Ladda hem PDF - HCM

genom organisatoriska innovationer. För prostatacancer beräknas en
effektivisering på 50 procent och för multisjuka beräknas en
effektivisering på 32 procent.
De resurser som kan frigöras i dessa exempel av organisatoriska
innovationer möjliggör främst att fler patienter kan komma till
behandling snabbare – och med högre kvalitet i vårdprocesserna. Det
är alltså genomströmningen av patienter, och onödiga kötider och
ledtider som är en effekt, vilket är en kvalitetseffekt. Bland annat
pekar rapporten på att det i fallet prostatacancer vore möjligt att
sänka tiden från undersökning till diagnos till 1-3 dagar jämfört med
upp till ett år idag. Det kan uttryckas som ”mer vård för pengarna”.
En annan möjlig effekt är att effektivisering kan omfördela medel
mellan patientgrupper. Effektivisering gör att resurser frigörs, vilket
kan användas till förbättrad kvalitet och tillgänglighet för patienter i
dessa exempel eller för behandlingar åt andra patienter.
Det är intressant att ledtiderna går att korta så mycket och att
tillgängligheten skulle kunna bli mycket bättre i exemplet
prostatacancer. Det är samma effekt som man redan funnit vid
bröstmottagningen på Universitetssjukhuset i Malmö där tiden från
undersökning till diagnos kortats från 42 dagar till 2 timmar.
Möjligheten att förbättra tillgängligheten ifrågasätter på det sättet den
rådande ransoneringsfilosofin i vården. Det här väcker diskussion om
det inte är bättre att försöka göra vården så tillgänglig som möjligt i
den nära vården. Det handlar om organisatoriska innovationer för att
förbättra tillgängligheten och försöka minimera behovet av att söka till
sjukhusen. Det omnämnda exemplet Kaiser Permanente visade att de
hade snabbare access till specialister och kunde hushålla/styra
sjukhusresurserna bättre, genom bättre integration och tillgänglighet i
primärvården.
Att det går att spränga gränser har andra fall visat tidigare, men kan
vården av prostatacancer och multisjuka verkligen effektiviseras så
mycket? Man kan seriöst invända att detta inte är några typiska
grupper. Det är sant. Det är i exemplen typiska patienter och typiska
kostnader som beskrivs och räknas på, men prostatacancer och
multisjuka är väldigt stora grupper och inte typiska för alla
verksamhet i vård- och omsorg. Man kan även, som det står i
rapporten, invända att sådana beräkningar är svåra att göra och har
stor osäkerhet i sig. Det är sant att det finns osäkerhet i beräkningarna
och därmed osäkerhet om det är möjligt att nå effektiviseringar i
storleksordningen 30-50 procent.
78