Nr 1 2007 TEMA: Facket och makten - Svensk Linje

Nr 1 2007 TEMA: Facket och makten - Svensk Linje Nr 1 2007 TEMA: Facket och makten - Svensk Linje

svensklinje.se
from svensklinje.se More from this publisher
15.09.2013 Views

till med Boris Jeltsins hälsa. Den enorma psykiska pressen knäckte honom och han blev tvungen att läggas in på sjukhus. Men, liksom han skulle göra så många gånger fler, kom han igen. Möjligheten kom när Gorbatjov inrättade folkets deputeradekammare. Jeltsin som tidigare gjort sig ett namn som borgmästare i Moskva blev invald med stor majoritet. Han klättrade snabbt inom de nya demokratiska institutionerna och när kuppmakarna slog till 1991 var han, den obekväme men likväl valde, ledaren för den ryska delrepubliken. Vem kan inte se bilderna framför sig? Boris Jeltsin håller tal på en stridsvagn. Gammalkommunisternas sista desperata försök att stoppa en flodvåg av frihet fallerar, och segraren är Boris Jeltsin. Nu går det fort. Gorbatjov, sedan länge impopulär, återvinner aldrig sin forna makt. De tre ledarna för delrepublikerna Ryssland, Vitryssland och Ukraina träffas i en datja och beslutar att Sovjetunionen är historia. Sovjetflaggan halas från Kreml och Boris Jeltsin är president i ett av värdens mäktigaste länder. Jeltsins år som president är de stora kontrasternas. Jeltsin och hans unga team av reformister hade en monumental uppgift framför sig. Ekonomin behövde reformeras fort, men den politiska situationen var katastrofal. Parlamentet domineras av kommunister som gör allt för att hindra reformerna. Den ekonomiska politiken fick dikteras lika mycket av ekonomiskt tänkande som av strategiska politiska avväganden. Ekonomin blev ett politiskt slagfält, privatiseringarna var en bricka i spelet och vissa reformer utfördes endast halvvägs. Ekonomin är följaktligen ett sorgebarn under hela Jeltsins tid som president, med ständiga kriser och utbredd fattigdom. Hur mycket man kan lasta en allt sjukare och politiskt svagare Jeltsin för detta är svårt att säga. Han ville så långt mycket mer, men var bakbunden av en hopplös politisk situation och sin egen fallerande hälsa. Den Jeltsin som fick saker gjorda tynade bort ju längre tiden gick, förlorad i sjukdom. Demokratin och pressfriheten firade dock, med ryska mått, stora segrar under Jeltsinåren. Denna frihet står i bjärt kontrast inte bara mot de andra före detta Sovjetstaterna, utan även mot dagens Ryssland. Vad en frisk Jeltsin kunnat åstadkomma får vi aldrig veta. Tjetjenienkrig och fattigdom å ena sidan, Sovjetunionens baneman, det fria Rysslands skapare och demokratins försvarare å andra sidan – det är protokollet som det blev. Men innan man fäller den slutliga domen över Boris Jeltsin bör man minnas mannens förmåga att i tider av svåra beslut landa rätt. Man bör minnas hans envetna försvar av pressfrihet och demokrati under omständigheter där många mindre män och kvinnor hellre valt en lättare och långt ofriare väg ut. Man bör minnas de där de där kuppdagarna i augusti 1991. När det enda som stod mellan mörker och ljus var Boris Jeltsin. Detta var dagar när Boris Jeltsin, med livet som insats, bar det fria Ryssland på sina breda axlar och utan att tveka ställde sig upp för många miljoners frihet. Detta är något som ingen frihetligt sinnad människa någonsin bör, eller, tror jag, kommer att glömma. Världen hade inte varit så fri och fredlig som den är utan Boris Jeltsin. Martin Karlsson Före detta viceordförande i Student- föreningen Ateneum 46 Svensk Linje 1 • 007

