsakade att 

från det hela afsöndra denna anstötligäartikel. 

Tidningscensuren blef tills vidare 

blott fastställd för år 1818; och detta fortfarande 

bevilljade kammaren med 131 röster 

mot 97. De mest utmärktatalarne mot denna 

lag voro Martin de Gray,Ganilh, Grefve 

de la Bourdonnaye, Banquieren Lafitte, 

Paccar saml de afgjorda ultras Bonald och 

Villele. 

Ett lika motstånd erfor det af krigsministern 

inlemnade lagutkastet, angående 

armeens recrutering. Oltras ttppbjödo 

hela sin vältalighet, för att tillvägabrin-ga 

detta utkasts återtagande. De tadlade 

därvid: för det första, att det återställde den 

genom chartan upphäfda conscriptionen, för 

det andra, att det upprättade en departemental 

reserve af gamla soldater förkrigstider} 

för det tredje, alt det för befordran fastställde 

normer, enligt hvilka två tredjedelar 

af alla lediga platser endast skullebortgifvas 

efter ålder itjensten. Det första inkastet 

afviste man derigenom, att man sade: det 

chartan blott till formen hade afskaffat 

Buchhol*, VII* 10

146 

conscriptionen, men icke förpligtelsen till 

krigstjenst; ty den förklarade uttryckligt, 

att reoruteringen skulle bestämmas genom 

en serskild lag. Conscriptionens form var 

afskaffad, emedan en solidarisk förbindelse 

nu mer icke egde rum förall ungdom, som 

voreiconscriptions-åldern, och alla de, som 

genom lottning icke blifvit bestämda till 

krigstjenst, nu vore för alltid fria derifrån. 

Det andra inkastet afviste krigsministern 

genom den anmärkning, att reserven måste 

uppfylla tvänne fordringar, nämligen för 

det första den, att icke vara farlig för den 

allmänna friheten och icke till tunga för 

skattkammaren; och för det andra, att deni 

nödens stund erbjöde en skyndsam ochtillförlitlig 

undsättning. Ianseende till befordringarnainomtjensten 

hade oppositionspartiet 

påstått,att den föreslagnaprincipen 

gjorde intrångiKonungens rättigheter, som 

vid officers posternas tillsättande borde hafva 

fria händer. Derpå svarade krigsministern: 

oföränderliga reglor vid befordringarna 

vore så mycket nödvändigare, ju sälsyntare 

de blefvo; soldaten, lika som alla 

andra menniskor, håller sig så mycket mer 

till sina pligter, ju mer han ser, att man 

iakttager (fe med hans stånd förenade rättigheter; 

Konungen afstode icke från sitt 

prerogatif, när han sjelf underkastar en del 

deraf fasta reglor; ålder itjenst måste naturligtvis 

alltid betraktas som en rättighet, 

och,inskränkt inom vissa gränsor,kunde dan

\ 

147 

äfven befordra ett godt urval och förhindra 

ett dåligt. — Under tjuguen dagars tid 

ofverlades om detta lagutkast. Slutligenblef 

det med 142 röster mot 92 antaget den 5 

Februari. 

Det med påfven under loppet a£ 

förlidna året afslutade concordatet blef 

val förelagdt en kammarens commission; 

men, då, så snart detta concordat blef bekant, 

allt för många röster — och deribland 

ganska ansedda — höjde sig deremot, så gick 

det ur cornmissionens händer tillbaka till 

administrationen, utan att blifva ett föremål 

för offentliga öfverläggningar. Man insåg 

ganska allmänt, att, der en regerings förhållanden 

till samfundet blifvit fastställda genom 

en författningsurkund,hvarje tredje man 

förlorat sin rätt att blanda sigide allmänna 

angelägenheterna; man insåg dessutom den 

naturliga skilnaden mellan religion och 

kyrkovälde, och huru litet bådas anda hade 

gemensamt. "Det är obegripligt — sade de 

Pradt, för detta ärchebiskop af Mecheln — 

huru man kunnat komma på den tanken, 

att använda ett folks förmögenhet till nya 

kathedral kyrkors inrättande, då det tryckas 

af utskylder, och den ena hälften redan 

itvänne års tid varit hemsökt af hungersnöd. 

Huru lätt störtar man icke altaret 

genom nya kathedral kyrkors upprättandel 

Utblottademenniskors hjertanvända sig slutligenhelt 

och hållet tillden skatt,som förvalar 

öfverlafvorna af deras utkräfda välstånd.

148 

Financa-planen, eller den så kallada 

budgeten, förår 1818 fordrade 995,2/14,022 

francs. Då nu källan för dessa stora utgifters 

bestridande blott lemnade 767,778, 

600 francs, så måste åter sörjas för ett deficit 

af 225,465,422 francs genom ettnytt 

lån. "Frankrike,större än sitt lidande — " 

yttrar Financeministern Grefve Corvetto, 

vid denna budgets meddelande — skänker 

crediten det förtroende,att den skall skynda 

till dess bistånd; crediten ger till och med 

det tillkommande ett värde för oss,derigenom 

att den utbetalariförhand,hvad vi ännu 

framdeles hafva att vänta oss, och inger 

den säkra förhoppning,attisin tid capitalet 

skall vara återbekommet med renta. I 

sjelfva verket felades icke heller hvarken 

Franska eller Engelska banquierer, som voro 

färdige att göra detta förskott. Rentorna 

räknades till 16 millioner årligea. Utan 

all motsägelse bevilljade båda kamrarna 

regeringen den begärda crediten, tillsammans 

gifvande 4° millioner rentor, för 

att derigenom befria Franska gebietet från 

fremmande troppar. Med en pluralitet af 

176 röster mot 30 blef finance-lagen den 

29 April antagen. Den 16 Maj åtskildes 

kamrarne, sedan ett kongligt decret förklarat 

sammankomsterna slutade. 

De påföljande månaderna förflötoutan 

serdeles vigtiga händelser, under väntan 

på congresseniAachen, som skulle åtgöra

149 

om nödvändigheten att längre qfarstadca 

med de främmande tropparna iFrankrike. 

Fransmännens otålighetidetta afseende 

var så stor, att åtskilliga bland deputerade-kammarens 

ledamöter, medan den ännu 

var församlad,tilläto sig hotelser, så framt 

befrielsen det året icke skulle inträffa. 

Bland dessa utmärkte sigBaron Bignon, som 

under Napoleons krig med Preussen och 

Ryssland räckt en så hjelpsam hand till 

folkens förtryckande. Menannorlunda tänkte 

ultras öfver denna punct. Ideras ögon 

syntes ingenting farligare för monarchien, 

sådan den nu af Ludvig XVIII och 

hans familj blifvit inrättad, än de fremmande 

troppames aftåg. Ostridigt irrade 

de sig deri, så väl somimånga andra saker; 

ostridigt var det val-lagens afskaffande, 

som framför allt låg dem om hjer- 

■tat, emedan den för dem var en styggelse 

och förstörde den gamla feudaladelns 

anspråk. Imellertid. som de förstodo 

att göra sina angelägenheter till Konungens, 

gingo de i sin förmätenhet så 

långt öfver alla skrankor, att de genom en 

böneskrifthos de förbundna hofven anhöllo: 

"att de genom tropparnas afgång föreden utsattatiden 

icke måtteblottställa monarchiens 

grundpelare för faran att sammanstörta. 

Konungen — sade de — befinner sigiett läge, 

som erfordrar, att man räddar monarchien 

äfven mot dess villja, Beherrskad af sina

*1 

150 

ministrar, ginge han en demokratisk revolutiontill 

mötes,som visserligen skulle hafva 

de svåraste följder för hela Europa. 

Ministrame hade till den grad bemägtigat 

sig Konungens person, att han till och med 

icke lyssnade till sin adels råd. Efter befrielsen 

från de fremmande troppames ok, 

skulle Franska folket taga en ställning, som 

tvingade honom att gå längre än han hade 

velat. Det jäsningsämne,som låge hos folket, 

skulle oundvikligen medföra ett sådant 

resultat. Och det vore detta, som gjorde 

de fremmande tropparnas dröjandeiFrankrike 

till en nödvändighet " " 

Ultras stadnade icke dervid. Föratt desto 

säkrare ernå sitt ändamål, försmåddede icke 

att taga sin tillflykt till en sammansvärjning. 

Ommanicke påbördardem förmycket,så var 

planen den, att en rörelse af Bonapartisterna 

skulle bana dem vägen.Man såg från desödra 

provincerna, till Paris, en mängd menniskor 

ankomma, som icke gjorde någon hemlighet 

deraf, att de voro kallade. Bland dem var 

älven en viss Trestaillon,som man tillräknar 

Protestanternas mördande i Nismes och 

andra det södra Frankrikes städer. Genom 

menniskor af denna beskaffenhet ville man 

utföra ett uppror; och, medan det ålåg en 

Trestaillon att mörda policeministern, borde 

de sammansvurna föra fyra ministrar till 

Vincennes,der de på slottet skulle sättasi fängelse. 

Konungen ville man föratill Fontaine-

151 

bleau och der tvinga honom att upphäf* 

va förordningen af den 5 September, 

att återtaga val-lagen och tillintetgöra 

alla deputerade-kammarens beslut, sammankalla 

en ny kammare, gifva sin broder, 

under titel af rikets generaKlieutenant, 

all magt i händer och på detta 

sätt fullkomligt förvandla Frankrikes 

tillstånd. Baron Vitrolles var ppphofsman 

till denna plan: han var densamme, som år 

1814 > så hög grad innehade Konungens 

förtroende. Som deltagande idenna sammansvärjning 

nämnde man Matthieu de 

Montmorency, Jules de Polignac, Chevreuse, 

Puysegur, Fitzjames och Bruges; alla 

af gammal adel. 

Huru policeministern upptäckte denna 

hemlighet, har icke blifvit bekant; det påstås 

likväl, att den skall hafva blifvit yppad 

af en bland de sammansvurna, vid namn 

Berthier,efter ett samtal, som han haft med 

Cancelleren Dambray. Grefve de Cazes 

försummade intet ögonblick, att begifva sig 

med den gjorda upptäckten till Konungen, 

som då uppehöll sigiSt. Cloud och med 

lugn afhörde denna berättelse samt utsatte 

en timma, då han deröfver ville rådslå med 

sina samtliga ministrar. Imellertid ankom 

Frankrikes canceller afvenledestill St. Clcud 

och till Konungen, hvilken han åtminstone 

så vida underrättade, om hvad som förestod, 

att: han skildrade den smärta, som

152 

adeln deröfver erfor, huru den skulle ku*~ 

na rädda Konungen utur deras händer, som 

för»de Hans Maj:t och den kongliga famil-jen 

till deras undergång. Samtalet fortfor ännu,då 

Ministrame Richelieu,de Cazes,Lame, 

Pasquier, Gouvion de St. Cyr och Corvetto 

ankomrao. Konungen lät dem inträda och 

sade,efter några upplysningar! "Herr Dam» 

bray meddelar mig visserligen allt det öf-» 

riga". Cancellerens förlägenhet var icke 

liten; men, sedan han bönfallit om Konungens 

nåd och erhållit förlåtelses, sade han 

allt, hvad han kände om sammansvärjningen. 

Ludvig XVIHrs ovillja riglade sig 

blott mot Baron Vitrolles, som blef utstruken 

från listan öfver ledamöterne af Konungens 

consei.i och statsministrarne samt förlo*rade 

alla sina ämbeten och löner. Hela sammansvärjningen, 

j-å bekant den också blef, 

behandlades med störstaskonsamhet, det må 

nu antingen vara, att Ludvig XVIII icke 

ville bestraffa sina olykscamrater, eller 

att man icke, kort före congresseni 

Aachen, ville väcka ett uppseende, hvarigenom 

de förbundna monarcherne kunde föranledas 

att ändra sin mening om Frankrikes 

tillstånd. 

Under loppet af år 1817 erhöll-Frankrike 

Guyana tillbaka af KonungeniBrasilien, 

och Grefve Carra de St. Cyr emottog 

i sin Konungs namn besittningen den 5 

November samma år. Alla försök,att him

153 

kommaibesittning af St. Domingo, ledo 

skeppsbrott mot Negerchefernas motstånd, 

bland hvilka Christoph antog Konunga 

titel och kallade sig Henrik I. Frankrikes 

samtliga colonial besittningar utgjorde 

nu blott 850 quadrat mil med 350,000 

invånare. Visserligen intet föremål för en 

liflig sjöfart och handel. 

154 

för mycket tillkännagåfvo ett allmänt missnöje. 

Öfver orsakerna till dettamissnöjeärman 

icke så ense, att det vore historieskrivaren 

tillatet föredraga denena framförden andra. 

Prinsen Regenten var icke älskad: man tadlade 

hans seder; man tadlade framför allt 

hans förhållande till en gemål, som, hvilka 

fel nu än måtte falla henne till last,likväl 

lemnade England, för att göra ett långvarigt 

sin g«måls förakt någorlunda drägligt, under 

ett beständigt kringsvärmande i det 

södra Europa. Ännu minre var ministern 

för utrikes ärendena,Lord Castlereagh,omtyckt. 

Man kunde likväl icke påbördahonom 

något, som egentlige^ lände honom till 

vanära; men han var föddIrländare,och hans 

anseendekränkte således den Brittiska nationalstoltheten. 

Samma omständighetförminskade 

denaktning,manbordthysaförHertigen 

af Wellingtonianseende till de omisskänneliga 

tjenster, han gjort Storbrittannien, 

"som," enligt hvad enFransk författareganska 

rigtigtanmärker,"undersjelfva dödsfaranundsluppit 

sin undergång." Blanddeöfriga ministrarna 

var ingen, som styrde den allmänna 

opinionen; följden var den, att man trodde 

6ig berättigad att icke gifva regeringen 

nåf-on aktning och kunna tillåta sig hvarje 

steg mot densamma. 

f-'»s-| Till dessa anledningar för missnöje, 

hvilka man skulle kunna kalla personliga, 

kommo äfven andra. Statsskulden

155 

hade under sista kriget stigit till 800 (enligt 

andra till mer än 900) millioner pund 

sterling, hvilkas årliga förrenta.nde erfordrade 

mer än 4° millioner pund sterling, 

och, då statens öfriga behof derjemte äfven 

måste uttaga sin rätt, så låg deti 

sakens natur, att en ganska stor del af statens 

medlemmar skulle känna sig tryckta. 

Det hade kommit så långt, att man med en 

medelmåttig förmögenhet ej kunde njuta 

fördelame af borgarerätt i Storbrittannien, 

utan att nödgas utsätta sig för de 

mest känbara försakelser; men ännu sorgligare 

var deras läge, hvilkas anspråk hvilade 

på behofvet af dagligt arbete. Tvänne anledningar 

förenadesig allt framgent att göra 

fäderneslandet förhatligt för dessa menniskor: 

det högapriset på de aldra nödvändigaste 

behof, och bristen på tillfällen att 

genom handarbete förtjena sitt lifsuppehälle. 

Det förra berodde af ett penningsystem, 

hvars förändring icke stodiregeringens 

förmåga; det sednareimachinernas 

inrättning, som bemödade sig att gifva flitens 

producter för lindrigare pris genom 

besparingen af lefvande kraft. Ibredd med 

den utomordentliga rikedom, hvaraf en obetydlig 

del af nationen såg sigibesittning, 

hade mängdens fattigdom ökat sig till en 

verkligt förfärande grad. Tvänne tiondedelar 

lefde af välgerningar, och fattigtaxans 

belopp öfversteg ganska mycket stats*

156 

inkomsternaiett land af andra ordningen. 

Medelklassen försvann allt merochmer;och, 

då förr felott den mest tryckandenöd kunde 

föranleda till utvandringar, så var det 

icke sällsynt att se personer,iden säkra 

beräkning, att utskylder och fattigtaxor 

med tiden skulle förstöra dem och deras 

familj, söka undgå ett sådant missöde 

genom utflyttning till ett annat 

land. Den dåliga ställning, hvaruti man 

befann sig, var äfven till en del grundadi 

Öfvergången från krigstillstånd till fred. 

Js. ena sidan saknade man den spänning, 

hvaruti man sedan mer än 21 års tid hade 

lefvat, och kände en missbelåtenhet, som 

liknade ledsnad, vid tanken på en ostörd 

säkerhet; å den andra hade man under de 

offer, som krigstillståndet medförde, tröstat 

sig med en varaktig fred och bördornas 

försvinnande,som en kommande ersättning; 

men,då man nu lärde iuse, att dessa bördor, 

trots den slutligt ernådda freden, ännu 

komme att fortfara, så blef man icke allenast 

missnöjd, utan äfven färdig att icke anse 

freden för en så stor fördel, som deni 

sjelfva verket var. 

Detta må nu vara nog sagdt om orsakerna 

till missnöjetiStorbrittannien. 

Genast vid parlamentets öppnande, som 

skedde den 1Februari 1816 genom en commission 

af 5 lorder, uppenbarade sig oppositionspartiets 

rebelliska anda genom yt-

157 

trrfnåén af mistroendé och missbelåtenhet. 

Man ville genomdrifva en förbättring i 

tacksagelseadressen och deruti beklaga sig 

öfver det dröjsmål, som egt rum vid parlamentets 

sammankallande, så väl som öfver 

det tilltagande förfalletihandel och åkerbruk. 

Detta blef väl afvändt; men Lord 

Castlereagh upphörde icke att vara en 

skottafla för bespottande anmärkningar. Då 

denna lord,ienaf de påföljande sammankomsterna, 

försvarade Spanska regeringen 

mot de förbråelser, som en underhusets 

ledamot, vid namn Brougham, mot denna 

anfört, tillade Tierney med omisskännelig 

bitterhet: "den ädle lorden täcktes vid dess 

nästa sammankomst med utländska statsministrar 

säga dem, att det ännu gifves en 

församling, der det är tillåtet att fritt 

yttra sin mening." Vid ett annat tillfälle 

yttrade man: "att ministern så vant sig vid 

Kejsares och Konungars sällskap, att han nu 

ansäge det för ett nedlåtande, då han slutligen 

en gång åter visade sigiparlamentet." 

Mycket, som gaf anledning till häftiga debatter,förekom 

äfven under detta parlamentets 

sammanträde; men aldramest fann sig 

Brittiska publiken intresserad af den frågan: 

om inkomst-taxan skulle fortfara eller 

icke. 

Ministrame voro för dess bibehållande; 

och de grunder, hvarpå de stödde sina fordringar, 

voro ingenting minre än förkastli-

158 

ga: ty de anförde, att continental staternas 

krigiska ställning nödgade Storbrittannien 

till ett lika förfarande,och de nyss förvärfvade 

öar och gebieter måste besättas och 

beskyddas, samt attIrlands oroliga ställning 

äfven erfordrade en styrka af 25,000 man. 

Imellertid var intet ministrarna meraivägen, 

an det ofta förnyadelöftet,att inkomsttaxan 

icke skulle fortfara längre än kriget, 

och, till och med när de förmåddes att nedsätta 

denna tsxa från 10 till 5 på hundradet, 

hade parlamentet ännu mycket att invända 

mot en militärisk styrka af 150,000 

man, hvarigenom den allmänna friheten 

hotades. Man beskyllde ministrame förden 

afsigt, att de ville införa en militär-regering, 

och man ifrade deremot, att militäriska 

klubbar skulle få ega rum, mot slöseriet 

med militära befordringar och ordenstecken, 

mot militärens skiljande från 

borgareklassen. Imellertid inkomma till 

underhuset otaliga böneskrifter mot inkomst-taxans 

förnyande. Utan att deraf 

låta störa sig, föredrogo ministrame den 

närmare pröfningen af årets militär-stat. 

Deras tanke var, att, när man blifvit ense 

om ändamålet, skulle enigheten öfvermedlet 

(inkomst-taxans bibehållande) lättare 

kunna vinnas. De segrade verkligen den 28 

Februari (den dagen,då militär-statens ventilerande 

slutades) med en pluralitet af 120 

röster öfver sina motståndare. De ansågo

159 

sig redan vissa om den andra segern. Lord 

Liverpool, som förstelordeniskattkammarens 

råd, och skattkammarens canceller 

Vansittart trodde sig, med sin plan om 

inkomst-taxans fortfarande, kunna trotsa 

allmänna tänkesättet; de bekymrade sig således 

foga om de bönaskrifter, som strömmade 

till underhuset. När da sågo motståndet 

vexa, sökte de att vinna tid medelst 

omröstningensuppskjutande. Men det 

ögonblick kom likväl allt för snart, da utslaget 

måste faila. Skattkammarens canceller 

gjorde derföre den 18Mars proposition 

om inkomst-taxans förnyande, med denanmärkning, 

att man hvarken kunde betjena 

sig af ett nytt lån eller använda de sjunkande 

fonderna, utan att kommaiförlägenhet. 

Lord Castlereagh understödde detta föredragande 

genom ett tal, hvaruti han uppgaf 

detta årets inkomster tili 30 millioner 

pund sterling, men det kommande årets blott 

till 20 millioner; han nedlät sig till och 

med ända till böner,idet han slutade meå 

de orden: "att, ehuruidetta ögonblick 

ett intryck mot ministrame befunnes rådande, 

vore han likväl öfveitygad, att folket 

skulle låta rättvisa vederfaras den politik, 

som en helig pligt förestafvat, och 

vara färdigt att befordra och medverka 

för ett steg, oundgängligen nödvändigt för 

hela landets fortfarande flor och bestånd." 

Men, knappt hadehan slutat, förrän Broug-

160 

ham, Slr Francis BurdiK,Sir William Curtis 

och andra talade mot inkomst taxan; 

och, sedan kl. 2 på morgonen åhörames 

uppmärksamhet var uttröttad, och man samlade 

rösterna, visade det sig, att ministrarna 

blott hade 201 roster för sig,under 

det att 238 förklarade sig mot inkomsttaxans 

förnyande. Oppositionens högljud-» 

da jubelskri förkunnadeministrames förödmjukande. 

Oppositionen hade redanisista 

stunden vunnit styrka af de oberoende 

repreaentanterna, men aldra mest genom 

Wilberforces vänner, på hvilka ministrame 

räknat, utan att vara säkra om dem. 

Snart skållade detta glädjerop icke allenast 

ihufvudstaden, det spridde sig öfver 

hela riket; man betraktade denna seger 

öfver ministrarna som en folkets triumph. 

Från detta ögonblick blef det nu fråga 

om nyaanfallmot ministrarna.IÖfverhuset 

föreslog Hertigen af Bedford en undersökning 

öfver nationens tillstånd,idet han 

påstod,attutskylderna redan uppslukat hälften 

af Storbrittanniens inkomster; och att, 

om man ock försålde all jordihela England, 

så skulle försäljnings-summan knappt 

vara tillräcklig för statsskuldens betalande. 

Så sällsamt detta sista påstående nu än 

var, blef likväl Hertigens proposition understödd 

af en Prins af konungahuset. Detta 

var Hertigen af Sussex, sominlät sig på 

ett bittert tadel öfver förvaltningen} han

161 

kallade Parisertractatsn en öfverenskommelse 

med Ludvig XVIII mot Frankrike; 

han tadlade äfven den högamiiiitär-staten, 

hvars bästa stöd vore Yeomanry och milicen. 

Underhuset blef icke efter i sådana 

anfall; likväl gjorde oppositions-partiets ifrigaste 

anhängare snart den upptäckt, att 

ministrame,oaktadt de måst gifâ vika vid 

propositionen, att inkomst-taxan skulle förnyas, 

likväl hade allt förmånga vänner, atc 

alldeles förlora modet. För att återvinna 

folkets förlorade tillgifvenhet, läto ministrame, 

den 2o Mars, geaom skattkammarens 

canceller tillkännagifva,- att man äfven 

ämnade föreslå krigs-malt-taxans upphäfvande, 

på det att de ringare folkklasserna 

äfven mitte vinna någon lättnad, sedan 

de högre hade afskuddat sig inkomsttaxan. 

*) 

*)Med inkomst-taxan förhölldet sig på följande 

sätt. Bland de 1,129,000 familjer, somiStorbrittannien 

lefVa af handtverk, hade blott 2Öt5, 

000 kommitifråga vid inkomst-taxan, och äfven 

bland dessa voro 109,000 familjer, hvilkas 

inkomster icke stego ti!l ,50 pund st., fria från 

all betalning. Det fanns således blott 157,000 

verkligt contribuerande. Men äfven bland dessa 

måste lättnad bevilljas 121^000, emedan de kunde 

bevisa, att deras inkomster icke öfverstego 

150 pund st. Blott 36,000 familier betalade således 

fulla beloppet, och bland dessa furmos 

Buchholx,, VII. 11.

162 

För alt ännu verksammare från sig 

a.vända stormen af fiendtliga tänkesätt 

och öfver hufvud förändra tankarnas föremål, 

betjente sig ministrame af det 

konstgrepp, att kungöra Princessan Charlottas 

af Wales förlofning med Prins Leopold 

af Sachsen-Coburg, just då de hade det 

mesta att befara. Vid denna förmälning 

var intet så förvånande, som den brådska, 

hvarmed den gickiverkställighet. Att villja 

upprepa, hvad personer yttrat,som förmenat 

sig vara underättade om de sanna orsakerna 

och likväl icke varit det, vore visserligen 

att illa iakttaga historiens värdighet; 

vi inskränka oss således till att uppgifva, 

hvad som mest bekräftat sig såsom grundadt. 

Som Prinsen Regentens enda barn, var 

Princessan Charlotta af Wales den lagliga 

arfvingen till det största rike iEuropa. 

Hon var aderton år gammal, då hennes 

förmälning blef ett ämne för allvarsamma 

öfverläggningar. Hennes fader hade åt henne 

utsett till gemål Prinsen af Oranien, 

Konungens af Nederländerna äldsta son, 

'och, som man säger, var mellan båda de 

regerande husen aftaladt, att Holland fram- 

blott 36*92, hvilkas inkomster stego öfver 1000 

pund st. 

Inkomst-taxans afskaffande var således blott 

en välgärning för den bemedlade delen af na 

tionen.

f 

163 

deles skulle bilda en secundo genitur. Denna 

plan förstördesår 1814 under Kejsarens 

at Ryssland och Konungensaf Preussen närvaro. 

Icke derföre, att dessa monarcher 

skulle kafva ogillat denna förmälning; sakerna 

togo en annan vändning, och, ehuru 

intet med full säkerhet kan sägas, är det 

likväl en allmän tro, att den dåiEngland 

ännu qvarvarande Prinsen Regentens gemål, 

dertill öfvertalad af sin broder, den sist 

aflidneHertigen afBraunschvreig, förmåttsin 

dotter att vägra dess hand åt Kronprinsen 

af Nederländerna. Men härmed må hafva förhållit 

sig huru som heldst; allt nog, Princessan 

af Wales förklarade, att intet politiskt 

interesse någonsin skulle hafva inflytande 

på hennes val af en gemål, och at* 

hon icke funne sig vid Kronprinsen af Nederländerna. 

Denne begaf sig således tillbaka 

till Holland, mottog befälet öfver 

Nederländs-ka tropparne och skördade det 

följandeåretispetsen för dem både bless-urer 

och ära samt förmälde sig sedermera med 

Storfurstinnan Anna, Kejsarens af Ryssland 

syster. Imellertid blef Princessan af Wales 

ett föremål för många försökatt erhålla 

hennes hand; men företrädet för alla a :dra 

erhöll en prins, som kanske aldra minst räknat 

derpå. Denne var Prins Leopold af Sachsen 

Coburg. Tjugufyra år gammal och lika 

mycket utmärkt genom sin gestalt som sina 

seder, befann han sig» som Ryssk general,i

164 

Kejsarens af Ryssland suite, då Princessan 

af Wales år 1814 först lärde känna honom. 

När nu hennes fader med enträgenhet fordrade,att 

hon skulle bestämma sig förnågon 

man af hennes rang, föll valet på Prins 

Leopold af Coburg, som derigenom fick ut» 

sigt tili Brittiska thronen. Ju minre detta 

nu kunnat förutses,dess mer förvånade det. 

Det felades naturligtvis icke afundsmän; 

och det ansågs derförerådligast att påskynda 

princessans förmälning. Kallad till London 

genoro en courier mot slutet af Januari 

månad år 1816, ankom prinsen dit under 

första hälften af Februari. Den 14 Mars 

lät Prinsen Regenten för parlamentets båda 

hus tillkännagifva, att han skänkt sitt 

kongliga samtycke till sin dotters förmälning 

med PrinsLeopold af Sachsen-Coburg. 

Parlamentet bevilljade genast dagen derpå 

en årlig inkomst af 60,000 pund sterling 

för det nya parets hofhållning. Prins Leopold 

afslog den honom erbjudna pairsvärdigheten, 

men antog deremot titel af Storbrittannisk 

general. Hans rang blef lika 

med prinsames af kongliga huset,och med 

denna rang förenade han titeln Hertig af 

Kendal, som hans tillkommande gemål skulle 

dela med honom. Förmätningen skedde 

den 2 MajiCarlton-House, Prinsen Regentenspalats,i 

närvaro af Drottningen,flere det 

kongliga husets prinsar och princessor, alla 

utländska ministrar, hertigarne af Bourbon

165 

och Orleans, ministrame och statsseereterarne. 

Vigseln förrättades, enligt Engelska 

kyrkans ritus,af Ärchebiskopen af Canterbury, 

som biträddes af Ärchebiskopen 

af York och Biskoparne af London, Exeter 

och Salisbury. En timma efter vigseln lemnade 

det unga paret Carlton-House, begaf 

sig till Oatlands,Hertigens aPYbrk lustslott. 

Icke långt derefter sjuknade déft unga hertiginnan. 

Flera rykten uppkommo deröfver, 

somhvarken blifvit vederlaggda eller bekräftade. 

Folket upphörde icke att sätta ett högt 

värde på princessan. Med förnöjelsesågdetin 

idet tillkommande, som allt försnart mörk-, 

nade; ty redan följande året upplöste en, 

oväntad död det band, som förenade den 

tillernade thronarfvingen med Prinsen 

af Sachsen-Coburg, och på detta sätt utslocknadealla 

förhoppningar, som fästat sig 

vid denna förening. Längre fram skola vi 

återkomma till detta ämne. 

Om det var ministrames afsigt, attlätta 

sin strid med parlamentet genom Prinsen 

»Regentens dotters förmälning med en yngre 

prins af huset Sachen-Coburg,så ernådde 

de fullkomligt sitt ändamål. De vigtigaste 

föremålen för öfverläggningarne rörde 

sedan den 10 Maj budgeten och förlängandet 

af fremlings-billen; och ibåda segrade 

ministrame. Utgifterna för ar 1816 

beräknades till 30 millioner 4 24-°°° pund 

atarling, som bevilljadea. De sista dagarne 

¥

\ 

166 

af Juni slutades sammankomsterna. Bland 

de acter, som från dem utgingo, hörde 

framför alla andra den, hvilken angick Na- 

poleon Bonapartes vistande på St. Helena 

och gemenskapen med denna ö; ty enligt 

denna var regeringen berättigad, att efter 

dess godtfiwnande anvisa för detta Fransmännens 

Kejsare ett annat statsfangelse, så snart 

klippan St Ijfeléna icke vore tillräcklig för 

dess säkra förvarande; tillika skulle hvarje 

försök att befordra Napoleons flykt anses 

som högförräderioch umgällas med dödsstraff. 

Trenne linieskepp, tvänne fregatter 

och flere briggar skulle bevaka tillgången 

till ett fängelse, som ansågs egaisitt förvar 

underpanten för Europas lugn. 

Bland alla Europeiska magter var Storbrittannien 

den enda, som under loppet af 

år 1816 dragit svärdet ur skidan. Detta 

blef blottadt — - till att förödmjukasjöröfvarne 

på Afrikanska kusten, somisitt öfvermod 

till och med börjat oroa Tysklands 

kuster. Storbrittannien, som under congresseniWien 

gjort sig så mycken möda 

att hämma handeln med Negerslafvarna, 

måste slutligen Anna sig skyldigt till de 

förebråelser, som gjordes det, att, såsom 

mägtig sjömagt, likväl gynna Europeiska 

Chri6tnas slafveri, emedan det 

icke satte några gränsor för Afrikanames 

sjöröfvener. För att från' sig vähra dessa 

förebråelser, skickade det vid vårens baljan

167 

Amiralen Lord Exmouth, eller för detta 

Sir Edvard Pellew, till Algier. De underhandlingar, 

som Lord Exmouth öppnade 

med Deyen, slutades ganska snart, emedan 

denne vägrade att göra slutpå de Christnas 

slafveri. Imellertid var ingen iiendtlighet 

följden deraf, emedan lorden ej var beredd 

derpå, eller en häftig storm hindrade 

honom att inlöpaiMolo. Endast Beyernei 

Tunis och Tripolis förklarade sig beredde 

att ingå en öfverenskommelse, hvarigenom 

de Christnas slafveri upphäfdes, och 

den vanliga lagen rörande krigsfångar infördes. 

Så återvända nu den Brittiske amiralen 

med sin flotta till Portsmouth. 

Men, knappt var han dit ankommen, 

förränAlgiererne förgingo sig mot Brittiska 

flaggan, störde corallfisket vid Bona och vid 

detta tillfälle dödade flera Christna. Nu 

hade Europas sak äfven blifvit Englands: 

iförening maä Nederländerna gjordes således 

anstalter till sjöröfvarnesförödmjukande. 

Den 24 afsegladt? Lord Exmouth å nyo på 

amiral-skeppet Drottning Charlotta. Hans 

flotta bestod af fena linieskepp, fyra fregatter,fem 

corvetter och fyra bombskepp, alla 

rikligt försedda med förstörings verktyg. 

Vid Gibraltar, dit flottan ankom 

den 9 Augusti, förenade sig dermed Holländska 

vice amiralen van de Capellen, 

anförande en escadre af sex fregatter

168 

och en corvelte. Denna förenade flotta erhöll 

dessutom ännu flera förstärkningar och 

visade sig för Algier med en styrka af 32 

krigsskepp. Här hade Deyen träffat nödiga 

försvarsanstalter. Muhammeds fana, detta 

tecken af en gemensam Museimännens 

strid mot de Christna, svajadeiAlgier, Tunis 

och Tripoiis; en krigshär af 20,000 

man var sammandragen, så att Algier liknade 

ett läger; från vallarna hotade ett icke 

obetydligt antal canoner; hamnen vari 

synnerhet starkt befastad, och~tolf nyss anlaggda 

batterier, förseddamed groft artilleri, 

skulle försvara redden. Dessutom förde 

Deyen sjelf öfverbefälet, och hans person. 

liga närvaro ökade det mod, som lifvade 

dessa sjöröfveriets och det Christna siafverieta 

försvarare.Som Deyenblef sin föresats 

trogen, börjades striden den 27 Augusti 

Jkl. 3 efter middagen. Britternas amiral 

lade sig blott ett pistolskott från hamnens 

ingång; de öfriga Engelska och Holländska 

skeppen beskötp batterierna, staden 

och hamn-dammen. Striden hade varat 

fem timmar, när, klockan mot 8 på aftonen,den 

Algieriska fregatt, som tillsperrade 

ingången till hamnen, från en båt antänd 

genom tvänne Engelska officerares 

djerfva mod, gaf utslagistriden; ty hastigt 

spridde sig elden till de andra skeppen, och 

hala Algieriska BJQmagten,goai hestodafsfr&- 

;

* 

169 

-gatter, L\ corvetter och 30 canonbåtar, blef 

plötsligen elt lågornas rof. Förlustenidöda 

och sårade steg till 5 captener och 1200 

man. Under sådana omständigheter lat Deyen 

genom en parlementaire anhålla om ett vapenstillestånd, 

med den förklaring, att han 

ville underkasta sig de af Lord Exmouth 

från början föreslagna villkoren. 

Det hade imellertid blifvit mörkt; 

skjutningen upphörde,och Brittiska flottan, 

som var starkt skadad och äfven,ianseende 

till sitt manskap, lidit en betydlig förlust, 

gick ut på den stora redden framför Algier, 

der den vid dagens inbrytande befanns liggande 

utom strandbatteriernas skotthåll. 

Lord Exmouth antog Deyens proposition; 

och den 59 afslutades ett vapenstillestånd, 

hvars hufvudpuncter voro följande: i) Algiers 

regering erkänner afskaffandet af allt 

slafveri för Européer inom Algiers område 

och försätterifölje deraf alla Europeiska 

slafvar genastifrihet; 2) som ersättning 

för deniBona och Oran tillfogade skada, 

aflemnas genast de 300,000 piastrar, hvilka 

Neapolitanarn6 öfverskickatför sina fångna 

ochislafveri varande landsmäns utlösande; 

3)Consulat presenternekunna bibehållas som 

personliga gåfvor afhvarjeankommandeconsul 

ochidess namn öfverlémnas; likväl få de 

aldrig öfverstiga ett värde af 500 pund; 4) 

Konungariket Nederländerna skall,iförhållande 

tijl den andel, som Holländska esca-

170 

dem haft i detta företag, åtnjuta samma 

privilegier som England 5) slutligen skall 

en ny och formlig handelstractat afslutas 

mellan England och Algier, hvaruti konungariket 

Nederländerna äfven skall deltaga. 

För öiiigt fastställdes, att Algier väl skulle 

vara berättigadt att föra krig med Europas 

magter, men likväl icke finge behandla de 

fångar, hvilka fölloi deras händer, som 

slafvar, utan blott som krigsfångar. 

Denna utgång ftjdnade långt efter deras 

väntan, hvilka hoppets, att Engelsmännen, 

som innehafvare af Maitha och de Sju 

Oarnes öfverherrar,för alltid skulle tillintetgöra 

sjöröfvare handtverket. Likvälmåste 

man till Engelsmännens urskuldande 

medgifva, att detta var minre lätt, än det 

mången kuude tyckas;ty,om än det Englands 

interesse icke tages i beräkning, att för 

detta land det är oundgängligen nödvändigt, 

till bibehållande af Gibraltars besittning, 

att på Afrikas norra kust ega vänner — 

huru skulle pjöröfveriethafva kunnat upphäfvas, 

utan att e.röfra af Afrikas norra ku&t 

hela den sträcka, som fordom erkändeRoms 

öfvervälde? 

Vi vända oss nu åter till England. 

Vid samma tid, som Lord Exmouth 

återkom tili Storbrittannien, var detta land 

en skådeplats för de häftigaste skakningar. 

Orsakerna voro mångfalldiga. Genom den 

stora nationalskulden hade missnöjet med

171 

parlamentets underhus stigit till sin högsta 

möjliga grad; ty man ansåg detta som denna 

skulds egentliga orsak, emedan man fann 

rätta driffjedern till dess bevilljandeniden 

omständighet, att 90 bland dess medlemmar, 

valda dels af öfverhuset,dels af ministrarna, 

för en vedergällning af 200,000 pund 

sterling, fortforo altförsälja folkets välfärd. 

Mer än någonsin sysselsatte man sig med 

förslag tili en parlamentsreform, som sedan 

20 år tillbaka icke upphört att vara ett 

föremål för eftertankan. Meningarne voro 

alltförolika öfveren sådan reform. De kunnigaste 

ville blott förhindraministrames och 

öfverhusets inflytande vid parlamentsvalen. 

Andra gingo längre. Ett sällskap hade bildat 

sig under namn af Spenceaner,eller Spencerska 

7nenniskovännerna,.ivilket,&h fram t man 

får tro de beskyllningar, som gjordes det, 

icke hade något minre för afsigt, än en lika 

fördelning af all jord. Den sats, att all 

"jord-besittning lika mycket tillhörde alla 

bland folket, var kan hända lånad från åem, 

som vid Franska revolutionens första början 

icke visste attgörasig gällande genom något 

bättre* Torde hända var den också en följd 

afett djupt medlidande med det elände,hvaruti 

störstadelen af Engelska folket allt mer 

nedsjönk, ju mer invecklade statens förhållanden 

blefvo. Utan att tillåta sig någon 

hotelse, utan att på något sätt recommendera 

våld, talade Spenceaneme om jordens

172 

lika fördelning, söm om något,' hvilket vore 

grundadt på Christendomens milda lära 

och naturens fria lagar; och en hvar; 

eom öfvergick till detta sällskap, måste högtidligterkänna, 

att ettfolks område vore dess 

samfällda och lika egendom, att hvar och en 

af dess afkastning borde ega en lika andel, 

att denna delnings utförandeskulle göraett 

slut på alla krig, förhöja folkens välstånd, 

förebygga allt politiskt förtryck och medföraettborgerligt 

förhållande,som, grundadt 

på frihet och rättvisa, icke skulle lemna 

något öfrigt att ön«ka. Det mest förvånande 

vid allt detta var ostridigt, att det tilldrog 

sig under omständigheter, hvilka allt 

för mycket liknade dem, då Graccherne 

spelade sin roll iRom; och, om dét än 

icke kan nekas, att det Spencerska sällskapet 

misskände samhällets egentliga väsende, 

så måste man likväl låta deras tänkesätt 

den rättvisa vederfaras, som af alla rättänkande 

alltid blifvit Graccherna skänkt. Med 

en enda shillings (Engelsk) erläggande kunde 

man förskaffa sig inträdeidetta sällskap, 

och ett tillskott af en shilling, vid 

hvarje fjärdedels års förlopp, bibehöll deltagandet 

deri. Detta sällskap, som var beräknadt 

på ett ganska stort antal,måsteblifva 

så mycket farligare, jumer dess grundsatser 

spridde sig; och, om det icke heller uträttade 

något mer, så afvände det likväl från regeringen 

sinnen,somiannatfallskulle fortfa-

173 

rit att under stilla åtlydnad finna sigi 

sakernas gamla skick. Imellertid förfela 

aldrig grundsatser af denna be kaflenhet, sä 

ofta de genom egna inrättningar vinna stadga, 

att förorsaka hväifningar. 

Utsigten till sådana låg så mycket 

närmare,som året 1816 äfveniStorbrittannien 

varit ett missvext år, och da godsegandes 

samt deras arrecdatorers fördelar 

aftvungit regeringen en eftergifvenhet, som 

kanske icke hade bordt ega rum. Manufactur- 

ochåkerbruks-interesset hade kommitistrid 

med hvarandra — utan tvifvel 

blott derigenom, att det förraiparlamentet 

med minre styrka försvarades än det sednare. 

Åkerbruket, som icke lidit någon 

skada af det 22-åriga krig, England fört mot 

Frankrike, ehuru för öfrigt nödsakadt att 

äfven deltagainationens bemödanden,hade 

ganska mycket förbättratoch utvidgat sig. 

Mycket ouppodladt land hade blifvit odladt, 

och all häfdad mark stigitivärde, genom 

den uppmuntran,åkerbruket erhållitihögt 

stegrade torgpriser. Då landtegendomar, 

somide förra tiderna utarrenderades för 

10 pund sterling årligen, nu stigit till ett 

tre och fyra dubbelt högrearrende, skyndade 

ganska många att nedlägga sina penningar 

i landte°endom; tili och med den 

tio procent höga inkomst-taxan förmådd'.' 

icke att afskräcka dem. Man förutsatte, au 

fördelame skulle forfara att vara de samuu;

174 

men denna mening rubbades föret af freden, 

derigenom att denna återställde handelns 

gamla förhållanden, nedsatte jordens afkastning 

till ett lägre penningvärde, än som 

öfverensstämde,icke allenast med åkerbrukets 

förraförmonlighet,utan äfven med dess 

fortfarande bestånd. Härifrån härledde sig 

alla bemödanden,som sedan år 1815 gjordesatt 

förekomma införseln af de förnämsta 

nödvändighetsvaror,och hvarigenom vi sett 

ett allmänt missnöje alstras. 

Föratt motarbeta åkerbrukets föregifna 

undergång, förenade man sigiparlamentet 

till utskott; men dessa utskotts berättelser 

voro så fullamedosanningar,motsägelser och 

öfverdrift, att man togibetänkande, att 

meddela allmänheten desamma. Ministrame, 

som förutsågo följderne af en sädes-bill, 

sådan denna fordrades, ville icke ingå derpå» 

För att hämnas, eller kan hända också 

blott för att sälta sigisäkerhet, bestridda 

underhusets ledamöterinkomst-taxan så länge, 

tilldess denna afgift, som var en bland 

hnanceplanens förnämsta stod, slutligen 

måste afstås. De större egendomsherrarne 

hade icke missräknat sig. Ministrame 

började att blifva eftergifvande, då de 

sågo sig nära sitt fall. Allt, somkom utifrån, 

blef, efter parlamentets seger, antingen förbjudet 

eller beiagdt med Oerhörda afgifter. 

Spannmål, kött, fisk, smör, ost och träd* 

gåidsfrugter,kort sagdt de varor, som man,

175 

vid medgifven concurnence, för en femtedel 

af de gällande prisen kunnat föryttratill den 

arbetande klassen,blefvo nu densamma amingen 

förnekade,dller lemnades de af så slät beskaffenhet, 

attderina svarade,iomvändtförhållande,mot 

det fem gånger högrepiiset,Derigenom 

förlorade manufacturisten,hittills van 

att betala utländska varor med egna tillverkningar, 

sina gamla kunder. Till alla länder 

skickade han sina tillverkningar;men,då han 

icke kunde taga fremmande producteri 

utbyte, blef honom intet annat öfrigt än 

att för en ringa penning bortslumpa dem. 

Under handels-speculationernas fullkomliga 

förfelandeafstadnade handeln; och man räknade 

nu dagar, då blott ett enda utländskt 

skepp inlqpp på Themsen. Som arbetet nu 

kostade fabricanten så mycket mer, som han 

tillika skulle upprätthålla åkerbruket, såg 

hansigsnart nödsakadattafskedasinaarbetare. 

Staten öfversvämmades nuien hast a£ 

otaliga tiggareskaror. Dessa Ludditer eller 

machin-förstörare,som 5 år förntiYorkshire 

föranledt så många oroligheter, och hvilka 

man då varit nödsakad att med dragoners 

biträde förskingra samt till en del äfven 

afrätta — dessa visade sig å nyo, och hvarje 

natt föröfvades sådana nidingsverk. Andra 

skandligheter kunde icke heller uteblifva, 

och allt för snart hörde mord till dagens 

ordning. Dessa uppträden voro lika rådandeiEngland, 

Skottland och Irland.

176 Men intet kunde vara mer välkommet 

for alla nybetskrämare, än denna jäsning 

och detta hotande inbördes krig. I 

sjelfva hufvudstaden höllos sammankomster, 

hvilkas ändamål svårligen kunde vara något 

annat än att sätta folkmassan irörelse mot 

regeringen och de rika. Framför alla andra 

var Sir Francis Burdett misstänkt att 

åsyfta något dylikt, för att genomdrifva 

sitt favorit-project om parlamentsreform; 

sedan visade sig, att han var oskyldigare, 

än man trott honom vara. Andra 

orolighetsstiftare felades icke heller. Från 

Bristol hade man förskrifvit en folktalare, 

af hvars intet skonande tunga man väntade 

sig de största under. "Folkets nöd och elände", 

mente han, "vore erkända. Hela landet 

suckade under bördan af en skuld, som 

det icke längre förmådde bära. Man borde 

söka grunden till detta ondaiunderhusets 

falhet och uselhet. Ur denna mörka 

håla hade ett långt, orättvist, grymt och 

förhärjandekrig utgått, och följden af detta 

krig hade blifvit en outhärdelig skuld, som 

tryckte alla lika mycket tili marken, så väl egendomsherren 

som arrendatorn,köpmannen 

som fabricanten. När folket tillkännagifver 

sitt missnöje, hänvisar man det till den 

ära, det under kriget inlaggt. Visserligen 

vore Påfven återförd till Rom, visserligen 

hade man gifvit Ferdinand VII en thron, 

hvaruppå han nu,istället för spiran, svin-

177 

gar en gissel af jern; visserligen vore Europas 

regenter förenade genom vänskapens 

band och ett heligt förbund, hvarigenom 

deras nationers frihet hotades: likväl kunde 

man svårligen begripa, hvarföre en så stor 

ära måst köpas genom Brittiska folkets utsugande. 

Detta folk hade all anledning 

att vara pä sin vakt. Förett århundrade tillbaka, 

då nuvarande regerande familj uppsteg 

på thronen, hade man yrkat, att ingen, 

som beklädde ett ämbete, skulle få intaga en 

platsiunderhuset. Nu röstadeotaliga ämbetsmän, 

som årligen uppburo en inkomst 

af 200,000 pund sterling,idetta hus; och 

folket betalade dem, för det de röstade 

mot dess fördel. Folket doge af hunger, 

under det att otaliga löner förslösadestill 

personer, som icke någonsin gjort det minsta, 

hvarigenom de kunde sägs sig förtjena 

dem. Redan för 20 år sedan hade han på 

Bristols murar anslagit en förteckning öfver 

dessa pensioner, som vida öfverstigit 

summan af denna stads inkomster. En-, 

dast en underhusets reform voreistånd att 

rädda fäderneslandet; och detta stora steg 

måste utföras genom ett öppet ochmanligt 

tillkännagivande af det allmänna tänkesättet." 

— Med samma anda somHänt yttrade 

sig äfven andra talare; och en bland dem, 

vid namn Walker, yttrade; "I1200 år ända 

Buthjitl*. VIL 12

178 

till Konung Wilhelms regering, hade icke 

England haft eller känt något parlament, 

som varat öfver ett års tid; och så länge 

hade nationen äfven varit fri från allskuld." 

"— Sammankomsten beslöt slutligen, att till 

Prinsen Regenten öfverlemna en böneskrift, 

hvari han uppfordrades- att gifva akt 

på folkets lidande och på det allvarligaste 

anbefalla parlamentet krigsmagtens förminskande, 

att indraga alla sine-cure-ätnbeten, 

pensioner och belöningar, som icke blifvit 

förvärfvade genom offentliga förtjänster, och 

slutligen, att,förrän det biefve för sent, återgifva 

folkeidess omisskänneliga rätt att välja 

sina representanter. 

Denna böneskrift skulle öfverlemnästill 

Prinsen Regenten genom High Bailiff, Sir 

Francis Burdett ochLord Cochrane. Men,då 

Prinsen Regenten icke mottog den, så visade 

sig andrarörelser,som lätt hade kunnat blifva 

farliga. Man aftalade en sammankomstiSpafields,och,förattgöradennarätt 

talrik,uppslog 

manmotden 15 Nov.,då denna sammankomst 

skulle hållas,på Londonsgathörnbjudningskungörelser 

af följande innehåll: "England 

väntar, att hvar och en gör sin skyldighet. 

Storbritanniens närvarandetillståndär: Fyra 

millioner menniskorinöd!!! Fyra millioner 

i förlägenhet!!! En och en half million 

frukta för brist!!! £h half million frossari 

öfverflöd!!!Ien ännu större nöd äro yåra 

bröderiIrland stadde. Oförskämdhet, där-

179 

skåp och brott hafva bragt saken till denna 

krisis. Endast ståndaktighet och rättskaffenshet 

kunna rädda fäderneslandet. Den 

dag är icke långt borta, då den bedröfvada 

skall finna tröst. Nationens olyckor måste 

afhjeipas." Nu berodde det således på, att 

g6nom mängden injaga skräck och gifva 

böneskriften framgång. Imellertid sågo eig 

cheferne bedragna i sin väntan. Den 

utsatta dagen församlade sig på Spafields 

omkring 5000 dels syssellösa arbetare, dels 

sjömän, hvilka ganska beredvilligt tilldelade 

folkstalaren Hunt sitt samtycke, att den i-* 

frågavarande böneskriften skulle öfverlemnas 

till Prinsen Regenten, hvarefter samlingen 

åter skingrade sig. 

Då sammankomster af detta slag böratill 

Englands coostitutionella frihet, sä hade 

icke regeringen tagit något steg, hvarigenom 

den kunnat förhindra folksamlingen på 

Spafields; och, blott omtänkt att förekomma 

all möjlig olycka, hade den tagit försigtighetsmätt 

för den händelse, att den berusade 

pöbeln,vidsitt återvändandetill London, 

skulle tillåta sig några utsväfningar» 

Dessa uteblefvo väl icke heller; men de 

voro så obetydliga, att det icke lönademödan 

att beifra dem. 

Hunt, drifven af äregirighet, gjorde ett 

nytt försök att öfverlemna böneskriften; 

men, då han af Prinsen Regentens adjutant 

hänvistcs till Lord Sidmoutb, och en bref»

180 

vexling mellan denna och honom uppstod, 

hvaraf han lätt kunde finna, att han 

skulle förfela sitt ändamål; så gjorde han 

med sina medhjelpare anstalt till en ännu 

större sammankomst på Spafields än den sista. 

Den 15 Nov. hade han förpligtat sig, 

att gifva sina vänner utgången af detta företag 

tillkänna. Enligt dettalöfteutfärdade 

han kallelse till en ny sammankomst på Spafields 

till de» 2 Dee. Lord Mayom hade så 

vida förekommit honom, att haniCommon-Hall 

sammankallat en församling, 

hvars ändamål var att samla underskrifter 

för nödlidande, och mer eller rain&e ernått 

sitt ändamål. Den 2 Dec. kommo 

således till större delen blott nyfikne till 

Spafields. Imellertid steg antalet till 30, 

000; bland åem felades icke sådana, hvilkas 

interease hvilad© pä en hvälfning. Sedan 

Hunt meddelat sin underrättelse, hade 

"denna hop knappt äter kommit till London, 

förrän en del deraf, under anförande af en 

viss Watson och dess son, skilde sig från 

deniftöfriga massan, för att börja ett plundrings-tåg. 

Omkring 1000 personer öfverlemnade 

sig åt detta företag.Aldraförstplundrades 

en vapensmeds bod: derpå gick tåget 

till banken och belirsen. Men redanhär 

träffade man ett betydligt motstånd; då, på 

LordMayörnsbefallning,någrablanddeupproriska 

blifvit tillfångatågna,gick svärmen till 

Töwern* mot hvilken tvänne stnä signal o*~

181 

noner sflossades ocb annat ofog föröfvades. 

Huru planlöst denna pöbel gått tili väga, 

säg man, när några kavallerister knappt behöfde 

visa sig, förrän de skingrade hela 

flocken. Redan kl. 2 på eftermiddagen var 

lugnet åter fullkomiigen återstäldt. Det blef 

icke svårt att finna hufvudbrottslingaina. 

Dessa voro Watson, en fältskär, Preston 

och Cooper, tvänne skoflickare, och Cashman, 

en matros. Alla dessa blefvo ställda 

tili ansvar och bestraffade efter vidden af 

sina brott. Men blott matrosen Cashman afrättades. 

Huvudstadens lugn varåterstäldt. Men 

jäsningen fortfor: aldra starkastiprovincerna, 

der man såg sig nödsakad att uppfordra de 

förnämsta bland invånarne till den offentliga 

säkerhetens »skyddande. Frin alla kanter 

yrkade man ett skyndsamt parlamentets 

sammankallande, emedan nian deraf väntade 

sig den bästa framgång. Prinsen Regenten 

och ministrame dröjda; ja, till och med 

sedan nästa sammankomst blifvit utsatt till 

åaq 2 Januari, blef den ännu ytterligare 

uppskjuten till den 28isamma månad under 

förutsättande,att jäsningen dessförinnan 

ännu mer skulle lägga sig.Ihufvudstaden 

och traden deromkring samla-.es imellertid 

troppar, att, hvad heldst också mätte 

banda, man likväl kunde vara säker om 

utgången. Parlaments-reformen var ännu 

den rådonda tanken hos folkpartiets an*-

182 

förare; och i denna punct hvarken kunde 

eller ville regeringen visa eftergifvenhet. 

Vid den tid, då parlamentet-skulle öppnas, 

yttrade sig oppositionsbladen med satiriska 

uppsatser öfver de förestående öfvérläggningarna. 

"Kongliga theatern", sade 

de, "skall öppnas den 28 Januari. Först 

skall man gifva en talande pantomime under 

titel af adressen. Sedan skall Signor 

Castellereaghi, från kongliga och kejserliga 

theatrarna iParis och Wien, som under 

sommaren med bifall spelat iIrland, 

söka att roa allmänheten. Han skall understödjas 

af den berömda Hanswursten från 

Lisabon, Don Georgio Canino (Georg 

Canning, som ditintills varit Engelskt sändebud 

iLisabot]). Dessutom skall Herr Vanosittairt 

från Amsterdam (skattkammarens 

Canceller Vamittart, ursprungligen af Holländsk 

familj) uppbjuda all sin konst 

att förskaffa representationen bifall," Detta 

platta skämt var helt och hållet beräknadt 

derpå, att stärka hopen i dess förakt 

för ministeren. Men man lät det icke 

stadna vid blott begabberi. Opositionens 

förnämsta medlemmar församlade sig atti 

förhand öfverenskomma om anfallen mot 

ministrarna. Omständigheterna voro sjelfve 

af en sådan beskaffenhet, att de gåfvo 

anfallen styrka. Den förminskade afsättningen 

af handelsartiklar, som blott under 

ett kostsamt krigefterfrågas,skadade handelns

183 

N. 

liflighet, hvarförutan Brittiska nationen 

måste afstadua,i sin närvarande utveckling; 

och, då lifvets första oundgängliga behof 

genom sin sällsynthet stegoivärde, blef 

det för ministrarnas motståndare allt för 

lätt att utsprida beskyllningar och väcka 

oro. 

Man kan icke uppgifva, hvad som väl 

kunde haf»a förmått Prinsen Regenten att 

denna gångiegen person öppna parlamentet. 

Den 28 Januari begaf han sig från 

St. James palats till parlamentet. Hans 

vagn,hvaruti utom honom HertigenafMontrose 

och den uppvaktande kammarherren 

Lord James Muray äfven befunno sig, for, 

omgifven af en betäckning lifgarde tillhäst, 

rakt fram till sin bestämda ort, under det 

prinsen vid sin fart genom parken helsades 

med några yttranden af både bifall 

och missnöje. Van dervid, fortsattahansin 

väg. Hans ankomst till öfverhusettillkännagafs 

icke nu som vanligt med canonernas 

affossande, emedan Hertigen af Cumberland 

anhållitom denna bullrande högtidlighets 

inställandeianseende till hans gemåls 

opasslighet. Prinsen Regenten höll 

det tal, hvarigenom han öppnade parlamentets 

sammankomster,med en själsstyrka 

och fattning, som på intet sätt gaf anledning 

att ana, hvad som på ditfarten händt 

honom. Vidhans återfart hade folket ännu 

talrikare samlat sig på gatorna, då tåget

■i84 

gick öfver Mall, utbrast hopens missnöjei 

smädelser och tumultuariska våldsamheter. 

Smuts, sand och sten kastades på kongliga 

vagnen och lifvakten. Från flera sidor 

skållade: "ned med honom! nedmed lifvakten 

och hästarna!" Slutligen blefvo till och 

med tvänne kulor aflossade mot vagnen, 

och, då intet skott hörde!?, var det anledning 

förmoda, det dessa kulor blifvit aflossade 

med viodböseor. Ingendera af dessa kulor 

sårade, utom att skärfvorna af det sönderspillrade 

vagnsfenstret drefvosiansigtet 

på Lord Muray. På sådant sätt förföljd, 

återkom Prinsen Regenten till St. James 

palats; och, så snart han stigit ur den med 

smuts betäckta vagnen, skyndade hanisin 

enskilda vagn tillbaka till Carlton-House.] 

Detta uppträde var allt för betydande, 

att blifva utan påföljder. Lord Sidmouth, 

flere ministrar och åtskilliga den 

kongliga familjens medlemmar församlade 

sig hos Prinsen Regenten, för att önska 

honona lycka till den öfverståndna lifsfaran. 

