Nr 1 2007 TEMA: Facket och makten - Svensk Linje
Nr 1 2007 TEMA: Facket och makten - Svensk Linje Nr 1 2007 TEMA: Facket och makten - Svensk Linje
Nr 1 2007 TEMA: Facket och makten S V E N S K L I N J E ORGAN FÖR FRIA MODERATA STUDENTFÖRBUNDET
- Page 2 and 3: ”Snuttifiering”, sade Göran Pe
- Page 4 and 5: Ledare Vem tycker om en regering? D
- Page 6 and 7: Förbundsordföranden Afghanistans
- Page 8 and 9: Bomber Lika som bär Som man säger
- Page 10 and 11: Bomber Perssons kompisar efter doku
- Page 12 and 13: Här röstar Lennart Hedquist (m) m
- Page 14 and 15: Efter ett tag startade andra fackf
- Page 16 and 17: Mötet på UD förbereddes tillsamm
- Page 18 and 19: Det är förvånande att inte helle
- Page 20 and 21: Den här typen av trakasserier påg
- Page 22 and 23: Att tro att två vuxna människor i
- Page 24 and 25: Höjda reallöner och hög syssels
- Page 26 and 27: I skiftet mellan 1960- och 1970tale
- Page 28 and 29: MITT I LINJEN MITT I LINJEN MITT I
- Page 30 and 31: Tema De nya moderaternas ekonomiska
- Page 32 and 33: Det uppmärksammade fallet med sall
- Page 34 and 35: Tema LO spenderar således både ti
- Page 36 and 37: Debatt Staten har självklart ett i
- Page 38 and 39: Uppenbarligen delar moderaterna fem
- Page 40 and 41: Borg avvisar den spontana ordningen
- Page 42 and 43: Det finns ingen motsättning mellan
- Page 44 and 45: Vissa tecken tyder på att skönhet
- Page 46 and 47: till med Boris Jeltsins hälsa. Den
- Page 48 and 49: Recension Pennan och svärdet Sol o
- Page 50 and 51: Recension 60 procent ofri Till 40 p
<strong>Nr</strong> 1<br />
<strong>2007</strong><br />
<strong>TEMA</strong>: <strong>Facket</strong> <strong>och</strong> <strong>makten</strong><br />
S V E N S K L I N J E<br />
ORGAN FÖR FRIA MODERATA STUDENTFÖRBUNDET
”Snuttifiering”, sade Göran Persson<br />
i en av sina första kommentarer<br />
till Erik Fichtelius beramade<br />
dokumentär Ordförande Persson,<br />
som fick fyra timmar prime time<br />
i nationell public service-television<br />
omedelbart efter att Persson<br />
avgått som socialdemokratisk<br />
partiordförande.<br />
Det är väl måhända talande för<br />
Perssons självbild. Det är oklart<br />
hur många timmars tevetid som<br />
skulle krävas för att göra honom<br />
nöjd. Dubbelt upp, åtta timmar?<br />
Tredubbelt?<br />
Bara Persson vet. Och möjligen<br />
den fria televisionens hovjournalist,<br />
som nu tvingades välja ut endast<br />
fyra av 100 inspelade timmar<br />
intervjumaterial.<br />
Klart är i alla fall att få andra<br />
framträdande politiker har fått<br />
samma utrymme efter avslutad<br />
ämbetsperiod. Men kanske kommer<br />
någon annan av den fria<br />
televisionens politiska reportrar<br />
att börja följa Fredrik Reinfeldt<br />
som ett plåster under en rad år<br />
framöver, så att en liknande dokumentär<br />
kan sändas efter dennes<br />
tid som statsminister?<br />
Om detta vet vi i nuläget intet.<br />
Bara den fria televisionen, med<br />
sina ålägganden om opartiskhet<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> • årgång 65<br />
Box 2294, 103 17 Stockholm<br />
www.svensklinje.com<br />
Redaktör:<br />
Peter O Sellgren<br />
073 - 5 5 49<br />
pos@svensklinje.com<br />
Redaktionssekreterare:<br />
Patrick Krassén<br />
Redaktion:<br />
Anders Engström<br />
Klas Hjort<br />
Danjell Elgebrandt<br />
Ansvarig utgivare:<br />
Ulrik Franke<br />
Ale Tryckteam AB<br />
ISSN 0346- 161<br />
<strong>och</strong> objektivitet, har möjligtvis<br />
någon insyn i den frågan.<br />
Persson har i alla fall nu även<br />
lämnat riksdagen, <strong>och</strong> sonderar<br />
eventuella framtida uppdrag som<br />
Schönfeldts Gränd , Box 94, 103 17<br />
Stockholm, tel: 08 - 791 50 05<br />
www.fmsf.se<br />
Förbundsordförande:<br />
Ulrik Franke<br />
0739 - 85 4 80<br />
+33 63 74 50 40<br />
Viceordförande:<br />
Fredrik Saweståhl<br />
070 - 3 78 61<br />
Maria Malmer Stenergard<br />
073 - 31 81 5<br />
Evelina Lorentzon<br />
070 - 618 5 5<br />
Adam Nelvin<br />
070 - 95 03 68<br />
går att kombinera med godsägarskapets<br />
många vedermödor.<br />
Erbjudanden lär inte saknas.<br />
Nog föder Gud höken.<br />
Organisationssekreterare:<br />
Mikael Onegård<br />
070 - 490 89 75<br />
Ekonomisekreterare:<br />
Thomas Norén<br />
070 - 737 41 3<br />
Internationell sekreterare:<br />
Jens P Ahl<br />
070 - 985 5 49<br />
073 - 68 80 38<br />
Texter:<br />
Författarna svarar själva för sina bidrag. För<br />
ledaravdelningen samt för osignerat material svarar<br />
redaktionen. <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong>s texter publiceras<br />
även digitalt. Skribenter som motsätter sig detta<br />
kommer ej att publiceras. Vi förbehåller oss rättten<br />
att redigera inkommet material.<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
Innehåll<br />
Ledare 4<br />
Förbundsordföranden Afghanistans sak är vår • Av Ulrik Franke 6<br />
Bomber 8<br />
Tema Inledning 13<br />
Vaxholmsfallet – om nationalism <strong>och</strong> protektionism • Av Martin Agell 14<br />
Det vitryska fackföreningslivet • Av Gunilla Davidsson 19<br />
Rörelsen som svek sitt arv • Av Mats Qviberg<br />
Det fackliga Janusansiktet • Av Henrik Lindberg 4<br />
Mitt i <strong>Linje</strong>n Mellan salladsskål <strong>och</strong> vägg 8<br />
Tema Marknaden är bättre än moderaterna • Av Nima Sanandaji <strong>och</strong> Anders Nyman 30<br />
Varför gnäller LO? • Av Per Nilsson 34<br />
Debatt Avskaffa skatteflyktslagen • Av Patrick Krassén 36<br />
Nya moderata feministpartiet? • Av Håkan Eriksson 38<br />
Fager <strong>och</strong> framgångsrik • Av Niclas Berggren <strong>och</strong> Henrik Jordahl 43<br />
In memoriam Boris Jeltsin 1931-<strong>2007</strong> • Av Martin Karlsson 45<br />
Recension En studie i smaklöshet • Av Danjell Elgebrandt 47<br />
om Peter York: Hemma hos diktatorn<br />
Pennan <strong>och</strong> svärdet • Av Adam Nelvin om Yukio Mishima: Sol <strong>och</strong> stål 48<br />
60 procent ofri • Av Patrik Strömer 50<br />
om Fredrik Bergström & Robert Gidehag: Till 40 procent fri<br />
Proletärt i radhus • Av Patrik Strömer 5<br />
om Dick Kling: Radhusproletärer <strong>och</strong> ombudskapitalister<br />
En svensk skamfläck • Av Elise Claeson om Den nya människan 54<br />
Föreningar 55<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
3
Ledare<br />
Vem tycker om en regering?<br />
Det sägs att det i regel går att skönja en viss samvari- på den borgerliga alliansen uppskatta de justeringar<br />
ation – låt vara möjligen kvasivetenskaplig, men dock av tingens ordning som utfästes <strong>och</strong> nu i viss mån<br />
– mellan konjunkturläge <strong>och</strong> intresse för politik. När expedieras. I september vann regeringspartierna med<br />
det är bra tryck i ekonomin, när människor får arbete, icke obetydlig marginal över vänsterblocket, men un-<br />
när inkomsterna stiger <strong>och</strong> när konsumtionen ångar der vårvintern har opinionsmätningarna regelmässigt<br />
på, så falnar också intresset för politiken <strong>och</strong> dess talat till oppositionens fördel – vilket i sig får anses<br />
beslutsfattande (om det överhuvudtaget var särskilt vara en bedrift, emedan dess tillvaro åtminstone<br />
högt i utgångsläget). Annat i tillvaron betraktas fram till Göran Perssons avgång får sägas ha varit i<br />
allmänt som mer lustfyllt <strong>och</strong> relevant att fästa sin huvudsak tynande.<br />
uppmärksamhet på.<br />
Krafter som önskar att politiken skall vara alltings<br />
Slika prioriteringar är svåra att klandra. I ju min- utgångspunkt i tillvaron har underblåst aversionen<br />
dre utsträckning som den personliga välfärden är mot att en ny regering i någon mån bedriver en annan<br />
avhängig politiska beslut, desto färre skäl finns det politik än den tidigare regeringen: fackligt orkestre-<br />
att bry sig om vad politikens arméer av folkvalda rade opinionsyttringarna mot justeringar i arbet-<br />
<strong>och</strong> tjänstemän sysslar med. Och, förstås, omvänt: slöshetsbestämmelserna, ett knippe KU-anmälningar<br />
när ett enskilt beslut i den nyckfulla politiska världen <strong>och</strong>, sedan ett par månader tillbaka, den nyvalda<br />
olyckligtvis nog kan ha ett betydande inflytande över SAP-ordförandens väntade positioneringsbehov.<br />
den egna plånbokens tjocklek, blir det naturligtvis Mera oväntat är att alliansens egna företrädare gör<br />
angeläget att hålla sig informerad <strong>och</strong> intresserad. sitt för att framställa det egna regeringssamarbetet i<br />
Den svenska välfärdsstaten är – i högkonjunktur sämre dager än nödvändigt.<br />
såväl som i lågkonjunktur – upphängd på det senare. För inte kan det väl anses nödvändigt att den<br />
Det är inte oskäligt att anta att det i stor utsträckning moderate partisekreteraren ikläder sig säck <strong>och</strong> aska<br />
förklarar det traditionellt höga svenska valdeltagan- <strong>och</strong> i en officiell tidningskommentar bekräftar att<br />
det. När den gemensamma penningpungen är enormt den egna politiken under de gångna sju månaderna<br />
stor finns det större anledning att ge sig in i huggsexan bäst bör rubriceras som ”tuffa åtgärder” som al-<br />
om densamma jämfört med om den skulle vara mera liansregeringen ”lider av” i opinionsmätningarna?<br />
måttlig till sin omfattning. Såväl i högkonjunktur Inte ens om påståendena vore rätt i sak. Vilket de<br />
som i lågkonjunktur.<br />
naturligtvis inte är.<br />
Det har gått sju månader sedan den nya regeringen Inte heller kan det föra något gott med sig att<br />
tillträdde, <strong>och</strong> den har trots allt börjat leverera något den moderate finansministern i en tidningsintervju<br />
som man med sol i sinne skulle kunna betrakta som stämmer in i vänsterpartiernas änglakör <strong>och</strong> bekla-<br />
icke-socialistisk politik.<br />
gar – med en argumentation som bottnar i så kallat<br />
Visst borde fastighetsskatten inte ersättas av en fördelningspolitiska överväganden – att en borgerlig<br />
kommunal avgift med mindre än att skattetrycket regering avskaffar två förvridna skatter som fas-<br />
allmänt sänks. Visst borde förmögenhetsskatten tighets- <strong>och</strong> förmögenhetsskatten.<br />
avskaffas utan att ”finansiera” det genom sämre Högkonjunkturen skjuter inte politiken i bak-<br />
pensionsspararvillkor. Visst borde biltullarna i Stockgrunden. Inte i Sverige. Att reformera det korporaholm<br />
återinföras först när de utformats på ett genuint tivistiska facklig-politiska samhällsbygget från förra<br />
liberalt sätt med avseende på såväl mål som medel. århundradet görs inte utan larm.<br />
Men icke desto mindre. Det finns avgjort exempel Vänstern gillar det inte. Väljarna applåderar det<br />
på politisk leverans som inte skulle ha skett under inte. Faktum är att inte ens den borgerliga regeringen<br />
en rödgrön regering – vilket förvisso är en mycket själv ger intryck av att vilja genomföra vad man nu<br />
rudimentär måttstock – men som den av ”de nya genomför.<br />
moderaterna” anförda regeringen faktiskt åstadkom- Man reformerar – men man gör det under protest.<br />
mit. Och vem kunde trott det?<br />
Emellertid verkar färre väljare än dem som röstade<br />
Och lider av det.<br />
4 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
I förnuftets tjänst<br />
Ratio är ett självständigt tvärvetenskapligt forskningsinstitut.<br />
Vi utvecklar <strong>och</strong> sprider ny kunskap om:<br />
• Entreprenörskap, marknadsekonomi <strong>och</strong> tillväxt<br />
• Företagandets villkor – lagar, regler <strong>och</strong> värderingar<br />
• Hur politisk förändring kommer till stånd<br />
Vi ger ut böcker på eget förlag, från nyskapande forskning till<br />
frihetens klassiker.<br />
Vi har löpande seminarieverksamhet med svenska <strong>och</strong> internationella<br />
toppnamn inom ekonomi, juridik <strong>och</strong> statsvetenskap.<br />
Vårt långsiktiga mål är att bidra till förbättrade villkor för<br />
ekonomisk tillväxt, företag <strong>och</strong> företagande i Sverige.<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
Ta del av vår verksamhet – besök oss på<br />
www.ratio.se<br />
5
Förbundsordföranden<br />
Afghanistans<br />
sak är vår<br />
Fredsvänstern är på krigsstigen. Förre försvarsministern<br />
Thage G Peterson gjorde på Expressens<br />
debattsida i februari klart att han tar avstånd från<br />
svenska militära insatser utomlands i allmänhet <strong>och</strong><br />
i Afghanistan i synnerhet. Som grundläggande orsak<br />
uppgav han att fred inte kan tvingas fram med våld,<br />
ett påstående som han möjligen borde diskutera med<br />
Karthagos styresmän – eller med kejsar Hirohito,<br />
för att ta ett mer positivt exempel. Det är oklart<br />
om Peterson verkligen tar avstånd från allt vad militära<br />
insatser heter – det vore om inte annat ganska<br />
magstarkt för någon som under sin tid som statsråd<br />
ansvarade för försvars<strong>makten</strong> – men klart är att han<br />
motsätter sig de insatser som är farliga. Risken är<br />
naturligtvis stor att han därmed exkluderar precis<br />
de insatser som är mest välbehövliga. Summa summarum<br />
hade statsrådet Peterson inget emot att tvinga<br />
50 000 unga män om året att göra värnplikt i en<br />
försvarsmakt vars utformning alltmer anpassats för<br />
att möta behoven hos kommunalråd i glesbygdskommuner<br />
snarare än sovjetiska motorskytteförband.<br />
Hans moraliska gräns är däremot nådd när några<br />
hundra svenska män <strong>och</strong> kvinnor frivilligt möter de<br />
umbäranden som det innebär att upprätthålla frihet<br />
<strong>och</strong> säkerhet i ett krigshärjat land där behoven är<br />
skriande <strong>och</strong> diktaturen är i färskt minne. I sanning<br />
en beundransvärd hållning.<br />
Peterson är emellertid långt ifrån ensam i sitt engagemang<br />
för att försämra säkerheten i Afghanistan.<br />
Tongivande socialdemokratiska debattörer som Lena<br />
Hjelm-Wallén (<strong>Svensk</strong>a Dagbladet i december) <strong>och</strong><br />
Maj-Britt Theorin (<strong>Svensk</strong>a Dagbladet i mars) har,<br />
med varierande grader av påstridig indignation,<br />
kritiserat den svenska ISAF-styrkan. Genom flitigt<br />
bruk av de förmodade invektiven USA <strong>och</strong> Nato samt<br />
ett skenheligt förfasande över allt vad militärt våld<br />
heter skänker de välbehövligt eldunderstöd till den<br />
talibanrörelse som åter är på frammarsch. Förmenta<br />
feminister som Hjelm-Wallén <strong>och</strong> Theorin tvekar tydligen<br />
inte att dra sitt strå till stacken när det gäller att<br />
kritisera dem som släppt de afghanska kvinnorna ut<br />
ur burkorna <strong>och</strong> in i vallokalerna. Den egna friheten<br />
<strong>och</strong> rösträtten tar de naturligtvis för självklar – så fin<br />
är den att den inte ska smutsas ens med antydan om<br />
att den vilar på automatkarbiners, korvetters <strong>och</strong><br />
jaktplans förmåga att värna den.<br />
Att det finns en <strong>och</strong> annan mer än lovligt naiv<br />
socialdemokrat är naturligtvis ingen nyhet. Mer intressant<br />
än de enskilda fallen är dock det mönster som<br />
framträder när de läggs ihop – den socialdemokratiska<br />
partiapparatens anpassning till livet i opposition.<br />
När Leni Björklund lotsade de successiva förstärkningarna<br />
av den svenska Afghanistan-insatsen – inklusive<br />
ansvaret för ett Provincial Reconstruction Team<br />
i Mazar-e-Sharif – genom riksdagen var det rättning<br />
i ledet som gällde. Peterson, Hjelm-Wallén, Theorin<br />
<strong>och</strong> de andra finpacifisterna gjorde sig icke besvär<br />
när det var de egna partikamraterna som stod i skottlinjen.<br />
Den socialdemokratiska partipiskan når långt<br />
<strong>och</strong> snärtar hårt. Men när en ny regering tillträdde<br />
så tystnade som genom ett trollslag de socialdemokratiska<br />
röster som försvarat den rimliga politiken.<br />
Istället släpptes partiets utopiska drömmare fram ur<br />
sina hålor för att i skön harmoni med miljöpartiet<br />
<strong>och</strong> vänsterpartiet försöka vinna populistiska segrar<br />
på att kritisera den linje som även det egna partiet<br />
fört i regeringsställning.<br />
Extra pikant blir det när Pierre Schori ska dra sitt<br />
strå till den regeringskritiska stacken. Efter många<br />
års trånande blev han äntligen chef för en FN-mission,<br />
<strong>och</strong> tampades således tills helt nyligen med den<br />
hårda verkligheten i Elfenbenskusten. (Han missade<br />
Kosovo år 003 efter att USA resolut stoppat hans<br />
utnämning med motiveringen – låt vara något mer<br />
diplomatisk i original – att den Castro-kramaren inte<br />
skulle ha något statusuppdrag.) Som UNOCI-chef<br />
kunde han naturligtvis inte ansluta sig till partiets<br />
finpacifistiska drömmare, utan tvingades liksom i sin<br />
ungdom konstatera att politisk makt ibland växer ur<br />
en gevärspipa. Hans enda möjlighet att skapa någon<br />
form av fred <strong>och</strong> frihet i Elfenbenskusten var mer<br />
FN-trupp. Följaktligen krävde han på Aftonbladets<br />
debattsida i februari att Sverige ska skicka trupp<br />
till Afrika istället för till Afghanistan. På vilket sätt<br />
afghanerna gjort sig förtjänta av Schoris vrede är<br />
oklart, men den som kan sin public choice-teori blir<br />
6 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
naturligtvis inte särdeles förvånad. De argument som<br />
framfördes i artikeln dög heller inte till mycket mer<br />
än som fernissa utanpå unionen av Schoris egenintresse<br />
med socialdemokraternas partiintresse. Varför<br />
behovet av traditionella FN-missioner i Afrika är så<br />
mycket större än behovet av mindre traditionella<br />
missioner annorstädes lät Schori vara osagt. Istället<br />
serverade han den sedvanliga klagolåten om att ISAF<br />
är en Nato-styrka där USA har inflytande, medan<br />
FN-missionerna med blå basker minsann en gång<br />
skapades av Dag Hammarsköld. Att ISAF agerar<br />
med ett solitt FN-mandat i ryggen (säkerhetsrådets<br />
resolution 1386 från 001, följd av de senare resolutionerna<br />
1413, 1444, 1510, 1563, 16 3 <strong>och</strong> 1707)<br />
spelar tydligen mindre roll för Schori. FN-kramare<br />
kan man vara högst selektivt. Bara han själv får fler<br />
soldater så är han nöjd. Då spelar det inte så stor<br />
roll att hans eget parti fört en politik som försämrat<br />
Sveriges möjligheter att bidra med substantiella<br />
truppbidrag på mer än en plats i världen. Partiet i<br />
sin tur blir nöjt bara Schori kritiserar regeringen; må<br />
det vara hur det vill med träffsäkerheten.<br />
Störst genomslag har kanske den tämlige gröne<br />
skandalreportern Gustav Fridolin fått. I sin iver<br />
att skapa Vietnamkrigsstämning har han inte bara<br />
dragit TV4 <strong>och</strong> Kalla faktas goda namn <strong>och</strong> rykte i<br />
smutsen, utan dessutom publikt misslyckats med att<br />
koka soppa på en spik. Försöket att utmåla svenska<br />
förband som någon form av dödspatruller kom av<br />
sig, eftersom de flesta trots allt sympatiserar både med<br />
att brottslingar bör gripas <strong>och</strong> med att det är rimligt<br />
att skjuta tillbaka när man angrips. Möjligheterna<br />
att skapa skandalreportage hade nog varit väsentligt<br />
större om svenska soldater faktiskt hade stått still <strong>och</strong><br />
varit fogliga måltavlor åt en kriminell afghansk klanledare.<br />
Insatsen i Boka, när en brottsling skulle gripas<br />
men istället avled i den skottväxlingen som uppstod,<br />
blir aldrig något My Lai, Fridolins våta drömmar till<br />
trots. Finvänsterns skräniga brösttoner klingar alltför<br />
falskt när de svenska fredssoldaterna kom tillbaka till<br />
byn dagen efter för att förklara händelsen <strong>och</strong> vårda<br />
de goda relationerna – <strong>och</strong> hälsades välkomna av<br />
byborna. Något vidare scoop är det också svårt att<br />
tillskriva den unge Seymour Hersh-wannaben, efter<br />
det fyra sidor långa reportage som försvars<strong>makten</strong>s<br />
tidning Insats & Försvar redan i höstas publicerade<br />
om Boka-händelsen.<br />
Den svenska delen av ISAF-styrkan i Afghanistan<br />
arbetar under hårda förhållanden <strong>och</strong> med stor fara<br />
för den egna säkerheten. Uppgiften är inte enkel, men<br />
den är viktig: att upprätthålla fred <strong>och</strong> säkerhet på<br />
platser som sett blott alltför mycket av motsatsen.<br />
Bland motståndarna finns talibanerna; islamistiska<br />
extremister som under den tid de styrde landet införde<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
en närmast medeltida teokrati, med förbud mot alla<br />
den moderna världens bekvämligheter <strong>och</strong> nöjen,<br />
brutalt förtryck av kvinnor <strong>och</strong> oliktänkande, barbariska<br />
kroppsstraff <strong>och</strong> massakrer på motståndare.<br />
Talibanerna besegrades militärt 001, men har funnits<br />
kvar som ett ständigt orosmoment för att nu åter<br />
vara på offensiven i söder. Deras mål är att avskaffa<br />
den sköra afghanska demokratin <strong>och</strong> återinföra<br />
förtrycket. De får inte lyckas.<br />
För alla utom möjligen de mest naiva står det klart<br />
att situationen i Afghanistan inte kan lösas genom att<br />
”samtala med varandra för att undvika konflikter”;<br />
det alternativ som Thage G Peterson lanserar istället<br />
för fredsframtvingande truppinsatser. Det finns<br />
tillfällen då inget samförstånd är möjligt, då dialog<br />
<strong>och</strong> diplomati i bästa fall är spel för gallerierna <strong>och</strong> i<br />
värsta fall självbedrägeri. När talibanerna bestämmer<br />
sig för att döda alla som bär på sitt röstkort är det<br />
inte läge att förhandla.<br />
Svaret på frågan varför Sverige ska vara i Afghanistan<br />
är i grund <strong>och</strong> botten enkelt. <strong>Svensk</strong> trupp har<br />
förmågan att skapa trygghet <strong>och</strong> säkerhet, förhindra<br />
övergrepp <strong>och</strong> rättighetskränkningar samt bidra till<br />
uppbyggnaden av ett fritt <strong>och</strong> demokratiskt land.<br />
Den militära komponenten i ISAF är inte i sig själv<br />
tillräcklig för att utvecklingen i Afghanistan ska gå<br />
åt rätt håll, men för överskådlig framtid är den nödvändig.<br />
Alla de som intalar sig motsatsen har fel, <strong>och</strong><br />
har fel på ett farligt sätt. Om pacifisterna vinner <strong>och</strong><br />
den svenska ISAF-styrkan tvingas hem, kommer då<br />
Gustav Fridolin att åka världen runt <strong>och</strong> leta efter<br />
platser där svensk trupp kunde gjort nytta, men saknas?<br />
Näppeligen. Att köpa fredsvänsterns världsbild<br />
är att spela stråkkvartett utanför Auschwitz; att ställa<br />
sig passiv vid sidan av <strong>och</strong> tyst se på när människor<br />
förtrycks <strong>och</strong> mördas.<br />
<strong>Svensk</strong>a medborgares frihet är vi beredda att<br />
värna med militärt våld när så krävs. Varför skulle<br />
inte detsamma gälla afghanernas frihet? Det vore en<br />
svensk linje värd namnet.<br />
7
Bomber<br />
Lika som bär<br />
Som man säger<br />
Nog föder Gud höken.<br />
Erik Fichtelius<br />
Nog föder Gud höken.<br />
Ensamt på toppen<br />
Alltid fet, alltid ensam.<br />
Class of ’49<br />
Den omogna, den dålige <strong>och</strong> den<br />
äcklige.<br />
Då är det fan dags<br />