Recension En studie i smaklöshet Hemma hos diktatorn Peter York Norstedts, 2006 Diktatorers arkitektoniska drömmar är ett ganska populärt samtalsämne geopolitiskt intresserade emellan. Är man intresserad av andra världskriget hör det till att kunna säga något initierat om Albert Speers drömmar om bisarra monument och palats i syfte att manifestera det Tredje Rikets världsherravälde. Av dessa drömmar blev det, lyckligtvis ska väl tilläggas, aldrig mer än väldiga modeller likt den vi såg en allt mer världsfrånvänd Hitler stå och dregla över i ”Undergången” medan de sovjetiska trupperna ryckte närmare. På samma sätt har det blivit med de flesta andra diktatorers storslagna planer av det enkla skäl att diktaturer sällan präglas av tillräcklig effektivitet för att kunna frambringa något som ens kan mäta sig med vad som går att beskåda i den fria världen. Alla som spelat Sim City vet att Svensk Linje 1 • 007 man inte kan göra så mycket utan en välfungerande ekonomi. Med en välfylld plånbok i form av bankkonton utspridda i diverse skatteparadis, fylld med mer eller mindre mödosamt stulna biståndspengar kan man däremot förverkliga alla inredningsdrömmar man någonsin haft. Om detta handlar Yorks bok. York har gått igenom 16 olika diktatorers privata bostäder och föga förvånande är det inte till björkpaneler och minimalism en diktator längtar när det är dags att ta igen sig efter dagens hårda slit. Inte heller är det superskurksestetik à la James Bond som får hjärtat att klappa så att medaljerna klirrar hos dessa verklighetens världsherraväldestörstande elakingar. Grundplåten för varje envåldshärskare är istället en interiör som för tankarna till Finlandsfärjor. Jättelika speglar, guld varhelst det är möjligt och gärna fula heltäckningsmattor. Till detta kommer så den personliga touchen. Heraldiska symboler i megaformat, badrum som Elton John inte skulle sätta sin fot i och så förstås hiskelig konst på väggen. Den sistnämnda kategorin får vi ett utmärkt exempel på genom att Saddam Husseins befriade palats visas upp. Hussein var uppenbarligen mycket förtjust i att pryda sina väggar med konst som avbildar muskulösa män med svärd som räddar barbröstade kvinnor från drakar och monster. Alltsammans i pastellfärger för att skapa den perfekta dekoren för en brutal autokrat eller en fjortonårig hårdrockare. Boken är upplagd på så vis att York först skriver en mycket kort biografi över respektive diktator. Den som väntar sig att lära sig särskilt mycket om diktatorers liv och politiska agenda eller rolig trivia om dem lär bli besviken. Efter detta serveras läsaren ett stort antal snygga (på sätt och vis) bilder som kommenteras nedlåtande av York. På ett flertal ställen används ett språk som skvallrar om att författaren vänder sig främst till personer med ett stort intresse för heminredning. Om inte Savonnerie, Bugattimöbel, Christofle och Lladró ingår i din vokabulär kommer du vid ett flertal tillfällen att missa förmodat träffsäkra liknelser. Det är inte utan att man som läsare ibland lite nervöst sneglar på IKEA-möblerna man köpt på sig och hoppas att ingen med Yorkska ambitioner någonsin beslutar sig för att recensera ens eget möblemang. Douglas Coupland har skrivit ett mycket underhållande förord till boken som nästan i sig motiverar ett köp. I övrigt blir den största behållningen av boken möjligheten att på säkert avstånd skratta åt några av de farligaste männen i historien. Vem vet vad dagens diktatorer gömmer för smaklösheter i sina palats? York ger oss ännu ett skäl att se fram emot dagen då friheten äntligen kommer till Pyongyang, Havanna och Minsk. Danjell Elgebrandt Redaktionsmedlem i Svensk Linje 47