Isamråd med Lord Mayorn togos 

flera försiktighetsmått till lugnets bibehållande. 

Kungörelser utfärdades, som 

utlofvade en belöning af 1000 pund sterling 

oGh frihet från all bestraffning för 

hvar ocfr en, som så kunde angifva någon 

bland demedbrottsligaidet begångna skändliga 

brottet, att han derför borde dömas 

skyldig till bestraffning. Men ingen vill©

185 

för detta pris blifva förrädare. En viss Thomas 

Scott, som, utan att idka något handtverk, 

blott lefde af sin förmögenhet,hade 

af lifgaraet blifvit gripen isjelfva gerningen 

och tagen i fängsligt förvar, och 

det blef genom flera vittnens utsago bestyrkt, 

att han förgått sig mot militären 

med skymford och stenkastning. Men, som 

han icke kunde anklagas för högförräderi, 

så måste han mot borgen sättasifrihet. 

Ett lika öde hade en viss John Staine, som 

förgripit sig mot General Burton vid lifgardet. 

Isådana frikännelser låg uppmuntran. 

Regeringen, som insåg detta, tänkte derföre 

på medel, hvarigenom lydnaden för lagarna 

på ett eftertryckligare sätt kunde skyddas. 

För att införaden vid sådana tillfällenbrukliga 

suspension af Habeas-Corpns-acten, lät 

Prinsen Regenten redan den 4 Februari för 

båda husen tillkännagifva, att han fördem 

ville framlägga papper, hvaraf kunde inses: 

"attirikets åtskilliga delar förbindelser egde 

rum, hvilkas ändamål vorp att störadet 

allmänna lugnet, att missleda folket idess 

tillgifvenhet för Konung och regering, samt 

att villja omstörta och göra förhatliga de 

gällande lagarna och sakernas nuvarande 

ordning." Lord Sidmouth, som öfverlemnade 

detta budskap, tillade, att dettameddelande 

på intet sätt stode inågon gemenskap 

med det mot Prinsen Regentens

186 

person föröfvado högförräderi.- Så snart 

följande dagen ila inhändigade papperen 

voro framJaggda, blef ett utskott af eifva 

personer utnämdt, för att undersöka dessa 

papper. Förrän detta utskott kunde afgifva 

sin berättelse, visade sig ministrame,i 

underhuset, böjda för besparingar. 

Lord Castlereagh utlofvade, Satt armeen från 

90,000 man skulle blifva nedsatt till 81,000,' 

hvarigenom 1million 554,000 pund steriing 

komme att besparas. Sjömagten skulle äfvenväl 

inskränkas, nämligen till 19,000 

man, hvarigenom utgifterna for sjöväsendet 

förminskades till 6,300,000 pund sterling. 

Ministern uppgaf besparingarna ialla förvaltningens 

grenar till 6\ million; och, för 

att ännu mer vinna parlamentets förtroende, 

förklarade han, att Prinsen Regenten 

beslutat af civillistan afdraga 50,000 

pund sterling till förmon för stats-cassan, 

och att kronans tjenare på samma 

sätt ville uppoffra en tiondedel af sina 

inkomster. Lord-Statssecreteraren medgaf 

till och med utnämnandet af ett utskott af 

öl personer för financernas undersökande 

och till införandet af nya besparingar. Genom 

allt detta nedlåtande vunnos ledamöter, 

som derlörutan svårligen skulle samtyckt 

till ministerens steg. 

När det utskott,som blifvit nedsatt till 

att undersökadeförrädiskacomplotterna,den 

19 Februari aflemnade sin berättelse, somi

187 

öfverhnsetskedde genom Grefve Harrowby, 

ochiunderhuset genom Charles Bathurst, 

blef det icke länge tvifvel underkastadt, att 

Storbrittanniens författning var hotad af 

betydliga faror. "Hade," sade man vid 

redogörelsen,"stämplingarneiLondonblott 

till en del lyckats, så skulle sammansvärjningen 

utbrustit i ett formligt uppror 

öfver hela konungariket; och, då de nu tala 

om vakteldars anläggande, vill dettaideras 

språk säga, att, under förebärande af en 

reform, klubbar öfver allt inrättas,med föregifvande 

af naturliga rättigheter, en allmän 

plundring utlofvaa och folket uppviglas till 

de mest förtvifladesteg.De klubbar och sällskaper, 

hvaruti sådana läror yrkas, äro icke 

få; en hufvudroll bland dem spela Spencerska 

menniskovännerna. Iett sällskap af 

denna art hafva de sammansvurnaiLondon 

öfverlaggt sin plan och bragt den till 

mognad. Det Spencerska partiet anser en 

parlaments-reform som enringa sak, den der 

icke lönar sin möda. De hafva ett högre 

ändamål; nämligen en allmän plundring, 

under benämning af en lika och allmän 

delning af all egendom. Imånga tracter 

hafva de kringspridt sig till hvarje by,isynnerhetitracterna 

kring Leicester,Nottingham, 

Mansfield, Derby, Chesterfield, Manchester, 

Birmingham, Norwich och Glasgow; 

och, utom hoppet att få plundra, använder 

man äfven skräck ochfruktan;ty man

188 

hotar dem, som icke villja förena sig med 

klubbarna, och genom de förfärligaste eder 

förpligtas man till tystlåtenhet öfver hemligheterna. 

Alla dessa sällskapers Överenskommelser 

ske muntligen; intet anförtrosåt 

papperet, och hvad från hvarandra aflägsna 

klubbar meddela hvarannan, sker icke 

genom bref, utan genom bud ochmissionairer. 

Man har anskaffat, ansenliga vapenförråd 

och öppnat underskriftslistor, som 

af hvarje enskild person upptaga obetydliga 

, 

afgifter, men till hela summan deremot blifva 

desto betydligare. Dessa sällskapers afsigter 

gå ut derpå, att tillintetgöra all regering, 

alla samhalls-inrättningar, all moral 

och religion. Deras sammankomster 

hållas till långt in på nätterna, och med 

afsigt slutas de genom skändliga sånger och 

gudiösa parodier öfver liturgien; de äro 

äfven angelägne att låta trycka upprorsskrifter 

af alla slag och utan betalning låta 

utdela dim. Man går så långt, att man 

ofTenligt förklarar, att, om de öfverlemnade 

böneskrifterna icke gå i verkställighet, 

regenten har förverkat alla anspråk pä 

undersåtlig trohet och tillgifvenhet. Anfallet 

mot Prinsen Regenten är ett sorgligt 

bevis, hurumycket dessa sällskapers grundsatser 

redan hafva spridt sig." Detta var 

berättelsens väaendtliga innehåll, som utskottet 

slutade med den . anmärkning, att 

ett sådant sakernas tillstånd icke utan stör-

189 

sta fara och de största olägenheter skulle 

kunna tålas. 

Stödd på denna berättelse, föreslog 

regeringenibåda husen Habeas-Corpus- 

Actens suspenderande. Den 21 Februari 

föredrogLord Sidmouth en bill,hvarigenom 

Konungen skulle erhålla rättighet att arrestera 

personer,som han ansågemisstänkta för 

sammansvärjning mot hans person och mot 

regeringen.Iett långt tal utvecklade^närande 

lord nödvändigheten af ett sådant steg; 

och,oaktadtHertigen afSussex,Marquis Wellesey, 

Grefve Gray och Lord Holland gjorde 

invändningar samt taladeom ettobefogadt 

ingrepp i folkets frihet, gick likväl billen 

igenom med 115 röster. Iunderhuset var 

framgången densamma,trots allaböneskrifter 

motHabeas-Corpus-Actens upphäfvande,som 

dit inkommit. De neutralas parti.och.de 

så kalladefromma förenade sig öfver derma 

punct mcd det ministeriella partiet, och, huru 

bitter oppositionen till en del an vari 

sina anmärkningar, segrade likväl Lord 

Castlereagh mcd en stor pluralitet. 

Ibesittning af mer utsträckta medel, 

gjorde regeringen nu deraf ett fullständigt 

bruk. Undersökningar, som blifvit 

lemnade, upptogos a nyo;, och,under det 

den ena arresteringen följde på den andra, 

uppfylldas statsfängelserna med förbrytareaf 

alla slag. Betänker man, att allt detta skedde 

till att upprätthålla en författning, från

190 

hvars brister och fel dessa uppträden här* 

rörde;så kan manblott beklaga de olyckliga, 

som biefvo ett offer derför. IManchester, 

der oroligheterna voro ännu större äni 

hufvudstaden, fattade en folksamling af 60 

till 70,000 menniskor det beslut,att begifva 

sig till London, för att till Prinsen Regenten 

öfverlemna en böneskrift och Öppna 

hans ögon. Redan var den på vägen 

dit, då det lyckades att genom kavallerie 

skingra den och bemägtiga sig dess oroligaste 

hufvuden. Men äfven derigenom var 

lugnet ännu icke återstäldtidenna fabriksstad, 

och en ny plan till ett formligt upp-» 

lopp kunde blott genom den väpnade magiens 

meliankomst tillintetgöras. INottingham, 

Birmingham, Derby o. s. v. fattades 

icke dylika uppträden, hvilkas förderfliga 

verkan på samma sätt måste förekommas. 

När det nu kom till afrättningar,vaknade 

medlidandet.Iparlamentet gjorde 

man ministrarna denförebråelsen, att de 

genom utskickade spioner till en del sjelfva 

föranledt oroligheterna,då dessa spioner, 

att förtjena sin lön, tillika hade förvandlat 

sig till agenter. De loftal, som Castlereagh 

och Canning höllo öfver den Brittiska 

statsförfattningen, funno ganska ringa 

bifall hos folket, emedan detta kände sig 

förtryckt under en aristokratie,som tilloch 

med hämmade konungamagtens verksamhet.

191 

Det år ssnnt, attmini^ren medgaf den 

fria spannmåleinförselneller snarare inporten 

af de lifsnifedel, hvarigenom landtmannen 

minsta skada tillskyndades; och, om redan 

derigehom sn liadring för.cpordes, så ökades 

denna ännu mer genom minskningeni 

detta årets budget. Mtn, utom den rika 

skörden för år 1817, skulle det väl svårligen 

hafva varit möjligt ett draga sig undan 

parlamentsreformen och sine-cure-ämbetenas 

afskaffar.de. Denna rika skördräddade 

skleåea vida merBrittiska statsförfattningen, 

än de offentliga böner, hvaruti man tackade 

Gud för Prinsen Regentens räddning, 

samt de icke obetydliga offer, som flere 

stora gåfvo till folkets förmon, och h/arihiand 

Lor Camden, en af skattkammarens 

råkenmästare, tecknade sig för icka minre 

än 10,000 pund sterling. Isrsell^rtid föranledde 

den krisis, hvaruti Storbrittannien Öfver 

fyra månader befunnit sij-**, flera nyttiga lagar. 

Till katholikernas fördel togs åtminstone 

ett steg,idet inträdet i sjötjensten 

medgafs dem på samma villkor, som de 

hittills fått ingå vid landtmagten, det vill 

säga, utan att aflägga någon ed om erkännande 

af andligt och borgerligt öfvervälde. Stora 

välgerningar voro lagarne om presterskapet, 

förordningarne om ett ändamålsenligare 

förfarande i Kingsbench och 

Exchequer (skattkammaren), samt billen 

om valen b/ de stora Jurys iIrland; ii-

192 

ven så lagarne om befordrandet af hjelpeller 

spar-bankerna (saving banks). Svårligen 

hade någonsin ett parlament blifvit 

sammankalladt under betänkligare omständigheter. 

Det oaktadt var allt lugnadt, 

dä det åtskildes, som skedde den 12 Juli. 

Följden af de förminskade taxorna var 

ett större öfverflöd på capitaler, som 

medförde ett exempellöst foadernas stigande; 

ty de consoliderade fonderna stego 

iAugusti från 62 tillÖ3f ;och concurrensen 

var så stor, att man höll vad på, det 

de skulle stiga lika högt med deras ziffervärde. 

En olyckshändelse af serdeles art 

störde den allmänna tillfredsställelsen. 

Till Brittiska thronarfvingens eller 

Hertiginnan Charlottas af Sachsen- Coburg 

nedkomst gjordes stora förberedelser: 

den första Prinsen af det kongliga huset, 

Lord StorCancelleren af England, Storsigillbevararen 

och Ärchebiskopen af Canterbury 

skulle bivista den. Enligt princessans 

önskan begåfvo sig alla dessa personer, 

de första dagarne af November, till 

Claremont, ett landthus, som hon valt för 

sin nedkomst. Äfven Drottningen infann 

sig dar. Då alla omständigheter visade sig 

gynnande, tänkte man icke på någon olycka. 

För attiallt tillfredsställa den unga 

moderns nycker, hade tili och med 

Prinsen Regenten,tre dagar förenedkomsten, 

afrest till Sudbury, såsom han i liera år

193 

tillbaka plägade göra, och Drottningen begaf 

sig vid samma tid till Bath. Den 5 

November skedde förlossningen. Klockan 

mot 9 på aftonen blef Princessan förlöst 

från en dödföddgosse, ochomkring klockan 

tj-12 öf;erfallenaf bröstklämning,af oro och 

matthet, som mot klockan 2 så tilltogo, att 

hon afledisin gemåls armar. Underrättelsen 

om princessans död var så nedslående, att 

manibörjan nekade den all trovärdighet. 

Sednare underrättelser väckte den misstanka, 

att princessan antingen blifvit vårdslösad 

eller förgiftad. Läkarne Baillie, Croft 

och Sims hade om aftonen motklockan 11 

aflägsnat sig, för att efter långt arbete hvila 

sig. Under dessa omständigheter hade 

den sjuka af sin trogna amma Griffith begärt 

någon föda. Den soppa, som gafs henne, 

smakade henne icke; kort derefter beklagade 

hon sig öfver fråssbrytningar och 

smärtaimagen. Läkarne blefvo väl återkallade, 

men kommo försent. Så lydde berättelserna 

i offentliga blad, strax efter 

princessans frånfälle; och menniskornas fallenhet, 

att tro på brott, fanniallt detta 

rika anledningar för sina gissningar. Men 

af alla dessa har ännu ingen bekräftat sig; 

och blott det sjelfmord, som princessans 

accoucbeur våren 1818 på sig föröfvade,upplifvade 

å nyo den misstanke, att princessan 

verkligen blifvit förgiftad. Var icke allt,som 

Buchholz, VII* *5-

194 

det skulle vara, så kan man likväl icke 

begripa, hvilken vansinnighet väl kunnat 

ligga till grund för ett sådant brott. Prinsen 

Regenten, som redan var återkommen 

till Carlton-House, då han erhöllunderrättelsen 

om sin enda dotters död, blef deraf 

så rörd, att bans läkare tvänne gånger måste 

öppna honom åder, att förekommaslag. 

Folkets bestörtning var icke minre, emedan 

den aflidna varit älskad ända till ytterlighet. 

Detta dödsfall förändrade utsigter och 

förhoppningar. Prins Leopold af Sachsen- 

Coburg sjönkåternedtillprivat person;ty för 

prinsen var nuutsigten försvunnenattfå sedet 

Sachsiska konugahusets stam fortplantad på 

Storbrittanniens thron:en fortplantning, som 

skulle hafva blifvit grundlaggd genom honom. 

Men GeorgIII:s arfvingar voromed all 

sin talrikhet omickenära attutdö,likvälutsatte 

för den faran att blifva de sista af Braunschweig-Liineburgskahuset. 

Af den olyckliga 

Konungens sönerhade välPrinsen Regenten, 

Hertigen a£ York och Hertigen af Cumberland 

redan förmält sig; men de båda 

sednares äktenskap hadeblifvit ofrugtsamma, 

och med Princessan Charlottas dödvar tråden 

för en rak thrcnfoljd alldelas afskuren. 

Hertigarne af Clarence, Kent, Suffolk och 

Cambridge hade hitintills lefvat ogifta; och 

bland princessorna hade Charlotta Augusta 

Mathilda,Friedrich Wilhelms, Konungens af 

\

195 

Wurtemberg gemål, så väl som Princessan 

Maria, förmäld med Hertigen af Gloucester, 

bida blifvit barnlösa, och de öfriga 

Princessorna voro ännu ogifta. Iden händelse 

nu ingen bland Georg Ill:s barneller 

dess åflidne broders, Hertigens af Gloucester, 

komme att efterlemna bröstarfvingar; 

kallade lagen för thronföljden först deni 

slagtningen vid Quatrebras fallne Hertigens 

af Braunschweig arfvingar, och efter dem 

Georg 111:8 yngsta systers, eller Konungen 

af Danmark och dess dotter, att uppstiga på 

Engelska thronen. Att förekomma detta,förmälde 

sig det följande året trenne af 

de ännu ogifta hertigarne, trots deras nog 

framskridna ålder; ty den yngsta bland dem, 

eller Hertigen af Cambridge, var redan vid 

en ålder af 43 år. Dessa förmälningar|beledsagades 

dessutom af märkvärdiga omständigheter, 

hvarvid Engelsmännens ringa 

kärlek för deras herrskare-stam tydligt nog 

uppenbarade sig. 

Efter parlamentets öppnande, som skedde 

den 27 Januari 1818 genom en commission, 

var upphäfvandet af Habeas-Corpus- 

Åctens suspension ett bland de första steg, 

som ministrame föreslogo. Man förvånades 

öfveratt höraen sådan proposition; ty aldrig 

hadedetta inträffat, sedan en Habeas-Corpus- 

Äct fanns, och dess suspension to gånger egt 

rum under en tid af 120 år. Imellertid voro 

folkets representanter så mycket mer 

1

196 

belåtna med detta ädelmod, då dermed alla 

förföljelseroch alla arresteringar upphörde. 

Skattkammarens [Canceller berömde derpå 

den lätthet, hvarmed utlagorna blefvo uppburna, 

och yttrad© i förhand, att det icke 

vore nödigt, att detta år öka statsskulden 

genom någotnyttlån,då de 6 millioner,som 

brusto,medlätthetkundeersättasnrfondenför 

statsskuldens afbetalande. Mellan ministrarna 

och oppositionen jemnäde sig allt ganska 

fredligt, tilldess de förra föreslogo öfcade 

inkomster för Prinsarne och Princessorna 

af det kongliga huset. Inledningen 

till detta förslag gafs den 13 April genom 

ett Prinsen Regentens bådskap till båda 

husen,stäldt till Lorderna Liverpool och 

Castlereagh, hvaruti han underrättade parlamentet 

om de underhandlingar, som blifvit 

öppnadeianseende tili Hertigens af Clarence 

förmälning med Princessan af Sachsen-Meinungen, 

den regerande Hertigens 

äldsta dotter; och Hertigens af Cambridge 

med Princessan af Hessen, LandtGrefven 

Fredriks yngsta dotter, hvarvid Prinsen Regentenäfven 

anmälte, huru väsendtligt det, 

efter Princessan Charlottas af Wales dödliga 

frånfälle, vore för nationens fördelar,att 

han fogade sådana anstalter, som af omständigheterna 

påkallades. Understödde af 

detta budskap, föreslogo ministrame förhöjningar 

iPrinsames och Princessornas apanager 

samt fordrade: fös Hertigen af Cla-

« 

197 

rence, utom ett utstyre af 18,000 pund 

sterling, en förhöjningidess årliga inkomster 

genom en lika stor summa, föratt bringa 

denna Hertigs inkomster till 56,000 pund 

sterling; för Hertigen af Cambridge ett tillskott 

af 12,000 pun.4; för Princessorna Eli» 

sabeth och Maria deras inkomsters ökande 

från 10,000 pund till 16,000; för Hertigarna 

af Kent, Sussex och Cumberland äfvenledes 

en tillökning. Men,knappt hade Lord 

Liverpool iöfverhuset och Castiereaghi 

underhuset gjort dessa propositioner, förrän 

oppositionen uppträdde. Om den var svag 

iÖfverhuset, sä var den deremot så mycket 

starkare i underhuset. Lord Castlereagh 

märkte snart, att han måste nedstämma sina 

fordringar, om han icke ville helt och 

hållet förfela sitt ändamål; men till och 

med då han gjorde det förslag, att nedsätta 

tillskottet för Hertigen af Clarence till 10, 

000 pund sterling, måste han låta behaga 

sig, att underhuset, på Helmers Sommers 

förslag, ännu afprutade 4 00° pund; lika 

mycket bevilljade men Hertigen af Cambridge. 

Men intet kunde deremot förmå underhuset 

att bifalla någon årlig förhöjning 

iHertigens af Cumberland inkomster;denna 

blef med en ansenlig pluralitet afslagen, 

och den summa af 6000 pund sterling, som 

ministern yrkat för denna prins, deremot 

utfästad såsom enke underhåll för dess 

gemål. Hvad som kunde ligga till grunt]

198 

fördenna snålhet,kan så mycket minre uppgifvas, 

som det till en del alldeles icke till— 

3kännagaf3. Blandministrames motståndare 

visade sigisynnerhet Brougham. Han prisade 

den aflidna Princessan Charlotta och 

den sparsamme Hertig&n af Sussex på Hertigames 

af Clarence och Cumberland bekostnad;och,idet 

hanäfven togiberäkning Hertigens 

af Cambridge bi»inkomster från Hannover, 

yttrade han till och med: det vore 

bekant, att Konungen och Drottningenegde 

en ansenlig enskild förmögenhet, hvaraf 

de kunde meddela något åt sina barn, för 

att lindra folkets bördor. Det vore väl egentligen 

icke fråga om den lilla summan af 

6000 pund sterling: men hushållning vore 

nödvändig, och den ministrames grundsats 

syntes honom förkastlig, att allt, hvad 

de funne sig befogade att yrka för konungahuset, 

alltid borde bevilljas. — Förolämpad 

af den ringa kärlek, som parlamentet 

visat honom, afslog Hertigen af Clarence de 

honom bevilljade 6000 pund med det tillägg, 

att han derigenom icke biefve i 

stånd satt, att bestrida sina utgifter. Imellertid 

förmäldehan sig icke desto minre med 

Princessan Adelaide af Sachsen-Meinungen. 

Hans broder Hertigen af Cambridge förmälde 

sig äfven med Landtgrefvens af Hessen 

Cassel yngsta dotter; och Hertigen af Kent 

torlofvade sig vid samma tid med Enke- 

Furstincan af Leiningen*

199 

På detta sätt sökte man att på Brittiska 

thronen bibehålla Braunschweigska 

huset. 

Inom ett rike af så oerhörd utsträckning 

som det Storbrittanniska, måste på 

en tid af trenne år ganska mycket tilldraga 

sig, som tillkännagifver missnöje. 

Att anföra allt sådant, vore att uttömma läsarens 

tålamod; också är det väl icke möjligt, 

att göra det med den bestämdhet, som 

tillkommer historiens väsende. Vi nöjaoss 

således med att blott vidröra detta ämne. 

1 Irland blef lugnet icke väsendtligen 

stördt. På Maltha och de Joniska öarnaegde 

sammansvärjningar rum, hvilka icke kommo 

till utbrott. På Jamaika och Barbados 

voro Neger-uppror, som blott genom ferma 

afrättningar hämmades.INorra America 

gjorde grannskapet med NordAmericanska 

Fristaterna Canadas invånare böjda för affall; 

likväl blef der allt stilla,emedan befolkningen 

och territorium stodoide förhållanden, 

att beroendet kunde vidnaagthållas. På 

Ceylon måste ett förderfligt krig föras, emedan 

Engelsmännen icke höllo sig inom 

gränsorna af de besittningar, som Holländarne 

till dem afträdt. IOstindien blefvo 

eröfringarne fortsatta till förmon för det 

Brittiska handels-compagnie, som under 

loppet af ett århundrade blifvit souverain 

beherrskare öfvermer än millioner 

människor. Lord Moira spelade här sin

200 

roll som General Gonvernenr under namn 

af Marquis Hastings. Den med Rajan af 

Nepaul afslutade freden blef icke bekräftad 

af denne, emedan Maratt-Furstarne Scindiah, 

Holkar och Berar lofvat honom bistånd. 

Hotad från trenne sidor,såg Moira sig nödsakad 

att uppbåda hela den Brittiska 

magteniOstindien. Kriget hade ett dubbelt 

ändamål: intagandet af Mukwanpoor, 

en Nepsulesernas fästning, och Geveliors 

eröfrande, men öfver hufvud taget allaMaratt-staternas 

störtande. Berar, öfvervunnen 

ien fäktning med General Doveton, förlorade 

hela sitt bagage, 4° elephanter och 

75 canoner; likväl lät han icke deraf afskräcka 

sig, från att å nyo anfalla Engelsmännen, 

och blefien ny träffning deras 

fånge. Holkar, angripen af General Hislop 

i sitt förskansade läger vid venstra stranden 

af floden Sipare, försvarade sig der på 

det tappraste, tilldess han, genom förlu- 

sten af 65 

canoner och qvarlemnandet af 

£000 döda, såg sig nödsakad till återtåg 

mot fästningen Raypoor, der han anhöllom 

fred. Scindiah,inom hvars gebiet Pindareeherna 

hade sin samlingsplats, vacklade mellan 

hat till Engelsmännen och fruktan för 

deras hämnd; men han underkastade sig, så 

snart Brittiska magten församlade sigkring 

honom, och skattade sig lycklig att kunna 

afsluta ett förbund. Detta allt skedde de 

sista månaderna af år 1817* Nationer-, som

201 

ditintillsbibehållit sitt oberoende, förlorade 

det nu, och det Ostindisks ompagniets gebiet 

erhöll en icke obetylig tillvext. Maratt-Furstarnes 

olycka låg i deras delning. 

Derpå och på överlägsenhetenikrigskon- 

sten berodde Engelsmännens framgångi 

Ostindien. 

Storbrittanniens,hela jordklotet 

omfattande, politik vände sig äfven tillPersien 

och vann vid hofvetiTeheran så mycket 

inflytande, att man öfverlemnade Persiska 

tropparna åt Brittiska officerare, för 

att af dem öfvasiEuropeisk krigstj ast.I 

afseende på de Americanska Spaniorernas 

aflall iakttog Brittiska ministeren den strängaste 

neutralitet, utan att derföre afsäga 

sig de handelsfördelar, som blefvo en 

följd af detta affall. Konungen af Spanien 

erhöll väl af Brittiska regeringen, dels för 

sitt afstående från slafhandeln, dels som 

skadestånd för condemnerade skepp, 400, 

000 pund sterling. Likväl fortfor han att 

misstänka dess politik och sökte heldre ett 

stödiRyssland. 

På congresseniAachen skola vi återfinna 

England. 

\

202 

Konungarike tNEDERLÄNDERNA. 

Genom Hollands föreningmed de Brittiska 

provincerna och HertigdömetLuxemburg 

bildade Nederländerna ett konungarike, 

som på ungefär 1164 quadrat mil egde 

en befolkning af 5,126,400 menniskor. 

Dertillkommo HollandsbesittningariAsien, 

Afrika och America, som på 5256 quadrat 

mil egde en befolkning af 1,735,000 invånare. 

Bland dessa besittningar återgåfvoa 

Molukkerna,Surinam, Cura9ao, St. Eustaeh, 

St. Martin m. fl. af Engelsmännen under 

loppet af år 1816. Men icke så Java, En 

Holländsk escadre af trenne linieskepp, en 

corvette och en brigg visade sig vid denna 

ö, för att, till följe af det utlofvade återlemnandet, 

taga denibesittning; men Brittiske 

gouverneuren vägrade återgifva ön, 

under förebärande, att han dertill icke erhållit 

befallning af sin regering; och vid 

slutet af år 1818 stod denna angelägenhet 

ännu på samma fot. 

Konungariket Nederländernas yttre och 

inre läge var icke så fördelaktigt,som man 

torde hända vore böjd att tro; och detta 

härrörde af den motsägelse, hvaruti det befann 

sig med sig sjelft, som en kust-stat, 

hvars* hufvudsakliga tendens var rigtad pä 

handel. De många fästningar, som det hadeiväster, 

erfordrade lill och med under

203 

fredstider ansträngningar, som för en stat 

med omkring 5millioner menniskor ickeutan 

svårighet kunde uthärdas,och åt den på nytt 

föddastaten mer gåfvo utseende af en militärisk 

än en handlande nation. Huru vida 

detta just hörde till Brittiska statsklokhetens 

planer, måste lemnas derhän. Konungariket 

Nederländerna blir likväl alltid,ianseende 

till sitt försvar, beroende af Storbrittannien 

och Preussen, hvilka alltid måste 

komma till dess undsättning, när en gång, 

förr eller sednare, Frankrike söker att återvinna 

besittningen af Luxemburg och de 

Belgiska provincerna. Napoleon hade år 

1810 gjort konungariket Nederländerna en 

ganska stor tjenst gerom statsskuldens nedsättande 

till en tredjdel af dess belopp; ty 

denna skuld utgjorde år 1808 icke minre 

an 999,102,852 gyllen, som förrentadea 

med 42.2153,367 gyllen. Vid samma tid 

erfordrade de årliga utgifterna för då* 

varande konungariket Holland 74.H9-354 

gyllen, då deremot år 1815, efter detta 

konungarikes förening med Belgien och 

Luxemburg, utgifterna föralla statens behof 

icke stego till mer än 50,999,900. Regeringen 

hade således blifvit mycket friare; 

och, ehuru Konung Wilhelm I, enligt sin 

förklaring, icke ville anse den af Napoleon 

Bonaparte tillintetgjorda statsskulden som 

helt och hållet annullerad; så utvisade sig 

likväl riktigheten af detta Napoleons steg

204 

idet allmänna omdömet så påtaglig, att 

underpanterna icke stego öfver 3 till 4 

på hundradet. 

Intet var naturligare, än att den 

statsförfattning, som Konungen år 181^ gat 

Holländarne, efter Wiener congressen, då 

Belgiens förening med Holland fastställdes, 

äfvenväl gälide för de nya provincernasinvånare. 

Men dessa voro på långt när icke 

nöjda mad sin förening med Holländarne 

och lydnaden under samma lagar som dessa. 

Genom språk och seder skilde från Holländarne, 

ansågo de sig blott förödmjukade 

genom det nödtvungna uppträdandetiAmsterdam 

bland general-staterna. Ännu mer 

kränkte det dem, att nödgas tåla hos sig, om 

just icke Holländsk militär, åtminstone 

Holländska officerare. Hade de alltid visat 

afvoghet mot dem, som öfver dem utöfvat 

sin autoritet, så yttrades den nu mer än 

någonsinmotWilhelmI;ochhosdemkomdet 

alldeles ickeiberäkning, att deras förening 

med Holländarne var ett steg, taget af hela 

Europa för att befordna verldens lugn. 

Presterskapet begagnade snart denna fiendtliga 

stämning, för att desto säkrare kunna 

bibehålla sin egen charakter. Hvad som 

skettiförra tider, då Nederländarne satte 

sig mot Joseph II:s förändringar, det samma 

förnyades under de sednare åren, ehuru 

med minre beslutsamhet. Nu var det Ärchebiskopen 

af Gent, som träddei spetsen

205 

för de missnöjda. Vid sjelfva författningen 

fann hanintet att tadla;men, då Konungen af 

Nederländerna var protestant,begagnade han 

denna omständighet, för att oroa sina landsmäns 

samveten. Man var ibegrepp, att 

förkasta den till antagande förelaggda statsförfattningsurkunden, 

då Pius VII trädda 

imellan och genom en legat förekom utbrottet 

af häftiga oroligheter. Grefven af 

Broglio, ärchebiskopiGent, var den enda, 

som icke ville låta omvända sig. Han 

gjorde ingen hemlighet deraf, att han ansåg 

det för synd, att innesluta en protestantisk 

Fursteiden bön,som katholska presterna 

läsa under messanidet ögonblick,då 

enligt deras kyrkas begrepp brödetundergår 

sin förvandling: en bön,hvaruti det presterliga 

högmodetlåter Kejsaren ellerKonungen 

följaiordningen efter påfven och biskopen. 

Då denna bön af försigtighetläses helt tyst, 

och ingen kan höra den, så kunde Konungen 

af Nederländerna vara alldeleslikgilltig 

for en fanatisk ärchebiskops envishet, som 

dermed visserligen hade någon helt annan 

afsigt än den katholska lärans högstarenhet. 

Men Grefven af Broglio gick längre. Ien 

dom,rörande läran (jugement doctrinal),som 

han offentligt kungjorde, förklarade han: 

"ingen Nederländsk prest, utan att förråda 

katholska religionens interesse och göra sio* 

skyldig till ett groft brott, kunde aflägga 

den af statsförfattningen föreskrifna

206 

eden; svärja, att man ville handhafva alla 

Christna confessioners religionsfrihet, ville 

,icke annat säga än svärja, att man äfven så väl 

ville beskydda villfarelsen som sanningen; 

antaga en lag, hvilken gåfve en monarch, 

som icke tillhörde katholska kyrkan, den 

rättigheten att hafva uppsigt öfver religionsundervisningen, 

ville åter säga det samma, 

som att förråda den katholska kyrkans heligaste 

rättighet. Den nya grundlagen undertryckte 

och förnedrade den katholska 

kyrkan."* — Så mycken trotsighet kunde 

icke lemnas onäpst. Men, så snart Grefven 

af Broglio märkte, att man,ianseende till 

hans förmätenhet,ville ställa honom tiil ansvar, 

visade han genom sitt handlingssätt, 

att han utan religion talat om religion; 

ty,istället för att stadnailandet och ansvara 

inför den öfverhet, som öfverhonom 

hade att befalla,flydde haniall tysthet till 

Frankrike, der hanien ny skrift sökte att 

bevisa, det alla ställeniden Heliga Skrift, 

hvarigenom lydnaden under öfverhetenbiefve 

som lag fastställd,icke kunde hafva någon 

tillämpning på en katholsk biskop. Påfven, 

som var ganska böjd att betrakta archebiskopens 

af Gent uppförandeiett mildare 

ljus och som en följd af ett för långt drifvet 

nit för katholska kyrkans bästa, öfverlemnade 

väl,i afseende på denna allt för 

långt drifna ifver, en förböntill Konungen 

af Nederländerna, att-på detta sätt före- 

/

207 

komma allt vidare uppseende och all förargelse; 

men han kom dermed för sent, ty 

JBriisselska assis-domstolens contumacialdom 

öfver den flydda ärchebiskopen var redan 

uppspikad på skampålen, och det 

samma dag, som tvänne till tukthus och 

bränmärkning dömda tjufvar blefvo utställda. 

— Ett så beslutsamt förfarande med den 

rebelliska ärchebiskopen kunde icke annat 

än hafva den bästa verkan. Pius VII kom 

detta steg äfven till hjelp, derigenom att 

han ställde fördetta Furstbiskopen af Liittich, 

Grefve von Mean,ispetsan förBelgiska 

prästerskapet; en man, hvars milda charakter 

och bepröfvade klokhet gaf föga anledning 

att befara något ytterligare ledsamt 

uppträde. Andra författningar, tagne, af 

Konungen sjelf, verkade äfven å sin sida 

till att försona Belgierna med sitt öde. 

Dertill kom ock, att Kronprinsen af Nederländerna 

med sin unga gemål nedsatte 

sigiEriissel; menisynnerhetbör märkas, 

att Konungen utnämnde tvänne Belgier till 

de båda kamrarnas presidenter vid general-staterna, 

nämligen Grefve Tiennes de 

Combiz till president för den första, och 

Herr Crommelin, deputerad frånWickefoort, 

till president för den andra. Men fiendtligheter, 

som genom århundraden fortfarit 

och än antagit den ena än den andra gestalten, 

äro icke så lätt utplånade; och de-

208 

som kalla Belgien konungariket Nederländernas 

svaga sida, hafva ostridigt så mycket 

mer sanningen på sin sida, som det är omöjligt,att 

genom statens lagstiftning upphäfva 

verkningarne af gamla seder och inrättningar. 

Hvad andel konungariket Nederländerna 

haftikriget mot Algier, hariföregående 

afdelning blifvit nämdt. För öfrigt 

var året 1816 lika mycket ett missvext-år 

för Nederländerna, som för alla andra Vest- 

Europeiska riken. Stora raagasiner, som 

Holland aldrig saknat, gåfvo väl det nya 

konungariket tillfälle att afhjelpa Spaniens, 

Frankrikes och vissa Tyska provineers 

spannmåls-brist; men, ju mer stegringi 

priserna derafblefen oundgängligföljd,desto 

pier ledo af denna dyrhet fabriker och manufacturer,somderigenom 

förnämligast stadnadeiBelgien. 

A ena sidan förminskadelifsmedlena 

dyrhet förbrukningenaf fabriksvaror 

hos den talrikare folkklassen; på andra sidan 

erforo äfven financerna det missgynnande inflytandet 

af detta sakernas tillstånd, genom 

förminskningiuppbörden. Derigenom uppkom 

således inkomsterna en ansenlig lucka, 

som följande året måste fyllas. Rikets 

budget för året 1817 steg icke till minre 

än 73-400» 000 gyllen. Dervid upptogs 

Konungens hofhålining till 2,600,000, det 

så kallade statsdepartementet till 1,184,000, 

statssecreteriateis departement till 306,000,

209 

de utländska angelägenheternas till856,780, 

rättegångsverkets till 3,000,000, de inre 

ärendenas till 1,850,000, katholska trosbekännelsens 

till 1,800,000, de öfriga religionernas 

till 1,300,000, linancernas,jemto 

statsskuldens intereseen, till 24,750,000, 

sjömagtens till 5,000,00?, landtmagten? till 

23,000,000, canalernas och de offentliga 

byggnadernas till 4,500,000, handelns och 

coloniernas till 239,457, och de oförutsedda 

utgifternas till 813,765 gyllen.. Det 

blir något kan hända för alltid förvånande, 

att ett konungarike, hvars befolkning knappt 

öfverstiger fem millioner menniskor, har 

kunnat åstadkomma så mycket; ty, med allt 

hvad som också låter förklara sig, derigenom 

att man hänvisar till gammal rikedom, 

verksam handel och en befolkning, som eger 

44 25 menniskor på hvarje quadrat mil, 

är denna utomordentliga förmåga derigenom 

likväl icke till fullo utredd. Och 

derföre måste ock anmärkas, att Tyskland 

icke litet bidrager till upprätthållandet af 

Nederländernasfinancer,då det hittills underkastat 

sig delagar,som Nederländernasregering 

funnit för godtattbestämma försegelfartenpå 

Rhen. Häröfverhafva desistaårenhögljudda 

klagomål blifvit anförda;man försummade 

till och med icke att anmärka, det 

konungariket Nederländerna,somisegelfartenpåRhen 

funnit ett bland villkorenförsin 

Buchhoh, VII. 14

210 

tillvarelse,öfvertradt de medgifvanden dera, 

som på congresseniWien blifvit fastställda. 

Imellertid har denna börda,hvafunder 

de Preussiska Rhenländernai synnerhet 

lida, ännu icke upphört, och Tyskland 

tyckes ännu länge blifva nödsakadt attlida 

följderna af det "orvändaidess politiska 

system, hvarigenom det försakat naturliga 

gränsor. 

Konung WilhelmIåterställde år 1817 

dengamla,år 1420,stiftade akademieniLö» 

wen, som Fransmännen 1797 

hade upphäft. 

Onekligenkommer Hollandsförbättradestatsförfattning 

att hafva ett fördelaktigtinflytande 

på denna vetenskapernas plantschola, om 

det också icke skulle blifva genom någotannat,än 

att den icke medgifver den intolerans, 

som fordom der var rådande; ty, hvad som 

tillhörde republiken Holland, hvarken kan 

eller vågar sättasifråga uti konungariket 

Nederländerna. 

Wilhelm I, uppföddi olyckans schola, 

hade funnit tillfälle att utvidga sin synkrets; 

och, som stora och ädla känslor stå idet 

närmaste sammanhang möd höga och ljusa 

tänkesätt, så gaf han äfven deraf de mest 

talandebevis, då Franskaregeringen år 1817 

af honom fordrade, att han skulle förvisa 

de olyckliga, som efter deras landsflykt 

från Frankrike nedsatt sig i hans stater; 

ett naturligt medlidande talade för dessa o-

f. 

211 

lyckliga landsförvista,och Wilhelm vägra* 

de att uppfylla Franska hofvetsf begäran, 

tiildess Ludvig XVIIIrs ambassadeur, Grefve 

de la Tour du Pin, lemnade Haag 

och begaf sig tillbaka till Frankrike. Nu 

erhöllo de förvistabefallning, att inom den 

50 Augusti lemna Brussel, Gent, Antverpen 

och andra Belgiska orter; och undantag 

gjordes blottianseendetill för detta Ärchecancelleren 

Cambaceres, Målaren David och 

några andra. Härigenom återställdes vänskapen 

med Frankrike. 

Med de öfriga Europeiska hofven förblef 

det goda förhållandet ostördt. Så snart 

det heliga förbundet år 1816 blef bekant, 

biträdde Konungen af Nederländerna genast 

detsamma. Förbundet med Spanien har 

redan blifvit nämdt. Med Danmark afslutade 

Nederländernas regering, den 10 Juli 

1817, en öfverenskommelse, hvarigenom, 

till handelns och sjöfartens båtnad förbåda 

nationerna, handelstractaten af år 1701 

förnyades, och dess förmoner omfattade 

hela det närvarande konungariket Nederländerna. 

Äfven med de Förenade Americanska 

Fristaterna afslutades en handelstractat, 

hvars hufvudarticlariHaag uppsattes 

af tvänne Americanska och tvänne Holländska 

ombud. Att med påfven afsluta 

ett concordat, ansågs för öfverflödigt. 

En misshällighet mellan Kronprins- 

Sen och dess fader nämna vi blott för

212 

det uppseende, som den gjorde mot slutet 

af år 1817. Kronprinsen var anställd 

som förste krigsminister och armeens 

öfverbefälhafvare samt uppbar idenna 

egenskap en lön af 4 o» o0° gyllen. Under 

honom arbetadekrigsministern Grefve Goltz, 

en född Preussare, som egnat sig till Konungens 

af Nederländerna tjenst. Under dessa 

förhållanden hände det, att Kronprinsen 

från Brussel, der han vanligen vistades,hos 

krigsministern recommsnderade till anställningiinhemsk 

tjenst 4 2 på half sold ställda 

Belgiska officerare. Grefve Goltz,istället 

för att göra afseende på denna recommendation, 

som gynnade Belgierna på 

Holländarnes bekostnad,öfverlemnade dessa 

recommenderade officerare till ministern 

för colonierna, som med största glädje 

mottog dem, för att skicka dem till Batavia. 

Så snart detta blef kändtiBelgien, 

bestormade man Kronprinsen med klagomål, 

som naturligtvis måste blifva så mycket 

obehagiigare för honom, ju tydligare 

det af krigsministerns förfarande kunde inses, 

att föga afseende blifvit gjordt på 

hans recommendation. Prinsen glömde, 

att, då det är fråga om att förena tvänne 

till språk och seder mycket olika folkslag, 

det alltid är ett stort fel, att visa allt för 

mycken efterlåtenhet för det enas egenheter, 

ochattkrigsministern således,då hannyttjade 

Belgiska officerareigemensamma coloniers

213 

tjenst, endast följdeförnuftets och rättvisans 

röst. Med ungdomens öfverilning tagande 

detta handlingssätt som en personlig förolämpning, 

samt helt och hållet följande sin 

passion, fordrade prinsen af sin fader, att 

han måtte befria honom från all gemenskap 

med Grefve Goltz och gifva endera 

af dem afsked. Detta var ett bland de lägen, 

hvarunder en Konung har allt skäl att 

vara på vakt mot sig sjelf. Wilhelms 

svar innehöll en åstundan, att Kronprinsen 

måtte gifva muntliga upplysningar öfver 

sitt beslut; men, då Kronprinsn vägrade 

detta, för att icke kommaistrid mellan 

den skyldiga aktningen förKonungen och 

ärans lagar, hvilkas offer han fruktade att 

blifva, så begaf sig Konungen sjelf till 

Briissel,för att,ommöjligt vore, föra sin son 

på andra tänkesätt. .. Men denne betraktade 

hårdnackadt Grefve Goltz' uppförande som 

en personlig förolämpning, den der icke tillät 

honom att fortfaraisin befattning som 

förste krigsminister och armeens öfverbefälhafvare; 

och,då Konungen öfver sin son 

ingenting förmådde, så blef intet annat öfrigt 

än att gifva ministern företräde och 

antaga sonens resignation. Genast efter 

Konungens återresa visade sig Kronprinsen 

för sina Belgiericivil klädsel på spectaclet, 

och deras glädje deröfver var så mycket 

större, som denna tvist mellan fader och 

son för deras skull egt rum.

214 

Från detta ögonblick blef Bjiissel Prin-i 

sens af Oranien beständiga vistelseort. Förmäld 

med en Kejsarens af Ryssland syster, 

blef han under den korta tidrymd, här 

beskrifves, tvänne gånger fader: först genom 

Prinsen Wilhelm Alexander Paul Friedrich 

Ludvigs födelse; sedan genom Prins 

Alexander Wilhelm Friedrich Constantin 

Nicolaus Michaels. Belgierne togo en så 

mycket lifligare deli dessa lyckliga händelser 

inom det regerande huset,som sedan 

360 år tillbaka ingen bland deras regenter 

blifvit född inom deras land; och, för. att 

genom namn och titlar genast fästa den unga 

prins, som en gång skulle bestiga den 

Nederländska thronen,vid Belgien, blef det 

iförhand beslutadt, att han skulle bära ti-* 

teln Hertig af Brabant. 

Generalstaterna iakttogo helt och hållet 

Holländarnes charakter: lugna och eftertänksamma, 

utvecklade icke dessa de lysande 

egenskaper, hvarmed Brittiska parlamentet 

och Fransmännens deputerade kammare 

fästaEuropas uppmärksamhet.IGeneral-stå-* 

temas sammankomst förår 1818 blef slafhandelns 

afskaffande beslutadt med en pluralitet 

af 87 röster mot 5, och att hvarje Nederländare, 

som från detta ögonblick sysselsatte 

sig med denna handel,eller blott understödde 

ett så skändligt yrke, skulle beläggas 

med 5000gyllen penningeböter,samt ett fängelsestraff, 

som kundeutsträckas till fe111 år-

215 

och dessutom blifva förlustigsina patenter 

eller borgerligarättigheter. Det nysnämnda 

årets statsutgifter stego enligt anslag till 

72,703,144 gyllen, hvaribland 27,581,000 

voro för finance-departementet, med inbegripandeaf 

rentorna förstatsskulden. Vid de 

öfverläggningar,som årets budget föranledde, 

yrkade flere ledamöterpå besparingar genom 

sammanslåendet af flera förvaltningens grenar, 

menisynnerhet genom förminskningi 

tropparnas antal,helt och hålletiöfverensstämmelse 

med de gamla Holländarnes anda, 

som icke kunde finna sigiförändringen 

af deras gamla förhållanden. Isamma 

ton, men med mera sanning, önskadenågra 

deputerade,attman medstörresamvetsgrannhetmåtte 

behandla dem,som egde fordringar 

hos staten,emedan vinsten af 4 till 5 millioner, 

som man genom statsskuldens reduction 

haft till ändamål, på intet visuppvägde den 

fördel,som ett fullständigt uppfyllande af 

ingångna förbindelser egde för den allmänna 

crediten. 

Föröfrigtkunde intet varabättreafpassadt 

att befordra en Belgiernas och Holländarnes 

sammansmältning, än dessa General-stater. 

Vid dessa lärde man inbördes känna 

och värdera hvaraudra; der fann det gemensamma 

fäderneslandet sin medelpunct; 

der afstyrdes alla de betungningar, somiett 

nytt subjections-förhållandeäro så svåre attj 

förekpmma. Ostridigt blef dervid det me-

216 

sta öfverlemnadt åt tiden; men huru skulle 

man kunna tvifla derpå, att ju Belgier 

och Holländare, en gång förbundna genom 

gemensamtförtroendeoch gemensam fördel, 

6amt då afstående från den småaktiga egennytta, 

hvarmed de hitintills undvikit hvarandra, 

förenade genom samma institutioner, 

bildande ett och samma folk, såsom 

konungariket Nederländerna skulle blifva 

af mycken vigtiEuropas vågskål. Konung 

WilhelmIpåskyndade denna tidpunct derigenom, 

att han upptog Belgier bland sina 

ministrar och sändebud vid fremmande hof. 

Ar 1817 blef Baron von Coningk, en Belgier, 

utnämnd till minister för de inre angelägenheterna: 

en man, som vid alla tillfällen 

visat sin afsky för det Franska 

tvångssystemet, som Fransk prefectiHamburg 

motstod Marskalken Davoust och, 

efter Belgiens förening med Holland, tog 

den verksammasts andeliutkastet till en 

statsförfattning for sitt fädernesland samt 

slutligen hade förvaltat gouverneurs ämbeteti 

OstFlandern.Igeneral-staternas kamrar 

representerades Belgien genom 55 befullmägtigade; 

och Hollands åter uppblomstrande 

handelialla verldsdelar gaf anledning 

att förmoda, det Belgien icke beständigt 

skulle sakna den nu afbrutna föreningen 

med Frankrike. 

1 imwrmmmwmmi

DE TTSKA STATERNA, 

217 

Då historieskrifvaren med någon räddhåga 

närmar sig till de Tyska staterna, 

förtjenar han att urskuldas. Ty huru 

skall han börja sin berättelse? Der, på en 

yta af 11,600 quadrat mil, det allmänna interesset 

söndersplittrar sig till 39 enskiidta 

interessen, som på sällsammaste sätt korsa 

och bekriga hvarandra, der kommer historieskrifvaren 

i samma förlägenhet, som 

skulle bry en physicus, om han finge den 

uppgift, attien brännpunct församla eni39 

delar klufven stråle. Så länge Tyskland ännu 

hade en Kejsare, en riksdag och en rikskammarrätt, 

kunde för den, som skref dess 

historia, blott ett afvikande från regeln ega 

rum; och derigenom blef hans företagicke 

litetlättadt. Nu deremot, då regeln för Tysklang 

alldeles försvinner,då detta land utgör 

Europas mikrokosmos, utan att som 

Europa sammanhållas af en ledande idee; 

då en förbundsdagiFrankfurt vid Main 

intagit Kejsarens, riksdagens och rikskammarrättens 

ställe, då hvarje lands furste 

åtnjuter sin kongliga souverainetets-rätt 

och på förbundsdagen genom sin minister 

kan protestera mot hvarje steg, som tages 

för att befordra gemensamt väl, och hvarvid 

dessa furstar snarare uppträda som Europeiska 

monarcher, än som Tyska Furstar,

218 

Konungar och StorHertigar; der mer an 

någonsin granne och fiende villja säga det 

samma: nu kaniafseende på Tyskland icke 

mer vara fråga om statsförfattning, sä 

framt detta ord icke skall lemnas utan betydelse: 

och förhistorieskrifvaren blir intet 

annat öfrigt-, än att efter någon egen, sjelfvaldordning 

berätta de händelser,som tilldragit 

sig inom de serskiida så kallade staterna, 

hvilka tillhöra det så kallade Tyska 

förbundet: ett mödosamt arbete, som knappast 

låter utföra sig. 

Men, förrän han kan skrida dertill, är 

han likväl förpligtad att träda närmare 

skuggan af den allmänna regering, som 

Tyskland föreställer sig utförd genom 

förbundsdagen, dels för att säga, hvarföre 

den sviker de förhoppningar, man 

af den gjort sig, dels för att genom meddelande 

af tillförlitliga facta så förbereda 

den Tyskland förestående förändringen, 

att tillkommande hktorieskrifvare icke hafva 

några luckor att uppfylla mellan verkningar 

och orsaker. Har detta väl blifvit 

uppfyldt, så blir serskiida staters bemödande, 

att vinna en med deras natur överensstämmande 

författning, ett icke likgilltigt 

föremål för historieskrifvarens skildring. 

Vi börja således med förbundsdagen och 

öfvergå från denna till de serskiida Tyska 

stater, som, efter Parisar freden till 

congresseni Aachen, velat gifva sig en ny

219 

gestalt, genom en förändringideras inre 

författning. 

Förlunds-Dagen. 

Huru ideen om förbundsdagen blifvit 

utbildad på Wiener congressen, har redan 

blifvit berättadti sjette delen af denna 

historia. Den som icke vill vara orättvis 

mot Tysklands statsmän,bekänner gerna, att 

denna idee långt mer var ett foster af omständigheterna, 

än ett alster af ett efter 

grundsatser och allmän erfarenhet skapande 

förnuft. En förbundsdag var det enda, 

som kunde ernås, så framt icke ideea 

om en allmän regering för hela Tyskland 

skulle duka underistriden mellan motsatta 

fordringar. Hvad som under en kedja af 

århundraden blifvit förbereddt — nämligen 

det fullkomliga upphäfvandet af Tysklands 

bestånd, som elt genom statsförfattning och 

lagar bestående helt — ■■ fullbordades genom 

den Tyska förbundsacten. Väl uppgaf 

denna act Tysklands yttre och inre frihet 

som ändamål för detta Tyska förbund; 

menioch med det samma, och då tredje 

artikel»idenna act bevilljade alla dess med* 

lemmar lika rättigheter, så blef visserligen

t 

220 

ändamålet upphäfvet genom medlen; ty, der 

den yttre och inre säkerhetens vidmagthållanda 

skall ega rum, der kan aldrig blifva 

fråga ora lika rättigheter, der måste en 

undergifvenhet finnas, som sättes iutöfning 

genom en högre myndighet. Mankan 

derföre icke heller påstå, att förbundsacten 

varit förhastad, och att Napoleons uppträdande 

år 1815 varit skulden till denna öfveriining: 

så frarnt den uppgift, somiafseende 

på Tyskland skulle lösas,icke var någon 

annan, än att förena 35 fria Tyska furstar 

och 4 fria städer, under lika rättigheterför 

dem alla, till ett gemensamtändamåls 

utförande, var sjelfva uppgiftenisig sjelf 

oupplöslig, äfven. om man för utförandet 

kunnat förspilla etthelt århundrades ostörda 

ledighet. Icke det rikliga tidsutrymmet, ritan 

det rätta förhållandet,hvaruti ändamål 

och medel stå till hvarandra, afgör så väl 

öfver en statsförfattnings värde, somiallmänhet 

öfver andra menniskoverks. 

Enligt förbunds-acten blef förbunds-församlingens 

öppnandeutsatt till den 1Sept. 

1815. Men detta år förflöt, utan atten förbundsdag 

öppnades. Orsakerna till detta 

uppskof iågo delsidet nämnda årets händelser 

och det sena afslutandet af den andra 

Pariser freden, dels i de hinder,som måste 

häfvasioch för fastställandet af förbundsförsamlingens 

förhållanden och förbundsdagens 

deputerades sammanträde i staden 

\

221 

Franfurt am Main. Stor var imellertid mången 

Tysks otålighet, att få upplefva detta 

förbundsdagens sammanträde; och denna 

otålighet härrörde dels deraf, att några 

ansågo den som ett slags rikskammarrätt, 

andra åter som en riksdag, och att de förra 

som de sednare af denna förbundsdag 

väntade sig alla sina besvärs afhjelpände. 

Derjemte tvistade Tyskalärda derom: 

huruvida Tyskland framgent borde 

kallas en förbundsstat eller ett stats-förbund. 

När denna platt intet mer båtande 

fråga var afgjord, felades det icke personer, 

som prisade Tysklands förbundsförfattning, 

såsom ett foster af den högstavishet. Europa, 

sade en af dem,vore en förening af stater, 

hvilka, oaktadtall yttre och inre olikhet, 

alla betraktade sig som fria samt af 

hvarandra oberoende och sinsimellan öfverenskommit 

om denna frihets upprätthållande 

förhvar och en serskild. Detta vore,hvad 

politikens språk kallade jemnvigts-systemet: 

ett föremål,hvars sanna värde snart falleri 

ögonen,så snart man insett dess sanna varde. 

Försöket med det motsatta systemet, en öfver 

alla de andra rådande stat, eller en 

universal-monarchie,hade blifvitgjördt;dock 

skulle man väl svårligen blifva frestad att 

förnya det. Då nu intet tredje gåfve?,så vore 

det deraf en naturlig följd, att Tyskland 

blott så vida öfverensstämde med Europas 

alla.änna statssystem, som det upprätt-

222 

hölle denna frihet. Geographiskt taget, Vö» 

re det medeipuncten af detta system, ty det 

vidrörde dels helt och hållet, dels till någon 

del, Europas hufvudstateriöster och 

vester, och på hvilkendera sidan som heldst 

kunde icke gerna något tilldraga sig, hvarvid 

det kunde vara likgilltigt. Vore nit 

Tyskland en stat, som egde en sträng politisk 

enhet, och derjemte utrustadt med alla 

de materiella krafter,som det verkligen eger: 

hvarifrån skulle då hvila och det Europeiska 

statssystemets beskydd erhållas? Till 

och med, om det icke vore mägtigt nog att 

göra eröfringar,så beböfde det blott en allianceiöster 

eller vester, att blifva farligt än 

för Ö9tern och än för vestern, och vid hvar» 

je utbrytande krig med lätthet bana sig 

vägen än till Moskwa, än till Paris. Ja, 

skulle väl en sådan statlänge kunna motstå 

frestelsen, att tillvälla sig öfverväldetiEuropa? 

Den, som känner historien,kan icke 

tvifla derpå, att ju en oinskränkt Tysk monarchie 

inom kort skulle blifva den Europeiska 

frihetens graf. Derförehar,hvad man 

kallat Tysklands frihet, allt sedan Westphaliska 

freden, icke allenast varit en Tysklands 

egen, utan äfven helaEuropas angelägenhet; 

och för detta Tyska riket hade, med alla 

sina brister, likväl svarat emot hvad en Europeisk 

centralstat borde vara, och hvarförutan 

ett sådant Europeiskt samhälle af 

stater visserligen icke kunnat utbildas. De 

I

)> 

223 

förbundna magternas vishet hade Just insett 

detta, då det blifvit fråga om att återställa 

det statssystem, som Napoleon föikrossade; 

ganska rigtigt hade de insett,att det väl just 

icke erfordrades ett Tyskt rikeidess gamla 

form, men väl en statskropp, som hade 

charakteren af en förbundsstat. Derigenom, 

att en sådan stat utgjorde det Europeiska 

statssystemets medelpunct, vore Europas 

frihet afgjord, och denna förbundsstat vore 

en nödvändig beståndsdelidet Europeiska 

statssystemet. Om än förmågan att angripa 

felades denna förbundsstat, så fattades 

den likväl icke förmågan att försvara sig, 

och denna kunde deremot blifva ganska 

stark. Tyskland vore en fredens stat, och 

denna fred utginge från det rättstillstånd, 

hvars försvarare det vore. Dess egen tillvarelse 

vore aldra närmast fästad vid dess egna 

medlemmars upprätthållande; men de rättmätiga 

dynastiernas och den rättmätiga besittningens 

bibehållande för hvarje Europeisk 

atat låge äfvenväl icke utom gränsorna 

för dess verkningskrets. Det vore väl 

icke så menadt, alt det vid hvarje tvist vore 

förpligtadtatt upphäfva sig till domare;men, 

då det icke kunde blif-a iikgilltigt vid offentliga 

angrepp och förolämpningar af den 

allmänna rättvisan, så måste det blifva de 

rättmätiga dynastiernas stöd och uppkasta 

sig till försvarare för hvarje rättmätig besittning, 

o. s. v." 