att sänka skatten<br />
Inte ens Maria Borelius hade råd<br />
att betala barnflickan vitt.<br />
Foto: Martin Adolfsson<br />
Czechs and<br />
balances<br />
Prag 1948: ”Det kändes som en<br />
statskupp.”<br />
Chicks and<br />
balances<br />
Ulvskog 1976: ”Det kändes som<br />
en statskupp.”<br />
Tjockis and<br />
balances<br />
Persson 1999: ”Det kändes som<br />
en statskupp.”<br />
Dricker man helst i Kosovo<br />
1. Klosterbrännvin X. Klosteröl . Odenöl<br />
Vad har försvarsministern<br />
<strong>och</strong><br />
finansministern<br />
gemensamt?<br />
Rökt afghan.<br />
Flaskhalsproblematik?<br />
Försvarsministern vill bara ha<br />
ubåtar i drickat.<br />
“We shall<br />
overcome”?<br />
Integrationsministern besöker<br />
Rosengård.<br />
Head of suspects<br />
Saddams ohängde halvbror är<br />
numera både hängd <strong>och</strong> halv.<br />
Huvudlöst<br />
Nackdel att vara Bath-hangaround<br />
nuförtiden.<br />
8 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
Foto: Magnus Hallgren
Bomber<br />
Former Head of<br />
Government<br />
Hängde med fel killar.<br />
Galghumor<br />
Shiitkul<br />
De fyra stånden<br />
Adel, präster, borgare <strong>och</strong><br />
Wikströms assistent.<br />
Kanonreform<br />
Lagen om alltför personliga<br />
assistenter.<br />
Kåtobligatorium<br />
Hur är det med Hedquists assistent?<br />
Så var det inte förr<br />
”Jag hade precis lämnat barnen på<br />
dagis <strong>och</strong> stod <strong>och</strong> källsorterade<br />
sopor.”<br />
Moderaterna vill<br />
locka fler kvinnor I<br />
Börja med Sofia Appelgren.<br />
Moderaterna vill<br />
locka fler kvinnor II<br />
Då måste Schlingmann lyckas<br />
bättre än i MSU.<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
“Så går det när man avskaffar aktivitetsstödet.”<br />
Ideologisk hälsokost<br />
Hellre sallad än smörgåsbord.<br />
Dementi<br />
Kim Jong Il är ingen nerknarkad<br />
porrknutte.<br />
Erik Ullenhag<br />
Till mitten om mitten.<br />
Från gruppledare<br />
till försvarsminister<br />
Hunt them down, smoke them out<br />
and bring them to justice.<br />
Som människa, får<br />
man förmoda<br />
Moderaternas valanalys: “Fredrik<br />
Reinfeldt kom mycket väl till sin<br />
rätt i valrörelsen.”<br />
Odenbergförsvaret<br />
”Jag gav bara order.”<br />
Odenbergförsvaret II<br />
”Jag kommer inte att ha trenchcoat.”<br />
Odenbergförsvaret III<br />
”Det skulle bli väldigt svettigt att<br />
avlyssna alla.”<br />
Ett misslyckande<br />
ska kallas ett misslyckande<br />
Anders Wijkman har fått för sig<br />
att utfiskning <strong>och</strong> skogsskövling<br />
är marknadsmisslyckanden <strong>och</strong><br />
inte politiska misslyckanden.<br />
Frågan är vilken sorts miss-<br />
lyckande Anders Wijkman bör<br />
benämnas som.<br />
Då försvinner LAS<br />
snart<br />
Reinfeldt sade på kommunala<br />
rikskonferensen att 000-talets<br />
verklighet inte kan mötas med<br />
1900-talets politik.<br />
9<br />
Foto: Sven-Erik Sjöberg
Bomber<br />
Perssons kompisar<br />
efter dokumentären<br />
1. Pär Nuder<br />
.<br />
3.<br />
4.<br />
5.<br />
Hur är er relation i<br />
dag?<br />
Leif Pagrotsky: ”Vi går inte på<br />
hockey direkt.”<br />
Erik Åsbrink: ”Vi går inte på<br />
hockey direkt.”<br />
Mona Sahlin: ”Vi går inte på<br />
hockey direkt.”<br />
Pär Nuder: ”Det händer att vi går<br />
på hockey.”<br />
En prima plan<br />
En majoritet av svenska journalister<br />
vill att Johan Ehrenberg ska<br />
bli ny VD för Sveriges Radio.<br />
Public service skulle må väl av lite<br />
rejäla konkurser.<br />
Men snälla?<br />
Nyamko Sabuni har, för att få<br />
namnförslag på sitt departement,<br />
tydligen bjudit sina kompisar<br />
på rödtunga, hallonsorbet <strong>och</strong><br />
mousserande vin.<br />
Inget förslag dök upp.<br />
Tänk om hon hade bjudit på gammeldansk,<br />
råbiff <strong>och</strong> punsch!<br />
Vem sade: ”En kväll<br />
på diskot är bättre<br />
än en kväll med<br />
Kalashnikov”<br />
1) Borat<br />
X) John Travolta<br />
) Carl Bildt<br />
Han ville bara dansa<br />
Bildt var med<br />
redan på 70-talet<br />
“Burn, baby burn! Disco inferno!”<br />
Vetenskapligt<br />
genombrott!<br />
I förslaget till nytt handlingsprogram<br />
för moderaterna står det<br />
att partiet ska bekämpa växthusgaser.<br />
Gissa saken<br />
5p: Kritiseras ständigt på kultursidor<br />
fast skribenterna egentligen<br />
gillar företeelsen.<br />
4p: En stor tjock gubbe som vet<br />
om du varit snäll eller stygg.<br />
3p: Förväntningarna i reklamen<br />
infrias sällan.<br />
p: Nötter <strong>och</strong> tomtar spelar en<br />
central roll.<br />
1p: Färgen röd.<br />
Svar: Nya moderaterna<br />
Quis custodiet<br />
ipsos custodes<br />
Anders Borg varnar för skatte-<br />
sänkningar. Vem varnar för<br />
Anders Borg?<br />
Medlemmarnas<br />
valfrihet<br />
Schlingmann tycker att moderaterna<br />
ska säga “förbättra”, inte<br />
“förändra”.<br />
Reinfeldt tycker att medlemmarna<br />
ska “förändras eller dö”.<br />
Förnedrande<br />
Moderaternas partiledare Fredrik<br />
Reinfeldt tycker att medlemmarna<br />
ska “förändras eller dö”.<br />
För heimdaliterna var valet lätt.<br />
Hut går hem<br />
Kollektivavtal eller dö.<br />
Den som är tyst<br />
kan inte avlyssnas<br />
Först kom de <strong>och</strong> hämtade dem<br />
som inte ville förändra sig.<br />
Death wish<br />
Att dö är att förändras en smula.<br />
Nya moderaterna<br />
Socialism eller döden.<br />
10 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
Kan ett lokalt företag ha en global vision?<br />
På Tetra Pak är vår vision att göra livsmedel säkra <strong>och</strong><br />
tillgängliga över hela världen. Grunden är en väl utvecklad<br />
process- <strong>och</strong> förpackningsteknologi som hjälpt våra kunder<br />
att distribuera livsmedel i mer än 165 länder i över femtio år.<br />
Men vi vill mer än så. Genom att basera våra förpackningar<br />
på förnybara material – <strong>och</strong> aktivt uppmana till återvinning<br />
– bidrar vi till att hushålla med naturens resurser.<br />
När det gäller klimat- <strong>och</strong> skogsbruksfrågor arbetar vi<br />
på global nivå tillsammans med Världsnaturfonden.<br />
Dessutom bidrar vi genom olika projekt i 45 länder till att<br />
förse skolbarn med näringsrik <strong>och</strong> nyttig mat.<br />
Besök oss gärna på tetrapak.com eller ta kontakt direkt på info@tetrapak.com<br />
Tetra Pak, <strong>och</strong> ”protects what´s good” är varumärken som tillhör Tetra Pak Gruppen.<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
Vi hjälper också till att förebygga benskörhet<br />
genom att stötta det internationella osteoporossällskapet<br />
i deras kampanj för en välbalanserad<br />
diet, vilken inkluderar mjölkprodukter.<br />
Det här är några exempel på våra 20 000<br />
medarbetares strävan för att tillsammans med<br />
våra kunder över hela världen producera säkra<br />
livsmedel <strong>och</strong> förpackningslösningar som gör<br />
nytta på mer än ett sätt.<br />
Detta <strong>och</strong> mycket annat gör oss till ett lokalt<br />
företag med en global vision.<br />
11
Här röstar Lennart Hedquist (m) med socialisterna<br />
Den 4 mars 004 röstade riksdagen om att avskaffa kårobligatoriet.<br />
Två borgerliga ledamöter, Lennart Hedquist (m) <strong>och</strong> Cecilia<br />
Wikström (fp), röstade med socialisterna <strong>och</strong> spräckte den borgerliga<br />
majoritetsuppgörelsen med miljöpartiet. De stödde systemet i stället<br />
för studenterna.<br />
På 1960-talet var Hedquist ordförande för studentkåren i Uppsala.<br />
40 år senare värderar han fortfarande kårfifflarnas förmåner högre<br />
än studenternas frihet.<br />
Alla borgerliga ungdoms- <strong>och</strong> studentförbund vill att kårtvånget<br />
skall avskaffas. Hedquist svek studenterna.<br />
1 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
<strong>Facket</strong> <strong>och</strong> <strong>makten</strong><br />
Rätten att organisera sig fackligt är en utkomst av föreningsfriheten. Från början var<br />
fackföreningarna till för att skydda enskilda från övergrepp. Idag ser vi allt oftare hur<br />
facklig makt används mot svagare parter, som småföretagare, icke-organiserade arbetstagare<br />
<strong>och</strong> arbetstagare från utlandet.<br />
Varför har det blivit på detta vis? Temat för detta årets första nummer av <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong><br />
är <strong>Facket</strong> <strong>och</strong> <strong>makten</strong>. Ett antal insatta skribenter tar upp olika aspekter av fackföreningar<br />
<strong>och</strong> arbetsmarknadspolitik.<br />
Skolbygget i Vaxholm, där svenska byggarbetare skrek “Go home, go home” till lettiska<br />
kollegor anlitade av kommunen, var på många sätt startpunkten för en förnyad debatt om<br />
fackets makt i Sverige. Men det begicks fler fel <strong>och</strong> övergrepp än så i Vaxholm. Martin<br />
Agell, advokat vid Foyen <strong>och</strong> ombud för Laval un Partneri, beskriver i en längre artikel<br />
turerna i Vaxholmskonflikten.<br />
I många länder är friheten att organisera sig fackligt kringskuren <strong>och</strong> hotad. I Vitryssland,<br />
Europas sista diktatur, är fackliga representanter ständigt utsatta för övergrepp från<br />
stats<strong>makten</strong>. Om detta skriver Gunilla Davidsson, generalsekreterare på SILC.<br />
Mats Qviberg, ordförande i HQ AB, skriver om fackföreningsrörelsens ursprungliga<br />
roll <strong>och</strong> hur den har svikit sitt arv. Henrik Lindberg, forskare vid Ratio, går in djupare<br />
på hur arbetsmarknaden förändrats <strong>och</strong> hur fackets privilegier utökats.<br />
Moderaternas nya giv i frågan om arbetsrätten <strong>och</strong> stödet till facket har varit omdiskuterat,<br />
främst eftersom synen på arbetsmarknaden skiljer sig från hur de “gamla”<br />
moderaterna förhöll sig. Anders Nyman <strong>och</strong> Nima Sanandaji, verksamma i tankesmedjan<br />
Captus, kritiserar de nya moderaternas hållning <strong>och</strong> pekar på forskning som visar att<br />
arbetsmarknadsregleringar leder till en sämre arbetsmarknad.<br />
Per Nilsson, student vid Linköpings universitet <strong>och</strong> aktiv i Liberala studenter, tar upp<br />
frågan om varför LO agerar som de gör utifrån Mancur Olsens teori om selektiva incitament.<br />
Därutöver finns självklart en uppsättning nya bomber, Mitt i <strong>Linje</strong>n, debattinlägg <strong>och</strong><br />
mycket annat.<br />
Trevlig läsning,<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong>s redaktion<br />
13
Efter ett tag startade<br />
andra fackförbund<br />
sympatiåtgärder.<br />
Så småningom var<br />
totalt över 40 000<br />
svenska företag<br />
involverade i<br />
blockaden.<br />
Tema<br />
Vaxholmsfallet – om<br />
nationalism <strong>och</strong> protektionism<br />
Av Martin Agell<br />
Vaxholmsfallet, där svenska Byggnads<br />
försatte ett lettiskt byggföretag i blockad,<br />
har inte bara rört upp känslorna i Sverige<br />
<strong>och</strong> gett upphov till en omfattande diskussion.<br />
Fallet kommer även att leda till ett<br />
skifte i den svenska arbetsmarknadsmodellen.<br />
Det menar Martin Agell, advokat<br />
vid Foyen, som för <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> här redogör<br />
för händelseutvecklingen i fallet, de<br />
metoder Byggnads <strong>och</strong> deras tillskyndare<br />
använt sig av <strong>och</strong> de rättsliga problem som<br />
fallet lett till.<br />
Tillsammans med advokat Anders Elmér<br />
har jag varit <strong>och</strong> är alltjämt ombud för<br />
det lettiska företaget Laval un Partneri<br />
Ltd. Laval tillhandahöll lettisk arbetskraft<br />
till ett skolbygge i Vaxholms stad, strax<br />
utanför Stockholm. De lettiska arbetarna<br />
tjänade omkring 13 600 kr i månaden <strong>och</strong><br />
hade omfattande naturaförmåner. De var<br />
nöjda med sina förmåner. De flesta av<br />
arbetarna var medlemmar i det lettiska<br />
byggnadsarbetareförbundet.<br />
Vad hände i Vaxholm?<br />
I juni 004 kontaktade svenska Byggnadsarbetareförbundet<br />
Laval <strong>och</strong> krävde att<br />
Laval skulle skriva på svenskt kollektivavtal.<br />
Kravet innebar att Laval skulle<br />
betala sina arbetare genomsnittslönen<br />
i Stockholm, granskningsavgifter till<br />
Byggnads <strong>och</strong> avgifter för utbildning av<br />
svenska byggnadsarbetare. Dessutom<br />
skulle lettisk rätt överges <strong>och</strong> istället<br />
svensk lag tillämpas beträffande anställningarna.<br />
Laval förhandlade med Byggnads men<br />
kunde inte acceptera att betala högre<br />
lön än avtalets lägsta lön. En högre lön<br />
än så skulle ha inneburit diskriminering<br />
i förhållande till svenska företag som<br />
betalar sina anställda den lägsta lönen.<br />
Laval kunde inte heller acceptera att<br />
betala avgifter till Byggnads. Laval skrev<br />
istället två kollektivavtal med det lettiska<br />
byggnadsarbetareförbundet för arbete<br />
inom EU. De avtalen är giltiga.<br />
Byggnads startade då en facklig blockad<br />
mot Laval. De lettiska arbetarna deltog<br />
inte i denna utan försökte arbeta som<br />
vanligt. De skrev till <strong>och</strong> med ett intyg där<br />
de krävde att blockaden skulle upphöra.<br />
Byggnads hade inga medlemmar på arbetsplatsen<br />
men brydde sig överhuvudtaget<br />
inte om vad de lettiska arbetarna ville.<br />
Efter ett tag startade andra fackförbund<br />
sympatiåtgärder. Så småningom var totalt<br />
över 40 000 svenska företag involverade<br />
i blockaden.<br />
Den 13 december 004 arrangerade<br />
Byggnads en ”Luciademonstration”.<br />
Ombudsmännen från Byggnads, utkommenderade<br />
till skolbygget på betald<br />
arbetstid för att störa arbetet, stoppade<br />
alla bilar vid infarten till arbetsplatsen<br />
<strong>och</strong> skrek ”Go home” åt de lettiska arbetarna.<br />
Byggettans ordförande uttalade<br />
i <strong>Svensk</strong>a Dagbladets nätupplaga att ”Det<br />
är klart att stämningen var aggressiv. Om<br />
det är ett gäng svartfötter som går ut på<br />
bygget <strong>och</strong> inte bryr sig om vår blockad,<br />
då ska de också få veta att de är ett gäng<br />
svartfötter. De kan inte hålla på att leka<br />
med oss så här.”<br />
Jag kontaktade polisen för att den<br />
skulle ordna fri passage för bilar till<br />
arbetsplatsen. Polismästaren i Roslagen<br />
förklarade emellertid att han inte kunde<br />
ingripa i en facklig blockad <strong>och</strong> att letterna<br />
var att betrakta som strejkbrytare.<br />
Det beslutet var felaktigt. Polisen var<br />
14 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
skyldig att ingripa.<br />
Laval väckte talan i Arbetsdomstolen<br />
(AD) <strong>och</strong> krävde att blockaden omedelbart<br />
skulle förbjudas. Laval åberopade<br />
den fria rörligheten för tjänster enligt<br />
EG-rätten <strong>och</strong> att denna har företräde<br />
framför svensk rätt även vid omedelbara<br />
beslut. AD meddelade inget förbud utan<br />
lät blockaden fortsätta. AD motiverade<br />
beslutet bland annat med att Byggnads<br />
krav var oklara <strong>och</strong> att det var oklart vad<br />
EG-rätten innebär i ett fall som detta! Att<br />
Laval inte kunde göra något åt Byggnads<br />
krav <strong>och</strong> att en svensk domstol är skyldig<br />
att känna till <strong>och</strong> tillämpa EG-rätten tycktes<br />
inte AD fästa avseende vid.<br />
Till saken hör att regeringen har ett<br />
starkt inflytande över verksamheten i<br />
AD. I alla andra domstolar i Sverige är<br />
domarna oavsättliga tills de uppnått<br />
pensionsålder, men i AD anställs man som<br />
domare för endast tre år i taget. Vid Lavals<br />
förhandling tjänstgjorde dessutom en<br />
domare som hade dömandet i AD endast<br />
som extraknäck <strong>och</strong> till vardags arbetade<br />
heltid i regeringskansliet. Denne domare<br />
var vid tidpunkten sökande till ett chefsjobb<br />
direkt under arbetsmarknadsminister<br />
Hans Karlsson. Hans Karlsson uttalade<br />
redan tidigt hösten 004 att Byggnads<br />
agerande var riktigt <strong>och</strong> att EG-rätten<br />
saknade betydelse för fallet.<br />
Efter AD:s beslut vid jultiden 004<br />
stod det klart att fackförbundens blockad<br />
hade lyckats. Laval tvingades resa hem till<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
Lettland. De lettiska arbetarna blev arbetslösa.<br />
Skolbygget i Vaxholm övertogs<br />
av ett svenskt företag som anställer svensk<br />
arbetskraft, medlemmar i Byggnads. Så<br />
nådde Byggnads sitt mål, att arbetstillfällen<br />
i Sverige skall gå till svenska byggnadsarbetare<br />
<strong>och</strong> inte till utländska.<br />
Litet senare under år 005 kom AD<br />
fram till att den trots allt måste fråga EGdomstolen<br />
om hur fallet skall lösas. AD<br />
utarbetade två frågor. Den första frågan<br />
handlar om huruvida Byggnads avtalskrav<br />
tillsammans med blockaden utgör en<br />
oproportionerlig inskränkning i Lavals<br />
rätt enligt EG-rätten att tillhandahålla<br />
tjänster i Sverige. Den andra frågan är<br />
mer begränsad <strong>och</strong> handlar om en speciell<br />
svensk lagparagraf, Lex Britannia.<br />
<strong>Svensk</strong>a företag men inte utländska som<br />
har ett kollektivavtal skyddas mot stridsåtgärder<br />
som syftar till att undantränga<br />
det första kollektivavtalet med ett nytt<br />
kollektivavtal <strong>och</strong> frågan är om denna<br />
reglering är tillåten.<br />
När EG-domstolen mottog de två<br />
frågorna från AD i september 005 fick<br />
den för första gången i sin femtioåriga historia<br />
en alldeles speciell fråga på sitt bord:<br />
hur förhåller sig fackliga stridsåtgärder<br />
till EG-rättens krav på fri rörlighet? Det<br />
ovanliga var även att stridsåtgärderna<br />
som skall bedömas hade vidtagits i en<br />
stat - Sverige - där denna rätt är mer<br />
långtgående än i någon annan stat i hela<br />
världen. För många av domarna i EG-<br />
Så nådde<br />
Byggnads<br />
sitt mål, att<br />
arbetstillfällen<br />
i Sverige skall<br />
gå till svenska<br />
byggnadsarbetare<br />
<strong>och</strong> inte<br />
till utländska.<br />
15
Mötet på UD<br />
förbereddes<br />
tillsammans med<br />
Byggnads jurister.<br />
Laval tillfrågades<br />
inte om sin uppfattning.<br />
domstolen måste händelserna i Vaxholm<br />
te sig mycket svårbegripliga. Hur kan<br />
stridsåtgärder förekomma med syfte att<br />
en viss grupp arbetare skall få ett kollektivavtal,<br />
när de berörda arbetarna motsätter<br />
sig dessa stridsåtgärder? Hur kan<br />
sympatiåtgärder förekomma utan någon<br />
begränsning <strong>och</strong> utan någon möjlighet till<br />
domstolskontroll? Det svenska rättsläget<br />
är fullständigt unikt internationellt sett.<br />
De politiska kampanjerna<br />
För Byggnads <strong>och</strong> LO stod mycket på<br />
spel. Eftersom händelserna i Vaxholm<br />
kunde väcka sympati för företaget om<br />
de blev kända i Europa gällde det att<br />
försöka påverka andra medlemsstater<br />
<strong>och</strong> skapa ett politiskt tryck. Lilla Lavals<br />
försök att våga trotsa det svenska<br />
facket hade väckt mäktiga intressen till<br />
liv. Den europeiska fackföreningsrörelsen<br />
engagerades <strong>och</strong> ETUC (European Trade<br />
Union Confederation) stödde helhjärtat<br />
sina svenska medlemmar. Byggnads advokater<br />
utarbetade en promemoria om<br />
fallet som på sju språk är tillgänglig på<br />
ETUC:s hemsida. Informationen där är<br />
klart vilseledande. Bland annat påstås<br />
att det inte förekom några fysiska hinder<br />
i Vaxholm vilket är fel. Inte heller nämns<br />
att de lettiska arbetarna motsatte sig<br />
blockaden, att Byggnads inte hade någon<br />
medlem på arbetsplatsen <strong>och</strong> att AD har<br />
godtagit de lettiska kollektivavtalen.<br />
Även den förra regeringen har bedrivit<br />
en liten kampanj. UD kallade i december<br />
005 ett tiotal medlemsstater till informationsmöte<br />
i Stockholm <strong>och</strong> skrev i<br />
sin inbjudan att det vore värdefullt med<br />
ett bidrag från många regeringar till<br />
EG-domstolen i detta fall. Mötet på UD<br />
förbereddes tillsammans med Byggnads<br />
jurister. Laval tillfrågades inte om sin<br />
uppfattning. Så bäddade regeringen för<br />
påverkan på EG-domstolen med politiskt<br />
tryck från andra medlemsstater.<br />
Kampanjerna är del av en starkt nationalistisk<br />
<strong>och</strong> protektionistisk motreaktion i<br />
Sverige. Förhoppningsvis kommer Laval<br />
att få en rättvis prövning i EG-domstolen.<br />
Även där har Byggnads framfört oriktiga<br />
påståenden, till exempel att Laval skulle<br />
vara bulvan för <strong>Svensk</strong>t Näringsliv.<br />
Fackföreningsrörelsen <strong>och</strong> regeringen<br />
har låtit förstå att fallet allvarligt kan<br />
inskränka europeiska fackförbunds rätt<br />
att vidta fackliga stridsåtgärder för att få<br />
till stånd kollektivavtal för sina medlemmar.<br />
Detta är fel.<br />
Målet gäller istället den principiella<br />
frågan om det är tillåtet enligt EG-rätten<br />
att flera svenska fackförbund vidtar så<br />
obegränsade blockadåtgärder mot ett gästande<br />
företag, att företagets möjligheter<br />
att utnyttja sin rätt enligt EG-rätten att<br />
verka i Sverige omöjliggörs <strong>och</strong> görs beroende<br />
av fackförbundens godtycke.<br />
Egenartade förhållanden<br />
De avgörande frågorna i fallet beror på<br />
svenska förhållanden som är helt egenartade.<br />
För det första ingick i de kollektiva åtgärderna<br />
ingen strejk. Blockaden vidtogs<br />
av flera svenska fackförbund <strong>och</strong> utfördes<br />
av professionellt anställd personal som<br />
har till arbetsuppgift att bevaka utländska<br />
företag.<br />
För det andra genomfördes blockaden<br />
mot de berörda, lettiska arbetarnas<br />
vilja. Inga andra arbetstagare berördes<br />
av kraven.<br />
För det tredje har fackförbunden i<br />
Sverige en så långtgående rätt att vidta<br />
stridsåtgärder att den saknar motstycke i<br />
16 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
alla andra stater i hela världen.<br />
För det fjärde var stridsåtgärderna i<br />
detta fall en konsekvens av att Sverige<br />
med avseende på utstationerade arbetstagares<br />
löner endast ofullständigt har<br />
infört ett viktigt EG-direktiv i svensk<br />
rätt, utstationeringsdirektivet. Enligt<br />
detta skall det finnas en minimilön i lag<br />
eller allmängiltigförklarade kollektivavtal<br />
i varje medlemsstat. Gästande företag<br />
kan då få kännedom om minimilönen i<br />
förväg <strong>och</strong> likabehandling uppnås. Sverige<br />
struntade emellertid i att införa denna<br />
regel <strong>och</strong> har överlåtit åt svenska fackförbund<br />
att utkräva vilka löner som helst.<br />
För det femte saknas i svensk rätt helt<br />
garantier för att de grundläggande rättigheter<br />
som följer av EG-rätten respekteras.<br />
Den svenska arbetsmarknadsmodellen<br />
innehåller inga som helst garantier för<br />
att krav som ställs på gästande företag är<br />
förutsebara, proportionella <strong>och</strong> att det<br />
gästande företaget inte diskrimineras i<br />
förhållande till svenska företag. Slutligen<br />
måste alla åtgärder <strong>och</strong> krav som ställs<br />
