Nr 1 2007 TEMA: Facket och makten - Svensk Linje

Nr 1 2007 TEMA: Facket och makten - Svensk Linje Nr 1 2007 TEMA: Facket och makten - Svensk Linje

svensklinje.se
from svensklinje.se More from this publisher
15.09.2013 Views

Tema De nya moderaternas ekonomiska politik inom arbetsmarknaden bygger på en vanföreställning Marknaden är bättre än moderaterna Av Anders Nyman och Nima Sanandaji Moderaternas försvar av fackets eskalerande maktmissbruk är varken särskilt ärligt eller logiskt konsekvent. Moderaterna tycks numera omfamna facket nästan oavsett vad det företar sig. Det skriver Anders Nyman och Nima Sanandaji, verksamma i tankesmedjan Captus. ”Vi har landat i slutsatsen att det är mer centralt att få ordning på arbetsmarknaden, genom att det lönar sig bättre att arbeta och att det blir enklare att anställa, än att börja gräva upp anställningsskyddet. Det fungerar i huvudsak väl idag”. - Anders Borg, ”Partiet byter fot om arbetsrätten”, Sveriges Radio Ekots hemsida, 006-08-15 En av de tydligaste förändringarna i de nya moderaternas politik är att partiet nu försvarar den reglerade arbetsmarknaden och fackföreningarnas privilegierade ställning. Nyligen framförde exempelvis OECD att regeringens politik är otillräcklig för att skapa arbeten, vilket framförallt drabbar ungdomar och invandrare. Den rigida arbetsmarknaden lyftes särskilt fram som orsaken till problemet. De gamla moderaterna hade förmodligen hållit med om denna kritik, men den moderata finansministern Anders Borg kommenterade istället till Dagens Industri att OECD överdrev betydelsen av arbetsmarknadslagstiftning. I sak är Borgs ställningstagande intressant. De nya moderaternas nationalekonomiska argumentation för att reglerade arbetsmarknader inte skulle leda till arbetslöshet baserar sig nämligen just på en OECD-rapport från 1999. Redan denna OECD-rapport pekar dock tydligt på att anställningsskyddslagstiftning är kopplat till lägre total sysselsättningsgrad och drabbar kvinnor och ungdomar. Partiets försvar för den reglerade arbetsmarknaden bygger alltså på feltolkning av en rapport utgiven av en organisation som förespråkar en liberalisering av svensk arbetsmarknad. Forskningen talar sitt tydliga språk De nya moderaternas ekonomiska politik inom arbetsmarknaden bygger på en vanföreställning, det råder ingen större tvekan om att reglerade arbetsmarknader leder till arbetslöshet. För att ge exempel på tre relevanta forskningsartiklar: Botero med flera ( 004) undersöker arbetsmarknadsregleringar i 85 länder. De 30 Svensk Linje 1 • 007

kommer fram till att striktare regleringar är kopplat till lägre sysselsättningsgrad och högre arbetslöshet, främst för unga. Nobelpristagaren James Heckman och Carmen Pages ( 003) beskriver arbetsmarknadsregleringar i Latinamerika och Europa. De skriver att mer noggranna mikroekonomiska studier visar att regleringar minskar flexibiliteten och leder till färre anställningar av arbetare som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Därigenom leder arbetsmarknadsregleringar till större ekonomisk ojämlikhet. McCulloch och Di Tella ( 005) kommer i sin undersökning av 1 OECDekonomier fram till slutsatsen att arbetsmarknadsregleringar är skadligt för sysselsättningen, att de ökar risken för att konjunkturuppgångar inte leder till nya arbetstillfällen och att arbetslöshet blir mer permanent än annars skulle vara fallet. Marknaden är arbetarnas främsta skydd För att ta ett steg tillbaka och granska huvudproblemet i svensk arbetsmarknad så ser man tydligt att svensk arbetsmarknadslagstiftning är obalanserad. Lagen innebär att kollektivavtal omfattar alla arbetare på en arbetsplats. Oavsett om de är fackligt anslutna eller inte och oavsett om de vill omfattas av kollektivavtal eller inte. Effekten blir att kolle- Svensk Linje 1 • 007 ktivavtalen, som påtvingas nästan hela arbetsmarknaden, i princip får samma effekt som statlig lagstiftning: de skapar en rigid arbetsmarknad och tränger ut framförallt marginaliserade grupper av arbetare. Företag kan inte tvinga på anställda eller konsumenter någonting som de inte är intresserade av. Men fackföreningarna ges rätten att genom blockader tvinga företagare att teckna kollektivavtal. Möjligheten att undanta anställda från principen ”sist-in-först-ut” vid uppsägningar ger samtidigt facken stor makt att pressa anställda till att fackansluta sig. Motivet bakom den lagstiftning som ger fackföreningarna en privilegierad ställning är att det skulle existera en obalans mellan större företag och enskilda anställda. Eftersom enskilda anställda saknar makt mot företagen måste fackföreningarna ges makten att stå på arbetarnas sida. Med denna logik sätts fackföreningarna och inte arbetarna i fokus i arbetsrätten. Men stämmer verkligen detta tänkande? Ett enkelt sätt att analysera påståendet är att fråga sig vilket samband som existerar mellan de anställdas lönenivåer och fackföreningarnas makt över arbetsmarknaden. Vid en studie av andelen arbetare som verkar under kollektivavtal i förhållande till lönesummans andel av nationalinkom- Företag kan inte tvinga på anställda eller konsumenter någonting som de inte är intresserade av. 31