'

224 

Genom sådana sophisoier «— eller kan 

hända borde man snarare säga: genom ett 

sådant skämt sökteman_att förvandla nödvändighetens 

verk till ett frihetens, ochtvingande 

omständigheters till en product af 

en fritt verkande inåigt och vishet, utan att 

det minsta öfverväga, huru Tyskland, om 

dess bestämmelse nu en gång innebar det 

villkor, att dess statssystem borde tjena till 

grundval för de Europeiska staternas jemnvigt, 

det derigenom måste förlora all bestämmelse 

för sig sjelft, hvilket åter vore 

det skymfligaste och mest förnedrandepåstående, 

som kunde göras om 30 millioner 

menniskor. Så visst som det för Tyskland 

var en olycka, att den för alla störreriken 

så nödvändiga enheten upplöste sigien förbundsdag, 

lika så afgjordt är det, att detta 

missöde blott kunde beklagas, men alldeles 

icke prisas. 

Förbundsdagen blef dessutom kan hända 

en allt för sorgfällig härmning af RiksdageniRegensburg, 

som af Napoleon Bonaparte 

upphäfdes. Iäldre tider, då ännu 

få correspondence-medel furmos,bibehöll 

sig Tyska rikets frihet derigenom, att Kejsarens 

föreningmed riketa furstar utgjorderiksdagens 

väsende; och, så länge denna författning 

var rådande, skilde sig Tysklands författning 

på intet vis från andra Europeiska 

staters, och riksdagen var helt och hållet 

det samma som parlamenteniEngland och

225 

Frankrike fordom voro, nämligen statschefens 

sammankomst med dess förnämstaämbetsmän, 

för att aftala om de mått och 

steg, hvilka erfordrades för den yttre och 

inre säkerheten. Denna charakter bibehöllo 

de Tyska riksdagarne, intilldess Kejsaren 

af Habsburgska huset tagit sig en 

fast bostadi det södra Tyskland. Under 

Fredrik 111 blef det aldra först brukligt, 

att Kejsaren genom ett sändebud infann sig; 

på riksdagarna; och denna Kejsares svaga 

personliga egenskaper torde icke hafva varit 

en ringa anledning dertill. Riksfurstarne 

trädde snartiKejsarens fotspår; och,di 

allt nu afgjordes genom utskickade och.befullmägtigade, 

blef detta sammanträdes natur 

derigenom så väsendtligen förändrad,att 

detisin utveckling måste stadna långt efter 

hvad historien har att saga om det 

Brittiska parlamentet. En riksdag, vid hvilken 

blott befullmägtigade uppträdde, kunds 

icke blifva annat an trög och obeqväm, då 

de befullmägtigade aldrig voro så säkra på 

sin sak, att icke ytterligare instructioner 

erfordrades. Visserligen förmådde derma 

riksdag intet, som skulle kunnat 

uppväga besvärligheterna vid dess fortfarande 

bestånd; men skulden dertill låg 

endastide former, mom hvilka den rörde 

sig: former, som erfordrade en utom- 

Buthhvlz, VII. -*5

226 

ordentlig tidsförlust. Man kan svårligen 

neka, att, om Tyska riksdagen icke skulle 

vara mer, än en gemensam samlingsplats 

för sändebud, genom hvilka man finge erfara 

rikets tillståndialla dess serskiida delar, 

de lejongapiVenedig, hvaruti allt instacks, 

som bardtf komma till regeringens 

kunskap, då med allt skäl bordt ega företräde 

för en sådan riksdag. En så ofullkomlig 

inrättning, som den Tyska riksdagen, 

borde således icke förnyas, och det 

så mycket minre, som man icke egde det 

isin förmåga,att på något vis ersätta förlusten 

af den försvunna Tyska Kejsarens 

autoritet. Hvarje förblandning, som ett 

sådant förnyande kunde åstadkomma, måste 

icke blifva af lång varaktighet, då Tyskarne 

äfven voro så långt framskridna iodling, 

att de väl visste,det en församling,som hvarkenuträttade 

något för lagstiftning eller lagskipning,ioch 

för sig sjelf var öfverflödig. 

Den 5 November 1816 började förbundsdagens 

ofrugtsamma verksamhet. Vid 

sex öfverläggningar, som kallades conferencer, 

hade allt blifvit aftaladt, som angick 

ordningen för de ämnen, hvilka borde 

öfvervägas. Redan aftonen före sammankomstens 

öppnande förkunnade canonernas 

dån och klockringning den vigtiga handling, 

som förestod. Dessa båda tecken till 

högtidlighet förnyades äfven dagen derpå, 

under det att sändebuden med sina secrete-

227 

rare begåfvo sig till det Taxiskapalatset,som 

varutseddt till conferencernas säte. Här emottogos 

deiförsamlingssalen af Grefve Buol- 

Scbauenstein,hvilken, som kejserlig Österrikisk 

ambassadeur,innehade första rummet 

vid förbundsdagen. Ambassadeurerne intogo 

sina rum enligt den ordning, somisjette 

artikeln af förbundsacten föreskrifves; 

och nu öppnade Grefve Buol-Schauenstein 

första sammankomsten med ett tal, som kan 

hända var svarande mot ändamålet, men derföre 

äfven så mycket otydligare. 

"Om", sade grefven,"nationer kunde lika 

lätt utplånas som stater, så skulle detta missöde 

hafva drabbat Tyskland. Detta rike hade 

sedan deniAugusti 1806 sönderfalliti 

flera fria stater och bildat ett förbund, 

skattskyldigt under det land, hvaremot det 

flere århundraden kämpat, och hvarmed 

det nu blifvit å nyo försonadt, sedan båda 

nationerna lärt värdera hvarandra inbördes 

för deras hjeltemod på den allmänna 

rättvisans och national-värdighetens fasta 

bana, eller, rättare sagdt, under alla zoner 

lärer oss hvarje menniskas historia, äfven 

utan alltlärdottiens biträde, vid dess blotta 

anblick,menniskanshögabestämmelse och på 

samma gång staternas och folkens högstamål. 

Både det ena och det andra, rigtigt uppfattadt 

och utan konstlande betraktadtisina 

yttringar under de mångfalldigaste former, 

såsona det uttrycken genom den enskilda

228 

människans individuella charakter och hennes 

förening till stat: dalta förer aldra säkrast 

på den historiens punct,hvarpå staternas 

och folkens högsta spets befinnes, men 

hvarifrån banan också börjar att sänka 

sig. Hos Tysken, aom menniska,ligger redan, 

äfven utan alla statsformer, dess prägel 

och grundcharakter som folk. Men äfven 

tvärtom ligger det egnaide offentliga 

det borgerliga lifvets förhållanden, hvaruti 

Tysken befinner sig, synbart i den enskildes 

privata lif. Ivextlverkan mellan Tyskens 

bildning och enskilda charakter 

samt Tysklands borgerliga former, vare det 

långt från mig, att så vida finna ämne till 

ett loftal för de sednave, som de nära foranledt 

utplånandet af all nationalitet. Nej, 

detta.är.just denhala spets,hvarifrån en smal 

stig leder till den nedåt gående banan 

och Tyska nationalitetens upplösning. Pä 

den dag, då Tysk endrägt fircs, nämner 

man och påminner man sig blott det förflutna,,.för 

att inom kretsen af Tyska män 

fröjda sig öfver det närvarandes lycka. 

Blotta resultatet blifve nämdt: Tyskland, 

redan från de äldsta tider sönderdeladti 

flera stater, men förenadt genom nationalitetens 

stora band, hvars synliga symbol 

Tyska KeJ6arekronan var,uppnådde på detta 

sätt knappt börjanaf nittonde århundradet. 

På detta sätt stod nu, Tyskland der; och 

blott medelst lärda abstractioner kunde

229 

man ännu deruti villja finna en nation, 

under det landet blott innefattade stater, 

som voro söndrade från hvarandra och utan 

all annan, gemensamhet an den, alt de 

voro alla skattskyldiga och beroende af 

ett fremmande rike. För oss alla är 

-detta vår nations tillstånd ännu iett friskt 

och bedröfvande minne; men vi känna äfven 

alla det hjeltemod, som till ett troget 

förbund förenade hela Tyskland, för att 

tillkämpa det en yttre frihet och visa det 

värdigt att ingå ett nytt national-förbund. 

Detta höga pris var förtjent: den 8 Januari 

1815 förenade alla Tyska stater till ett förbund, 

som vi med vördnad och stolthet 

kalla det Tyska. Så uppträder nu Tyskland 

åter som ett helt, en politisk enhet, 

som en magt bland de öfriga nationerna. 

Det svarade mot tidens ailrådande röst,att 

bilda ett nationaliteten skyddande stals-fÖrbund. 

Detta är Tysklands bestämmelse; 

detta är Tyska nationens ståndpunct bland 

de öfriga nationerna. Vi villja således 

sätta till ett mål för vår bestämmelse: 

Förbunds-actens helighet isina grundbegrepp,med 

orubbadinre fri verksamhet för 

deserskiida regeringarna efter deraslocaloch 

tidens behof, men derjemte lika heligt vaka 

öfver de stadgar och den förbunds-actensanda, 

hvarigenom det stora national-förbundets 

verksamhet och säkerhetåsyftas. På detta sätt 

fasthålia viosspå den höjd,hvaruppä ett stort

230 

folk,imångfalldigheten af sina borgerliga 

former, med frihet går mensklighetens 

stora bestämmelse tili mötes, men 

tillika utgör ett enda helt, såsom nation 

betraktad." — . 

Men hvad kan vara mer tröttande, ån 

att upprepa dessa tomma sammanstaplad? 

phraser, som hvarken hos sinne eller anda 

qvarlemna något intryck, och om hvilka 

eftprverlden svårligen skall tro, att de 

kunnat öfverlemnas till tryckning, sedan de 

en gång plågat sina åhörares öron. 

Det undföll visserligen icke alla 

de församlade ambassadeurerna allt det 

vacklande och osäkraideras bestämmelse; 

och Nederländska sändebudet, Friherre von 

Gagern, vågade deröfv6r yttra sig i en 

skrifvelse till Furst Metternich: "Hvad 

vi hafva att göra,"skrifver han, "huru långt 

vår verkningskrets får utsträcka sig, och 

hvilka omständighetervi förstmåste omfatta: 

dessa frågor ligga oss nu närmast. Men deras 

besvarande är icke lätt. Kejsarevärdighetens 

åsidosättande var visserligen icke den väg, 

hvarpå man vann för det hela en bättre, 

skyndsammare och mer banad fortgång; 

allt år nu långt mer inveckladt, nytt och 

formlöst. Delarne äro nu icke afskilda, 

gränsorna icke mätta, och saknaden af en 

rikets högsta domstol lägger otaliga hinder 

i vägen för göromålen. Våra fordna be-

231 

stämda rättegångsformer äro nu tilldetmesta 

lemnade helt och hållet obestämda. 

Bland alla staternaerfar Österrike aldraminst 

olägenheten af denna bristande Tysklands 

enhet: men alla smärre stater och de a£ 

medel-klassen kunna icke annat än på det 

högsta önska, att denna brist måtte blifva 

häfven. Ienheten finna de sin ära, sin 

trygghet, sin storhet, sina fördelar och sin 

säkerhet, en national känsla, ett lyckligt 

sammansmältande af företrädet att lefva 

istörre och minre stater. För att icke 

behöfva frukta den missnöjets anda, 

som råder i Tyskland, måste man icke 

underhålla och nära den. Framför allt 

måste man hålla tro och lofven. Jag 

är af den mening, att Tyska förbundets 

ändamål och interesse för alltid förstöres, 

om vi redan iförsta början sysselsätta oss 

med get-ull — eller med saker, som största 

delen af Tyska nationen betraktar med likgilltighet. 

Man har djupt känt olägenheterna 

aiKejsarevärdighetens afskaffande; och, 

om detta beslut ännu kunde ändras, så borde 

det försökas. Saknaden af en kejserlig 

öfverdomstol är ett föremål för en bitter 

klagan; den artikeliförbundsacten, som 

talar om en folksrepresentation, är nästan 

den enda, som ger lugn och hopp. Jag 

är icke blind för bristerna af representativa 

statsförfattningar med deras ständer; men vi 

kunna icke undgå dem, de äro utlofvade;

232 

de blifva med otålighet väntade, och,sviker 

man folketidenna väntan- 6å kunna följderna 

blifva sådana, att man får skäl att 

ångra sig. Vårt förbunds stora ändamål 

är således, att leda denna nationens aktningsvärda 

önskan så, att den blott frambringar 

det goda och nyttiga, o. s. v." — 

Fromma Önskningar, som väl kunde uppstå 

ien för detta riksriddares själ, hvars tillvarelse 

visserligen erfordrade en rikskammarrätt, 

en riksdag och en Kejsare! Det 

egna och väsendtliga hos förbundsdagen 

bestod just deruti, att den var en skugga 

af riksdagen, d. v. s. en skugga af skuggan. 

Harman nuiettpolitiskt föremålafvikit från 

den rigtiga banan, så återstår intet annat, 

än att på långa omvägar komina till målet 

och göra det förvändas öfvermått till utgångspunct 

och början för det sanna. 

Dat tyckes öfverensstämmandemedsakens 

natur, att här gifva en öfversigt af förbundsdagens 

sammansättning. Buol-Schauenstein 

har redan blifvit nämnd, som kejserlig 

österrikisk ambassadeur och president för 

denna församling. För Preussen hade Friherre 

von Humbold kommitiGrefve von 

Golz' ställe, emedan denne genom en olyckshändelse 

under resan blifvit hindrad att 

bivista första sammankomsten. Sachsen 

hade skickat Grefve von Schlitz; Baiern 

Friherre von Gruben, som sedermera aflöstes 

af Friherre von Aretin; Wiirtemberg

233 

Grefve von Mandelslohe; Hannover Herr 

von Mårtens; Baden Friherre von Berstett; 

CurHes?en von Carlshausen; Storhertigdömet 

Hessen von Harnier; Holstein 

von Eiben; Luxemburg Friherre von 

Gagern; Braunschveig von Mårtens (den 

samma som representeradeHannover);Mecklenburg-Schwerin 

Friherre von Plessen; 

Dessau Marskalken Friherre von Bieberstein; 

Weimar, Gotha, Coburg, Meinungen 

och Hildburgshausen Hendrich; Mecklenburg-Strelitz 

Friherre von Plessen; Oldenburg, 

Dessau, Bernburg, Köthen, Sondershausen, 

Rudolstadt Presidenten von Berg; 

Hohenzollern-Hechingen,Lichtenstein,Sigmaringen, 

Waldeck, Reuss,Schaumburg-LippeFriherre 

von Leonhardi;Liibeck Senatorn 

Bach; Frankfurt Syndicus Danz;Bremen Syndicus 

Schmid:Hamburg SyndicusGries. Såledesbestodförbundsdagenaf 

20 befullmägtigade 

från Tysklands souveraina magter,hvilka 

år1816 till antalet utgjorde 58- Följandeår6t 

blef det gamla furstendömetHessenHomburg 

upptagetiTyska förbundet, och genom 

ta upptagande blefvo de virila rösternaförökade 

med ännu en. Snart känds man äfven 

behofvet af att gifva fremmande sändebud 

säte och stämma vid förbundsförsamlingen; 

åtminstone erhöll en Fransk, en 

Ryssk och en Storbrittannisk aiubassadeur 

tillträde vid den samma. Skulle man villja 

fälla ett omdöme öfver den anda, som

234 

rådde hos hela församlingen eller enskilda 

ledamöter, så biefve detta visserligen lika 

kränkande som innebärande allt för mycket 

anspråk. Ostridigt är, att förbundsdagen 

icke led brist på insigtsfulla och förträffliga 

män; dock om man till dessa sändebudi 

synnerhet valt personer, hvilkas 

moderation knappt medgaf begreppet om 

dygd, så var det förbundsdagens bestämmelse, 

som yrkade ett sådant val: ty afsigten 

var icke att genom förbundsdagengifva 

Tysklandenhet, men väl att genom denna 

institution bibehålla önskan efter en sådan 

enhet vid lif. 

Knappt hade förbundsdagen börjat 

sina sammankomster, förrän den fann sig 

hemsökt af en hel flod böneskrifter. 

Främst bland dessa trängde sig de mediatiserade. 

Da det isjette artikeln af förbundsacten 

hette,"att förbundsförsamlingen 

vid öfverläggningarna öfver förbundets organiska 

lagar skulle tagaiöfvervägande, 

huru vida de meîatiserade for detta riksständerna 

äfven kunde erhålla några curial-röster 

vid plenum," så påminde nu dessa mediatiserade 

om de förhoppningar,man gifvit 

dem, och försäkrade,att de vore färdiga till 

uppoffringar och till all den förändrirgideras 

rättstillstånd, som kunde hafva afseende 

på Tysklands väl, så frarnt de af förbundet 

kunde vänta sig bekräftelsen på sina besittningar, 

sin rösträttighet och en re-

235 

presentation, som svarade mot åldern, värdigheten 

och vigten af deras hus. Denna 

promemoria var underskrifven af Grefve von 

Waldeck och några andra mediatiserade. 

Men hvad kunde väl en sammankomst af 

ambassadeurer uträtta till förrnon för sökande, 

hvilkas interesse stodiden rakaste 

motsägelse med deras souverainers fördelar; 

oberäknadt den omständighet, att förbundsdagens 

natur skulle blifvit förändrad 

ioch med det »amma, som den bland sig 

upptagit befullmägtigade af det fordna 

riksridderskapet och öfriga mediatiserade. 

På lika sätt förhölldet sig med Furstens von 

der Leyen anspråk, hvilken,ianseende till 

sin slägtskap med huset Dahlberg, som blott 

grefve vunnit den förmon, attiRhenförbundet 

hafva blifvit upptagen som furste 

och souverain, men efter Rhenförbundets 

uppbäfvande förlorat sin souvsrainetet och 

på "Wiener Congressen misslyckatsialla sina 

bemödanden att genomdrifva den* förlorade 

värdighetens återfående. Johanniter-Orden, 

som anhöllomåterställelse,fannganska varma 

vänner bland åtskilliga förbundsdagens ledamöter. 

Imellertid kunde icke dessa underlåta 

att inse, det en Orden, som nästan 

omfattade alla Europas länder, icke kunde 

vänta sitt förnyandeaf Tyska förbundsdagen 

och,ilikhet med de Tyska riddarne, blott 

kundebegära skadestånd ochpensioner. Flere 

förbundsförsamlingens sammankomster an-

236 

gingo skadeståndet för de personer, som 

tillhört rikskammarrätten i Wetzlar, och 

hvilka sedan år 1806 varit helt och hållet 

förgätna. Hvad som tillhörde hela Tyskland 

samt i och med riksförfattningens beståndsdelar 

blifvit upplöst,kunde lättare tillvinna 

sigmadlidande än erhålla någon hjeip. 

Konus-garne af Preussen och Danmark visade 

mesta beredvillighet att vårda sig om 

de öfvergifua rikskammarrättsråden, och den 

långa noden erhöll åtminstone någon lättnad 

genom en gåfva af 4000 Rd. 

I den största förlägenhet kom förbundsdagen 

derigenom, att man från alla 

sidor ansåg den som skiljemän: en egenskap, 

som den svårligen kunde antaga,så vida 

den var sammansatt af idel befullmägtigade, 

hvilkaiafseende på Tyskland blott 

representerade sina souveraina regenter och 

således voro beroende af sina instructioner 

och fullrrsagter. För de flesta och högsta 

klagomålen var Churfursten af Hessen ett 

föremal. Utgående från den synpunct, att 

det aldrig kunde behaga Försynen, att uttränga 

en Tysk Furste, så snart han en gång 

blifvit landets herre, hade Churfursten, 

med missbilligande af allt hvad som under 

Konungens af Westphalen regering sig tilldragit, 

utan all ersättning fråntagit köpare 

af dooiainer och all annan krono-ecendom 

deras rättmätigt förvärfvade besittningar 

och gjort det till ett slags brott af dem, att

237 

de kunnat tro honom vara utträngd. Då de 

lidande nu vände sig till förbundsdagen,för 

att hos den söka en rättvisa, somichurfurstendömet 

Hessen var dem nekad, kunde 

de der församlade befullmägtigade icke annat 

än förklara Ärg mot Churfursten, hvars 

förfarande befanns ia mycket tadelvärdare, 

ju mer det äfs.täcte: mot Konungens 

af Preussen liberalitet, som icke alienast 

bekräftade all rättmätigt förvärfvad egendom, 

utan till och med lemnade enskilda 

Franska donatairer ibesittning af de dem 

förärade gods. Men,knappt hade förbundsdagenidenna 

angelägenhet förklarat sig mot 

Churfursten, förränhan kände sig förolämpad. 

"Förbundsförsamlingtnsbeslut", hette 

detien note, som ChurHessiska sändebudet 

måste aflemnaiMars månad 18x7, "har icke 

kunnat annat än ganska mycket förvåna H. 

K. H. Churfursten, då det på ett ensidigt, 

icke en gång tillräckligen styrkt, anföranda 

har kunnat fatta tvifvelsmål mot Churfnrsteus 

rättvisa, tadla en förvaltningsregel, 

hvartill de vigtigaste skäl och anledningar 

föranlåtit, samt medgifvit undersater, att 

anföra klagomål mot deras furste. Ett sådant 

beslut skulle till och med finnas 

förvånande,i det; fall behörigheten icke 

kunde bestridas, emedan det blott ålåge 

förbundsförsamlingen att medla, men icke 

att döma; så mycket mer dåiett fall, 

som hvarken anginge förbundet, eller af

238 

en serskild förbundets act vidrördes. Vid 

andra tillfällen hade förbundsförsamlingen 

gått tillväga med mera återhållsamhet. 

Churfursten kunde således icke uraktlåta, att 

gifva sändebuden vid förbundsförsamlingen 

sin förvåning tillkänna öfver ett uppförande, 

som visserligen icke kunde vinna 

deras höga och högsta committenters bifall. 

Öfver ekonomen Hoffmans förmentaklagan 

skulle Hans Kongl. Höghet besluta, hvad 

honomt billigt och rätt syntes;deremot vore 

han nödsakad, attidetta som alla andra 

fall, hvilka blott anginge inre statsförvaltningen, 

undanbedja sig förbundsförsamlingens 

medverkan, intilldess den samma, genom 

en under högst dess egen medverkan 

författad organisk lag, dertill biefve berättigad." 

Genom denna note blef förbundsdagens 

majestät aldra först förödmjukadt. 

Den svarade väl derpå: "att den, med afseende 

på sin höga bestämmelse samt förbunds-actens 

föreskrifter och ändamål, genom 

en enskild förbundsmedlems omdöme, 

icke skulle låta hindra sig från att, inom 

de ensamma föreskrifna gränsor, åtaga sig 

try-.«.ta undersåters sak, för att äfven skaffa 

dessa den öfvertygelse, det Tyskland 

blott derföre, med uppoffringen af tappra 

försvarares blod, blifvit befriadt från ett 

fremmande ok, att öfver allt ett lagligt 

tillstånd skulle trädaistället för godtycket." 

Men, nar det felas en församlingden

239 

magt, som är nödig, för att sätta dess domariverkställighet, 

försvarar den frugtlöst 

med ord sitt anseende. Hannover trädda 

sedermera på Churfurstens af Hessen sida, 

derigenom att det rättfärdigade hans förfarande 

mot dem, som köpt domainer, mer 

genom grundsatser, som lågo i gamla fördomar, 

än genom ett rigtigt bedömande af 

samfundets närvarande skick; och således 

blef förförbundsdagens upplystaste medlemmar 

intet annat öfrigt än — :att äfvenide 

Hessiska domain-köparnes angelägenheter 

urskulda sig med bristen på tillräckliga instructioner. 

Förbundsdagen hade varit församladåtta 

till nio månader, då den 17 Juni 1817 

dess första prorogation egde rum. Om det 

någonsin kunde lända till tröst, att in magnis 

voluisse sat est, så hade församlingen 

all orsak att använda detta på sig. Detta 

kände presidenten, då hanidet tal, hvarigenom 

han prorogeradeförsamlingen,uppräknade 

de serskildta ämnen, hvarmed förbundsdagen 

sysselsatt sig. Man kunde icke 

uppgifva,hvadman gjort,utan hvad man velat 

göra,såsom: uppsättandet af ett reglemente, 

som tills vidare skulle iakttagas vid sakernas 

behandling; provisoriska författningar öfver 

förbundsförearnlingens bemedlingar vid stridigheter 

inom densamma, och öfver upprättandet 

af en väl ordnad utslagsinstance; 

provisoriska beslut öfver förbundsdagens

240 

behörighet; uppfyllandet af förbnndsactens 

12 artikelianseende till bildandet af högsta 

domstolar; den trettonde artikelns/oVHarircg, 

ianseende till friheten från all efterräkningpå 

conlributioner;/ö*rso7'£"J' dragande 

om de personer, som fordom t*lihörde rikskammarrätten 

i Wetzlar; understöd för det 

Öfverßhenska presterskapet och dess tjenare; 

deltagande\\.i\\ förmon för Tyska Orden; 

bemedlingar för Johanniter-Orden; omsorg 

för ett skyndsamt reglerande af de skulder, 

som blifvit ställdaunder förbundsdagens 

borgen; bemödanden att mellan förbundets 

stater erhålla en fri gemenskap och handel 

med de allmännaste lifsförnödenheterna; 

den uppmärksamhet, man lånat de täta utvandringarne; 

provisoriska författningar, angående 

förbundsförsamlingensprorogation; 

inleddaåtgärder till tryggandet af Tysklands 

sjöhandel; förberedelser till utkastet för en 

matrikel; afgörandet af ungefär 300 privata 

reclamationer, så vidt de kunde 

komma dertill. Denna förteckning öfver 

förbundsdagens arbeten visar denisamma 

belägenhet som Danavs' döttrar,de der ville 

fylla bottenlösa kärl. Imellertid Uraktlåt 

icke förbundsdagen att utfärda formliga 

notificationer tili de samtliga Europeiska 

magterna, till Ottomaniska Porten och 

de Förenade Nordamericanska] Fristaterna, 

genom hvilka den tillkännagaf dem sina 

arbetens lyckliga början.

241 

Under hvilket ofördelaktigt inflytande 

förbundsförsamlingen nu Också stod,ianseende 

till en fri verksamhet, så låter 

det likväl icke neka sig, att ju genom 

densamma många helsosamma tankar i 

afseende på Tyskland kommit i betraktande. 

Sändebuden från de fyra fria stä- » 

derna förklarade sig för den fria handeln 

med lifsmedel och för upphäfvandet af 

förbudet mot sädesutförsel, emedan hvarje 

söndringssystem frambringar ett annat, ocii 

vid en allmän spanmålshandel hvarje år 

utan tvifvel så mycket säd skulle odlas, att 

en verklig sädesbrist ej vore tänkbar, sådan 

som deniflera tracter af Tyskland egde 

rum år 1811. Härmed voro de rådplägningar 

beslägtade, som anställdes öfver det 

tvång, de Afrikanska Barbareskstatemas sjöröfverier 

lade på Tysklands sjöhandel; och 

en for detta ändamål utnämnd commission 

yrkadei sitt betänkande, att de Europeiska 

sjömagterna måtte förena sig, att fastställa 

och iakttaga som lag, det Rarbareskerne 

utomMedelhafvet alltid måtte anses 

som sjöröfvare och som sådarna förföljas. 

Commissionenmente,attÖsterrike och Preussen 

borde vända sig till England, att förmå 

detta land till antagandet af denna grundsats;och,om 

sedan Konungarne af Danmark, 

Hannover och Nederländerna, hvilka voro 

Buchhoh, VII. 16.

« 

242 

ledamöter af Tyska Förbundet,och Ryssland, 

Frankrike,Spanien,samt Portugal äfvenledes, 

dels af ädelmod, dels försina egna fördelar, 

förklaradesig för detta system, så biefve man 

slutligen fri en länge uthärdad plåga. Så 

öfverdrifver man slutligen medlen, när*man 

en gång,iföljeaf ett felaktigt system, ned» 

sjunkit till känslan'af sin egen Svaghet. 

När förbundsförsamlingen den 3 November 

1818 åter sammanträdde, öppnade 

Grefve Buol-Schauenstein den nya sammankomsten 

med ett tal, hvaruti han uppgaf de 

ämnen, som mest borde sysselsätta ledamöternas 

uppmärksamhet. Främst bland dessa 

stod en plan för grundandet af en omfattande 

försvarsstyrka till Tysklands skyddande. 

Denna plan var uppgjord af Österrike 

i förening med Preussen; och just här 

visade sig, att vid alla tillfällen sakens natur 

alltid är starkare, än roenniskans förstånd, 

så ofta det inlåter sig istrid mot 

den förra. Den form, hvarinom förbundsdagen 

hitintills rört sig, hade icke på annan 

grund blifvit omtyckt, än att Tysklands 

större furstar, sedan de erhållit konungatitel, 

ej ville inrymma Kejsaren af Österrike, 

eller Konungen af Preussen något fö« 

reträde, utan trodde sig böra stå på samma 

linie med dem. Imellertid hade detunderförbundsförsamlingens 

första sammanträde visat 

sig, att den på nämnda grund så omtyckta 

formen likväl icke var den rätta, ochatt, så

243 

frarnt man ickeitysthet aflägsnade sig derifrån, 

den aldra nyttigaste tanka komme att 

gå förlorad under de ofrugtbaraste motsägelser 

af fåfängan och afunden. Att förekomma 

detta, hade Österrike åtagit sig 

att föreslå denna lag. Österrikiska beskickningen 

yrkade, att de egentliga sammankomsterna 

skulle förberedas genom förtroliga 

öfverläggningar, så väl som genom 

rådplägningaricommissioner; och, då detta 

bifölls af de öfrigasändebuden, så blef den 

3 Nov.beslutadt, att man, som ett bevis af 

förtroende, till den presiderande magten 

skulle öfverlåta förberedelsen af besluten 

genom förtroliga öfverläggningar, samt de 

formliga sammankomsternas utsättande. På 

detta sätt kom Österrikes försvarsplan i 

ett utskotts händer. 

Iutkastet till detta försvarssystem hade 

man upptagit Tysklands befolkning till 30, 

Ö94«°s° menniskor. Räknade man nu på 

hvarje 100menniska en soldat,så erhöllman 

häraf omkring 300,943 man. Hvarje enskild 

förbundsstatscontingent bestämdes således 

af sig sjelf, genom dess befolkning. 

Österrike, -som biträdde förbundet med 9, 

482,227 menniskor, uppställde 94,822 man; 

Preussen lemnade, söm förbundsstat,79,23.4; 

Baiern 35,600; Sachsen 12,000; Hannover 

13»°53? Wiirtemberg 13,954? Baden 10,000; 

KurHessen s,4°; och så vidare allt utfö*

244 

re ända till Furst Lichtenstein, hvars contingent 

blott utgjorde 50 man. Idettaafseende 

var allt lätt. Äfven den omständighet, 

att en sjettedel af förbuadshären skulle 

utgörakavalleri, och att förhvarje 1000 

man tvänne canoner skulle medfölja, mötte 

ingen svårighet. Då fästningar äfven 

höra tili ett försvarssystem,så blef det antaget, 

att Mainz,Luxemburg och Landauskulle 

utföra de egentliga förbunds-fästningarne 

och följaktligen borde försvaras af förbundsarme.»n. 

Staden Ulm blef bestämd till en 

fästning af första rangen och till en stor 

vapenplats;ochvid Germersheim eller idess 

grannskap skulle en dubbel broskans anläggas, 

för att skydda öfvergången från Mainz 

till Franska gränsen och gemenskapen med 

Landau. Den commission, som tog detta 

försvarssystemiöfvervägande,insåg ganska 

tydligt, att contingenter blott äro elementer 

för en armee och,föratt bilda en sådan, 

serskiida anstalter dertill måste göras. Det 

blef derföre faststäldt, att förbunds>armeen 

skulle utgöra 10, genom numror utmärkta, 

armee-corpser, och att bland dessa 7 skulle 

vara oblandade och 5 blandade. Österrike 

skulle till följe deraf uppställa sina 94,822 

mani3 armée-corpser. Preussen på samma 

sätt sina 79,234 man. Den sjunde oblandade 

corpsen, bestående af 35,600 man,skulle 

uppsättas af Baiern. Sachsen, Wurtemberg, 

Baden, Hohenzollera-Hechingeu,Ho-

245 

henzollern-Siegmaringen och Lichtenstein 

skulle tillsammans bilda en hel corps af 

56,511 man. Äfven så KurHessen, Hessen-Darmstadt,Luxemburg, 

Nassau,Sachsen- 

Weimar,Gotha,Coburg,MeinungenochHildburgshausen, 

Anhalt-Dessau, Bernburg och 

Köthen, Schwarzburg-Sondershausen och 

Rudolstadt, båda linierna Rsuss, Hessen- 

Homburg och staden Frankfurt en corps af 

25,970 man. Och slutligen Hannover, Holstein,Braunschweig,Mecklenburg-Schwerin 

och Strelitz, Oidenburg, Waldeck, Schaumburg-Lippe, 

Lippe-Dettnold och de tre fria 

städerna Liibeck, Bremen och Hamburg en 

gemensam corps af 28,866 man. Visserligen 

borde denna inrättning ega företräde för 

den förra, ehuru det var att befara, det regenternas 

anda skulle hafva inflytande på 

deras contingenter, och att man på denna 

väg följaktligen icke skulle erhålla annat än 

massor, istället för en genom endrägt och 

ett lika interesse oöfvervinnerlig. armee. 

Valet af Öfverbefälhafvare skulle af förbundsdagen 

göras genom ett utskott. Dessutom 

ville man välja en general-lieutenant. 

— Hela sommaren förflöt under dessa 

förberedande besluts fattande; och, då förbundsförsamlingen 

den i2'October 1818 

slutade sina sammankomster, blef det beslutet 

fattadt, att man skulle meddela hofven 

de utkastade grunddragen till enkrigsfar-

246 

# fattning och afvakta slutliga instructioner, 

Det vore öfverflödigt att säga, med hvilken 

uppoffring af tid och kraft dessa resultater 

erhållits, 

J hvarje annatfalj skred äfven förbundsförsamlingentill 

sina beslut med lika långsamhet, 

så att. efter hand den mening måste 

bilda sig, dat denna församlings egentliga 

hestäm-melse vore att fördröja och 

uppehålla allt Icke förrän den i October 

1818 blef undersökningen öfver för detta 

Tyska riksständernas och riksridderskapets 

besvär öfverlemnad till ett utskott af tre 

sändebud vid förbundsdagen, likväl svårli-gen 

med afsigt, att de måtte kunna härvas: 

ty detta var omöjligt, sedan så väl 

de ena som de andra ingåttiundersåternaa 

klass. 

Samma stad, hvaruti förbundsdagen hade 

sina sammankomster, bestred dess hehörighetiafseende 

på hvarje beslut, som 

kundehafva till föremål dess förhållande till 

Judarna,Iförbundsactens i6:de artikel var 

faststäldt: "att förbundsförsamlingen skulle 

öfverlagga, huru vida, på ett så mycket 

som möjligt öfverensstämmande sätt, 

Judiska nationens villkor iTyskland skulle 

kunnaiborgerligt afseende förbättras, och 

i synnerhet huru de i förbundets stater 

skulle kunna erhålla och försäkras om alla 

borgerliga rättigheters åtnjutande mot iakttagandet 

af allaborgerliga skyldigheter» 1'

247 

Istöd hsraf begärde Judarneiden fria staden 

Frankfurt, icke blott åtnjutandet af alla 

de rättigheter, som Furst Primas bevilljat 

dem, utan af allt hvad som måste tillkomma, 

så snart de fingo inträda ilika rättigheter 

med alla öfriga stadens borgare. Men 

samtliga de fria städerna funno sigidetta 

afseende icke ringa förlägna. På Wienska 

congressen hade det nästan blifvit 

gjordt till ett villkor för deras återställande, 

att de skulle meddela Judarne borgarerätt, 

såsom det redan skett i de större 

staterna. Men, hvad som väl möjligenkunde 

passa för de sednare, det passade alldeles 

icke för de förra; tyismå stater, der 

allt på det innerligaste sätt genomtränger 

det ena det andra, så snart de utbildat sig 

till antimonarchier,är det alldeles icke möjligt 

att skilja politisk ochborgerligrättighet 

ifrån hvarandra; och just derföre våga de 

blott upptaga till borgare sådana, till hvilkas 

tänkesätt de kunna hysa så mycket 

förtroende, att det skulle leda till motsägelse, 

om man ville vägra dessa personer att 

bekläda regeringens ämbelen. Inseende detta, 

hade fria städerne Bremen, Hamburg 

och Lübeck, efter deras befriande från 

Franska oket, å nyo så anordnat sina förhållanden 

till Judarna, som de tillförne varit; 

och, då den fria staden Frankfurt gjorde 

det samma, så besvärade sig Judarne hos 

förbundsdagen öfver förlusten af de rättig-

248 

ter, som de under Furst Primas* regering 

erhållit. Denna förordnade genast ett utskott, 

för att visa, det staden Frankfurt 

med orätt bestridt dess behörighet, och 

detta utskott skulle på billighetens väg 

sökaigodo ställa allt till rätta och häfva 

Judarnas klagomål; men här var svårligen 

något att förlika, emedaa naturen af en fri 

stad gaf utslaget: åtminstone har förbundsdagens 

beslut icke blifvit bekant. 

En verkligt utmärkande ära var det, 

att förbundsdagen år 1818 af tvänne bland 

Tysklands soureraina magter kallades till 

domare dem imellan: en egenskap, som 

Kurfursten af Hessen helt och hållet nekat 

densamma. Dessa souveraina personer 

voro Fursten af Schaumburg-Lippe och Furstinnan 

af Lippe-Detmold. Båda befunno 

sig ien juridisk strid om byen Maspe, 

och iett slagsmål mellan deras ömsesidiga 

undersåter hade Furstinnans af Lipe-Detmold 

vunnit seger öfver Furstens af 

Schaumburg. Saken blef af de båda furstliga 

personernas befullmägtigade föredragen 

hos förbundsförsamlingen,som icke underlät 

att förordna ett utskott, det der skulle 

pröfva denna angelägenhet. 

Men nog och öfver nog om Tysklands 

allmänna regering. Hvad som från denna 

utgått, ger det fullständigaste bevis, att da 

villkor,under hvilka enregering ensamt kan 

visa sig verksam, evigt äro de samma, och

249 

att hvarje afvikande från dessa villkor sker 

på ändamålets bekostnad. Orättvist anklagar 

man vid sådana tillfällen personer, som 

skulle vara helt andra, om en fri verksamhet 

megåfves dem. För att rätt tydligt 

kunna se den sista lemningen af Tysklands 

enhetidess undergång, kan man icke erhålla 

någon bättre spegel, än förbundsförsamlingen; 

och just på denna dess egenskap 

beror dess nytta för den närvarande 

tiden. Hvad anlag Tyskarne för öfrigt hafva 

för enhet, det visade sig efter befrielsekriget 

aldra herrligast år 1817. Den 31 

October 1517 var den dag, då Mårten Luter 

aldra först satte sig emot Leo X:des indulgencer 

och på slottskyrkaniWittenberg 

uppspikade det stora patent, som innehöll 

hans trosbekännelseiafseende på prästväldet 

och den allena saliggörande kyrkan- 

En hvarje hundradeår infallande fest, somi 

anledning af denna reformation firas, hade 

sedan den tidentvänne gånger infallitiTyskland; 

och denna dags återkomst år 1817 blef 

af alla Tyska protestanter med glädje och 

högtidlighet utmärkt. Trenne dagar firades 

denna fest, då mången förståndig åsigt 

kom till orda. En lång sträcka af händelser, 

hvilka voro grundadeireformationen, lät 

nu öfverskåda sig; och just dessa händalser 

voro en borgen för ett tillkommande, som

250 

lofvade att förändra Tysklands statsförfattning. 

Aldrig visade sig derföreMårtenLuther 

mera högt förtjent af Tyska folkets aktning, 

eller mer som hjelte. Redan förut hade en 

plan blifvit uppgjord, att åt den odödlige 

upprätta ett monument: bidrag dertill lågo 

i beredskap, och man var blott ännu 

icke ense om den plats, hvarpå denna minnesvård 

borde uppföras. Denna tvist af* 

gjorde Fredrik Wilhelm, Konung af Preussen, 

Huru skulle det väl för ett sådant 

monument hafva kunnat finnas en skickligare 

ort än Wittenberg, denna skådeplats 

för Luthers uppträdande, hvarifrån han 

dels på predikstolen, dela ikathedern som 

doctor upplyste verlden! Aftonen före den 

31 begaf sig Konungen af Preussen till 

Wittenberg, och efter slutad gudstjenst 

lade han den följande dagen grundstenen till 

Luthers minnesvård, såsom Konung hyllande 

den förtjenst, en dygdig man förvärfvat sig, 

så väl ianseende till Tyskland, somisynnerhetiafseende 

på Preussiska väldet.

251 

NetgrCt Tyska staters försök,att återvinna 

en med naturen enlig 

statsförfattning. Smittade af Frankrikes exempel, hade 

Tysklands furstar, sedanWestphaliska freden, 

med mer eller minre framgång sökt att 

bringa sig upp till oinskränkthet; och alla 

församlingar af ständer hade dervid försvunnit. 

Äfven der en skugga af dessa 

ständer ännu egde rumiform af utskott, 

hade Rhenförbundsacten berättigat till deras 

formliga tillintetgörande, emedan furstar, 

som nedsjunkit tili prefecter hos en 

Fransk Kejsare, icke kunde blifva för mycket 

oinskränkta. Men, ju mer man gjorde 

bruk af detta berättigande, dess mer kände 

man sig äfven öfvergifven; och, då år 

18* 

3 allt stod på spel, erfor man allt för 

tydligt, för hvilka faror man var utsatt. 

Återställandet af ständer och deras församlande 

på ett med tiden öfverensetämmande 

sätt hade derföre på Wiener congressen 

blifvit ett föremål för allvarsamma öfverläggningar; 

och, sedan i den 13 artikeln 

af förbunsacten det blifvit faststäldt: atti 

alla förbundsstater 

en författning med 

landtständer skulle ega rum, så kunde man 

sedan icke undvika iakttagandet af detta gemensamma 

beslut, eller längre uppskjuta 

dess utförande. Frågan blef blott, huru 

man borde gå till väga, för att hehand-

252 

la en utveckling, som kunde anses för ett 

oinskränkthetens resultat, så att den likväl 

biefve räddad vid den inskränkning, 

som är oskiljaktig från ständers bestånd. 

Bland alla Tysklands furstar var Fre. 

drik, Konung af Wiirtemberg, den förste, 

som underkastade sig denna uppgift; och, 

ehuru ban icke löste den, utan deruti lät andra 

furstar förekomma sig, så måste vi likväl 

börjahistorien om Tysklands statsförfattnings 

angelägenheter med Wiirtemberg, 

dels på nyss anförda skäl, dels emedan 

Fredriks försökialla afseenden blifvit det 

lärorikaste. 

Konungariket WURTEMBERG. 

Då Fredrik I, Konung af Wiirtemberg, 

var återkommen från Wiener congressen 

tiii Stuttgard, insåg han ganska tydligt, 

att alla hans rikes förhållanden voro förändrade. 

Den stödjepunct,Wiirtemberg, som 

beståndsdel af Rhenförbundet, egt genom 

Frankrike, var nu förlorad. Den hållning 

hade icke minre gått förlorad,som Tyska 

riksförfattningen gaf för detta hertigdömet, 

eller kurfurstendÖmet Wiirtemberg, ty denna 

riksförfattning hvarkeu kunde eller fick

253 

nu åter införas. Att genom blotta förbund 

bibehålla sig vid den år 1806 utlofvade 

oinskränktheten, var ett vågadt företag; 

dessutom stridde förbundsactens innehåll 

och ännu mer Wurtembergarnes allmänna 

missnöje helt och hållet deremot, emedan 

de aldrig upphört att beklaga förlusten af 

sin gamla författning. Om Fredrik således 

ville vinna säkerhet för sig och sina efterträdare, 

så återstod för honom intet annat,än 

att afsäga sig oinskränktheten,för att genom 

en statsförfattning vinna det, som yttre 

förhållanden icke förmådde gifva. 

Härvid gick han ock tillväga med en 

beslutsamhet, som alltid utgjort grunddragetihans 

charakter. Ikraft af ettistatsrådet 

den11Januari år 1815 hallat tal,öfverlemnade 

han till öfverläggande åt en commission 

de af honom sjelf utkastade grunddragen 

till en statsförfattning meå ständer 

för Wurtemberg, med det uppdrag, att till 

ett fullständigt utkast utbilda dessa grunddrag, 

så att de erhölle formen af en 

grundlag. Grefve von Mandelslohe, Konungens 

stats-, conference- och financeminister, 

presiderade i denna commission. 

Huru denna utbildat Konungens grunddrag, 

har blifvit en dess hemlighet; men efter 

kungörandet voro utkastets hufvudsatser 

följande: 

"Konungarikets representation genom 

ständer består,i anseende till de personer,

254 

som utgöra dem, för det första,af medlemmar, 

somioch försig sjelfva hafva säte och 

stämma; och dessa äro: innehafvarne af de 

fyra ärftliga kronoämbetena; capita för de 

fordna omedelbara furstliga och grefliga fa*miljema, 

för hvilkasiriket belägna besittningar 

riks-* och kretsdags-röster förr hade 

egt rum; de iriket egendom besittande 

furstar, grefvar och adelsmän, som Konun»gen 

förlänar säte och stämma; cancelleren 

för akademieniTubingen och den äldsta 

general-superintendenten; konungarikets katholska 

biskopar och general-vicarieni£11- 

----wangen; för det andra, af valda ledamöter, 

som antingen väljas ihvarje öfveramt under 

kongliga öfveramtmannens presidium 

bland godsegare, dessa må nu för öfrigt höra 

till adeln,borgare- eller bondeståndet, eller 

skickas af de städer, som ega predicatet 

"goda**. Rättighet att kunna väljas ega alla 

de, hvilkaikonungariket som undersåter 

äroibesittning af borgerliga rättigheter, af 

hvad stånd de vara må, så snart de uppnått 

det 30 året, ja till och med Konungens 

tjenstemän, likväl de undantagne, hvilka 

voro anställde som prester eller läkare» 

Ständerna församla sig icke oftare, än när 

Konungen kallar dem, som till furstar och 

grefvar utfärdar ett kallelsebref, då deremot 

de Öfriga representanterna kallas'genom 

circulair,utfärdade af ministern för de 

inre ärendena. Ständernas eammankallan*

255 

de måste af Konungen nödvändigt utfärdas 

till den i Februari hvart tredje år; deras 

sammankomster fortfara icke öfver 6 veckor; 

de valda representanterna afgå hvart 

tredje år till hälften och ersättas genom 

nya val; Konungen hemförlofvar, prorogerar 

och upplöser riksdagen. Den ärftlige 

riksmarskalken är president för ständernas 

sammankomster, ochihans frånvaro 

intages hans ställe genom den äldsta närvarande 

af furstliga Hohenloheska huset. De 

församlade ständerne gifva presidenten en 

lagklok till biträde. Secreterarne väljas af 

de församlade ständerna, ocri vid hvarje 

sammanträde kunna nya väljas, eller de 

gamla bekräftas. Ett lika förfarande eger 

äfven rum med alla till cancelliet hörande 

personer. Kostnaderna för ständernas 

sammankomster, så väl som resekostnader 

och dagtractamenten,bestridas af siatscassan. 

Så länge representanterna äro tillsammans, 

kunna de blott med ständernas vetskap och 

samtycke arresteras för skulder eller andra 

anklagelser. Ständerne hafva, först och 

framför allt annat, att sysselsätta sig med 

de propositioner, som göras af Konungen. 

Konungen lofvar att utfärda ett beslut öfver 

hvarje lagförslag. För ministrame är tillträdetiständernas 

sammankomster vidalla tillfällen 

öppet,och det står dem fritt att vid sina 

föredraganden medtaga till biträde ett eller 

tvänne statsråd. Ständerne kunna, för att be*

256 

fordra göromålens förberedande,bland sina 

ledamöter väljautskott, och dessa ega beständigt 

tillträde hos ministrarna. Furstar och 

grefvar, som beständigt bo utomriket,kunna 

till en annan furste eller grefve, som bor 

iriket, öfverlemna sina viril-röster; och 

på samma sätt kunna andra adelns ledamöter, 

som hafva viril-röster, representeras 

genom någon af deras familj, eller en annanisamma 

stånd född: likväl får ingen 

innehafvare af viril-röster åtaga sig mer 

än tvänne. De valda ledamöterne afgifva 

sina röster efter egen bästa insigt och öfvertygelse. 

Rösternas pluralitet afgör ett 

beslut. De år, då ständerna icke sammankallas,sammanträder 

ett utskott af 12 personer, 

som för tre års tid blifvit valdt, utan 

all kallelse den 1 Februari, under ärftliga 

riks-marskalkens presidium, och blifver 

detta utskott under fyra veckors tid tillsammans, 

för att afgöra allt, hvad som icke 

tål något uppskof. Likväl kan icke detta 

utskott bevillja någon förhöjningiutskyiderna 

eller någon förändring af lagarna. 

Ständerna medgifves ett medverkande vid 

beskattningen. Förutan deras uttryckliga 

samtycke kunnaicke de utskylder förhöjas, 

de directa eller indirecta pålagor, som 

under nu regerande Konung gälla såsom 

grundval, och till och med ikrigstider få 

icke nya pålagor utskrifvas. Hvarje förhöjningeller 

väsendtlig förändringiafgif-

257 

terna måste föreslås af finance-ministern; \ 

de -församlade 6tänderna omrösta sedan deröfver. 

En redogörelse öfver inkomster 

och utgifter meddelas årligen de församlade 

ständerna eller deras utskott. Angående 

bestämmandet af Konungens civillista skola 

ytterligare öfverläggningar ega rum. Nya 

rådplägningar deröfverkunna blott förekomma 

vid hvarje ny Könungs tillträde till 

regeringen. Ständerna skola äfven medverka 

vid lagstiftningen, likväl så, alt initiativet 

tillkommer Konungen, oöh att 

ständerna deröfver blott rådslå och omrösta. 

När ständerna, enligt hvad somär dem 

tillåtet, förKonungen såsom en önskanframlägga 

förslag till lagar, så är det dem tillåtet,ihändelse 

deras proposition afslås, att 

trenne gånger förnya den vid ständernas 

påföljande sammankomster; och efter Konungens 

tredje afslag, som måste vara förenadt 

med uppgiften af de grunder, hvilka 

förmått Konungen till denna vägran, kunna 

de äfven göra föreställningar öfver dessa 

grunder. De hafva petitionsrätt och kunnaikraft 

af denna förKonungenframlägga 

allmänna önskningar, föreställningar och 

klagomål; men de af enskilda undersåtar till 

dem inkomrnanda besvär kunna de förstdå 

upptaga,när det genom lagliga bevis blifvit 

styrkt, att de kongliga justitieverken 

Buchholz, VII. »7

258 

/ 

ech andra Konungens tillförordnade ämbetsmän 

vägrat att dem mottaga. Tro 

ständerne sig böra anklaga en statens ämbetsman, 

så kunna de göra det med anförande 

af bestämda beskyllningar: de anhålla 

då om en undersöknings anställande, och, 

om efter det Konungens bevilljande dertill, 

som icke han vägras, ett högförräderi 

blifver Jbevist, så fälles domen af en dertill 

förordnad domstol af ständernas ledamöter,hvarefter 

Konungenblott förbehåller sig 

rättigheten att mildra och benåda. Iandra 

fall anställes undersökningen och gifveB 

dom och bestraffning på vanlig laga 

väg» — Till dessa anordningar voro äfven i 

statsförfattnings utkastet ännu andra förslag 

bifogadeiafseende pä undersåtemas allmänna 

rättigheter och förbindelser. Dertill 

hörde, att alla undersåter voro lika inför 

lagen och skulle hafva ett lika tillträde till 

alla ämbeten utan åtskiinad,iafseende på 

stånd, börd och de tre Christna trosbekännelserna. 

Ytterligare skulle alla invånare, 

enligt nu bestående lagar, hvar och 

en i förhållande bidraga, och alla — likväl 

med undantag af de omedelbara furstame 

och grefvarne, som på riks- och 

kretsdagarne haft röster ■— bidraga tili fäderneslandets 

försvar; likväl skulle sättet 

att göra tjenst, antingeniden reguliera militären, 

eller vid iandUnilicen, genom lagar

259 

blifva faststäidt. Hvar och en, som icke vore 

skyldig till conscriptäon, eller från krigs» 

tjenst blifvit frikänd, eller som redan uttjent, 

skulle ega utflyttnings-rätt, då han ett 

år förut gifvit sin önskan tillkänna, för 

sig och sina barn afsagt sig alla undersåtliga 

och borgerliga rättigheter, samt äfven 

erlaggt alla utflyttnings utskylder och fullgjort 

andra åliggandeskyldigheter. Slutligen 

skulle ingen undersåte kunna arresteras 

genom någon annan än med lag enlig 

åtgärd, och ingen längre än tre dagar blifva 

oförhörd;ministrar och ämbetsmän vore 

dessutom skyldige till ansvar för hvarje obefogad 

arrestering, och ingen,undantagandes 

vid högförräderi,skulle kunna dragas från sin 

lagliga domare,icke heller någon på menligt 

sätt och utan laglig dom aflägsnas från 

sitt juridiska ämbete. Slutligen kommo de 

förordnanden: att trohetseden till Konungen 

först då skulle afläggas, när han besvurit 

statsförfattningen, samt att alla statsskulder 

af staten skulle garanteras och rentor med 

capitaler betraktas såsom rikets heligaste 

förbindelse. Iöfverensstämmelse härmed 

skulle vissa säkra statscassans inkomster 

anslås till rentornas och capitalernas 

betalande, och 'dessa under ingen förevändning 

på annat sätt användas. 

Dessa voro de idéer, hvarigenom Konung 

FredrikIville befästa sin och sina 

efterträdares thron. tDstridigt trodde han

260 

sig hafva varit ganska frikostig, och att 

isina ädelmodiga medgifvanden hafva aflaggt 

den skoningslösa sjelfherrskande charakter, 

hvarigenom han hittills utmärkt 

sig. Men detta var en punct-, hvaröfver 

han lätt kunde irra sig. Det felas 

uttryck att charakterisera det från 

honom härrörande statsförfattnings förslaget, 

om man icke kan hända skulle villja 

säga: att.despotismen derigenom hade 

velat masquera sig.Isjelfva verket kunde 

man icke ett ögonblick undgå att inse 

det felaktigaidetta utkast. Föreningenaf 

helt och hållet olika berättigade ledamöter 

ien och samma församling; inskränkningen 

till en tid af blott 6 veckor vid hvarje 

sammanträde,som blott hvart tredje år skulle 

ega rum; rese- och underhållskostnadernas 

bestridande ur statscassan; det begärdta 

fortfarandet af de directa och indirecta 

statsutskylder, som nu egde rum, för den 

regerande Konungens hela lifstid; conscriptionens 

fortfarande: detta allt var så vidt 

skildt från en representativ regerings väsende, 

att endast slafvar idetta statsförfattnings 

utkast kunde se en välgerning. 

Imellertid hade Konung Fredrik åtminstone 

så vida afsagt sig sin herrsklystnad, 

att han kallade detta förslag ett utkast 

och icke en lag; och deruti låg fröet 

till alla de uppträden, som bragte det a£ 

honom föreslagna statsförfattnings utkastet

# 

261 

om intet. WiSrtembergs förra statsforfattning 

hade sin upprinnelse från ett fördrag, 

och, som det tycktes, var Konungens 

och hans ministrars samt hans statsråds 

aktning fördenna författning ännu stor 

nog, för att gifva dem den öfvertygelse, 

att äfvenledes den nya statsförfattningen 

blott så vida skulle kunna lyckas, som den 

utginge från en underhandling och ett 

fördrag. Innehafvarne af viril-rösterna, s_ 

väl som do egentliga representanterne, 

blefvo således kallade till en sammankomst, 

som skulle öppnas den 15 Mars; 

menikraft af en sällsam villa såg mani 

de sammankallade heldre medlemmarne af 

redan bildade ständer, än constituerande, 

med hvilka man skulle öfverenskomma. De 

sammankallade an&ågo sig blott som constituerande. 

De kunde icke heller annat; ty 

som innehafvare af viril-röster måste de 

hafva den rättighet att antaga eller förkasta, 

och som representanter, d. v. s. som 

sådana, hvilka utgått från folkets val, hade 

de sin tillvaro, icke genom utkastet till en 

ny grundlag, utan efter en föregående sakernas 

ordning, som sedan 1806 hade varit 

upplöst. Så snart Konungens utkast således 

föreladesdem (som förstskedde vid sammankomsten 

den 15 Mars år 1815),kunde de 

icke länge stadnaivillrådighet om dess antagande 

eller förkastande. De nekade väl 

icke, att ju Konungen velat gifva allt, hvad

262 

han som regent trott sig kunna gifva,; 

men, som detta var ganska litetijemnförelse 

med hvad Wiirtemberg förut åtnjutit af ett 

folks rättigheter, så var det nu representanternas 

åliggande, att fråga, hvarföre man 

icke heldre återställt Wiirtembergs förra 

statsförfattning, och hvarföre man öfver 

hufvud ansåg ett ensidigt upphäfvet fördrag 

såsom upphäfvet. Innan ständerna 

ännu häröfver kunnat förklara sig, recommenderade 

sig det kongliga husets agnater 

och anhöllo om skydd för sina rättigheter 

hos församlinge», som sålunda vann på 6in 

sida ett stöd, hvarpå den svårligen hade 

räknat. 

Hufvudsvårigheten lågiutkastets ofullkomlighet 

och felaktighet; och detta var 

en svårighet, som icke stod att öfvervinna, 

så länge man hade att göra med en Konung 

af så oböjlig^ charakter. Ibörjan 

feltes det icke å båda sidor god villja, 

men väl nödig insigt; och således kunde det 

svårligen undvikas, att denna statsförfattnings 

angelägenhet urartade till ett gräl, 

hvarvid de församlade ständerna förglömde, 

att Wiirtembergs förra författning, så vidt 

den icke grundade sig på sig sjelf, utan 

hade sitt stödiriksforfattningen, nu mer 

icke stod att återställa, under det att Konungen 

och dess ministrar deremot uraktläto 

att betänka, det deras liberalitet icke 

stodi förening med grundsatser och följ-

■■-- 

263 

aktligen icke kunde gälla för hvad den utgaf 

sig att vara. En strid af ganska egen beskaffenhet 

utvecklade sig hastigt. Intet anförde 

församlingen oftare och eftertryckligare 

än helgden af besvurna fördrag; och, 

under det den derigenom indirect prisade 

sin egen samvetsgrannhet,anklagadeden Konungen 

för samvetslöshet,utan att betänka, 

det Wiirtembergs öden under de sista 10 

åren vida minre utgått från dess Konungs 

charakter än från en hvälfning, som till och 

med de största stater ej kunnat motstå. Icke 

atadnandedervid,uppställde representanterna 

en verkligt rysvärd målning öfver samhällsförhållandet 

i konungariket Wiirtemberg; 

en målning, dan de förhöllo Konungen 

som en spegel, hvaruti han skulle betrakta 

verkningarne af sin styrelse. Efter denna 

målning fanns på jorden intet olyckligare 

folk än Wiirtembergarne. Deras förmögenhet 

uttömdesgenomutskylder af alla möjliga 

älag. De allmänna utlagorna medtogo 

all den odlade jordens afkastning eller 

15 millioner gyllen, utan att dervid 

rentorna på statsskulden kommo iberäkning; 

och dessutom skulle landtmannen äfven 

låta behaga sig, att se sin flit förstörd 

af en öfverdrifven mängd villebråd, 

som icke fick angripas,Aldra mest uppehöllo 

sig ständerna vid sin klagan öfverlagskipningens 

beskaffenhet. "Här finnes väl", sade 

de, "en criminal domstol; men huru kan

" 

264 

den förtjena denna benämning, då den,meå 

undantag af ringare strafF, blott kan göra 

framställningar, hvilka, icke till äfventyrs 

för att gifva Konungen tillfälle att benåda, 

utan endast som framställningar afgå till 

justitie-ministern och genom denna till 

Konungen. Det är således Konungen 

sjelf, som dieterar alla straff; ty af honom 

blifva de gjorda framställningarne icke allenast 

mildrade utan äfven skärpta, eller 

också återlemnas acterna till tribunalet, för 

att af andra referenter omarbetas till en ny 

framställning.IWiirtemberg finnes således, 

egentligen sagdt, ingen criminal domstol. 