på företag enligt EG-rätten kunna prövas<br />
i domstol. Enligt svensk rätt saknar domstolar<br />
i princip rätt att inskränka fackliga<br />
blockader.<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
På nästan varje punkt är den svenska<br />
arbetsmarknadsmodellen oförenlig med<br />
EG-rätten.<br />
Utländska företag har svagare position<br />
Ett grundläggande problem med den<br />
svenska arbetsmarknadsmodellen är att<br />
utländska företag i praktiken har en mycket<br />
svagare position än svenska företag.<br />
Den svenska arbetsmarknaden medger en<br />
viss flexibilitet beträffande anställningsvillkor.<br />
<strong>Svensk</strong>a politiker uttalar ofta att<br />
denna flexibilitet är bra. Det kanske den<br />
är – för svenska företag. <strong>Svensk</strong>a företag<br />
kan nämligen utnyttja komplicerade<br />
förhandlingar om kollektivavtal för att<br />
åstadkomma olika typer av förbättringar<br />
av villkoren.<br />
För utländska företag innebär flexibiliteten<br />
enbart nackdelar. Utländska<br />
företag har i alla avseenden en svagare<br />
position än svenska. De kan redan med<br />
hänsyn till språkliga svårigheter de facto<br />
inte genomföra några reella förhandlingar<br />
om villkor som förekommer i svenska<br />
kollektivavtal.<br />
En ytterligare skillnad gäller svenska<br />
<strong>och</strong> utländska företags möjligheter till<br />
svarsåtgärder. <strong>Svensk</strong>a företag som ut-<br />
På nästan varje<br />
punkt är den<br />
svenska arbetsmarknadsmodellen<br />
oförenlig med EGrätten.<br />
17
Det är<br />
förvånande att<br />
inte heller den<br />
nya regeringen<br />
accepterar de<br />
fördrag Sverige<br />
har undertecknat.<br />
sätts för blockader kan i princip tillgripa<br />
lockout av fackförbundens medlemmar<br />
på olika arbetsplatser. För svenska företag<br />
råder därmed en principiell balans<br />
med fackförbunden. Utländska företag<br />
kan däremot inte vidta lockout av de<br />
svenska fackförbundens medlemmar på<br />
deras arbetsplatser. Anledningen är att det<br />
normalt inte finns några svenska medlemmar<br />
mot vilka det utländska företaget<br />
kan vidta lockout. Den balans i fråga om<br />
kollektiva åtgärder som gäller för svenska<br />
företag saknas därmed för utländska företag<br />
med tillfällig verksamhet i Sverige.<br />
Dubbla stolar<br />
Ett grundläggande problem är att svenska<br />
fackförbund enbart företräder sina egna<br />
medlemmar <strong>och</strong> inte de utländska arbetstagarna.<br />
<strong>Svensk</strong>a fackförbund sitter på<br />
två stolar samtidigt. Det ligger nämligen<br />
nära till hands för dem att agera så att<br />
utländska företags verksamhet försvåras.<br />
Därigenom gynnas svenska arbetstagare.<br />
Fackförbund är fria att agera precis som<br />
de vill <strong>och</strong> är inte bundna av några lagregler<br />
när de framställer avtalskrav <strong>och</strong> vidtar<br />
blockader. Fackförbundens hårdhänta<br />
agerande har skapat problemen för den<br />
svenska modellen.<br />
Fackförbunden påstår ofta att deras<br />
mål är att utländska arbetstagare får<br />
samma villkor som svenskar. En riktigare<br />
beskrivning finns att läsa på LO-TCO<br />
Rättsskydds hemsida: ”Vårt mål är att<br />
alla arbetsgivare som har verksamhet i<br />
Sverige ska ha kollektivavtal. Då slipper<br />
de skötsamma arbetsgivarna bli<br />
utkonkurrerade <strong>och</strong> våra medlemmar kan<br />
behålla jobben.” Det övergripande syftet<br />
för svenska fackförbund är således att<br />
medlemmarna, svenska arbetstagare, skall<br />
kunna behålla sina arbeten. Händelserna<br />
i Vaxholm visar just hur Byggnads ställde<br />
oproportionella avtalskrav, skrek ”Go<br />
home” åt de utländska arbetarna <strong>och</strong> slutligen<br />
lyckades med blockaden. Letterna<br />
blev arbetslösa <strong>och</strong> svenska byggnadsarbetare<br />
övertog jobben.<br />
Om politik, juridik <strong>och</strong> rättsstatlighet<br />
Vaxholmsfallet handlar om en konflikt<br />
mellan ett särpräglat nationellt rättssystem,<br />
det svenska, <strong>och</strong> EG-rätten. Det är<br />
alldeles klart att den svenska modellen<br />
inte uppfyller EG-rättens krav. Men<br />
Sverige är enligt de fördrag som har undertecknats<br />
med EU skyldigt att tillämpa<br />
EG-rätten framför sina egna regler.<br />
Det sätt på vilket den tidigare regeringen<br />
liksom den nuvarande förvarar den<br />
svenska arbetsmarknadsmodellen utan<br />
att acceptera att någon justering måste<br />
ske med hänsyn till EG-rätten är utslag av<br />
bristande intellektuell analys samt fackföreningsrörelsens<br />
överdrivna makt över<br />
sinnena. Fackföreningsrörelsen uppvisar<br />
nationalism <strong>och</strong> protektionism.<br />
Det är förvånande att inte heller den<br />
nya regeringen accepterar de fördrag<br />
Sverige har undertecknat. När arbetsmarknadsminister<br />
Sven Otto Littorin<br />
uttalar att ”regler som inte ger nya jobb<br />
är ointressanta” (Lag & Avtal 006 nr<br />
1 ) glömmer han att Sverige är rättsligt<br />
förpliktat att tillämpa EG-rätten. I en<br />
rättsstat skall lagarna gälla, även de som<br />
inte uppskattas av politiker eller fackföreningsrörelsen.<br />
Det borde gälla även<br />
i Sverige.<br />
18 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
Tema<br />
Det vitryska<br />
fackföreningslivet<br />
Av Gunilla Davidsson<br />
I Sverige kan man anse att fackföreningarna<br />
har för mycket makt, men i vissa<br />
länder är rätten att organisera sig som<br />
arbetstagare starkt kringskuren. Gunilla<br />
Davidsson, generalsekreterare för Swedish<br />
International Liberal Center (SILC),<br />
skriver här om fackföreningarnas situation<br />
i Vitryssland.<br />
I Vitryssland, ett land inte längre bort än<br />
en dryg timmes flygresa, ser vardagen helt<br />
annorlunda ut mot den som vi svenskar<br />
är vana vid. Allt som rör någon form av<br />
aktivism som inte tilltalar den vitryska<br />
regimen bestraffas med allt från administrativa<br />
straff i form av dryga böter som<br />
ingen har råd att betala, till fängelsestraff<br />
mellan allt från fem dagar till fem år.<br />
Detta gäller oavsett om du vill engagera<br />
dig i en religiös rörelse som är obekväm<br />
för staten, en ungdomsorganisation som<br />
inte stödjer president Aleksander Lukasjenka,<br />
ett politiskt parti eller en oberoende<br />
fackförening.<br />
Något sådant som en oberoende vitrysk<br />
fackförening är lika omöjligt som en oberoende<br />
vitrysk tidning eller en oberoende<br />
vitrysk nyhetskanal.<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
Rent tekniskt sett erkänner den vitryska<br />
författningen arbetares rättigheter<br />
att bilda <strong>och</strong> gå med i fackföreningar,<br />
men i praktiken så existerar endast FPB<br />
(Federatsija Profsojuzov Belarusi) som är<br />
den enda officiella fackföreningsrörelsen<br />
i Vitryssland. De oberoende fackföreningar<br />
som fortfarande är registrerade lever<br />
under svåra villkor <strong>och</strong> kämpar dagligen<br />
för överlevnad.<br />
Hinder för facklighet<br />
De vitryska arbetarnas rättigheter har<br />
gradvis försämrats för varje år sedan Lukasjenka<br />
kom till <strong>makten</strong> 1996. I januari<br />
1999 kom presidentens dekret nr som<br />
innebar att alla dåvarande fackföreningar<br />
skulle omregistrera sig. De nya kraven<br />
på registreringen innefattar bl.a. att den<br />
officiella adressen till företagets ledning<br />
skulle uppges <strong>och</strong> de fackliga ledarna får<br />
inte uppge sina hemadresser. Till detta<br />
behövs också ett godkännande brev från<br />
företagsledningen något som är väldigt<br />
svårt att få till stånd. Man har infört<br />
orimligt höga krav på ett minsta antal<br />
grundande medlemmar <strong>och</strong> en namnlista<br />
måste skickas till justitieministeriet.<br />
De oberoende<br />
fackföreningar<br />
som fortfarande<br />
är<br />
registrerade<br />
lever under<br />
svåra villkor<br />
<strong>och</strong> kämpar<br />
dagligen för<br />
överlevnad.<br />
19
Den här typen av<br />
trakasserier pågår<br />
konstant <strong>och</strong><br />
förtrycket trappas<br />
upp.<br />
Lyckas man trots detta att få ihop tillräckligt<br />
antal medlemmar så använder sig<br />
justitieministeriet i sin tur av ett oändligt<br />
antal metoder för att neka registrering av<br />
fackföreningar, politiska partier eller andra<br />
demokratiska frivilligorganisationer.<br />
En ofta återkommande anledning till att<br />
avslå en ansökan är att hävda att namnteckningarna<br />
är förfalskade.<br />
001 antog Lukasjenko dekret nr 8<br />
som innebär väldigt hårda villkor <strong>och</strong><br />
restriktioner för organisationer att ta<br />
emot utländskt stöd för verksamhet som<br />
bedrivs inne i Vitryssland. Bryter organisationerna<br />
mot detta så risker de att bli<br />
av med sin registrering. Detta förstärktes<br />
ytterligare under 003 genom dekret nr<br />
4 där inget utländskt bistånd överhuvudtaget<br />
får ges till frivilligorganisationer för<br />
seminarier, demonstrationer, strejker <strong>och</strong><br />
så vidare utan myndigheternas tillstånd.<br />
Under 005 hårdnade förtrycket ytterligare<br />
då man antog nya lagar för<br />
frivilligorganisationer <strong>och</strong> ideella organisationer<br />
där de oberoende fackföreningarna<br />
ingår.<br />
Man har på varje arbetsplats infört en<br />
ideologisk avdelning som har till uppgift<br />
att kontrollera så att de anställda inte förtalar<br />
<strong>och</strong> säger något icke fördelaktigt om<br />
den vitryske presidenten eller den vitryska<br />
republiken. De ideologiska avdelningarna<br />
har även till uppgift att informera de<br />
anställda om den vitryska statsideologin,<br />
något som endast kan jämföras med hur<br />
arbetsplatser fungerade strukturellt under<br />
Sovjettiden. Då hade man också avdelningar<br />
som såg till att de anställda följde<br />
den kommunistiska ideologin <strong>och</strong> inte<br />
förtalade Sovjetunionen som nation.<br />
Regelbundna trakasserier<br />
En av de oberoende fackföreningarna i<br />
Vitryssland, Vitrysslands demokratiska<br />
fackliga centralorganisation (Belaruski<br />
Kongress Demokratitjeskich Profsojuzov<br />
– BKPD), drabbas med jämna mellanrum<br />
av allt från konstant upprepade skatterevisioner<br />
till trakasserier av aktiva<br />
medlemmar. Myndigheterna hotar med<br />
uppsägning <strong>och</strong> flera aktiva har avsagt sig<br />
sitt medlemskap för att istället gå med i<br />
FPB. En del har sedan i hemlighet återvänt<br />
till BKPD, men det finns rapporter om att<br />
flera av dessa blivit påkomna <strong>och</strong> därefter<br />
avskedats. 003 fängslades BKPD:s ledare<br />
Aljaksandr Jarosjuk under tio dagar för<br />
att han hade spridit information om de<br />
kränkningar av de vitryska arbetarnas<br />
rättigheter utsätts för, till internationella<br />
arbetarrörelser <strong>och</strong> fackföreningar.<br />
Den här typen av trakasserier pågår<br />
konstant <strong>och</strong> förtrycket trappas upp.<br />
Tanja, en ung jurist från Grodno, ringde<br />
mig för någon månad sedan <strong>och</strong> sa att<br />
hon precis har flyttat till Ryssland. Hon<br />
hade blivit av med sin anställning på ett<br />
litet advokatkontor i Grodno efter att<br />
hon aktivt deltagit i demonstrationerna<br />
i Minsk efter presidentvalet förra året.<br />
Hon hade varit medlem i en av BKPD:s<br />
medlemsorganisationer, men inte kunnat<br />
få någon hjälp alls av dem för att de själva<br />
0 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
hade fullt upp med att skicka nya registreringshandlingar<br />
till justitieministeriet.<br />
Även om de inte hade behövt göra detta<br />
så hade deras möjligheter att hjälpa Tanja<br />
varit obefintliga hävdar hon. ”Jag ville<br />
aldrig lämna Vitryssland, men jag hade<br />
verkligen inget val. Jag är utestängd från<br />
arbetslivet <strong>och</strong> hur ska jag kunna försörja<br />
mig själv <strong>och</strong> mina nära”, sa hon till mig<br />
på telefon. ”Det blir bara värre <strong>och</strong> värre<br />
<strong>och</strong> Lukasjenko bryr sig inte ett dugg<br />
om omvärldens <strong>och</strong> det internationella<br />
samfundets protester i landet. Men det<br />
gäller att inte ge upp, jag hoppas kunna<br />
bidra med något trots att jag inte längre<br />
lever i mitt hemland”, avslutade hon innan<br />
vi lade på.<br />
Det här är tyvärr ingen ovanlig situation<br />
i dagens Vitryssland. Inte bara Tanja utan<br />
många av de personer som behövs för att<br />
förändra Vitryssland mer eller mindre<br />
tvingas lämna landet.<br />
Oppositionen behöver stöd<br />
Därför är det av största vikt att vi i Sverige<br />
<strong>och</strong> övriga EU fortsätter att stödja de<br />
få krafter som finns inom den vitryska<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
oppositionen oavsett det gäller politiska<br />
partier, ungdomsrörelser, kvinnoförbund<br />
eller fackföreningar som vill göra sig<br />
oberoende mot det förtryck som den<br />
vitryska regimen utsätter dem för dagligen.<br />
Det svenska biståndet ökades just<br />
till Vitryssland från 40 miljoner förra<br />
året till att uppgå till 70 miljoner 007,<br />
något som är glädjande för alla oss som<br />
arbetar med demokratibistånd. Det är ett<br />
första steg i att uppnå det som regeringen<br />
uttryckt tydligt både i statsminister<br />
Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring:<br />
[”…särskilda insatser görs för att främja<br />
demokrati i diktaturer till stater som Kuba<br />
<strong>och</strong> Vitryssland…”] <strong>och</strong> även nämndes<br />
i utrikesminister Carl Bildts utrikesdeklaration.<br />
Det är vårt ansvar att inte glömma bort<br />
våra grannar. De som finns bara knappa<br />
timmens flygresa från oss. De som kämpar<br />
dagligen för att göra sina röster hörda <strong>och</strong><br />
som riskerar framtid <strong>och</strong> till <strong>och</strong> med liv<br />
för att få samma rätter som sina grannar<br />
i EU. Det är vårt ansvar att inte glömma<br />
de som lever i det som är Europas sista<br />
diktatur – Vitryssland.<br />
Det är vårt ansvar<br />
att inte glömma<br />
bort våra grannar.<br />
De som finns bara<br />
knappa timmens<br />
flygresa från oss.<br />
1
Att tro att<br />
två vuxna<br />
människor<br />
inte kan ingå<br />
ett avtal om<br />
anställning<br />
utan facklig<br />
inblandning<br />
är att idiotförklara<br />
sin<br />
egen yrkeskår.<br />
Tema<br />
Rörelsen som<br />
svek sitt arv<br />
Av Mats Qviberg<br />
Idag gör sig fackföreningarna skyldiga till<br />
samma övergrepp som man en gång i tiden<br />
ville skydda den enskilde mot. Mats Qviberg,<br />
ordförande i HQ AB <strong>och</strong> tidigare<br />
vd i Investment AB Öresund, påminner<br />
om fackföreningsrörelsens barndom <strong>och</strong><br />
hur dess syn på sin egen roll i samhället<br />
fundamentalt har förändrats sedan dess.<br />
Fackföreningsrörelsen vilar på en stolt<br />
grund: att värna den utsatta individen mot<br />
den stora organisationens övergrepp <strong>och</strong><br />
makt. I en tid när svält var alternativet<br />
till arbete, <strong>och</strong> lönen sattes därefter, fanns<br />
ett odiskutabelt behov av en organisation<br />
som kunde värna den enskilda mot<br />
oskäliga villkor. Detta hedervärda arv<br />
verkar dagens fackföreningsrörelse ha<br />
glömt. Det finns flera exempels om väl<br />
belyser detta.<br />
När Hotell- <strong>och</strong> restaurangfacket krossar<br />
den enskilde entreprenören bakom<br />
salladsbaren Wild n’ Fresh, <strong>och</strong> kallar<br />
det en seger, visar man att man inte minns<br />
sitt arv. Tvärtom, man har tagit till sig de<br />
metoder man förut slogs mot. Att kräva<br />
kollektivavtal trots att inte personalen ens<br />
önskat det är märkligt, <strong>och</strong> att bestämma<br />
sig för att krossa företaget ändå är gränsande<br />
till kriminellt. Än värre är att man<br />
också visar att man inte förstår att det är<br />
entreprenörerna som är ryggraden i vårt<br />
samhälle, de skapar arbete <strong>och</strong> tillväxt<br />
<strong>och</strong> detta till priset av stor personlig risk<br />
ekonomiskt. De ser till att vi andra har<br />
ett arbete att gå till <strong>och</strong> en lön att leva av,<br />
medan de själva vid ett misslyckande kan<br />
stå inför ekonomisk ruin.<br />
Omöjlig trygghet<br />
Att kräva att den enskilda entreprenören,<br />
som varken har hängslen eller livrem,<br />
garanterar fullkomlig trygghet för sina anställda<br />
är stolligt. I ett uppbyggnadsskede<br />
måste personalen vara medveten om att<br />
detta arbete innebär en viss risk (dock<br />
aldrig tillnärmelsevis lika stor som för<br />
entreprenören), <strong>och</strong> om det inte är önskvärt<br />
så får man söka sig ett annat jobb.<br />
Att tro att två vuxna människor inte kan<br />
ingå ett avtal om anställning utan facklig<br />
inblandning är att idiotförklara sin egen<br />
yrkeskår.<br />
Ett annat belysande exempel är när<br />
de lettiska arbetarna i Vaxholm kom<br />
till jobbet <strong>och</strong> möttes av ett medborgargarde<br />
från LO-förbundet Byggnads. De<br />
nyblivna EU-medlemmarna hälsades av<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
den svenska fackföreningsrörelsen med<br />
talkören “Go home, go home”, <strong>och</strong> det<br />
behövde vara polis närvarande för att<br />
arbetarna skulle komma in ordentligt på<br />
sin arbetsplats. Vän av ordning undrar var<br />
allt tal om ”internationell solidaritet” <strong>och</strong><br />
att hjälpa de som har det sämre ställt tog<br />
vägen? Var är Internationalens text om<br />
att ”knyta brodersbandet” vägen? Tror<br />
någon att dessa lettiska byggarbetare<br />
kommer hit för att de ser det som en<br />
värdefull kulturerfarenhet? Naturligtvis<br />
inte, de är ambitiösa <strong>och</strong> arbetar hårt för<br />
att skapa en bättre framtid för sig <strong>och</strong><br />
sina familjer. Att då möta dessa med rop<br />
om ”go home” är gränsande till nationalsocialistiskt.<br />
Var är stödet till den utsatte<br />
i detta fall? Är inte det bästa sättet att<br />
hjälpa Lettlands befolkning att öka sin<br />
levnadsstandard att tillåta dem att komma<br />
hit <strong>och</strong> erbjuda sina tjänster till oss?<br />
Dessutom; alla som på senare tid<br />
försökt få hjälp av hantverkare vet att<br />
marknaden skulle må bra av lite ökad<br />
konkurrens. Att hindra utländska arbetare<br />
från att ge svenskar möjlighet att<br />
köpa hantverkshjälp billigare är inget<br />
annat än kapitalöverföring från oss sven-<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
skar till Byggnads medlemmar. Dessutom<br />
skapar det en enorm svart sektor. Varför<br />
skall bara tillverkande utsättas för internationell<br />
konkurrens <strong>och</strong> inte även<br />
tjänstemarknaden?<br />
Den lille mannens försvarare<br />
Fackföreningsrörelsens nuvarande privilegier<br />
bygger på den unika historiska<br />
uppfattningen av facket som ett brett<br />
samhällsintresse. De ovanstående exemplen<br />
tycker jag illustrerar att vi kanske<br />
behöver omvärdera den bilden. Om man<br />
bedriver hetsjakt på de entreprenörer<br />
som skapar välfärd <strong>och</strong> arbete samt på<br />
utländska arbetare som försöker försörja<br />
sig <strong>och</strong> sin familj så är man inne på skammens<br />
väg.<br />
Att socialdemokraterna inte markerat<br />
mot facket att detta är fel väg är synd,<br />
att Alliansen tar det till sin barm är en<br />
tragedi. Ett återtåg till den forna rollen<br />
som den lille mannens försvarare vore det<br />
rätta för fackföreningsrörelsen, undrar<br />
om dagens fackpamp förstår det eller om<br />
de alla har kongressat ihjäl sitt rättspatos<br />
i Provence?<br />
Fackföreningsrörelsens<br />
nuvarande<br />
privilegier<br />
bygger på den<br />
unika historiska<br />
uppfattningen<br />
av facket som<br />
ett brett samhällsintresse.<br />
3
Höjda reallöner<br />
<strong>och</strong> hög<br />
sysselsättning<br />
hos medlemmarna<br />
står<br />
obevekligen<br />
vid någon<br />
punkt i vägen<br />
för varandra.<br />
Tema<br />
Det fackliga<br />
Janusansiktet<br />
Av Henrik Lindberg<br />
Sedan början av förra seklet har fackets<br />
position stärkts avsevärt – inte minst<br />
under de senaste decennierna, då fackets<br />
privilegier med stats<strong>makten</strong>s goda minne<br />
blivit allt fler. Fil dr Henrik Lindberg,<br />
forskare vid Ratio, ger i denna artikel<br />
exempel på hur den svenska arbetsmarknaden<br />
förändrats under i synnerhet<br />
senare hälften av 1900-talet.<br />
De fackliga organisationerna utgör sedan<br />
åtminstone 100 år tillbaka en institutionaliserad<br />
kraft i det svenska samhället.<br />
Denna betydelse grundas inte minst på<br />
inflytandet över lönebildningen <strong>och</strong> frågor<br />
om arbetslivet, men fackföreningarna har<br />
också varit aktiva i att skapa <strong>och</strong> omforma<br />
den omgivning som styr näringslivet<br />
i stort. Dess roll <strong>och</strong> maktställning har<br />
därmed blivit kraftigt omdiskuterad. Dess<br />
effekter på ekonomin är <strong>och</strong> har varit<br />
föremål för ekonomernas intresse – om<br />
än utan att man nått någon enighet. En<br />
anledning till de divergerande åsikterna<br />
är att fackföreningarna inte bara har en<br />
utan två distinkta roller i det moderna<br />
samhället.<br />
<strong>Facket</strong>s två sidor<br />
Den ena sidan av fackföreningarna är<br />
den monopolistiska. Med de teoretiska<br />
glasögonen blir fackföreningarnas uppgift<br />
att begränsa konkurrensen mellan<br />
arbetstagarna <strong>och</strong> i ultimata fall; etablera<br />
ett utbudsmonopol på arbetsmarknaden.<br />
Förutsättningen för att överhuvudtaget<br />
kunna ha någon makt i avtalsförhandlingarna<br />
är att facket via olika mekanismer<br />
kan påverka utbudet av arbetskraft till<br />
företagen. Fackföreningarna kan då ses<br />
som en slags kartell, förvisso öppen för<br />
både in- <strong>och</strong> utträde, där syftet är att<br />
ge ökade reallöner åt sina medlemmar<br />
samt hög sysselsättning bland desamma.<br />
Höjda reallöner <strong>och</strong> hög sysselsättning<br />
hos medlemmarna står obevekligen vid<br />
någon punkt i vägen för varandra. Därför<br />
ser vi hur fackföreningar i olika länder<br />
kräver att arbetsstyrkan ska vara fackligt<br />
organiserad, s.k. organisationsklausuler<br />
”closed shops”, eller för ökad protektionism<br />
för att skydda ”våra” jobb mot<br />
utländsk konkurrens.<br />
I Sverige har de fackliga organisationerna<br />
företrädesvis använt en annan form<br />
av konkurrensbegränsning, nämligen<br />
kollektivavtalen. Dessa avtal som sluts<br />
mellan ett kollektiv av anställda <strong>och</strong> en arbetsgivarpart<br />
(företag eller organisation)<br />
omöjliggör lönekonkurrens mellan arbetstagarna,<br />
organiserade som oorganiserade.<br />
Till saken hör att fackföreningarna<br />
ofrånkomligen utnyttjar sin maktställning<br />
för att gynna insiders, d.v.s. de redan<br />
organiserade väletablerade på arbetsmarknaden,<br />
medan outsiders, exempelvis<br />