kommer fram till att striktare regleringar<br />

är kopplat till lägre sysselsättningsgrad<br />

<strong>och</strong> högre arbetslöshet, främst för unga.<br />

Nobelpristagaren James Heckman <strong>och</strong><br />

Carmen Pages ( 003) beskriver arbetsmarknadsregleringar<br />

i Latinamerika <strong>och</strong><br />

Europa. De skriver att mer noggranna<br />

mikroekonomiska studier visar att regleringar<br />

minskar flexibiliteten <strong>och</strong> leder till<br />

färre anställningar av arbetare som har en<br />

svag ställning på arbetsmarknaden. Därigenom<br />

leder arbetsmarknadsregleringar till<br />

större ekonomisk ojämlikhet.<br />

McCull<strong>och</strong> <strong>och</strong> Di Tella ( 005) kommer<br />

i sin undersökning av 1 OECDekonomier<br />

fram till slutsatsen att arbetsmarknadsregleringar<br />

är skadligt för<br />

sysselsättningen, att de ökar risken för<br />

att konjunkturuppgångar inte leder till<br />

nya arbetstillfällen <strong>och</strong> att arbetslöshet<br />

blir mer permanent än annars skulle<br />

vara fallet.<br />

Marknaden är arbetarnas främsta skydd<br />

För att ta ett steg tillbaka <strong>och</strong> granska<br />

huvudproblemet i svensk arbetsmarknad<br />

så ser man tydligt att svensk arbetsmarknadslagstiftning<br />

är obalanserad.<br />

Lagen innebär att kollektivavtal omfattar<br />

alla arbetare på en arbetsplats. Oavsett<br />

om de är fackligt anslutna eller inte <strong>och</strong><br />

oavsett om de vill omfattas av kollektivavtal<br />

eller inte. Effekten blir att kolle-<br />

<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />

ktivavtalen, som påtvingas nästan hela<br />

arbetsmarknaden, i princip får samma<br />

effekt som statlig lagstiftning: de skapar<br />

en rigid arbetsmarknad <strong>och</strong> tränger ut<br />

framförallt marginaliserade grupper av<br />

arbetare.<br />

Företag kan inte tvinga på anställda<br />

eller konsumenter någonting som de inte<br />

är intresserade av. Men fackföreningarna<br />

ges rätten att genom blockader tvinga<br />

företagare att teckna kollektivavtal. Möjligheten<br />

att undanta anställda från principen<br />

”sist-in-först-ut” vid uppsägningar<br />

ger samtidigt facken stor makt att pressa<br />

anställda till att fackansluta sig.<br />

Motivet bakom den lagstiftning som ger<br />

fackföreningarna en privilegierad ställning<br />

är att det skulle existera en obalans mellan<br />

större företag <strong>och</strong> enskilda anställda.<br />

Eftersom enskilda anställda saknar makt<br />

mot företagen måste fackföreningarna ges<br />

<strong>makten</strong> att stå på arbetarnas sida. Med<br />

denna logik sätts fackföreningarna <strong>och</strong><br />

inte arbetarna i fokus i arbetsrätten.<br />

Men stämmer verkligen detta tänkande?<br />

Ett enkelt sätt att analysera påståendet är<br />

att fråga sig vilket samband som existerar<br />

mellan de anställdas lönenivåer <strong>och</strong><br />

fackföreningarnas makt över arbetsmarknaden.<br />

Vid en studie av andelen arbetare som<br />

verkar under kollektivavtal i förhållande<br />

till lönesummans andel av nationalinkom-<br />

Företag kan<br />

inte tvinga på<br />

anställda eller<br />

konsumenter<br />

någonting<br />

som de inte är<br />

intresserade<br />

av.<br />

31

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!