Ännu mint® finnes något annat domare 

ämbete, bvartill ett vad från de lägre 

domstolarne kunde ega rum. Det finnes 

väl ett revisions collegium; men äfven 

detta är ingen domstol, ty det kan också 

blott göraframställningar,som justitie cancelleren 

föredragerhos Konungen;och,hvad 

som härvid är det väsendtligaste, inför 

detta collegiutn kan intet nytt förfarande 

ega rum, så att det för den anklagade 

eller hans försvarare är omöjligt att vederlägga 

criminal domstolens skefva åsigter." 

Tydligare kunde man svårligen säga, 

att Konungen af Wiirtemberg, med alla sina 

anspråk på iandsfaderlighet, det oaktadt 

likvxi iGke varit hvarken mer eller minre 

an en tyrann. Beviset bestyrktes ännu mer 

af andra facta. "Hvarje lemning af sjelf-

265 

ständighet", sade ständerna,"vore för Wiirtembergsinvånare 

så godt som förlorad,och 

det så mycket mer, ju högreden plats var, 

som man innehade inom samfundet. Man 

kunde icke en gång uppgörasig en plan för 

sin enskilda lefnad; ty en vetenskaplig bana 

kunde man icke välja, utan att dertill 

erhålla Konungens tillstånd; och denna tillåtelse 

medelades blott sällan, och då ofta 

på ett sätt, alldeles stridande mot den unga 

mannens böjelse, hans förberedande studier, 

eller hans föräldrars önskan. Resori 

fremmande länder kundeicke heller företagas, 

utan dertill erhållet tillstånd, och ett 

dröjande utöfver den utsatta tiden, vid en 

sådan resa, blef behandladt som en förbrytelse. 

Adeln var der till och med förbjudet, 

att utan tillkännagivande uppehålla sig 

iett annat landtvogtskap. Och hvad skulle 

man säga om den förordning, som år 

1810 anbefallde alla landets furstar och 

grefvar, att hvarje år tre månader uppehålla 

sigiStuttgard, dels för att icke utöfvanågot 

illa anseddtinflytande på Konungens 

undersåter, dels för att personligen 

kunna betyga Konungen sin devotion!" 

Hvad omständigheter kunnat bidraga, men 

i synnerhet den nya Konungatiteln, att 

framkalla dylika tyranniska förordningar, 

och huru den gamla statsförfattningens 

undergång följaktligen icke kunde 

anses såsom den enda källan till allt det

266 

elände, som öfversvämmat Wiirtemberg, 

det blef med stillatigande förbigånget, emedan 

taflans mästare mer styrdes af sina passioner 

än af sanningen. 

Den gestalt, Konung Fredrik sågiden 

spegel, för honom framhölls, måste med 

skakning verka tillbaka på honom. Imellertid 

kunde hans eftergifvenhet aldrig blifva 

annat än inskränkt. Genom rescripter 

af den 7 och 19 April söktehan att afhjelpa 

klagomålen öfver ofoget med villebråd 

och att lindra jagt-dagsverken;men, då ständerne 

fortforo att villja göraden gamla stasförfattningen 

tili grundval för den, hvarom 

man borde öfverenskomma; så måste Konungen 

blifva fast vid det påstående, att 

denna grund icke egde något värde, emedan 

det vore en skilnad mellan konungariket 

och hertigdömet Wiirtemberg. 

Man kan icke heller rätt inse, hvad som 

gjorde ständerna så egensinniga öfver denna 

punct, så fra^t icka afsigten var den, att 

föra allt trllbakaidet läge, hvaruti det aig 

befann före år 1805; en tanke, hvars förkastlighet 

är högstögonskenlig, så snart man 

öfvervägar, att till dess utförandeingenting 

minre fordrades, än ett tillintetgörande af 

alla de fördrag, som sedan 10 års tid blifvit 

afslutade. Huru det no äfven måtte 

hafva förhållit sig med ständernas verkliga 

afsigter — så kunna de likväl icke af den 

oväldige frikännas från förebråelsen, att

267 

på sanningens och sin iosigts bekostnad 

hafva låtit partiandan segra. Detta visade sigaldra 

tydligast, då de antogo sig adelns besvär, 

somiden föreställning, den samma inlemnade 

till ständerna, icke allenast fordradeen 

fullständig representation — ty 19 virilröster 

på de 120, som förut tillkommo för 

detta ridderskapet och den öfriga adeln, 

tycktes den alltför ringa — utan äfven en 

serskild adlig bank, frihet från utskylder, 

en egen rang, domsrättighet och police 

på deras gods o. s. v. Det var Consulenten 

Griesinger, somi38:de sammankomsten 

gjorderedo föralla dessa adelns påståenden, 

försvarade dem och således äfven 

sjelf hyllade denna klassens ogrundade anspråk, 

utan att ständerna deremot hade det 

aldra minsta att invända. 

Om man får anse statsförfattnings-angelägenheter 

vara af samma egenskap som menniskans 

alla öfriga verk,så börmanicke söka 

befordra dem på öfverlägningarnes väg och 

genom fördrag; ty intet afgör så mycket 

öfver de förras utgång, som rigtigheten 

iden första tanken, och, der denna felas, 

kan genom fremmande biträde endast 

förvirring uppkomma. Konungen, 

som efter hand insåg sitt misstag, sökte 

att hjelpa det derigenom, att han den 

16 April gaf ständerna tillkänna, det han 

ville låna sin uppmärksamhet åt deras önskan, 

att fä ur den gamla statsförfattningen

268 

bestämmelser, modificationer och lagliga 

stadganden upptagnaiden nya, och för 

detta ändamål tillåta muntliga öfverläggningar 

g*-noni fullmägtiga frän båda sidor. 

Ehuruunderhandlingames rätta princip härigenom 

icke var blifven erkänd, gingo 

likväl ständernain på denna Konungens proposition 

med en hos stora församlingaricke 

ovanlig inconsequents; ostridigt emedan 

de insågo, att de pa ingen annan väg kunde 

komma från stället. De ömsesidigafullmägtige 

blefvo valda; men, förrän sjelfva 

underhandlingarne kunde börjas,blefvo genom 

ett serakildt dertill valdt utskott af 25 

ledamöter de puncter fastställda, som skulle 

tjena till rättesnöre för ständernas under- 

handlingar. De b/sstodo 

iföljande fordrin- 

gar: 1) så kallad sjelf-taxering (rättigheten 

att sjelfva bestämma utskylderna), sedan 

skattkammarens inkomster och statens behof 

först blifvit förelaggda. 2) Kyrkogodsens 

återställande; 3)Enrepresentationsform, 

hvarigenom alla klasser af undersåterilika 

förhållande representerades; 4) en oafbruten 

utöfningaf ständernas rättigheter genom 

ett beständigt utskott; 5) ständernas andel 

ilagstiftningen sedan år 1806, således en 

revision af de sedan år 1806 utfärdade förordningar 

genom en gemensam deputation; 

6) Friflyttningiordets gamla bemärkelse. 

Ständernas befullmägtigade gjorde 

dessa preliminair-puncters erkännande icke

269 

allenast till ett villkor för underhandlingarnas 

öppnande, utan till och med 

förständernas medverkaninärvarande trångmål, 

då Napoleons återkomst från Elba 

gjorde ett nytt krig med Frankrike till en 

nödvändighet:ett krig, som Wiirtemberg på 

ett ganska smärtande sätt måste vidkännas, 

dels vid durchmarcher, dels genom nya 

rustningar. Justidessa villkor visade det 

sig, att ständerna betraktade Konungen som 

den ena souveraina personen och sig sjelfva 

fördenandra, samt attstatsförfattnings verket 

aldrig skulle komma till stånd påunderhandlingens 

och fördragets väg.- Som Konungen 

måste förklarasig öfverde honom förelaggda 

fordringarne, sökte han framför allt att 

vinna tid. Hans svar medelades först den 29 

Maj. Han medgaf väl ständernasmedverkan 

vid. finaUcernas förvaltning, likväl med be* 

tydJiga inskränkningar; ty om afkastningen 

af dömainerna och om dessa inkomsters användande 

skulle de icke erhålla någon kännedom, 

och de nuvarande statsinkomsterna 

skulleitre år fortfara utan någon förutgående 

pröfning. En ständernas cassa blef 

helt och hållet afslagen; äfven så kyrkogodsens 

återställande under en serskild förvaltning. 

Ianseende till den adliga banken 

förklarade sig Konungen väl böjd att 

höra ständernas förslag om en annan representationsform, 

men tillika, att han icke

270 

kunde bifalla en serskild representation för 

adeln. För utskottets årliga sammankomster 

bevilljades en längre tid,men likväl icke 

permanents: ochianseende till lagarnas 

reviderande blefvo ständerne hänvista till 

den dem inrymda petitionsrätten. 

När ständerne nu sågo, att det icke felades 

Konungen beslutsamhet vid dess rättigheters 

försvarande, blefvo de, åtminstone 

till en del, af andra tänkesätt. Flere insågo, 

att intet vunnes genom ett hårdnackadt 

den gamla författningens försvarande; det 

var representanten från Aaken, Herr Gleich, 

som aldra först förklarade sig deröfver. 

Hans tal blef nästan med allmänt ogillande 

upptaget; men, då ständerna redan afvikit 

från. sin grundsats, nämligen genom den 

beredvillighet de visat, att villja inlåta sig 

i underhandling om sin idol; så hade 

de äfven förloraträttighetenatt ännulängre 

försvara den. Hufvudpuncten vid denna 

strid med Konungen var upprättandet af en 

under ständernas disposition stående cassa, 

som på Wiirtembergska språket kallades kistan(Txuhe). 

Konungen kundeicke medgifva 

en sådan cassas inrättande, utan att ställa sig 

på samma linie med hertigarne af Wiirtemberg 

och från sin autoritet bortgifva något 

ganska väsendtligt; ständerna deremot betraktade 

denna inrättning som nödvändig 

för hela deras verksamhet. Idetta sakernas 

läge var det nu Gleich, som tillväga-

271 

brågte det förslag, att man idenna punct 

skulie visa sig eftergifvande mot Konungen, 

Hvad få skulle hafva. väntat, men icke desto 

minre inträffade, var, -.att en så insigtsfull 

man, som Cotta,.Bobiingens representant, 

öfvergick på Gleichs sida. Båda voro 

af den mening, att controllen öfveralla 

grenar af financeväsendet så mycket nödvändigare 

skulle tillfalla ständerna, ju beredvilligare 

de afstodo från kistan. Men 

den motsägelse, de funno hos de öfriga,bevisade 

allt för tydligt, att dessa voro angelägne 

om något helt annat än en god statsförfattning, 

eller att åtminstone .vanans 

magt var den, som hos dem gaf utslaget. 

För Konungen rättfärdigade -sig ständerna 

genom ännu en utveckling af de grunder, 

hvarigenom de bestämdes att hålla sig fast 

vid den gamla af-Konungen sjelf besvurna 

statsförfattningen; Och, då Fredrik insåg, att 

han icke skulle komma från stället, så länge 

församlingen bibehölle sin egensinnighet 

— så prorogerade han densamma den 

21 Juli år 1815» med den befallning, att 

qvarlemna 4 fulimägtiga, med hvilka Konungens 

commissarier skulle öfverenskomma 

om ett nytt utkast ml statsförfattning. 

Denna prorogation var för ständerna 

ganska oväntad, och deras förlägenhet deröfver 

så stor, att de blefvo ovissa, om de 

skulle efterkomma Konungens befallning,

272 

att qvarlemna fyra befullmägtigade, eller 

om de ej skulle göra afseende derpå. För 

att hålla sig vid dengamla statsförfattningens 

väsende, föreslogo de, att deras af 25 ledamöter 

bestående instructions-commission 

skulleqvarstadna,likasomettständernarepresenterande 

collegium; men,då Konungen förkastade 

detta förslag, dels derföre, att han 

bar afsky för bevilljandet af ett ständigt utskott, 

som skulle utöfva ett slags ephorat, 

dels emedan han insåg, att vid en statsförfattnings 

uppsättande det icke berodde på 

antalet utan beskaffenheten af de hufvuden, 

som utarbetade den: så åtskildes ständerne, 

utan att hafva qvarlemnat de fyra befullmägtigade; 

ett steg, hvilket var så mycket 

mer tadelvä'rdt,som Konungen villelåta behaga 

sig, att deras antal utvidgades till åtta, ja, 

om det så fordrades,till och med ända till 

tolf. Det var således denna gången ständerne, 

som afbröto underhandlingarna; och 

den förebråelse, som derföre gjordes dem, 

var så mycket mer grundad, som sakens 

natur innebar, att goda organiska lagar 

icke kunna utgå från en stor församling, 

emedan det alltid felas denna den nödiga 

förmågan att blifva ense. 

Redan uppgaf maniWiirtemberg allt 

hopp att erhålla en statsförfattning, grundad 

på de goda gamla rättigheterna — så 

uttryckte man sig deröfver — och som tillika 

svarade not tidens fordringar, då, efter

273 

ett kort prorogerande, de-Inyo sammankallades 

till den 16 October 1815.FörKonungen 

voro ännu de bevekelsegrunder de samma, 

spm vid årets börjanbestämt honom,att gifva 

sitt rike en författning, hvilken borde ersätta 

de utländska stöden,och den vändning, som 

sakerna tagitiFrankrike,var äfven kan hända 

förhonom en sporre mer. A'andrasidan hade 

han icke heller uppgifvit sin tro,alt en statsförfattning 

skulle kunna vinnas genom underhandlingar 

och fastställas genom ett fördrag. 

Huru mycket han ock härvid må hafva 

för högtberäknat sin egen autoritet, så gaf 

han likväl genast vid ständernas förstasammankomst 

tillkänna, att underhandlingarne 

öfver den nya constitutionen genast måtte 

öppnas.Idetta Konungens rescript bestreds 

väl det gamla landet rättigheten att yrka 

den gamla statsförfattningens fortfarande., 

jemte dess anspråk, att se de nya länderna 

med sig införlifvade; imellertid förklarade 

han sig villig, att af den gamla statsför-fattningen 

bibehålla allt, som var förenligt 

med de närvarande tidsomständigheterna-, 

och som icke befunnes stridande mot de 

rena grundsatserna för en god statsförfattning. 

Denna förklaring föranleddede mest 

motsatta åsigter hos de församlade. Som 

man nu en gång måste underhandla,så ville 

somliga genast utan vidare betänkande 

Buchholz, VII. 18

* 

274 

börja Underhandlingarna på det sätt, som 

af Konungen blifvit föreslaget, blott sökande 

sin säkerhet genom försvarandet af sina 

rättigheter; i spetsen för detta parti stod 

Grefven af Waldeck. Andra höllo det för 

tillräckligt, om de 6 preliminär planeterna 

bevilljades. Ett annat parti åter, som utgjorde 

pluraliteten, var af den mening, att 

man framföralltborde yrka på ett uttryckligt 

och formligt erkännande af den gamlastatsförfattningens 

fortfarande gilltighet såsom 

lag. Dessa vunno segern, och,sedan församlingen 

den 20 Oct. svarati denna anda, 

hade hon den 13 November den tillfredsställelsen, 

att Konungen iett rescript 

oinskränkt erkände den g\mla statsförfattningen 

såsom gällande för det gamla Wiirtemberg, 

blott motsägande det påståendet, 

att äfven det nya Wiirtemberg egde någon 

rättighet till det gamlas författningar, eller 

att detta å sin sida egde något anspråk på 

det nyas införlifvande med sig. 

Vid detta rescript var en utveckling 

ef de puncter bifogad, hvilkas samvetsgranna 

iakttagande Konungen aniig nödigt vid 

stat-författningens bildande. De voro fjorton, 

ochidem var allt inbegripet, som 

kan betraktas som villkor fören god statsförfattning: 

lagstiftning genom folkets väsendtliga 

medverkan, domstolarnas oberoende 

af regentens villja, ämbetsmännens 

ansvarighet. Konungen gick i sin

i 

275 

eftergifvenhet så lår>f,t, att han medgaf en 

revision af delagar, som sedan år 1805 blifvit 

utfärdade, ty med mera styrka kunde 

man väl icke förklara, att lagarne blott 

voro ett uttryck af den allmänna vill jan, 

och att allt, hvad som skett sedan år 1806, 

icke hade erfoderlig inre kraft. Isjelfva 

verket hade äfven Wiirtembergs lagstiftning 

sedan en tid af tio år genom en sällsam 

mängd af kongliga förordningar blifvit 

en betydlig tunga; och intet hade 

dertill bidragit mer än Konungens 

oinskränkthet; ty under de nio första regeringsåren 

hade, öfverhufvud taget, årligen 

21 nya förordningar utkommit; men under 

de nio sista regeringsåren hade summan 

stigit till icke minre än 2342. 

Efter det kongliga rescriptets erhållande 

tvistade maniständernas sammankomst om 

sättet, huru man skulle mottaga det. Då det 

sedermera öfverlemnadestill Furstens af Oettingen-Wallerstein.Grefvens 

af Waldeck samt 

representanterna Bolleys och Weishaars bepröfvande,gåfvo 

dessa det utslag, att, ehuru 

den kongliga förklaringen ännu vore otillfredsställande, 

emedan den icke ovillkorligt 

medgåfve den gamla statsförfattningens fortfarande 

gilltighet,utan blott villkorligt med 

förbehåll om ett vidare uttydande, så kunde 

likväl ständernainlåta sig på öfverläggningar 

om författningenmed nytt förbehåll om sina 

fordringar.Isammaton talade flere andra re*

» 

276 

presentanteride följandesammamankomstérna, 

och blott ganska få röster höjde sig för 

ett alldeles ovillkorligt antagande af den 

gamla statsförfattningen. Det så ringa hugnad 

medförande värf, att genom öfverlägg». 

ningar och fördrag uppföra en statsförfattning, 

börjades nu således å nyo. Ständernas 

befullmägtigade voro Fursten af Oettingen-Wallerstein, 

Kammarherren von Va rnbiiler 

och representanlerneHofrådet Maier, 

Amtskrifvaren Bolley och Doctor Weishaar. 

A Konungens sida utnämndes till underhandlande 

commissarier: Geheimestatsrådet 

och Presidenten von Neurath, Statsråderna 

von Wächter och von Hartmann, samt Öfver-Justitierådet 

von Lennepp. 

Förrän vi ingå iunderhandlingarnas 

historia, är det nödvändigt att meddela en 

och annan upplysning, dels öfver sakernas 

tillståndikonungariket Wiirtemberg, dels 

öfverde personer, som spelade hufvudrollen 

vid underhandlingarna om författningen. 

Wiirtembergs adel hade sedan långa tider 

afsagt sig allt deltagandeipolitiska 

rättigheter samt sökt och funnit grundvalen 

för sitt beståndiTysklands riksförfattning. 

Efter dennas undergång nödsakad att sluta 

sig till staten, var den blott omtänkt att 

kunna rädda sina privilegier. Dervid ingenting 

minre än gynnad af Konung 

Fredrik, utgjorde den hufvudmassan för 

de missnöjda. Dess tillträde till stan- 

■*

277 

derna, af Konungen väl blott medgifvet 

såsom något oundgängligt, om en 

statsförfattning skulle komma till stånd 

— blef af denna adfel begagnadt såsom 

ett medel att rädda gamla företrädesrättigheter; 

och, om en så egennyttig afsigt 

rådde hos Wiirtembergs gamla adel, så 

öfverträffades denna deruti ännu mer af den 

nya, som, i egenskap af för detta ståndsherrar 

och riksriddare, ännu icke kunnat 

finna sig i det öde, att vara undersåter 

under en Konung,som blott egde 1,300,000 

menniskor att styra. För hela denna klass 

var således en statsförfattning blott så vida 

god, som den skyddade dess gamla existens; 

och då, för konungariket Wiirtemberg, om 

det med någon kraft skulle kunna bestå, 

denna gamla existens nödvändigt måste 

upphöra,så var adeln en naturlig fiende till 

hvarje ordning, som på dess bekostnad biefve 

införd. Idetta hänseende hade man 

bordt förmoda, att adeln hos ständerna icke 

skulle finna något försvar; ty de egentliga 

representanternas interesse var åtminstone 

af en helt annan art; men de våldsamheter 

och det godtycke, som Konung Fredrik sedan 

nära nio års tid tillåtit sig,iförening 

med de omåttliga anspråk, han var van att 

görapå sina undersåters förmögenhet,hade 

gjort önskningarne,att se det gamla tillståndet 

återkomma, allt för allmänna; och dessa 

önskningar var det, hvarpå adeln stödde

278 

s>£, utan att på minstasatt dela dem. Dertill 

kom äfven, att de egentliga representanterne 

väl voro män med hufvUd, men det 

oaktadt, lika som adeln, allt förmycket intagna 

för sakernas gamla ordning, att icke 

satta begreppet om rättigheter uppöfverideen 

om det rätta och derigenom blifva 

hinderliga för den nya skapelse, som lågi 

Konungens afsigt. Då nu de personer, som 

arbetade på statsförfattningens bildande,efter 

hand visade sina insigter, så måste man 

låta Presidenten von Wangenheim den rättvisa 

vederfaras, att han var den enda, som 

hade fattat den fråga, nu skulle lösas. Hade 

denne man för underhandlingar haft 

samma taient,som för inseendet af det rätta 

och sanna; hade han icke genom allt 

för mycken liflighet, kan hända till och 

med genom en minre förlåtlig otålighet, 

låtit hänföra sig; så hade han visserligen 

blifvit den, genom hvilken den goda 

saken allramest skulle vunnit. Ihans 

idee af en statsförfattning, ochien sednare 

skrift, med titel: Öfver folksrepresentationens 

söndringitvänne afdelningar, 

hade han ganska rigtigt angifvit, att, om 

någonsin en folksrepresentation för Wiirtemberg 

skulle kunna ega rum, så måste 

den delasitvänne kamrar. Men frågan 

blef nu, huru adelnskulle kunna förmås att 

ingåiett öfverhus; och dertill erfordra-

279 

des mer än theoretiska insigter,nm ock öfver 

hufvud något sådant stod att genast utföra. 

Knappt hade förliknings-underhandlingarne 

tagit sin början, förrän Fursten af 

Oettingen-Wallerstein måste afsäga sig detta 

uppdrag, för att,till följe af den Baierska 

regeringens förklaring, begifva sig tillbaka 

till sina besittningarikonungariket Baiern 

och der afvakta utgången af den Wiirtembergska 

stateförfattningens angelägenheter. 

Furstens skiljande från commissionen beklagades 

af alla, som tro på möjligheten af 

en statsförfattnings upprättande genom utiderhandlingar. 

Ostridigt var Fursten af Oettingen-Wallerstein 

en ifrig arbetare, och, 

med all (verkligeller skenbar) tillgifvenhet 

för den en gång rådande principen af den 

gamlaWiirtembergska constitutionen,varhan 

likväl icke utanmoderationoch insigt; men, 

om han sjelf gifvit anledning till sitt afträdande, 

är han derföre så mycket mer att 

berömma, som en förståndig man icke 

bör inlåta sig i nägot, som ej kan verkställas. 

Enligt ständernas önskanskulle Grefven 

af Waldeck inträdaiden afgåendes ställe; 

men denna befullmägtigade förkastades af 

Konungen, som det tyckes, icke utan skäl, 

emedan Grefven af Waldeck bland ständerna 

stått såsom ordförande för de båda oppositionerna, 

af hvilka den ena försvarade 

Wiirtembergs gamla författningar, och den

280 

andra de mediatiserade furstames ochgrefvarnes 

rättigheter. Med en man af så inrotade 

fördomar kunde man icke komma 

från stället i det verk, som nu skulle tillvägabringas, 

emedau han blott kunde finna 

sig i villervallans förökande. Väl förekom 

det ständernaibörjan, som hade Konungen 

icke haft rättighet, att från underhandlingarna 

utesluta den, som af dem blifvit 

befullmägtigad attidem deltaga; ja, 

de utnämnde till och med en commission, 

som skulle upplösa det tvistiga i denna 

fråga. Men de besinnade sig öfver denna 

punct,och Grefven af Waldeck blef utesluten 

från förliknings-underhandlingarna. 

Dessa börjades den L\ December 1815. 

Man utgick dervid från den grundsats: att 

den äldre statsförfattningen skulle utgöra 

grundvalen, att å båda sidor de förändringar, 

som ansågos nödiga,skulle uppgifvas, 

och vid alla tillfällen, då åsigterna befunnes 

olika, skulle derom underhandlas. Som 

stödjepunct för Konungens befullmägtigade 

[gällde, att intet kunde fastställas 

utan hans samtycke; stödjepunct för ständernas 

Ibefullmägtigade var åter ständernas 

sä kallade instructions-commission, 

utan hvars samtycke intet beslut kunde 

anses gillligt. Man ser deraf, att Wiirtembergs 

invånare beröfvade sig det enda 

medlet att erhålla en statsförfattning, 

1 

i

281 

och att, då på båda sidor egensinnighet 

rådde, ett helt århundrade visserligen hade 

fordrats att utföra det påbörjade verket. 

Nu gjorde ständernas befullmägtigade 

den upptäckt, att den grundlag, man 

hitintills åberopat, icke vore så gilltig, 

som de ansett den vara. Hvad som lände 

ständerna till nachdel, det var åter Konungens 

fördel. Det blef således ständernas 

befullmägtigade uppdraget, att uppsätta 

den gamla statsförfattningens innehåll; 

och, då dessa, för att undgå all ansvarighet, 

måste vända sigtill instructions»commissionen,så 

blef det den sednares göromål,att 

uppsätta texten förconferencerna mellan de 

å båda sidor befullmägtigade. Att bär felades 

method, förstås af sig sjelft, emedan 

method blott står att finna, der idéer äro 

rådande. Underhandlingens gång var nu 

följande: ständernas befullmägtigade meddelade 

Konungens befullmägtigade, hvad instructions-commissionen 

meddelat dem som 

text;och, då maniconferencerna öfverlaggt 

deröfveroch gjort de förändringar, man ansåg 

nödiga; så blef utgången af överläggningarna 

framlaggd förinstructions-commissionen.som 

sedan lemnade hvarje capitel till 

en serskild referent, hvarpå de slutligen 

funno för godt att fatta sitt beslut öfver 

hvarje capitel serskildt. IWiirtemberg 

förnyades således Tyska riksdagenismått,

282 

Det bör således icke förundranågon, att 

man å båda sidor tröttnade under ett tå förvändt 

sätt att utföra en statsförfattning. Så 

ifrigt man änibörjan sammanförde materialier 

till den gamla texten, voro likväl, 

den 7 Juni, således efter sju månader, först 

11 capitel provisoriskt ventilerade; somliga 

voro alldeles icke vidrörda, och andra utarbetades 

nu först i instructions-commissionen. 

Till de sistnämnda hörde capitlet 

om landtständernasjelfva: ett ovedersägligt 

bevis,attinstructions-commissionenicke egde 

någon tydlig föreställningom det verk, som 

genom den skulle utföras. Den insåg detta 

sjelf till dan grad, att den vårdslösade 

sin befattning och derigenom gaf Konungen 

anledning, attiatt rescript af den iAug. 

beklaga sig öfver dess försumlighet. Men, 

hvad som mest borde beklagas, var, att man 

öfverhopadestatsförfattnings-urkundenmed 

bestämningar, som alldeles icke tillkomma 

den, utan måste utgå såsom lagar från den 

förbättrade regeringsformen, med hvilken 

ensamt statsförfattnings-urkunden hade 

bordt sysselsätta sig. Hit hörde capitlen 

om statsborgrarnes enskilda rättigheter, 

om förhållandet till utrikes magter, 

om borgerliga lagskipningen, om 

militärväsendet, om kammargodsens förvaltning, 

statscassans regalier,de directa och 

indirectautskylderna,förvaltningenaflandets 

penningar, statskulderna. Af allt synes, att

283 

"tänderna sjelfva ej rätt visste,om de voro 

constituerade eller constituerande. Sjelfva 

betraktade de sig än från den ena* än från 

den andra synpuncten, allt som medlemmarnes 

passioner funno det förgodt. 

Under sådana omständigheter kan man 

icke förtycka Konungen, om han fortfor att 

handla efter sin egen insigt, d. v. s. enligt 

godtycke. Det var icke nog, att han, ehuru 

— tryckande omständigheterna än voro 

ty äfven Wiirtemberg hemsöktes år 1816* 

af en missvext — intet afseende förordnade 

någon minskningiutlagorna;men hanutfärdade 

deremot, den 6 Juni, statuterna för de 

Wurtembergska statsskuldernas amorti&sementß-fond,utan 

att deröfver hafva gjortminsta 

aftal med ständerna. Dessa, ännu beständigt 

vacklande mellan att än handla 

som constituerade och än som constituerande, 

funno sig häraf förolämpade. Hade 

de verkligen varit constituerande, så 

skulle deras missnöje varit rättvist; ja, 

i detta fall hade de varit nödsakade att 

genast upplösa sig, för att gå till väga med 

någon consequens. När de nu icke gjorde 

detta, sä låg yttersta grunden till deras eftergifvenhetiden 

önskan, att ännu längre 

få åtnjuta de fördelar,som voro förbundna 

med deras ofrugtbara verksamhet: en egensom 

beröfvade dem det folks aktning, 

ftr hvars representanter de utgåfvo sig, utan 

att verkligen vara det*

284 

Det hade kommit derhan, att Konungens 

bästa förslag hos dem icke mer funno 

något intrade. Till dessa får man räkna 

ständernas delandei tvänne serskiida kamrar: 

en inrättning, som var alldeles nödvändig,ianseende 

till den stora olikheteni 

de elementer, hvaraf ständerna voro sammansatta. 

Konungen hade en lång tid varit 

intagen mot en sådan äfsöndring, men 

slutligen afstått från sin fördom.Nu, då ständerna 

bordt komma honom till hjelp, satte 

de sig mot detta helsosamma förslag, att 

icke förlora några bland de fördelar, som 

partiandan alltid finneri en stor massa. 

Det låter i sjelfva verket svårligen 

bestämma sig, huru allt detta skulle hafva 

slutats, så frarnt icke ödet trädt imellan. 

Fredrik, 62 år gammalochbesvärad af en 

omåttlig kropps-fettma, dog natten mellan 

d. 29 och 30 October genom följderne af en 

förkylning,som han ådragit sig vid en concert. 

Ostridigt hade denne Konung under 

tvänne års tid upprigtigt sökt att förhjelpa 

sig och sitt folk till en "tjeniig statsförfattning. 

Att han förfelade sitt ändamål, låg 

minreihans goda villja, än ideras egensinnighet 

och inskränkning, som skulle understödja 

honomiett så stort företag. Så 

vidt ett rättfärdigande eller en ursäkt 

för honom behöfves, så måste framför 

allt anmärkas, att hans regering, då 

den började med den 25 December 1797,

285 

hade inträffat på högst kritiska tider. 

Churfurste sedan 1803, Konung sedan den 

1 Januari år 1806, och öfvar hufvud hänförd 

af omständigheternas magt — huru 

hade han väl, för att rädda sig och sina 

stater, kunnat undvika, att blifva despotl 

Men förträffligheten af hans anlag, af hela 

hans väsende visade sig deri, att han aldrig 

vältrade ansvarigheten på andra, utan alltid 

i egen person trotsade farorna. Äfven 

ansågs han af sina samtida som den 

mest beslutsamme bland Tysklands furstar, 

och de, som kände honom närmare,berömde 

hans insigter och hans kärlek för rättvisan: 

egenskaper, som i sanning, så förträffliga 

de än äro, likväl icke förmå 

göra ett folk lyckligt, så snart de icke understödjas 

af en god statsförfattning. En 

sådan ville ock Fredrik gifva sitt rike, då 

döden hindrade honom att fullborda denna 

afsigt, och han måste åtnöja sig med 

den förtjenst, att hafva nästan tredubblat 

sitt fäderneslands område. 

Kronprinsen Wilhelm, den samme, hvil- 

Len år 1814 som fältherre utmärkte sig i 

Frankrike, blef nu Fredriks efterträdare. 

Skild från sin första gemål, KonuDgens af 

Baiern dotter, hade Wilhelm giftat sig för 

andra gången med enkehertiginnan af 01- 

--denburg, Kejsar Alexanders syster, och 

blifvit fader nästan i samma ögonblick, 

som hans egen dog i hans armar.

286 

De omständigheter,hvaruti Fredrik lemnade 

riket till sin efterträdare, voro ganska brydsamma. 

Iden stämning, hvaruti sinnena 

befunno sig,ochianseende till den allmänna 

fördömelse,somegderum öfverWiirtembergs 

förra 

författning, kunde den nye Konungen 

icke nog skynda med att gifva sin verksamhet 

en fast punot. DeniStuttgard församlade 

militären måste således, genastefter 

Fredriks död,svärja den nya Konungen trohetsed; 

och man skyndade icke heller minre 

med atl taga trohetsed af den öfriga ar» 

méen. Domstolarne blefvo äfven utan all 

tidsförlust fordrade till ed. Om ständernas 

hyllande kunde alldeles icke blifva någon 

fråga, då det å ena sidan var tvifvel underkastad!, 

om de skulle hafva velat gifva en 

sådan, och å den andra de, som kallade 

sig ständer, voro allt för mycket fallne att 

begagna sig af tillfällets fördelar. 

Konung Fredrik börjadesin förvaltning 

med att inskränka hofvets och regeringens 

lux: ett ädelmod, hvartill hans fader icke 

kunnat besluta sig, men som genom uppskof 

blifvit desto nödvändigare. Vinskörden 

hade misslyckats, sädesskörden hade 

blifvit ganska medelmåttig, och mången 

husfader var i förlägenhet för den instundande 

vinterns behofver. Anstalter måste 

således tagas, för att lugna rikets undersåtar 

samt sörja för det allmänna behofveta 

nppfylUnde, och Wilhelm trodde lig vinna

287 

detta ändamål derigenom, att han till 

en sjette- och åttondedel förökade tullen 

på utförseln af spannmål, potates, mjöl 

och brännvin,men deremot tills vidare upphäfde 

accisen inom landet, så väl som införselstullen 

för säd och slagtcreatur o. s. 

v. Tillika togs den författning, att från 

de kongliga magasinerna och från alla 

milda inrättningars det icke tilläts, att till 

fremmande länder föryttra lifsförnödenheter 

— och alla spannmålshandlarevid penningeböteroch 

fästningsstraff förbjödosattgÖra sina 

upphandlingar annorlunda än på torgen och 

hos dem, som hade stora förråder. Dessa 

förordnanden tillvunno den nya Konungen 

dess undersåters kärlek. - 

Ständerna, som efter Konung Fredriks 

död hade fortfarit med sina sammankomster 

och icke erhållit något tillkännagifvande 

om Konung Wilhelms tillträde till 

regeringen, trodde sig böra göra slut på 

den förlägenhet, hvaruti de sig sålunda befunno, 

genom ett sorgens beklagande. I 

denna prisade man de förtjänster, den nu 

på thronen uppstigne Konungen förvärfvat 

sig idet sista segerkriget mot Napoleon, 

då det gällde Tysklands befriande: 

"Honom- — så menteman — hade landet äfven 

att tacka för det förstasteg, som blifvit taget 

för landets tilltänkta statsförfattning, nämligen 

det förnyade erkännandet af landets 

grundlagar, hvilka den aflidne Konungen,

288 

enligt sin egen förklaring, till följe af en 

öfverläggning med honom, fattat. Detta 

vore nu för ständerna en borgen, att KonungWilhelm 

genom uppfyllandeaflöften,för 

hvilka folket utgjutit sitt blod och utstått så 

mycket lidande, vore sinnad att gifva alla 

Tysklands furstar ett stort exempel, och att 

han ville återställa den gamla författningen 

samt å nyo på ett varaktigt sätt 

grundlägga kommande slägters lycka." 

Detta sätt att närma sig till den nya 

Konungenutvisade ganska tydligt, hvad man 

af honom väntade sig, och på hvilka villkor 

man ville erkänna och hylla honom. 

Men Konung Wilhelm, som förut må hafva 

varit af hvad mening som helst, hade 

under det sist förflutna året kommit till ett 

tydligt inseende af tvänne sanningar,den ena, 

att en statsförfattning alldeles icke stod att 

vinna genom underhandlingar och ett fördrag;den 

andra,attständernasåstundan,så vidt 

den ginge ut på det gamla rättstillståndets 

återställandeiWiirtembergska länderna» alldeles 

icke stode att uppfylla, om den för 

alla, så stora som små stater, nödvändiga 

ordningen icke skulle försakas. Enligt 

denna dubbla öfvertygelsesvarade han ständerna 

bland annat: "hvad som under förändrade 

förhållandenblott skulle/cVZama regeringens 

kraft och derigenom blott hämma 

grundandet och utvecklingen af en sann 

borgerlig frihet, det måste gifva vika för

289 

de närvarande behofvens magt och den 

kraft, som tillhör en bättre insigt. Ju lugnare 

man ur denna synpunct fullföljde det 

började arbetet, detto säkrare kunde man 

på ett med tiden öfverensstämmande sätt 

åter närma sig till den gamla författningen-, 

såsomiTiibinger fördraget. Han (Konungen), 

som på detta och alla andra möjliga 

sätt med renaste hjerta och en fast villja 

alltid skulle sträfva att befordra sitt 

goda folks sällhet, öfverlemnade sig äfven 

åt det hopp, att ständerna,ikraft af deras 

vsgtiga bestämmelse, med Bamvetsgranntnit 

skulle verka till denna gemensamma statsförfattnings 

återställande, samt gifva Tysklands 

stater ett lärorikt och upplyftande 

exempel af äkta fosterlandskärlek och orublig 

trohet mot Konung och folk." 

Idetta svar låg intet, som kunde behaga 

ständernas partichefer. Så häftig, ja, 

man kan väl säga, så vansinnig var kärleken 

för den gamla statsförfattningen, att 

Grefven af Waldeck, under de sista månaderna 

af Fredriks regering, vädjat till Tiibinger 

fördragets löftesmän, utan att hogkomma, 

att,då England, Preussen ochDanmark 

antogosig de Wiutembergska ständernas 

sak mot en lika så slösandesom egensinnighertig, 

de blott hade för afsigt, att upprätthålla 

Tyska riksförfattningen, hvaruti 

BuchhoJz, VII, -9.

290 

för detta hertigdömet Wiirtemberg var inneslutet, 

samt att, efter denna riksförfattnings 

undergång, icke minsta skugga af förbindelse 

egde rum, som kunde förmå dem 

att gynna kortsynta och egensinniga ständer 

mot statens öfverhufvud. En ny motståndare 

erhöll Konungen af W r urtembergisin 

egen broder, Prins Paul af Wiirtemberg. 

Denne, bedragenisina käraste förhoppningar 

genom sin broders andra förmälning, 

förenade sig med det parti, som önskadesakernas 

gamla ordning,hviiken han,idenhändelsehansuttitpå 

Wiirtembergs thron,visserligen 

skulle bestridt med alla sina stora själsförmögenhetersmägtiga 

vapen; och,då hani 

Wiirtemberg icke kunde uträtta något, begaf 

han sig till Frankfurt am Mayn, der 

han, som kongliga husets närmaste agnat, 

vid förbundsdagen protesterade så väl mot 

den af Konungen föreslagna statsförfattningen, 

som mot fördraget med hans eget 

hus. Till sin egens och prinsens ära upptog 

iGke förbundsdagen dessa protestationer, 

utan hanviste den missnöjda till Wiirtembergs 

domstolar och föranledde honom 

derigenom att begifva sig till Frankrike. 

Detta skedde under första hälften af 

år 1817. RedaniNovember det förflutna 

aret hade Konung Wilhelm upphäfvit en 

bland sin faders lagar, hvarigenom det var 

Wiirtembergs undersåter (för detta riksfur-

291 

Starne och riksgrefvarne voro äfven detviti 

inbegripna) förbjudet att taga sin tillflykt 

till andra hof. Vägen tili förbundsdagett 

Stod således öppen; och, då en prins af det 

kongliga huset först beträdde den, så hade 

man icke något att deri tadla,utom denpartianda, 

hvaraf han hänfördes. För att bland 

ständerna försvaga denna sistnämnda, proarogerade 

Konungen ständerna från den 6 

December tili den 15 Januari år 1817,i 

det han gaf dem tillkänna, att han åt sitt 

geheimeråd öfverlemnat pröfningen af utkastet 

till en statsförfattnings-urkund och 

uppsättandet af de deremot uppkommande 

inkast. Det var ock kommet derhän, att 

afgörande steg måste tagas; och, så frarnt 

Konungen icke ville låta föreskrifva sig 

lagar, återstod för honom icke något annat, 

än att göra en ända på denna långvariga 

lek, derigenom att statsförfattnings-' 

documentet till sin uppkomst förvandlades 

till en autoritets-handling. 

Statsförfattnings-utkastet, som Konungen 

framlade för de åter samlade ständerna, 

var onekligen icke tadelfritt; det 

var det redan derigenom icke, att detta 

utkast i sina 337 paragrapber innehöll 

vida mer, än ett statsförfattningsutkast 

borde innehålla, emedan ett sådent 

visserligen icke bör befattasigmed något annat 

än regeringsformens bestämmande. .Likväl 

var dess föga eftergifvenhet för stan*

«" 

292 

dernas Önskningar, samt till och med för 

deras fördomar, visserligen dess minsta fel» 

Det skulle blifvit antaget med ett allmänt 

samtycke, om icke till dess bestridande 

tvänne partier förenat sig, som, så olika 

de för öfrigt voro, det oaktadt, under 

då varande omständigheter, verkade 

med största öfverensstämmalse. Det ena 

bland dessa partier var de adliga medlemmarnas; 

det andra juristernas. Om de 

första kan man påstå, att da förkastade 

blotta tankan på en statsförfattning, emedan 

de alldeles icke ville anses såsom undersåter, 

sedan de lika som deras förfader 

varit omedelbart lydande under riksdagen 

iRegensburg. De sednare åter bestridde 

statsförfattningsutkastet, blott emedan de, 

efter en långvarig slentrian,icke förmådde 

höja sig till ideen om en statsförfattning, 

utan med sina insigter voro fastnaglade 

vid den så kallade gamla rätten. Det var 

således icke under, om de serskiida paragraphernas 

granskning på ett orimligt 

sätt förlängdes, och om mani sjelfva verket 

alldeles icke kunde komma öfverens 

om något. 

Här kan det icke blifva fråga om, att 

uppräkna alla de invändningar och svårigheter, 

som under trenne månaders tid upp-stodo; 

men, för att visa, huru eftergifna 

Konungen och hans rådgifvare visade sig, 

kan det icke vara otillbörligt, att gifva ett

293 

begrepp om förhällandet med statsförfsttningsutkastet 

mot slutet af Maj månad. 

Dess grundval var följande: 

"Konungarikets ständer delasi tvänne 

kamrar. Af ständerna kan intet öfverlemnas 

till Konungen, eller af honom sanctioneras,hvaröfver 

båda kamrarne ick» blifvit 

ense. Att förlika de åtskilliga åsigterna, 

är vet de båda kamrarna fritt lemnadt, 

attsammanträda till gemensamma sammankomster, 

hvarvid likväl blott förtroliga öfverläggningar, 

men hvarken något protocoll 

får föras eller något beslut fattas. 

Skulle genom de tre påföljande årens erfarenhet 

visat 6ig, att de tvänne kamrarnes 

förening till en vore mer överensstämmande 

med tidens skick, och biefve 

regeringen och rösternas pluraliteti 

någondera kammaren deröfver ense; så 

fcunde den andra kammaren icke sätta sig 

emot en sådan förening. Ständerna skulle 

nutblifligen sammankallas under någon af 

årets trenne förstamånader. Såoftaständerna 

icke äro församlade,representerasde genom 

ett utskott af högst 12 personer: landtmarskalken, 

landskäpsdirectorn, trenne adliga 

och sju icke adliga verkliga landtråd, hvaribland 

en nödvändigt måate vara lagfaren 

Detta utskott bildar så väl för sig sjelft, som 

iförening med de inkallade,ilandets öfriga 

delar boende, ständernas ledamöter, ett 

oollfgium, som,ikraft af den fulimagt, det

294 

af statsförfattningen erhållit,ide dermed 

öfverenstämmande fall bör representera 

ständerna. Detta collegium är till följe 

deraf förpligtadt och berättigadt: i) att 

använda alla de medel, som stå till dess 

disposition, för att upprätthålla rikets statsförfattning, 

och gifva de frånvarande ständernas 

medlemmar kunskap om allt, hvad 

idetta afseende kan förekomma; 2) att be-» 

sörjaallt,hvad somhörtillständernasinrepoliee 

ochekonomien) att utöfva de rättighet 

ter,som ständerneikraft af statsförfattningen 

ega i afseende på statscassornas förvaltning; 

4) attivigtiga fall inlemna hemställningar, 

föreställningar och klagomål; 5) så ofta 

omständigheterna erfordra det,isynnerhet 

så ofta det är fråga om en ministers anklagande, 

anhålla om en extra ordinarie 

ständernas sammankomst, somisistnämnda 

fall aldrig kan vägras; 6) vårda ständernas 

tillkommande göromål, således framförallt, 

genom undersökningar och rådplägningar 

Öfver lagutkast,förberedatillkommandeöfverläggningar 

ochtagaallanödigamått förverkställandet 

af ständernas heslut; 7) att föra 

uppsigten öfver hela personalen, som utgör 

landtständernas ämbetsmän och lägre tjänare, 

så väl som att hafva uppsigt öfver de 

förrättningar, som blifvit dera anförtrodda, 

förordna vicarier för de göromål,som ålegat 

de under ständernas hemförlofning afgående 

tjenstemän, äfven att för domstolen

295 

inställa felaktiga och otrogna ämbets- och 

tjenstemän,samt på visstid,ehuruutanlönens 

förlust,fråntaga dem deras ämbetsförvaltning. 

Vid hvarje ständernas sammankomst tillhör 

det utskottet att redovisa för dess under tiden 

förda ämbete. Utlagor kunna hvar* 

keni freds- eller krigstider utskrifvas förutan 

ständernas bevilljande, och detta bevilljande 

kan blott ega rum, så vidt 

som nödvändigheten af utgifterna ådagalägges, 

och kronoinkomsternas otillräcklighet 

bevisas, samt det rigtiga användandet af de 

förra statsinkomsterna, så väl af kammargodsen 

som af contributionen,blifvit redovisadt. 

Utskylderna blifva för hvart år å 

nyo bevilljade. Blott för de företag, som 

först inom en viss längre tidrymd kunna 

vinna sin fullbordan, skola utskylder 

för längre tid utskrifvas, utan att sedan 

behöfva ett årligt förnyande. Utskyldernas 

bevilljande får icke vara fästadt vid 

villkor, somicke omedelbart angå deras användande. 

Den högreledningen af de directa 

och indirecta utskyldernas indrifvande öfverlemnas 

till ett contributions-collegium, 

bestående af trenne ständernas medlemmar 

samtkongliga fullmägtige,och som stårunder 

den kongliga flnanceministerns direction. 

Detta collegium tillkommer det äfven att bekräfta 

de af amtsförsamlingarnegjorda valen 

af uppbördsmän, så vidt som de erfordra en 

bekräftelse,samt att afsluta accorder,att gifva

296 

utkast till de directa utskyldernas repartition, 

sörja för deras indrifvande, göra 

föreställningar rörande eftergifter i utskylder 

efter redan stadgade grundsatser, 

och framlägga dessa, jemte utskyldernas 

fördelning, för Hnanceministern, 

som är förbunden att meddela dem åt ständernas 

utskott. Den allmänna contributionscassan 

står under det gemensamma contributions-collegii 

ledning och förvaltas genom 

ämbetsmän, som gemensamt föreslås af 

detta coliegium. Cassan för skuldernasbetalande 

kommer att stå under tillsynochledning 

af ett coliegium, sammansatt af Konungens 

och ständernas.commissarier, samt förvaltas 

af ämbetsmän, som genom detta coliegium 

föreslås." 

Efter så förvånande bevilljanden, som 

lan hända allt för mycket inskränkte den 

.kongliga magten, var Konungen visserligen 

mer. än mycket berättigad att af ständerna 

fordra, det deien sammankomst, som 

skulle hållas åtta dagar efter erhållen del af 

hans svar, bestämdt skulle förklara sig: om 

de ville antaga statsförfattnings-förslaget 

med de bifogade förändringarne, såsom 

grundlag, eller också icke. 

Sakerna voro således komna till den 

punct, då ett utslag måste falla. Men så 

delade som de församlade ständerna voro, 

kundeman förutse, attde äfven vid detta tillfälle 

skulle förblifva sig lika. Flere fullmägtige 

hade länge sedan kommit till den of- 

t

297 

vertygelsen, att den väg, Konungen tagit, 

var den enda möjliga, för attidenna angelägenhet 

komma tiil ett slut och få en statsförfattning; 

som dessa voro de insigtsfullaste, 

så voro de äfven på Konungens och 

ministrames sida. Men andra — visserligen 

de flesta

298 

yttrade: att de icke skulle låta fråntaga sig 

sina gamla goda rättigheter; de ville se 

sina förrädareiansigtet; de ville utkräfva 

en blodig hämnd på dem,om det också skulle 

blifva förenadt med den största fara för dem 

sjelfva, deras hustrur och barn; man skulle 

blott visa dem,hvilka som röstatmot de 

gamla rättigheterna. På ord följde gerning. 

Man ville vid utgåendet stänga vägen för 

innehafvaren af en viril-röst; men han 

förstod likväl, som han sedan vid ständernas 

sammanko'cnst yttrade sig, att med armbågen 

tränga s;ig fram. Några skrikare ropade 

tvänne representanter — Cotta oc Griesinger 

— vidnamn,ehuru dessa fritt ochöppet 

gått igenom hela folkskaran samt af de flesta 

blifvit rätt tydligt sedda och igenkända. 

Båda voro kända som de, hvilka mest öppet 

satt sig emot adelns samt juristernas 

fördomar och stämplingar; afsigten var förmodligen, 

att båda skulle blifva åtminstone 

skymfade. Ty, då större delen af folksamlingen 

redan begifvit sig bort, fordrade 

omkring 17 ännu qvarblifne karlar af ständernas 

vaktmästare, att han skulle visa dem 

det ställe, der Cotta vore dold; och, då vaktmästaren 

sade dem, att denne representant 

redan långtfördetta vore bortgången,yrkade 

de attblifva uppfördaihusets öfra våning,der 

de frugtlöst sökte ända in genom kakelugns 

luckorna, föratt finna den, mot hvilken de 

voro köpta. Härmed hade detta uppträde 

\ 

i

299 

tittslut.Följandenattenblefvo fenstreninslagna 

förministern Wangenheim, och den nästföljande 

för representanten Griesinger. En 

ära af annatslag hade man tilltänkt Herr Cotta, 

ehuru icke han utan hans oskyldiga grannfru, 

som var fullkomligt okunnig om alla 

Ständernas angelägenheter,blef den,som fick 

uppbära den. En stor bläckflaska blef uttömd 

på hennes förstugugolf, och, då man 

upptäckte sitt misstag, ursäktade man sig 

dermed, att man menat det åt en annan. 

Uppträden af detta slag rättfärdigade 

Konungens uppförande, då han yrkade, att 

Ständerna inom en viss tid skulle förklara 

*ig fÖr eller emot det dem meddelade utkastet 

till en statsförfattning. Han tillade 

imellertid: "att, om statsförfattnings- 

Utkastet icke biefve antaget af rösternas 

pluralitet, så vore han, ehuru ogerna, 

tvungen att uppgifva allt hopp att genom 

ett fördrag komma till en statsförfattning; 

och att han sedan väl skulle afvakta, hvilka 

grundsatser som af de andra till Tyska förbundet 

hörande stater kunde iakttagasiafseende 

på deras statsförfattningar, men under 

tiden likväl ville sätta sitt trogna folk 

iåtnjutande af alla de rättigheter, som 

Statsförfattnings-utkastet kunde gifva det, så 

vidt de icke hade afseende på representation." 

Nu visste således ständerna rätt väl, 

på hvad fot de stodo; och, då den 4 

Juni var den sista terminen, så kunde

300 

man denna dag ändtligen vänta slutet 

på elt mödosamt verk, hviiket, som den 

Gordiskaknuten,blott kunde sönderhuggas. 

På ett alldeles eget sätt hade partiandan 

de sista månaderna förstärkt sig 

genom en mans tillkomst, som var utmärkt 

genom en svärmande inbildningskraft 

och en orolig äregirighet. Denne 

var Öfversten von Massenbach, en infödd 

Wiirtembergare, som, sedan han misslyckatsiPreussisk 

krigstjenst, efter Konung 

Fredriks död åtar begifvit sig till sitt 

fädernesland och der funnit utvägar, att 

blifva upptagen bland de deputerades antal. 

Hos de församlade ständerna fann von 

Massenbach hvad han sökte: en plats för 

sin taient, som talare, och åhörare,hvilkas 

politiska grundsatser voro överensstämmande 

med hans egna. Som afkomling af 

ett riksridderligt hus,anade han alldeles icke, 

att vid ett representativt system största 

svårigheten låg hos en adel, som,ikraft af 

födseln,varlika gällande förallamedlemmarna 

af ett hus. Likt alla medlemmar af sitt 

stånd, seende rätt och rättigheter endast ide 

diplomer och urkunder, som lågo till grund 

försakernas gamla ordning,yrkade han blott 

återställandet af hvad som icke stod att 

återställa; och,ehuru han ville gifva sig utseende 

af att vara furstames vän, var han 

likväl så vida deras ovän, som han, då det 

blef fråga om despotismens hämmande,alltid

301 

föreslog sådane medel, hvarigenom konungamagten 

tillintetgjordes. För Öfrigt 

var von Massenbach visserligen mer verktyg, 

än han sjelf trodde, och det buller, 

han gjorde som talare och författare,mer' 

ett verk af andra än af honörn sjelf; ty 

partier se det alltid gerna, att några bland 

dem väcka uppmärksamheten, emedan de 

räddas säkerhet derigenom tryggas. En svärmande 

kärlek för ett fädernesland, som han 

imer än trettio års tid saknat, utsatte 

öfverste von Massenbach allt förmycket för 

faran att blifva missbrukad af andra; och, ju 

mer inom hans hufvud alla idéer korsade 

hvarandra, desto mer tjenade han som 

ett jäsningsämne, utan att på minsta sätt 

villja det. 

Fursten af "Waldburg-Zeil-Trauchburg 

var ständernas vicepresident. Vid omröstningen 

öfver statsförfattnings-utkastet, 

som skedde den 2 Juni, blefvo flera betänkanden 

(vota) afgifna. Öfverste von Massenbachs 

vrr följande: "Ständer,beroende af ett 

sådant genom öfveramtmännen leddt val; 

ett på detta satt organiseradt geheimeråds-collegium; 

en af oupplösligaelementer 

bestående, sig sjelf bibehållande, adelns kammare, 

som antingen hyllade eller beherrskade 

oligarcherna, en osäker permanence 

för representationen; en sådan personlig säkerhet 

för folkets representanter,att de, likt 

Egmont och Algernon Sidney, från foten af

* 

302 

frihetens altare kunna släpas till fängelset 

och förblöda under hämndlystnadens bila 

det blod, som lifvat deras ädla hjertan; en 

finance-förvaltning,som träfFat alla anstalter, 

för att undandraga sig en äkta ansvarighet 

— det är en statsförfattning, hvarvid öfver 

hufvud ingen säkerhet för frihet och rättvisa 

eger rum; en statsförfattning, hvartill 

jag aldrig kan gifva mitt samtycke 

— derföre aldrig kan gifva det, emedan 

jag verkligen älskar mitt fädernesland 

och verkligen vördar thronen." Dessutom 

hafva tvänne andra betänkanden blifvit 

bekanta, af hvilka det ena tillhörde Friherre 

von Varnbiiler, det andra representanten 

Feuerléin, och hvilka likaledes voro 

frugten af hemliga afsigter ellermisstroendet. 

Då det kom till omröstning, förklarade sig 

67 röster emot, och 4 2 för statsförfattningsutkastet. 

Så snart dess öde var sålundaafgjordt, 

uppträdde Friherre von Ow med det 

förklarande,att han icke allenast införständerna 

reserverade sig emot ett sådant beslut, 

utan äfven inför Konungen ville förnya 

sin reservation med anhållan, det Konungen 

icke ville låta folket umgälla detta 

beslut, utan gifva denna statsförfattaiing 

åt alla minoritetens viril-röster och 

representanter, samt åt alla, som ville sluta 

sig tili detta fördrag. Minoriteten Öfver» 

lemnade ock verkligen en sådan förklaring 

till Konungen. Det segrande partiet gal

303 

Konungen den 4 Jun* del af omröstningens 

resultat ien förklaring,hvaruti sades: "da 

delade fullkomligen med Hans Majestät den 

öfvertygelse, att det hitintills ridande behandlingssättet 

alldelesicke svarf.de mot den 

väntan, man gjort sig. Men d^sto större 

förhoppningar hyste de för underhandlingarne 

i en gemensam commiision, och 

derföre skulle ingenting vara deim valkomnare, 

än om denna utväg utan uppskof vidtoges. 

Men Konungen upplöste ständerna 

genast, utan att göra något afseende på 

detta förslag, jemte det befallning meddelades, 

att hvarje- ständernas ledamot, som 

icke boddeiStuttgard, genast: skulle begifva 

sig till sin hemort. Dem, som öfverlemnade 

exceptions-acten, svarade Konungen: 

"att,ehuru det parti, som under tvänne års 

tid genom hemliga och orättfärdliga stämplingar 

förhindrat en sund statsförfattnings 

uppkomst, nu slutligen äfven segrat bland 

ständerna, ville han likväl icke undandraga 

sitt folk de fördelar och rättigheter, 

somistatsförfattnings-utkastet blifvit det 

tillerkända. Att införa ett på billiga grunderstöddtbeskattnings-system, 

skulle blifva 

hans första angelägenhet; men skrifverioväsendet, 

som vore landets hofvudsakliga- 

Ste onda, ville han med roten upprycka. 