ungdomar <strong>och</strong> invandrare, effektivt stängs<br />
ute från arbete. Monopolstyrkan kan<br />
emellertid också nyttjas för att tillgodose<br />
organisationens – <strong>och</strong> dess ledares – egna<br />
intressen snarare än medlemmarnas. Varför<br />
inte öppna munnen själv när de stekta<br />
sparvarna flyger förbi?<br />
Exit eller voice<br />
Den andra sidan av fackföreningarna handlar<br />
om att de effektivt uttrycker kollektiva<br />
opinioner, vilket nog snarare bidrar<br />
till att höja den ekonomiska effektiviteten.<br />
Detta resonemang bygger på att moderna<br />
samhällen har två grundläggande mekanismer<br />
för att lösa konflikter <strong>och</strong> ge miss-<br />
4 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
nöjda medlemmar/konsumenter möjlighet<br />
att utöva påtryckningar. Den första av<br />
dessa är den klassiska marknadsmekanismen<br />
exit (sorti), eller individuell mobilitet.<br />
Den underbetalde arbetstagaren lämnar<br />
sitt arbete, den lurade bilköparen väljer<br />
en annan säljare än Hederlige Harry nästa<br />
gång <strong>och</strong> den bedragna hustrun kastar ut<br />
karlsloken. Den individuella mobiliteten<br />
på arbetsmarknaden med arbetstagare<br />
som rör sig mellan olika företag är en effektiv<br />
källa till förnyelse varigenom ogina<br />
arbetsgivare bestraffas <strong>och</strong> trängs undan<br />
från marknaden. Resurserna allokeras<br />
mer effektivt <strong>och</strong> nyttonivån antas öka.<br />
Emellertid finns också ett annat instrument<br />
för att hantera missnöje. Denna<br />
mekanism kallades voice (protest) av<br />
den amerikanske ekonomen Albert O<br />
Hirschman. Protest innebär att kunderna<br />
ger ett tydligt uttryck för sitt missnöje.<br />
Den underbetalde arbetstagaren tar upp<br />
en förhandling med sin arbetsgivare<br />
baserad på de argument som framläggs.<br />
Den lurade bilköparen åker tillbaka med<br />
sin nyinförskaffade skrotbil <strong>och</strong> hotar<br />
med en rättsprocess om bilkrängaren inte<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
Makten åt folket!<br />
Vi ombildar allmännyttan.<br />
BROLIN<br />
OMBILDNING & FÖRVALTNING<br />
A B<br />
www.ombildning.se<br />
08-402 10 00 petter.brolin@ombildning.se<br />
ger honom rätt. Den bedragna hustrun<br />
sätter sig ned för att diskutera problemen<br />
i äktenskapet istället för att ta ut<br />
skilsmässa.<br />
I en politisk kontext blir voice ett instrument<br />
där man diskuterar, förhandlar<br />
<strong>och</strong> röstar om saken snarare än att ta sin<br />
Mats ur skolan.<br />
Kollektiva nyttigheter<br />
På arbetsmarknaden är protesten synonymt<br />
med förhandlingar mellan arbetsgivare<br />
<strong>och</strong> arbetstagare om löner <strong>och</strong><br />
ersättningar, arbetstider <strong>och</strong> andra arbetsvillkor,<br />
<strong>och</strong> det är i denna kontext som<br />
fackföreningarna har vuxit fram.<br />
Den ekonomiska logiken bakom detta<br />
är att kollektivt agerande, d.v.s. gemensamma<br />
förhandlingar, kan vara<br />
nödvändigt från arbetstagarnas sida. Ett<br />
skäl är att incitamenten för varje enskild<br />
arbetstagare att lägga ned tid <strong>och</strong> kraft på<br />
att förhandla om saker som gynnar alla<br />
arbetstagare vid arbetsplatsen är så små.<br />
Flera förhandlingsfrågor berör nämligen<br />
s.k. kollektiva nyttigheter (externaliteter).<br />
Inneboende i detta är att fackföreningarna<br />
I en politisk kontext<br />
blir voice ett<br />
instrument där<br />
man diskuterar,<br />
förhandlar <strong>och</strong><br />
röstar om saken<br />
snarare än att<br />
ta sin Mats ur<br />
skolan.<br />
5
I skiftet mellan<br />
1960- <strong>och</strong> 1970talet<br />
skedde en<br />
grundläggande<br />
förändring på<br />
område efter<br />
område.<br />
såsom representanter för de anställda på<br />
en arbetsplats också har möjlighet att<br />
företräda de enskilda arbetstagare som<br />
av olika anledningar kan utsättas för<br />
arbetsgivarens godtycke.<br />
Av dessa två sidor hos fackföreningarna<br />
finns det en som borde kunna tilltala<br />
liberaler <strong>och</strong> frihetligt sinnade. Om fackföreningarna,<br />
såsom företrädare för de<br />
anställda, exempelvis samlar, förmedlar<br />
<strong>och</strong> torgför uppgifter om de anställdas<br />
preferenser rörande exempelvis arbetsorganisation<br />
<strong>och</strong> arbetsmiljö är detta en<br />
funktion som på många sätt kan förbättra<br />
ekonomins effektivitet <strong>och</strong> ge betydande<br />
mervärden. Likaså finns klara fördelar i<br />
att medlemmarna får service <strong>och</strong> hjälp<br />
med att värdera erbjudanden från arbetsgivare<br />
om löner <strong>och</strong> andra arbetsvillkor.<br />
Det andra av fackets båda ansikten är<br />
monopolsträvandena <strong>och</strong> monopolistens<br />
klassiska beteende. Försvaret för denna<br />
roll överlåts med glädje åt den som känner<br />
sig manad.<br />
Statens roll <strong>och</strong> facket<br />
Staten har i alla relationer mellan två eller<br />
flera parter med olika intressen att välja<br />
roll <strong>och</strong> inställning. En ofta spridd myt i<br />
Sverige som har vidarebefordrats av ett<br />
flertal forskare är att stats<strong>makten</strong> omkring<br />
förra sekelskiftet konsekvent ställde<br />
sig på arbetsgivarnas sida <strong>och</strong> bekämpade<br />
den framväxande fackföreningsrörelsen.<br />
Istället var det, som bland annat Svante<br />
Nycander påvisat, en välkomnande <strong>och</strong><br />
tillåtande miljö som låg till grund för<br />
fackföreningarnas framväxt. De liberala<br />
krafternas öppenhet inför facklig organisering<br />
gav Sverige vidsträckta fackliga<br />
rättigheter som erkändes jämförelsevis<br />
tidigt.<br />
I huvudsak stod snarare stats<strong>makten</strong><br />
neutral mellan fackföreningarna <strong>och</strong> deras<br />
antagonister arbetsgivareorganisationerna.<br />
Staten valde innan 1970-talet att<br />
inte explicit ta ställning för någondera<br />
parten, utan huvudregeln var att låta<br />
partsorganisationerna ingå avtal utan<br />
statlig inblandning. Visst fanns det ett monopolansikte<br />
även hos den tidens fackliga<br />
organisationer – på arbetsgivare- såväl<br />
som på arbetstagarsidan – men statens<br />
neutralitet höll monopolistbeteendet i<br />
schack eftersom de två starkaste kartellerna,<br />
LO <strong>och</strong> SAF, balanserade varandras<br />
styrka.<br />
I skiftet mellan 1960- <strong>och</strong> 1970-talet<br />
skedde en grundläggande förändring på<br />
område efter område. Stats<strong>makten</strong> började<br />
lägga sig i avtalsförhandlingarna,<br />
lagstifta på områden som parterna tidigare<br />
hade förhandlat om sinsemellan. Via<br />
exempelvis arbetsrättliga lagar förändrades<br />
maktbalansen mellan parterna på<br />
ett fundamentalt sätt till fackets förmån.<br />
6 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
En viktig ingrediens var att de anställdas<br />
medborgerliga rättigheter i arbetslivet<br />
när det gällde medinflytande knöts till<br />
det eventuella medlemskapet i en facklig<br />
organisation, snarare än den individuella<br />
anställningen. Lagstiftningen i andra<br />
länder gav istället rättigheter lika för alla<br />
anställda. Genom ett statligt regelverk<br />
blev medlemskapet i den fackliga organisationen<br />
mer påbjudet än frivilligt vilket<br />
snedvred maktrelationerna på arbetsmarknaden.<br />
Den häftigt omtvistade lagen om anställningsskydd<br />
(LAS) från 1974 hade ungefär<br />
samma effekter <strong>och</strong> gav i praktiken<br />
också ett påbud om fackligt medlemskap.<br />
Samtidigt som arbetsgivarna därutöver<br />
förvägrades undanta nyckelpersoner vid<br />
uppsägningar fick de fackliga organisationerna<br />
undanta sina förtroendevalda.<br />
Anställningsskyddet som sådant är visserligen<br />
en individuell rättighet, men<br />
disposiviteten i LAS gjorde att bestämmelserna<br />
kunde kringgås <strong>och</strong> den fackliga<br />
organisationen gavs därigenom rätt att<br />
sätta exempelvis turordningsreglerna ur<br />
spel tillsammans med arbetsgivaren.<br />
Priviligerade fack<br />
De fackliga organisationerna tillfördes<br />
resurser <strong>och</strong> förmåner via förtroendemannalagar,<br />
rättigheter till ledighet för facklig<br />
utbildning <strong>och</strong> avdragsmöjligheter för<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
fackmedlemskap. Skattebetalarna <strong>och</strong><br />
företagen gavs i uppgift att försörja en<br />
verksamhet som dittills varit mer självfinansierad.<br />
Detta var privilegier som<br />
dittills inte hade förekommit men som<br />
nu gav möjligheter att kraftigt expandera<br />
ombudsmannasystemet. Centraliseringen<br />
inom den fackliga rörelsen utvecklades<br />
ytterligare <strong>och</strong> den fackliga styrelseposten<br />
blev början till en karriärväg inom fackföreningsrörelsen,<br />
det socialdemokratiska<br />
partiet eller statsbyråkratin, snarare än ett<br />
tillfälligt förtroendeuppdrag.<br />
<strong>Facket</strong>s maktställning stärktes därmed<br />
kraftigt. I takt med att stats<strong>makten</strong><br />
lagstiftningsvägen flyttade dess fram<br />
positioner under 1970- <strong>och</strong> 1980-talen<br />
gavs också ökat utrymme åt dess monopolansikte.<br />
Löneförhandlingarna i Sverige<br />
övergick från att vara förhandlingar<br />
mellan någotsånär jämbördiga parter till<br />
att bli en facklig huggsexa där man tog<br />
för sig av ett löneutrymme som inte fanns<br />
<strong>och</strong> bestämde villkor på områden som<br />
dittills ingen kommit på tanken att facket<br />
skulle styra. Starkast monopolmakt gavs<br />
på sådana områden <strong>och</strong> branscher som<br />
dessutom var skyddade från utländsk<br />
konkurrens. Grupper som elektriker <strong>och</strong><br />
transportarbetare kunde dra ifrån i löneutveckling<br />
tack vare utmärkta möjligheter<br />
att gå ut i konflikt för sin sak. I byggnadsbranschen<br />
kunde de fackliga organisationerna<br />
under decennier inhösta avgifter från<br />
gransknings- <strong>och</strong> mätningsarvoden utan<br />
att, mer än i undantagsfall, utföra några<br />
tjänster som tjänade medlemmarna.<br />
Samtidigt som staten blandade sig<br />
i arbetsmarknadsrelationerna mellan<br />
parterna <strong>och</strong> gav ett uppenbart stöd till de<br />
fackliga organisationerna, minskade deras<br />
medlemsförankring, gräsrotsengagemang<br />
<strong>och</strong> legitimitet. I förtroendemätningar<br />
från 1980-talet <strong>och</strong> framledes av SOMinstitutet<br />
hade en samhällsinstitutionen av<br />
elva konsekvent fler negativa än positiva<br />
omdömen. Gissa vilken. Långt fler än ett<br />
gäng ilskna debattörer på högerkanten<br />
ifrågasätter hur representativa de fackliga<br />
organisationerna är för sina medlemmar.<br />
Ironiskt nog finns det ju en logik i att<br />
organisationer som blir överösta med<br />
förmåner av stats<strong>makten</strong> snart fjärmar<br />
sig från sina medlemmar.<br />
Långt fler än<br />
ett gäng ilskna<br />
debattörer på<br />
högerkanten<br />
ifrågasätter hur<br />
representativa de<br />
fackliga organisationerna<br />
är för<br />
sina medlemmar.<br />
7
MITT I LINJEN MITT I LINJEN MITT I LINJEN MITT I LINJEN<br />
8<br />
Mitt i <strong>Linje</strong>n<br />
Mellan salladsskål <strong>och</strong> vägg<br />
[Regeringsuret klämtar torsdagslunch]<br />
– Är det någon som har orkat bläddra<br />
igenom den där ”Uppdrag Fred”? Näh,<br />
tänkte väl det. Räcker med att titta på<br />
omslaget så ser man lång väg att det<br />
är en skitbok! I världspolitiken kan<br />
man inte flyga runt som en Bildt-kopia<br />
mellan Bryssel <strong>och</strong> Washington. Med<br />
en FN-konvention i ena handen <strong>och</strong><br />
folkopinionen i andra vrider man bara av<br />
gaskranen, rätt i fejjan på ryssen. Bam!<br />
[Understryker med att drämma en näve i<br />
bordet så att regeringsbesticken slamrar.<br />
En välvillig doft av Fahrenheit rullar ut<br />
över bordet]<br />
– Man måste vara hård som flinta. No<br />
mercy! ”Debate from above” som vi sa<br />
till varandra i Värnpliktsrådet. Killarna<br />
sa alltid att jag var en så naturlig ledare.<br />
Som kunde lyssna. Hur man leder ett<br />
sammanträde säger mycket om en människa.<br />
I detta lilla… vad håller du på med,<br />
Tonto? Du gör det väldigt svårt för mig<br />
att vara medkännande. Kommer du inte<br />
till din rätt, människa?<br />
– Joo hörrudu, jag [skratt] satt bara <strong>och</strong><br />
skojade lite med menyn. [Fniss] Få se här.<br />
[garv] Jag tror jag ska ta en sallad till mitt<br />
kaffe. [Fnitter]<br />
– Alla skall ta det jag tar! Det gör inget<br />
om det kostar lite mer. Vi har inte tid med<br />
att alla ska sitta <strong>och</strong> välja vad som råkar<br />
passa var <strong>och</strong> en. Vi har ett land att styra.<br />
Och jag vet vad folk vill ha. Och det är<br />
inga jävla sympatisallader med den där<br />
flicksnärtan i Göteborg. Tänk hur bilden<br />
skulle kunna bli i media. [Viftar irriterat<br />
till personalen att börja servera]<br />
– Jag har ju inte kunnat röra mig väster<br />
om Örebro utan att få frågor om hur JAG<br />
ser på den där blockaden. Hennes eviga<br />
tjatade om rättvisa <strong>och</strong> värdighet har sabbat<br />
mitt reseprogram i veckor nu.<br />
– Folk ska jobba, inte tjata i media.<br />
– Just det! Som vanligt vet Finansen<br />
vad som gäller för den här regeringen.<br />
Arbetslinjen!<br />
– Arbetslinjen. [Samtliga närvarande<br />
mumlar värdigt i kör]<br />
– Jag har ju alltid varit intresserad av<br />
psykologi. Om människors ljusa <strong>och</strong><br />
mörka sidor. Det är nog därför det ger<br />
mig så mycket att resa runt i landet<br />
för att träffa folk som vill träffa mig.<br />
Men det där stöket i Göteborg <strong>och</strong> att<br />
bönderna inte har klarat av att hålla den<br />
där glasögonormen från unga bönder på<br />
mattan har ju bara visat upp folks mörka<br />
sida hela tiden. Kolmörkt!<br />
–Hon Äppelträd är bara ett fenomen i<br />
marginalen. Hon passar inte i systemet.<br />
Hon får bestämma sig. Antingen att<br />
lyckas trassla sig framåt i vardagen med<br />
barn eller driva företag som går bra nog<br />
att behöva anställda eller studier. Nu<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
gör hon ju allt på en gång – utan varken<br />
svart barnflicka eller statlig chaufför.<br />
Det verkar vara ett jävla livspussel. Det<br />
stora – femtonhundrabitars. Med mycket<br />
himmel i motivet! Och hav! [Skrynklar<br />
sin panna medkännande]<br />
– Men livet kan vara så väldigt mycket<br />
mer komplicerat än vad det går att<br />
berätta om på en femsidig bildspecial<br />
i Amelias julnummer. Det begriper väl<br />
varje människa den slutgiltiga modellen<br />
inte har plats för en massa bråkstakar<br />
som håller på <strong>och</strong> tjurar om sitt livsöde<br />
i media.<br />
– Folk skall jobba, inte tjura i media.<br />
– Precis! Hon får ju mig att framstå som<br />
om jag inte bryr mig. Men det finns bara<br />
plats för ett par hundögon i ett samtal<br />
mellan människor. Nu håller folk på att<br />
få helt fel mediebild av mig. Fattar de inte<br />
att jag inte kan klafsa ner mig i politisk<br />
kvicksand, där övergrepp <strong>och</strong> skeva<br />
heliga principer undergräver själva den<br />
drivkraft som gjort Sverige rikt nog för<br />
att överhuvudtaget ha någon välfärd?<br />
– Arbetsmarknaden kan inte vara vilda<br />
västern, där folk kommer överens om<br />
sina villkor på egen hand. Det måste<br />
vara någon som tvingar fram rättvisa<br />
med knytnävarna. Annars får man stänga<br />
baren <strong>och</strong> skicka folk till AMS. Det är det<br />
enda ansvarsfulla. Men att vara denna<br />
någon kan inte vara politikens roll. Den<br />
ska lyssna <strong>och</strong> vara medkännande. Och<br />
så arbetslinjen förstås! [Lyser upp] Den<br />
är ljus! Helljus!<br />
– Arbetslinjen. [Samtliga närvarande<br />
mumlar lågt, men värdigt]<br />
– Arbetslinjen! Den är jag pappa till.<br />
Det var jag som kom på att folk måste<br />
jobba, annars klarar vi inte det här med<br />
välfärden. Och utanförskapet.<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
– Folk skall jobba, inte vara utanför.<br />
– Och Odenknall är mamma till avlyssning<br />
av hela folket, <strong>och</strong> han Rödskorsforss<br />
uppfann det blödande samvetet. Ja, vi är<br />
ett jävla gäng vi. [Slår ut med armarna i<br />
en gest av gemenskap som snabbt växlar<br />
till klander]<br />
– Det är bara synd att gasmannen där<br />
måste sabba allt i media. [Pekar ut över<br />
bordet] Och att biståndsministern tydligen<br />
har flyttat in i regeringsplanet för<br />
gott. Det är inte mer växthuseffekt som<br />
de behöver i Afrika. Men ni skall känna<br />
att jag känner väldigt mycket stöd för er<br />
båda, inbäddad i min kompakta tystnad!<br />
Kom ihåg att jag alltid vill uppfattas<br />
som lyssnande. Ja, <strong>och</strong> Odenskål också,<br />
förståss. [Välvillig nick riktad direkt till<br />
de två berörda]<br />
– Ja, det var väl allt vi hann med idag.<br />
Jag hoppas att gratislunchen har smakat.<br />
Samma tid nästa vecka. Då skall jag<br />
berätta om när jag var basketspelande<br />
varietéartist. Då jävlar var jag ljus. Nu<br />
skall jag gå <strong>och</strong> fixa det där med klimatet.<br />
Tur jag uppmärksammade det i tid.<br />
[Reser sig <strong>och</strong> går mot hissarna <strong>och</strong> den<br />
uppmärksamme kan höra gnolandet av<br />
Magnus Ugglas välkända rader:]<br />
– “Du är den bästa publik som en stjärna<br />
kan ha, trots konkurrensen som råder<br />
idag. Visst har det spritts, någon annan<br />
haft snits, men inte fan har han haft,<br />
sådan näsa för hits...”<br />
Från bloggbordet<br />
MITT I LINJEN MITT I LINJEN MITT I LINJEN MITT I LINJEN MITT I LINJEN<br />
9
Tema<br />
De nya<br />
moderaternas<br />
ekonomiska<br />
politik inom arbetsmarknaden<br />
bygger på en<br />
vanföreställning<br />
Marknaden är bättre<br />
än moderaterna<br />
Av Anders Nyman <strong>och</strong> Nima Sanandaji<br />
Moderaternas försvar av fackets eskalerande<br />
maktmissbruk är varken särskilt<br />
ärligt eller logiskt konsekvent. Moderaterna<br />
tycks numera omfamna facket nästan<br />
oavsett vad det företar sig. Det skriver<br />
Anders Nyman <strong>och</strong> Nima Sanandaji,<br />
verksamma i tankesmedjan Captus.<br />
”Vi har landat i slutsatsen att det<br />
är mer centralt att få ordning på<br />
arbetsmarknaden, genom att det<br />
lönar sig bättre att arbeta <strong>och</strong> att det<br />
blir enklare att anställa, än att börja<br />
gräva upp anställningsskyddet. Det<br />
fungerar i huvudsak väl idag”.<br />
- Anders Borg, ”Partiet byter fot om<br />
arbetsrätten”, Sveriges Radio Ekots<br />
hemsida, 006-08-15<br />
En av de tydligaste förändringarna i de<br />
nya moderaternas politik är att partiet nu<br />
försvarar den reglerade arbetsmarknaden<br />
<strong>och</strong> fackföreningarnas privilegierade<br />
ställning. Nyligen framförde exempelvis<br />
OECD att regeringens politik är otillräcklig<br />
för att skapa arbeten, vilket framförallt<br />
drabbar ungdomar <strong>och</strong> invandrare. Den<br />
rigida arbetsmarknaden lyftes särskilt<br />
fram som orsaken till problemet. De<br />
gamla moderaterna hade förmodligen<br />
hållit med om denna kritik, men den<br />
moderata finansministern Anders Borg<br />
kommenterade istället till Dagens Industri<br />
att OECD överdrev betydelsen av arbetsmarknadslagstiftning.<br />
I sak är Borgs ställningstagande intressant.<br />
De nya moderaternas nationalekonomiska<br />
argumentation för att reglerade<br />
arbetsmarknader inte skulle leda<br />
till arbetslöshet baserar sig nämligen just<br />
på en OECD-rapport från 1999. Redan<br />
denna OECD-rapport pekar dock tydligt<br />
på att anställningsskyddslagstiftning är<br />
kopplat till lägre total sysselsättningsgrad<br />
<strong>och</strong> drabbar kvinnor <strong>och</strong> ungdomar.<br />
Partiets försvar för den reglerade arbetsmarknaden<br />
bygger alltså på feltolkning av<br />
en rapport utgiven av en organisation som<br />
förespråkar en liberalisering av svensk<br />
arbetsmarknad.<br />
Forskningen talar sitt tydliga språk<br />
De nya moderaternas ekonomiska politik<br />
inom arbetsmarknaden bygger på en<br />
vanföreställning, det råder ingen större<br />
tvekan om att reglerade arbetsmarknader<br />
leder till arbetslöshet. För att ge exempel<br />
på tre relevanta forskningsartiklar:<br />
Botero med flera ( 004) undersöker<br />
arbetsmarknadsregleringar i 85 länder. De<br />
30 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
kommer fram till att striktare regleringar<br />
är kopplat till lägre sysselsättningsgrad<br />
<strong>och</strong> högre arbetslöshet, främst för unga.<br />
Nobelpristagaren James Heckman <strong>och</strong><br />
Carmen Pages ( 003) beskriver arbetsmarknadsregleringar<br />
i Latinamerika <strong>och</strong><br />
Europa. De skriver att mer noggranna<br />
mikroekonomiska studier visar att regleringar<br />
minskar flexibiliteten <strong>och</strong> leder till<br />
färre anställningar av arbetare som har en<br />
svag ställning på arbetsmarknaden. Därigenom<br />
leder arbetsmarknadsregleringar till<br />
större ekonomisk ojämlikhet.<br />
McCull<strong>och</strong> <strong>och</strong> Di Tella ( 005) kommer<br />
i sin undersökning av 1 OECDekonomier<br />
fram till slutsatsen att arbetsmarknadsregleringar<br />
är skadligt för<br />
sysselsättningen, att de ökar risken för<br />
att konjunkturuppgångar inte leder till<br />
nya arbetstillfällen <strong>och</strong> att arbetslöshet<br />
blir mer permanent än annars skulle<br />
vara fallet.<br />
Marknaden är arbetarnas främsta skydd<br />
För att ta ett steg tillbaka <strong>och</strong> granska<br />
huvudproblemet i svensk arbetsmarknad<br />
så ser man tydligt att svensk arbetsmarknadslagstiftning<br />
är obalanserad.<br />
Lagen innebär att kollektivavtal omfattar<br />
alla arbetare på en arbetsplats. Oavsett<br />
om de är fackligt anslutna eller inte <strong>och</strong><br />
oavsett om de vill omfattas av kollektivavtal<br />
eller inte. Effekten blir att kolle-<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
ktivavtalen, som påtvingas nästan hela<br />
arbetsmarknaden, i princip får samma<br />
effekt som statlig lagstiftning: de skapar<br />
en rigid arbetsmarknad <strong>och</strong> tränger ut<br />
framförallt marginaliserade grupper av<br />
arbetare.<br />
Företag kan inte tvinga på anställda<br />
eller konsumenter någonting som de inte<br />
är intresserade av. Men fackföreningarna<br />
ges rätten att genom blockader tvinga<br />
företagare att teckna kollektivavtal. Möjligheten<br />
att undanta anställda från principen<br />
”sist-in-först-ut” vid uppsägningar<br />
ger samtidigt facken stor makt att pressa<br />
anställda till att fackansluta sig.<br />
Motivet bakom den lagstiftning som ger<br />
fackföreningarna en privilegierad ställning<br />
är att det skulle existera en obalans mellan<br />
större företag <strong>och</strong> enskilda anställda.<br />
Eftersom enskilda anställda saknar makt<br />
mot företagen måste fackföreningarna ges<br />