till med Boris Jeltsins hälsa. Den enorma<br />

psykiska pressen knäckte honom <strong>och</strong> han<br />

blev tvungen att läggas in på sjukhus.<br />

Men, liksom han skulle göra så många<br />

gånger fler, kom han igen. Möjligheten<br />

kom när Gorbatjov inrättade folkets<br />

deputeradekammare. Jeltsin som tidigare<br />

gjort sig ett namn som borgmästare<br />

i Moskva blev invald med stor majoritet.<br />

Han klättrade snabbt inom de nya<br />

demokratiska institutionerna <strong>och</strong> när<br />

kuppmakarna slog till 1991 var han, den<br />

obekväme men likväl valde, ledaren för<br />

den ryska delrepubliken.<br />

Vem kan inte se bilderna framför sig?<br />

Boris Jeltsin håller tal på en stridsvagn.<br />

Gammalkommunisternas sista desperata<br />

försök att stoppa en flodvåg av frihet<br />

fallerar, <strong>och</strong> segraren är Boris Jeltsin.<br />

Nu går det fort. Gorbatjov, sedan länge<br />

impopulär, återvinner aldrig sin forna<br />

makt. De tre ledarna för delrepublikerna<br />

Ryssland, Vitryssland <strong>och</strong> Ukraina träffas<br />

i en datja <strong>och</strong> beslutar att Sovjetunionen<br />

är historia. Sovjetflaggan halas från<br />

Kreml <strong>och</strong> Boris Jeltsin är president i ett<br />

av värdens mäktigaste länder.<br />

Jeltsins år som president är de stora<br />

kontrasternas. Jeltsin <strong>och</strong> hans unga<br />

team av reformister hade en monumental<br />

uppgift framför sig. Ekonomin behövde<br />

reformeras fort, men den politiska situationen<br />

var katastrofal. Parlamentet domineras<br />

av kommunister som gör allt för<br />

att hindra reformerna. Den ekonomiska<br />

politiken fick dikteras lika mycket av<br />

ekonomiskt tänkande som av strategiska<br />

politiska avväganden. Ekonomin blev ett<br />

politiskt slagfält, privatiseringarna var en<br />

bricka i spelet <strong>och</strong> vissa reformer utfördes<br />

endast halvvägs.<br />

Ekonomin är följaktligen ett sorgebarn<br />

under hela Jeltsins tid som president, med<br />

ständiga kriser <strong>och</strong> utbredd fattigdom.<br />

Hur mycket man kan lasta en allt sjukare<br />

<strong>och</strong> politiskt svagare Jeltsin för detta är<br />

svårt att säga. Han ville så långt mycket<br />

mer, men var bakbunden av en hopplös<br />

politisk situation <strong>och</strong> sin egen fallerande<br />

hälsa. Den Jeltsin som fick saker gjorda<br />

tynade bort ju längre tiden gick, förlorad<br />

i sjukdom.<br />

Demokratin <strong>och</strong> pressfriheten firade<br />

dock, med ryska mått, stora segrar under<br />

Jeltsinåren. Denna frihet står i bjärt<br />

kontrast inte bara mot de andra före detta<br />

Sovjetstaterna, utan även mot dagens<br />

Ryssland.<br />

Vad en frisk Jeltsin kunnat åstadkomma<br />

får vi aldrig veta. Tjetjenienkrig <strong>och</strong><br />

fattigdom å ena sidan, Sovjetunionens<br />

baneman, det fria Rysslands skapare <strong>och</strong><br />

demokratins försvarare å andra sidan<br />

– det är protokollet som det blev. Men<br />

innan man fäller den slutliga domen över<br />

Boris Jeltsin bör man minnas mannens<br />

förmåga att i tider av svåra beslut landa<br />

rätt. Man bör minnas hans envetna försvar<br />

av pressfrihet <strong>och</strong> demokrati under<br />

omständigheter där många mindre män<br />

<strong>och</strong> kvinnor hellre valt en lättare <strong>och</strong><br />

långt ofriare väg ut.<br />

Man bör minnas de där de där kuppdagarna<br />

i augusti 1991. När det enda som<br />

stod mellan mörker <strong>och</strong> ljus var Boris<br />

Jeltsin.<br />

Detta var dagar när Boris Jeltsin, med<br />

livet som insats, bar det fria Ryssland<br />

på sina breda axlar <strong>och</strong> utan att tveka<br />

ställde sig upp för många miljoners frihet.<br />

Detta är något som ingen frihetligt sinnad<br />

människa någonsin bör, eller, tror jag,<br />

kommer att glömma. Världen hade inte<br />

varit så fri <strong>och</strong> fredlig som den är utan<br />

Boris Jeltsin.<br />

Martin Karlsson<br />

Före detta viceordförande i Student-<br />

föreningen Ateneum<br />

46 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!