På detta sätt slutades detta misslyckade 

försök, att genom underhandlingar 

och fördrag komma till en tjenlig stats-

♥ 

304 

författning.Konungariket Wiirtemberg blef 

härigenom ettlärorikt exempel förallaTysklands 

stater,och ingen endaafdemgjorde om 

detta försök.Det Wiirtembergska fördraget 

kunde sä mycket minre lyckas, som virilrösternaiett 

konungarike af369quadratmils 

område icke kunde hafva någon böjelse att 

erkänna som aktningsvärd en autoritet, den 

der icke utgick från dem sjelfva. Som dessa 

genast från börjanvoro det hufvudsakligaste 

hindret, så fortforo de äfven att vara det, 

emedan den tanke oupphörligt sväfvade för 

dem, att de genom en författning blott 

kunde förlora, men icke vinna. Denna 

tanke må nu hafva varit rigtig eller origtig, 

så måste man likväl till deras urskuldan 

göra den anmärkning, att en befolkning af 

*-300>000 menniskor icke är tillräcklig, 

så snart den skall rättfärdiga en konungatitel, 

och attiett sådant missförhållande 

man blott kan räknapå välstånd, så vidt e-joa 

regentenisina tänkesätt finner en tillräcklig 

uppfordrantill inskränkning. Förenademed 

ett större rike, skulle de mediatiserade lättare 

hafva funnit sig i sitt öde, emedan 

tvånget då blifvit minre synbart; de skulle 

då som betydande egendomsherrar hafva 

varit färdige att ingå i ett öfverhus 

och låtit sig behaga alla de villkor, 

som dermed varit förenade. För öfrigt 

funno sig några ständernas medlemmar icke 

/

1 

305 

mer säkra iWurtembergska området, efter 

sammankomstens upplösning. Öfverste von 

Massenbach lemnade landet, för att sätta 

sig nedinågon närgränsande stat. Med 

lika stränghet förvist från Hessen-Darmstadt 

och Baden, begaf han sig till Frankfurt an 

Main, förutsättande, att han der skulle få 

vistas oangripen af förföljelsen. Men,knappt 

hade han några dagar uppehållitsigderstädes, 

förränhanpå Preussiska regeringens begäran 

arresterades och af en Preussisk ofßcer fördes 

till Kiistrin. Orsakerna till delta förfarande, 

likasom denna mannens vidare öden, 

höra icke hit. 

Ikonungariket Wiirtemberg fortsatte 

regeringen oafbrutet och obehindradt sin 

gång, sedan ständerna voro upplösta;några 

rikets delar tackade till och med för denna 

slutliga upplösning. Ispetsen för financerna 

uppträdde den bekanta Grefve Malchus, 

som förut varit financeminister hos 

Konungen af Westphalen. Von Wangenheim 

skickades deremot från Stuttgardska 

hofvet till Frankfurt am Main, som Wiirtembergisk 

fullmägtig vid förbundsförsamlingen. 

Konungen sjelf fortfor att gifva 

sina undersåtar all den lättnad, som 

kunde vara möjlig. Arsutskylderna a£ 

2,400,000 gyllen blefvo bibehållna, och till 

ersättning för kostnaderna vid ständernas 

Buchholz, VIL so

306 

sammankomster, som uppgåfvos till 260,000 

gyllen, måste en tiondedel af årscontributionen 

upptagas med 24,000 gyllen. Af 

den nya financeministern blef en plan för 

statsskuldens betalande uppgjord. Den uppgafs 

till 29,913,504 gyllen; och betalningen 

skulle ske på 45 års tid. Konungariket 

indelades i Neckar-, Söhwarzwald-, 

Jaxt- och Donau-kretsarne, af hvilka hvar 

och en skulle få sin egen regering och 

sin egen Bnanceförvaltning. Förhvarannan 

krets blef en criminal öfverdorostol och en 

appellationsrätt insatt. Geheimerådet deladesi 

tvänne afdelningar, nämligenidepartements-ministererna 

för lagskipningeo, 

militären och financerna, samt idet hemliga 

rådet. Ett serski»dt edict bestämda 

statscontrollens verkningskrets; ett annat 

öonstituerade en öfverraknekamtnare, 

och ännu ett annat ämbetsmännens aflöning. 

Detta må vara nog om konungariket 

Wiirtemberg, som under denna tidrymd, 

trots sin ringa storlek, ganska allmänt sysselsatte 

den allmänna uppmärksamheten. Vi 

otvergå nu till de öfriga staternaiTyska 

förbundet,^ hvilka sökte att constituéra sig, 

eller också verkligen constituerade sig; och 

dervid äro vi i stånd att meddela läsaren 

händelserna meraisammandrag.

* 

STOniIERTtGDÖM ET 

TVEIMAR- EISENACH. 

307 

Carl August, Storhertig af Sachsen- 

Weimar-Eisenach, hade icke att kämpa 

taed någon af dessa svårigheter; hvilket 

hufvudsakligen härflöt deraf, attelementerna 

för hans stohertigdöme voro mer likartade 

än konungariket Wiirtembergs; ty i hela 

storhertigdömet furmos högst få riksriddareoch 

voro der äfven blott genom obetydliga 

gods bosatta. Men, för att fatta hela 

denna skapelse, måsle vi för ett ögonblick 

återgå till det förflutna. 

Landtständer voro sedan flera århundraden 

en furstendömet Weimar tillhörig 

inrättning. Förnyade år 1750, egde de 

följande rättigheter och förhållanden: hvarje 

femte år hölls ordentligt en landtdag; 

men de årliga utskottsdagarne förordnades 

al landets regent. fcJtan ständernas samtycke 

fingo icke nya utlagor (onera publica) 

utbkrifvas. Samma bevilljande var nödvändigt, 

så ofta landskapscassan blef belastad 

med nya Utgifter och i synnerhet med 

löneanslag. De ämbetsmän, som voro 

anställda vid landskapscassan, till ex. landskapscommissarien, 

landskapscasseuren o. s. 

v., måste föreslås af landskapet; landskapets 

deputerade hade rättighet att höra 

sig föreläsas cassa-räkningarne. 1 anseen*

308 

de till landets förnämsta lagar, till ex.landsordningen 

och process-ordningen, ansågos 

landtständernas rad och mening såsom 

■nödvändiga; och utan deras samtycke kunde 

äfveuledes intet befriande från utskylder 

ega rum. 

Dessa inrättningar hadeblifvit bibehållna 

under Hertig Ernst August Constantin; denna 

hertig fann blott för godt, att utvidga 

tiden mellan landtdagarnas hållande från 5 

till 6 år. Till dessa landtdagar kallades 

de kongliga husen Schwartzburg-Sondershausen 

och Rudolstadt, akademieniJena, 40 

medlemmar af ridderskapet och nio statsråd; 

likväl inställde sig de Furstliga husen 

aldrig. Innehafvare af riddaregods,som voro 

af borgerligt stånd eller af katholsk religion, 

hade icke tillåtelse att infinna sig hvarken 

vid landtdagar eller utskottsdagar. Landtdagens 

öppnande skedde efter hållen Guds- 

tjenst, genom ett tal af en bland statens 

förnämsta ämbetsmän, och detta besvarades 

af en bland iandständernas ledamöter. 

Den så kallade propositionen innehöll 

det furstliga förslaget öfver peningebiträden; 

men ständerna öfverlemnade äfven 

vanligtvis en preliminair skrift med besvär. 

Sedan landtherren gifvit sina resolutioner 

på dessa ansökningar, följde äfven bevillningsskriften, 

och efter denna afskedet, vanligtvis 

med samma formalitet, 90m vid 

landtdagens öppnande.

309 

Att häruti låg mycket föråldradt och 

öfverflödigt,inses vid förslå blicken derpå; 

det felaktiga bestod i synnerhet deruti, att 

allt afgjordes mellan fursten och en enda 

klass af menniskor, samt att de andra klassernaisamhället 

således icke egde något 

deltagande ilagstiftningen. På dennagrund 

begagnade Carl August den rättighet, som 

Rhenförbunds-acten gaf honom, och upphäfde 

landtständerna samt gjorde sig till 

souverain och oinskränkt. Detta skedde år 

1809 genom kungörandet af en consdtudon 

för de förenade landskaperna ihertigliga 

Weimarska och Eisenachska länderna,med 

inbegripande af Jenaiska landskapet. Val 

blef den gamla statsförfattningen icke helt 

och hållet tillintetgjord, men väsendtligen 

förändrad. Hertigdömfct, som förr bestått 

af trenne landekaper, nämligen Weimar, 

Eisenach och Jena, upphöjde sig nu till ett 

enda furstendöme, som delades itrenne 

kretsar. Landskaps-göromålen blefvo uppdragna 

åt en ständernas deputation, under 

ordförande af en general-landskaps-director, 

och utskyids-angelägenheterna åt ett 

landekaps-collegium. Godsegare och städer 

utgjorde ständernaihvarje krets; likväl 

var det nu medgifvet, att godsegare, 

för att deltaga i ständerna, icke behoide 

vara af adligt stånd. AkademieniJena bibehöll 

sin stånds-rätt; hela deputationen 

bestod af 12 ledamöter, hvar&f sex voro

310 

godsegare, fem städernas deputerade, och 

en frän akademieniJena. Dessa deputerades 

ordentliga sammankomster skulle ske 

årligen; och årligen tvänne deputerade 

afgå enligt lottning. Vid en sådan författning 

kunde man alldeles icke anse ständerna 

såsom en,iregerings-systemet* regeringen 

motverkande kraft; likasom andra 

Tysklands stater, hade hertjgdömet ySfe\mar 

antagit centralisations-sy&temet; och, 

ehuru dettaien så liten stat icke kunde 

vara tillräckligt, uträttades likväl derigenom 

åtminstone så mycket, att man lät det föråldrade 

ligga såsom obrukbart och kom till 

besinning öfver privilegiernas natur. Hertigdömets 

invånare voro väl under tidrymden 

mellan åren 1809 och 1816 visserligen 

ej lyckliga; men detta låg icke så 

mycket iden förändrade statsförfattningen, 

som fast meride oerhörda ansträngningar, 

hvilka måste göras,för att tillfredsställa 

Napoleon Bonapartes fordringar. 

Efter Wienska congressen såghertigen 

af Sachsen-Weimar-Eisenach sina besittningar 

betydligt utvidgade genom de iandstycken, 

som Hessen och Preussen öfverlemnade 

till honom, Titeln af storhertig hade 

Europas samtliga monarcher icke velatneka 

en så nära slagting till Kejsaren af Ryssland. 

Storheitigdömet Sachsen-Weimar-Ei-» 

senach innehöll sedan slutet af år 1815, på 

§6 quadrat mil, 192,700 invånare och gaf.

s 

; 

311 

efter en allmän uppskattning, 1,500,000 gylleniinkomster. 

Då nu Wienska congressen 

genom förbunds-actengjort det till en lag 

för alla Tyska furstar att återställa statsförfattningen 

med ständer, och storhertigen af 

Weimar äfven måste vara omtänkt, att 

ställa alla sina nyss förvärfvade länder under 

en gemensam lag med de gamla, så 

beslöthan sig lätt till en förändringaf den 

år 1809 gifna constitutionen, som aldrig 

hade vunnit hans undersåters bifall. Redan 

den 15 November år 1815 lofvade han,i 

ett storhertigligt patent, invånarne ide af 

honom ibesittning tagna länderna, utom 

religions-friheten och en opartisk lagskipping, 

"en statsförfattning med landtständer, 

som gåfve dem rättighet, att genom sjelfvalda 

representanter medverka vid lagstiftningen 

och, blott efter fri pröfning,bevillja 

utskylder och finance-operationer, öfver 

brister och missbrukilandets förvaltning 

eller lagstiftning gifva sina betänkanden 

och förslag om deras afhjelpande tillkänna, 

samt, vid statsämbetsmäns villkorliga 

ingrepp i den lagliga friheten, 

medborgares ära och egendom, deröfveranföra 

klagomål och fordra en* laglig undersökning." 

Från detta ögonblick hade man orsak, 

att med spänd uppmärksamhet afbida, huru 

storhertigen skulle lösa problemet att in*»

312 

föra en representativ statsförfattning bland 

sina undersåtar. 

Carl August började nu med att annorlunda 

inrätta förvaltningens åtskilliga 

grenar. Det hemliga consUium antog benämning 

af ett statsministerium och ställdes, 

som egande den högsta förvaltningen 

och som varande storhertigens råd,ispetsen 

för landscollegierna. 1allmänhet var det 

storhertigen sjelf, som presideradeidetta 

statsministerium; men vid de tillfällen, då 

han sjelf vore förhindrad, var det hansson, 

arfatorhertigen, som stodispetsen derför,och 

dessutom skulle en bland ministerens medlemmar, 

under storhertigen och dess son, 

vara president för ministeren. Utom presidenten 

skulle detta statsministerium bestå 

af verkliga geheimeråder, som förestodo 

hvar och en ett serskiidt departement för 

statsangelägenheterna och hade under sig 

trenne geheime-réferendarier. Alla regeringens 

angelägenheter skulleistatsministerium 

öfvervägas, förrän storhertigen derom 

tog sitt beslut. Till presidenten för 

statsministerium öfverlemnades högsta uppsigten 

och cuntrollen öfver alla statsförvaltningens 

grenar. Hvarje departements 

chef istatßministerium skulle tillika vara 

president iett lands-collegium; menisådant 

fall skulle vice-pregidenten derstädes 

leda de skyndsamhet erfordrande och mechaniska 

göromålen. Geheime referendari-

313 

ernås ämbetsskyldigheter voro: att med trohet 

och flit besörja de af cheferna till dem 

öfverlemnade arbeten; göra cheferna förslager 

och bifoga sin rådande mening;i 

vigtiga fall ålåg det dessa referendarier, att 

skriftligt ingifva dessa förslag och de bifogade 

råden, jemte nödigautdrag ur acterna; 

att föra protocollet vid statsministerena 

sammankomster; att utarbeta concepterna 

för alla expeditioner och collationera renskrifningen; 

att befordra den nödigaskyndsamhetenigöromålens 

utförande; att föra 

en dubbel registratur. 

Ianseende till statsministerens organisation 

var detta det storhertigliga patentets 

väsendtligaste innehåll. Icke långt derefter, 

d. 30 Jan. 1816,utkom en förordning,rörande 

bildandet och sammankallandet af en öfverläggningscomité 

af deputerade från ständerna, 

för att biträda vid utkastet till en 

grundlag. Deruti var den 7 April samma 

år utsatt som den dag, då storhertigdömets 

notables skulle sammanträda. Antalet, 

egenskaperna och utnämningssättet 

för de vasaller och undersåter, som skulle 

skickas så väl af det nya som det gamla landet, 

var med mycken nogrannhet uppgifvet. 

Fem riddaregods-egare (utan afseende på adlig 

födsel eller religion), och bland dessa en 

liksriddare,tycktes tillräckliga för öfveriäg-»ningarne; 

de befullmägtigades antal från 

land och städer fastställdes till 7, utan vi».

314 

dåre förbehåll, än att dessa befullmägtigade 

skulle vara boendei den del af landet, 

bvarför de uppträdde som representanter. 

Storhertigliga commissarier erhöllo det 

uppdrag, att leda valen ide nyss förvärfvade 

länderna. Myndiga år, bofasthet på 

jord och grund, hvarför contribution erlades, 

välmåga,iförhållande till andra medborgare, 

och en allmänt erkänd redlighet 

voro de villkor, som erfordrades för att 

kunna väljas. 

Tvänne högtidligheter gjorde den7 April 

märkvärdig för storhertigdömets samtliga 

invånare, nämligen den arfförenin^'' , Irooch 

huldhetsed, som de nyss förvärfvade 

länderna genom sina befullmägtigade svuro 

storhertigen, samt öppnandet af ständernas 

öfverläggningscomitée. Ju mer allt var inyättadtismått, 

desto lättare rörde det sig. 

öfverläggningaroe öfver utkastets serskiida 

puucter, rörande en representativ 

författning, drogo icke ut på tiden; ty på 

minre än en månad var allt fulländadt. 

Hufvudgrunderna voroföljande:i)öfverläggningscomitéen 

hade blott att sysselsätta 

sig med utkastet tili en representation genom 

landtständer; 2) storhertigen önskade 

en statsförfattning för hela storhertigdömets 

g} den statsförfattning, som skulle upprättas, 

borde föra till ett verkligt folkets reprewnterandc. 

4) landtständerna skulle erhålla 

\

315 

de i noten af den 15 November 1815 uppräknade 

rättigheter; 5) rådplägningarne 

skulle vara alldeles oinskränktaiafseendepå 

villkoren och formerna, under hvilka dessa 

rättigheter vore att utöfva, och äfven det 

Utkast, öfver sättet att välja representanter 

bland folket, som redan vore för handen, 

skulle icke betraktas som lag. Öfverläggnings-comitéen 

bildade blott en curia; å 

Storhertigens sida var öfverläggningen uppdragen 

åt Landsdirections-Presidenten, Friherre 

von Ziegesar, och Regeringsrådet 

Krum samt Landsdirectionsrådet Hufeland. 

Till följe af den fasta plan, comitéen ererhållit 

för gången af sina göromål, samt 

genom den beredning, ämnet redan för--ut 

vunnit, men i synnerhet genom .det 

inbördes förtroende och den upprigtiga 

aktning, deputationen hyste för'storhertigen, 

hade underhandlingarne den framgång, 

att utkastet redan pä tredje veckan 

var utarbetadt ochisitt sammanhang kunde 

uppläsas ochprofvas. Öfverlemnadt till statsministrarna 

och af dem ventileradeisamråd 

med några medlemmar af öfverläggnings-comitéen, 

föredrogs det redan den 5 Maj för 

storhertigen. Denne biföll det, med undantag 

af några få icke väsendtliga puncter, 

hvilkas förändrande Öfverlemnades till öfverläggnicgs-comitéens 

ytterligare prövning. 

Och, då comiléen icke ansåg sig

316 

berättigad, att uppkasta svårigheter öfver 

biomständigheter, ja, då denimånga förändringar 

måste vörda storhertigens nådiga 

bevågenhet: så utfärdades denna statsförfattning 

den 11 Maj, undertecknad af storhertigen 

och samtliga statsministrarne, 

hvarpå comitéen den påföljande dagen åtskildes. 

Denna statsförfattnings-grundlag var 

väsendtligen af följande innehåll: 

"Såsom storhertigdömets landtständer 

erkännaä riddare-zods-innehafvarnes stånd, 

borgareståndet och bondeståndet. Dessa 

landtständer representeras af män, hvilka 

utses bland dem sjelfva efter deras eget fria 

val. Utöfvandet af följande rättigheter tillkommer 

landutänderna genom deras fullmägtige: 

i) rättigheten att, gemensamt med 

landets furste och de af honom dertill utnämnda 

ämbetsmän, pröfva statens behof, så 

vidt de bestridas ur landskaps-cassorna och 

af statsborgrarnes förmögenhet,samt bestämma 

de inkomster och utgifter, som erfordras 

till deras betäckande; 2) rättigheten 

att blifva hörda öfver hvarje utskrifning af 

utlagor och alla andra onera, som åligga 

statens medborgare, så väl som öfver hvarje 

allmänt anslag, som derpå har något inflytande, 

förrän något sådant skrider till verkställighet; 

3) rättigheten, att pröfvaräkningarna 

öfver statens bestridda behof, och att 

fordra räkenskap för de deruti befintliga

317 

felaktigheter; 4) rättigheten att göra fursten 

föreställningar öfver brister och missbruki 

lagstiftningen och landets förvaltning,jemie 

förslag till deras afhjelpande; 5) rättigheten 

att ho,s fursten anföra klagomål och besvär 

mot ministrarna samt andra statens ämbetsmän, 

öfver deras villkorliga handlingar och 

ingrepp imedborgares frihet, ära och egendom, 

så väl somilandets författning; 

6) rättigheten att deltaga i lagstiftningen 

pä det sätt, att nya lagar icke kunna utfärdas,utan 

deras föregående tillstyrkande och 

bifall; 7) rättigheten, att, till skyddande af 

alla dessa rättigheter, välja landtråder eller 

föreslå dem tili furstens antagande, att utnämna 

tvänne råder eller assessorer vid landskaps-collegierna.samt 

att vidförekommande 

utomordentliga fall, till ex» ikrigstider, då 

något coliegium kunde få inflytelse på landskaps-cassorna, 

kunna fordra, att en eller 

flere ef dess deputerade förenas med detta 

coliegium, och slutligen att utnämna casseurer 

vid huivud-landskapscassan. Förhela 

storhertigdömet skulle trettioen befullmäg- 

tigade väljas till dess representanter; elfva 

bland riddarcgods-egarnes stånd, tio af bor- 

gare och tio af bondeståndet. Utom det, 

att hvarje stånd väljer sina representanter 

inom sitt eget stånd, åligger det dem äfven 

att för hvarje sådan representant också 

välja en vicarius. För att lätta valen, blir 

♥ 

318 

storhertigömet fördeladt,iafseende på ricU 

dargodsen,itrenne,ianseende till borgrarne 

itio, ochianseende till böndernaäfveniedes 

itio valkretsar. För att kunna blifva vald, 

erfordras att bekänna sig till den Christna 

läran, en Tysk härkomst, d. v. s. att ega en 

iTyskland född fader samt vara af äkta säng 

ochChristligbörd,hafva trettio års ålder och 

ett otadligt rykte. Utom alla dessa egenskaper 

erfordras för hvart och ett stånds välj-bara 

medlemmar följande:af riddaregodsens 

innehafvare, att dei trenne års tid som e- 1 

gare innehaft ett dem ensamt eller tijl en 

del tillhörigt riddaregods; af den deputerade, 

som skickas från akademieniJena, att 

han är medlem af akademiska senaten;af borgareståndet, 

att den valda personen eger att 

Uppvisa en oberoende inkomst af 500 Rd.å 

iresidencestäderna Weimar och Eisenach, 

ochaf300 ilandets öfriga städer;afbönderna, 

att de ega jord till ett värde af minst 3000) 

Rd. Rlodsförvandter,iUpp- och nedstigande 

linie, kunna vid landtständernas sammankomster 

lika litet sitta tillsammans 

Bom blodsförvandter af sidoliniens andra 

led. Vid ett sådant sammanträffande inom 

samma stånd, elleriolika stånd, ger det 

först hållna valet och, när detta icke 

inträffar, den högre åldern företräde* 

Hvarje representant väljes för sex års tid; 

likväl kan han efter denna tid å nyo väljas* 

Den, som väljes till landtmarskalk, innehar 

J»

319 

ålminsonei12 år sin befattning som representant. 

Representantens vjcarius inträder 

bland landtständerna,om representantenunder 

de 6 årens tid skulle afgå, antingen genom 

döden, eller genom ett irivilligt eller 

tvunget aflagsnande. Den valde kan afsäga sig 

det förtroende,man erbjuder honom,emedan 

det måste förutsättas,attinên utande vigtiga- 

-Bte ska.l afslår ett så ärofullt kall. Den högsta 

ledningen af alla valen är öfverlemnad till 

landtregeringarne i Weimar och Eisenach; 

valens anordnande kommer omedelbart från 

fursten, och för kostnad och möda vid dessa 

val får ingen ersättning beräknas. Ide 

riddaregods egande stånden ske valenihvar 

och en valkrets eerskildt, och det så, att 

landtregeringen gifver en riddaregods-egare, 

vanligtvis den äldsta, inom valkretsen det 

uppdrag,att anordna valet; denne inbjuder då 

samtliga riddaregods-egare till en valförsamling, 

i hvilken han är ordförande* — 1 

Vid valen afgör rösternas pluralitet, men 

lottkastning, då rösterna äro lika. — För 

detta riksriddarne välja sig imellan, och 

dertill gifves dem alltid ett tillräckligt tidsutrymme; 

men, skulle de det oaktadt under 

denna tid icke hafva valt, så tillfaller detta 

tredje ställe Eiseoachska kretsens riddaregods-egare. 

Den från akademien deputerade 

väijes ef akademiens senat, efter 

dertill aFgifvet förordnande af landtregeringeniWeimar. 

Iborgrarnes och böndernas 

stånd börjas valförrättningen med valmän-

320 

nens utnämnande, somistäderna sker, under 

magistratens ledning,bland alla dem,som 

ega rösträltighet, och på landet äfven bland 

alla de personer, som ega rättighet att rösta, 

under ledning af en ortens ämbetsman, 

förmynderskapsperson, byfogde, domare o. 

s. v. Åtminstone två tredjedelar af de 

rösträttighet innehafvande personerna måste 

vara närvarande vid valet, och den 

valda erhåller ett förordnande, som genom 

ortens föreståndare eller magistraten 

gåri verkställighet. När valmännen blifvit 

valda, måste de, på en af regeringen 

utsatt dag, infinna sig inför en commission, 

som består af ett landtråd och en valkretsens 

ombudsman, stadsdomare, borgmästare 

eller domstolsförvaltare. Tvänne tredjedelar 

af valmännen gifva genom sin närvaro laglighet 

åt valet. Isjelfva valförrättningen 

får commissionen alldeles icke blanda sig; 

och, sedan de ännu en gång föreställt de 

församlade ändamålet med deras sammanträde, 

sker valet i deras närvaro. Hvarje 

valman röstar enligt egen öfvertygelse, utan 

att vara bunden vid ett uppdrag från 

sin församling; äfven vid valmännens val 

gälla de flesta rösterna, såsom afgörande, 

och lottning i de fall, då rösterna 

äro lika. Före hvarje nytt val af en folkets 

representant måste ett val af nya valmän 

ega rum. L-andträtterna inlemna berättelser 

öfver alla valen,med bifogadt yttrande 

* 

r 

i;

v 

321 

öfver valens gilltighet. Så snart valen äro 

gilltiga,sker kallelse till landtdag; men, äro 

de ogilltiga, så anhålles af landtdagens 

chefskap, på anförda grunder, hos Fursten 

om de ogilltiga valens upphäfvande samt 

om förordnande till ett nytt val. De på 

ett med författningarne överensstämmande 

sätt valda landtständernas befullmägtigade 

utgöra landtdagen. Landtdagarne delasiordinära 

och urtima. De förra infallahvart 

tredje år och hållas ordentligeni 

förstaveckan af Januari,de andra åter,så ofta 

fursten finner det nödigt. Utom landtdagarne 

hafva icke ständerna någon annan 

sammankomst; likväl kunna,ide serskiida 

kretsarne,riddaregods- egarne,städerna,byarne, 

med landtregeringens vetskap och samtycke, 

sammanträda, för att rådslå Öfver gemensamma 

angelägenheter. För ledningen 

af landtständernas göromål väljas bland 

riddaregodsens deputerade, genom rösterna» 

pluralitet, af landtdagens samtliga ledamöter 

en riddargods-egare till landtmarskalk, och 

bland alla landtdagens medlemmar demtöfver 

ännu tvänne andra,honom till biträde, 

hvilka trenne tillsammans bilda landtdagens 

chefskap. Landtmarskalken väijes,om icka 

för lifstiden, åtminstone den första gångess 

pä tolf års tid, men framdeles hvarje gång 

för sex år. De, son blifvit valda honom, 

$u

322 

till biträde, skolablott trenne år innehafva 

sin befattning; likväl äro de, efter förlu-. 

pen tid, likasom landtmarskalken,å nyo väljbara. 

Den krets, hvarifrån landtmarskalken 

väljas, har ett rum minre att besätta. En 

verklig statens ämbetsman, eller den, som 

åtnjuter lön, kan icke väljas till landtmarskalk; 

ehuru för valet af landtmarskalk furstens 

stadfästelse erfordras, behöfves likväl 

icke ett sådant för de tvänne deputerade, 

som väljas till hans biträde. Den förstnämnde, 

så väl som de sednare, erhålla en 

årlig lön utur hufvud-landskapscassan. Alla 

befullmägtigade hafva lika rösträttighet,och 

hvarje befullmägtigad är representant för alla 

statens medborgare samt har icke något 

annat rättesnöre än lagarne att erkänna. 

Ingen kan ställas till ansvar för sina yttranden 

vid landtständernas sammankomster, 

så snart han iakttager nödig anständighet. 

De befullmägtigade åtnjuta, så väl sammantagna, 

som hvar och en serskildt, oangripiighet 

till sin person, från landtdagens början 

till åtta dagar efter dess slut; blott med 

landtdagens samtycke och på laglig väg kan 

vid trängande omständigheter åtal mot dem 

ega rum. För den tid,landtdagens ledamöter 

uppehålla sig vid landtdagen, räknadt från 

och med dagen före dess öppnande tili och 

med dagenefter dess slut, får hvarje ledamot 

så väl som chefskapet räkna dagligt tractarnente 

samt skjutsen från de deputerades

323 

hemvist eller gods inom landet till det ställe, 

der landtdagen hålles, och dessa utbetalningar 

tagas ur landskapscassan. Till protocolleta 

förande väljes af landtdagens ledamöter 

en Syndicus, hvars val hemstäliea 

fursten; denne får icke vara en tjensteman, 

som af fursten åtnjuter lön, och måste 

hafva Weimar till sin egentliga vistelseort. 

Som Syndicus uppbär den valde en 

årlig lön ur landskapscassan; och under 

landtdagen åtnjuter han äfven samma oangripJighet 

som landtdagens ledamöter. 

Landtdagen Öppnas antingen af fursten sjelf, 

eller af en fördetta ändamål utnämnd commission, 

då på utsatt dag alla landtdagens 

ledamöter,eller åtminstone 21,befinnas samlade 

på utsålt ort. De sammanträdande 

bilda ett helt och icke flera kamrar. Den 

ordning, som vid sittandet iakttages,är följande: 

öfverst landtmarskalken, och bredvid 

honom de tvänne honom till biträde 

valda personerna; sedan på båda sidor riddaregods-egame; 

och slutligen borgare och 

bönder,isamma ordning och efter kretsarne. 

Den från riksridderskapet deputerade 

voterar bland riddaregods-egarne från Eisenachska 

kretsen,och denakademiska bland 

riddaregods-egarne i Weimarska kretsen. 

Landtdagens beslut äro förstgilitiga då, när 

åtminstone 21 ledamötervarit närvarande,och 

däribland åtminstone tvänne af hvarje stånd 

från hvar och en krets. Landtmarskalken rö-

324 

står först,och efter honom de öfrigabefullmägtigade, 

första gången från höger till 

venster, andra gången från venster till höger. 

Beslutet fattas efter rösternas absoluta 

pluralitet, och landtmarskalken har ingen 

afgörande röst. Blir icke rösternas likheti 

en sammankomst häfven, så öfverlemnas de 

ömsesidiga meningarne till furstens afgörande. 

Ehuru omröstningen icke sker 

efter ständer, kretsar och områden, så är 

det likväl de deputerade af ett stånd eller 

en krets medgifvet, att förena sig till en 

röstoch föra denna till protocollet, så snart 

de anse sin krets eller sitt stånd betungade 

genom det helas beslut; och en sådan curiateller 

provincial röst eger förmåga att afhålla 

utförandet af det helas beslut, intilldess 

fursten deröfvergifver ett afgörandeutslag. 

Utomidetta fall,då en curiat-röst mellankommer, 

kan ett landtdagens beslut aldrig 

på något sätt förhindrasidess verkställighet, 

hvarken genom protest, eller genom 

yrkande af furstens högsta afgörande; tvärtomär 

hvarje sådant försökredanpä förhand 

förklaradt lagstridigt och intet gällande. 

Landets furste låter skriftligen meddela sina 

propositioner, antingen på en gång eller 

efter hand. Nar muntliga öfverläggningar 

vid nya lagförslag kunna påskynda göromålens 

gång, sä tillförordnar fursten ministrar 

eller andra ämbetsmän, som utveckla 

föremålettill alla dess omständigheter; men

325 

deisa ega likvå'l icke rättighet att öfvervara 

beslutets fattande och omröstningen.Hvarje 

befullmägtigad är det fritt lemnadt, att hos 

de församlade ständerna väcka motioner, så 

snarthan deromförut tillsagt. Såofta ständerna 

finna det för godt,kunna deutnämna ettutskott,till 

att utarbeta ett ämne,till att anställa 

undersökningar, till att afgif va betankanden, 

och till skrifters uppsättande. Iutskottens 

sammankomster, hvilka bestå af tre till fem 

personer, föreren afledamöternaprotocollet, 

och besluten uppfattas efter de flesta rösterna. 

Ständernas beslut meddelas fursteniskrifter, 

som innefatta ett eller flera beslut, och 

vid utfärdandet kallas sädana skrifteriöfversfcriften."undersåtligt 

förklarande",och,under 

den collectiva benämningen af "storhertigdömet 

Sachen-Weimar-Eisenachs trogna landtständer", 

undertecknar landtmarskalken sitt 

namn. Landets furste låter sedan äfvenledes 

skriftligt uppsätta sitt beslut"tili landtdagen'*, 

och äfven derpi kunna landtständerna efter 

godtfiunande aflemna sitt vidare yttrande- 

Alla öfverläggningarne sluta med ett landt- 

dagens afskedande, som sker genom fursten, 

hvilken eger rättighet, att genom ett sådant 

afsked icke allenast hemförlofva,utan äfven 

alldeles upplösa ständerna. Isistnämnda 

fall rnåöte inom trenne månaders tid nya 

val föranstaltas; och, om detta icke sker,så 

ar den förra af sig ajelf å nyo återställd." 

326 

Till denna grundlag blefvo närmare 

bestämningar öfver landtständernas 

rättigheter sedermera bifogade af sjelfva 

landtdagen, ochi sjette afdelningen deraf, 

som hade till öfverskrift, "statsförfattningens 

borgen", utlofvades: att igrundlagen 

intet skulle ändras, och att framdeles alla de, 

som till ett ämbete förordnades,alltid skulle 

vara förpligtade att besvärja upprätthållandet 

af dess innehåll. Hvarje uppsåtligt kränkande 

af statsförfattningen, genom ämbetsmän, 

skulle anses såsom ett brott och bestraffas, 

och hvarje handling hos en statens 

ämbetsman, som ginge derpå ut, att hem- 

Ugen undergräfva statsförfattningen, skulle 

anses för högförräderi. När en regeringsförändring 

inträffad®, skulle den regeringen 

tillträdande lemna en skriftlig furstjig 

försäkran, hvarigenom han på sin ära gjorde 

sig förpligtad, att under hela sin regering 

iakttaga, upprätthålla och beskydda 

denna statsförfattning, såsom den af grundlagen 

bestämdes; ja, en urtima landtdag 

skulle sammanträda, att före hyllningen 

af fursten mottaga denna skriftliga 

försäkran, likasom af riksföreståndaren i 

händelse af regentens omyndighet eller något 

annat hinder för tillträdet af regeringen. 

Slutligen beslöt storhertigen, för alt 

göra denna borgen så mycket mer bindande, 

att öfverlemna denna statsförfattning 

till det Tyska förbundets statsfästtlse.

327 

Ehuru detta var för mycket, så kan 

man likväl svårligen neka, att ju denna 

grundlag innehöll ganska mycket nyttigt 

och med skäl kunde anses som ett framsteg 

i anseende till regeln för constituerandet 

af en liten Tysk stat. Likasom det icke 

vexer lika bark på alla träd, så kan man 

icke heller fordra, att en och samma statsförfattning 

skall passa för alla stater, de 

må nu vara an så sma eller stora och innesluta 

sammansatta eller enkla förhållanden. 

För storhertigdömet Wein.ar var den 

statsförfattning, som det erhöll af Carl August, 

visserligen så mycket välkomnare,som 

verksamhetenistäderna (hvilka äro ganska 

fåj) på långt när står efter åkerbruket. 

Likvälmåsteman beklaga,att landtständerna, 

till den allmänna frihetens befordrande, 

icke genast från början deladesitvänne 

kamrar, petta fel — ty ostridigt är det 

ett fel — kommer med hvarje år att blifva 

allt mer känbart och måste sätta storhertigens 

efterträdarei den förlägenhet, att 

nödgas förändra den så samvetsömt till ornbbadt 

bestånd recommenderadestatsförfattningen, 

så frarnt icke pluraliteten af storhertigdömets 

invånare skola oafbrutet lida, 

och hela staten blifva ett stort landtgods. 

Var det jäckeri, eller hvad var det, 

når storhertigen bifogade tryckfriheten, 

som en serskild skänk? Tryckfriheten stod 

intet förhållandetillstorhertigdömets stats»

328 

författning; den blef af denna tilloch med 

förkastad, emedan landtständerna, i anseende 

så väl till ledamöternas ringa antal 

som till ejelfva sammansättningen, måste 

utesluta all offentlighet. Som en skänk 

af storhertigens nåd var tryckfriheten 

utan allt värde, kan hända till och med 

en förderflig skänk. Ett oppositionsblad, 

som åtkom iWeimar, kunde minre hafva 

för ändamål, att underkasta storhertigdömets 

inre angelägenheter en grundlig profning,än 

att blifva ett skydd och en förenings-* 

punct föralla dem,hvilka 06träffadtville yttra 

sitt alltförofta orättvisa tadel öfverTysklands 

öfriga stater. Häraf blefvo klagomål 

en följd, och dessa tvingade storhertigen, 

mot slutet af år 1817, att sätta en gräns 

för tryckfriheten.' Väl fortfor oppositionsbladet; 

men det blef mer modereradt, der* 

igenom att det afsade sig den kitsligheten 

att villja modellera alla stater efter tforheztigdömet- 

-»»^»."».^».0-w^-^--». 

Konungarikena 

HANNOVER och SACHSEN. 

» 

Sedan kurfurstarne af Hannover blifvit 

Konungar af Storbrittannien, regerades detta 

land genom att hemligt rådicollegium.

329 

som sedermera fick benämning af stats- och 

cabinetts-ministerium. Ivigtiga fall erhöll 

detta ministerium befallning omedelbart 

från landets öfverherre;i minre vigtiga 

fall handlade det, till följe af meddelad 

fulltnagt, enligt eget godtyckeiregeringens 

namn. Som coliegium bestod det af idel 

adliga personer. Öfver hufvud blefvo statens 

vigtigaste ämbeten nästan uteslutande 

beklädde af detta stånd, och omisskänneligt 

var det inflytande, som detta adelns företräde 

hade på alla allmänna ärenden, t 

synnerhet vid alla ämbetens besättande. 

Iingen Tysk stat drefs nepotismen med 

mera consequence, och ingenstädes verkade 

adeln så mycket som caste. — *) 

Kurfurstens frånvaro gynnade detta förderfliga 

system; det fria valet vid tjensurs 

') Saken drefs ganska Ungt. Emedan hofstaten 

fortfor,al antog man, att fursten sjelf var närvarande, 

och föranledde derigenomett bländverXr, 

"om öfvergick till det löjliga. Dertill hörde 

äfven, att den adel, som var presenterad vid 

hofvet, alla söndagar församlade sig p§ kurfurstliga 

slottet. Isamlingssalen var en lebnatol, 

ochidenna hade man uppställt Konungens 

portrait. Den,som inkomirummet,bugadesig för 

portraitet,och,icke nöjd dermed, talade man äfvensi 

sagta med hvarandra,som bådeman fruktat 

störaportraitets öron. Få detta sätt var man 

omkring en balftimma samlad och begaf sig 

derpå till matsalen, der man pl kurfurstlig bekostnad 

It förträffligt och drack ännu bättre — 

all endt in a meat! —

330 

bortgifvande var honom,ianseende till den 

beständiga frånvaron, icke medgifvet, och, 

som han vartvungen att följadehonom gjorda 

förslagen, så kom det derhän, att, från 

ministern till stalipagen och gardets officerare, 

alla poster blefvo besatta med adliga 

personer. Kort sagdt, alla politiska rättigheter 

voroiadelns händer,och följderna deraf 

voro, att män aficke adlig härkomst undandrogo 

staten sina taienter, eller gingoi 

fremmande tjenst. 

Oetta system måste år 1805 vidkännas 

första afbroltet och, år 1807, det andra ännu 

fullständigaie. Hvad Hannoverska landet 

under en tidrymd af tio år allt intill slaget 

vid Leipzig måste erfara, kan antagas som 

bekant. Oenna sistnämnda slagtning, hviiken 

förändrade alla Tysklands förhållanden, 

återgaf äfven Hannover, som sedan år 1810 

hade varit en beståndsdel af konungariket 

Westphalen, åt dess gamla dynastie; och från 

detta ögonblick var den gamla författningens 

återställande, åtminstone för större 

delen af landets invånare, deras käraste 

önskan. 

Men detta återställande följde likväl 

icke genast; ostridigt derföre,att Prinsen 

RegenteniEngland dessförinnan ville erfara, 

hvilken form Tysklands angelägenheter 

på Wienska congressen skulle antaga. 

Denna furste hade, så vidt Grefve von 

IMuneter3 yttraude får anses som gällande,

331 

de mest välgörande afsigter iafseende pa 

en för Tyskland allmän regering. Först 

sedan hans, så väl som Österrikes och Preussens, 

planer misslyckats, och förbundsacten 

antagit en bättre statsförfattnings ställe,uppgaf 

han alla de idéer, han hitintills hystiafseende 

på Hannover. Och, ehuru den gamla 

författningenickehelt ochhållet återställdes 

idenna jtill ett konungarike förvandladestat, 

som blifvit utvidgad genom provincernaHildesheim 

och Ostfriesland,voro likväl de för* 

ändringar, han företog, föga väsendtliga. 

Cabinettsministeren förblef med alla 

de brister,somnågonsin varit den tillhöriga, 

fullkomligt oförändrad; och äfven så litet 

blefvo några gränsor satta för det förra ofogetibefordrings-vägen. 

Med ständerna 

företogs likväl så vida en förändring, att, 

hvad som förut varit provincielt, öfverflyttades 

på hela staten. Förr hade nämligen 

kurfurstendömet Hannovev blott provincialständer, 

och sådana samlade sigi Kalenberg,Liineburg,Grubenhagen, 

Bremen, Verden, 

Hoya, Diepholz ochilandet Hadeln. 

När man undantager det sistnämnda landet, 

som är beläget iden frugtbara flodtracten 

vid Weser och aldrig känt något hvarken 

andligt eller verldsligt herrestånd, det der 

inblandatsigidessrättigheter somlandtständer,hvilka 

rättigheterutöfvadesafbyfogdarne 

ideras tolf församlingar,jemte de deputerade 

från staden Ottendorf — nar man undanta-

332 

ger detta land, så hade de Öfriga* proyincernas 

ständer varit sammansatta af prelater, 

ridderekap och städernas deputerade, 

som vanligtvis voro magistratspersoner. 

Alla samhällsiifvets förhållanden hade väl 

under ett århundrade på det väsendtligaste 

sätt förändrat sig: det andliga ståndet hade 

i och med sin förra bestämmelse äfven 

förlorat sitt anseende; på lika sätt det sä 

kallade ridderskapet, sedan det upphört att 

genom egna medel bidraga till fäderneslandets 

försvar,och icke minre än de tvänne 

föregåendehade ständernas magistrater faliit 

ianseende. Oaktadt allt detta blefvo de gamla 

provincial-ständernas elementar öfverförda 

på konungariket Hannovers allmänna 

ständer, genom en proclamation af den 

12 Augusti år 1814, hvari de sammankallades 

vid samma tid som congressen 

i Wien tagit sin första början; endast 

stiften och städerna hade man medgifvit 

ett fullkomligt fritt val af deras deputerade, 

men hvaraf de förra gjorde alldeles 

intet, de sednare åter föga bruk. Man 

ansåg det således genast för föga mödan 

värdt, att väsendtligt förändra vallagen och 

bringa deniöverensstämmelsemed samfundets 

behof; och, sedan den gamla formen 

en gång blifvit upplifvad, fortfor den — 

intilldess olämpligheten deraf efter flera 

åts förlopp ändtligen blef synbar.

333 

Icke minre än 83 deputerade sammanträdde 

den 15 December 1814 - Hannover. 

Bland dessa befunno sig trenne så kallade 

födda landtständer, d. v. s. sådana, hvilka, 

genom naturen af deämbeten de innehade, 

voro ovillkorligt kallade till landtdagen, 

abboten iLockum, abboteniSt. Michaelis 

i Liineburg, och klosterdirectorn i 

Neuenv/alde; vidare sju deputerade från 

stiften Hameln, Wunstor*, Eimbeck, Bardowick, 

Ramelslohe och Osnabriisk *): ytterligare 

43 deputerade af adeln, samt 29 

städernas befullmägtigade, och slutligen 

trenne deputerade för de icke adliga bland 

egendomsherrarne.Deförsamladedeputerade 

begåfvo sig på den redan nämnda dagen 

till en sal islottet, dit ledamöter af det 

kongliga coliegium och några andra personer 

blifvit bjudna. Derpå uppträdde 

Hertig Adolph af Gambridgeispetsen för 

ministeren och hofstaten samt lat uppläsa 

den fullmagt, hvarigenom han af sin kong- 

*") Det bör icke lemnas obemärkt, attdet andliga 

atSndets representstionhade undergått den största 

förändringen. Consistorialrådet Salfeld var abbot 

i Lockum, Landskapsdirectorn von Lenthe 

var abbotiSt. Micaelis iLiineburg och 

Presidenten för Bremiskaridderskapet von JYlarschalk 

var klosterdirector-å Neuenv/alde. Med 

stiftens deputerade förhöll det sig pa* samma 

»ätt: de voro hofråder, cabinettsråder och consistorialråder 

— med ett ord innebafvare af 

sine-cure-platser,hvilka nu skulle representera 

folket.

i. 

334 

liga broder var befullmägtigad att öppna 

sammankomsten. Sjelfva öppnandet skedde 

genom ett tal af hertigen. "Mina förfäder, 

sade prinsen bland annat,hafva erkänt de 

skrankor, som himmelens och jordens herre 

äfven satt förregenterna: de hafva alltid 

ansett förhållandet mellan öfverherre och 

ständer såsom heligt. Af aktning för sina 

undersåters rättigheter finner regenten sig 

förpligtadatt sammankalla ständerna; de äro 

honom nödvändiga, föratt gifva vid handen 

medel, hvarigenom ban skall kunna utföra 

sitt ändamål, som är att befordra landets 

hasta. Ieder församling skall folkets röst 

höja sig med frihet, men tillika med ordning. 

J skolan öfverväga alla ständernas 

förhållandan och ställa dem i en billig 

jemnvigt, derigenom att J gören det allmänna 

bästa till mål för edra bemödanden, 

under besinnande deraf, att detta åter blott 

vinges genom befordrande af de serskiida 

delames välstånd och bästa. J aren kallade 

till det etora värf, att, på gamla rättmätiga 

författningars säkra grundval, uppföra 

en ny för tidens behof tjenlig byggnad.'* 

Om Prinsen Regenten hyste någon sådan 

afsigt, så måste man blott beklaga, att 

de medel, han valde, så föga svarade deremot. 

En församling, der, med undantag 

af omkring sju personer, hvilka kunde 

anses som verkliga representanter, alla voro 

idel ämbetsmän och innehade sådana

335 

ämbeten, som bortgafvos af regenten; en 

församling, hvaruti just den klass, hvilken 

företrädesvis såg sig berättigad, innehade 

öfvervigten, icke, som man kunde tro, 

genom vigten af 6ina besittningar, utan fast 

mer genon sina privilegier — en sådan församling 

var visserligen icke tjenlig att representera 

folket och uppföra en för tidens 

behof tjenlig byggnad; den kunde blott tjena 

som masque för despotismen, hvars stöd 

den ditintills äfven varit. Detta visade 

sig också i en af de påföljande sammankomsterna, 

då, vid frågan om huru vida 

sammankomsterna skulle blifva offentliga 

eller icke. pluratiteten genast förklaradesig 

mot en sådan förvägen tanka, som tycktes 

förekomma dem lik en dödsdom. Den Brittiska 

stats-representationens bristfälligheter 

voro troget efterhärmade inom de Hannoverska 

ständerna,isynnerhet genom det 

stora antalet af ämbetsmän, som i sjelfva 

ideen qväfde all motverkande kraft; 

men deremot felades det, som sedan århundraden 

utmärkt det Brittiska parlamentet, 

nämligen åtskiljandet i tvänne kamrar; 

en inrättning, somiså hög grad befordrar 

friheten, och förutanhvilken England, 

lika så litet som andra länder, skullehafva 

erhållit ett kraftfullare medelstånd. 

De Hannoverska ständerna bibehöllo, 

under hela den tid, som här beskrifves, den 

charakter, de hitintills haft; och detta kan

336 

icke vara att förundra sig öfver, då det 

var en omedelbar följd af deras sammansättning. 

Den kunde blott icke beständigt 

så fortfara, emedan för det första begreppet 

om en folksrepresentation isig innebär 

offentlighet såsom ett oundgängligt 

villkor; fördet andra, emedan privilegieri 

den mon blifva anstötliga, som genom dem 

minre vinnes,d. v. s.iden mon regeringens 

behofihvarje afseende gör likheten inför 

lagen nödvändig. Vid början af år 1819 

inföll den tidpunct, då adeln, för att undgå 

de fordringar, man gjorde på dess lika deltagande 

med de öfriga landets undersåtar i 

statsbördornas bestridande, smög sig från 

ständernas sammankomst, utan att derföre 

kunna undgå den lag, som fastställde ett 

beslut af 51 närvarande ledamöter såsom 

fullgilltigt. 

Detta må nu vara nog sagdt om konungariket 

Hannovers ständer. 

Ikonungariket Sachsen var förhållandet 

med allt, som hade afseende på ständerna, 

alldeles detsamma. Fredrik August 

hade aldrig gjort bruk af den rättighet, 

som Rhenförbunds-acten gaf honom, att 

undanrödja alla hinder för en fullkomlig 

souverainetet, å. v. s. att tillintetgöra 

ständerna; den vid hans uppstigande på 

thronen gifna eden tillbakahöll honom. 

Ständerna hade således,under alla hvälfningarfrån 

år 1806 till 1815, föiblifvit orub-

337 

både. Enligt des?a förhållanden samlade 

sig summan af alla politiska rättigheter 

inom vid pass 14 familjer, de der, såsout 

godsegare, till och med uteslöto all den öfriga 

adeln från deltagandeisina företrädesrättigheter. 

Förskansadbakom antalet af sina 

anor, sina diplomers rättigheter och cassaväsendet, 

försvarade sig denna adel motall* 

de anfall, som på den gjorde?, emedan Konungens 

sammvetsgiannhet höll dem ryggen 

fri. Imellertid hade Sachsens samhällsförhållanden 

på det väsendtligaste sätt blifvit 

förändrade genom det öde, som träffade 

konungariket under kriget år 1815* men 

ännU mer genom den delning, som föregick 

vid Wiener congressen; och, ju större de 

ansträngningar blefvo,som sedanår 1815 måste 

göras, för att ännu efter förminskningen 

kunna bilda en stat, desto allmännare insåg 

man, att privilegier, på samhällets bekostnad 

förvärfvade och bibehållna, endast 

kunde vara fördérfiiga, och att en adel, som 

blottikraft af privilegier kan fortfara, 

visserligen ej kunde vara af akta art. 

Härifrån härledde sig alla de anfall mot 

Sachsiska adeln, som vi under de sednaste 

åren sett; derifrån kommer äfven 

den höga önskan, att vinna en fullkomlig 

folks-representation, hvilken blott så vida 

kan ega rum, som de politiska rättigheterna 

Buchholz, VII* *&

338 

blifva utdelade till alla dem, hvilkas oberoende 

förmögenhetaf sig sjelf deltagerisamhällets 

väl och ve. Äfven för Sachsen är den 

intrasslade knuten hårdt sammandragen, 

och, huru den skall kunna lösas, må tiden 

utvisa. 

KuRFURSTENDÖMET HESSEN. 

Idetta genom obetydliga parceller utvidgade 

kurfurstendöme söndrade sig fursten 

och ständerna från det ögonblick, de 

kommo iförhållande till hvarandra, båda 

med lika skuld: Kurfurstenpå det sätt, att 

han genom ett godtyckligt upphafvande 

förolämpade ständerna; ständerna åter derigenom, 

att de ställde sitt gamla tillstånd 

nppöfver statens välfärd. För att rätt kunna 

fatta denna tvist, är det nödigt attiall 

korthet vidröra de Hessiska landtständernas 

förra sammansättning. 

Prelater, riddare och landskaper voro 

de elementer, hvaraf ständerna blifvit sammansattaidetta 

land. Under namn af prelater 

uppträdde på landtdagarne: i)LandtkommenthureniHessens 

Balley; 2) de tvänne 

öfverföreståndarne för de adliga stiften 

Kaufungen och Wetter; 3 öfverforestånda-

339 

ren för de höga stam-hospitalerna Haina, 

Merxhausen,Hofheim ochGronau;4)universitetetiMarburg, 

representeradt af pxorectorn,cancelleren,eller 

vice cancelleren.Ridderskapet 

var indeladêfter de fem floderna,i 

det vid Fulda,Diemel,Schwalm, Werra och 

Lahn. Det vid den första bestod af 20, vid 

den andra af 14, vid den tredje af 24., 

vid den fjerde af 19, vid den femte af 14» 

till landtdagens bivistande berättigade, adliga 

familjer. Hvar och en af dessa klasser 

valde, till ledande af landskapens och 

isynnerhet till utförande af ridderskapets 

angelägenheter, en bland sina medlemmar, 

som bar namn af flod-deputerad: Städerna, 

som tillsammantagna buro namn af landskapet, 

voro, på samma sätt som ridderskapet, 

fördeladeefter de fem hufvudfloderna, 

och till landskapet vid Diemel hörde 9-. 

till det vid Fulda 7, till det vid Werra 6, till 

det vid Schwalm 9, och till det vid Lahn 

8, till deltagandeilandtdagen berättigade, 

städer. Directorial-göiomålen besörjdemagistrateniden 

stad, som hade titel af den 

utskrifvande^. Grefskapet Katzenellenbogen 

representerades genom en bland landets 

föreståndare vald representant; grefskapet 

Schaumburg hade sina serskildta landtständer, 

furstendömet Hanau alldeles inga. 

Det behöfver knappt anmärkas, att denna 

ständernas beskaffenhet härflötfrån den tid, 

då den rörliga egendomens företräde före

t 

340 

den fasta icke var så stort som det nu verk* 

ligen är; ty det var blott besittning af jord, 

som berättigade till representation, och fabricanter, 

köpmän och lärda voro derifrån 

alldeles uteslutna. Dessutom indelades 

Hessens landtdagaristörre och minre: med 

de stora förstod man alla prelaters samt ridderskapets 

och städernas deputerades sammanträde, 

men med deminre sådana, då, för 

att spara kostnaderna, blott sammankallades 

en af öfverföreståndarneför de adliga stiften, 

en deputerad frånakademieniMarburg, en 

bland ridderskapet och, Utom borgmästaren 

iresidence-staden Cassel samt de deputerade 

från grefskapet- Katz,enellenbogen, en 

landskapsdeputerad från hvarje flodgebiet* 

Fraesidium fördesaf den ärftliga marskalken^ 

ett ämbete, som så väl af Kur-Hessen som 

af Hessen-Darmstadt var förlänadt friherr-» 

liga Riedeselska familjen iEisenbach. Vid 

den ärftliga marskalkens frånvaro tillföll 

praesidium den äldsta Öfverföreståndaren för 

adliga stiften Kaufungen och Wetter,= Landtdagarnes 

afskedande, samt deras acter och 

protocoller, blefvo utom landet förvaradei 

Lauterbach af familjen Riedesel, hvars consulent 

på landtdagarne förrättade landtsynclfcws-ämbetet. 

Ständernas verkningskrets inskränktesig 

tillrättigheten attbifalla krets-, 

landskaps- ochlandträddnings-utskylder, som 

derförutan hvarken kunde utskrifvas eller 

upptagas. Ville landets furste betjena sig

341 

of ständernas råd, så berodde det af honom; 

en genom lagarna fastställd nödvändighet 

gafs icke derför, emedan man icke hade 

något begrepp derom, att allt, som skall 

gälla för lag, måste vara grundadtiden 

allmänna opinionen. 

Slaget vid Jena fällde dödsdomen öfver 

denna inrättning. Konungariket Westphalen, 5' 

hvaraf kurfurstendömet Hessen blott utgjorde 

en del, uppställde genom sin statsförfattning 

grundsatser, hvilka hotade med 

att för alltid förstöradetta kurfurstendömes 

gamla samhällsförhållanden. Dessa grundsatser 

voro: alla undersåters likhet inför lagen; 

landtständernas upphäfvande jemte 

alla deras företrädes rättigheter; lifegenskapens 

upphäfvande; afskaffandet af patrimonial-domsrättigheten; 

adelns inskränkande 

inom bibehållandet af dess åtskilliga grader 

och benämningar; enhetenibeskattnings-systemet; 

att grundskatten »eke finge 

öfverstiga en femtedel utaf afkastningen; 

ministrames ansvarighet; upprättandet af en 

national representation inära sammanhang 

med ett statsråd; nationens representanter 

skulle utgöras af jordegare, köpmän och 

lärda;dessa representanterskulle, hvart tredje 

år, till en tredjedel förnyas; departementscollegierna 

skulle bildas af hvarje departements 

notabler; Code-Napoleons införande 

med rättegångames offentlighet och edsvurna 

domstolar för alla brottmål, o. s. v.

342 

Skulle man hafva velat beräkna alltför tillvägabringandct 

af den högsta motsats, så 

hade den väl svårligen kunnat utfalla 

på ett mer förvånande sätt, än vid införandet 

af denna nya sakernas ordning. 

Imellertid fann man sig iHessen, så väl 

somi de öfriga, det nya konungarikets, 

provincer utan svårighet vid alla dessa nya 

inrättningar; och, hade den Westphaliska 

regeringen kunnat förbinda en ädlare anda 

med denna nya sakernas ordning, så skulle 

den visserligen vunnit sina undersåtera 

kärlek. 

Konungariket Westphalen egde bestånd 

under en tid al sex år. När detta rike sedan 

upplöstes genom slaget vid Leipzig, 

tillföllo dess beståndsdelar å nyo dem, hvilka 

tillförne glänst som det Tyska rikets 

furstar. Kurfursten af Hessen återvände 

således till Ca.sel, att åter taga sina fäders 

arfländeribesittning, hvilka han så ogerna 

lemnat. Mad öppna armar mottagen af 

alla dem, som icke funnit sig vid den nya 

sakernas ordning, eller blifvit lidande under 

de sednare årens förtryck, försummade 

han icke, att snart efter gin återkomst till 

bufvudstaden sammankalla sina trogna ständer. 

Påbudet var af den 27 December 

"18.4» ständerna skulle sammanträda den 1 

Mars 1815* Rådslåendet öfver de vigtioaste 

angelägenheter uppgafs såsom huvudändamål 

med sammankallandet. Detta förhwidrade 

imellertid icke, au ju samma e-»

343 

diet anbefallde, utom stiftelser, kyrkor och 

andliga, alla corporationer 6amt hvar och 

en serskild undersåte, som ännu år 1806 

voro fria från ulskylder, det de, enligt en 

bestämd quot, skulle deltagai de allmänna 

bördorna. Dessutom skulle, till följe af 

samma edict, förutan ständernas hörande 

(så uttrycktes det), en beskattning uppbäras, 

som härrördefrån den Westphaliska freden 

ochskulle kommaatt användas tillbetalande 

af landets skulder. För det tredje fann Hans 

Kongliga Höghet för godt, att af eget 

välbehag tillerkänna bondeståndet, som 

allt intill år 1816 icke varitiåtnjutande 

af politiska rättigheter, den förmon 

att blifva, likt de öfriga stånden, kalladt till 

ständernas sammankomst. Detta allt måste 

dock bidraga, att göra ständerna, hvilka 

under konungariket Westphalens bestånd 

ännu icke fått något tydligt begrepp om 

sin bestämmelse, åtminstone motvilliga och 

hos dem föranleda den misstanka, att do 

vigtiga angelägenheter, för hvilka* öfverväcande 

de blifvit sammankallade, vida mer 

angingo det kurfurstliga interesset an den 

allmänna välfärden. 