<strong>makten</strong> att stå på arbetarnas sida. Med<br />
denna logik sätts fackföreningarna <strong>och</strong><br />
inte arbetarna i fokus i arbetsrätten.<br />
Men stämmer verkligen detta tänkande?<br />
Ett enkelt sätt att analysera påståendet är<br />
att fråga sig vilket samband som existerar<br />
mellan de anställdas lönenivåer <strong>och</strong><br />
fackföreningarnas makt över arbetsmarknaden.<br />
Vid en studie av andelen arbetare som<br />
verkar under kollektivavtal i förhållande<br />
till lönesummans andel av nationalinkom-<br />
Företag kan<br />
inte tvinga på<br />
anställda eller<br />
konsumenter<br />
någonting<br />
som de inte är<br />
intresserade<br />
av.<br />
31
Det uppmärksammade<br />
fallet med<br />
salladsbaren Wild<br />
’n Fresh är inte<br />
något undantag<br />
sten i olika OECD-länder är tendensen<br />
tydlig. Det finns ingen koppling mellan<br />
kollektivavtalens utbredningsgrad <strong>och</strong> arbetarnas<br />
löner som del av nationalinkomsten.<br />
Lönetagarna får en ungefär lika stor<br />
andel av det producerade mervärdet (ca<br />
60 procent) i länder där drygt tio procent<br />
har kollektivavtal som i länder där<br />
kollektivavtalens anslutningsgrad liksom<br />
Sverige är över nittio procent. (Siffror<br />
från OECD.)<br />
Arbetarnas främsta skydd inom arbetsmarknaden<br />
tycks alltså inte vara facket.<br />
Det främsta skyddet är arbetarnas egen<br />
produktivitet i kombination med de<br />
marknadsmekanismer som tvingar företag<br />
att betala marknadsmässiga löner.<br />
Maktmissbruk satt i system<br />
Även om det vore sant att arbetarna<br />
behöver en arbetsmarknadslagstiftning<br />
som gör det möjligt för fackföreningarna<br />
att genom blockader tvinga storföretag<br />
att skriva på kollektivavtal, så används<br />
idag denna maktställning bortom all<br />
proportion. Fackföreningarna har satt<br />
maktmissbruk i system genom sina upprepade<br />
angrepp på småföretag.<br />
Det uppmärksammade fallet med sal-<br />
ladsbaren Wild n’ Fresh är inte något<br />
undantag, utan snarare regel på svensk<br />
arbetsmarknad. Skillnaden är att de flesta<br />
småföretagare inte vågar kämpa emot.<br />
En ensam näringsidkare med små<br />
resurser sätts emot mot en miljardorganisation<br />
som utan självbehärskning<br />
sätter hela sin tyngd mot dem som inte<br />
går med på alla fackets krav. Dessa krav<br />
är inte sällan orimliga. Till exempel kan<br />
små företag, vars anställda har utmärkta<br />
villkor <strong>och</strong> inte önskar något som helst<br />
samröre med facket, tvingas teckna<br />
kollektivavtal.<br />
Fackintresse kriteriet för moderat politik?<br />
Man kan ha respekt för att moderaterna<br />
gick till val på ett löfte att inte avskaffa<br />
den så kallade arbetsrätten. Men detta<br />
är inte samma sak som partiets nuvarande<br />
position att närmast försvara vad<br />
än facket gör, oavsett rimlighet eller<br />
effekt på samhällsekonomin. Det finns<br />
många exempel på de nya moderaternas<br />
omsvängning i denna fråga:<br />
När Vaxholmskonflikten var aktuell<br />
var moderatledaren Fredrik Reinfeldt<br />
initialt starkt kritisk till fackföreningarnas<br />
agerande <strong>och</strong> anklagade Byggnads för<br />
3 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
att skämma ut hela LO. När fallet togs<br />
upp i EG-domstolen försvarade istället<br />
regeringen Reinfeldt Byggnads.<br />
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin<br />
ställde sig helt på fackföreningarnas<br />
sida i blockaden mot Wild n’ Fresh. I<br />
Ekots lördagsintervju 007-01-06 gjorde<br />
han följande uttalande:<br />
”Det här är en legitim konflikt <strong>och</strong><br />
man har rätt att göra så här. Jag kan<br />
inte se att alternativet hade varit<br />
bättre.”<br />
Händelseförloppet i denna konflikt var<br />
först hot om blockad, sedan verkställande<br />
av blockad <strong>och</strong> till sist att företagaren inte<br />
längre orkade <strong>och</strong> beslöt att sälja sin salladsbar.<br />
Alternativet hade varit att företagaren<br />
fortsatt driva sin verksamhet <strong>och</strong> att<br />
hennes medarbetare fortsatt arbeta med<br />
de villkor de kommit överens om <strong>och</strong> var<br />
nöjda med. Ändå tycks Littorin anse att<br />
alternativet är sämre än vad som skedde.<br />
I intervjun kritiserar den moderata arbetsmarknadsministern<br />
även näringsminister<br />
Maud Olofsson för att hon uttalat stöd för<br />
möjligheten att låta företag <strong>och</strong> anställda<br />
bestämma själva.<br />
Det tydligaste exemplet på hur långt<br />
moderaterna kan gå för att försvara<br />
fackföreningarnas maktsituation kommer<br />
från en intervju i TCO-tidningen.<br />
Där sätter Anders Borg i princip ett<br />
likhetstecken mellan att förespråka en fri<br />
arbetsmarknad <strong>och</strong> att arbeta mot facken.<br />
Tidningen noterar i artikeln att Borg ”för<br />
tankarna till vänsterdebattören Johan<br />
Ehrenberg, ofta anlitad av LO”.<br />
De svenska fackföreningarna har en<br />
oproportionerligt stark position i svensk<br />
arbetsmarknad <strong>och</strong> använder sin styrkeposition<br />
för att angripa småföretagare<br />
som inte följer deras vilja. De påtvingade<br />
kollektivavtalen får i princip samma effekt<br />
som statlig reglering <strong>och</strong> leder tillsammans<br />
med de faktiska regleringarna till<br />
att en stel arbetsmarknad skapas. Den<br />
reglerade arbetsmarknaden leder i sin<br />
tur till att sysselsättningen minskar <strong>och</strong><br />
att marginaliserade grupper av arbetare<br />
trängs ut ur arbetsmarknaden.<br />
I syfte att stärka sin makt har även det<br />
parti som traditionellt tydligast stått för<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
ekonomisk frihet nu kommit att sätta<br />
fackföreningarnas intressen i centrum.<br />
Den moderatledda regeringen har i princip<br />
abdikerat från sitt ansvar att beskydda<br />
svenska företagare <strong>och</strong> anställda från<br />
mäktiga organisationers maktmissbruk.<br />
Om regeringens mål om sänkt arbetslöshet,<br />
minskat utanförskap för<br />
invandrare <strong>och</strong> ungdomar <strong>och</strong> ökat<br />
nyföretagande ska nås är reformer av<br />
arbetsrätten viktiga. Fackföreningarnas<br />
oproportionerliga maktsituation måste<br />
åtgärdas <strong>och</strong> svensk arbetsmarknadslagstiftning<br />
behöver liberaliseras. Vi behöver<br />
naturligtvis ha respekt för att det finns<br />
starka särintressen inblandade. En försiktig<br />
reformpolitik kan vara den bästa<br />
vägen. Men att bli entusiastiska försvarare<br />
av systemet är knappast rätt strategi.<br />
Moderaternas nuvarande position i<br />
frågan kan varken betraktas som speciellt<br />
ärlig, logiskt sammanhängande,<br />
eller i linje med det samhällsansvar som<br />
Sverige har rätt att kräva av politiker<br />
oavsett parti.<br />
Källor:<br />
Botero, J, S Djankov, R Porta <strong>och</strong> F<br />
Lopez-De-Silanes ( 004) ”The Regulation<br />
of Labor”, The Quarterly Journal of<br />
Economics, 119, 4, s. 1339-138 .<br />
Heckman, J <strong>och</strong> C Pages ( 003) ”Law<br />
and Employment: Lessons from Latin<br />
America and the Caribbean” (NBER-C)<br />
National Bureau of Economic Research<br />
Conference Report.<br />
McCull<strong>och</strong>, R <strong>och</strong> R Di Tella ( 005)<br />
“The Consequences of Labor Market<br />
Flexibility: Panel Evidence Based on Survey<br />
Data” European Economic Review,<br />
49, 5, s. 1 5-1 59.<br />
”Dyrare a-kassa dämpar lönekrav”,<br />
TCO-tidningen, 006-05-18.<br />
I syfte att stärka<br />
sin makt har<br />
även det parti<br />
som traditionellt<br />
tydligast stått för<br />
ekonomisk frihet<br />
nu kommit att<br />
sätta fackföreningarnas<br />
intressen i<br />
centrum.<br />
33
Tema<br />
LO spenderar<br />
således både tid<br />
<strong>och</strong> resurser på<br />
att bestrida en<br />
politik som de<br />
facto gynnar de<br />
svenska lön-<br />
tagarna.<br />
Varför gnäller LO?<br />
Av Per Nilsson<br />
LO, liksom andra röster vänsterifrån,<br />
hävdar att den borgerliga regeringens<br />
politik missgynnar arbetstagare. I själva<br />
verket är det inte så, men LO måste påstå<br />
det, eftersom reformerna av a-kassan<br />
<strong>och</strong> medlemsavgiften i facket hotar de<br />
incitament som LO:s inflytande bygger<br />
på. Per Nilsson, student vid Politices Magister-programmet<br />
i Linköping <strong>och</strong> aktiv<br />
i Liberala Studenter, visar med hjälp av<br />
Mancur Olsens teorier att LO måste lägga<br />
om sin taktik för att inte tyna bort.<br />
”Alliansregeringen bedriver en fackföreningsfientlig<br />
politik!” Wanja Lundby-<br />
Wedins ord dånar ut över Mynttorget.<br />
Det är mitt i december <strong>och</strong> 1 000<br />
LO-medlemmar håller värmen uppe med<br />
glögg <strong>och</strong> applåder. Budskapet för dagens<br />
demonstration är ”Sänk inte a-kassan”.<br />
Men stämningen är också att något större<br />
än a-kassan står på spel.<br />
Alltsedan höstens val har en löpeld gått<br />
genom den svenska arbetarrörelsen. Från<br />
Olle Svenning på Aftonbladets ledarsida<br />
till LO-borgens topp har det med dystopisk,<br />
hotfull ton meddelats att den nya<br />
högerregeringen är ”löntagarfientlig”.<br />
Finns det någon saklig grund för detta<br />
påstående? Knappast. Alliansregeringens<br />
politik kommer att leda till ökade nettoinkomster<br />
för alla låg- <strong>och</strong> medelinkomsttagare,<br />
det vill säga för majoriteten av alla<br />
LO-anslutna medlemmar. LO spenderar<br />
således både tid <strong>och</strong> resurser på att bestrida<br />
en politik som de facto gynnar de<br />
svenska löntagarna. Varför?<br />
Intressegrupper liknar staten<br />
Den amerikanske ekonomen Mancur<br />
Olsen utvecklar i böckerna The Logic<br />
of Collective Actions <strong>och</strong> The Rise and<br />
Decline of Nations en teori kring intressegruppers<br />
organisation, agerande<br />
<strong>och</strong> konsekvenser för utformningen av<br />
samhällslivet. Olsens teori kan också på<br />
ett förtjänstfullt sätt förklara varför LO<br />
agerar som de gör – <strong>och</strong> hur detta handlande<br />
kommer att påverka organisationen<br />
i framtiden.<br />
Olsens insikt är att intressegrupper<br />
såsom fackföreningar, yrkessamfund <strong>och</strong><br />
jordbruksorganisationer liknar staten i<br />
ett mycket viktigt avseende: De tjänster<br />
som dessa sammanslutningar erbjuder<br />
är kollektiva nyttigheter, precis som den<br />
offentliga sektorns tjänster; det vill säga,<br />
de tillfaller alla individer i en viss kategori<br />
eller grupp oavsett om individen bidragit<br />
till verksamheten eller inte. Statens insatser<br />
för miljöbekämpning, infrastrukturutveckling<br />
eller rättsväsende gagnar alla<br />
medborgare i ett visst land. På samma<br />
sätt ökar subventionen, som blir följden<br />
av jordbruksorganisationens lobbying,<br />
inkomsten för alla lantbrukare. Om inte<br />
individen är driven av ren altruism, finns<br />
det därför ingen rationell anledning att<br />
offra tid <strong>och</strong> pengar vare sig till staten<br />
eller till någon intressegrupp. Trots detta<br />
klassiska free rider-dilemma existerar<br />
både staten <strong>och</strong> intressegrupper. Hur kan<br />
det komma sig?<br />
Selektiva incitament<br />
Olsens svar är selektiva incitament. En<br />
belöning eller bestraffning som endast ges<br />
den individ som väljer att bidra – eller<br />
inte bidra – till verksamheten. Staten ger<br />
som bekant inga belöningar; möjligtvis<br />
tidigareläggs skatteåterbäringen ett par<br />
veckor för den teknikanpassade med-<br />
34 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
orgaren som väljer att deklarera via<br />
Internet. Statens främsta selektiva incitament<br />
är istället bestraffning. I första hand<br />
en straffavgift <strong>och</strong> i sista hand fängelse<br />
väntar den medborgare som inte betalar<br />
in skatten i tid.<br />
Lobbyorganisationer har som tur är inte<br />
möjlighet att vidta denna typ av drastiska<br />
åtgärder, men bestraffning som selektivt<br />
incitament fyller ändå en mycket viktig<br />
funktion. Fackföreningarnas stridsåtgärder<br />
är typexempel på detta. De företag<br />
<strong>och</strong> individer som inte vill teckna kollektivavtal<br />
försätts i blockad. Strejkvakter ser<br />
dessutom till att arbetarna rättar in sig i<br />
leden <strong>och</strong> inte snyltjobbar.<br />
Även om stridsåtgärder kan vara effektiva<br />
är en intressegrupps viktigaste selektiva<br />
incitament ändå belöningar. Olsen pekar<br />
på fackföreningarnas medlemsförmåner:<br />
lägre försäkringspremier, bättre försäkringsvillkor<br />
<strong>och</strong> avdragsgilla medlemsavgifter.<br />
Alliansregeringens förslag går ut på<br />
att sänka a-kassans ersättning, avskaffa<br />
subventionen av a-kasseavgiften <strong>och</strong><br />
slopa avdragsrätten för facklig medlemsavgift.<br />
Inte konstigt att LO protesterar.<br />
Incitamentet för den enskilda arbetaren<br />
att gå med i facket minskar kraftigt i <strong>och</strong><br />
med regeringens politik. Givetvis vill LO<br />
behålla de positiva selektiva incitamenten,<br />
det vill säga medlemsförmånerna, som det<br />
övriga samhället finansierat åt dem. LO:s<br />
agerande är alltså i grund <strong>och</strong> botten en<br />
överlevnadsinstinkt: de vill helt enkelt inte<br />
tappa fler medlemmar. Att LO:s medlemmar<br />
får det bättre tack vare regeringens<br />
politik är av ringa eller inget intresse för<br />
organisationen.<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
Utifrån Olsens teori om kollektivt agerande<br />
ser LO ut att gå en dyster framtid<br />
till mötes. Försämrade medlemsförmåner<br />
<strong>och</strong> ökade realinkomster som effekt av<br />
regeringens skattesänkningar kommer att<br />
leda till minskade medlemsantal <strong>och</strong> på<br />
sikt försämra LO:s inflytande över samhällslivet,<br />
vilket ytterligare kommer att<br />
minska individens incitament att ansluta<br />
sig till organisationen.<br />
LO måste plocka notan själv<br />
Den negativa spiralen kan endast brytas<br />
genom att medlemsförmånerna förbättras<br />
eller att LO använder sina stridsåtgärder<br />
hårdare <strong>och</strong> oftare. I klassisk gudfaderstil<br />
måste LO ge löntagarna ett ”erbjudande<br />
de inte kan motstå”. Antingen är erbjudandet<br />
så bra att ingen vill tacka nej,<br />
eller så vågar ingen tacka nej. Blockaden<br />
av salladsbaren Wild n’ Fresh visar med<br />
all tydlighet hur LO vill att erbjudandet<br />
skall tolkas.<br />
På lång sikt är detta ingen hållbar<br />
strategi. Dels leder blockader till dålig<br />
publicitet, dels är det staten som tillhandahåller<br />
stridsåtgärden. Den dag som<br />
opinionen mot denna typ av privilegierad<br />
maktutövning (vars like inte går att finna<br />
i svensk rätt) blir tillräckligt stor, kommer<br />
den också att försvinna. Så om LO på sikt<br />
inte vill tappa sitt inflytande över den<br />
svenska arbetsmarknaden krävs därför<br />
en kursomläggning. LO måste börja erbjuda<br />
attraktiva medlemsförmåner <strong>och</strong><br />
stå för kostnaden själv. För så länge notan<br />
skickas till staten, kan folket alltid vägra<br />
att betala.<br />
I klassisk<br />
gudfaderstil<br />
måste LO ge<br />
löntagarna ett<br />
”erbjudande<br />
de inte kan<br />
motstå”.<br />
35
Debatt<br />
Staten har självklart<br />
ett intresse<br />
att stoppa sådana<br />
transaktioner.<br />
Avskaffa<br />
skatteflyktslagen<br />
Av Patrick Krassén<br />
Legalitetsprincipen är en grundbult<br />
i en fungerande rättsstat <strong>och</strong> måste<br />
upprätthållas på alla områden, även på<br />
beskattningens. Skatteflyktslagen, <strong>och</strong> i<br />
synnerhet dess generalklausul, lämnar<br />
alltför vida möjligheter för tolkning som<br />
gör tillämpningen rättsosäker för den<br />
enskilde. Skatteflyktslagen bör därför<br />
avskaffas, menar Patrick Krassén, ordförande<br />
för Högerjuristerna.<br />
“Inget straff utan lag”, heter det inom<br />
straffrätten. Meningen är ett uttryck<br />
för legalitetsprincipen – att ingrepp från<br />
statens sida måste baseras på befintlig<br />
lagstiftning för att vara förenlig med den<br />
demokratiska rättsstatens principer.<br />
Inom beskattningsrätten talar man om<br />
legalitetsprincipen som “Ingen skatt utan<br />
lag”; medborgare ska inte kunna påföras<br />
skatt godtyckligt. Detta utesluter också<br />
så kallad analog tillämpning av lagen,<br />
vilket förekommer exempelvis inom<br />
civilrätten.<br />
Under 1950-talet inleddes en debatt om<br />
hur staten skulle komma till rätta med<br />
det som kallades skatteflykt, vilket juridiskt<br />
definieras som att den skattskyldige<br />
vidtar civilrättsligt giltiga transaktioner<br />
<strong>och</strong> konstruktioner för att uppnå en “av<br />
lagstiftaren ej avsedd skattelindring”,<br />
som Gustaf Lindencrona uttryckte det.<br />
Det handlar helt enkelt om ett utnyttjande<br />
av kryphål i skattelagstiftningen<br />
som lagstiftaren inte förutsett. Staten har<br />
självklart ett intresse att stoppa sådana<br />
transaktioner.<br />
Då skattemyndigheterna inte kunde<br />
hantera skatteflyktsproblematiken genom<br />
gällande rätt stiftades 1980 (dvs av den<br />
dåvarande borgerliga regeringen) en ny<br />
lag, lagen om skatteflykt. Lagen innehöll<br />
en generalklausul som sade att förfaranden<br />
som stred mot “lagstiftningens<br />
grunder” var att anse som ogiltiga, om de<br />
medförde en skattefördel.<br />
Osäker rättstillämpning<br />
Problemet med generalklausulen i detta<br />
fall, liksom i andra, är att den gör<br />
rättstillämpningen oförutsägbar. Det är<br />
också det uttalade syftet – eftersom staten<br />
alltid ligger steget efter skatteplaneraren<br />
krävs att domstolarna har ett verktyg<br />
för att komma åt de konstruktioner<br />
som lagstiftaren inte kunnat förutse, var<br />
argumentet.<br />
Generalklausulen stärker också statens<br />
ställning gentemot den enskilde.<br />
En skattskyldig kan inte förutse om ett<br />
skatteupplägg är godtagbart eller ej från<br />
statens sida. Statens intresse är alltid att<br />
få in så mycket skattemedel som möjligt<br />
under gällande lagstiftning. En viss kompensation<br />
gavs genom att möjligheten<br />
till förhandsbesked för den skattskyldige<br />
infördes samtidigt, men det kan ändock<br />
inte sägas förta rättssäkerhetsproblemen<br />
med skatteflyktslagen, särskilt som skattelagstiftningen<br />
i Sverige är en veritabel<br />
snårskog.<br />
Skatteflyktslagen avskaffades av den<br />
borgerliga regeringen 1991, men återinfördes<br />
efter socialdemokraternas valvinst<br />
1994. 1996 vidtogs en översyn av lagen<br />
som ledde till vissa förändringar av<br />
formuleringar i den, men grunddragen<br />
kvarstår.<br />
Principiella problem<br />
Det finns ett flertal problem med skatteflyktslagen,<br />
särskilt ur rättssäkerhetssyn-<br />
36 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
punkt. Först <strong>och</strong> främst är luddiga formuleringar<br />
som “lagstiftningens syfte” aldrig<br />
att föredra i lagtext. Att lagstiftaren (dvs<br />
riksdagen) inte tydligare visat på vad detta<br />
“syfte” är genom att skriva ut det explicit<br />
visar på en passivitet från lagstiftaren som<br />
är beklaglig för den skattskyldige som blir<br />
utsatt för lagen. Tillämpningsområdet<br />
för lagen är vidare otydligt, särskilt som<br />
begreppet inkomst inte är tydligt definierat<br />
i svensk rätt. Det lämnar också ett<br />
utrymme för tolkning till domstolar <strong>och</strong><br />
myndigheter som riskerar att utfalla på<br />
olika sätt i olika fall, vilket egentligen är<br />
oacceptabelt. Att Skatteverket ska vara<br />
båda lagtolkare <strong>och</strong> skatteindrivare är<br />
också problematiskt, vilket de flesta som<br />
haft med Skatteverket att göra på närmare<br />
håll kan vittna om.<br />
Grundlagsstridigt<br />
I det fall skatteflyktslagen, generalklausulen<br />
till trots, inte befinns tillämpbar har<br />
genom praxis utvecklats en metod från<br />
skattemyndigheternas sida som kallas<br />
genomsyn. I korthet går det ut på att<br />
myndigheten gör en djupare genomgång<br />
av omständigheterna i det enskilda fallet<br />
för att utröna vad det “egentliga” syftet<br />
med en transaktion eller konstruktion<br />
har varit.<br />
Genomsynen har kritiserats för att<br />
vara om möjligt än mer rättsosäker än<br />
skatteflyktslagen. Dels är det tveksamt<br />
om metoden är förenlig med skyddet<br />
mot godtycklig expropriation som är<br />
befäst i såväl den svenska grundlagen<br />
som FN:s deklaration om de mänskliga<br />
rättigheterna.<br />
Oförenligheten med grundlagen har<br />
lyfts fram av bland andra juristprofessorerna<br />
Lars AE Hjerner <strong>och</strong> Anders<br />
Hultqvist. Hultqvist lade 1995 fram<br />
sin avhandling Legalitetsprincipen vid<br />
inkomstbeskattningen. Det torde vara<br />
den mest gedigna genomgången av frågan<br />
inom svensk rätt, <strong>och</strong> Hultqvist deltar<br />
aktivt i skattedebatten.<br />
I avhandlingen påpekar Hultqvist bland<br />
annat att det är svårt att fastställa vad<br />
lagstiftarens intentioner eller syften är eller<br />
har varit, eftersom “lagstiftaren” inte<br />
är ett subjekt som kan tillskrivas något<br />
liknande ett syfte eller en vilja. Hultqvist<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
menar också att uttrycket “lagstiftningens<br />
grunder” är formulerat för att ge möjlighet<br />
till analog lagtillämpning, vilket<br />
annars är otillåtet såsom stridande mot<br />
legalitetsprincipen.<br />
Lata lagstiftare<br />
Det är ett tecken på lathet från lagstiftarens<br />
(politikernas) sida om man inte klarar<br />
av att formulera lagen på ett vettigt sätt<br />
för att komma till bukt med de problem<br />
man är ute efter att lösa, utan tar till trubbiga<br />
verktyg som generalklausuler. Inom<br />
ett för den enskilde så ingripande område<br />
som beskattningen torde det vara extra<br />
påkallat med extra rättssäkerhet.<br />
Därför borde skatteflyktslagen avskaffas,<br />
<strong>och</strong> regeringen ta sig en funderare på<br />
hur man kan lösa “problematiken” med<br />
skatteflykt på ett bättre sätt. Såväl moderaterna<br />
som folkpartiet har motionerat<br />
under 90-talet om att avskaffa skatteflyktslagen<br />
<strong>och</strong>/eller dess generalklausul, så<br />
det torde inte heller vara främmande för<br />
den sittande regeringen. Gör om, gör rätt<br />
helt enkelt.<br />
Inom ett för<br />
den enskilde<br />
så ingripande<br />
område som<br />
beskattningen<br />
torde det vara<br />
extra påkallat<br />
med extra<br />
rättssäkerhet.<br />
37
Uppenbarligen<br />
delar moderaterna<br />
feminismens första<br />
budord<br />
Debatt<br />
Nya moderata<br />
feministpartiet?<br />
Av Håkan Eriksson<br />
Marknadsekonomi <strong>och</strong> ökad jämställdhet<br />
är inte två oförenliga mål, men den nya<br />
moderata jämställdhetsretoriken riskerar<br />
att binda ris åt egen rygg. Att öppna för<br />
fördelningspolitiska överväganden utifrån<br />
