Växande nystan - Västsvenska Handelskammaren

Utforskaren
Bjud in så många som möjligt att tycka och var inte rädd för problem
som dyker upp. Så lyder regissören Ruben Östlunds knep för att få till
ett lyckat manus. I vinter börjar inspelningarna av hans nya Avalanche
i franska alperna.
det första ruben Östlund
2251
gjorde när han bestämt sig för
att göra den nya filmen Avalanche var att
beskriva öppningsscenen för journalister
och filmfolk:
”En familj äter lunch på en uteservering
vid skidbacken. Plötsligt går en lavin
på andra sidan backen, de tittar och
beundrar spektaklet. Men plötsligt byts
fascinationen mot skräck när lavinen
kommer närmare – och pappan får panik
och springer därifrån. Men lavinen
stannar en liten bit från restaurangen,
och medan lugnet lägger sig kommer
pappan tillbaka till familjens bord.”
– Visst är det bra? Hur förhåller man sig
till en sådan situation? Hur ska familjen
reagera? Jag tycker att det är jätteintressant,
säger Ruben Östlund när han tar
emot på produktionsbolaget Plattforms
vindskontor på Vallgatan i Göteborg.
Hans entusiasm går inte att ta miste
på. De flesta som jobbar med skapande
verksamhet – författare, filmare – brukar
ha en tydlig ovilja mot att låta utomstående
läsa eller se ett ofärdigt verk.
Ruben Östlund är tvärtom. Att tala öppet
om verket och att bjuda in andra att
tycka är en del av hans kreativa process.
– Jag tror att många andra filmare är
rädda att bolla idéer, rädda att deras
story inte ska hålla, rädd att någon ska
sno deras idé. Jag fungerar inte så. Om
jag berättar min historia för dig märker
jag om du tappar intresset. Då är det ett
tecken. Eller så kanske du säger något
som förbättrar historien. Jag berättar
mina idéer för andra, hela tiden.
Så blev också inledningen till Avalanche
till.
– jag hade halva idén till inledningsscenen,
sedan tipsade skådespelaren
Leif Edlund Johansson om att pappan
skulle springa i väg. Då visste jag att jag
hade en idé som skulle räcka till en hel
film.
På en stor vägg på kontoret sitter råmanuset
för Avalanche uppklistrat som en
storyboard. Hela filmen, från scen 1 till
58, tillsammans med tidningsklipp och
bilder som ska ge inspiration till detaljer
och scener. Ruben Östlund är mitt i
manusarbetet och några knutar återstår
fortfarande att lösa.
– Men jag har lärt mig att inte bli orolig
för att det är jobbigt ibland. När ett problem
uppstår är det oftast ett tecken på
att man redan har börjat lösa det.
Naturligtvis finns några han lyssnar
mer på än andra. Plattformkollegan och
producenten Erik Hemmendorf är den