Imellertid församladesig på föreskrifven 

tid den ärftlige marskalken (Wurtembergska 

Geheimerådet och Statsrådet Carl Riedesel), 

tvänne prelater, fem ström-deputerade,åtta 

landskapsfullmägtige (tili största delenborgmästare), 

samt fem bondeståndets fullmägtige. 

Den 2 Mars öppnades samman-

t 

344 

komsten, ochsamma dag meddelade Geheime- 

Statsministern Schmerfeldt ständerna kurfurstens 

proposition. Denna innehöll,att de 

trogna ständerna mitte bevillja 5,979,106 

riksdaler ii alb. io kr, till godtgörande 

af de förskott, hvilka föregåfvos vara gjorda, 

samt till beväpnjngs- och förplägningskostnader, 

och dessutom till krigscassans 

fordringar från år 1806, jemte ersättning för 

de år 1814 uppköpta hästar; hvarigenom 

det hela skulle stiga till 4,107,822 riksdaler 

25 alb. Ständerna förvånades öfver 

dessa fordringar, och det så mycket mer, 

som ingen enda post fanns bestyrkt genom 

något document, och landet redan år 1807 

fått vidkännas utbetalandet af 1,300,000 Rd, 

samt underhållet för en aroiée, 24,000 

nian stark "— somianseende till landets befolkning 

å ena sidan var allt for talrik, å den 

andra åter på intet sätt var bevisad stiga till 

denna höga nummer — äfven var upptageti 

räkning. Då KurHeasens befolkning stiger 

blott tili något öfver en half million menniskor,utgjorde 

kurfurstens fordranicke minre 

än en beskattning af 8 Rd. på hvarje person, 

öfver hufvud taget; en fordran, hvars öfver-= 

drift är allt för ögonskenlig, 

Sedan ständerna ordnat sig och underkastat 

sin kurfurstes proposition en öfverläggning, 

förekom det dem överensstämmande 

med billigheten, attide mest skonande 

uttryck göra honom uppmärksam på obillig-»

345 

heten i hans fordringar. Detta gjorde de 

Ien förklaring, hvaruti de, utgående från 

den grundsatsen, "att regent och ständer 

icke voro tvänne hvarandra rakt motsatta 

och mot hvarandra verkande partier", 

fordrade en obetingad offentlighet i alla 

bandets angelägenheter, samt upphörandet 

af den fördérfiiga ovisshet, som hittills varit 

rådande i afseende på statens förmögenhet 

och penning-angelägenheter. Isamma förklaring 

anhålles om införandet af en med 

förnuft och tidens erfarenhet öfverensstämmande 

constitution. Först,sedan dessa villkor 

blifvit uppfyllda, kunde man skrida 

till öfverläggning om de propositioner, söm 

blifvit gjorda. 

Härj var"nu intet, som kunde befinnas 

stridande mot billigheten; men desto mer 

sårades kurfursten personligen af den förklaring, 

ständerna gåfvo, och, på der. efterverlden 

måtte erfara, i hvad ljus åtskilliga 

Tysklands regenter ännu betraktade sigi 

nittonde århundradet, kan det icke vara 

otjenligt, att här i utdrag meddela 

Hans Kongl. Höghets svar. "Ständerna", 

heter det deri, "förfelade den rätta 

synpuncten, då de tillämpade från allmänna 

statsrätten lånade satser, rörande statsförmögenheten,på 

Tysklands riksständer; 

dessa satser voro icke annat än fremmande 

vexter, som icke mognade på denna jord. 

Krigscassan vore afsöndrad från kammar-

346 

cassan. Den sistnämnda utgjorde en orubblig 

fideicommiss-förmögenhet för det 

fursttiga Hessiska huset, hvarmed det hade 

att bestrida hofstatens underhåll, lifgedingar, 

apanager för princessorn-*-, civila 

tjenstemäns aflöning och andra offentliga 

utgifter. Deremot vore krigscassan egnad 

åt militärens underhåll och hvad dermed 

stodeiförbindelse, och dess inkomster utgjordes 

af de vanliga contributioner och 

extraordinarie utskylder, som bevilljades på 

landtdagarne. Då kammargodsen voro uteslutna 

från allt ständernas medverkande, 

så bildade deikrigscassaninflytande utskylder 

deremot den krets, hvarinom ständernas 

medverkande kunde ega rum. Blott öfver 

denna punct vore det, som kurfursten ginge 

till råds med ständerna; och på följande 

vis ville kurfursten gifva ständerna fullt 

ljusi denna sak. Krigscassans capitaler hade 

sin upprinnelse, dels af subsidier, dels [af 

de genom arf och förmätningar henne tillfallna 

summor. Rentorna af dessa capitaler 

hade väl blifvit använda till onderstöd 

for KurHessiska arméens underhåll, samt 

till lättnad för andra landets bördor; likväl 

hade ständerna aldrig haft rättighet, att på 

ett controllerende sätt deröfver fordra räkenskap, 

eller att tagaiöfvervägande,hvad 

de dervid ansåge nödigt eller icke: ty derigenom 

skulle man hafva gjort intrång i 

regentensrättigheter. Kurfursten hade vid

347 

den katastroph, som träffat honom, gått 

imistning af flora capitaler; och, ehuru 

han vore hugad att använda det Öfverblifna 

till sina undersåters förmon, kunde 

han likväl icke medgifva, att ständerna,gående 

utöfver de gränsor, författningarne för 

dem satte, äskade andra upplysningar, än 

dem, som härmed blifvit dem meddelade. 

Kurfursten väntade derföre, att ständerna 

skulle inlåta sig på de gjorda propositionerna 

och aflemna sitt yttrande." 

Hvilka begrepp om stat och samhälle! 

Detta allt oaktadt, var icke kurfurstens anseende 

nog stort, för att på detta sätt imponera 

pä ständerna. Dessa förnyade sin 

anhållan med bifogande af ett skäl, som 

kastade allt för mycken skugga på kurfurstens 

tänkesätt; de påstodo nämligen: att 

ständerna eå mycket snarare måste utbedja 

sig ett meddelande af upplysningar öfver 

kammarcassans förvaltning och de medel, 

hvilka i denna inflöto, som många befunnes 

intagne af den må hända ogrundade 

förmodan, att de allmänna medlen undandroges 

statscassan och deremot aflemnades 

till cabinettscassan. Öfver hufvud vore det 

nödigt, att statscassans inkomster förelades 

ständerna, på det att man deraf skulle kunna 

döma, om något deficit verkligen vore 

för handen, af den natur, att ständerna 

funne sig förpligtade att bidraga till 

dess betäckande. Dessförinnan och förrän

348 

detta skedde, kunde man icke inlåta sig 

på kurfurstens fordringar, då dessas gilltighet 

på intet sätt vore bestyrkt, och en 

summa af 1,884*653 Rd. dessutom alla redan 

blifvit utbetald. 

På detta sätt hade nu således tvedrägt 

uppnått mellan kurfursten och dess ständer. 

Det utomordentliga ikurfurstens fordringar 

hade dertill gifvit anledning, så 

vidt som dessa fordringar blott kunde uppfyllas 

derigenom, att de, som från utskylder 

hitintills blifvit frikända,nu afsade sig denna 

iörmonsrätt och medgåfvo ett fjerde stånds 

tillkomst bland ständerna. 

Då kurfursten fann, att ständerna icke 

ville afstå från det fördelaktiga isin ställning, 

emedan de vid ett framgent yrkande 

intet hade att förlora, utan hlott vinna, 

hade detta den följd, att han blef mer eftergifvande. 

Han åstundade för det första, 

att man skulle bilda ett utskott, hvilket 

man kunde anförtro granskningen af statscaesans 

angelägenheter och "dess krafter". 

Men förrän det yrkade utskottet fick börja 

sina förrättningar, utkom en kurfurstlig 

resolution, hvarigenom på det bekanta yrkandet 

af 3,979,106 Rd. afprutades icke 

minre än 2,229,214 Rd., hvarigenom fordringarne 

för arméens beväpning och underhåll 

nedsattes till 1,749,892 Rd. Svårligen 

hade väl ständerna kunnat vinna en fullkomligare 

seger. Iafseende på statsförmögen-

" 

349 

heten, eller de af krigscassan afsatta capitaliter, 

uppfyllde kurfursten åtminstone så vida 

ständernas fordringar, att han uppgaf 

en viss summa med den anmärkning, att 

förskrifniogarne till en stor del Voro förpantade 

tili säkerhet för de till nya rustningar 

upplånade capitaler» Ständerna erkände 

tills vidare de uppgifna summorna 

såsom statsförmögenhet, men utbådo sig 

Upplysningar öiver förskrifningarnes art, 

samt hvarest Capitalerna voro förpantade; 

en begäran, som kurfursten afviste, emedan 

han höll före, att kännedomen 6å väl om 

geldenärerna som de fordringsegande vore 

Utan all vigt för ständerna. 

Det skulle föra för långt, om vi ville 

ingåidet enskildta af alla de underhandlingar, 

som egde rum mellan kurfursten och 

ständerna allt intill slutet af Juni månad 

år 1815; men vi kunna icke lemna oanmärkt, 

att kurfursten ännu en gång afstocj. 

nära en million på den till 1,749,791 Rd. 

nedsatta fordran, så att den slutligen befanns 

nedsatt från 4, 107,822 Rd.till blott 800,000, 

Aldrig hade man väl underhandlat på dy-» 

likt sätt. Den förbittring, som i början 

egde rum inom ständerna, öfvergicknu till 

kurfursten. För honom kunde nu landldagen 

således aldrig för snart taga sitt slut. 

Ständernas förnyadeanhållan om en statsförfattning 

förblef frugtlös, ehuru de erinrade, 

det Tysklands förbunds-act på intet vis sto-

350 

de ivägen för något lands serskiida consti* 

tution, och att Hessen icke skulle kunna 

ega bestånd förutan en mot sitt ändamål 

Svarande statsförfattning. Kurfursten uppsköt 

sitt svar på detta andragande till följande 

året. 

Förrän ständerna åtskildes, förklarade 

de genom ett betänkande af den i Juli, "att 

de hitintills gällande contributioner äfven 

kunde uppbäras för innevarande året; men 

att de enligt sina hemmavarande committenters 

uppdrag måste yrka, det för året 1816 

icke andra utskylder måtte komma att utgå 

än de,hvilka af ständerna bevilljades,och för 

hvilket ändamål de frånvarande ständernas 

medlemmar tidigt nog måtte inkallas." Tili 

medlemmar uti det i Cassel qvarstadnande-fminre 

utskottet} valde fullmägtige Geheimerådet 

von der Malsburg, Borgmästaren 

Stern och Directören förbondeståndets 

deputerade. Herr Schulz. 

Är 1816 öppnades landtdagen den 15 

Februari; men den varade blott till den 9 

Maj samma år. Skulderna och utskylderna 

utgjorde äfven nu underhandlingames förnämsta 

innehåll. Kurfursten meddelade ett 

förslag till en statsförfattning, som likväl 

hitintills icke kommit till allmän kunskap; 

men, ehuru underhandlingarne deröfver anställdes 

genom blott muntliga rådplägningar, 

måste delikväl lida skepspbrott mot adelns 

oböjligaanda thvilken blott villegifvasittbi-

351 

fall till en statsförfattning, som öfverensstämde 

med de fördelar, den innehade. I 

ett serskildt betänkande, som denloMaj 18-6 

aflemnades af prelater, riddare och landskapet, 

begärde de tillbaka alla de rättigheter 

och privilegier, de innehaft intill 

år 1805. Under sådana villkor, kunde 

ständerna visserligen icke erhålla den charakter, 

som tillhör en national representation. 

Man hade utan invändningar underkastat 

sig Konungens af Westphalen gifna 

författningar; och man medgaf, att, om 

man dervid å ena sidan hade förlorat, hade 

man å den andra, genom näringsfriheten, 

funnit sin fulla ersättning. Nu deremot 

yrkade man: 1) Patrimoniala domnremagtens 

återställande, såsom nödvändig 

för ett stånds upprätthållande, det der 

borde ega ett utmärkande företräde;2} befrielseu 

från många så väl directa som indirecta 

utskylder, under det förebärande,att 

stora gods icke kunde på samma sätt beskattas 

som de minre; 3) rättigheten att vid 

kurfurstendömets egna saltverk erhålla saltet 

för ett lägre pris, emedan det förhöjda 

priset vore en utskyld; 4) befrielse frän 

all krigstjenst, för tjenstfoik af mankönet 

och äfven för arrendatorernas drängar. På 

sådant sätt uppenbarade sig denna adels 

kärlek för sin inhemska furste samt dess 

insigtisamhällets väsendtliga natur.

352 

Efter allt detta måste man visserligeti 

nppgifva ell tanke på en af tidens behof 

yrkad förbättringikurfurstendömets 

statsförfattning. Det visade sig således 

äfven i Hessen, att anseendet hos Tysklands 

minre furstar icke var tillräckligt att 

bringa det bättre i verkställighet. Är 

1817 blefvo ständerna icke sammankallade; 

det följande året förflöt äfvén, Utan att det 

aldra minsta skedde förHessens statsförfattning. 

Kurfursten var upptagen af att söka 

erhålla konunga titeln ■— må händaiingen 

annan afsigt, än att med desto mera 

eftertryck kunna imponera på sina ständer; 

men de på congresseniAachen församlade 

monarcher ansågo det icke för nyttig!* 

att uppfylla denna hans önskan» 

StorhertigdöMeT 

HESSEN-DARMSTADT 

OCH 

StorhertigbÖmet NASSAU. 

Istorhertigdömet Hessen-Darmtadt 

väcktes frågan om en statsförfattning med 

ständer aldra först af tio mediatiserade 

ståndsherrar. De voro följande: Wilhelm

353 

Furste af Solms-Braunfels; Volrat, Grefve a£ 

Solms-Rödelsheim;Fredrik, Grefve afSolms- 

Laubach* August, Grefve af Stolberg-Örtenberg; 

Fredrik, Grefve af Leiningen-Westerburg; 

Fredrik Magnus, Grefv© af Solms- 

Wildenfels; Carl, Grefve af Schliiz, kallad 

Görz, Giefve af Westphalen, Burg-Grefvo 

af Friedberg, och Grefvarne Carl, Franz, 

Albert af Erbach. Med en föreställning,soci 

förde titel af Böneskrift och Skrifvelse, vände 

dossa sig iMars 1816 till Storhertigea 

Ludvig X; och deras anhållan gick derpä 

ut, att ständerna måtte sammankallas, emedan 

detta vore det enda medlet, hvarigenom 

en gräns skulle kunna sättas för de Hessen- 

Darmstadtska undersåtemas utarmande. För 

att gifva sitt steg icke allenast säkerhet, utan 

äfven ofFentlighet, tillskickade msn de gamla 

ständernas ledamöter afskrifter af dessa 

föreställningar, med anhållan, det måtte de 

förra ständerna, som sedan år 1806 varit 

försattaioverksamhet, förena sig med dem 

idetta andragande. 

Detta förvånande handlingssätt har af 

många blifvit prisadt, af andra åter tadlade. 

Vill man hvarken instämmaitadel eller 

beröra, så återstår blott att lika så mycket 

beklaga de mediatiserade riksherrames belägenhetiett 

hertigdöme med 583,423 * n ~ 

vanare, som storbertigen sjelf, så vidt hans 

Buchholz, VII, 25 

*.

v 

354 

bestämmelse innebär att utgöra enbetepun» 

cten för alla', ty medborgare, sådana som de 

mediatiserade riksherrarne, äro* i en liten 

stat allt för stora, så snart enheten skall 

vidmagthållas, och å andra sidan åter kan 

regenten,så framt han icke vill tyrannisera, 

icke heller göra denna storhet någon afbräck. 

Iingen punct har Franska revolutionen 

tillskyndat Tyskland en störreskada, 

än deruti, att den velat förena med hvarandra 

oförenliga elementer, såsom mediatiserade 

furstar,iegenskap af undersåter, och Tysklands 

större furstar, såsom deras regenter; 

härigenom hafva frön till oenighet blifvit 

nedlaggda, somiåtskilliga Tyska stater hota 

med allt farligare utvecklingar. Det har derigenomisanning 

åter uppkommit samma förhållande, 

hvilket i forntiden egde rum mellan 

Roms patricier och imperatorer, utan 

att det väl någonsin blir möjligt alt bringa 

dem till öfverensstämmelse,emedan det förlorade 

antingen aldrig eller ganska sent 

kan utplånas ur minnet. 

Så vidt de mediatiserade furstameiHessen-Darmstadt 

uppgåfvo detta lands fattigdom 

såsom härflytande från ständernas afskafFande, 

hade de visserligenicke sanningen 

på sin sida; ty denna fattigdom, om den 

verkligen egde rum, kundeblott tillskrifvas 

destora anaträngningar,denna lilla stat måste 

göra under sina förhållanden till Frankrike 

allt intill år 1813, och sedermeraiförening

355 

Wiéå de förbundna magterna. Äfven derföreär 

det icke osannolikt, att de mediali^-rade 

furstame. uppmuntrade öf förloppeti 

konungariket Wiirtemberg, med sina till 

Storhertigen ingifna föreställningar icke å- 

Syftat något annat än ett förnyande af samma 

uppträden i Hesseh-Darmstadt. Då 

de sjelfva medgåfvo». "det de voro långt ifrån, 

att i Tysklands förbundsact finna ett 

återställande af deras förra rättstillstånd, 

och redan ingifvit påminnelser, hvilka de 

Voro sinnade att vid föreståendeförbundsdag 

fullfölja,utan att derföre villja afstå den andelinational 

representationen,som detniförbunds-acten 

tillerkändes"; så måste deras anspråk 

på en representation derigenom förekomma 

storhertigen så mycket mermisstänkt» 

tlnder de trenne sista åren skedde också 

verkligen intet,som kunde gifva anledning att 

förmoda, det storhertigen vore sinnad att 

Uppfylla de mediatiserade furstames villja; 

och först i början af år 1819 tilikännagaf 

Darmstadtska hofvet, att det vore ämnadt 

yttra sig öfver en national representation det 

påföljande året vid förbundsdagen. Här vi* 

sade sig samma hinder,somiWiirtemberg 

och kurfurstendomet Hessen bragt alla representations-förslag 

om intet, och, upplyst 

af erfarenheten, kunde icke storhertig Ludvig 

låta det bero derpa, huru mycket som 

kunde lyckas honom eller icke. Svårieheterna 

kunde imellertid, efter ett års förlopp,

356 

icke hafva blifvit häfne; ty de ligga verkligen 

minreivilljan änisakens natur, som 

ismå stater blott så vida är gynnande för 

en representation, som magten och rättigheterna 

ståien behörig jemnvigt, d. v. s. 

icke kämpa mot hvarandra. 

En annan vändning togosakernaiNassauska 

länderna. Här gäfvo tvänne furstar, 

redan under hösten år 1814» en statsförfattnings-urkund, 

som först år 1818 blef offentligen 

bekant. Dessa furstar voro Fredrik 

August,hertig af Nassau-Usingeo-Riberich, 

och Fredrik Wilhelm, furste af Nassau- 

Weilburg, den förra en ålderstigen man,£ 

sitt sjuttionde sjette år, den sednare äter 

46 år gammal. Fursten af Nassau-Weilburg 

afled först,och hans efterträdareiregeringen 

var hans äldsta son Georg 

tjugutre år gammal. Då nu hertigen af 

Nassau-Usingen äfven afled, efterträdde honom 

den unga hertigen af Nassau-Weilburg, 

ianseende till bristen på manliga arfvingar. 

Den nya staten kallades nu mer hertigdömet 

Nassau och hade på 100 qu.m. ungefär 

300,000 invånare. Den statsförfattning, de 

tvänne ofvannämnda furstame gifvit detta 

hertigdöme, var ostridigt, så framt den härrörde 

från dem,beräknad derpå, att bistå den 

unga fursten.Iinledningen till denna statsförfattning 

berömde de nämnda furstame sin 

fördragsamheti afseende på religiösa meningar, 

hvarigenom en fri religionsöfning 

blifvit införd;att de tilläto hvar och en ett

357 

fritt utflyttande från sina stater, »å snart 

de uppfyllt sina militära skyldigheter; de 

hade äfven afskaffat lifegenskapen, upphäft 

alla dagsverken och allt tvunget arbete, afskaffat 

kroppsstrafFen såsom correctionsmedel;de 

hade satt den allmänna skattkammaren 

under oberoende domstolar och inskränkt all 

villebråds-jagt inom oskadliga gränsor, o. s. 

v. Alla dessa förordningar hadeblifvit gifna 

från år 1805 till 1813: Sjelfva statsförfattnings-urkunden 

innehöllföljandestadganden: 

"Vårt hertigdömeslandtständer äro sammansatte 

af Herre-Bänken och Lands-deputerade, 

som församla sig i serskildta 

samlingsrum. Iförhand och intilldess en 

bestämd förordning härom utkommer, lofva 

vi för oss och våra efterträdare, oföränderligt 

och för alla kommande tider förbindande, 

att vi ställa all egendom och 

personlig frihet under våra landtständers 

medverkande skydd. De skola vaka deröfver 

och vara befogade att tillse, det 

måtte godtyckliga arresteringar aldrig ega 

rum, utan dervid alltid förfaras efter 

bestående lagar, och att ingen bland våra 

undersåter någonsin genom utomordentliga 

medel må undandragas sin vanliga 

domstol och sina rätta domare. Utan deras 

medgifvande skall en förändring icke kunna 

göraside lagar, som angå borgerlig eller 

näringsfrihet, elleriutskyldernas lika 

fördelning. De kunna gifva förslag till 

förändring af nu bestånd egande lagar»

358 

samt till införande af nya, föredraga besvär, 

rörande enskilda orters eller personera 

lidande, samt yrka våra ministrars redovisning 

och försvar mot gjorda bestämda 

beskyllningar infördertill nedsatta comitéer. 

Alla directa och indirecta utskylder, som af 

undersåterna upptagas,skolaiförhandbevilljas 

genom de flesta rösterna vid ständernas 

votering, de förra för ett års tid, de sednare 

åter efter godtflnnande för sex år. Vi sko- 

-1-i årligen sammankalla iandtständerna mellan 

deniJanuari ochiApril och för öfrigt 

under årets lopp, så ofta det förekommer osa 

vara af nöden att sammankalla till extraordinära 

sammankomster, förbehållande oss 

likväl den rättighet, att enligt vårt godt- 

Bnnande afbryta dessa sammankomster, 

så väl som att helt och hållet upplösa 

landtständernas deputation, samt förordna 

om nya val, Commissarieme, hvilka af 

oss tillsättas, taga andelialla afhandiingarutan 

att likväl vara närvarande vid omröstningen. 

Ingen landtständernas medlem kan, 

förutan den afdeininga bifall, hvartiil han 

befinnes höra, på hvad grund som hefdst, 

eller af hvad anledning som heldst, tagas 

i fängsligt förvar. Genom födsel ejelfskrif-* 

na landtständer eller medlemmar af Herre- 

Bänken äro alla det hertigliga husets prinsar, 

så snart de uppnått en ålder af 21 år. 

Yttermera meddela vilandtstånds-rättigheter 

till Herre-Ränken såsom ärftliga åt innehaf-.

359 

vsrne af alla ståndsherrskaper inom furstendömet,eller 

åt furstliga husen Anhalt-Bernburg-Schaumburg, 

Soims-Braunfels, Wiad- 

Neuwied,Wied-Runkel och Solms-Lichjderjerote 

åt de grefliga husen Waldbett-Bassenheim 

och Walderndoff; och slutligen åt Fursten 

von der Leyen,ianseende till grundherrskapet 

Schönstein,samt åt Friherre von 

Stein,ianseende till herrskapen Frucht och 

Schweighausen, samt åt alla öfriga till 

vårt hus hörande stamgods. Såsom ärftliga 

medlemmar af Herre-Bänken, hafva dessa 

familjers capita rättighet att från inträdetisitt 

tjugufemte år personligen bivista 

ständernas sammankomster; äfven kunna 

de efter sitt godtycke dervid betjena sig 

af fullmägtige. De landtständers församlande, 

som tillhöraHerrebänken, sker alltid 

på samma.tid med de ständernas medlemmar, 

hvilka äro Landsdeputerade. Dessa 

äter bestå af 22 ledamöter, vid hvilkas 

utnämnande efterföljande föreskrifter äro 

att iakttaga. Inspectorerna för de Evangeliska, 

Lutherska och Reformerta prästerskapen, 

och därefter landt-dechanterna vid 

det katholska, församla sig på bestämd dag 

under prassidium af en utaf oss vald commissarius, 

enligt en föregående af denne utfärdad 

kallelse. Hvar ochen af dessa valförsamlingar 

utväljer en deputerad; på ett fullkomligt 

lika sätt utvälja äfven de högreläroanstalterna 

en, och alla deii2:te ull och

360 

med 19.de handtrerksklasserria kstastrerade 

handtverksinnehafvarne utvälja äfven trenne 

deputerade bland sig. Resekostnaderna skola 

blifva de andliga inspectorerna,dechanterna 

och läroanstalternas rectorer godtgjorda. 

Godsegare,somtillhvarje £run åskåiUsimplum 

bidraga med åtminstone7 gyllen ochderutöfutvälja 

15deputerade bland de godsegare, 

som åtminstone betala 21 gyllem till hvarje 

grundskatt-simplum ochäfven uppnått 25 års 

ålder. De deputerade väljas fören tid af 7 år. 

2\e6ekostnadena, så väl som dagtraktamente 

under ständernas sammanvaro, skola utan åtskilnad 

tilldelas Landedeputerade utur atatscasaan. 

Furgtenutnämner ständernaspresident 

bland trenne af dem på förslag satta candidater. 

Landtständernas sammankomster hållas 

icke offentligt; imellertid kunna de 

genom omröstning besluta det helas eller 

enskilda delars allmänna meddelande genom 

tryckta underrättelser, hvaraf hvarje 

deputerad då erhåller 25 exemplar till utdelning." 

Af detta innehåll var statsförfattnings-urkunden, 

och man behöfver knappast 

anmärka, att det stora missförhållandet 

mellan den så kallade Herrebänkenoch devaldaLandsdeputerade 

naturligtvis skulleblifva 

högst menligt för storhertigdömet Nassaus 

representation. En de deputerades kammare 

kan blott der komma till fri verksamhet» 

hvarest den icke nedtryckes under pairskammarens 

öfvervigt. 

*

361 

Flera Tysklands smärre Stater. 

IBraunschweig ochide båda herligdÖmena 

Mecklenburg blef den gamla ständernas 

författning bibehållen; man kallade 

detta vishet, och man var må hända dertill 

berättigad. 

De Anhaltska furstendömena kände 

till en del alldeles icke, hvad ständer var, 

till ex. Hertigdömet Anhalt-Dessau; de öfriga 

återställde det gamla. Såsom förmyndare 

för Fursten af Anhalt- Köthen,förstörde 

den ålderstigne Hertigen af Anhalt-Dessau 

före sin död, som timade år 1817, den 

författning, som med den ojemnförligaste 

dåraktighet blifvit af Franska riket tilldelat 

en stat af 14 quadrat mils område med 

28842 invånare. Den unga fursten dogi 

sin ålders blomma, och Fursten af Anhalt- 

PJess blef hans efterträdare. 

ISachsen-Gotha, Sachsen-Hildburgshausen* 

Sachsen-Coburg och Sachsen-Meinungen 

ville man heldre återgå till de gamla 

ständerna, än bilda en verklig national 

representation; man hyllade här de 

gamla rättigheterna, och iSachsen-Gotha 

fann man sig till och med road af en förnufts-lek. 

Den aktningsvärda Furstinnan af Lippe- 

Detmold försökteatt bringa sitt välmående

362 

bondestånd i förening med sin fattiga sdel; 

men framgången var så ringa, att de gam» 

la ständerna deröfver h«!dre anfördeklagomål 

vid förbundsdagen, än afstodo från sina 

företrädesrättigheter. 

Den märkvärdigaste statsförfattningsurkund,somivåra 

dagar trädtiljuset, hade 

afseende på furstendömet Lizhtehstéin. Johan 

Joseph, med Guds nåde souverain furste 

och regent af hufet Lichtenstein, Nicolsburg 

o. s. v. var det, man derför hade 

att tacka. Furstendömets befolkning utgjorde 

på 2 qu. m. 5000 menniskor. Dessa gaf 

man Österrikes civila och criminala lagar 

till rättesnöre. Landtstanderna skulle utgöras 

af presterskapet och landtmanskapet. 

Med presterskapet förstod man alla 

innehafvare af andliga beneficier, samt 

alla andeliga communiteter, och dessa 

skulle bland sig välja trenne deputerade, 

nämligen 2:ne för grefskapet Valduz och en 

förgrefskapet Schellenberg. Landtmanskapet 

skulle representeras genom hvarje församlings 

föreståndare eller domare och af de 

edsvurna. Före hvarje års slut ville fursten 

utskrifva en landtdag, hvarvid den då 

varande landtfogden i Vaduz, såsom furstlig 

commissarie, skulle rara ordförande och 

leda göromålens gång. Den 11 artikeln af 

denna statsförfattnings-urkund lyder ord för 

ord på följande sätt: Våra på landtdagen 

församlade ständer skola vi hvarje gång 

genom postulater förelägga våra behof; och,

3 63 

då vi deraf intet behålla för oss sjelfva, 

utan endast använda det för hvarje utgift, 

som erfordras till den inre förvaltningen och 

yttre förhållanden; så behöfva våra ständer 

endast att rådslå öfver sättet att inbringa 

den postulerade summan, samt derom draga 

försorg." Dessutom säger io:de artikeln; 

"Förslagiborgerliga, politiska och 

criminala mål kunna vi icke tillåta våra undersåtarianseende 

till de, i § i, anförda 

grunder, icke heller rörandeyttre förhållanden,ianseende 

till den nödigarådplägningen 

med våra stora och mägtiga grannar." Denna 

818tsförfettnings-urkundutfärdades d. 9 Nov. 

1818 iEisgrub, Ochdervidvisade sig,att, när 

man af någrabyarvill bilda en stat,det högsta 

naturligtvismåste förvandlastilldetlöjligaste. 

Med stillatigande förbigå vi här de 

Tyska 6tater,ihvilka en församling af ständer 

alldeles icke komi fråga. 

De fria städerna Hamburg, Br6men,Liibeck 

och Frankfurt återtogo med få förändringar 

sin gamla republicanska förfatlning. 

Lübeck och Frankfurt hade dervid blott att 

kämpa med Judarne, som icke åter ville 

afstå den borgarerätt, de af Kejsar Napoleon 

och Storhertigen af Frankfurt erhållit, 

Imellertid var det ögonskenligt, att, då borgarerättenistora 

stater erhåller enhelt annan 

charakter änide små,der,genom det närmare 

förhållandet,depolitiskarättigheterna alldeles 

sammansmälta med de borgerliga, städernai

364 

denna strid naturligtvis måste segra öfver 

Judarna, 

"w-*--w-*.Q»*^«i^

*■" 

365 

hvad som låg på venstra stränderna af 

Salzbach och Saal, amterna Vagnicg, Tittmaning, 

Telsendorf och Lavfen, stadnade 

under Baierns spira. Deremot afträdde Österrikiska 

Kejsaren till Konungen af Baiern, 

med fullkomligt egande rätt och souverainetet:idepartementet 

Donnersberg, detvill säga 

på venstra Rhenstranden,districterna Zweibriicken, 

Kaiserslautern och Speier, det sistnämnda 

likväl med undantag af cantonerna 

Worms och Pfeddersheim; vidare canton 

Kirchheim-PoiandeniÅlzeyska området och 

Saardepartementet; ytterligare cantonerna 

Waldmobr, Bliescastel och Kussel, den 

sistnämnda likväl med undantag af några 

orter på vägen från St. Wendel 

tili Baumholder. Dertill kommo äfven,i 

departementet Nedra Rhen, staden och 

fästningen Landau, den sistnämnda såsom 

förbunds-fästning i enlighet med öfverenskommelserna 

af den 3 November 

1815; cantonerna Bergzabero, Langenkandel 

ochhela departementet Nederßhens område 

på venstra stranden om Lauter, såsom 

det år 1815 afträddes af Frankrike. Slutligen, 

på högra Bhenstranden, de för detta 

Fulda tillhörande amterna Hammelburg 

med Tulba och Saleck, Bruckenau medMolken, 

en del af amtet Bieberstein O. s. v. 

Dessutom förpligtade sig Österrikiske Kejsaren, 

att, till förmon för Konungen af 

Baiern,hos S.torhertigen af Hessen utverka

366 

afträdandet af amterna Alzer.su, Miltehbach, 

Amorbach och Heubach, samt hos Storhertigen 

af Baden afträdeLien af en del utaf 

amtet Wertheim. Också skulle en direct 

förbindelse återställas mellan Konungens 

af Baiern besittningar vid Main och dem 

på venstra Rbenstranden, och Storhertigen 

af Baden anmodas attingå på de fördennamilitärväg 

nödigaanordningar. Af de för Tysk-* 

lands försvars-system och dess förstärkande 

tillslagna medel skulle Konungen af Baiern 

erhålla 15 millioner francs, dessutom äfven 

åtnjuta den fördel,attur Österrikes saltgrufvor 

årligen få afhemta 200,000 centner salt 

till fabrikspris. De öfriga överenskommelserna 

i denna tractat angingo transitohandeln, 

de på de afträdda länderna hypothicerade 

skulder,beståndet af de mellan båda 

staterna afslutade förbindelseriafseende 

på denupphäfda hemfalls-rätten, utlemnandet 

af militära personer från de afträdda 

länderna o. s. v. -— Aldrig förlikte sig väl 

tvänne magter efter lång tvedrägt på ett 

fullkomligare sätt än genom denna tractat, 

hvars ändamål var ett utplåna allt minne 

af ett långvarigt lidande. 

Redan under loppet af samma år blef 

en innu närmare förbindelse slutad mellan 

hofveniWien och Miinchen, medelst förmätningen 

mellan Kejsaren och Konungens 

af Baiern andra dotter, Princessan Charlotta 

Augusta. Denna princessas märkvärdiga

367 

ödan förtjena ett kort vidrörantle. Hon 

snsågs sedan den 8 Juni 18^8 för Kronprinsens 

af Wurtemberg gemål, utan att 

likväl vara det. Napoleon Bonaparte var 

detta sällsamma äktenskaps stiftare. Som 

ma« sagt, skall det hafva varit allt för 

motbjudande for prinsen, att ur despolens 

hand mottaga en maka; men, då han likväl 

icke kunde undandraga sig hans magtspråk, så 

samtyckte han skenbart till denna förbindelse. 

Han underrättade nämligen Princessan Charlotta 

Augusta om det tvång, som blifvit 

honom påla.-dt, och förmådde henne till 

en hemlig överenskommelse, hvarigenom 

de på det mest bestämda sätt fastställde, 

att den skenbara föreningen icke skulle 

medföra något, som föranledde dem att lefva 

som äkta makar. Detta tvångfulla förhållanda 

fortfor allt intill år 1814. Efter 

Napoleons störtande sände Princessan Charlotta 

Augusta till Påfven Pius VII bevisen 

deröfver,attmellan henne och Kronprinsen 

af Wiirtemberg en äkta förening aldrig egt 

rum, och påfven upphäfde, med Kronprinsens 

af Wiirtemberg samtycke, denna 

skenbara äktenskapsförening och försatte 

Princessan Charlotta Augusta åter iogift 

stånd. Då hofveniStuttgard och München 

äfvenledes upplöste det med tvång knutna 

bandet,så lefdeprincessan sedermera1Wiiruburg 

för sig och sånggudinnorna,hvilka hon 

från sin första ungdom älskat. Kronprin-

368 

sen af Wiirtemberg förmälde sig, vid början 

af år 1816,iPetersburg meå Storfurstinnan 

Catharina, enka efter Prins Georg af Oldenbnrg. 

Imellertid blef äfven Kejsar Franz, 

genom sin tredje- gemål Maria Beatrix's 

frånfälle, hvilket inträffadeiItalien, åter 

en gång enkling,och, då han beslöt att ingå 

ett fjerde äktenskap, föredrog han den 

genom hjertats godhet och vackra talenter 

utmärkta Konungens af Baiern andra dotter 

framför hvarje annan förbindelse, som 

han kunnat knyta. Således blef den föregifna 

Kronprinsens af Wiirtemberg gemål 

alldeles oförmodadtKejsarens af Österrike 

höga maka, och Maximilian Joseph 

denne Kejsares svärfader. 

Denna förbindelse gick med all högtidlighet 

i fullbordan uti Augustiner hofkyrkan 

iWien den 10 November 1816. 

Få månader därefter föll en man, hvilken 

man icke, utan att vara obillig, kan neka 

den förtjenst, att under tidens häftigaste 

stormar lyckligt hafva framfört Bajerns 

statsskepp mellan de farligaste klippor, mot 

hvilka det kunnat stranda; vi mena Grefve 

Montgelas, Konungens af Baiern förste 

minister. Ostridigt förmodade man, att ett 

förändradt system äfven skulle fordra en 

ny ledare. Dermed må nu hafva förhållit 

sig huru som heldst; knappt var imellertid 

Konungen af Baiern,ibörjan af Mars år 

1817, återkommen från Wien, förrän Gref»

369 

ve Montgelas i de nådigaste uttryck erhöll 

sitt afsked från den tredubbla ministere, han 

innehaft, nämligen öfver Hnancerna, de inre 

och yttre angelägenheterna. Denna afsättning 

kom så plötsligt, att man allmänt 

tog för afgjordt, 'det den icke endast härflöt 

från Konungens egen villja. Utan tvifvel 

har man anledning att tadla ganska 

mycket af hvad som härflöt från Grefve 

Montgelas' förvaltning; men premiermini»sterns 

fiender togo väl svårligen i beräkning, 

att det gifves omständigheter,ihvilka 

det blir alldeles omöjligt att bibehålla 

alltidess vanliga skick, och att de förändringar, 

aom konungariket Baiern under 

-Montgelas' förvaltning måst erfara, på intet 

sätt berättigade till ett ovillkorligt tadel; 

ty vid en styrelse är endast det tadelvsrdt, 

stim förstör krafterna, icke hvad som förbereder 

till en högre utveckling. Grefve 

von Rechberg blef Grefve Montgelas' efterträdareiministeren. 

På samma sätt öfvergingo 

de öfriga ministererna till andra ministrar. 

För det hala var derigenom likväl 

föga vunnet; ty den själ, som hitintills 

lifvat det, varioch med Montgelas för- 

svunnen. 

" 

En bland de förnämsta rollernaidetta 

rike spelade sedan år 1815 Prins Eugéne 

Beauharnois, Napoleons styfson, för detta 

Buchhoh, VII. 24

370 

vice Konungi Italien, såsom iBaiern bosatt, 

under titeln Furste af LetiGhtenberg, 

och försedd med alla de rättigheter, som 

tillfalla de mediatiserade, hvilka stå under 

Baierns öfvetherrskap. Bestämd till Furst 

Primas' efterträdare såsom regentöfver storhertigdömetFrankfurt,hade 

han,iegenskap af 

måg tillKonungenafBaiern,idetta rike lyckligenfunnit 

en hamn mot alla tidensstormar, 

med en stor förmögenhet, den han ärft 

efter sin moder; han var således iståndsatt 

att lefva med all den glans, som anstod en 

medlem af Baierns konungahus. Den furste, 

till hvars efterträdare han var bestämd 

— Carl Theodor Anton Maria von Dahlberg 

— som först var kurfurste af Mainz 

och Romerska rikets ärchecanceller, samt 

sedan Primas för Rhenförbundet och souverain 

regent öfver Regensburg, AschafTenburg, 

Frankfurt am Main och Wetzlar, slu- 

tade sina dagar söm privat maniMars 

månad år 1817,ien ålder af 73 år och 2 

dagar, iRegensburg, dit han begifvit sig 

från sitt biskopsstift Constanz. Vi hafva 

icke kunnat neka oss att göra denna anmärkning, 

emedan, då det är fråga om 

större män, alltid äfven deras slut efterfrågas. 

Om det cöncordat,hvarom Baiern underhandlade 

med Piomerska hofvet år ICI7, 

har ofvanföre redan blifvit taladt. Detta 

afslutade cöncordat blef så mycket mer ut- 

»

371 

an verkan, 1 som dess användande på de 

besittningar, Baiern erhöll på andra sidan 

Rhen, skullé-hafva varit förbundet med oupplösliga 

svårigheter; ty här hade allt bildat 

sig efter Franska lagar; och, för att 

forma allt efter Romerska curian,skulle det 

hafva varit af nöden att upphäfva tjugoåriga 

äktenskap samt införamisshälligheter och 

ofred ialla hus. Det visade sig äfveni 

Baiern, huru omöjligt det är att förena serskildta 

århundradens anda. 

Den med Österrike afälutade tractaten 

gjorde en ny rikets indelning nödvändig. 

Baiern blef således indeladtiåtta provincer, 

eller så kallade kretsar, nämligen: iIsarkretsen, 

nedre Donau-kretsen, Begen-kretsen, 

öfre Donau-kretsen, Begat-kretsen, 

öfre Main-kretsen, nedre Main-kretsen 

och Rhen-kretsen. Den förenkling, förvaltnings-systemetgenom 

dennaindelning erl-öll, 

Var onekligen berömvärd;man kan blott icke 

säga, genom hvilka andra fel iorganismen 

dessa fördelar åter förstörde». 

Sedan nu de vanliga grenarne af förvaltningen 

blifvit å nyoiordning bragta, 

trodde sig Maximilian Joseph, stödd på Österrikes 

biträde, kunna gifva sitt konungarike 

en statsförfattning, hvarigenom regentens 

och folkets rättigheter blefvo bragta 

till öfverensstämmelse. Urkunden deröfver 

utfärdades år 1818, den 27 Maj, 

som var Konungens födelsedag. Den

372 

var utförditio afdelningar eller under tio 

rubriker och undertecknad afKonungen samt 

hans ministrar. Den förstä*afdelningen 

innehöll allmänna bestätnmanden* den andra 

handlade om Konungen, thronföljden 

och riksforeståndareskapet; den tredje 

om statens egendom; den fjerde om allmänna 

rättigheter och pligter; jlen femte om 

enskilda rättigheter och företräden; den 

sjette om ständernas sammankomster; den 

sjunde om ständernas verkningskrets; den 

åttonde om lagskipningen, den nionde om 

.krigsväsendet; den tionde slutligen om denna 

statsförfattnings skydd och vidmagthållande. 

Statsrådet Centner sades vara författare 

till denna statsförfattning. De lagar, 

som redan egderum rörande thronfölfden, 

blefvo bibehållna med den tillsats: att, 

efter den manliga stammens fullkomliga 

utslocknande, ochibrist på en med något 

annajt Tyskt furstligt hus afslutad arfsförbrödring, 

skulle arfsrätten öfvergå till qvinno-linien, 

och det efter samma ordning, 

som blifvit fastställd för de manliga 

linierna, på det sätt nämligen, att de Baierska 

princessor, eller deras afkomlingar, som 

lefva den tid, då Baierns si6ta Konung aflider, 

utan skilnad till kön,på samma sätt 

som vore de prinsar af Baierska husets 

manliga linie, enligt med förstfödslorätten 

och nedstigandetirak linie, blifva kallade 

till thronen." Dessutom förordnade sjette

373 

artikelnidenna afdelning: "Att, om Baierska 

kronan,efter den manliga liniens utdöende, 

»kulle komma att öfvergå till regenten 

öfver en större monarchie, som icke 

kunde taga sitt residenceikonungariket 

Baiern, eller också icke ville taga sitt residence 

derstädes, skullei sådant fall denna 

krona tillfalla den andra prinsen af ett 

sådant hus, och dess afkomlingar inträdai 

den antagna arfsrätten." Det kongliga husets 

prinsar och princessor skulle blifva 

ansedda såsom myndiga vid ingåendet i 

sitt adertonde år. Vi förbigå här den 

tredje ocb fjerde afdelningen med stillatigande, 

emedan deras förordnanden icke innehålla 

något utmärkt. Ifemte afdelningen 

uppställas rikets kron-ämbeten såsom 

de högsta värdigheter, hvilka antingen för 

lifstiden gifvas värdighetens innehafvare, 

eller ock som thronens förläningar öfverlåtas 

till»dess manliga afkomlingar, enligt 

förstfödslorätten och den agnatiska arfslinien; 

som rikets högsta värdigbeter, skulle 

ock kronans ämbetsmän vara medlemmar 

af ständernas första kammare. 

Ständerna fördelades således, tvärt emot 

hvad som iTyskland varit brukligt, men 

visserligeniöfverensstämmelsemed en sund 

statskonsts reglor,itvänne kamrar,af hvilka 

den ena kallades Riksrådens, den andra de 

Deputerades.Idenförsta skulle konungahusets 

myndigblifna prinsar ega tillträde, jemte

374 

Konungens högsta ämbetsmän, rikets tvänne 

ärchebiskopar, capita fördefördettariksfurstliga 

och grefliga husen, såsom ärftliga riksråd, 

så länge de blefvoibesittning af deinom 

riket befintliga, dessa familjer tillhöriga, 

gods; en af Konungen utnämnd biskop och 

den varande presidenten för det protestantiska 

general-Gonsiatorium; slutligen äfven 

de personer, som Konungen, antingen i 

anseende till stora, staten bevisade, tjenster, 

för deras födsel eller ock för deras förmögenhet, 

funne godt att för lifstiden eller 

också ärftligt utnämna till medlemmar 

af första kammaren. Den andra kammaren 

skulle bildas af jordegare, som utöfvade 

en egendomsherres domsrätt, utan att derföre 

ega säte och stämmaiden första kammaren; 

af akademiernas deputerade; af ett 

visst antal prester vid de katholska och 

protestantiska kyrkorna, af befullmägtigade 

från städerna och marknadsplatserna; slutligen 

äfven af de egendomsherrar, som icke 

hade någon domarerättighet. Af 7000 hushåll 

skulle alltid en deputerad väljastill de 

deputerades kammare, och det så, ett en åttondedel 

alltid skulle vara adliga godsegare, 

en annan åttondedel åter presterskap, så väl 

protestantiskt somkatholskt,en fjerdedelfrån 

städerna och marknadsplatserna, tvänne fjerdedelar 

utgörasaf deöfrigaegendomsherrarne, 

och slutligenenledamot deputeras frånhvardera 

af detrenneakademierna. Det skulle ledaoss

375 

allt för långt,omvii detta sammanhang skulle 

uppgifva sjunde artikeln» innehåll, angående 

ständernas verkningskrets. Då det vid skapelser 

af denna art alltid beror derpå,ihvad 

förhållandefolksrepresentationen kommer att 

stå till styrelsen; så nöjavi oss med den anmärkning,attdenBaierska 

statsförfattningen, 

föratt trygga styrelsens öfverlägsenhet öfver 

ständerna,blott bevilljade de sednareattsammanträda 

hvart tredje år för en tid af tvänne 

månader hvarje gång, men deremot fordrade, 

att de utskylder, som bevilljades, alltid 

skulle blifva gällande för sex års tid. Vid 

en sådan brist på sinne för frihet bör man 

icke vänta sig, att genom edsvurna domstolar 

och offentlighet lagskipningen skulle antaga 

en ädlare charakter;likväl fastställde den nya 

statsförfattningen, "att egendoms-confiscation 

blott skulle få ega rum,när militärisk 

tjenstgöring genom afvikelse försummades." 

Från skyldigheten att bära vapen voreblott 

presterskapet undantaget. Statsförfattningens 

skydd beroddepå eder och ministrames samt 

andra statens ämbetsmäns ansvarighet, som 

isista instancen skulle dömas af domstolarne. 

Till denna statsförfattning slöt sig en 

lång kedja af lagar under namn af Edicter, 

och som angingo serskiida omständigheter, 

till ex. öfver indigenatet, öfver Konungens 

af Baiern yttre rättsförhållanden iafseende 

på religion och kyrkosamfund, öfver 

tryckfriheten och bokhandeln, öfver de 

*"

376 

mediatiserade riks-furstarnee,grefvarnes och 

hexrarnes förhållanden till staten, samt öfver 

egendomsherrerätten och dess domarerättighet,öfver 

fideicommisserna, öfverstatens ämbetsmän, 

öfverständernas sammankomster, o. 

s. v. Hvad man med full sanning kan sägaär, 

att ingen annan Tysk stat fann sig på ett 

fullständigare sätt ordnad än Baiern; den fråga 

blir blott oafgjord: om denna sakernas 

ordning kan komma att ega bestånd, 

då den långt mer berodde på gissade behof, 

än på sådana, som på ett fullständigare sätt 

hade blifvit framställda. Ständerna hade 

gått miste om ganska mycket, som 

bordt blifva en följd af deras förhållande 

till styrelsen; och, under det lagstiftaren 

på detta sätt tilltrodde sig allt förmycken 

insigt, blefvo fel ostridigt begångna, som 

först kunde visa sig efter ständernas sammanträde. 

Detta skedde vid början af år 

1819; men hvad dervid föregick ligger utom 

denna berättelses område. 

STORHERTIGDÖMET BADEN. 

Äfvefo idetta hertigdöme var det för 

detta rik&adeln, som aldra först väckte fråga 

om ständernas sammankallande; trettio

377 

tre personer af detta stånd förenade sig 

om en så kallad "förberedande framställning, 

om behofvet af ständernas rådfrågande 

öfver landets närvarande tillstånd, framför 

allt öfver det nya beskattnings-systemet." 

Denna för storhertigen bestämda erinran 

blef storhertigen tillställd af deputerade, 

hvilka, såsom af honom väl kända och gynnade 

personer, man väl icke kunde förmoda, 

skulle af honom afvisas. De erhöllo 

också ej allenast Hans Kongliga 

Höghets uppmärksamhet för sin erinran 

vid dess första öfverlemnande, utan blefvo 

äfven besvarade med den försäkran, att 

hjelpen icke skulle länge uteblifva. 

Men för detta riksadelns erinran var 

isynnerhet och mer derpå beräknad, att 

såra H. K. H., än att afhjelpa landets 

nöd. Visserligen hade storhertigdömetunder 

de häftiga ansträngningar, som i förra 

tiderna blifvit gjorda för Frankrike och 

sedermera för de förbundna magterna,icke 

obetydligt lidit; men, då man ville föra, 

hvad som måste tillskrifvas tvingande omständigheter, 

på räkning af ämbetsmännens 

godtyckliga förfarande,så måste dettailika 

hög grad förolämpa storhertigen, som det 

var en förnekelse af sanningen. Följande 

stycke må tjena till prof af den inlemnade 

skrifteas anda. "Minre mägtiga stater" 

— sägeß det — "kunna blott derigenom 

bibehålla sig, att de ega liberalare stats-

378 

författningar än stora monarchier. Befinner 

sig i de förra undersåten icke efter 

sin önskan, så föranleder han antingen 

dess upplösning eller förening med en större 

närgränsande stat, eller utvandrar han. 

Rhenförbundets regeringar hafva dessutom, 

genom sina öfvermåttan stora fordringar, allaredan 

från sig afvändt sina undersåters 

hjertan. Fortfarande för öfrigtidetta system, 

som till och med af större stater blifvit 

tadladt, skulle de endast göra Tyskland 

till en skådeplats föroroligheter; och de stora 

magterna blifva således, för lugnets skull, 

nödsakade att hämma godtycketide små staternaoch 

afskaffadetvacklanderättstillitåndet 

derstädes.Godsegare,somisakernasnuvarande 

lägeäro de aldra mest betungade, kunnanaturligtvis 

hysa ganskaliten trohet förettförfarande,som 

hotar att uppsluka all deras förmögenhet. 

Ännu minre trohet är af gemene man att 

förvänta. Efter ett krig, under hvilket Europas 

höga magtsr lofvat Tyskland milda 

statsförfattningar, såsom lön för bevisadt 

mod och berömvärd ihärdighet, förväntar 

det en bättre lott, än ett all flit och all 

återhemtning tillintetgörande beskattningssystem,beskattningar 

på dess tårebröd,på en 

usel beklädnad, påiskulder fördjupade hus 

och fält, på handtverk och idoghet, ja öfver 

hufvud på hvarje lifvets behof. Svårligen 

skall det, för en sådan segerkrona, 

glömma de millioner, som det uppoffrat

379 

och förlorat; svårligen upphöra att begråta 

sina barn,hvilkas aska ligger kringspriddialla 

verldens länder." Men allt dettakunde likväl, 

om också icke rättfärdigas, likväl urskuldas 

såsom ett utbrott af enupprörd fosterlandskärlek. 

Men fördettariksadelns egentliga tänkesätt 

visade sig derjemte sedan på det ögonskenligaste 

sätt vid försvarandet af dess enskilda 

fördelar. Genast efter första inledningenbeklagade 

den förlusten af Drittel-hiheten 

vid utskyldercas utgående, tillintetgörandet 

af dess JS/achsteuer-räu på Frankrike,detringa 

skadestånd,den rrhållitvidden 

nya Ohmgelds-lörordningen, deu förlorade 

tull- och accisfriheten,den förloradefriheten 

från militärisk tjenstgöring, och slutligen 

äfven inskränkningarneidess domsrätt. 

Hvad storhertigen också måtte hafva 

lofvat böneskriftens öfverlemnare, så togo 

likväl hans tankar deröfver en annan vändning, 

sedan han genomläst denna skrift. 

Uppbragt öfver dess skoningslösa innehåll, 

lät Han återställa den,med den anmärkning: 

"att det mot all vördnad stridande uppförande, 

riksadeln vid detta tillfälle visat, 

skulle få förblifva» utan vidare tilltal, emedan 

han förmodade,att de flesta bland dem, 

som undertecknat, måtte hafva varit okunniga 

om det rätta sammanhanget och den 

egentliga meningen i den af någon illasinnad 

föifattade skriften". Imellertid var icke 

saken härmed bilaggd. Idessa adelns fotspår

380 

inträdde äfven presterskapet,idet de anhöllo 

om de contributioners upphäfvande, 

sominödens stund äfven blifvit kyrkorna så 

väl som scholegodsen pålaggda; och, då nu 

saken engång var irörelse,så ville icke borgareståndet 

heller blifva efter:iHeidelberg 

bildade sig kärnan för de missnöjda,hvilka 

hade Juatitierådet Martin till sin stödjepunct. 

Denna kloka man, som det icke felades 

kunskapen om rigtiga former, visste 

att leda allt så, att regeringen vid hvarje 

steg måste blifva bekant med den förstärkning, 

partiet erhöll. Så snart saken nu blifvit 

vigtig nog, för att göra policens meliankomst 

nödvändig, var det icke heller 

svårt att tvinga allt åter till stillhet och 

att efter en lindrig undersökning gifva en 

allmän förlåtelse. Adeln erhöll således icke 

det skadestånd, hvarpå den räknat, och 

erhöll det så mycket minre, som redan den 

21 Mars en storhertigens kungörelse utfärdades, 

som sammankallade landtständerna 

till den i Augusti. 

Detta påbud försatte för detta riksadelniMain-, 

Tauber-, Neckar-,Pfinz- och 

Enzkretsarneien ickeringa förlägenhet. Då 

den räknat derpå, att storhertigen af Baden, 

för att gifva sina stater en constitution, 

skulle ingå på samma väg som Konungen 

af Wiirtemberg; så hade de tänkt att begagna 

alla de fördelar,somäro oskiljaktiga från 

underhandlingar. Den var icke angelägen 

*

381 

om den bästa statsförfattning, men den, som 

utgått från sig. Styrktidenna plan genom 

Grefven af Waldeck, beslöt den att ingifva 

ännu en skrift till storhertigen, hvaruti förklarades, 

att den blott skulle antaga en på 

öfverenskommelse grundad statsförfattning. 

"I det naturliga begreppet om stat" — menteman 

— "ligger nödvändigbetenaf ett fördrag, 

som bestämmer rättigheter och skyldigheter 

för hvarje statsborgare, han må nu 

vara regent eller den, som af honom styres. 

Sådana fördrag äroisynnerhet passande 

för Tyskland, emedan de svara mot de 

Tyska staternas uppkomst, hvilkas serskiida 

delar blott kunna anses som störreeller minre 

familjer. Ensidiga anordningar af regenten 

skola alltid föranledaosäkerhet. Till och 

med om han ville tillerkänna de förr omedelbara 

furstar, grefvar och riddare en eller 

annan rättighet, som genom föregående 

cabiaetts-befallningar blifvit dem fråntagen, 

så skulle ett sådant ädelmodistorhertigdömets 

närvarande läge ingifva de öfriga 

stånden ovillja, emedan de deraf kunde fatta 

misstankar till adelns oegennyttiga afsigter, 

då det likväl är detta stånds ovillkorligaste 

skyldighet att inför fursten vara folkets 

stöd och skydd,emedan det sjelft icke 

kan vara lyckligt förutan alla folkklassers 

välstånd och derförealltid är bereddt att afstå 

från alla förmoner, som icke öfverensstämmä 

med de öfriga ståndens sanna väl»'-

382 

Idenna ton var den nya skriften författad, 

som nu öfveriemnades åt StorHertig 

Carl. Den var undertecknad af Grefven 

af Waldeck och Fyrmont, friherrarne 

von Gemmingen, von Racknitz, von Sturm- 

feder och von Berlichingen. Bland dessa 

personer var grefven af W T 

aldeck och Pyr- 

mont på intet vis bosatti storhertigdömet 

Baden; men, såsom själen för hela denna 

anläggning, hade han funnit utväg att 

rättfärdiga sitt steg, derigenom att han blifvit 

special fullmägtig för fursten af Salm- 

Keifferscheid och för hans angelägenheter 

istorhertigdömet Baden. Den 51 Mars 

uppsatt, inlemnades skriften den 2 April, 

och afskrifter deraf meddelades de storhertigliga 

ministrame von Hacke, von Berkheim 

och von Hövel. Under det svaret 

på denna inlaga afvaktades, utspridde sig 

ryktet om en fcemlig förbindelse mellan 

alla det södra Tysklands hof, mot 

adelns försök att tillvä~gabringa en på fördrag 

grundad statsförfattning. Häraf försatti 

oro, afskickade adeln Grefven af Waldeck 

och Friherre von Gemmingen till Carlsruhe,för 

att erfara,huru vida detta voregrundadt. 

Debegåfvosigditd. 10 April från Mannheim. 

Men,knappt hade de afskickade afrest, 

förrän de hemmavarande erhöllobefallning 

att begifva sig till krets-directoriums bureau. 

Blott Friherre roaBerlichingen begaf sigdit, 

och han återfick den inlemnade skriften,

383 

?3

384 

man derefter kundehafva att vänta af deras 

tänkesätt. Väl försvaradede nödvändigheten 

af en statsförfattning, grundadpå öfverläggningar 

med folkets representanter och 

fri från alla enseaidiga beslut, så att den 

kunde blifva gällande för kommande tider". 