en viss parameter – kön – kan rimligtvis<br />
leda till krav på fördelningspolitiska<br />
överväganden också i andra avseenden.<br />
Men utfallet är inte det viktiga, utan<br />
att processen sker enligt spelreglerna,<br />
skriver Håkan Eriksson, ansvarig för<br />
jämställdhets- <strong>och</strong> diskrimineringsfrågor<br />
på <strong>Svensk</strong>t Näringsliv.<br />
Moderaterna är inte ett feministiskt parti;<br />
ändå tycks man i allt väsentligt dela<br />
feminismens problembild. Det riskerar<br />
att bli bekymmersamt. Det är lätt att man<br />
hamnar på ett sluttande plan, där det ställs<br />
allt vidare krav på politiska åtgärder för<br />
att korrigera upplevda brister.<br />
Vad som framstår som särskilt överraskande<br />
är att många dessa jämställdhetspolitiska<br />
funderingar ofta kretsar kring<br />
frågor som har med det fria företagandets<br />
<strong>och</strong> marknadsekonomins innersta<br />
kärna att skaffa – bolagsstyrelsernas<br />
sammansättning <strong>och</strong> ägandets fördelning<br />
ifrågasätts. Det är oroande, för normalt<br />
brukar moderaterna vara det parti som<br />
är marknadsekonomins främsta tillskyndare.<br />
För en utomstående verkar det som<br />
om det stora marknadsliberala partiet gått<br />
vilse i någon annans politik.<br />
Påverka samhällsutvecklingen<br />
På moderaternas hemsida kan man till<br />
exempel under avsnittet om jämställdhet<br />
läsa: ”I dagens samhälle tvingas många<br />
kvinnor <strong>och</strong> män leva efter ’förtryckta<br />
manus’. Handlingar <strong>och</strong> beteenden tolkas<br />
också olika beroende på om det är en<br />
man eller kvinna som utför dem. Vi vill<br />
förändra det samhälle där kvinnor <strong>och</strong><br />
män lever efter olika villkor”. Det framgår<br />
vidare att den ”Diskriminering[en] som<br />
sker mot kvinnor kan beskrivas i termer<br />
av strukturer, roller <strong>och</strong> grupper”.<br />
Uppenbarligen delar moderaterna<br />
feminismens första budord: Det existerar<br />
diskriminerande strukturer <strong>och</strong> en könsmaktsordning.<br />
Felet är, enligt moderaterna,<br />
att: ”Genussystemet beskär individers<br />
frihet. Vi ser att män <strong>och</strong> kvinnor i dagens<br />
samhälle inte har likvärdiga möjligheter.<br />
Med eller utan feministbegreppet som<br />
vapen vill vi förändra detta”.<br />
Tvång, lagstiftning <strong>och</strong> politiska åtgärder<br />
avvisas, men moderaterna vill<br />
ändå påverka samhällsutvecklingen i en<br />
bestämd riktning.<br />
Legitimerar krav på omfördelning?<br />
Det är förvisso väl att moderaternas avvisar<br />
tvångsåtgärder, men frågan är om<br />
inte moderaternas nymornade feminism<br />
ändå riskerar att få negativa konsekvenser<br />
för tilltron till marknadsekonomin <strong>och</strong><br />
företagandet. För, en politik som talar om<br />
”strukturer” <strong>och</strong> att grupper i samhället<br />
”lever efter olika villkor”, undergräver<br />
inte den undermedvetet tilltron till äganderätten,<br />
företagens själbestämmande <strong>och</strong><br />
rådande egendomsfördelning?<br />
Och att detta i sin tur legitimerar krav<br />
på omfördelning <strong>och</strong> ingrepp? Det ställer<br />
också frågan hur det moderata idealet ser<br />
ut <strong>och</strong> vad man avser att göra om ”obalansen”<br />
kvarstår.<br />
Anslaget det oroande<br />
Först bör några saker påpekas. <strong>Svensk</strong>t<br />
38 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
Näringsliv är emot all diskriminering <strong>och</strong><br />
i den mån diskriminering nu existerar<br />
är det bra att den bekämpas. <strong>Svensk</strong>t<br />
Näringsliv välkomnar också många av<br />
moderaternas förslag inom området.<br />
<strong>Svensk</strong>t Näringsliv delar uppfattningen<br />
att det behövs fler kvinnliga företagare,<br />
ser fram emot avdrag för hushållsnära<br />
tjänster <strong>och</strong> instämmer fullständigt i att<br />
offentliga sektorn behöver avregleras så<br />
att sektorer där kvinnor är verksamma,<br />
till exempel vård <strong>och</strong> omsorg, öppnas<br />
upp för privat tjänsteföretagande. De<br />
sakpolitiska förslagen är därför i mångt<br />
<strong>och</strong> mycket bra.<br />
Det som oroar är därför inte de faktiska<br />
förslagen utan det är teorin, anslaget <strong>och</strong><br />
problemformuleringen <strong>och</strong> de dörrar som<br />
detta resonemang kan öppna.<br />
Enter Anders Borg<br />
Moderaterna har sedan länge varit ivriga<br />
förespråkare <strong>och</strong> försvarare av marknadsekonomi,<br />
äganderätt, individualism,<br />
konkurrens <strong>och</strong> valfrihet, men moderater-<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
Varje år gör brittiska Mercer en ranking av världens 350 bästa<br />
städer att leva i. Zürich har länge legat i topp <strong>och</strong> så även i år.<br />
Schweiz är intressant eftersom livskvaliteten där anses mycket<br />
hög <strong>och</strong> landet lockar såväl företag som människor. I diskussioner<br />
om regionalisering <strong>och</strong> decentralisering är därför Schweiz ett<br />
populärt exempel att titta på.<br />
I Sverige fattas ofta avgörande politiska beslut på nationell nivå<br />
där man dåligt känner till regionala utmaningar <strong>och</strong> möjligheter.<br />
Makten borde därför i högre grad ligga just på regional nivå.<br />
I ”Effektiva <strong>Svensk</strong>a Regioner” presenteras ett nydanande sätt<br />
att se på frågan, med utgångspunkt i Schweiz <strong>och</strong> dess<br />
federativa modell.<br />
Beställ skriften kostnadsfritt från Sydsvenska Industri- <strong>och</strong><br />
Handelskammaren.<br />
Att: Marie Voss. Tel 040-690 24 00 alt via e-post<br />
marie.voss@handelskammaren.com<br />
nas jämställdhetspolitik tar sin utgångspunkt<br />
i frågeställningar som strukturer,<br />
kollektiv <strong>och</strong> rättvis fördelning – den<br />
traditionella politikens raka motsats.<br />
Det får en onekligen att fundera över vart<br />
moderaterna är på väg.<br />
Finansminister Anders Borg, som<br />
själv kallar sig feminist, är en i många<br />
avseenden tongivande moderat. I sitt<br />
numera riksbekanta ”makromail” från<br />
mars förra året utvecklar han tankarna<br />
kring den moderata feminismen. Borg<br />
anser att ”genussystemet” värderar män<br />
högre än kvinnor <strong>och</strong> att det därför inte<br />
är förenligt med moderaternas frihetsbegrepp.<br />
Anders Borg skriver: ”Därmed<br />
skapar genussystemet en allvarlig ofrihet<br />
både för pojkar <strong>och</strong> flickor: Genussystemet<br />
hindrar individer från att göra ett<br />
genomtänkt <strong>och</strong> fritt val av livsprojekt…<br />
Att vara fri är att själv välja, inte att styras<br />
av andras vilja eller yttre faktorer… Om<br />
det föreligger socialt konstruerade könsroller,<br />
som hindrar eller styr individernas<br />
val, kan det utgöra en inskränkning av<br />
www.handelskammaren.com<br />
Effektiva <strong>Svensk</strong>a Regioner<br />
Det får en<br />
onekligen<br />
att fundera<br />
över vart<br />
moderaterna<br />
är på väg.<br />
39
Borg avvisar<br />
den spontana<br />
ordningen<br />
<strong>och</strong> dömer<br />
samtidigt ut<br />
det negativa<br />
frihets-<br />
begreppet<br />
självbestämmandet <strong>och</strong> en begränsning av<br />
vilka livsplaner som är möjliga att välja.<br />
Därmed är genussystemet en struktur av<br />
normer som begränsar friheten.” Detta tar<br />
han som intäkt för att konstatera att det<br />
”kvarstår allvarliga jämställdhetsproblem<br />
i Sverige” <strong>och</strong> lyfter bland annat fram<br />
den skeva förmögenhetsfördelningen<br />
mellan män <strong>och</strong> kvinnor <strong>och</strong> det faktum<br />
att män i högre utsträckning återfinns på<br />
ledande poster.<br />
Anders Borg lyfter själv fram frågor <strong>och</strong><br />
centrala begrepp som frihet, valfrihet <strong>och</strong><br />
spontan ordning. Det man kan invända<br />
emot är de tolkningar han gör, framförallt<br />
hans utopiska syn på frihet. Vem kan<br />
vara så fri att han eller hon inte styrs av<br />
”andras vilja eller yttre faktorer”?<br />
Det är friheten i ett vakuum. Sanningen<br />
är den att samtliga våra beslut påverkas<br />
av det sammanhang vi lever i: Religionen,<br />
familjen, skolan, kamratkretsen, media,<br />
stats<strong>makten</strong> <strong>och</strong> så vidare. Anders Borg<br />
tycks därmed eftersträva något slags frihet<br />
som inte finns, aldrig har funnits <strong>och</strong><br />
aldrig kommer att finnas av den enkla<br />
anledningen denna frihet inte kan finnas.<br />
Därför är den utopisk – <strong>och</strong> politik baserad<br />
på en utopi står inte på fast mark.<br />
Sverige är inte Iran<br />
Borg avfärdar också summan av enskilda<br />
individers fria val med hänvisningen till<br />
att de utgör diskriminerande strukturer.<br />
Det är klassisk feministisk retorik, men<br />
vilka är dessa diskriminerande strukturer<br />
egentligen i ett samhälle där män<br />
<strong>och</strong> kvinnor sedan decennier har samma<br />
rättigheter?<br />
Borg avvisar den spontana ordningen<br />
<strong>och</strong> dömer samtidigt ut det negativa<br />
frihetsbegreppet med hänvisning till att<br />
det är för smalt, <strong>och</strong> motiverar det med:<br />
”Ett samhälle där individen inte har<br />
möjligheter att välja väg genom livet,<br />
livspartner, utbildning eller yrke, är inte<br />
fritt. Om inskränkningarna består i att en<br />
stark traditionell moral hindrar kvinnor<br />
<strong>och</strong> män att gifta sig utanför de ramar<br />
familjen ställer upp, eller om kvinnor<br />
inte har praktiska möjligheter att utbilda<br />
sig till ingenjörer eller där homosexuella<br />
inte har möjligheter att leva öppet som<br />
homosexuella är inte fritt även om staten<br />
40 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
egränsats till nattväktarfunktionerna.”<br />
På detta område är det svårt att inte<br />
hålla med. Men är exemplen relevanta<br />
för dagens Sverige?<br />
Sverige är inte Iran eller Saudiarabien<br />
<strong>och</strong> svenska män är inte talibaner. Anders<br />
Borg är själv född revolutionsåret -68 <strong>och</strong><br />
frågan är om ”traditionell moral” eller<br />
avsaknaden av ”praktiska möjligheter” i<br />
stor omfattning har hindrat kvinnor från<br />
hans generation.<br />
Snarare talar mycket för att det är fria<br />
val som skapar dessa ”strukturer”. I detta<br />
val spelar en mängd faktorer in: Social<br />
bakgrund, bostadsort, etnicitet, begåvning<br />
<strong>och</strong> kanske också kön, för att nu nämna<br />
några. Med tanke på utbildningsnivå,<br />
årtionden av debatt om jämställdhet <strong>och</strong><br />
ett öppet samhälle i allmänhet, har nog<br />
möjligheten att fatta ett friare, mer upplyst<br />
val aldrig existerat.<br />
I den mån det har funnits strukturer<br />
av den sort som Anders Borg refererar<br />
till, så är det ytterst tveksamt om de<br />
existerar idag. Med handen på hjärtat<br />
borde Anders Borg fråga sig hur många<br />
kvinnor i sin egen ålder som han träffat<br />
som uppfostrats till att bli hemmafruar<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
eller fått höra att de inte duger just för<br />
att de är kvinnor.<br />
Ohämmad social ingenjörskonst<br />
Såväl Anders Borg som moderaternas<br />
hemsida talar om socialt konstruerade<br />
könsroller som begränsar individens<br />
frihet. Det kan naturligtvis inte uteslutas<br />
att de till viss mån är socialt konstruerade<br />
– vad är inte socialt konstruerat människor<br />
emellan? Men är det ett skäl till<br />
politiska ingrepp?<br />
Det enda beviset som tycks finnas för<br />
detta påstående är det ojämna utfallet mellan<br />
könen inom en rad olika områden. Det<br />
kan vid en första anblick verka störande,<br />
men den enda acceptabla definitionen av<br />
rimliga könsroller kan knappast vara ett<br />
matematiskt exakt utfall.<br />
I teorin, men förhoppningsvis inte i<br />
praktiken, tycks Anders Borg förespråka<br />
en mer eller ohämmad social ingenjörskonst:<br />
”Givet att vi kan acceptera<br />
att politiken kan användas för att öka<br />
människors livschanser framstår det<br />
också som rimligt att använda politiken<br />
för att motverka de inskränkningar av<br />
människors livschanser som orsakas av<br />
[V]ad är<br />
inte socialt<br />
konstruerat<br />
människor<br />
emellan?<br />
41
Det finns ingen<br />
motsättning<br />
mellan ökad<br />
jämställdhet<br />
<strong>och</strong> marknadsekonomi.<br />
könsmaktsordningen.”<br />
Givet att Anders Borg har rätt, bör<br />
man fråga sig varför det är just denna<br />
ordning som skall motverkas. Kön är<br />
nämligen en grupptillhörighet av många,<br />
det finns andra. Bör de också vara<br />
föremål för politisk omsorg i samma<br />
utsträckning? Lågavlönade, kriminella,<br />
svagt begåvade <strong>och</strong> arbetare är några<br />
grupper där medlemmarna ofta är långt<br />
mindre privilegierade än många kvinnor.<br />
Bakom okunnighetens slöja föredrar nog<br />
de flesta av oss att födas som en flicka i<br />
en professorsfamilj i Djursholm än som<br />
son till två tunga missbrukare.<br />
Ivriga fördelningsförkämpar<br />
Även om det inte är min sak att staka ut<br />
moderat politik, måste det konstateras att<br />
den här moderata politiken som syftar till<br />
utjämning mellan grupper är något av ett<br />
paradigmskifte. Tidigare har moderaterna<br />
inte haft fördelningen mellan grupper som<br />
utgångspunkt (annat än skyddsnät för<br />
de svagaste), den politiska retoriken har<br />
överlåtits åt andra partier. Men nu tycks<br />
moderaterna ha blivit mer eller mindre<br />
ivriga förkämpar för fördelningsrättvisa<br />
mellan grupper.<br />
Risken är den binder ris åt egen rygg<br />
– att krav på omfördelning mellan vissa<br />
grupper motiverar omfördelning mellan<br />
andra.<br />
Det finns ingen motsättning mellan<br />
ökad jämställdhet <strong>och</strong> marknadsekonomi.<br />
Det finns en underliggande dynamik som<br />
talar för att det kommer att finnas fler<br />
kvinnor på ledande poster framöver. Fler<br />
kvinnor skaffar sig nämligen gångbara<br />
utbildningar <strong>och</strong> kvinnor dominerar på<br />
högskolorna <strong>och</strong> universitet. Men oavsett<br />
vad som händer så måste förändringarna<br />
ske på liberala villkor.<br />
Näringsfrihet <strong>och</strong> äganderätt utgör<br />
mänskliga rättigheter som trumfar politisk<br />
jämställdhetsaktivism i samhälle där<br />
det faktiskt råder lika rättigheter oavsett<br />
kön. Processerna är det viktiga, att saker<br />
<strong>och</strong> ting sker enligt spelets regler, inte<br />
utfallet mellan kollektiv.<br />
4 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
Debatt<br />
Fager <strong>och</strong><br />
framgångsrik<br />
Av Niclas Berggren <strong>och</strong> Henrik Jordahl<br />
Att skönhet fascinerar <strong>och</strong> berör är ett<br />
obestridligt faktum på många områden.<br />
Studier visar t ex att vackra människor<br />
på grund av sitt utseende behandlas<br />
bättre i skolan <strong>och</strong> får högre lön. Nationalekonomerna<br />
Niclas Berggren vid<br />
Ratio <strong>och</strong> Henrik Jordahl vid Institutet<br />
för Näringslivsforskning har studerat<br />
skönhetens betydelse i politiken. Deras<br />
resultat visar att vackra politiker får fler<br />
röster.<br />
Det har sagts att politiken är alltför personfixerad.<br />
Att sakfrågor <strong>och</strong> ideologi<br />
har hamnat i bakgrunden. Att väljarna är<br />
dåligt informerade <strong>och</strong> sållar bland partier<br />
<strong>och</strong> kandidater på ganska lösa grunder.<br />
Det är svårt att säga i vilken utsträckning<br />
detta stämmer. En sak står dock klar:<br />
vackra politiker får fler röster.<br />
För att studera skönhetens roll i politiken<br />
har vi tillsammans med Panu<br />
Poutvaara, en professor vid Helsingfors<br />
universitet, samlat in foton på 1 900<br />
finska politiska kandidater. Dessa foton<br />
har sedan bedömts av 3 700 personer<br />
från Finland <strong>och</strong> av 6 300 personer från<br />
andra länder.<br />
Ibland får man höra att jämförelser av<br />
skönhet är meningslösa, eftersom skönheten<br />
sitter i betraktarens ögon. Och visst<br />
är skönhet en subjektiv upplevelse. Men<br />
det är en upplevelse som människor är<br />
förvånansvärt överens om. De svar vi har<br />
fått in visar att personer från olika länder<br />
i västvärlden är väldigt överens om vilka<br />
foton som visar vackra personer.<br />
Skönhet i mäns <strong>och</strong> kvinnors ögon<br />
Vi bad också deltagarna i studien att<br />
bedöma andra egenskaper än skönhet:<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
kompetens, pålitlighet, trevlighet <strong>och</strong><br />
intelligens. Mellan männens <strong>och</strong> kvinnornas<br />
bedömningar framträder en del<br />
notabla skillnader. Foton av kvinnliga<br />
kandidater får genomgående mer negativa<br />
omdömen av män än av kvinnor. För foton<br />
av manliga kandidater är skillnaderna<br />
mindre; det som sticker ut är att män<br />
finner manliga kandidater vackrare än<br />
vad kvinnor gör. En kvinnlig journalist på<br />
Göteborgs-Posten såg detta som talande<br />
för mäns självuppfattning.<br />
Vad gäller övriga egenskaper visar det<br />
sig att män ser de manliga kandidaterna<br />
som mer kompetenta <strong>och</strong> intelligenta <strong>och</strong><br />
de kvinnliga kandidaterna som vackrare,<br />
trevligare <strong>och</strong> pålitligare. Kvinnorna i<br />
studien ger istället mer positiva omdömen<br />
till de kvinnliga kandidaterna över hela<br />
linjen, med undantag för intelligens, där<br />
ingen könsskillnad framträdde.<br />
Jämförelserna visar också att alla de<br />
fem egenskaper vi ställde frågor om är<br />
positivt korrelerade med varandra. Vi<br />
hittar med andra ord inget stöd för det<br />
så kallade ”dum blondin”-syndromet,<br />
enligt vilket vackra människor ser mindre<br />
intelligenta <strong>och</strong> kompetenta ut. Tvärtom<br />
ser alltså vackra människor smarta ut <strong>och</strong><br />
detta gäller oavsett kön <strong>och</strong> ålder.<br />
Finland som studieobjekt<br />
Finland har ett proportionellt valsystem<br />
med val till en enkammarriksdag vart<br />
fjärde år. Av de 00 riksdagsledamöterna<br />
väljs 199 från fastlandet <strong>och</strong> en från<br />
Åland. Finska val är lämpliga att studera<br />
av flera olika skäl.<br />
För det första eftersom personvalet är<br />
obligatoriskt <strong>och</strong> helt avgörande för vilka<br />
kandidater som väljs. Några konkurrens-<br />
Vi hittar med<br />
andra ord<br />
inget stöd<br />
för det så<br />
kallade ”dum<br />
blondin”-syndromet<br />
43
Vissa tecken<br />
tyder på att<br />
skönhet är<br />
viktigare för de<br />
kvinnliga än<br />
för de manliga<br />
politiska kandidaterna.<br />
begränsande spärrar likt de vi har i Sverige<br />
finns inte. För det andra eftersom det<br />
proportionella valsystemet gör det möjligt<br />
att studera konkurrens inom partierna<br />
mellan tidigare icke valda kandidater. Som<br />
bekant sker konkurrensen i exempelvis<br />
USA som regel mellan en sittande politiker<br />
från ett parti <strong>och</strong> en utmanare från ett<br />
annat. Jämfört med en sådan situation är<br />
det enklare att isolera skönhetseffekten i<br />
finska val.<br />
Både ideologiska skillnader mellan partierna<br />
<strong>och</strong> skillnader mellan välkända <strong>och</strong><br />
relativt okända kandidater kan ganska<br />
problemfritt rensas ut i den empiriska<br />
analysen. För det tredje är fördelningen<br />
av män <strong>och</strong> kvinnor ganska jämn i finsk<br />
politik. På partilistorna finns det gott om<br />
kandidater av vardera kön, <strong>och</strong> 75 av de<br />
00 riksdagsledamöterna är kvinnor. Ytterligare<br />
ett skäl att studera Finland är att<br />
många länders valsystem är proportionella<br />
<strong>och</strong> att vissa preliminära slutsatser om<br />
dessa system förhoppningsvis kan dras<br />
genom att studera ett sådant land.<br />
Forskningsresultaten<br />
Det samband som tydligt framträder i<br />
det finska riksdagsvalet 003 <strong>och</strong> likaså<br />
i kommunalvalen 004 är att vackra<br />
kandidater får fler röster än de konkurrenter<br />
på samma partilista som har ett<br />
mer vardagligt utseende. Skillnaden är<br />
inte dramatisk men kan mycket väl vara<br />
avgörande i kampen mellan kandidater<br />
som inte har valts in sedan tidigare.<br />
Resultatet står sig även när vi tar hänsyn<br />
till kandidaternas yrke <strong>och</strong> utbildning,<br />
i de fall sådan information står med på<br />
partilistan. De yrkeskategorier som det<br />
gick bäst för i riksdagsvalet var forskare<br />
<strong>och</strong> chefer. I kommunvalen var istället<br />
läkarna mest framgångsrika, följda av<br />
forskarna.<br />
Vissa tecken tyder på att skönhet<br />
är viktigare för de kvinnliga än för de<br />
manliga politiska kandidaterna. Det<br />
finns enstaka fall där sambandet mellan<br />
skönhet <strong>och</strong> valframgång inte är statistiskt<br />
signifikant för manliga kandidater.<br />
Dessutom är det fler kvinnor än män som<br />
rankas som riktigt vackra <strong>och</strong> deras utseende<br />
får därför ett större genomslag på<br />
valresultatet. Intressant nog visar tidigare<br />
studier av arbetsmarknaden att det där<br />
förhåller sig precis tvärtom: vackra män<br />
får högre lön än vackra kvinnor.<br />
Och sedan?<br />
Utseendets betydelse i politiken är ett nytt<br />
forskningsfält. I ett sådant läge är det mer<br />
angeläget att göra nya studier än att ta ut<br />
kompassriktningen för politiska reformer.<br />
Vårt nästa steg i forskningsprojektet blir<br />
att sätta svenska politiker under luppen.<br />
Frågan är om resultaten blir de samma<br />
trots att valsystemen skiljer sig åt.<br />
Inte desto mindre är forskningsfältet<br />
politiskt relevant för diskussionen om<br />
att förändra det svenska personvalssystemet.<br />
Frågan är om ett närmande mot<br />
det finska systemet – som vissa tycks vilja<br />
se – skulle öka fokuseringen på politiker<br />
som personer, inklusive deras utseende,<br />
på bekostnad av deras politiska program<br />
<strong>och</strong> idéer. Själva väljer vi att inte sätta ner<br />
någon fot i den debatten. Dels, som sagt,<br />
därför att det behövs mer forskning. Men<br />
också därför att personvalets för- <strong>och</strong><br />
nackdelar är så många fler än vad vår<br />
forskning förmår spegla.<br />
Delta i den nya undersökningen:<br />
http://www.beautyinpolitics.se<br />
Läs studien:<br />
http://ftp.iza.org/dp 311.pdf<br />
44 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
In memoriam<br />
Den före detta presidenten i den ryska<br />
rådsrepubliken Boris Nikolajevitj Jeltsin<br />
avled den 3 april 007 vid en ålder av<br />
76 år. Att Boris Jeltsin är en av historiens<br />
stora statsmän råder det ingen tvekan om,<br />
nyhetsrapporteringen efter hans död har<br />
varit ett kvitto på detta så gott som något.<br />
Boris Jeltsin var de stora rubrikernas<br />
man, liksom de stora kontrasternas.<br />
