Ladda hem PDF - HCM

apparaten, storskaligheten och centraliseringen i den offentliga vården
är ett slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser.”
Organisering, styrning och uppföljning
I nästan alla intervjuer är det ett område som återkommande nämns
som förklaring till bristande effektivitet i vård- och omsorg. Det är hur
verksamheten organiseras, styrs och följs upp. En önskvärd effekt i en
bra organisation är att så långt som möjligt få spridning av goda idéer.
Då handlar det bland annat om att personalen tar till sig nya bättre
metoder tillräckligt fort och att gamla sämre metoder sorteras ut. I
andra branscher har man jobbat en hel del med standardisering och
lyckats öka effektiviteten. Det handlar om att standardisera tjänsterna
för de allra vanligaste aktiviteterna i verksamheten.
I vård- och omsorg kallas detta ofta för ”best practice”. Det är en
form av bästa lösning som till exempel innebär att man för en patient
med vissa symptom tar den uppsättning prover och tester som man vet
brukar ge resultat. Hittar man inte svaret där får man senare söka mer
sällsynta sjukdomar. Det handlar om att så långt möjligt minimera att
läkaren ska behöva uppfinna hjulet för en ny patient. Att finna ut
olika former av standardisering och genomsyra dessa i verksamheten
är något som lett till ökat resursutnyttjande i andra branscher. Inte
minst gäller det tjänstebranscher som jobbar med mycket personal.
Den typen av förändringar brukar dock möta olika grader av
motstånd i organisationer. Vård- och omsorg är inget undantag och en
sådan uppfattning skulle exempelvis kunna beskrivas så här: vi jobbar
med människor i vården, man kan inte jämföra industrin med vården,
patienterna är olika och man kan inte behandla alla patienter likadant,
en del patienter tar mer tid än andra o s v. Intervjuerna ger dock
indikation på att ”best practice”-tänkande börjar sprida sig mer i
vården men att en hel del återstår att göra. En intervjuperson uttrycker
det helt enkelt som:
”Det är ganska mycket fritt valt arbete i vården trots att det finns en
best practise.”
När läkare, sjuksköterskor och annan personal inte tillräckligt snabbt
ersätter äldre mindre effektiva metoder med nyare bättre metoder så
blir det sammanlagt en bristande effektivitet. Men bristen i effektivt
resursutnyttjande är ingalunda något som kan hänföras till en eller
några personalkategorier. Det är hela organiseringen och styrningen
som det handlar om. En intervjuperson uttrycker problematiken på
följande sätt:
58