Men deras eget torftiga läge jäckade 

deras ord och rättfärdigade hvarje 

regeringens steg,för att aflägsna dem. Grefven 

af Waldeck visade sig vid detta tillfälle 

såsom den mest tadelvärda; ty, ehuru 

han uppträdde som befullmägtigad för fursten 

af Salm-Reifferscheid, kunde man likväl 

aldrig medgifva, att han såsom utländning 

skulle inblanda sigi statsförfattningsangelägenheterna. 

Följdenaf allt detta var, 

att landtständernas sammankallande till den 

i Augusti nu uteblef. 

Med dessa inre oroligheter förenade 

sig äfven yttre förhållanden, som borde gifva 

storhertigen anledning till bekymmer. 

Den nära förbindelse, som år 1816 knota 

mellan hofveniWien och München, gaf det 

sista fördraget mellan Österrike och Baiern 

en styrka, som ditintills felats det, och 

hvad somidetta fördrag till storhertigens 

af Baden nachdel blifvit öfverenskommet visade 

sig nu oundvikligt. Det var icke blott 

fråga om enmilitär communications väg,utan 

äfven om afträdelser och återgifvandet af 

Rhenpfalz, hvars förlustBaiern aldrig kunnat 

glömma. En väsendtlig förändring,som före-

385 

stod den Badiska arfsföljden, syntes gynna 

anspråk af denna art. Förmäld med Stephanie 

Beauharnois, hade storhertigen likväl 

blifvit utan manliga afkomlingar; och 

om — hvad med hans fortfarande sjuklighet 

icke var osannolikt — han icke skulle erhålla 

någon thronarfvinge, och regeringen 

efter hans död tillfalla hans farbroder 

Markgrefven Ludvig: så var, enligt gamla 

rikslagar,ianseende till äfven denna furstea 

barnlöshet och tilltagande ålder, arfsrätten 

högst tvetydig. Skulle nu huset Zähringen 

hunna bibehållas vid thronföljdenistorhertigdömet 

Baden, så gafs intet annat medel 

än att göra de barn successionsmessiga, som 

voro födda af ett föga överensstämmande 

äktenskap mellan StorHertig Carl och Fröken 

Geier von Geiersberg. Dessa vorode trenne 

Grefvarne Hochberg och deras syster. 

Hvad somi sjelfva handlingen var stridande 

mot de gamla familje-lagarna, detta rättfärdigades 

genom souveraineteten, som Napoleon 

Bonaparte skänkt och aednare fördrag 

äfven bekräftat. Att derföre icke 

lemna arfsföljden inom storhertigdömet i 

ovisshet, upphöjde storhertigen sina halffarbröder,ikraft 

af ett familje-statut, till 

storhertigliga prinsar och markgrefvar af 

Baden, så väl som deras syster till princessa 

af Baden, och försäkrade på detta sätt de 

Buchholz. VII. 25

386 

förra om arfsrätten. Tillintetgjorda voro 

således derigenom alla da anspråk, Konungens 

af Baiern gemål måste hysa, såsom dotter 

af den sist aflidna storhertigen, elleri 

framtiden hennes efterkommande; de anspråk, 

Baiern deremot kunde göraianledning 

af sista tractaten med Österrike, voro 

desto minre afvisliga, och det väsendtligaste 

dervid var afträdandet af Rhenpfalz. Och, 

skulle detta kunna undvikas, så måste det 

ske på det sätt, att andra betydande magter 

såsom medlare mellankommo. 

Grefvarne Hochbergs upphöjelse skedde 

sommaren år 1817- Då storhertigens helsa 

allt synbarare förföll,måste man skynda att 

bringa till verkställighet den af honom utlofvade 

statsförfattningen. Hvilka vid dess 

uppsättande varit rådfrågade, och af hvilken 

den var författad,har ännu icke blifvit 

bekant; men, sedan Baierns statsförfattning 

blifvit kungjordiMaj 18.8, trodde 

man sig icke kunna dröja längre. Tvänne 

månader derefter, den 22 Augusti, kungjorde 

äfven Storhertig Carl Badens nya statsförfattning. 

Denna var uppsattifem afdelningar, af 

hvilka den första bestämde naturen af storhertigdömets 

regering, den andra åter handlade 

om de Badiska undersåtarnas statsborgerliga 

och politiska rättigheter, den tredje 

framställde ständernas rättigheter och 

pligter, den fjerde utstakade deras verk-

387 

ningskrets och den femte slutligen handlade 

om öppnandet af deras sammankomster 

och formerna för deras Öfverläggningar. 

Denna statsförfattning hade, ehuruimånga 

puncter en eflerhärmning af den Baierska, 

likväl mycket eget. Dertill får man räkna 

den stadga:att allaorganiskabeslut,som fattas 

af förbundsförsamlingen,och somiallmänhet 

angåTyska statsborgares constitutionella förhållanden,alltid 

skola utgöraen del af Badens 

statsrätt och vara till efterlefnad förbindande 

för alla klasser af storhertigdömets 

undereåter. Utflyttnings-rättigheten skulle 

anses som en beståndsdel af storhertigdömets 

statsförfattning, och ingen någonsin 

kunna arresteras utan tnligt lagens föreskrifter 

och det blottitvå gånger 24 timmar, 

förrän undersökning skett öfver anledningen 

till häktandet. All conliscation af 

förmögenhetskulle upphöra, och tryckfriheten 

handhafvas efter de föreskrifter, förbundsförsamlingen 

framdeles kommer att 

gifva. Landtständerna blefvo fördeladei 

tvänne kamrar; den första, bestående af 

det storhertigliga husets prinsar, af alla 

mediatiserade eller för detta riksadliga familjers 

capita, af landets biskop, och en 

af storhertigen för lifstiden utnämnd protestantisk 

prest,som skulle erhålla lika rang 

med prelater, dessutom af åtta deputerade 

från grundherre-adeln, tvänne deputerade 

från akademierna, samt af de, utan afseende

388 

på stånd och födsel, af hans Kongl. Höghet 

Storhertigen dertill kallade personer. Den 

andra kammaren skulle bestå af tre och 

sextio deputerade från stader och amter, 

enligt en vid statsförfattningen bifogad fördelning. 

Dessa deputerade skulle väljas 

af valda valmän (ostridigt för att hindra 

adelns inflytande på dessa val). För åtta 

års tid valda, skulle de hvart annat år till en 

fjerdedel förnyas, ehuru de å nyo voro välj» 

bara. De deputerade skulle äfven ega rättighet 

att välja trenne candidater för presidentsämbetet 

isin kammare;, och hvaraf 

storhertigen skulle utnämna en. Ständerna 

skulle hvartannat år sammanträda, och 

utskylderna icke heller för längre tid bevilljas. 

Under mellantiden skulle ettutskott 

ega rum, bestående af presidenten för andra 

kammaren, trenne medlemmar af den 

första, samt sex ledamöter af den andra. 

Ständerna skulle icke kunna förbinda några 

villkor vid sina bevilljanden, deremot 

skulle också intet lån vara gilltigt förutan 

deras samtycke, de lån likväl undantagna, 

hvarigenom redan bevilljade utskylder blott 

anticiperades till bestridande af fastställda 

utgifter. Utan ständernas samtycke skulle 

dessutom framdeles inga domainer kunna 

försäljas, med undantag likväl af friköp 

från förläning,rentor,dagsverken,försäljningar 

af umbärliga byggnader, gods ochlägenheter, 

som befinnasifremmande stater med 

undantag äfven af sådana föryttringar, som

389 

statsekonomien, till befordrande af landets 

odling eller till upphäfvande af en skadlig 

förvaltning, finner sig befogad att företaga. 

Den absoluta pluraliteten skulle vid rösternas 

afgifvande bestämma besluten, likväl icke 

vid valet af de trenne, som borde ställas 

på förslag till presidentskapetiandra 

kammaren. Genom 55 medlemmars närvaro 

skulle den andra kammarens ledamöter 

anses fulltaliga, genom 10 medlemmar 

den första; båda kamrarne skulle ic-he, 

hvarken odeladt eller iutskott, kunna 

förena sig. Båda kamrarnes sammankomster 

skulle ske offentligt,men äfven blifva 

hemliga, så ofta regerings commissarierna 

det yrkade för meddelanden, som de an&ågo 

nödigt att hålla hemliga, så väl som på 

begäran af trenne ledamöter, så ofta, efter 

åhörames afträde, åtminstone en fjerdedel 

af medlemmarna instämde inödvändigheten 

af hemlighetens iakttagande. Blott 

storhertigens commissarier och medlemmarne 

af ständernas utskott skulle ega rättighet 

att skriftligt ingifva och uppläsa sina 

yttranden; alla öfrigaledamöter skulle blott 

genom muntliga yttranden få meddela sin 

mening. 

Denna statsförfattning utsatte sjelf 

ständernas öppnande till den 19 Februari 

1819. Imellertid upplefde StorHertig Carl 

icke denna tidpunct. Den sjukdom, som 

besvärade honom, var en Vattensoti bröstet, 

och denna tilltog, vid höstens annal-

390 

kande så synbart,att läkarne förtviflade om 

hans återställande. Midt under dessa lidanden 

samlade han sina troppar, till att 

försvara sitt land mot de rörelser, Baiern 

gjorde vid medlet af October, för att bringa 

den med Österrike afalutade tractaten 

till verkställighet. Allt slutade sig likväl 

fredligt genom de förbundna monarchernas 

mellankomst, hvilka just vid samma 

tid församlade sig till congresseniAachen. 

Icke långt derefter afled StorHertig Carl 

den 3 December iBastadt uti en ålder af 

33 och efter en regeriog af 8 år, och hans 

farbroder, för detta Landtgrefve Ludvig, 

blef hans efterträdare. Isynnerhet var 

det detta ombyte af regent, som föranledde 

uppskofvet med ständernas sammankallande. 

Baden hade nu likväl en statsförfattning, 

som det kunde anse för ett testamente»-af 

den med döden bortgångna fursten; men 

detta testamente var likväl icke sådant, att 

det genast kunde sättas iverkställighet. 

Vi sluta här historien öfver Tysklands 

förbundsstater; ty hvad som återstår att 

anmärka öfvér ständernaiPreussen, Danmark 

och Österrike, det kan aldra lämpligast 

anföras, då det kommer att talas 

om hvar och en af dessa stater serskildt. 

Allt hvad vi hitintills yttrat öfver Tyskland, 

bevisar å ena sidas den stora svårigheten 

att erhålla naturenliga statsförfattningar 

idetta stora land, å andra sidan omöj-

391 

ligheten af ett varaktigt lugn sådana förutan. 

PREUSSEN. 

Detta konungarikes närvarande gebiet utbreder 

sig öfver 5046 qu. mil, hvaruppå befolkningen 

stiger till 10,380,700 menniskor. 

Då nu Preussen efter fredeniTilsit blott 

hade behållit 4,709,550 inbyggare på 2793 

qu. mil, så kan man ganska noga inse den 

tiilvext, det erhållit genom sina ansträngningar 

under kriget åren 1815 och 14» 

Men som en följd ef underhandlingarne 

i Wien måste betraktas, att monarchien 

sedan år 1815 bildar tvänne stora 

hälfter, som, ungefär midtuti, skiljas genom 

en liten rimsa af Hannover&ka, Hessiskaoch 

Braunschweigska områdena, sträckande sig 

från den Bysska gränsen allt intill den 

Franska,eller från Memel till Saarbriicken, 

med enlängd af 195 Tyska mil, såledesirak 

linie 300 timmar; bredden deremot är allt 

förolika, att noga kunna bestämmas, och det 

enda, man derom kan säga, är, att den från 

PlesseiÖfra Schlesien till norra spetsen 

af ön Rugen utgör ungefär 90 Tyska mil,

392 

Femtusen fyratio sex quadrat mil,bebodde af 

Öfver 10 millioner menniskor,äro otvifvelaktigt 

tillräckliga, för att bilda ett ganska 

mägtigt konungarike; men med ett sådant 

förhållande mellan längd och bredd framställer 

det likväl blott ett politiskt vidunder, 

och just derföre borde man upphöra 

att betjena sig af quadratmils uppräknande, 

för att bedöma en magts styrka, och vid 

bedömandet deraf snarare välja en tillförlitligare 

måttstock. 

Efter krigets slut år 1815 berodde det 

2 synnerhet derpå, att så ordna monarchiens 

åtskilliga delar, att förvaltningens 

enhet måtte blifva räddad. Tjuguåtta regeringar, 

hvilka ioch för sig sjelfva blott 

voro prefecturer, tycktes icke -vara förlitet; 

likväl tadlade erfarne det allt för stora antalet 

af ledamöteri dessa regeringar, emedan 

de trodde sig förutse, att presidenterna 

dervid skulle förlora all öfversigt, och råden 

deremot få större utrymme för sitt godtycke. 

Med ökandetaf regeringens personal 

stodo högretitlar och störrelönerioundvikligt 

sammanhängda att titlarnesmångfalldighet 

aldrig varit större än nu,då den, enligt 

det antagna systemet att förenkla allt, bordt 

vara ringa. Huru vida derigenom en grund 

lades till lycka eller olycka för de på sådant 

$ätttitulerade,kan blott tiden utvisa, emedan 

intet är vissare,än att hvarje missförhållande 

mellan anspråk och förmögenhetalltid leder

393 

tillmissnöje. Oroliga vänner af fäderneslandet 

sågo i statsskuldens storlek, som efter 

krigets slut af somliga uppgafs till 4 00 billioner 

gyllen, en stor anledning till farhoga; 

men de misskände en statsskulds natur, 

och dessutom var intet ovissare än dennas 

verkliga belopp, emedan Preussens regering 

aldrig yttrat sig öfver densamma. Iministeren 

var mycken omvexling, emedan förvaltningens 

serskiida grenar än förenades, 

än afsöndrades. Att häröfver vara vidlöftig, 

skalle icke löna mödan, då sakens 

natur för det med sig, attiförvaltningsgrenames 

ordning icke kan komma någon 

fasthet, förrän styrelsen blifvit tryggad 

genom en representation. 

En stat med så föga gynnande kroppsconstitution 

måste naturligtvis använda 

mycken sorgfällighet på militären; och 

denna har också icke blifvit utan en rätt 

lysande framgång. Bättre conscriptionslagar 

föranledde,att all ungdom af mankönet 

blef intagen bland antalet af fäderneslandets 

försvarare, och, under det derigenom 

värfningar ifremmande länder voro 

öfverflödiga,blefvo äfven diciplinar-lagarne 

och inöfningen förbättrade. Denna del af 

statsförvaltningen var till sina följderialla 

afseenden den mest lofvande; dervid 

insåg man det sanna förhållandet mellan idée 

och verklighet, ty, hvad man år 1806 hade 

hållit för omöjligt, blef tio ar derefter icke 

i

394 

allenast verkligt, utan lofvade älven deherrligaste 

utvecklingar,ikraft af de inrättningar, 

genom hvilka tapperheten å den 

ena, och den militära insigten å den andra 

sidan understöddes. Genom kriget 1815 

lades den första grunden till en föreningaf 

det borgerliga och militära lifvet, och huru 

skulle icke något ganska båtande utveckla 

sig på en sådan grund! 

Mycket skedde inom här beskrifna tidrymd 

för den offentliga undervisningen, så 

väl på landsbygden somistäderna; bland 

de sistnämnda erhöllBonn en akademie. Regeringen 

var icke sparsam ikonstskatters 

ökande,ilandsvägars anläggande, ibefordrandet 

af en högre landets odling. 

Svårligen gafs det väl ihela Europa en 

mer liberal styrelse; och vi förfoga oss 

genast till hufvudpuncten, som hitintills 

aldra mest sysselsatt sinnena. 

Under congresseniWien gaf Fredrik 

Wilhem 111 konungarikets invånare löfte, 

att de skulle erhålla en representation. Den 

förordning,hvaruti detta löfte gafs, utfärdades 

den 22 Maj 1815; den blef således bekant 

kort före utbrottet af det krig, hvarunder 

sista qvarlefvorna af Napoleon Bonapartes 

välde söndersplittrades. Iinledningen sades: 

"att, ehuru den borgerliga friheten och 

fortfarandet af en rättvis, på ordning 

grundad, förvaltning hitintills funnit i 

regenternas egenskaper och i deras en-

395 

drägt mednationenden säkerhet, sommedde 

menskligainrättningamesofullkomlighet och 

obestånd låter förväntasig,hademanlikvälbeslutatattinföra 

en nationalrepresentation, på. 

det att derigenom denna säkerhetmåtte desto 

fastare grundas, och Preussiska nationen erhålla 

en underpant af Konungens förtroende, 

jemte det att till våraefterkommande,genom 

en skriftlig urkund, de grundsatsermåtte 

öfverlemnas,enligt hvilka Preussens Konungar 

hitintills beredt sina undersåtars lycka." 

Dennakungörelses serskiidtaförfogandenvoro 

följande:provincial ständerna skulle återställasiallalandskaper,der 

de med mera eller 

minre verksamhet ännu vore förhanden,och 

inrättaspå ett mot tidensbehof svarande sätt, 

men, der de åter icke egde rum, skulle de 

anordnas. Af provincial ständerna borde 

nationens representanter väljas, som skulle 

komma att få sin samlingsort iBerlin. 

Nationens representanter skulle sträcka sin 

verksamhet till öfverläggningar öfver alla 

lagstiftningens frågor, som anginge medborgarnes 

personliga och egande rätt jemte 

deras beskattning. IBerlin borde utan 

dröjsmål en commission nedsättas, hvilken 

skulle bestå af insigtsfulla statsmän samti 

provincerna bosatta personer; och denna 

commission, som skalle sammanträda deni 

September detta år, hade att sysselsätta sig 

med: i) provincialständernas organiserande; 

s) organiseringen af rikets representanter;

396 

3)utarbetandet af en statsförfattnings-urkund, 

enligt uppgifna grundsatser. Åt statscancelleren 

öfverlemnades utväljandet af commissionens 

medlemmar, hvaruti han dessutom 

skulle föra ordet, likväl på det sätt, att han, 

så ofta han derifrån biefve hindrad, egde 

att för sig utvälja en vicarius. 

Så lydde denna kongliga förordning, 

som sedan sitt första kungörande intet ögonblick 

blifvit bortglömd och under loppet 

af de trenne förflutna åren ofta blifvit 

sattifråga af det Preussiska samhällets åtskilliga 

klasser. Sanningen bjuder oss att anmärka, 

det den commission , som den i 

September skulle sammanträda under statscancelleren 

Furst Hardenbergs prassidium 

och af honom utnämnas, likväl aldrig 

kommit att sammanträda eller utnämnas. 

Orsaken till detta dröjsmål lågidet nämnda 

årets händelser, som förlängde furstens 

vistande i Paris till slutet af samma år. 

Äfven år 1816 förflöt, utan att annorlunda 

än på mycket långt håll hand lades vid 

det nya statsförfattnings-verket; och under 

detta år lågo hufvudorsakerna fördröjsmåletide 

många utbyten, somianledning af 

Wienska congressen egde rum. Då vid slutet 

af nämnda år Rhen-provincernas invånare,torde 

hända på ett minre anständigt sätt, 

gjorde påminnelser om det gifna löftet, 

upprepade fursten och statscancelleren detsamma 

å nyo under sitt vistandeiCoblenz,

397 

likväl icke utan att hejda bångstyriga 

pådrifvares anmaningar, genom det han förde 

dessa otåliga till sinnes de svårigheter, 

som äro förknippade med nya inrättningar. 

Den 30 Mars 1817 blef statsrådet öppnadt, 

och derigenom en ny underpant gifven för 

den allvarliga afsigten att införa en representativ 

statsförfattning; tyiserskild cabinetts-ordre 

till statsrådet uppdrog Konungen 

ett utskott af detta råd, utom provincial- 

och riks-ständernas organiserande, äfven 

utarbetandet af en författning för provincial 

ständerna och utnämnde dervid äfven 

alla de personer, gom i detta vä*r£ 

skulle deltaga. Då Preussen,ianseende till 

sina Tyska stater, med 3244 quadrat mil 

och en befolkning af 7,813,900 menniskor 

hörde till Tyska förbundet,så kunde det just 

på denna grund icke heller undandraga sig 

en förbindelse, som förbundsacten utan undantag 

ålade alla förbundetsstater. Till bevisen 

af regentens villja att gifva nationen 

en representation måste men äfven ostridigt 

räkna upprättandet af en generalcontroll-, ty 

ett sådant institut äricke allenast nödvändigt, 

för att erhålla en klar öfversigt af statshushållningen, 

utanäfven oumbärligtiregeringens 

förhållande till nationens representanter. 

År 1818 gaf Preussen förbundsdagen 

det löfte, att det den 5 Februari 1819 

skulle förklara sig öfver ett definitivt införande 

af en national-representation.

398 

Såsom sakerna nu befinna sig, kan man 

påstå, att grundläggningen till en nationalrepresentation 

påbestämdaste sätt blifvit laggd, 

och det genomstatsrådet samt generalcontrollen) 

tvänne inrättningar, som enda»t 

genom en representation kunna komma till 

sin fulla verksamhet, emedan de idenna 

först erhålla en nödig motvigt. Hvilka 

som helst otålighetens eller nyfikenhetens 

fordringar nu ock måtte vara, så är sjelfva 

saken likväl ingen skada derigenom 

skedd, att Preussens politiska byggnad icke 

ännu är tili alla delar uppförd och således 

väntar på sin fulländning. Den som 

nogare känner detta konungarikes inre förhållanden, 

skall från mer än en sida finna 

det dröjsmål helsosamt, hvarmed dess regering 

härvid går till väga. Icke återställandet 

af de gamla landtständerna, utan införandet 

af en national representation har 

Konungenisin förordning af den 22 Maj 

1815 utlofvat. Sbilnaden mellan dessa båda 

är ganska stor. De gamla ständerna under 

Churfurstarne af Markßrandcnburg skulletill 

och med af allmagten icke kunna återföras, 

sedan de varitioverksamhet hela 160 år, 

och alla de statens inre och yttre förhållanden, 

hvarpå de grundade sig, nu mer 

äro oigenkänneliga. Blir det åter fråga om 

en national representation, så måste man, 

för att kunna bilda den, framför allt hafva 

dess eiementer isitt våld. Dervid uppträ-

399 

da nu tvänne betydande hinder af egen art. 

Det ena är det icke fulländade verk, som 

påbörjades år 1811, hvarigenom bondeni 

alla rikets delar medelst fri egendom inträdde 

såsom klass bland statens medlemmar, det 

vill säga, måste erhålla politiska rättigheter; 

utan dessa bönder vore bildandet af en de 

deputerades kammare en omöjlighet,så frarnt 

den skulle grunda sig på en vallag och utgå 

från sjelfva folket. Kriget från 1813 

till 1815 måste anses såsom orsak till de 

tröga framstegen i detta afseende; utom 

npphäfvandet af deniarf gående lifegenskapen 

är det aldrig mödan värdt att tänka 

på en fri statsförfattning, så frarnt den 

s'illblifva något mer än ett gyckelspel; ty, 

förutan upphäfvandet af denna lifegenskap, 

är hvarken att tänka på en duglig vallag eller 

på en aktningsvärd ,de deputerades kammare. 

Det andre hindret bildas åter genom 

personer, hvilka före Wien6ka congressen 

voro fremmande för Preussiska staten; 

vi mena de mediatiserade, hvilka,ianseende 

till en nödigstödjepunct, blifvit hänvisade 

till Preussen ochiförbundsacten erhållit 

ganskaobestämda ochvacklande försäkringar. 

Om det nu ock för första ögonblicket 

kan tyckas, som skulle dessa personer aldra 

bäst passa för bildandet af ett öfverhus, 

så skulle likväl intet kunna blifva hinderligare 

för 6tt sådant, än de privilegier, för 

hvilka de hade att tacka den Tyska riksför-

400 

fattningen, och hvilka förskrefvo sig från 

den tid, då begreppen om stat icke voro 

serdeies utvecklade. Sa länge dessa godsegareisin 

titel föra: "Med Guds Nåde", 

utöfva souverainetets rätt och eftersträfva 

att bibehålla sina privilegier på de allmänna 

statsinrättningames bekostnad, så länge 

äro de äfven oskicklige att vara medlemmar 

iett öfverhus; ett öfverhus, som under 

ett representativt stats-system alltid 

blott så vida har ett värde, som dess medlemmar, 

fria från alla småaktiga passioner, 

äroistånd att hos sig uppfatta statens allmänna 

bästa samt genom patriotism bringa 

det till verkställighet. Häröfver måstenuunderhandlingar 

inledas, hvilka,ianseende till 

det icke obetydliga antalet af mediatiseradei 

Bhenprovincema.icke på korttid kunde slutas. 

Dem förutan kunde icke en statsförfattning 

gåi verkställighet, och, för att äfven 

med deras medverkan kunna fullborda 

den, erfordrades tid och således uppskof. 

Den, som icke anade dessa hinder, fattade 

misstroende för den goda villjan hos den 

första bland de personer, som hade sig detta 

värf uppdraget, likväl visserligen utan 

tillräckliga skäl, då det blott behöfves en 

ganska ringa insigt, att förstå, det Preussen,i 

anseende till ett representativt system, 

icke kan komma att stå efter de öfriga 

Europeiska magterna, utan att på ett 

väsendtligt sätt skada sig sjelft.

401 

Detta ma vara sagdt — icke för att urskulda 

en regering, som ingen urskuldan 

behöfver, uten — föratt upplysa ett missförstånd, 

som ännu fortfar och kan blifva 

farligt genom den otålighet, som dermed 

förbinder sig. 

Utan att vara utförlig öfver hvad sem 

under de trenne sista åren utgick från 

Preussens regering, villja vi blott anmärka, 

att samma frihetssinne, somiafseende på 

det inre var denna regering så väsendtligen 

tillhörig, icke minre visat sig i 

de yttre relationerna. Icke allenast med 

samtliga de Tyska staterna, utan äfven med 

Frankrike, Ryssland och Österrike afslutades 

fördrag, om fri utflyttning. Dess 

underhandlingar med Danmark skola vi 

i nästa afdeining yttra oss öfver; villigt 

understödde det hvarje stor idée, som 

hade afseende på Tyskland, der denna regering 

likval må hända aldra mest mi-,s . 

kändes. Den drog likväl icke i betänkande 

attiRhenprovincerna tillåta lagskipningens 

offentlighet och edsvurna domstolar, 

hvilka dessa provincer önskade behålla 

såsom en lemning från fordna förhållanden. 

Föreningen mellan de båda protestantiska 

kyrkorna, alltid önskad och ofta 

frugtlöst försökt, blef år 1817 .bragt till 

verkställighet. Ett bättre tullsystem inträddeistället 

för de gamla tnllinrättningarne, 

hvilka lika mycket voro skadliga för med- 

Buchholz. VII., 26

402 

borgerligheten som moraliteten. Ialla afseenden 

visade sig en värdig, allt omfattande, 

anda,hvilken förtjenar så mycket mera högaktning, 

som den var frugten af ett långt 

tidande och stora ansträngningar. 

— "- 

--«*s-aEssfc>»---- 

DANMARK. 

Efter förlusten af Norrige afslutade 

Danmark den 4 Juni 1815iWien en tractat, 

hvarigenom det till Preussen afträdde 

ön Rugen och Svenska Pommern, som det 

erhållitiskadestånd förNorrige. Det erhöll 

derförhertigdömelLauenburg och, utom en 

summa af 600,000 Riksdaler Banco, som 

Sverige skulle betala till Danmark, men 

som Preussen, efter en öfverenskommelse 

med Sverige, åtagit sig att afbörda,derutöfver 

tvänne millioner Riksdaler, som 

skulle utfalla till betalning inom en tid af 

tvänne år. Den 27 Juli 1815 skedde,iständernas, 

de förnämsta collegiernas och andra 

ämbetsmäns närvaro i Ratzeburg, det högtidliga 

öfverlemnandet af Lauenburg till 

Danmark, och få månader derefter, eller 

den 2 October, de L-auenburgska ständernas 

hyllning. 

\

403 

På detta satt hadegenom de sista krigshändelserna 

Danmark sett sig förökadt 

med ett hertigdömaoch förminskadt genom 

förlusten af ett konungarike. Hvad EngelsmänneniOst- 

och Vestindien eröfrat från 

Danmark, blef återleinnadt, likväl icke 

den sommaren år 1807 uppbrända flottan. 

Till denna grad återstäldt, kunde nu 

detta konungarike, efter så många skakningar, 

som drabbat dess innersta, åter någorlunda 

hemta och ordna sig, och detta 

skedde genom de medel, hvilka äro 

öfligaioinskränkta monarchier: det vill 

säga genom besparingar, emedan den oinskränkta 

monarchien mer måste behandla 

penningarne som en privat man, än efter 

hvad de äro för samfundet. 

Genom Holstein och Lauenburg, det 

vill säga, med 173 quadrat mil och en befolkning 

af 360,681 menniskor, medlem af 

Tyska förbundet, både Fredrik VI,ilikhet 

med delta förbunds öfriga furstar, åtagit sig 

den förbindelse,att gifva dessa båda hertigdomen 

en representativ författning genom 

ständer. Knappt blef detta kunnigt, förrän 

hertigdömet Holsteins gamla ständer, trötta 

vid det förtryck, de under de sista tiderna 

varit nödsakade att utstå, väckte fråga om 

införandet af ständerihertigdömena Holstein 

och Schleswig; ty från det sistnämnda 

ville det icke gerna se sig skildt. Här 

egde nu intet, hinder rum, somide nast-

404 

grönsande staterna lade sig i vägen för 

en representations införande. Lifegenskspen 

var redan upphäfven, och adeln, 

såsom jordegare, hade allt hvad som erfordrades 

för att genast ingåiett öfverhus. 

Härvid u^pstodo deremot svårigheter af 

annan art. Den svåraste blanrt alla var 

Konungalagen. Den revolution,hvarigenom 

Konung Fredrik 111, jemte den ärftliga 

thronföljden, erhöll en oinskränkt magt, 

hade visserligen för Danskarne haft den 

lyckliga följd, att de undgått adelns förtryck 

och erhållit ett högre mått af borgerlig 

frihet; men, då de, med afstående af 

alla rättigheter såsom folk, nedlaggt sitt 

öde i en enda menniskas vård, uppstodo' 

likväl andra olägenheter, som isynnerhet 

under de sista tiderna blifvit synbara. 

Med den bästa villja att kunna undgå 

Konungalagen, hade hertigdömena likväl 

öfver 150 år beständigt mar eller minre 

varit nödsakade att underkasta sig 

den. Nu, då de egde rättighet att fordra 

denna lags upphäfvandei afseende på sig,försatte 

deregeringenienickeringa förlägenhet, 

och denna grundade sig på den enkla reflexion,att 

en monarch icke kanvara oinskränkt 

öfver dem, som närmast omgifva honommen 

inskränktianseende till sina aflägsnare 

provincer. Så länge derföre hos Danskarne 

behof vet af en naturenlig statsförfattning 

icke uppstått, var för de Tyska 

storhertigdömena intet godt att vänta; men

405 

denifver,hvarmed dessa förfäktadesina gamla 

rättigheter och privilegier, kunde blott 

skada och icke gagna dem; ty just uppoffringen 

af dessa gamla privilegier och rättigheter 

måste förutgå, så frarnt Danmarks 

samtliga undersåter skulle kunna komma till 

en statsförfattning,som inom sig egde borgen 

för en god lagstiftning *). 

Tvänne gånger åtskildes den comité, 

Fredrik VI sammankallat i Köpenhamn, 

för att utarbeta en representativ författning 

åt hertigdömena Schleswig och 

Holstein, och sista gången sommaren år 

1818» Den enda följden af derasbemödande 

var ; — att den förbindelse, hvaruli dessa 

') SS fördomsfriHolsteinskngodsegarncs och prelaternas 

åsigt for flfrigt kunde vara, var den det 

likväl ickeidetta fall. 

De gamla rättigheterna spelte (som de nyligen 

utkomnaurkundliga bevisen for de Schleswig-Hol' 

iteinska ständernasrättighet att sjelfva hevillja sina 

utskylder, tydligt ådagalägga)iHolstein samma 

roll somi Wurtemberg ocb andra Tyska atater. 

Vid rättigheter kan det likväl aldrig blifva frå. 

ga om ålder, så snart afsigten blott är att göra 

deras godhet ocb duglighet gällande. Rätt 

Sr det, som för sig kan åberopa förnuftets bifall. 

Den stadga förtjenar således icke denna 

benämning, som af godtycket blifvit fastställd 

och af öfrermagten bibehållen. En stadga af 

sidan art kan förSrbundraden sedan hafva blifvit 

fastställd och sedan oafbrutet bibehållen ■— 

derföre är den likväl icke en på förnuftetgrundad 

rättighet,icke en gång en vanans rättighet, 

utan blott en urhunds häfd.

406 

hertigdömen förr atodo med rikshanken, 

blef upphäfven. Denna upplösning var 

så mycket mer förvånande, som, genom denna 

banks förändring till en national bank, 

ett icke obetydligt steg till en förändring 

iregeringsformen blifvit taget. ILuisenlund 

utfärdade Konungen den L\ Juli ett 

patent, hvarigenom fastighets-egarne i 

de båda hertigdömena erhöllo bestämda 

och i flera afseenden lätta villkor för betalning 

till nationalbanken af sin skuld till 

riksbanken. Vid samma tid utkom äfven 

en octroy för nationalbankeniKöpenhamn; 

den består af 58 paragrapher och delasi 

trenne afdelningar, af hvilka den förstafastställer 

bankens grundförfattningiallmänhet, 

den andra denna banks reglerande 

författningar, och den tredje handlar 

om serskiida friheter, som blifvit denna 

inrättning bevilljade. National-ban 

kens representanter valde den 14 Juli 

fyra directorer, med hvilka Justitieministern, 

såsom konglig banco-commissarius, 

förenades. Den 1 Augusti förvandlades 

riksbanken formligen till national-bank. 

Denna mottog den förra riks-bankens 

activa och passiva, si väl som hela dess 

valuta och dess hela egendom; och pä 

detta satt ladesien oinskränkt monarchie 

första grunden till ett förändradt system, 

lmlket så mycket hastigare måste utveckla

407 

sig, som myntets behandling alltid innebär 

samfundets. 

SomDanmarks förhållandenunder denna 

tidpunct voroihög grad fredliga, så uppenbaradesig 

ock dess regerings esprit eldra mest 

genom den handelstractat,hvilken afslutades 

med Preussen d. 17 Juli 1818. Allt hvad ett 

folk kan bevillja ett annatiafseende på fri 

segelfart, bevilijade Preussen och Danmark 

hvarandra; kan det om någon vår tids tractat 

sägas, att den länder århundradets insigt 

till ära, så är det visserligen om der, som 

sist afslöts mellan Danmark och Preussen. 

Preussen,utvidgadt genom Svenska Pommern 

och ön Rugen, kunde blott derigenom 

befordra sin vestliga sjöfart,att farten 

genom Balterna och Sundet blef så fri 

som möjligt. Detta bevilijade äfven Danmark 

för den tid af tjugu år, hvarpå man afslutade 

denna handelstractat. Enligt denna 

blifva alla Preussiska undersåter i Danmark 

och alla Danska iPreussen med serdeies 

välvillja och på ett högst gynnande sätt behandlade. 

De åtnjuta alla de fördelaroch 

allt det understöd, som naturligtvis härflyta 

af ett sådant företräde, som blott är under» 

kastadt den allmänna lagens föreskrifteride 

båda länderna. Skepp och varor äro äfven 

inbegripna i detta företräde; och, för att 

så mycket som möjligt gynna handeln, har 

man kommit öfverens, det Preussens fartyg 

iDanmarks hamnar och Danmarks fartygi

■4c8 

Preussisks hamnarne skola åtnjuta alla förmoner 

som egna skepp, öarne Färöe och 

Island,Danmarks colonier och Grönlandäro 

likväl härifrån undantagna. ISundet och 

debåda Balterna betaladePreussiska handelsfartygen 

det samma, som deiDanmark mest 

gynnade nationer betala; och, om Preussiska 

varor och Preussisk egendom komma pä 

fremmande nationers fartyg genom Sundet 

och Balterna, så tål äfven då denna förmon 

intet undantag. TulleniSundet erlägges enligt 

tariffen för år 1645; och hvad de varor 

åter vidkommar, hvilkaidenna tarif icke 

äro nämnda, så betala Preussiska undersåter 

för de samma högst ett af hundrade. 

Roseuobelns betalandeförgenomfarteniSundet 

upphör. På samma sätt försvinner visiterandet 

af skepp och varor vid genomfarten 

iSundet, Balterna och Holsteinska canalen. 

Det skyndsammaste afTärdande är tullkammaren 

föreekrifvet såsom lag. De skepp, 

tillhörande någondera af de båda nationerna, 

som genom storm, motvind eller andra 

tillfälliga åkommor blifva nödsakade att 

inlöpainågon af endera nationens hamnar, 

hunna der fritt gå till ankars och utan någon 

tull för sina varor der uppehålla sig, 

så länge det erfordras föratt iståndsättalidna 

skador. Utan att genom domstol ochilaga 

ordning hafvablifvitförskuld kandt skyldigt 

till beslag, får intet hvarken handelsfartyg 

efter krigsskepp, som tillhörPreussiska eller

409 

Danska undersåter, blifva uppehållet. Med 

iakttagande af de förordningar, som förbjuda 

införsel eller utförsel af vissa varor, antingen 

helt och hållet eller till någon del, 

hafva dessutom båda nationernarättighet att 

fritt utskeppa och införa sina varor, sä väl 

på egna som fremmande fartyg. Till och 

med under krig med en tredje fremmande 

magt fortfara dessa förhållanden; och varor, 

som på neutrala fartyg blifvit inlastade,äro 

tillåtna med undantag af krigs-contraband. 

Iblockerade hamnar få väl icke neutrala 

skepp idka någon handel; likväl har man 

ofverenskomm.it, att icke anse något ställe 

belägradt eller blockeradt, så snart det icke 

från sjösidan bevakas af 20 krigskepp eller 

från landet så instanges af ett batteri canoner, 

att man icke kan våga ett inlöpande 

derstädes, utan att utsätta sig för faran 

att blifva beskjuten. Blott krigs-contraband 

är underkastadt confiscatioc; allt 

hvad ett uppbragt skepp dessutom innehåller 

måste återlemnas. Med krigs-contraband 

förstas också blott eldgevär och 

andra krigsredskaper med deras tillbehör, 

och det äfven blott i de fall, då dessa 

varor införas i ett fiendtligt land. Vid 

strandning eller skeppsbrott skola båda nationerna 

gifva hvarandra all möjlig handräckning; 

och,ihändelse vid Danmarks eller 

Preussens kuster ett skepp blir funnet, 

somliditskeppsbrott,utan attmankunnat in-

410 

hemta egarens namn, så skall regeringen 

trennegånger efter hvartannat sådant kungöraidet 

andra landets tidningar, så väl somi 

Hamburger correspondent, och dervid lemna 

en beskrifning öfver fartyget, på det egaren 

må blifva försattitillfälle att återfordra sin 

egendom; och först efter förloppet af ett 

år från kungörandet eger man rättighet att 

enligt landets lagar dermed förfara. Ihändelse 

af ett fredsbrott eller tillochmed ettöppet 

krig mellan de båda magterna,skola bådas 

undersåter vara trygga, såianseende 

till person som egendom, och erhålla ett 

års tid att bringa sina sakeriordning samt 

utflytta sin egendom och sina effecter, 

hvartili de hafva fullkomlig frihet samt 

skola erhålla både skydd och biträde. 

Så lyder denna tractat, hvars menniskoälskande 

anda icke kan misskännas, och 

hvars innehåll blott kan vara anstötligt 

för de nationer, som icke grunda sina fördelar 

på hvad som ömsesidigt eger rum. 

SVERIGE och NORRIGE. 

Efter Norriges eröfring mot slutet af 

är 1814, föranledde Carl XIII:» sjuklighet,

411 

att Kronprinsen Carl Johan utgjorde själen t 

Sverigesregering. Att befästa sig på Svenska 

thronen var denna furstes första angelägenhet. 

Hvad som under andra omständigheter 

hade blifvit lätt, det blef svårigheter 

underkastadt, genom den efter Wienska 

congressen utspridda läran om legitimiteten', 

en lära, som med omisskännelig ensidighet 

stödjer den lagliga besittningen af 

högsta magten på födseloch härkomst samt 

på sådant sätt ger partiandan en ny näring. 

För -Sveriges Kronprins Carl Johan talade 

deremot en legitimitet af annat slag: 

Svenska nationens villja hade under ganska 

svåra omständigheter kallat honom till thronen, 

för att efter den då regerande Konungen 

derpå uppstiga, och sjelf hade han 

allt sedan år 1810 aldrig upphört att förvärfva 

sig,iafseende på Svenska folket, förtjenster, 

som äfven gåfvo honom all rättighet 

dertill. Kejsarens af Ryssland vänskap 

understödde honom äfveu i dessa bemödanden; 

och under detta baner trotsade 

han alla de kortsyntaanmärkningar, genom 

hvilka maniEngland, Frankrike och Tyskland 

sökte att kasta skugga på honom, 

såsom nära beslägtad med Napoleon. Dessutom 

sökte han att på allt sätt tillvinna 

sig Svenska adeln, ett stånd, som i alla 

tider varit så farligt för Sveriges regenter. 

Om vi annars blifvit behörigen underrättade, 

så lånade HansKongl. Höghet åt

412 

Grefve Brahe, utan all renta, en summa af 

500,000 riksdaler banco, för att sätta honomistånd 

alt betala sina skulder och underhålla 

glansen af sitt hus såsom Sveriges 

första grefve. Men hvad som är fullkomligen 

tillförlitligt,är, att han med skänker 

belönade de högre officerare, som åtföljt 

honom på krigets bana. Under loppet af 

år 1816 utdelades de belöningar, som blifvit 

Svenska arméens officerare tillerkända: 

deutgjorde förhvarje fältmarskalk eller general 

en chef denbetydande summan af 60,000 

riksdaler banco, för en generallieutanant 20, 

000, för engeneralmajor 12,000, förgeneraladjutanterna 

10,000, för öfverstar 6000, för 

öfverstelieutenanterna 4°°°» för majorerna 

2000,0. s. v. Genomdennafrikostigket bana» 

de sig Kronprinsen väg till upphäfvande af 

Svenska militärens accorder: en stor del af 

de så kallade generals- ochregementschefsaccorderna 

blefvo afskaffade, ochiafseende 

på de öfriga skulle det samma äfven småningom 

verkställas. Detta var ett ganska 

nyttigt framsteg på penningekonomiens 

bana, på hvars goda handhafvande de nya 

staternas bestånd så helt och hållet hvilar. 

Huru mycket än Kronprinsen Carl 

Johan härigenom måtte vunnit för sin 

säkerhet, felades det likväl ickei Sverige 

ett parti, som, ogillande uteslutandet 

af Gustaf IV Adolphs arfvingar från 

Svenska thronen, skulle velat föranle-

413 

da en ny hvälfning. Hvilka de väl kunnat 

vara, som ståttispetsen för ett sådant parti, 

har hitintills likväl förblifvit obekant. Den 

15 Mars 18 17 tiilkännagaf en tiacteur, vid 

namn Lindbom, att Kronprinsens och dess 

sons lif voreifara. Carl Johan föraktade 

denna angiivelse så mycket minre, 

som en ung gardesofficers oförsigtiga yttranden, 

och skalar, eom på Konungens 

namnsdag t Wisby på Gotbiand blifvit 

druckna, redan gåfvo anledning att förmoda 

en verklig sammansvärjning. Vakterna 

fördubblades, statsrådet uppkallades 

och befann *Big hos Hans Kongl. Höghet 

till kl. 2 på natten. Följande dagen gaf 

Kronprinsen företräde åt Stockholms magistrat, 

samt gardes- och garnisonsregementernas 

oflicers-corpser. Han tackade 

dessa corpser för det nit och den 

trohet, de visat, och sade bland annat: 

"Hvad vill denna svaga och föraktliga 

hand-full af stämplande orolighets-stiftare 

„ som i mörkret drifva sitt spel 

för att störa det allmänna lugnet! Om 

de blott traktade efter mitt och min 

sons lif, skulle jag lika lätt kunna förakta 

deras afsigter, som deras bemödanden. 

Men de villja störta Sveriges constitution, 

de villja angripa Sveriges ära och frihet; 

och det är detta, som uppmanar mig till 

motstånd. Nationens fria villja har kallat 

mig till Svenska thronen; jag har aldrig

414 

eftersträfvat denna ära, men jag har rattvisat 

den. Icke för att smickra min fåfänga, 

har jag begifvit mig hit bland eder, 

min personliga äregirighet var redan 

tillfredsställd; men Sveriges välgång blef 

och är mitt enda ändamål." Det sätt, hvarpå 

Carl Johan behandlade hela detta uppträde, 

försäkrade honom på en gång om 

folkets kärlek och beundran; och, då misstankan 

återföll på den samma adel, som 

alltid föranledtalla Sveriges thronhvälfningar, 

så kunde folkets glädje öfver Kronprinsens 

räddning så mycket friare och 

renare yttra sig. Undersökningarne bragte 

icke saken så långti dagen, att en laglig 

rättegångskulle kunnat anställas;ochderföre 

felades det icke efteråt,som vanligt,enmängd 

menniskor,de der påstodo, att den föregifna 

sammansvärjningen blott varit endikt,på sin 

höjd uppspunnen,att för att verlden ådagalägga 

den fasta tillgifvenhet, som för alltid 

fastade Svenskafolket vid dess nya dynastie. 

Misslyckade sammansvärjningar sluta ock 

vanligtvis dermed, att de uttydas till just 

deras fördel, som tillställt dem. 

Svenska bankens angelägenheter hade 

sedan flera år tillbaka kommit i oordning; 

ett allt för ymnigt utgifvande 

af sedlar hade föranledt denna oreda, 

och én summa af 30 millioner pappersmynt, 

som efter hand hopat sig, var 

uppenbart allt för stor för detta konungarikes 

svaga befolkning. Den seder-

415 

nas upplösning, som dermed stodiförbindelse, 

hotade att blifva ännu farligare. För 

att nu kunna införa en förbättringi penningeverket 

och, om möjligt vore, återställa 

förra tiders enkelhet och enfald, fattade 

regeringen det beslut, att förbjuda införseln 

af luxens handelsarticlar. De, som sågo djupare 

inidessa angelägenbeter, tillskrefvo 

förlusten af Finnland denna minskning i 

Sveriges välmåga; och en dröm var visserligen 

icke denna åsigt, då Norrige visserligen 

icke kunde erbjuda något, som ersatte 

förlusten af Finnland, och Sverige, efter 

mistningen af detta land, äfven var nödsakadt 

att ännu taga många bland sina behof från 

samma land, det vill säga från Byssland. 

Imellertid var denna förlust nu en gång 

gjord, och Sverige hade blott att lösa den 

uppgift, huru det skulle kunna lära sig 

att umbära Finnland. Och, då detta nu 

icke kunde ske på annat sätt än genom 

inskränkningiSveriges handel, sa var regeringen, 

som deruti fann en absolut nödnödvändighet, 

visserligen till fullo rättfärdigad. 

Likväl ville icke nationen gerna 

underkasta sig denna inskränkning, så att 

den blef svår att utföra, utan att föranleda 

allt för mycket missnöje, och orätt hade 

visserligen icke heller de, som påstodo, att 

utförsel blott är möjlig,så vidt införsel äfven 

medgifves, och att, så snart man vill 

det ena utan det andra, förstör man alltid 

handeln, detta summariska uttryck af ett

416 

folks verksamhet. Det mesta bullret Öfver 

Svenska regeringens steg gjorde naturligtvis 

Engelsmännen. Imellertid omfattade 

äfven riksdagen nationens betänkliga belägenhet. 

Iden förutsättning, att 30 millioner 

pappersmynt vore tillräckligt tryggade 

genom en amortissements-fond af 750,000 

rd., genom hypothiceradeêgendomar och 5 

millioner riksdaler bancoiklingande mynt, 

beslöt den att till nästa riksdag, eller för 

en tid af fem år, uppskjuta pappers-myntets 

realisation,för att under tideniförhandkunna 

taga alla dertill erforderliga mått och 

steg. Ett bland dessa sednare var äfven bevilljandet 

af 1,000,000 riksdaler, dels föratt 

nedsätta cursen, dels för att öka silfvermyntet. 

Pappersmyntets massa skulle under 

denna tid hvarken förökaseller förminskas, 

och hvad som deraf inflöte 1, dels användas 

på utlåningar, till understöd för åkerbruk 

och bergverk, dels till inlösande 

afiomlopp befintligt sedelmynt. Rikets 

bank fick, såsom tillförene,sig uppdraget 

att reglera diskont-bankerna. Man ser 

häraf, att Sverige var utsatt för samma olägenheter, 

af hvilka snart sagdt alla Europeiska 

stater voro plågade. 

Carl XTIIrs tilltagande sjuklighet gjorde 

ett snart Konungens aflidande minre osannolikt, 

ocb detta inträffade äfven den 5 Februari 

1818. Denne monarch afled nära 

70 år gammal. Hans lefnad hade varit rik 

på]vigtiga händelser. Från dendag,han döp*

417 

tes, hade han genom ett ständernas beslut 

blifvit utnämnd till Svenska örlogsflottans 

storamiral, ochisina manna år rättfärdigade 

han äfven mer än en gång detta 

val, genom den oför&fcräckhet och den 

skicklighet, hvarmed han förde Svenska 

flottan mot Ryssarne. Hans äldre broder 

Gustaf 111 tilldelade honom år 1771,då han 

uppnått en ålder af 23 år, titel af Hertig 

till Södermanland.Iegenskap af hertig till 

Södermanland var det äfven, eom han, efter 

Konung Gustaf 111.-s mördande, emottog rikets 

styrelse under namn af riksföreståndare. 

Flere förändringar,som af honom företogos 

i regerings-systemet, och den utvidgade 

tryckfrihet, han medgaf, föranledde oroligheter, 

och en mot honom rigtad sammansvärjning 

tillintetgjordes biottderigenom, att 

man förekomden. GustafIV,som alldelesicke 

gillade de af hans farbroder träffade förändringar, 

återställde, då han den 1November 

1796 anträdde regeringen, allt så, som det 

under hans faders tid varit, samt upptog 

till c u med flere af sin farbroders 

fiender bland de personer, som biträdde 

honom vid rikets styrelse. Detta var förmodligen 

äfven anledningen till den minre 

vänskap, som oafbrutet egde rum mellan 

GustafIV Adolph ochHertigen af Södermanland, 

så länge den förstnämnde innehade- 

Sveriges thron. Det parti, som sedan afsatte 

Gustaf IV Adolph och höllhonom fänglad, ' 

Buchhoh. VII. 

27

418 

utvalde äfven hans farbroder, först till riks* 

föreståndare,och sedan genom rikets ständer 

tili Konung af Sverige, under namn af Carl 

XIII. Då den nye Konungen lefvatiett 

barnlöst äktenskap med Princessan Hedvig 

Elisabeth Charlotta af Holstein-Oldenburg, 

gå gåfvo honom ständerna den 13 Juli år 

1809 Prins Christian August af Schleswig- 

Holstein-Augustenburg till thronföljare. 

Denne dog den 28 Maj 1810 vid en mönstring. 

Den 21 Augusti samma år upptogs 

ha*is ställe af Marskalken Bernadotte, Prins 

af Ponte-Corvo,en nära slagting till Frankrikes 

Kejsare, och som, under namn af Carl 

Johan,CarlXIIIsedermeraupptogtill sin son. 

Den afgörande stunden hade således 

slagit för Sveriges Kronprins; och, hvad 

det förflutna årets sammansvärjning ostridigt 

hade haft till afsigt att förekomma, 

gick nu till fullbordaniall sin lagliga ordning. 

Genast efter Carl Xlllrs död, som 

timade den 5 Februari kl. 10 på aftonen, 

aflade statsrådet och hufvudstadens samtliga 

vakter inför den nya Konungen sin trooch 

huldhetsed. Följande dagen, vid middagstiden, 

blef Carl Johan genom rikshärolden, 

med all högtidlighet, utropad till 

Sveriges Konung. Beledsagad af sin son 

och en talrik genralstab, red han derpå 

sjelf genom Stockholms förnämsta gator, för 

att af deparaderande garnisons-regementerna 

och det beväpnade borgerskapet emot-

419 

taga trooch huldhetseden. Allt detta 

skedde under samma tid, som Gustaf IV 

Adolph Gustafsson lät upptaga sig till borgareistaden 

Basel och för sin egen person 

afsade sig alla företrädes rättigheter 

samt den rang, honom såsom fördetta Konung 

tillkommit; likväl begärde han icke 

derma borgarerätt för sina barn. Den nya 

Konungen Carl Johans kröning skedde mcd 

all högtidlighet den 11 Maj» Han smordes 

af rikets ärchebiekop; högtidlighet 

ten började kl. 9 på morgonen och räckte 

till kl. 6 på aftonen. Efter derma högtidlighet, 

som var beledsagad af befordringar 

och hedersteckens utdelande, skedde äfven 

hyllningen den 19 Maj på en framförslottet 

Uppförd amphitheater* Såsom Konung a£ 

Norrige, begaf sig Carl Johan de första dagarne 

af September till detta konungarike. 

En deputation af Sveriges ständer åtföljde 

Konungen att öfvervara den kröning och de 

bevis af trohet och tillgifvenhet, man ntt 

på andra sidan bergen skulle gifva sin 

Konung. Kröningen skedde den 7 Septemberi 

Trondhiems domkyrka, der konungariket 

Norriges regalier förvarades,ochhvilka 

voro en skänk af Konungen. Nu hade således 

CarlJohan, trots sina afundsmäns önskningar 

och förväntan,blifvit krönt till Sveriges, 

Norriges* Göthes och Wendes Kon* 

Ung.

420 

Konungariket Norrige led väl icke af 

samma olägenheter, som tryckte Sverige; 

imellertid var äfven här mycket missnöje, 

som hufvudsakligen härrörde af stockning 

ihandeln. Efter Fältmarskalken Essen ha-» 

de Fältmarskalken Carl Mörner blifvit 

riks-ståthållare iNorrige. Idenna egenskap 

hade den sistnämndeibörjan af September 

år 18-8 tillfälle att dämpa ett upplopp. 

Missnöjda med storthingets beslut,i 

afseende på inrättandet af en Norrsk bank, 

hade landtfolketi socknarne Hallingdalen, 

Wolders ochRingerige sammanrotat sig,för 

att aftvinga storthinget, hvad deras befullmägtigade 

ditintills förgafves yrkat. De voro 

på vägen till Cbristiania, då riksståthållaren 

skickade troppar mot dem. Dessa arresterade 

två hundrade och förde dem tili hufvudstaden. 

Storthinget blef vid samma tid 

hemförlofvadt, och kort derefter nedlade 

Mörner sin befattning samt erhöllFältmarskalken 

Grefve Sandels till efterträdare. 

»l>-tIV\9V«VM 

RYSSLAND. 

Om stora riken har historien vanligtvis 

minst att nämna; och grunden är

421 

ingen annan än den, att,der massan, såsom 

sådan, är det högsta och öfver allt rådande, 

der blir äfren krafternas jemnvigt mera 

sällan häfven. 

Ryssland,som vid första påseendet förekommer 

fruktansvärdt genom vidden af 

sitt område och en så stor befolkning, är 

det likväl minre, så snart man jemnför folkmängden 

med området: ty, der på en utsträckning 

af 380,000 quadrat mil blott 45 

millioner menniskor kunna räknas, der äro 

alla national ansträngningar förbundnamed 

öfvervägande svårigheter, hvilka en sjelfherrskares 

starkaste villja icke bliristånd 

att afhjelpa. 

Huru allmän således den farhåga också 

måtte vara, som sedan den sista Pariser 

freden uppståttiafseende på Ryssland, sa 

är den likväl minre grundad, än de trodde, 

som gjorde det till sin pligt att utbreda en 

sådan fruktan. Visserligen hafva händelserna 

sedan år 1813 gifvit Rysslands Kejsare ett 

starkare inflytande på Europa, än någon 

af dess företrädare förut haft; men var icke 

det så kallade Heliga Förbundet den första 

följden af detta inflytande? Och kan man 

väl neka, att ju^ dess ändamål är fredligt? 

Åtminstone har Kejsar Alexander hitintills 

blifvit sina grundsatser trogen, och, under 

det de sista angelägenheterna med 

Turkarne kommit lill slut på underhandlingens 

väg, har genom Rysska sändebu "

422 

detß skicklighet én fred med Persien äfven 

blifvit afslutad,hvilken visserligen lofvar 

att blifva af lång varaktighet. Det Ryaska 

Kejsarehuaets införlifvandemed så många 

det vestra Europas stater — huru kan det 

väl blifva farligt för Europas lugn, då deti 

och för sig sjelft söker att förbereda raka 

motsatsen deraf, och då Rysslands dynastie 

sjelf är af Tyskt ursprung! Alexander 

har på intet sätt sökt att spela Napoleons 

roll och kommer aldrig att göra det, emedan 

hanicke hanföresaf »amma anledningar» 

Om Ryssland deremot understödjer 

Konungen af Spanien idess strid mot de 

affäiliga Americanerne, så vida det lemnar 

honom färdigbyggda krigsskepp; om, för att 

utvidgasinhandel,det afslutar en tractat med 

Brasilienjom det utskickar skepp, föratt,om 

möjligt vore, göra nya upptäckter och med 

aflägsna verldstracter ingåinyaförbindelser; 

så liggeriallt detta intet,som man icke kan 

gifva sitt bifall; ty, ju störreett rike är,desto 

större måste de förhållanden vara, hvaruti 

det står, emedan detiannat fall skulle nödgas 

umbära de väckelser, som bestämma 

graden af dess lifskraft, Och, skall då 

allt, som utgår från Rysska cabinettet, väcka 

misstankar: — - hvarföre tadlar man icke 

äfven, att Alexander isitt oerhörda rike 

förminskat lifegenskapen ocb, genom penningelånifremmande 

länder, samt genom 

én banks inrättande,sök» sätta en gräns fös

423 

pappersmyntets förderflighet? Hvarföre tadlar 

man icke framför allt, att hanisitt land 

söker sprida och befordra upplysningen, 

visar fördragsamhet mot andra religionsmeningar, 

sprider bättre undervisnings-methoder, 

stiftar universiteter o. s. v.? Misstankar 

kunna betntas af allt, när man blott 

ser det från dess baksida och alltid förutsätter 

fiendtliga afsigter. 

Till det omätliga Ryssland slöt sig sedan 

år 1815 konungariket Pohlen med en befolkning 

af 2 och en half millioner invånare. 

Detta konungarike var, efter storhertigdömet 

Posens afträdande till Preussen, blott en 

lemning af det genom Napoleon Bonaparte 

stiftade storhertigdömet Warschau. Alexander 

antog,iafseende på detta rike, charakteren 

af en constitulionell monarch. Grundläggningen 

för denna constitution blef den 

25 Maj 1815 af Pohlska och Rysska statsmän 

undertecknad samt af Alexander bekräftad 

såsom rättesnöre för den nya regeringen. 