Boris Jeltsin föddes i byn Butka utanför<br />
Sverdlovsk den 1 februari<br />
1931. Som ung var<br />
Jeltsin en mycket aktiv idrottsutövare<br />
<strong>och</strong> tillhörde<br />
under en period Sovjets<br />
främsta volleybollspelare.<br />
Ungdomsåren var i vissa<br />
stycken vilda. Jeltsin förlorade<br />
vänster tumme <strong>och</strong><br />
pekfinger efter lek med<br />
handgranat som gick fel.<br />
Redan i ungdomsåren<br />
ställde Jeltsins hjärta till<br />
med problem. En hjärtmuskelinflammationtvingade<br />
den aktive Jeltsin till<br />
absolut vila. I strid med<br />
läkarnas önskemål tacklade han denna på<br />
sitt eget sätt – han ansträngde sig allt vad<br />
han orkade. Han hävdade själv att han<br />
tillfrisknade fortare tack vare detta.<br />
Mönstret kom att gå igen i hela hans<br />
liv. Efter examen från Urals Polytekniska<br />
institut i Sverdlovsk började Jeltsin arbeta<br />
inom byggindustrin. Jeltsin fick rykte om<br />
sig att vara en man som fick saker gjorda.<br />
Efter olika chefsposter inom byggindustrin<br />
gjorde han karriär inom kommunistpartiet<br />
<strong>och</strong> blev 1976 förstesekreterare<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
Boris Jeltsin<br />
1931-<strong>2007</strong><br />
för hela Sverdlovskområdet. Detta<br />
innebar att Jeltsin var partiboss för ett<br />
av Sovjets tyngst industrialiserade <strong>och</strong><br />
viktigaste områden. Det var under dessa<br />
år han kom att lära känna en annan ung<br />
politiker på uppgång – förstesekreteraren<br />
i Stavropolområdet, Michail Gorbatjov.<br />
1985 blåste förändringens vindar<br />
i Sovjet. Den nyutnämn-de generalsekreteraren<br />
Gorbatjov talade om<br />
glasnost <strong>och</strong> perestrojka.<br />
Vid sin sida behövde<br />
den nye kungen skickliga<br />
vasaller. Gorbatjov minns<br />
nu sin hårt arbetande<br />
kollega från Sverdlovsk,<br />
mannen som fick saker<br />
gjorda. Jeltsin utnämns<br />
till medlem i politbyrån<br />
samt förstesekreterare<br />
för Moskva, i praktiken<br />
borgmästare.<br />
På denna post gjorde<br />
Jeltsin ett outplånligt intryck<br />
på Moskvaborna.<br />
När andra mest tycktes<br />
prata fick han saker gjorda<br />
<strong>och</strong> han var inte för fin för att inte<br />
kunna ta trådbussen till arbetet som<br />
vilken arbetare som helst.<br />
1987 kom dock Jeltsins första bakslag.<br />
Efter att ha kritiserat Gorbatjov på ett<br />
politbyråmöte blev han satt i kylskåpet.<br />
Tiderna hade emellertid förändrats från<br />
Stalintiden, så istället för en enkelbiljett<br />
till Gulag fick han fortsätta som viceminister<br />
med ansvar för byggnation. Det<br />
var även under denna period som de<br />
första tecknen visade att allt inte stod rätt<br />
45
till med Boris Jeltsins hälsa. Den enorma<br />
psykiska pressen knäckte honom <strong>och</strong> han<br />
blev tvungen att läggas in på sjukhus.<br />
Men, liksom han skulle göra så många<br />
gånger fler, kom han igen. Möjligheten<br />
kom när Gorbatjov inrättade folkets<br />
deputeradekammare. Jeltsin som tidigare<br />
gjort sig ett namn som borgmästare<br />
i Moskva blev invald med stor majoritet.<br />
Han klättrade snabbt inom de nya<br />
demokratiska institutionerna <strong>och</strong> när<br />
kuppmakarna slog till 1991 var han, den<br />
obekväme men likväl valde, ledaren för<br />
den ryska delrepubliken.<br />
Vem kan inte se bilderna framför sig?<br />
Boris Jeltsin håller tal på en stridsvagn.<br />
Gammalkommunisternas sista desperata<br />
försök att stoppa en flodvåg av frihet<br />
fallerar, <strong>och</strong> segraren är Boris Jeltsin.<br />
Nu går det fort. Gorbatjov, sedan länge<br />
impopulär, återvinner aldrig sin forna<br />
makt. De tre ledarna för delrepublikerna<br />
Ryssland, Vitryssland <strong>och</strong> Ukraina träffas<br />
i en datja <strong>och</strong> beslutar att Sovjetunionen<br />
är historia. Sovjetflaggan halas från<br />
Kreml <strong>och</strong> Boris Jeltsin är president i ett<br />
av värdens mäktigaste länder.<br />
Jeltsins år som president är de stora<br />
kontrasternas. Jeltsin <strong>och</strong> hans unga<br />
team av reformister hade en monumental<br />
uppgift framför sig. Ekonomin behövde<br />
reformeras fort, men den politiska situationen<br />
var katastrofal. Parlamentet domineras<br />
av kommunister som gör allt för<br />
att hindra reformerna. Den ekonomiska<br />
politiken fick dikteras lika mycket av<br />
ekonomiskt tänkande som av strategiska<br />
politiska avväganden. Ekonomin blev ett<br />
politiskt slagfält, privatiseringarna var en<br />
bricka i spelet <strong>och</strong> vissa reformer utfördes<br />
endast halvvägs.<br />
Ekonomin är följaktligen ett sorgebarn<br />
under hela Jeltsins tid som president, med<br />
ständiga kriser <strong>och</strong> utbredd fattigdom.<br />
Hur mycket man kan lasta en allt sjukare<br />
<strong>och</strong> politiskt svagare Jeltsin för detta är<br />
svårt att säga. Han ville så långt mycket<br />
mer, men var bakbunden av en hopplös<br />
politisk situation <strong>och</strong> sin egen fallerande<br />
hälsa. Den Jeltsin som fick saker gjorda<br />
tynade bort ju längre tiden gick, förlorad<br />
i sjukdom.<br />
Demokratin <strong>och</strong> pressfriheten firade<br />
dock, med ryska mått, stora segrar under<br />
Jeltsinåren. Denna frihet står i bjärt<br />
kontrast inte bara mot de andra före detta<br />
Sovjetstaterna, utan även mot dagens<br />
Ryssland.<br />
Vad en frisk Jeltsin kunnat åstadkomma<br />
får vi aldrig veta. Tjetjenienkrig <strong>och</strong><br />
fattigdom å ena sidan, Sovjetunionens<br />
baneman, det fria Rysslands skapare <strong>och</strong><br />
demokratins försvarare å andra sidan<br />
– det är protokollet som det blev. Men<br />
innan man fäller den slutliga domen över<br />
Boris Jeltsin bör man minnas mannens<br />
förmåga att i tider av svåra beslut landa<br />
rätt. Man bör minnas hans envetna försvar<br />
av pressfrihet <strong>och</strong> demokrati under<br />
omständigheter där många mindre män<br />
<strong>och</strong> kvinnor hellre valt en lättare <strong>och</strong><br />
långt ofriare väg ut.<br />
Man bör minnas de där de där kuppdagarna<br />
i augusti 1991. När det enda som<br />
stod mellan mörker <strong>och</strong> ljus var Boris<br />
Jeltsin.<br />
Detta var dagar när Boris Jeltsin, med<br />
livet som insats, bar det fria Ryssland<br />
på sina breda axlar <strong>och</strong> utan att tveka<br />
ställde sig upp för många miljoners frihet.<br />
Detta är något som ingen frihetligt sinnad<br />
människa någonsin bör, eller, tror jag,<br />
kommer att glömma. Världen hade inte<br />
varit så fri <strong>och</strong> fredlig som den är utan<br />
Boris Jeltsin.<br />
Martin Karlsson<br />
Före detta viceordförande i Student-<br />
föreningen Ateneum<br />
46 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
Recension<br />
En studie i smaklöshet<br />
Hemma hos diktatorn<br />
Peter York<br />
Norstedts, 2006<br />
Diktatorers arkitektoniska drömmar<br />
är ett ganska populärt samtalsämne<br />
geopolitiskt intresserade<br />
emellan. Är man intresserad av<br />
andra världskriget hör det till<br />
att kunna säga något initierat<br />
om Albert Speers drömmar om<br />
bisarra monument <strong>och</strong> palats i<br />
syfte att manifestera det Tredje<br />
Rikets världsherravälde. Av dessa<br />
drömmar blev det, lyckligtvis ska<br />
väl tilläggas, aldrig mer än väldiga<br />
modeller likt den vi såg en allt<br />
mer världsfrånvänd Hitler stå<br />
<strong>och</strong> dregla över i ”Undergången”<br />
medan de sovjetiska trupperna<br />
ryckte närmare. På samma sätt<br />
har det blivit med de flesta andra<br />
diktatorers storslagna planer av<br />
det enkla skäl att diktaturer sällan<br />
präglas av tillräcklig effektivitet<br />
för att kunna frambringa något<br />
som ens kan mäta sig med vad som<br />
går att beskåda i den fria världen.<br />
Alla som spelat Sim City vet att<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
man inte kan göra så mycket utan<br />
en välfungerande ekonomi. Med<br />
en välfylld plånbok i form av<br />
bankkonton utspridda i diverse<br />
skatteparadis, fylld med mer eller<br />
mindre mödosamt stulna biståndspengar<br />
kan man däremot förverkliga<br />
alla inredningsdrömmar man<br />
någonsin haft. Om detta handlar<br />
Yorks bok.<br />
York har gått igenom 16 olika<br />
diktatorers privata bostäder <strong>och</strong><br />
föga förvånande är det inte till<br />
björkpaneler <strong>och</strong> minimalism en<br />
diktator längtar när det är dags<br />
att ta igen sig efter dagens hårda<br />
slit. Inte heller är det superskurksestetik<br />
à la James Bond som får<br />
hjärtat att klappa så att medaljerna<br />
klirrar hos dessa verklighetens<br />
världsherraväldestörstande elakingar.<br />
Grundplåten för varje envåldshärskare<br />
är istället en interiör som<br />
för tankarna till Finlandsfärjor.<br />
Jättelika speglar, guld varhelst det<br />
är möjligt <strong>och</strong> gärna fula heltäckningsmattor.<br />
Till detta kommer så den personliga<br />
touchen. Heraldiska symboler<br />
i megaformat, badrum som<br />
Elton John inte skulle sätta sin<br />
fot i <strong>och</strong> så förstås hiskelig konst<br />
på väggen. Den sistnämnda kategorin<br />
får vi ett utmärkt exempel<br />
på genom att Saddam Husseins<br />
befriade palats visas upp. Hussein<br />
var uppenbarligen mycket förtjust<br />
i att pryda sina väggar med konst<br />
som avbildar muskulösa män med<br />
svärd som räddar barbröstade<br />
kvinnor från drakar <strong>och</strong> monster.<br />
Alltsammans i pastellfärger för att<br />
skapa den perfekta dekoren för en<br />
brutal autokrat eller en fjortonårig<br />
hårdrockare.<br />
Boken är upplagd på så vis att<br />
York först skriver en mycket kort<br />
biografi över respektive diktator.<br />
Den som väntar sig att lära sig särskilt<br />
mycket om diktatorers liv <strong>och</strong><br />
politiska agenda eller rolig trivia<br />
om dem lär bli besviken. Efter<br />
detta serveras läsaren ett stort antal<br />
snygga (på sätt <strong>och</strong> vis) bilder<br />
som kommenteras nedlåtande av<br />
York. På ett flertal ställen används<br />
ett språk som skvallrar om att<br />
författaren vänder sig främst till<br />
personer med ett stort intresse för<br />
heminredning. Om inte Savonnerie,<br />
Bugattimöbel, Christofle<br />
<strong>och</strong> Lladró ingår i din vokabulär<br />
kommer du vid ett flertal tillfällen<br />
att missa förmodat träffsäkra<br />
liknelser. Det är inte utan att man<br />
som läsare ibland lite nervöst<br />
sneglar på IKEA-möblerna man<br />
köpt på sig <strong>och</strong> hoppas att ingen<br />
med Yorkska ambitioner någonsin<br />
beslutar sig för att recensera ens<br />
eget möblemang.<br />
Douglas Coupland har skrivit<br />
ett mycket underhållande förord<br />
till boken som nästan i sig motiverar<br />
ett köp. I övrigt blir den<br />
största behållningen av boken<br />
möjligheten att på säkert avstånd<br />
skratta åt några av de farligaste<br />
männen i historien. Vem vet vad<br />
dagens diktatorer gömmer för<br />
smaklösheter i sina palats? York<br />
ger oss ännu ett skäl att se fram<br />
emot dagen då friheten äntligen<br />
kommer till Pyongyang, Havanna<br />
<strong>och</strong> Minsk.<br />
Danjell Elgebrandt<br />
Redaktionsmedlem i <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong><br />
47
Recension<br />
Pennan <strong>och</strong> svärdet<br />
Sol <strong>och</strong> stål<br />
Yukio Mishima<br />
Ellerströms essäserie, 2006<br />
Den 5 november 1970. Yukio<br />
Mishima vaknar till sin sista<br />
dag i livet. Han är en av Japans<br />
mest hyllade författare, kallad<br />
”Japans Hemingway”, internationellt<br />
respekterad, flera gånger<br />
nobelpriskandidat med en enorm<br />
produktion bakom sig: tjugo<br />
novellsamlingar, ett libretto, flera<br />
pjäser <strong>och</strong> filmer, ett tjugotal<br />
essäsamlingar, fyrtio romaner.<br />
Mishima har huset för sig själv.<br />
Hustrun har tagit barnen till<br />
skolan. På ett bord ligger det avslutande<br />
kapitlet i vad som skall<br />
bli hans sista bok. Han har aldrig<br />
missat en deadline.<br />
Klockan tio anländer en uniformerad<br />
yngling till författarens<br />
villa. Den unge mannen är Chibi-<br />
Koga, en medlem i Sköldsällskapet,<br />
Mishimas privata armé<br />
som han grundat två år tidigare.<br />
Mishima ger honom tre kuvert.<br />
Längre ner på gatan står en bil,<br />
en vit Toyota Corona. I den sitter<br />
ytterligare tre unga män, också i<br />
Sköldsällskapets uniform. De är<br />
Furu-Koga, Ogawa <strong>och</strong> Morita,<br />
Mishimas hemlige älskare. Breven<br />
är till dem. Mishima promenerar<br />
ner till bilen. Stapeln med handskrivna<br />
blad ligger kvar på bordet.<br />
Det är dags att återställa balansen<br />
mellan pennan <strong>och</strong> svärdet.<br />
Klockan elva anländer gruppen<br />
vid militärbasen Ichigaya, Tokyo.<br />
Sköldsällskapet hade tillåtelse att<br />
öva där. Mishima har stämt möte<br />
med general Masuda, befälhavare<br />
över Japans östra armé. Generalen<br />
tar emot på sitt kontor; han känner<br />
Mishima <strong>och</strong> de börjar prata. Men<br />
plötsligt störtar Mishimas sällskap<br />
upp från sina stolar, övermannar<br />
generalen <strong>och</strong> binder honom. Sedan<br />
barrikaderar de dörren.<br />
En viss major Sawamoto kastar<br />
en glimt genom ett titthål – vill<br />
generalen <strong>och</strong> hans sällskap ha te?<br />
Han ser vad som håller på att hända<br />
<strong>och</strong> kallar efter hjälp. En grupp<br />
soldater slår in dörren, men drar<br />
sig tillbaka när Mishima hotar att<br />
döda generalen. Sköldsällskapet<br />
ställer sina krav: soldaterna skall<br />
samlas på gården nedanför. Mishima<br />
skall hålla ett tal, han får inte<br />
bli avbruten. Fyrtio medlemmar<br />
av Sköldsällskapet väntar utanför<br />
murarna, man måste låta dem höra<br />
talet också. I luftrummet ovanför<br />
kretsar helikoptrar <strong>och</strong> larmet från<br />
polissirenerna är öronbedövande.<br />
Klockan är 11.40; Mishima ligger<br />
efter tidsplanen.<br />
Klockan 1 .00 går Mishima ut<br />
på balkongen. Han har förberett<br />
ett halvtimmelångt tal: Japans kultur<br />
<strong>och</strong> historiska arv står på spel,<br />
armén måste omkullkasta regeringen<br />
<strong>och</strong> återinsätta kejsaren. Det<br />
är Japans sista hopp… Han talar<br />
i knappt fem minuter, överröstad<br />
av burop. Sedan återvänder han<br />
in, <strong>och</strong> faller på knä. ”De lyssnade<br />
inte ens.”<br />
Mishima låter uniformsjackan<br />
falla till golvet, <strong>och</strong> med en samurajdolk<br />
skär han ut sina inälvor.<br />
Framför honom ligger ett ark<br />
skrivpapper. På det har författaren<br />
tänkt skriva tecknet för ”svärd”<br />
– tecknet som han instruerat sina<br />
föräldrar skall symbolisera honom<br />
efter hans död, snarare än tecknet<br />
för ”penna” – i sitt eget blod.<br />
Morita hugger med ett svärd mot<br />
Mishimas rygg <strong>och</strong> nacke, men<br />
han klarar inte att halshugga sin<br />
älskare. Furu-Koga tar svärdet <strong>och</strong><br />
avslutar ritualen i ett hugg. Sedan<br />
halshugger han Morita. De tre<br />
överlevande bugar inför Mishimas<br />
<strong>och</strong> Moritas kroppar, löser repen<br />
som binder general Masuda, <strong>och</strong><br />
eskorterar honom ut. Bakom sig<br />
lämnar de ett bloddränkt golv, två<br />
lik <strong>och</strong> ett par huvuden, prydligt<br />
uppradade intill varandra. Polisen<br />
rusar in i rummet <strong>och</strong> kropparna<br />
undersöks av läkare. Klockan är<br />
1 . 3.<br />
Till en början tror ingen rapporterna.<br />
Inget fall av seppuku<br />
hade rapporterats sedan andra<br />
världskriget <strong>och</strong> Mishima var en<br />
av efterkrigstidens största författare,<br />
välrespekterad, en offentlig<br />
figur. Den första ordern från polishögkvarteret<br />
är förvirrad: ”Om<br />
kroppen fortfarande är varm, gör<br />
ert yttersta för att rädda Mishimas<br />
liv.” Journalisterna möts av samma<br />
oförstående på sina redaktioner.<br />
Löpsedeln till eftermiddagsutgåvan<br />
av Mainichi Shimbun, en av<br />
Japans största dagstidningar, lyder:<br />
”Skadad Mishima förs brådskande<br />
till sjukhus.” Rapporteringen var<br />
för surrealistisk, för overklig. ”Gå<br />
tillbaka <strong>och</strong> kolla era källor.”<br />
Men svaret på frågan vad som<br />
hänt, gjorde bara frågan ”Varför?”<br />
så mycket mer gäckande.<br />
Japans premiärminister, god vän<br />
till Mishima, konstaterade att<br />
författaren måste ha blivit galen.<br />
Kanske stämmer det, kanske inte.<br />
Men den upprörande sanningen<br />
är att allt som hände den dagen,<br />
den 5 november 1970, var pla-<br />
48 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
nerat i detalj. Självmordet var inte<br />
den sista desperata utvägen för<br />
en misslyckad revolutionär med<br />
många års fängelse att se fram<br />
emot, utan syftet <strong>och</strong> målet med<br />
hela uppvisningen, det slutgiltiga<br />
konstnärliga uttrycket. Det hade<br />
upptagit Mishimas tankar i flera<br />
år. På samma sätt ingick det i<br />
planen att Chibi-Koga, Furu-Koga<br />
<strong>och</strong> Ogawa skulle överleva, <strong>och</strong><br />
överlämna sig till polisen. Mishima<br />
hade lämnat efter sig pengar till<br />
deras rättegångskostnader.<br />
Går det att dra en rak linje från<br />
något ögonblick i Mishimas liv,<br />
till det blodiga <strong>och</strong> teatrala slutet?<br />
Vilka tankar for genom författarens<br />
huvud, när han rände kniven<br />
i magen <strong>och</strong> gjorde tecken om nådastöten?<br />
Sol <strong>och</strong> stål, som utgavs<br />
på svenska i fjol, utgör en pusselbit.<br />
Det är Mishimas intellektuella<br />
självbiografi, skriven ett par år<br />
innan hans död, när han grundar<br />
Sköldsällskapet. Det är också en<br />
bekännelse <strong>och</strong> en essä i ordets<br />
klassiska bemärkelse, ett försök att<br />
sätta ord på författarens ”poetiska<br />
intuition”. Det betyder att texten<br />
är personlig <strong>och</strong> svåråtkomlig.<br />
Det är ofta besvärligt att urskilja<br />
huvudspåret i virrvarret av iakttagelse,<br />
tankar <strong>och</strong> anekdoter.<br />
Däremot återkommer ett <strong>och</strong><br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
samma tema: diskrepansen mellan<br />
verkligheten <strong>och</strong> språket, som<br />
hos Mishima flyter samman med<br />
konflikten mellan kroppen <strong>och</strong><br />
språket. Det är ett välbekant,<br />
nästan banalt tema, men som hos<br />
Mishima får hisnande dimensioner.<br />
Sol <strong>och</strong> stål beskriver en<br />
inre resa, vars slutdestination är<br />
ett sorts antiintellektualism. Men<br />
den skildrar också en erövring, av<br />
det kroppsliga uttrycket <strong>och</strong> av en<br />
kropp värdig ett tragiskt slut.<br />
Mishima började skriva i<br />
tolvårsåldern, uppmuntrad av sin<br />
mor (hans militaristiske far var<br />
inte alls förtjust). Under sin tidiga<br />
uppväxt togs han om hand av sin<br />
mormor, som var samurajättling.<br />
Hon lät honom inte leka med<br />
pojkar, eller ägna sig åt någon<br />
form av sport, eller ens vistas ute i<br />
solen. Mishima skriver att han var<br />
medveten om orden långt före han<br />
var medveten om sin kropp. Hans<br />
tidiga minnen är av ord, snarare<br />
än kroppsliga minnen. Det är senare,<br />
under solens strålar <strong>och</strong> med<br />
verktyg av stål i händerna, som<br />
Mishima kommer till insikt om<br />
ordens otillräcklighet. Litteraturen<br />
kan på sin höjd härma skönheten,<br />
som hos Mishima representeras<br />
av en heroisk manskropp. Besatt<br />
av tanken på att förverkliga detta<br />
ideal inleder han ett ambitiöst<br />
träningsprogram, som förvandlar<br />
den magra <strong>och</strong> bleka författargestalten<br />
till en atlet (om än med<br />
korta ben).<br />
Kroppsbyggandet är också en<br />
utbildning i kroppens språk, som<br />
han lär sig precis ”som man lär sig<br />
ett utländskt språk”. Han kommer<br />
till insikt om kroppens uttryck,<br />
blod, svett, tårar. Smärtan framträder<br />
som det centrala kroppsliga<br />
uttrycket, med den bryts alienationen<br />
från verkligheten. Smärtan<br />
får också en erotisk, mas<strong>och</strong>istisk<br />
prägel. Misstron mot språket <strong>och</strong><br />
litteraturen vävs i Sol <strong>och</strong> stål<br />
samman med Mishimas personliga<br />
dödslängtan, en längtan som bara<br />
blir begriplig mot bakgrund av en<br />
speciell japansk militarism, där<br />
seppuku är det yttersta uttrycket<br />
för obrottslig lojalitet gentemot<br />
kejsaren. Det är som om Mishima<br />
förföljs av visionen om en tragisk<br />
död <strong>och</strong> insikten att det enda sättet<br />
att försonas med den visionen<br />
är att leva ut den, <strong>och</strong> då inte<br />
genom konsten, utan genom att<br />
själv bli ett konstverk. ”Idéer har<br />
konsekvenser”, lyder ett varnande<br />
ordstäv. Mishima skulle ha<br />
påpekat att de åtminstone borde<br />
ha det.<br />
Trots bokens privata karaktär är<br />
det svårt att motstå frestelsen att<br />
betrakta Sol <strong>och</strong> stål som ett uttryck<br />
för den kulturella turbulens<br />
<strong>och</strong> identitetskris som många menar<br />
präglat efterkrigstidens Japan.<br />
Mishima var själv aktiv debattör<br />
på högerkanten <strong>och</strong> menade att<br />
alla försök att stävja den ena av<br />
den japanska nationalkaraktärens<br />
två dominerande drag, brutaliteten,<br />
var dömda att misslyckas<br />
(det andra dominerande draget var<br />
elegans). I en tid då nationalistiska<br />
<strong>och</strong> militaristiska rörelser vinner<br />
inflytande i Japan, är Mishimas<br />
öde kanske extra aktuellt.<br />
Adam Nelvin<br />
Viceordförande i Fria Moderata<br />
Studentförbundet<br />
49
Recension<br />
60 procent ofri<br />
Till 40 procent fri<br />
Fredrik Bergström & Robert Gidehag<br />
Timbro Debatt, 2006<br />
Det finns feminister som hävdar<br />
att man inte kan vara ”nästan jämställd”,<br />
eftersom jämställdhet är<br />
ett binärt tillstånd. Med ett sådant<br />
synsätt förbättras inte jämställdheten<br />
när kvinnor fick rösträtt,<br />
eftersom de inte samtidigt utgjorde<br />
hälften av alla bolagsstyrelser.<br />
En binär uppdelning av världen<br />
leder till att även små förbättringar<br />
ignoreras, samt att tecken på att<br />
det är på väg åt fel håll inte fungerar<br />
som tydliga varningstecken.<br />
Även marginella skillnader kan<br />
spela en stor roll sett över tiden.<br />
Jag talade med en moderat<br />
riksdagsledamot för en tid sedan<br />
som hävdade att politiska partier<br />
inte är opinionsbildare. Partiernas<br />
uppgift är att vinna val, tydligen.<br />
Punkt. Med en sådan inställning<br />
ökar behovet av tydliga opinionsbildare<br />
som kan tala om för dessa<br />
viljelösa knapptryckare <strong>och</strong> undflyende<br />
taktiker att politik också<br />
handlar om moral. Eller borde<br />
göra det.<br />
Fredrik Bergström <strong>och</strong> Robert<br />
Gidehag, är ett inte allt för gammalt<br />
radarpar. De har, förutom<br />
att vara inflytelserika debattörer,<br />
också erfarenhet av inkomststatistik<br />
<strong>och</strong> tidsserieanalys. För en<br />
icke-ekonom som undertecknad,<br />
med faiblesse för personlig <strong>och</strong><br />
samhällelig dynamik har dessa<br />
disputerade herrar alltid erbjudit<br />
läsning av stort intresse, oavsett<br />
om det rört sig om svenska inkomstdeciler,<br />
jämförelser med USA<br />
eller som nu en medelklassfamiljs<br />
liv <strong>och</strong> vardag.<br />
I boken Till 40 procent fri beskriver<br />
författarna hur en familj<br />
fattar beslut utifrån hur politiker<br />
fattat beslut. Först lägger det offentliga<br />
beslag på 60 procent av<br />
familjens inkomster, för att sedan<br />
tydligt peka ut hur dessa pengar<br />
ska kunna konsumeras. Det sker<br />
genom att familjen väljer det som<br />
politikerna vill att familjen ska<br />
välja.<br />
Samtidigt finns det en rad kostnader<br />
som märks ännu mindre<br />
än de rena skatterna. Kommunala<br />
planmonopol har lett till sämre<br />
konkurrens <strong>och</strong> därmed högre<br />
matpriser. EU-tullar gör kläder,<br />
skor <strong>och</strong> glödlampor dyrare.<br />
Ja, det är faktiskt ingen hejd<br />
på dumheterna; även den som<br />
tycker att politiker är fyrkantiga<br />
<strong>och</strong> fantasilösa måste ändå hysa<br />
en motvillig beundran inför den<br />
ström av idiotier, nedvärderingar<br />
<strong>och</strong> bristande tilltro som de<br />
folkvalda producerar.<br />
Själv är jag medlem i en sådan<br />
frivillig gemenskap som beskrivs<br />
i boken. Jag är gift med en heltidsarbetande<br />
hustru <strong>och</strong> har två<br />
barn, varav ett går i förskoleklass<br />
(nollan) <strong>och</strong> det andra i förskola<br />
(dagis i vardagsmun). Själv jobbar<br />
jag också heltid, <strong>och</strong> det är väl<br />
delvis av karriärskäl <strong>och</strong> delvis av<br />
ekonomiska skäl. Den som inte<br />
jobbar har ju tydligt visat sina prioriteringar<br />
för arbetsgivaren <strong>och</strong><br />
det är sällan bra för den anställdes<br />
möjligheter på lite sikt.<br />
De ekonomiska skälen är att<br />
man måste jobba mycket för att<br />
ha råd att betala alla skatter <strong>och</strong><br />
ändå få något över. Samtidigt är<br />
det ju bittert att bo i ett land där<br />
den orättvisa fördelningen av fritid<br />
inte tycks kunna lösas på politisk<br />
väg, medan alla politiska partier<br />
är helt överens om det riktiga i<br />
att norpa mina pengar <strong>och</strong> ge till<br />
någon annan. Själv får jag ju då<br />
inte någon tid tillbaka i utbyte mot<br />
detta. Orättvist? Ja, det tycker ju<br />
jag i alla fall. Och Bergström <strong>och</strong><br />
Gidehag också. Som tur är.<br />
På 100 sidor går de igenom<br />
ett antal vardagssituationer <strong>och</strong><br />
beskriver dem samt de bakomliggande<br />
politiska strukturerna. Jag<br />
blir inte upprörd, jag blir arg. Samtidigt<br />
inser jag ju att jag kanske<br />
inte är den primära målgruppen,<br />
det är de som inte reflekterar över<br />
varför det ser ut som det gör som<br />
skulle må bäst av att läsa boken.<br />
Samt möjligen en <strong>och</strong> annan riksdagsledamot.<br />
Jag har sedan jag blev förälder<br />
ständigt förundrats över den svenska<br />
familjepolitikens konstruktion.<br />
Den vilar på tre ben.<br />
Först har vi barnbidraget. Det<br />
är en ren <strong>och</strong> enkel överföring<br />
av pengar till den som har ett<br />
omyndigt barn i hushållet. I 60<br />
år har svenska föräldrar fått detta<br />
bidrag. Det finns tre saker som<br />
utmärker barnbidraget: 1) Det är<br />
det bidrag som har minst byråkrati<br />
i relation till omsättningen, ) det<br />
är förbluffande effektivt som omfördelningsinstrument<br />
<strong>och</strong> 3) det<br />
påverkar inte arbetskraftsutbudet.<br />
Det är kort sagt Nya moderaternas<br />
<strong>och</strong> Anders Borgs våta dröm.<br />
En del menar att det är fel att ge<br />
barnbidrag till miljonärer. Visst,<br />
men i så fall inte mer fel än att ge<br />
barnbidrag till andra föräldrar.<br />
Bara byråkratin <strong>och</strong> inkomstkon-<br />
50 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
trollerandet skulle bli dyrare än<br />
att bara betala ut pengarna. Så<br />
ska man ge sig på något i familjepolitiken<br />
är det knappast här man<br />
ska börja.<br />
Som andra komponent i familjepolitiken<br />
har vi föräldraförsäkringen.<br />
Den bygger på inkomstbortfallsprincipen,<br />
liksom övriga delar<br />
av socialförsäkringssystemet. Det<br />
är så gott som alltid principerna<br />
för denna försäkring som diskuteras<br />
i den offentliga debatten när<br />
jämställdheten kommer på tal.<br />
Det är fånigt.<br />
Principerna här är att den som<br />
tjänar mer innan hon eller han blir<br />
förälder, får mer pengar av staten.<br />
Ja, den föräldern har ju också betalat<br />
in mer till staten sedan tidigare.<br />
Men det finns samtidigt ett tak på<br />
ersättningen, medan motsvarande<br />
tak inte finns på premien.<br />
Den tredje delen är förskola,<br />
dagis, livslång pedagogik eller<br />
vad det nu för tillfället kan tänkas<br />
heta. Där utgår en subvention i<br />
storleksordningen ett sexsiffrigt<br />
belopp, under förutsättning att<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
du är beredd att lämna bort ditt<br />
barn. Den som inte väljer detta<br />
alternativ, får ingenting. Men, som<br />
Göran Persson sade när maxtaxan<br />
lanserades som idé för snart tio år<br />
sedan, det är viktigt att få ut folk<br />
i produktionen.<br />
I vilket fall har vi nu den bisarra<br />
ordningen att barnbidraget kan supas<br />
upp samma dag som det betalas<br />
ut, till <strong>och</strong> med innan Happy<br />
Hour. Därefter har vi en ranglig<br />
försäkring med obalans mellan<br />
premie <strong>och</strong> förmån. Och till sist<br />
den stora fållan där alla barn från<br />
15 månaders ålder ska placeras i<br />
minst åtta timmar om dagen.<br />
Är det vettigt? Nja, många<br />
menar ju att Sverige har världens<br />
bästa familjepolitik. De har nog<br />
inte funderat över alternativen<br />
till dagens ordning. Andra, som<br />
debattören Per Kågeson, menar<br />
att dagis är dåligt för barnen. En<br />
del av oss tycker bara att det är<br />
skit att inte familjerna får lösa sina<br />
logistiska problem på sitt eget sätt<br />
eller lägga livspusslet i fred.<br />
Det som är riktigt illa är ju<br />
den andra delen i välfärdsstatens<br />
dubbla svek. Det första sveket är<br />
ju när vi avkrävs våra resurser så<br />
att vi blir hjälplösa. Därefter får<br />
vi inte den hjälp vi behöver. Det<br />
är så rått <strong>och</strong> hjärtlöst gentemot<br />
alla som drabbas, att det faktiskt<br />
är förvånande att den tanken har<br />
ett så pass utbrett stöd.<br />
För vad händer med alla människor<br />
som inte passar in i mallen?<br />
Eller när något går snett? Det är<br />
ju då vi absolut behöver något<br />
annat än politik. Då längtar vi<br />
efter valfriheten, att få bestämma<br />
själva. Att inte ha förmyndare.<br />
Att få utvecklas efter egna förutsättningar.<br />
Att få bli åtminstone<br />
50 procent fri. Är det för mycket<br />
begärt?<br />
För den som inte har tid att läsa<br />
100 sidor med exempel räcker<br />
det att ta del av den sista bilagan.<br />
Adrenalinvarning utfärdas.<br />
Patrik Strömer<br />
Före detta viceordförande i Fria<br />
Moderata Studentförbundet<br />
51
Recension<br />
Rik stat, fattigt folk<br />
Radhusproletärer <strong>och</strong> ombudskapitalister<br />
Dick Kling<br />
Timbro, <strong>2007</strong><br />
Man ska inte döma en bok av<br />
omslaget. Så lyder ett anglosaxiskt<br />
ordspråk. I Sverige dömde man<br />
fordom hunden efter håren, vilket<br />
man inte heller skulle. Om vi nu<br />
föreställer oss att vi befinner oss<br />
utanför Sveriges gränser, så inser<br />
vi snabbt att en liten pocketerad<br />
pamflett i lagom substantiell<br />
tappning inte ska dömas efter<br />
sitt utseende. Kanske inte heller<br />
efter sitt innehåll. Men väl efter<br />
sin titel.<br />
Radhusproletärer <strong>och</strong> ombudskapitalister<br />
är skriven av Dick<br />
Kling, fellow vid Timbro <strong>och</strong> med<br />
en bakgrund som statssekreterare,<br />
opinionsbildare <strong>och</strong> arbetsgivarrepresentant.<br />
För titeln säger egentligen allt.<br />
Sådana är svenskarna. Inte som<br />
människor, kanske. Men som<br />
ekonomiska varelser. Som samhällsbyggare,<br />
om termen nu får<br />
användas. Och som politiska<br />
maskiner.<br />
Det är läsning som är omväxlande<br />
förfärande <strong>och</strong> hoppfull.<br />
En del är nedslående <strong>och</strong> ruckar<br />
onekligen på den världsbild som<br />
man trodde var sann. Eller man<br />
nu är lite mer än genomsnittligt<br />
omvärldsbekant, så visas exempel<br />
som faktiskt är ännu lite värre än<br />
man anade.<br />
Hur många tror att i vårt fina<br />
land är den genomsnittliga förmögenheten<br />
en sjättedel av italienarnas?<br />
Och hur många inser att efter<br />
decennier av solidarisk lönepolitik,<br />
progressiva skatter, värnskatt <strong>och</strong><br />
låglönesatsningar, så har vi en<br />
förmögenhetsomfördelning som<br />
är mer ojämlik än i USA. Och då<br />
finns det betydligt färre svenskar<br />
som själva har jobbat ihop till sin<br />
förmögenhet.<br />
Vi är den fattiga kusinen från<br />
landet. I geografisk <strong>och</strong> ekonomisk<br />
mening.Vad beror detta<br />
på? Vi läser ju ändå löpsedlarna<br />
på kvällstidningarna som basunerar<br />
ut att här finns hela listan<br />
på miljonärerna i din kommun.<br />
Varje valrörelse hetsas de medellösa<br />
medborgarna att rösta emot<br />
storkapitalet <strong>och</strong> varje jul kan vi,<br />
endast störda av faster Märta, se<br />
på tv hur gott det gör i själen att ta<br />
från de rika <strong>och</strong> ge till de fattiga.<br />
<strong>Svensk</strong>arna tjänar inte så mycket,<br />
men ändå hyfsat. Men när<br />
skatten är dragen räcker inte<br />
pengarna till så himla mycket. Det<br />
är illa nog.<br />
Värre är att de människor som<br />
ändå har en smula över på lönen<br />
varje månad inte tycker att det är<br />
mödan värt att spara så mycket. I<br />
viss mening behövs det ju inte heller.<br />
I länder där sjukvårdsräkningen<br />
kan gå på ett par månadslöner<br />
om olyckan skulle vara framme, är<br />
det nödvändigt att spara. Annars<br />
blir man skuldsatt <strong>och</strong> därmed<br />
icke fri. Annat är det i länder där<br />
landstinget tar sin tribut i form av<br />
ett drygt tionde <strong>och</strong> man sedan får<br />
hoppas på att akutläkaren inte har<br />
kompat ut den dagen man behöver<br />
hjälp. Som i Sverige.<br />
Eftersom sparande <strong>och</strong> förmögenhet<br />
är bestraffat ekonomiskt<br />
i Sverige, är det naturligtvis lika<br />
bra att konsumera upp hela lönen.<br />
Bröd <strong>och</strong> skådespel har bytts ut<br />
mot lådvin <strong>och</strong> plasmaskärmar.<br />
Den kortsiktiga hedonismen vin-<br />
ner, eftersom det inte finns någon<br />
synlig långsiktig belöning. Glassen<br />
vid horisonten har redan smält,<br />
eftersom rader av finansministrar<br />
stått med bunsenbrännare <strong>och</strong><br />
skruvat upp värmen.<br />
Paradoxalt nog så litar svensken<br />
på staten. Därför behöver man inte<br />
spara på egen hand. Det ordnar<br />
sig ju alltid på något sätt. Vi har<br />
rätt att kräva att det ordnar sig. Å<br />
andra sidan misstror vi staten. Bäst<br />
att inte spara något, eftersom det<br />
plötsligt kan bli beskattat. Det är<br />
mindre riskabelt att slösa bort sina<br />
pengar än att spara dem.<br />
Så blir genomsnittsförmögenheten<br />
8 000 kronor, vilket är två<br />
rätt normala månadslöner efter<br />
skatt. Den rikedom som de flesta<br />
svenskar kan räkna med, den sitter<br />
i väggarna. Bokstavligen. Det<br />
är fastighetspriserna som gjort<br />
att många svenskar kan hålla<br />
konsumtionen i gång. Men något<br />
realiserbart kapital finns inte.<br />
Och det som finns, det förvaltas<br />
av någon annan. Vi kanske inte<br />
ens själva aktivt har valt vem som<br />
ska bestämma över de tillgångar<br />
vi i någon mening kan räkna som<br />
våra. De statliga bolagen rattas<br />
av tjänstemän från något departement.<br />
Våra framtida pensioner har<br />
statligt anställda tjänstemän som<br />
förvaltare, <strong>och</strong> är vi anställda <strong>och</strong> i<br />
någon form av kollektivavtal eller<br />
liknande så finns det säkert avtalspensioner<br />
som är en uppskjuten<br />
lön <strong>och</strong> som ligger oåtkomlig till<br />
dess att den rätta åldern infunnit<br />
sig. Den lilla PPM-andelen i det<br />
statliga pensionssystemet, samt det<br />
faktum att vi kan välja förvaltare<br />
5 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
i avtalspensionen, göra att det<br />
ändå finns en liten del av denna<br />
ombudskapitalism som vi själva<br />
kan påverka. Men det är den lilla<br />
delen. Åtminstone sett till vilka<br />
premier som betalas in.<br />
Vidare så sparar många i fonder<br />
om det finns något sparande alls.<br />
Återigen påverkar detta kapitalbildningen<br />
i Sverige. <strong>Svensk</strong>a ägare<br />
har länge missgynnats relativt<br />
utländska ägare <strong>och</strong> de svenska<br />
ägarna är till stor del institutioner<br />
som i egentlig mening inte är några<br />
ägare, utan endast ombud för de<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
verkliga ägarna, vilka är sådana<br />
som du <strong>och</strong> jag.<br />
Dick Kling redovisar hur det<br />
ligger till. I viss utsträckning förklarar<br />
han vad som ligger bakom<br />
den uppkomna situationen. Han<br />
har också en del rätt kul idéer på<br />
vad som skulle kunna göras för<br />
att det skulle kunna bli ett bättre, i<br />
betydelsen mera spritt, ägande.<br />
Tanken att dela ut ett eller ett<br />
par av de statliga bolagen för att<br />
på så sätt ge svenska folket en<br />
del av sina tillgångar i form av<br />
kontanta medel, är den tydligaste<br />
reformen för egenmakt som framförts<br />
på den här sidan skolpengen.<br />
Visst kommer många människor<br />
att supa upp sina pengar, köpa nigeriabrev<br />
eller göda <strong>Svensk</strong>a Spel,<br />
men låt detta i så fall bli en sorts<br />
skatt på dumhet.<br />
Övriga medborgare kan efter<br />
moget övervägande fundera på om<br />
inte dessa pengar kunde användas<br />
till något riktigt kul eller något<br />
riktigt nyttigt. Eller både <strong>och</strong>!<br />
Om man kunde belåna sina<br />
pensionsrätter så skulle också en<br />
mängd kapital kunna frigöras. Ett<br />
sparande hos något av de stora<br />
fondbolagen torde betraktas som<br />
en tämligen säker fordran. Så varför<br />
inte belåna de pensioner som<br />
någon annan kommit överens om<br />
<strong>och</strong> på så sätt få lite mer att leva<br />
för redan nu?<br />
En sak ska man ha klart för<br />
sig när man läser den här boken:<br />
socialdemokraterna har aldrig<br />
gillat tanken på att det ska finnas<br />
många rika personer i ett samhälle.<br />
Varje person med ett eget draåthelvetekapital<br />
är ett potentiellt hot<br />
mot den oinskränkta majoritetens<br />
beslut. Det är helt enkelt odemokratiskt<br />
med människor som själva<br />
kan bestämma över sitt eget öde.<br />
Den socialdemokratiska regeringen<br />
har bytts ut mot en finansminister<br />
som motiverar galna skatter<br />
med att det är viktigare att arbeta<br />
än att supa. Och som gör något så<br />
korkat som att halvera förmögenhetsskatten,<br />
när det innebär både<br />
en samhällsekonomisk förlust <strong>och</strong><br />
en försvagning av statsfinanserna<br />
att ha den kvar. Så vad finns det<br />
att hoppas på?<br />
Kanske en liten smula sunt<br />
förnuft någonstans. En strimma<br />
av anständighet. Och lite skam<br />
hos de som styr oss över att ha<br />
proletariserat ett helt folk. Det är<br />
inte för mycket begärt.<br />
Patrik Strömer<br />
Före detta viceordförande i Fria<br />
Moderata Studentförbundet<br />
53
Recension<br />
En svensk skamfläck<br />
Den nya människan<br />
Regi: Klaus Härö<br />
”Ska man säga som det är eller<br />
som det hör till”, säger huvudpersonen<br />
Gertrud i filmens mest<br />
citerade replik. Den kommer tidigt<br />
i filmen när den unga Gertrud anländer<br />
till flickhemmet Odenslund.<br />
Där ska fattiga, så kallade sinnesslöa<br />
flickor lära sig att arbeta<br />
<strong>och</strong> bli samhällsnyttiga <strong>och</strong>, om<br />
det behövs, tvångssteriliseras. Fast<br />
det hemska t-ordet nämns aldrig.<br />
Det heter något annat, något mera<br />
neutralt <strong>och</strong> medicinskt.<br />
På Odenslund sägs det som hör<br />
till. Den blivande nya samhällsnyttiga<br />
människan Gertrud är<br />
oskuldsfull <strong>och</strong> aningslös, men<br />
inte helt utan list. Hon anar hur<br />
den leende föreståndarinnan vill<br />
att hon ska tala <strong>och</strong> vara, <strong>och</strong> hon<br />
spelar med så länge det går. Då får<br />
hon kanske fara hem igen.<br />
Den finske regissören Klaus Härö<br />
tecknar återigen ett närgånget <strong>och</strong><br />
initierat porträtt av välfärdsparadiset<br />
Sverige. I hans förra film,<br />
Den bästa av mödrar, mötte vi en<br />
finsk krigspojke, som slets mellan<br />
sin riktiga finska mamma <strong>och</strong> sin<br />
svenska fostermamma. Eftersom<br />
vi svenskar valde att stå utanför<br />
kriget <strong>och</strong> lät andra folk offra<br />
livet för frihet <strong>och</strong> mänskliga rättigheter,<br />
dövade vi våra dåliga samveten<br />
med vidlyftig flyktinghjälp<br />
under kriget <strong>och</strong> långt därefter. Vi<br />
ville rädda vår självbild <strong>och</strong> vårt<br />
eftermäle. Men vi sa inte som det<br />
var, utan som det hörde till. Vi blev<br />
väldigt duktiga på att ljuga för oss<br />
själva <strong>och</strong> världen. Ideologin <strong>och</strong><br />
utopin gick alltid före verkligheten<br />
<strong>och</strong> sanningen. Det är ingen slump<br />
att det var en polsk invandrare<br />
(Maciej Zaremba) som på 90-talet<br />
avslöjade de svenska tvångssteriliseringarnas<br />
omfattning 1935-75.<br />
Det är heller ingen slump att det<br />
är en finsk regissör som nu gör<br />
en film av vår nationella skam.<br />
Polacker <strong>och</strong> finnar har skådat<br />
kommunismen i vitögat <strong>och</strong> lärt<br />
sig att säga som det är.<br />
Härö växte upp med både<br />
finska <strong>och</strong> svenska: ”Jag är hundraprocentig<br />
i svenska <strong>och</strong> nittiofemprocentig<br />
i finska. När min<br />
pappa ska diskutera något verkligt<br />
seriöst blir det på finska. Det är<br />
mer konkret, ordfattigare men<br />
tydligare”, säger han i en intervju<br />
(Sydsvenskan 9/1). Och visst<br />
känner man den ordfattiga, tydliga<br />
finskans närvaro, trots att det är en<br />
svensk film <strong>och</strong> manusförfattaren<br />
är svensk. Tillsammans med sin<br />
skicklige finske fotograf Jarkko T<br />
Laine kryper Härö inpå huden på<br />
oss <strong>och</strong> får oss att se oss själva i<br />
all vår självbedräglighet. 50-talet,<br />
folkhemmets mest arketypiska<br />
decennium då alla kurvor pekade<br />
uppåt, skildras i en svart-vit-gråskala<br />
som bara en svensk senvinter<br />
i mars kan bjuda på. Vi som var<br />
barn på 50-talet, den gyllene ge-<br />
nerationen, känner igen kläderna,<br />
som nu är trendiga igen: de grå<br />
västklänningarna <strong>och</strong> blusarna<br />
med puffärm. Men nu bärs de av<br />
flickor som inte passade in i vårt<br />
fina folkhem. Lort- <strong>och</strong> fattig-<br />
Sverige skulle bort <strong>och</strong> det skulle<br />
ske fort, hygieniskt <strong>och</strong> effektivt.<br />
Odenslund blir själva sinnebilden<br />
för visionen om att politiken kan<br />
forma inte bara ett nytt samhälle<br />
utan också en ny människa. Men<br />
1951 pratades det aldrig om en<br />
ny människa. På 50-talet hade<br />
makthavarna lärt sig att säga som<br />
det hör till. Nazismens rashygien<br />
hade dödsskallemärkt allt sägasom-det-är-prat.<br />
På 30-talet, däremot, talade<br />
blivande fredspristagaren Alva<br />
Myrdal om ”ett helt annat slags<br />
människor” (Morgonbris 1933)<br />
<strong>och</strong> i Kris i befolkningsfrågan<br />
(1934) sjunger de hyllade makarna<br />
Myrdal helt öppet den arvshygieniska<br />
steriliseringens lov: ”Sterilisering<br />
har i vissa avseenden en<br />
mycket stor samhällslig betydelse.<br />
Detta gäller särskilt ur arvshygienisk<br />
synpunkt, i synnerhet<br />
som sterilisering av sinnesslöa i<br />
tillräcklig omfattning kommer att<br />
medföra en minskning av sinnesslöhetens<br />
frekvens i befolkningen.<br />
Den sterilisering som företages<br />
av sociala skäl är ur samhällets<br />
synpunkt också mycket väsentlig,<br />
då det därigenom förhindras<br />
tillkomsten av barn, som skulle<br />
komma att uppväxa under mycket<br />
ogynnsamma förhållanden.”<br />
Elise Claeson<br />
Författare <strong>och</strong> kolumnist i SvD<br />
54 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007
Föreningar<br />
FMS Malmö<br />
Anders Eriksson<br />
anders.eriksson@moderat.se<br />
0707 - 95 94 94<br />
Studentföreningen Ateneum<br />
www.ateneum.net<br />
Marcus Rohdin<br />
marcus.rohdin@moderat.se<br />
0706 - 34 80 66<br />
FMS Kalmar<br />
Fredrik Gerhardsson<br />
fg aa@student.hik.se<br />
0706 - 05 67<br />
FMS Växjö<br />
Rola Brentlin<br />
rola.brentlin@moderat.se<br />
0737 - 6 98 90<br />
FMS Valhall<br />
Johannes Eriksson<br />
johannes.c.w.eriksson@moderat.se<br />
073 - 51 11 86<br />
FMS Göteborg<br />
www.fmsg.org<br />
Erik Karlsson<br />
info@fmsg.org<br />
Linköping FMS<br />
lkpgfms.blogspot.com<br />
Jonas Henricsson<br />
jonas.g.henricsson@moderat.se<br />
0733 - 99 8 19<br />
FMS Engelbrekt<br />
Evelina Lorentzon<br />
evelina.lorentzon@moderat.se<br />
FMS Freja<br />
Ulrik Rydén<br />
ulrik.ryden@moderat.se<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007<br />
FMS Karlstad<br />
Ricard Nordberg<br />
ricard.nordberg@moderat.se<br />
0735 - 99 91 70<br />
FMS Stockholm<br />
Karin Cederlöf<br />
karin.cederlof@moderat.se<br />
0704 - 1 88 40<br />
Högerjuristerna<br />
www.hogerjuristerna.org<br />
Patrick Krassén<br />
patrick@liberal.se<br />
070 - 717 36 86<br />
Högerteknologerna<br />
www.hogerteknologerna.org<br />
Robert Löfstedt<br />
ht@ths.kth.se<br />
070 - 765 41 51<br />
FMS Handelshögern<br />
handelshogern.blogspot.com<br />
Petrus Boström<br />
petrus.bostrom.004@student.ki.se<br />
0735 - 85 76 55<br />
FMS Uppsala<br />
www.fmsuppsala.org<br />
Erik Gullberg<br />
erik.gullberg@fmsuppsala.org<br />
070 - 501 64 643<br />
FMS Lux Libertatis<br />
Evelina Lorentzon<br />
FMS Ymer<br />
Robert Svedjetorp<br />
robert.svedjetorp@moderat.se<br />
FMS Jamten<br />
Petter Jonsson<br />
petter.jonsson@moderat.se<br />
55
Posttidning B<br />
Returer sändes till:<br />
<strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong><br />
Box 94<br />
111 7 Stockholm<br />
56 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 1 • 007