Ispetsen för detta nya konungarike stod 

redan då Storfursten Constantin, Kejsarens 

broder, såsom ståthållare; och han har sedermera 

förblifvit vid denna befattning. Dä 

Alexander år 1815 återkom tili Ryssland 

efter sitt vistandeiFrankrike, dröjde han 

trenne veckoriWarschau, för att der fullborda 

det började verket. Efter hans 

afresa blef den nya statsförfattningen juiafaftonfm 

kungjord inför en talrik samling a£

424 

ministrar, statsråder, generaler och deputerade, 

från departementer och städer. Den 

hade afseende på en bättre förvaltning af 

rikets styrelse, utan att åt en national representation 

medgifva någon motverkande 

kraft, hvarför detta konungarike väl också 

svårligen skulle kunnat gifva erforderliga 

elementer. Tili vice ståthållare hade Kejsaren 

utnämnt en bland Pohlens mest ansedda 

generaler, General Zajonczek, som 

beledsagat Napoleon Bonaparte,snart sagdt, 

på alla dess fälttåg och idet sista motRyssland 

förlorat ett ben. Konungariket Pohlen 

blef indeladtiåtta woywodskaper:Cracau, 

Sendomir, Kaiisch, L-üblin, Plozk, Masovien, 

Podlachien och Augustow. Den 

gräns, som skilde det från Preussen, blef 

icke sådan, som deniWien blifvit fastställd; 

den undergick å Preussiska sidan några fös-* 

ändringar. 

TURKIET. 

Beskyddadt af de Europeiska magternas 

afundsjuka, fortsatte Turkiet sin svaga tillvarelse, 

hvarigenom det erhöll en så hög 

grad af likhet med det östra Romerska Kej-

425 

saredömet, på hvars ruiner det grundat sin 

magt. 

Hvad som tilldrog sig under Mahmud 

II:s regering, var under de trenne sista å« 

ren alldeles det samma, som redan längre. 

än ett århundrade varit det vanliga inom 

Turkiska väldet: pest på åtskilliga puncter, 

men i synnerhet inom hufvudstaden; nya 

eMsvådor, förorsakade genom soldaternas 

vildsinthet; upprorimer än en province; 

omvexlingar inom ministeren o. s. v. Uppgifna 

voro alla projecter att gifva denna 

stat någon likhet med det öfriga Europa; 

ty Mahmud II ville vara säker om sitt 

lif. För att inom detta välde bibehålla 

lugnet, bevilijade Sultanen England deti 

sista Pariser freden detta land tilldelade 

herraväldet öfver Joniska Öarne. Ryssarne 

erhöllo förmonligare gränsor vid Fruth 

och Donau, än freden i Bucharett hade 

gifvit. 

Åtskilliga Paschar gjorde sig år från 

ar allt mer oberoende. Bland dessa får 

manisynnerhet räkna Aly, Pascha af Jani 

na. Sedan hanitrettio års tid varit oinskränkt 

herrskare öfver de honom anförtrodda 

områden, d. v. s. Epirus samt en del 

af Macedonien och Thessalien,hade han nu 

bragt det så vida, att han var ett föremål 

för allmän aktning. Hufvudstaden förhans 

paschadöme,omgifven a£ en ny mur och fur--

"» 

426 

6varad genom fästningsverk,' gaf med sina 

palatser och trädgårdar en anblick, som visserligen 

icke någon annan stad inom det Turkiska 

väldet kunde uppnå, om man undantager 

Constantinopel. Prevesa var icke minre 

förakönadt; och en canal, anlaggd till 

staden Ceria, lättade transporten af handelsvaror 

från hamnen Salona. Paschans 

största omsorg hade varit rigtad på mi-i- 

--tären, som han genom Franska officerare 

låtit inöfva, för attihändelse af ett anfall 

kunna göra ett allvarligt motstånd. Genom 

sådana medel bibehöll sig äfven Aly i en 

oberoende belägenhet. 

Honom liknade ganska mycket Mehemet,Pascha 

af Aegypten. Mer än en gång 

slog han Wechabiterna, en sect, som förkastat 

Koranen och med en ny lära försvarade 

sina nya sat.-er. Mehemet Aly sysselsatte- 

sig äfven med att verkställa en förening 

mellan den nya och gamla hamnen vid 

Alexandria, så väl som med anläggandet af 

en handelsväg mellan Alexandria och Rosette; 

pesten hade likväl under de sista 

åren mellankommit och hindrat honom i 

dessa företagsutförande. 

Fä ett lika sätt handlade äfven,Paschan 

iAleppo eller Haleb. Understödd af Européer, 

hvilka han med en serdeles aktning 

bemötte, arbetade han på attiAsien bilda ett 

oberoende rike, hvars förnämsta beståndsde-

427 

lar skulle utgöras af Syrien och Mesopotamien. 

En serdeles plåga för Turkiska riket 

voro de sjöröfverier, som föröfvadesi' Archipelagen. 

Mot dem utskickades Kapudan-Pascha 

med 44 sege-» oc - 1 8 canonslupar, 

som i October månad återkoromo 

till ConBtantinope»3, medbragte den underrättelse, 

att Kapudan-Pascha på sitt krysstag 

uppfångat och afrättat mer än 150 sjöröfvare. 

Märkvärdigare var likväl detta tåg 

genom Faschans af Smyrna, Hadgi Mehmed 

Kiatig Oglou's, afrättande. Hvaruti 

denna Faschas förbrytelse egentligen kunnat 

bestå, har icke blifvit utforskadt;somliga 

beskylla honom att hafva gynnat Franska 

generaler, andra åter att hafva understödt 

DeyeniAlgier, och ännu en annan del anser 

honom hafva egt oerhörda skatter. Huru 

det nu ock dermed må hafva förhållit sig, 

så blef Kiatig Oglou vid det andra besöket, 

han gjorde hos KapudanPascha på redden af 

Smyrna, den 24 Augusti, medan han befann 

sig om bord på flottan, arresterad och redan 

samma afton halshuggen. 

Nästan vid samma tid utbröt en stor 

eldsvåda iConstantinopel, somiden skönaste 

delen-af staden lade 1200 hus samt 

3000 krambodar och magasiner i aska; 

fem veckor derefter, eller natten mellan 

den 24 och 25 September 1816, stod Sultanens 

sommarpalatsiJaga; denna grep med

428 

sådan skyndaamhet omkring sig, att äfven 

Harem sattesi brand, och att, förrän elden 

kunde blifva släckt, en af Sultanens späda 

döttrarblef ett rof förlågornaisin ammas 

armar. 

Pascharne gåfvo nu Kejsaren rikliga 

skänker, för att sätta honomistånd att åter 

uppbygga sitt sommarpalats och sitt 

Harem. Mer än alla de andra gjorde sig 

likväl Paschan af Belgrad derigenom föitjent 

af Kejsarens ynnest, att han till honom öfverskickade 

Czerni Georgs hufvud,den bekante 

anföraren för de Serviska rebellerna. 

Hvad som kunde hafva återfört den förvägne 

till dess fädernesland, sedan han efter 

fredeniBucharest flyktat till Ryssland,är 

icke bekant; likväl skedde det troligen icke 

i fredliga afsigter. Men, knappt var 

han ankommen till Semendria, förrän 

hans vistande derstädes blef förraddt för 

Paschan af Belgrad, som icke ett ögonblick 

försummade att bemagtiga sig honom samt 

låta afhugga hans och hans följeslagares, 

en Greks, hufvuden. Så slutade denne beslutsamme 

man sin bana,ien ålder af 4? 

år, sedan han tillbragt nästan hela sin lifstid 

under rebellioner mot Porten.IRysska 

arméen hade han tjent sig opp till generallieulenants 

rang och erhållit Alexander 

Newskys Orden. Det oaktadt fordrades 

ingen satisfaction för honom. -~

429 

Åren 1817 och 1818 fortforo alla dessa 

olägenheter och landsplågor, men j synnerhet 

eldsvådornaiConstantinopel. Dessa 

föranleddeKapudan Paschas och Janitschar 

Ägans afsättande, utan attTurkiska riketsläge 

blef på minsta sätt derigenom förbättradt. 

Under det sista af dessa tvänne år uppväckte 

HospodareniWallachiet, Furst Kalimachi, 

regeringens misstroende. Och befallningar 

till hans afsättande och strypande voro redan 

gifna, då han genom en flykt till 

Schweiz förekom alltsammans. 

ÖSTERRIKE. 

Efter den tractat,som den 14 April 1816 

blifvit afslutad med Baiern, och hvarigenom 

Österrike afstått alla anspråk till sina 

besittningar på andra sidan om Rhen, angifves 

detta Kejsaredömes område att utgöra 

12,054/0 quadrat mil, samt dess befolkning 

27,964,000; och af allt detta tillhör 

Österrike det Tyska förbundet med 

3561 quadrat mil och 9,178,500 menniskor, 

utan att derföre vara detta förbunds beskyddare.

430 

Kejsarekronan, som till år 1816 var 

sammansatt af fem Konungakronor, eller 

Ungerns, Böhmens, Galliciens, Dalmatiens, 

och det Lombardiskt Venetianska konungarikets, 

erhöllsamma år en tillsats, derigenom 

att Kejsar Franz, under namn af Illyrien, 

förenade de åter eröfrade provincerna Kram, 

Villacher kretsen,Görz,Kustlandet,för detta 

UngerskaLittoralem,dentillprovincial-Croatien 

hörande andelen samt områdena Cividale 

och Gradisca, så väl som den ditintills under 

Inre Österrike hörande kretsen, till ett 

konungarike) och denna skapelse öfverens-stamde 

med en regerings anda, som, genom 

de serskiida delarnas beskafFenhet, är likasom 

tvungen till denna söndrings-method. 

Att hvila ut efter de sista 22 årens 

ansträngningar, var äfven Österrikes afsigt; 

och man kunde så mycket mer förlita sig 

på denna afsigt, som alla samhällsförhållanden, 

äfvenidetta kejsaredöme,under revolutionskriget 

ganska mycket förändrat sig. 

Pappersmyntetvar den kräftskada,hvaraf des* 

sa genom naturen så rikt begåfvade länder 

ledo. Att utrota detta stora onda, felades 

icke god villja; likväl kunde icke ett 

ondt, som småningom uppstått,ien hast af* 

hjelpas. Till att förekomma agiotering, blef»» 

voiJuli år 1816 alla vexlares bodar tillslutna, 

ochiAugusti 10,000,000 floriner 

inlöst pappersmynt ofFentligen uppbrändaé 

Vid slutet af derpå följande månad valde ut-

431 

skottet tolf sakkunniga män, som skulle 

uppgöra utkast till ett banco -reglemente; 

och den 24. October utkom ett financepatent, 

som gick derpå ut, att gifva reglorna 

för påppersmyntets indragande en större 

utsträckning och förbättra statens fordringsegares 

tillstånd. Den förordning, som 

häröfver utkom, berodde af ett frivilligt 

lån, hvartill bidragen till en del skulle ske 

genom förrentbara statspapper, till en deli 

löpanda pappersmynt. Ianseende till den 

stora mängden af pappersmynt upphörde 

imellertid icke cursen att lika som förut 

beständigt vackla mellan stigande och fall. 

Dettafortfor hela år 1817.IMars de£nästföljande 

året utkom en ny förordning.1stället 

för den förra finance-ministern, Grefve von 

Wallis,inträdde nu Grefve Sauranidennaministere. 

Den gamla förrentbara statsskulden, 

hvars interessen år 1811 blifvit nedsatta, 

skulle genom hans föranstaltandeåter sättas 

på den fot, att de fordringsegande åter Hugo 

uppbärade ursprungligt utlofvade interessena; 

afsigten med detta steg var, att så 

verka på en femtionde del af den gamla statsskulden, 

att hälften deraf återfick sina rentor, 

men den andra delen inlöstes och utplånades. 

Inveckladeanordningar af dettaslag 

kunna väl ganska rigtigt beräknas;men följden 

deraf blir alltid bristfällig, genom allt 

hvad som mellankommer och förändrar 

sjalfva^ anordningen. Verksammare kunde 

det lån blifva, som Österrike öppnadei

432 

fremmande länder på 53 millioner gyllen. 

De banquierer, som iLondon, Amsterdam 

Frankfurt och Wien befattade sig med detta 

lån, erhölloför denna summa, somiterminer 

skulle betaläs, 50 millioner obligationer 

af lånet under den 29 October 1816, 

med 5 procent efter ett pris af 70, alltså 

nära 7 procent. Att cursen genast började 

vackla, blef den första naturliga följden af 

denna nya financeoperation. 

År 1817 erhöllo de förenade konungarikena 

Gallicien och Lodomirien ständer, 

enligt Österrikes eget mönster, och 

hvarigenom de blefvo af ringa betydenhet. 

Dessa ständer delades i fyra klasser, 

nämligen prelater, baroner, riddare 

och städernas eller borgerskapets deputerade. 

För att göradem deras kall desto 

angenämare, skänkte Kejsaren dem löner, 

enligt den proportion, att en baron 

erhöll 2000 gyllen eller 1000 riksdaler, 

en prelat 1000 gyllen eller 500 riksdaler, 

en deputerad af borgerskapet 700 gyllen 

eller 550 riksdaler. Få sådant sätt lättades 

nu visserligen allt för styrelsen. 

Italien rådde missnöje. Likväl yttrade 

sig detta merihemlighet, än ioffentliga 

utbrott. Carbonaris parti var ännu 

beständigt ganska talrikt. Italiens sjelfständighet 

och prestväldets afskaffande utgjorde 

detta partis väl bekanta afsigter, som 

ikyrkostaten hade sina aldra flesta anhän-

433 

gare. Ar 1817 blef ett tillåmnadt uppror 

afböjdt genom gouverneurens vaksamhet 

uti Macerata. Denna iMarkerna 

belägna hufvudstad skulle, enligt berättelsen, 

den 24 Juni öfverfallas och läggasiaska, 

och derpå alla fiender till Italiens sjelfständighet 

efter hand dödas. Underrättad 

derom, förstärkte Rembrini, Maceratas gouverneur, 

stadens garnison. När nu de upproriska 

vid bestämd tid infunno sig, blefvo 

de till en del skingrade och till en del 

gripna; likväl räddade sig tvänne hufvudmän 

öfver Livorno till America. IPiom, 

fortfor man oaflåtligt att efterspana dessa 

Carbonaris sammansvärjningar, och de upptäckter, 

man tid efter annan gjorde, voroi 

sanning icke obetydliga. De brottsliga fördes 

vanligtvis till Engelsburg, der process 

mot dem anställdes af inquisitionen. Imellertid 

var intet så fördelaktigt för Carbonari, 

som Italiens sönderstyckandeiså många af 

hvarandra oberoende stater, af hvilka hvar 

och en följde sitt eget serskildta interesse: 

den säkerhet och det skydd,den ena vägrade, 

gafs åter af den andra; och, likasom 

hos Tyskarne enhets-ideen aldrig vill utdö, 

så befinna sig äfven Italienarneialldeles 

samma belägenhet. Idet Lombardiskt- 

Venetianska konungariket hade Grefve de 

Saurau, som kejserlig ståthållare, allt intill 

Buchhoh, VII. 28.

434 

år 18 18 kämpat mot Carbonari och deras 

nyhetsanda, då han lemnade sitt rum åt 

Ärchehertigen Rainer, som iApril 1818 

med sin hoLtat öfver Tyrolen och Verona 

btgaf sig till Mailand, der han tog sitt residence. 

Ärchehertiginnan Leopoldmas förmälning 

med Kronprinsen af Portugal och Brasilien 

medförde en handelstractat med Brasilien, 

som lofvade att öka värdet af Österrikes 

kustbesittningar. En formlig beskickning 

affardades till Rio Janeiro, och dess 

chef var Grefve von Eltz; lärda och konstnärer 

åtföljde denna beskickning. 

Österrike hade stor möda att med Konungen 

af Spanien komma iett förhållande, 

hvarigenom alla anledningar till tvedrägt 

biefve skingrade. Enligt 101 artikeln i 

Wiener-congressens generalset, skulle Infantinnan 

Marie Louise, f. d. Drottning af 

Hetrurien, för sig och sina efterkommande 

erhålla furstendömet Lucca, samt en af Österrikiska 

Kejsaren och Storhertigeo af Toscana 

gemensamt gifven renta af 500,000 

gyllen. Icke nöjd med denna anordning 

ochisynnerhet med 99.de artikelnidenna 

generalact, enligt hvilken Napoleon Bonapartes 

andra gemål Ärchehertiginnan Marie 

Louise skulle träda ibesittning af hertigdömena 

Panna, Piacenza och Guastaila, vägrade 

Ferdinand VII Wiener congressen sia 

underskrift. Ianledning deraf kom f. d.

435 

Drottningen af Hetrurien icke en gångi 

besittning af det lilla furstendömet Lucca, 

hvarpå hon likväl fått anvisning. Den 

strid, som härigenom uppstått mellan Österrike 

och Spanien, blef likväl slutligen 

bilaggd genom en convention,som iParis 

afslutades mellan Österrikiska, Rysska, Engelska, 

Preussiska, Franska -och Spanska hofven, 

hvarigenom det blef faststäldt, att Ärchehertiginnan 

Marie Louises efterkommande 

skulle afstå sina anspråk till förmon 

för fi d. Drottningen af Hetrurien. Härigenom 

förlorade således Napoleon Bonapartes 

son sin arfsrätt till hertigdömena Parina 

och Piacenza, och enligt denna Convention 

skulle nämnde hertigdömen,efter f. d. 

Kejsarinnans af Frankrike frånfälle, afträdaa 

till f. d. Drottningen af Hetrurien och dess 

directa och manliga efterkommanden, likväl 

med undantag af de districter,som blifvit 

till Österrike öfverlåtna vid venstra Postranden, 

samt med det villkor,att Österrike 

skulle ega rättighet att hålla garnisoni 

den Vigtiga fästningen Piacenza. Ibrist på 

manliga arftagare skulle Österrikes och Sardiniens 

reversibilitetsrätt på Panna och 

Piacenza inträdaisin fulla kraft; imellertid 

skulle f. d. Drottningen af Hetrurien 

sättas ibesittning af Luoca, och hennes son 

redaniförhand bära titel af Hertigaf Panna 

och Piacenza, under det att f. d. kKej- 

Sarinnans af Frankrike son förlorade den-

436 

samma. På detta sätt vanns Konungen af 

Spanien för Wiener- congressens generalact. 

Ärchehertiginnan Marie Louise blef 

således för sin lifstid ibesittning af heitigdömena 

Panna och Piacenza, ocb åt Kejsaren 

af Österrike öfverlemnadas alt tänka 

på dess dottersons framtida försörjande. 

Denne blef år 1818 utnämnd till Hertig af 

Mödling, och hans titel utsmyckad med 

namnen på de gods, som Johan Gaston, sista 

storhertigen af Toscana, utaf huset Medici, 

genom sin gemål, en princessa af huset 

Sachsen-Lauenburg, hade egtiBöhmen. 

Dessa gods hade, efter storhertigdömet Toscanas 

eröfring, tillfallit kejserliga Österrikiska 

huset. Vid mer än ett tillfälle visade 

Kejsaren det Ulligaste deltagande för den 

unga prinsens öde, som blifvit ett ofFer för 

en icke beräknad hvälfning, och som, skild 

från sina föräldrar, uppvexte utan alla anspråk. 

En .lika godhet bevisade FransIden 

del af Bonapartiska huset, som nedsatt sig 

ihans stater, och hvarmed f. d. Konungen 

af Westphalen, Hieronymus Bonaparte, 

genom sitt bosättandeiGrätz, äfven förenade 

sig, sedan han en kort tid uppehållit 

sigi konungariket Wurtemberg. Under 

det Napoleon Bonaparte lefde som fånge 

på ön St. Helena, vistades dess moder jemte 

Princessan Borghese, Fursten af Canino 

(Lucien Bonaparte) och f. d. Konungen af

437 

HollandiRom; Murats och Bacciochis enhor 

jemte Hieronymus BonaparteiÖsterrike, 

samt Joseph Napoleon, f. d. Konung 

förstiNeapel och sedaniSpanien,ide Americanska 

Fristaterna. P£ sådant sätt hade 

ödet kringkastat denna, en tid så vigtiga, 

familj» 

Italiens större ochminre Stater. 

SedanParis åter blifvit eröfradtår 1814» 

och efter Konung Murats fördrifvande från 

Nedre Italien år 1815» försänkte sig åter 

allt på den Italienska halfönidet tillstånd, 

som Napoleon Bonapartes segrar aldra först 

hade rubbat. 

Stater, sådana som Panna och Modena, 

kunnablott betraktas somförläningar,hvilka 

bortgifvas af Lomhardisk-Venetianska kronan. 

Iett minre beroende a£ Österrikiska 

huset står Storhertigen af Toscana; likväl 

är dess område icke stort nog, föratt medgifva 

en fri politik och oberoende beslut, 

hvarigenom han skulle kunna skilja sina 

fördelar från Österrikiska väldets. Detlilla 

furstendömet Lucca kommer svårligen i 

fråga* — tJtur stånd att sjelf ordna sig 

och att genom denna ordning beskydda sig,

438 

har Kyrkostaten en blott på gunst och nåd 

grundad existens, hvarunder den år från 

år allt mer upplöser sig. Konungariket 

Neapel, på ena sidan beroende af Österrike, 

och på den andra, genom Malta, Corfu 

och det Adriatiska hafvets öar, af Storbrittannien,eger 

likaledes ingen egen och fri 

verksamhet, och dess samband med Spanien 

och Frankrike blir utan all verkan, så länge 

det förra ännu måste kämpa med sina Americanska 

besittningar,och det sednare är nödsakadt 

att rigta sina blickar mot östern. Piemont 

befinnes äfven i samma af Österrike 

beroende belägenhet, sedan Alessandria blifvit 

en Österrikisk fästning. Med ett ord: 

Italien lyder till hela sin utsträckningunder 

Österrikes spira:och,ehuru det icke låter neka 

sig, att det derigenom vunnitiinrelugn, 

så kan man å andra sidan icke misskänna, 

att, genom denna halfössönderstyckande,alla 

dess invånares frihet gått förlorad, och 

att dessa nu mer knappt äro något mer än 

några gynnade familjers arfvedel». 

Ettfolki dennastäliningupphör atthafva 

en historia; ty blott denationer hafva en sådan, 

hvilkas krafter fritt och obehindradt 

kunna utveckla sig. Hvad somisynnerhet 

bidrog att inskränka de serskildta Italienska 

folkens historia till blott deras regenters, 

var den omständighet, att deras regeringssätt 

åter blef fullkomligt monarchiskt. Ty 

med en öfveralltlika beslutsamhet förkasta-

439 

de äfven Italiens furstar ideen om en folkets 

representation, antingen derföre, att de 

fruktade att, genom den stora lifligheten hos 

Italienaren, införandet af en motverkande 

kraft skulle blifva alltför farligt, eller emedan 

man var katholska kyrkan detta skyldig, 

hvars anspråk på medregentskap icke kunde 

förlikas med fria former och offentlighet. 

Konungen af de båda Sicilierna — eller 

Ferdinand IV,isitt 69 år — r- gick ännu 

ett. steg längre. Ty, då han, under Österrikiska 

troppames skydd, äfven gaf Konungariket 

Neapels lagskipning en annan rigtning, 

afskaflade han tillika de edsvurna domstolarne, 

jemte det offentliga förfarandet: 

former, hvilka genom Fransmännen i, delta 

rike blifvit införda. 

Vid slutet af år 1816 kungjorde denne 

Konung, som nu kallar sig Ferdinand 

I, med Guds Nåde Konung af de båda Sicilierna, 

Jerusalem o. s. v., en grundlag, 

hvaruti med få förändringar den lag åter 

blef förnyad, som Carl 111, den 15 October 

1759, utfärdat iNeapel. Enligt denna 

act skulle thronföljden föiblifva sådan, som 

den tillförene varit. Den fastställde äfvenväl, 

att ett Allmänt Cancellie för konungariket 

Båda Sicilierna skulle inrättas 

iNeapel, och att en minister-canceller deri 

skulle föra prassidium. För att ännu mer 

öka denna ministers rnagtblef anordnadt, att 

han tillika skulle vara föreståndare för det

440 

högsta cancellierådet, ett coliegium, som 

ställdes vid sidan af det allmänna caneelliet. 

Genom en annan organisk lag blef Siciliens 

styrelse helt och hållet skild från 

det egentliga Neapels, och derjemte faststäldt, 

att alla Siciliens ämbeten skulle tillsättas 

med Sicilianare, och ön hafva sin egen 

ståthållare. Sina söner och barnabarn 

tilldelade Ferdinand äfven nya titlar: den 

förstföddesonen, Don Francisco, blef Hertig 

af Calabrien, och dess äldsta son erhöll 

titeln,Hertig af Nolo, de andra åter betitlades 

Fursten af Capua, Grefven af Syracusa 

och Grefven af Lecce. Konungens andra 

son erhölltiteln Furste af Salerno. Af Franska 

inrättningar fick blott feodal-rättens afskafFande 

ega bestånd; och detta sträckte sig 

äfven till ön Sicilien. 

IJuli år 1817 lemnade Österrikiska armeen, 

under Fältmarskalk-lieutenanten Walxnoden-Gimborns 

befäl, konungariket Neapel. 

Ordningen var idetta rike återställd, 

och man hade således ingen anledning 

att längre qvarblifva. Imellertid hade,med 

inbegripande af krigscontributionerna, en 

summa af 7 millioner francs hopat sig såsom 

en Neapels skuld till Österrike, och 

hvilken, från den dag Österrikiska tropparne 

afmarcherade, skulleimånadtliga terminer 

afbetalas med 240,000 francs. 

Vid början af år 1818 upprättades ett 

concorcUt mellan Pifvenôeh Konungen af

441 

Båda Sicilierna,ihvilket en skilnad uppställdes 

mellan staten och kyrkan, och 

hvarigenom påfliga regeringens inflytande pa 

det så kallade verldsliga riket å nyo blef 

bekräftadt och fortsatt. Detta cöncordat 

fastställdes den 16 Februari, och dess väaendtligaste 

föreskrifter voro följande: Konungen 

utnämner biskopsstiftens biskopar, 

likväl på det sätt, att påfvens bekräftelse 

erfordras; Biskoparne svära Konungen trohetsed; 

men alla andliga inom det Neapolitanska 

riket kunna appellera till Romerska 

stolen; Påfven förbehåller sig årliga 

rentor af några biskopsdömen, somiriket 

skola inrättas, och skola dessa rentor stiga 

till ett årligt belopp af 12,006 ducater, 

hvilka af honom kunna användas till Kyrkostatens 

och dess invånares förmon; kyrkan 

eger rättighet att förvärfvanya biskopsstift; 

de under Franska herraväldets tid för* 

yttrade kyrkans egendomar blifva väl bekräftade 

såsom tillhöriga sina köpare;likväl 

skola klostren, så vidt möjligt är, återställas, 

för att kunna bidraga till ungdomens 

undervisning; intet biskopsstift kan 

hafva en ringare inkomst än 5000 ducater 

i jordens afkastning; påfven gifver biskoparne 

rättighet att vid ledigheter tillsätta 

församlingames pastorer; den katholska 

religionen är den endaikonungariket 

Båda Sicilierna o. s. v. Man ser äfven

442 

af detta cöncordat,huru mycket påfvens öfverherrskap 

blef vidmagthållet. 

Knappt hade Österrikiska tropparne 

lemnat Neapel, förrän den gamla osäkerheten 

på .landsvägarne åter inställde sig; 

och den tog inom kort tid till den grad 

öfverhand, att en serskild. comité måste 

nedsättas, för att upprätta en förteckningöf-* 

ver alla de banditer, som genoms-tröfvade 

landet. Från detta ögonblick var hvar och 

en fogelfri, som, utan grundade föreställningar 

och invändningar af nåôn vän eller 

gynnare, kom att uppföras på denna lista; 

men ännu sämre var det, att en belöningaf 

100 ducater utsattes fören röfvaresdödande, 

och 200 för en bandit-anförares. Genom så 

hedniska medel sökteen regering,som gifvit 

den katholska kyrkan de största offer, att 

befordra sin nations sedlighet. IPalermo 

blef, mot slutet af år 1817, ett band af 14 

personer afrättadt: man kallade dem förbrytare 

mot majestätet, och, för att göra 

fasan så mycket förfärligare, släpade man 

anföraren för detta band, bunden vid en 

hästsvans, till afrättsplatsen. Detta allt för». 

ökade likväl hvarken säkerheteni konungariket 

Neapel eller iKyrkostaten. Ibada 

dessa länder kunde man icke resa utan 

stark bevakning, så frarnt man icke ville 

blifva plundrad. Till och med Konungen 

af Neapel vågade sjelf blott med detta villkor 

begifva sig på en resa, då han hösten

* 

443 

år 1818 Hade beslutat att göra sin broder 

Carl IV, Konungen af Spanien, ett besöki 

Rom. Han dröjde der från den 23 Öctober 

tili den 5 November och återvände 

derpå, åtföljd af sin broder, till Neapel. 

Jcke långt derefter dog Drottningen af SpanieniRom, 

och Carl IV hade knappt på 

återresan från Neapel till Rom fått underrättelsen 

om sin gemåls aflidande, förrän 

han också sjuknade och äfven afled kort 

efter sin ankomst till Rom. 

Det lönar svårligen mödan, att här med 

någon utförlighet framställa det elände, som 

herrskade i Kyrkostaten. Blott ett enda 

drag villja vi icke neka oss att anföra.Påfliga 

regeringen, som icke drog ibetänkande 

att afsluta verkliga fördrag med 

röfvareband, hade försummat denna försigtighet 

med ett sådant, i hvars spets 

en capten de Cesaris stod under som* 

inaren år 1818- Följden deraf blef den, att 

denne röfvare-anförare vågade sigigrannskapet 

af Rom och der föröfvade den ena 

gräsligheten efter den andra. De påfliga 

soldaterna, som skulle bekämpa detta band, 

skingrade sig på det aldra fegaste sätt, och 

för påfven blef icke något annat öfrigt,än 

att äfven idetta afseende foga sig efter ödets 

skickelse. Trots Carbonaris förföljande 

och trots de dödsdomar, som förkunnades 

öfver denna politiska sects medlemmar, 

hörde man likväl alla förnuftigas rost be- 

/

444 

kräfta den satsen, att de tider nu voro förbi, 

då det andliga öfverväldet hade något 

inflytande på folkets sinnen, och att Kyrkostaten 

äfven behoide en regering, hvars 

anseende egde förmåga att göra sig åt~ 

lyddt. 

Med förbigående af hvad som tilldrog 

sig vid de små Italienska staternas hof, göra 

vi blott den anmärkning, att Konungen 

af Sardinien derigenom bibehöll lugnet inom 

sina stater, att han förklarade domainernas 

försäljning, som under Franska 

öfverväldet egt rum, för gilltig och anslog 

dem bland sina undersäter, som, efter 

förlusten af sin egendom, utvandrat,en årlig 

renta af 400»000 lires. Iandra afseenden 

blef denne Konung de fördomar trogen,hvilka 

för honom framställde katholska kyrkan 

såsom den der ensamt kunde bibehålla lugnet 

och befordra samhällets välgång; ty» 

sedan han till sina stater återkallat Jesuiterna, 

anviste han dem en årlig pension af 

10,000 francs, som skulle utgöras af det 

andliga ekonomatet. 

**~i '-*at-&£&fäfä___v»*jzm

SCHWEIZ. 

445 

Schweiz måste här äfven ihågkommas, 

ehuru den roll, det spelar iEuropas närvarande 

system, måste vara högst obetydlig. 

Schweizerförbundetunderstöddeden sista 

striden mot Napoleon Bonaparte, år 

3815, med en armee af icke minre än 

56,624 man. Detta var en följd af den ädelmodiga 

behandling, Sc.bweiz hade erfarit 

på congressen i Wien. Med ringa 

förändringar blef; den gamla författningen 

sedan åter antagen; och enligt Wienska 

congressens beslut består Schweiz för det 

närvarande af 22 republiker eller cantoner, 

som, oaktadt all olikhet iområde och befolkning, 

alla äro lika fria och oberoende 

af hvarandra. Till och med dessa cantoners 

serskiida statsförfattningar äro en borgen 

för deras frihet och oberoende, emedan 

deiUri, Schwyz,Untei walden, Zug och 

Glarus äro demokratiska, och ide öfriga 

cantonerna en blandning af aristokratie och 

demokratie. Landtdagen, eller nationalförsamlingen, 

hålles vexelvis iZiirich, Bern 

och Lucernunder cantondirecteurenspraesidium, 

som försammankomst-tiden bär namn af 

Schweiziska förbundetsLandtamman, Schweiz

446 

har icke återbekommit allt, hvad det fordom 

räknade till sitt område; likväl är dess 

gebiet till och med förstoradt. Muhlhausen, 

som innesiutes af Elsass, har stadnat under 

Frankrike; deremot har Konungen af Frankrike 

till cantonen Genf afträdt orteriiandet 

Gex, för att sätta denna Cantonigemenskap 

med cantonen Vaud. Till samma Canton 

har äfven Konungen af Sardinien afträdt 

staden Carouge och några byar på Genfersjöns 

och Rhones venstra stränder. Frickdalen 

jemte de små städerna LaufFenburg 

och Rheinfelden, som Voro Österrikiska Kejsarens 

besittningar, hafva blifvit förenade 

med cantonenAargau. En likautvidgning har 

äfven cantonen Bern erhållit genom fttrstendömet 

Ponenten,samt cantonen Basel genom 

biskopsdömet af samma namn. Graubundten 

har erhållit baroniet Razun, som ditintills 

hade gifvit Kejsaren af Österrike én röst 

vid cantonens sammankomster. Genom Neufchatel 

har Konungen af Preussen ingåtti 

Schweiziska förbundet,ochgenomHiiningens 

förstörandehar Schweizarnes frihet iafseende 

på Frankrike ganska mycket vunnit. 

Der statsangelägenheterna fördelasmellan 

en mängd små republiker, hvilka äro 

förenade genom ett förbund och tyglade af 

vida mägtigare grannars inflytande, der kan 

ganska litet tilldraga sig, som är värdt att 

anföras. Likväl villja vi icke lemna obemärkt, 

att cantonen Freiburg,då den år 1816 

*

447 

gaf sig en ny sakernas ordning,i sin statsförfattning 

upptog ett tribunal af sju censorer 

under benämningen Secrets eller Hemliga, 

hvilka personer förklarades för oangripliga,under 

det derasämbete eger den bestämmelsen, 

att hafva uppsigt öfver lagames 

vidmagthållande och sedernas renhet. 

Ansedde såsom statens högstaÖfverhet,blefvo 

dessa censorer till och med berättigade att 

ställa regeringens ledamöter till rätta, gifva 

dem varningar och afgöraöfver medlemmemesidet 

höga rådet skicklighet attkomma 

under omröstning.Samma cantonåterkallade 

äfven till sig Jesuiterna,utan att därvid 

gifva akt på sina protestantiska medcantoners 

varning. At Ignatii lärjungar återgafs 

St. Michaeis coliegiumiStaden Freiburg, 

på det de, som urkunden deröfver uttrycker 

sig,der måtte kunna förasitt religiösa 

lif samt leda ungdomens uppfostran och undervisning 

efter en af regeringen förelaggd 

plan. På sådant sätt uppenbarade sig äfven 

i Schweiz samma motsägelse, som vi 

sett råda ide öfriga Europeiska staterna; 

en anda, som, då inan lungt reflecterar öfver 

den, visserligen är mer nyttig än skadlig 

för mensklighetens utveckling, emedan 

blott det erhåller en varakig form, som står 

under motsatta krafters inflytande, af hvilka 

den ena pådrifver, under det den andra 

hämmar. 

t

448 

CoNasESSENiAACHEN. 

Is:te artikelnafParisiska fredstractatenaf 

den 2i November 1815 hade blifvit faststäldts 

"att det militära besättandet af de befastade 

städerna Condé, Valenciennes, Bouchain, 

Cambray, le Quesnoi m. fl. till det högsta 

skulle fortfara i fem års tid, men att 

det äfven skulle taga sitt slut redan efter 

trenne års förlopp, så frarnt de förbundna 

monarcherna, iöfverensstämmelse 

med Konungen af Frankrike, enhälligt funno 

sådant öfverensstämmande med deras 

iabördes interessen samt lugnets och ordningens 

återställandeinom Frankrike;hvarigenom 

anledningarne till detta steg kunde 

anses häfda." 

På denna grund kunde Frankrike hoppas, 

att efter de trenne första årens förlopp 

blifva befriadt från den börda, som 

genom besättningshären tryckte det. Huru 

redan år 1816 en förminskningidenna bevakningerhölls,har 

förutblifvit sagdt. Frankrike 

upphörde icke heller sedan attunderhandla 

om de öfriga troppames återtågande; 

hufvudsakligast för att återbekomma en frihet, 

hvars förlust blef så mycket smärtfultare,"som 

den var förenad med högkornsten 

af ett icke länge sedan utöfvadt herra- 

i 

. 

\ t 

i

449 

välde. FÖr de förbundna monarcherna gafs 

det blott ett enda villkor, nämligen: huru 

vida de Franska partiernas tillstånd 

medgåfve skydd och säkerhet för hvad 

Frankrikes regering Önskade att kunna bibehålla-- 

Förvånande måste det blifva för 

dem, att royalisternas parti,iden rakaste 

motsättning mot Konungen och hans ministrar, 

redan under loppet af sommaren år 

1818 uppkallade hela sin vältalighet, för 

att visa, huru Frankrikes utrymmande vore 

högst farligt, så väl för konungahuset som 

för Europas lugn; men en sådan framställning 

kunde blott betraktas som en öfverdrift, 

hvilken under alla omständigheter 

tillkommer partiandan, Var det för öfrigt 

farligt alt uppfylla Franska regeringens önskan, 

så var det icke heller minre farligt 

att lemna den ouppfylld; ty, om Frankrike 

en gång beslutat att återvinna sin sje-lfständighet, 

så voro de 120,000 man, som 

höllo deras fästningar besatta, ett alltför 

svagt hinder. Dertill kom äfven, att Europas 

hufvudmagter, så länge de hitintills varande 

förhållandena med Frankrike fortforo, 

på sätt och vis hade bundit sina egna 

händer, och att den Europeiska politiken, 

genom Frankrikes alltför sorgfälliga bevakning, 

erhöllen charakter,hvarunder den 

måste misshaga till och med sig sjelf. 

Bmhhoh, Vlh *9-

450 

Man kan således antaga, att Frankrikes 

utrymmande var beslutadt, förrän det någonsin 

blef ett föremål för gemensamma öfverläggningar. 

Imellertid kunde ickedetta 

utrymmande, efter allt hvad som år 1815 

föregått, ske förutan en högtidlig förklaring; 

och, för att gifva en sådan, beslöto 

de förbundna monarcherna, att den 1October 

1818 sammanträdaiAachen. Då den 

utsatta tiden nalkades, förklarade hofveni 

Petersburg, Wien och Berlin, att, som congressen 

i Aachen blott skulle komma att 

sysselsätta sig med den frågan: om Frankrikes 

besättande ännu vore af nödenfördess 

lugn, så kunde icke diplomatiska agenter 

med andra uppdrag vid denna congress e 

mottagas. Denna förklaring var visserligen 

stridande mot flera cabinetters väntan, 

som uti congresseni Aachen hade förmodat 

en fortsättning af Wienska congressen; 

imellertid stod intet att invända mot 

en så inskränkt bestämmelse, och äfven 

Spanien visste att foga 'sig efter de förbundna 

magternas förordnande, ehuru mycket 

denna magt också måtte hafva önskat, 

att dess stridigheter med Portugal och dess 

farliga förhållandentill America hade kommitiöfvervägande. 

Rysslands Kejsare inträfFade iBerlin 

den 17 September, der han på det mest 

lysande sätt mottogs, men blott dröjde några 

få dagar; beledsagad af lin Generaladju»

451 

tant, Furst Wolkonsky, samt generallieuténanterna 

CzernitschefF och MenzikofF,tvänne 

öfverstar och tvänne läkare, begaf han 

sig öfver Weimar och Stuttgard till Aachen. 

Kejsaren af Österrike anträdde sin resa den 

19 September; honom beledsagade Öfverste 

Kammarherren Grefve Wrbna och Generalerna 

Duca och Kutschera; men han tog icke 

sin väg öfver Frankfurt am Main, utan 

öfver Niirnberg, Essenbach, Hanau, Wilhelmsbad 

(der han besökte kurfursten af 

Hessen), Oppenheim och Mainz, hvarifrån 

han på Rhen begaf sig till Bonn. Först 

den 21 begaf sig Konungen af Preussen till 

Aachen; imellertid ankom han ditiså god 

tid, att han kunde emottaga sina högagäster, 

hvilka ankommo d. 28 om eftermiddagen, 

nämligen Österrikiska Kejsaren klockan fem, 

och den Rysska några timmar sednare. 

De förbundna magternas ministrar voro 

till det mesta redan förut ankomna; de 

mest utmärkta bland dessa voro: Furst 

Metternich, Furst Hardenberg, Grefve Nes-selrode, 

Lord Castlereagh och Hertigen af 

Richelieu. Én bland hufvudpersonerna vid 

denna congress var Hertigen af Wellington. 

Honom bevilljades den högsta rangen efter 

monarcherna; och såsom den man, hvilken 

genom Europas förtroende hade blifvit utnämnd 

till generalissimus öfver occupationsarméen, 

erhöll hanilikhet med regerande 

furstar en hedersvakt af 30 man med en of*

452 

Boer. Ministrame vore beledsagade af flera 

andra personer af rang, som här icke 

serskildt kunna uppräknas, emedan detblott 

skulle blifva tröttande. 

Aachen,denna Carl denStoreskäraste vistelseort, 

var nästan under trenne helamånaders 

tid en samlingsplats för allt stort, 

lysande och skönt. Hit hade konstnärer af 

alla slag tillströmmat, för att muntra monsrchernas 

och deras ministrars lediga stunder; 

här sågos skådespelare, virtuoser,sångare, 

målare, ja till och med boxare, som 

öFverkommit från England, till att här försöka 

sin lycka. Med hvarje dag ökade sig 

det ögon och öron förtjusande; ochidet 

brokiga hvirnlet af dem, som täflade om 

ynnest eller penningar, urskilde manisynnerhet 

de banquierer, som voro färdige au 

genom sina penningförskotter jemna de sista 

anledningarne till tvister mellan monarcherna: 

en Bäring från London, en Parish 

från Antwerpen, en Mappes från Mainz,en 

Rothschild, Goutard och Bethmann frän 

Frankfurt am Main. 

Congressens första dagar förflötounder 

ömsesidiga besök och utvexlingen af erhållna 

fullmagter. Då Hertigen af Richelieu 

tillspordes öfver partiernas tillstånd inom 

Frankrike, gaf han deröfver de mest tillfredsställande 

upplysningar. Enligt hans 

påstående kunde Franska ministeren vara 

försäkrad om den deputarade kammarens bi-

453 

fall: af royalisterna vore lika litet något 

att befara som af det demokratiska partiet; 

de flesta bland Frankrikes invånare önskade 

lugn, och regeringens anseende vore för 

hvarje dagisitt stigande. Den första conferencen 

hölls den 30 September hos 

Furst Hardenberg; den andra egde rum den 

2 October. Efter hvarje sammankomst blef 

resultatet de förbundna monarcherna förelagdt; 

och på detta sätt kom man ganska 

snart till rätta med en öfverenskommelse, 

hvarigenom Frankrikes utrymmande af dess 

occupationsarmée blef faststäldt. Redan den 

9 October blef öfverenskommelseniafseende 

på uppbrottet undertecknad af ministrame; 

och redan den 10 var den bekräftad 

af deiAachen befintliga monarcherna. 

Genom Lord Wellingtons bemedling efterskänkte 

man Frankrike ganska mycket af 

de fordringar, man allt intill år 1818 hade 

oaflåtligen gjort. Den fumma af 280 millioner,hvarom 

man redanförutöfvérenskommit, 

blef nedsatt till 265 millioner; och Frankrike 

förband sig, att på det sätt utbetala 

dessa 265 millioner, att 165 millioner inom 

nio månader skulle utbetalasivexlar pä 

handelshusen Hope och Bäring, och de återstående 

100 millionerna afbördas genom 

rente-inscriptioner på den offentliga statsskuldens 

stora bok *). Grefve Caraman 

*) Af denna contribution skulle Ryssland och 

Storbritannien hvardera erhålla 48 millioner,Ö-

454 

förde den glada nyheten, om den på så fördelaktiga 

villkor grundade utrymningen af 

Franska området, till Paris, der den träffade 

öfverenskommelsen genast undertecknades 

af Ludvig XVIII. 

Conventionens articlar voro: i) De 

troppar, som utgjort occupationsarméen, skola 

före den 30 November eller, om möjligt 

är, redandessförinnanhafva lemnat Frankrikes 

område; e) de fästningar och casteller, 

som af dessa troppar varit innehafda, blifva 

idet stånd åt Hans Aldra Christligaste Majestäts 

commissarier öfverlemnade, hvari de 

vid besittningstagandet sig befunno, och det 

enligt den g:åe artikelniden öfver detta ämne 

år 1815 afslutade conventionen. 3)Iall 

händelse måste den summa, som blifvit bestämd 

till occapationsarméens besoldning, 

utrustning och beklädning, såsom det sedan 

den 1 December 1817 

skett, betalas till den 

30 November; 4) då alla räkningar mellan 

Frankrike och de förbundna magterna måste 

regleras och afslutas, så är den summa, 

som Frankrike har att betala till fullständigt 

uppfyllande af 4:de artikelnitractatenaf 

den 20 November 1815, definitivt bestämd 

till 265 millioner francs; 5) af denna summa 

skola 100 millionerieffectivt värde betalas 

genom rente-inscriptioner på den Franska 

»terrike och Preusséu hvardera 4°- Nederländerna 

22, Baiern 10, och det öfrigaskulle földelas 

melian Tysklands smärre furstar.

455 

statsskuldens stora bok och beräknas efter 

den cours, som gällde den 20 October 1818; 

6) De öfriga 165 millioner skolai 9 fördelningar, 

månad för månad, från nästkommande 

6 Januari räknadt,medelst vexlar på 

Husen Hope et compagnie och Bäring bröderet 

compagnie, utbetalas samt dessa vexlar 

så väl som de ofvannämndarente-inscriptionerna 

af kongliga Franska skattkammaren 

öfverlemnastilldeÖsterrikiska, Storbrittanniska, 

Preussiska och Rysska hofvens commissarier 

vid samma tid, som Frankrike fullkomligt 

utrymmes af dessa magters troppar. 

Genom sjunde artikeln blef det bestämdt, 

att samma commissarier skulle till 

Franska skattkammaren återgifva sex ännu 

icke betalade förakrifningar så val som inscriptionen 

af 7 millioner rentor, hvilka till 

följe af i:sta artikelnien föregående convention 

hade blifvit gifna. 

Man kallade detta fördrag Aachenska 

congressens slutsten; huru vida detta verkligen 

så var, skall längre fram visa sig. 

De dagar, som förflötounderratificationernas 

afvaktande, egnades åt militära skådespel 

och andra lustbarheten Den 18 October 

hade för 70 år sedan Aachen gifvit 

det oroade Europa freden. Ar 1818 firades 

här denna dag af de förbundna magterna, 

såsom årsdagen af slaget vid Leipzig. Denna 

högtidlighet var enkel; ty en dag, somi 

historien utmärkes genomblodiga drag,kal-

456 

larmötttillallvarligabetraktelser. Mot kl.9 

f. m. varredan hela stadenirörelse. Konungen 

af Preussen afhemtade sina högagäster; 

åtföljde af Storfurstame Constantin och 

Michael, som befynno sig i Kejsar Alexanders 

suite, af Prins Carl, en Konung 

Fredrik Wilhelms son, samt af Hertigen 

af Wellington, slutligen äfven af 

ett talrikt generalitet och af fen stor 

suite, redo de trenne höga monarcherna, 

under folkets hurrarop, hela Konstgatan 

utföre, der tropparne voro uppställda, 

och läto sedan dessa defilera förbi sig. 

Efter förbitåget bildade tropparne på en 

närbelägen kulle en Öppen fyrkant,på hvars 

ena sida ett altare var uppfördt. På venstra 

sidan om detta uppträdde monarchernamed 

sin suite; och, med iakttagande af de vid 

en gudstjenst öfliga kyrkobruk, höll en 

prestett till dagens högtidlighetlämpadt tal, 

som slutade med förböner för de högamonarchernas 

välgång och uppfyllandet af deras 

ädla ändamål. Man säg derpå de förbundna 

gifva hvarandra handen och med 

synbar rörelse lemna den plats, som genom 

denna högtidlighet blifvit utmärkt. De återvände 

nu till staden, der en stor middagsmåltid 

gafsirådshusets kejsaresal. Mot 

slutet af denna måltid föreslog Konungen 

af Preussen en skål för denna heliga dag, 

hvaruti de båda andra monarcherna och alla 

närvarande äfvren instämde, och trumpe-*

457 

temas skaH förkunnade folket förbundets 

förnyande. 

Så snart, den 

af öfverenskommelsen med Frankrike blifvit 

utvexlade,uppdrogo de förbundna magterna 

åt hertigen af Wellington, att gifva 

occjupationsarméens generaler befallning om 

Franska gebiatets utrymmande. Wellington 

afslöt med Hertigen af Richelieu en 

serskild convention,iafseende på troppames 

marche, och begaf sig derpa sjelf till 

förbundshären, som han sammandrog vid 

Valenciennes. Här gaf han Kejsaren af 

Ryssland och Konungen af Preussen, som 

besökte detta läger den 23 

October, en an- 

blick af en stor militärisk manoeuvre. Occupationsarméen 

bestod af 58 batailloner 

och 62 escadroner med 166 canoner. Engelska 

armeen gjorde ett förstäldt återtåg 

till lägret vid Famars; men här utvecklade 

sig stora stridskrafter. Höjderna vid Famars 

blefvo, vid dundret af 160 grofva canoner,bestormade;och 

fiendens förföljandeända 

tall Valenciennes, genom 60 escadroner, 

slutade detta förfärligaskådespel. Wellington 

återvände derefter till Aachen. Men 

Kejsaren af Ryssland och Konungen af 

Preussen begåfvo sig från Valenciennes tili 

Paris, dels för att taga afaked af Ludvig 

XVIII, dels för att personligen bjuda honom 

att ingåidet förbund,de förnyat.Konungen 

af Frankrike vädrade icke att antaga

458 

det, och efter ett vistande af blott några 

få timmar återvände Alexander till Aachen, 

då Konungen af Preussen deremot dröjde 

i Paris till den 5 November. Detta besök 

besvarades genom Hertigens af Angouléme 

ankomst till Aachen, der han blott uppehöll 

sig en dag. 

Kejsaren af Österrike tog ingen del i 

alla dessa förströelser. Han sysselsatte 

sig med handtverksflitens betraktande 

i och och omkring Aachen. Ganska 

flitigt besökte han fabriker och manufacturer, 

for att underrätta sig om deras framstegide 

sista tiderna, och för att öka 

fullständigheten af sin kännedomidessa 

ämnen. Redan under de första dagarne af 

denna -monarchs vistande i Aachen, hade 

hanistadens domkyrka ett rörandeuppträde. 

Det var den 30 September, då han, 

beledsagad af KonungeniPreussen, besökte 

sina förfäders kröningsort. De båda monarcherna 

hade besett de stora och små re 

liquierna, Kejsarestolen, på hvilken Kejsar 

Carl den Store 186 år suttitigrafven, iklädd 

alla Kejserliga prydnader, och äfven 

tagit kyrkans öfriga märkvärdigheter i ögonsigte; 

och båda stodo på Carl den Stores 

graf försänktaidjupa betraktelser, då 

Herr Cardoll, domstiftets äldsta medlem, 

en högt bedagad gråhårsman med silfverhår, 

af sina ledare understödd,närmade sig 

monarchen. Med tårar iögonen omfam

459 

nade han monarchens knän och frågade 

honom: "Känner väl Eders Kejserliga Majestät 

ännu mig gamle man? Jag föreläste eder 

kröningseden, när jag förde regalierna 

till Frankfurt,- och samma nåd förlänade 

mig äfven den Gode Guden vid eder företrädare 

Leopolds kröning." Rörelsen qväfde 

nu den gråhåriges röst, som öfverlefvat 

ett olycksdigert tidhvarf. Kejsaren upplyfte 

honom nådigt och yttrade, att han 

ganska väl påminte sig honom, lat honom 

sätta sig och hade nu ett samtal med den 

gamle mannen, som vid afskedstagandet sade: 

"att han nu gerna ville nedstigaigrafven, 

sedan han sett Herrans smorda." Men 

vi återvända till congressens angelägenheter. 

Occupationsarméen hade redan företagit 

sin återmarche, och de förbundnamonarcherna 

voro färdige att företaga sin återresa 

till sina residencer, då vid första 

början af November det uppenbarade sig, 

att Frankrike, åtminstone icke på de öfverenskomna 

terminerna, kunde fullgörade,den 

9 October, ingångna förbindelserna.IParis 

hade ett plötsligt rentornasfallande inträffat, 

hvilket skulle blottställt banquiererna Bäring 

och Hope icke allenast för en pinsam 

förlägenhet, utan äfven för undergång, om 

de hade måst, inom de föreskrifna terminerna, 

inlösa de på dem af Franska skatt-

460 

kammaren dragna vexlar, äfvensom den 

summa af 100 millioner, som skulle betalas 

irente-förskrifningar. Detta de Franska 

rentornas fall tillskrefs den dubbla 

omständighet, att, under loppet af sommaren, 

Preussen, Ryssland och Österrike 

gjort betydande lån i England och 

Holland, och att banken i Paris, som 

ditintills disconterat vexlar på 90 dagar, 

genom ett ögonskenligt förminskande af 

sitt klingande mynt, blifvit nödsakadt 

att inskränka utgifvandet af sina sedlar, 

för att undgå den olägenhet, somiannat 

fall oundvikligen skulle hafva uppkommit. 

Med dessa orsaker kunde det välhafva 

sin fulla rigtighet; åtminstone talade det 

allmänna tänkesättet derför. Verkningarne 

deraf voro derföre icke minre oangenäma 

för dem, som slutat överenskommelsen af 

den 9 October. Denna verkan bestod nämligen 

deri, att de måste beqväma sig till 

tvänne förändringariöverenskommelserna, 

hvaraf den ena hade afseende på utvidgandet 

af betalningsterminerna från 9 månader 

till 18, den andra åter på dessa summors 

utbetalandei vexlar,dragna på utomFrankrike 

belägna platser. Den förstaeftergiften 

gaf denandrahanden,ochhitintills har vidare 

intet blifvit bekant om denna skulds liquiderande. 

Man hade trott sig vinna större 

säkerhet genom vexelhusens mellankomst; 

men plötsligen visade sig, att äfven denna 

säkerhet (var tillfälligheter underkastad

461 

När en redogörelse skulle gifvas öfver 

hvad vid congressen blifvit beslutadt, uppdrog 

man detta göromål åt en man, den 

der som protocollsförande hade ofvervarit 

conferencerna och för öfrigt sedan lång 

tid tillbaka varit känd för sin taient, 

att genom talesättet tvinga tankarne, 

nämligen Riddaren von Genz, hofråd i 

Kejsarens af Österrike tjenst. Herr von 

Genz rättfärdigade det honom lemnade förtroendet 

genom en declaration, hvaruti det 

säges: "De förbundna monarcherna erkänna, 

såsom grundlag för det mellan dem 

slutna förbund, det oföränderliga beslut,att 

aldrig, hvarken isina egna angelägenheter, 

eiler i sina förhållanden till andra 

magter, någonsin afvika från folkrättens 

strängaste fordringar, emedan det föralltid 

tryggade användandet af desssatsermåste tillskynda 

ett varaktigt fredstillstånd och är 

den enda säkra borgen för hvarje serskild 

stats sjelfständighet och för hela statsförbundets 

säkerhet." 

Bifogade voro tvänne noter:iden ena 

föreslogs Konungen af Frankrike, att ingåidet 

förnyade förbundet;iden andra 

gaf Hertigen af Richelieu den försäkran, 

att hans Konung med största beredvillighet 

emottagit de förbundna monarchernas 

inbjudning att förena sina råd och sitt bemödande 

med deras, till att fullfölja det oaflåtliga 

arbetet på ett så gagnande verk.

462 

Omkring medlat af November månad 

lemnade monarcherna Carl den Stores stad: 

Kejsaren af Österrike begaf sig öfver München 

tillbaka till Wien; Kejsaren af Ryssland 

besökte först sin syster, Kronprinsens 

afNederländerna gemål,iBriissel och begaf 

sig sedan, genom Rastatt, der Storhertigen 

af Baden befann sig sängliggande i sin ohjelpliga 

sjukdom, till Wien och derifrån 

till Petersburg; Konungen af Preussen återvände 

genast till Potsdam. Ministrame 

följde efter sina monarcher, 001. så slutades 

congresseniAachen.INederländerna talades 

vid denna tiden mycket om en sammansvärjning, 

hvilken skulle hafva haft det ändamål, 

att, genom en mot Kejsaren af Ryssland 

föröfvadvåldsamhet, föranledaNapoleons 

befrielse från dess fängelse på St. Helena. 

Huru som helst det nu dermed må 

hafva förhållit sig, så blef likväl saken förrådd, 

och intet hindrade mer Kejsaren af 

Ryssland att begifva sig till Briissel,så snart 

några få personer först blifvit arresterade.I 

Frankrike fingo snart sakerna genom Hertigens 

af Richelieu utgående ur ministeren en 

vändning, som den ena gången efter den 

andra åter gifvit anledning till farhåga för 

den allmännafreds bestånd, somEuropaännu 

åtnjuter. Men denna händelse tillhör en 

sednare period. Europa hade återfått sig 

sjelf. En ny följd af händelser kunde icke 

uteblifva, och dessas charakter var bestämd 

genom det Heliga Förbundet. 

/

■j 

■\ 

■■ ' " 

' 

■" ■■....'"'■■■ -. ■■ ■ ■ " ' N-' '■'■ ■■. " 

"i '■ ■ ''i ■■■■ ' 

.' > ■»'.: ■■.'-' 

wr.:■'""..■:■■-■ ,'-.-.. .-.-^ ■■■ 

s '' 

*' '. 

' 

;" ,-■ n:.'f :' ■>'"-■ ;t' '*!.■;■ '" 

V.-;.'; '■■' " 

;, i, ■.'".'' '''.■ " 

vi.--: 

' 

*■■ ■ "',' ■ 

■■% 

■'".'■' . '."■%..'. » . , . ■ .. '■* 

v v-' ' 

■■>. '"' ■ ■ . '.■■■■ v " ■.""" :'■:, "" ■'.■»'■: "'.■'■.' ' " 

: "': .. ■ \ 

■'-.""■■■ . ; ■ 

■'"';'/ '■""'. i*~c ' . j>:. ■■""■ ♥ " ■ ''■■'■ . 

... : '.■■■♥ ' "'* 

T ■.;■'.."■■"'■■ - ' 

■■■■'■■,* 

: 

■"C■' 

■ '■'" ; "^■'"V' ;- '' 

""'.'■"*:■' - "> ■..*'■"■''■■■ ■*'■>/: '■'.'*'■■■■';■■:■'.■■';; ' 

' ■*' " ■■"..."*■"' '.■" ■'"'"■ '''"' ■" ■'■..'*■ '/* "■■'".'«■■■."'-■■'*;."'■ .'.■»■■■ ■ 

i..:^:-/■':v- ■/;■:.■',■' / '■."'■T "■,}■./-xf- ■ 

" . " * , v, * ' 

" *' '' 

- '"..*' 

* 

■'■■■ ■' 

'. 

'..."' . X X' ' * ■'" " 

'." -

;\''A\'- y - Vaasa

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?